Examensarbete i biologi, naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet
Snart kanske inte penicillinet kan hjälpa dig
Ulrika Forsberg
Bakterieinfektioner botas idag med olika sorters antibiotika, så som penicillin, tetracyklin och
sulfonamid. Antibiotika tar död på de sjukdomsframkallande bakterierna. Man använder i
världen 100 000- 200 000 ton antibiotika per år. I och med att vi idag använder antibiotika i
stor utsträckning har bakterierna blivit resistenta mot olika antibiotika. Detta innebär att vissa
bakterier inte längre går att ta död på med hjälp av dessa läkemedel.
Många av de antibiotika som man använder idag kan inte förstöras i människor och djur, utan
går oförstörda rakt ut i avloppet, och kommer därmed att cirkulera i naturen. När bakterier
stöter på antibiotika i omgivningen så överlever bara de bakterier som kan klara av
antibiotika, alltså de resistenta, de andra dör. På detta sätt väljs de resistenta bakterierna ut,
som sedan förökar sig och antalet resistenta bakterier ökar i miljön.
Denna resistens mot antibiotika kommer bland annat från gener som vissa bakterier har.
Dessa så kallade resistensgeners produkter oskadliggör antibiotika på något sätt, så att
bakterien inte längre kan skadas av antibiotika. Vissa resistenta bakterier kan föra över sina
resistensgener till andra icke resistenta bakterier, som därmed blir resistenta. Denna
överföringsegenskap hos bakterier kan vara mycket farlig. Detta p.g.a. att resistenta bakterier
med denna egenskap kan föra över sina resistensgener, till sjukdomsframkallande bakterier.
Dessa sjukdomsframkallande bakterier kan sedan ge en infektion som inte går att bota med
antibiotika.
Man har sett att djur och människor som får ett antibiotikum också har resistenta bakterier
mot detta antibiotikum i sin tarm. Alltså har antibiotikumet valt ut resistenta bakterier bland
våra tarmbakterier. Dessa resistenta tarmbakterier kommer ut med avföringen. Om dessa
resistenta bakterier kan överföra sina gener till andra icke resistenta bakterier så kommer
resistensen att spridas i omgivningen. Om man får i sig resistenta bakterier när man äter, och
de kan föra över sina resistensgener, kommer de att föra över dessa till tarmbakterierna hos
den som äter dem.
I detta arbete undersöktes och kartlades mängden resistenta bakterier som fanns i flyttande
änder. Om dessa änder har antibiotikaresistenta bakterier kommer de att sprida dem under sin
flytt. I huvudsak studerades resistensen mot ett specifikt antibiotikum som heter tetracyklin.
Tetracyklin används mycket inom sjukvården och kan inte brytas ner i vare sig människa eller
djur. Under tidsperioden 15 september till 20 oktober undersöktes 294 änder. Änderna
fångades på Ottenby fågelstation, Öland. Jag fann att 65 % av änderna hade resistenta
bakterier mot tetracyklin, och många av dessa hade även resistens mot fler antibiotika. Många
av de funna resistenta bakterierna kunde också föra över sina gener till andra icke resistenta
bakterier. En and som undersöktes vid ett tillfälle hade 84 % tetracyklin-resistenta bakterier i
sin tarm, och vissa av bakterierna i detta prov hade överförbara gener. Dessa siffror är
skrämmande höga, och de ger ett visst mått på hur förorenad miljön är av antibiotika. Om
man inte begränsar antibiotika användandet snart kan i stort sett all antibiotika så småningom
komma att bli verkningslös, och många människor kan komma att dö i obotliga infektioner
orsakade av resistenta bakterier.
Swedish official title: Isolering och karaktärisering av antibiotikaresistenta enterobakterier i
flyttande andfåglar, en trolig antibiotikaresistensgen bärare.
Swedish credits: 20p
E-mail address of first author: [email protected]
Supervisor: Lars-Olof Hedén, Cell and Organism Biology
Submission date/time: 2004-01-28
Examensarbete i biologi, naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet
Isolation and characterisation of antibiotic.resistant enterobacteria
from migrating wild duck, a putative antibiotic-resistance gene carrier
Ulrika Forsberg
Biology, microbiology
Autumn 2003
Abstract in English
Occurrence of antibiotic-resistance in enterobacteria from migrating wild duck has been
analysed. The faeces have been collected during the autumn 2003 at Ottenby bird sanctuary at
Öland in Sweden. 526 samples representing 294 individuals have been analysed.
The results show that 64 % of the individuals carried enterobacteria resistant to at least one of
the tested antibiotics (tetracycline, streptomycin, chloramphenicol and kanamycin). Many of
the isolates were shown to be resistant to more than one antibiotic. The main species among
the resistant enterobacteria was Escherichia coli. The tetracycline-resistance was shown to be
transferable in about 28 % of the isolates. By using PCR the majority of these isolates were
found to have the Tet A class. Among the tetracycline-resistant enterobacteria found in bird
faeces, both the Tet A and Tet B gene classes were found. Enterobacteria from water samples
collected at the bird sanctuary at Öland were also found to have the Tet A and Tet B gene
classes.
By determination of the minimum inhibitory concentration (MIC) for tetracycline in a number
of isolates a correlation between the tetracycline-resistance gene class and MIC was
demonstrated.
