Den amerikanska sammansmältningsteorin

”Den amerikanska
sammansmältningsteorin”
Den svenskamerikanska pressens syn på ras och etnicitet i USA mellan
1890 – 1920
C-uppsats, 15 hp, HT2016
Författare: Victor Trollsås
Handledare: Dag Blanck
Seminarieledare: Patrik Winton
Ventileringsdatum: 9–13/1 2017
HISTORISKAINSTITUTIONEN
Innehållsförteckning
1.
Inledning
1.1
Tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter
1.1.1 Vithet och ras
1.1.2 Svenskamerikanska studier
1.2
Syfte och frågeställning
1.3
Metod
1.4
Källmaterial
1.5
Historisk bakgrund
1.5.1 Svenskamerikanerna
1.5.2 The Melting Pot
1
3
3
4
7
8
10
11
11
12
2.
Undersökning
2.1 Synen på de andra
2.1.1 “Negerfrågan”
2.1.2. Den ”gula faran”
2.1.3 ”Reglering af invandringen”
2.2.
Synen på det amerikanska och melting pot
2.2.1 Kritiken mot sammansmältningen
2.3.
Slutdiskussion
14
14
14
19
22
25
26
29
3.
Avslutning
3.1.
Sammanfattning
33
33
Käll- och litteraturförteckning
Tryckta källor
Litteratur
Internet
34
34
34
35
1. Inledning
”You cannot spill a drop of American blood,” skrev Herman Melville i sin roman Redburn, His First
Voyage år 1849, ”without spilling the blood of the whole world[…]We are not a nation, so much as
a world.”1 Ett halvt sekel senare år 1911 rapporterade statistiker vid den amerikanska myndigheten
med ansvaret för folkräkningen i USA, the United States Census Bureau, att ett 60 – tal olika etniska
grupper var bosatta runt om i hela landet.2 Mellan 1820–1930 kom USA att bevittna och i stor grad
uppleva en massmigration av människor från Europa till USA beståendes av ca 33 miljoner
människor.3
Dessa människor, tillsammans med den amerikanska befolkningen, fick uppleva ett antal stora
händelser och processer under tidsperioden. Å ena sidan urbanisering, industrialisering och
revolutionerade kommunikationsmöjligheter. Å andra sidan var detta även en period i USA där
möten mellan olika rasliga och etniska grupper kom att utmana och förändra kulturella
föreställningar om varandra, primärt den amerikanska uppfattningen av de europeiska
immigranterna. Ett betydande antal amerikaner betraktade de olika immigrationsvågorna, den
irländska på 1840-talet och senare den syd- och östeuropeiska 40 år senare, från uppfattningar kring
rasrelaterade sätt att beskriva immigranternas särart och vilka följder detta hade för den
amerikanska republiken.4 Under denna tid började även de rasrelaterade vetenskaperna få fotfäste
i den politiska diskursen och färgade även synen på immigrationen, i synnerlighet från södra och
östra Europa.5
Detta blev även ett ämne för debatt i allmänhet och särskilt bland pressen. En tidning menade
att denna immigration av ”lägre stående” människor hade en ”demoraliserande inflytande på
arbetsmarknaden” och man vädjade kongressen att sätta stopp för immigrationen helt och hållet.6
En annan tidning menade att ”endast de bästa raserna” skulle tillåtas inträde i landet och beskrev
immigrationen som av ”hel flod av de fattigaste och okunnigaste folkraser”7 Det rörde sig även om
ett hot mot den ”germanska rasens” överlevnad i landet om fler immigranter tilläts anlända. En
annan tidning ansåg att ”Plötsliga förändringar af raser och folkslag äro stridande mot naturens
lagar. De äro lika onaturliga som plötsliga förändringar inom växt- och djurriket.”8 En
Melville, 1969, sid. 169.
Mann, 1979, sid. 78.
3 Blanck, 2006, sid. 2.
4 Jacobson, 1998, sid. 41, 68–69.
5 Jacobson, 1998, sid. 33, 128–129.
6 Gamla och Nya Hemlandet, ”Svenskarne i Amerika”, 30-05-1911.
7 Svenska Amerikanaren, ”Reglering af invandringen”