Kamrater, nu står vi här igen, på Första maj, dagen då varje sliten kavaj blir en mantel av strålande
ljus. Det är det arbetarnas högtidsdag. Därför firar vi. Vi firar av många anledningar. Vi firar inte
bara minnet av de avrättade strejkande arbetarna vid Haymarketmassakern 1886 och alla kämpande
arbetare som tvingats sätta livet till sedan dess. Vi firar inte bara att vi genom genom ständig och
idog kamp lyckades kämpa oss till 8 timmars arbetsdag. Vi firar inte bara att vi lyckades kämpa oss
till allmän och lika rösträtt.
Idag firar vi att vi ännu inte är nöjda. Vi firar att vi nu ställer nya krav. Vi firar den stolthet vi bär
genom att vara de som ständigt går i främsta ledet när det handlar om att stå upp för människovärde
och rätt. Vi samlas för att fira att vi nu kräver 6 timmars arbetsdag. Vi samlas världen över för att
fira den kamp som vi tillsammans för. Vi samlas för att fira att kampen går framåt och för att fira
våra segrar. I länder som Venezuela samlas man för att fira sina segrar i en pågående revolution. I
länder som Palestina samlas man för att fira sina segrar i den ständiga kampen mot en grym och
omänsklig ockupationsmakt. Idag samlas vi alla i solidaritet med varandra.
Här samlas vi bland annat för att fira det massiva och ständigt växande motståndet mot det
borgerliga styret.
Kamrater, borgarna har makten. Vi vet vad det har inneburit. De senaste åren har deras
arbetarfientliga, kvinnofientliga och rasistiska politik fått förödande konsekvenser.
De senaste åren har gått snabbt. Fortare än vad vi anade skulle den svenska arbetsmarknaden
alltmer komma att likna ett daglönarsystem där arbetskraften kommer när produktionen skriker
efter den och begrepp som “Arbetsrätt” och “Anställningstrygghet” är är totalt främmande.
Borgarregeringen som leder landet tycker att det är föråldrat att man ska veta om man har ett arbete
att gå till i nästa vecka. Borgarregeringen tycker att det är föråldrat att man ska vet hur mycket man
skall få i lön. Med sina omvända logik och tal om en “mer flexibel arbetsmarknad” vill man få oss
att tro att arbetslösheten beror på att det är för svårt att sparka folk.
Idag vill vi säga till dem att vi vet att detta är lögn. Vi vet vad det är de håller på med och varför. Vi
vet att den överklass som de företräder tycker det är utmärkt att vi inte längre vet om vi har ett
arbete att gå till. De tycker det är utmärkt att vi inte vågar kräva vår rätt på jobbet, eftersom det då
finns en stor sannolikhet för att vi inte längre har ett jobb att gå till. De tycker att det är utmärkt att
de nu hursomhelst kan göra sig av med “bråkstakar” som kräver lika lön för lika arbete, eller vågar
stå upp mot diskriminering på arbetsplatsen.
Med hjälp av så kallade bemanningsföretag, överklassens egen gudagåva, har de lyckats ta
lönekonkurrensen ytterligare en nivå högre. Nu skall vi som jobbar på en arbetsplats inte längre ha
samma arbetsgivare eller samma rättigheter. Nu skall vi som arbetar slåss mot varandra för att få
behålla våra jobb. De som kräver en rättmätig lön eller inte längre anses vara tillräckligt produktiva
gör man sig av med, för det finns alltid någon annan som är beredd att göra jobbet för lägre lön eller
under sämre villkor. Det har den borgerliga regeringen sett till. Genom att se till att vi knappt längre
har råd att vara med i facket, med sänkt A-kassa och ständig häxjakt på arbetslösa har man gjort det
i det närmaste omöjligt att överleva utan arbete. Därför finns det alltfler som är alltmer benägna att
tänka sig jobba under vilka omständigheter som helst.
Snabbt gick det. Deras plan var välgenomtänkt. Vad man hade glömt bort att räkna in var det som i
alla tider har varit vår ledstjärna och vårt motto. Man glömde solidariteten.
Kamrater, nog kommer det bli en underbar dag, den dag i höst som vi kommer att få se Reinfeldt
och hans anhang lämna Rosenbad, men det innebär inte att vi har nått vårt mål. Allt vad de har
raserat kommer det att bli vårt ansvar att på nytt bygga upp som vi en gång gjorde. Det är vårt
ansvar och vår skyldighet att nu mer än någonsin värna solidariteten. Endast då kommer vi återigen
stå starka mot överklassen och mot våra arbetsgivare. Lönekonkurrensen som arbetsgivarna
försöker finta oss med kan vi endast genomskåda den dag då vi återigen “lovar och försäkrar att
aldrig någonsin under några omständigheter arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi
lovar varandra”. Vår rätt på jobbet kommer vi bara våga kräva den dag då vi återigen “lovar
varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren
uppfylla våra krav”.
Kamrater, nog har vi fått utstå den vidrigaste bland förnedringar då borgarna i en massaker ivrigt
påhejad av den svenska överklassen skickat så många av våra landvinningar till slakt och därmed
spottat oss i ansiktet. Nog för att vi ska allt och mer därtill tillbaka, men en sak kommer de aldrig att
kunna ta ifrån oss, vår solidaritet!
Kamrater, vi samlas också för att fira vår kamp mot könsförtryck.
För det är inte bara på arbetsmarknaden som borgarna har velat tvinga oss tillbaka. Den förda
politiken talar sitt tydliga språk. Klasskillnaderna har ökat och könsskillnaderna har ökat.
Budskapet är tydligt: skomakare, bliv vid din läst och kvinna, bliv vid din spis. När majoriteten av
den borgerliga regerings ministrar inte ens säger sig vilja upphäva det könsförtryck som finns, om
de ens vågar erkänna att något sådant förekommer, då finns det inte mycket att tveka kring. Från
borgerligt håll kommer förslag på förslag om hur man skall kunna tvinga kvinnor bort från
arbetsmarknaden, bort från beslutande församlingar och tillbaka in i hemmet.
Med en falsk giv i form av en så kallad “jämställdhetsbonus” vill man försöka lura oss att tro att
man faktiskt vill göra något åt det det könsförtryck som uppträder i form av att kvinnor i så pass
mycket högre grad än män stannar hemma med barn. Jämställdhetsbonusen sägs syfta till att par
med barn skall dela mer lika på föräldraledigheten, genom möjlighet till reducerad skatt. Det kan
tyckas talande att borgarnas väg till jämställdhet inte leder till t.ex. lika lön för lika arbete, utan mer
skattesänkningar, men det verkligt intressanta är att denna “jämställdhetsbonus” inte har fått någon
effekt över huvud taget.
Detta har kallats en “flopp”, men faktum är att det är precis vad borgarna vill. Det är dags att ta av
sig skygglapparna och se den borgerliga politiken i sitt sammanhang. Problemet är inte att
“jämställdhetsbonusen” är för dåligt konstruerad. Problemet är att borgarna i verkligheten inte vill
göra något åt könsförtrycket.
När regeringspartier dessutom talar om “nollvision för aborter” och inte bara vill upphäva rätten till
fri abort, utan också vill upphäva kvinnors rätt till sina egna kroppar, då tycks faktum stå klart.
Borgarna vid makten är samma borgerlighet som motsade sig allmänna barnbidrag och som
motsade sig kvinnlig rösträtt.
Kamrater, det är nu klarare än någonsin vilka det är som borgarna företräder. När man slaktar
anställningstryggheten och medvetet ökar könsskillnaderna, då står det klart vilken sida de står på.
Kamrater, vi samlas idag för att fira vår kamp. Vi samlas för att fira den kamp vi för för en dräglig
tillvaro och vardag.
Kamrater, när man upprepade gånger försämrar kollektivtrafiken, genom höjda priser, så att vi inte
längre har råd att åka kollektivt, då står det klart vilken sida de står på. När man totalt ignorerar
bostadsbristen och man medvetet gör det mindre attraktivt att bygga fler bostäder står det också
klart på vilken sida man står.
Kamrater, vi vet varför det inte görs något åt den växande bostadsbristen. Bostadsbristen är
nämligen något som överklassen tjänar på. Borgarnas bostadspolitik innebär inte bara en enorm
segregation, den innebär också att överklassen kan tjäna enorma pengar på vårt boende, liksom de
gör på vårt arbete. Liksom överklassen tjänar på att vi som arbetar inte längre kräver rättmätig lön,
tjänar de också på att vi är beredda att betala oskäliga hyror för undermåliga bostäder.
Kamrater, vi kräver förändring. Vi kräver en annan politik. Vi kräver en politik som utgår ifrån alla
människors grundläggande behov. Därför anser vi att det är en rättighet att ha ett arbete att gå till,
därför kräver vi arbete åt alla. Vi kräver lika lön för lika arbete, vi kräver gratis kollektivtrafik och
vi kräver bostad åt alla.
Kamrater. Borgarnas benhårda klasspolitik får också andra konsekvenser. I takt med att orättvisorna
och klasskillnaderna ökar, växer också de allt grumligare ideologierna och rörelserna sig starka.
Kamrater, fascisterna är på frammarsch. Historien upprepar sig återigen. I kölvattnet av en ökande
arbetslöshet och ekonomisk kris kommer de, ibland i uniform, ibland i kostym.
Kamrater, vi har en stolt historia av att bekämpa dessa rörelser. Vi samlas idag för att fira vår kamp
mot fascismen.
Därför bär vi ett ansvar. Som socialister och antifascister bär vi ett ansvar att se till att dessa rörelser
inte får fotfäste och inte betraktas som legitima. Vi bär detta ansvar eftersom vi vet att fascisterna
inte bär på några lösningar. Vi vet att fascismen inte är något annat än en desperat reaktion på ett
hårdnade samhälle, på ökade klyftor och ökad arbetslöshet. Därför bär vi ett ansvar att ständigt peka
på var konflikten finns och vilka det är som är motståndaren. För kamrater, vi vet att det varken är
muslimerna, blattarna eller bögarna som är fienden. Vi vet att konflikten står mellan arbete och
kapital, mellan arbetare och arbetsgivare, mellan arbetarklass och överklass. I denna kamp bär vi,
liksom vi alltid gjort, på ett oövervinneligt vapen. Vi bär med oss vår solidaritet. Endast med
solidariteten kan vi besegra såväl fascismen som borgarna.
Kamrater, som jag sa är det inte bara vi som samlas idag. Vi samlas världen över. Vi samlas i
solidaritet för att fira den styrka som finns i alla miljoners gemensamma kamp. Vi firar idag att
liksom vi inte är ensamma här i hamnen är vi inte ensamma i Sverige. Vår kamp är större än så. Vår
kamp är internationell och det är också vår solidaritet. Därför är det lika mycket en seger för oss att
Folkfronten i Honduras varje dag växer sig starkare. Det är lika mycket en seger för oss varje gång
som motståndet segrar mot imperialistiska ockupationsmakter som USA och Israel. Därför samlas
vi alla idag för att fira tillsammans. Vi firar våra gemensamma segrar och vi firar vår gemensamma
solidaritet. För kamrater, med solidariteten står vi inte bara starka, med solidariteten är vi
oövervinneliga.
Tack.
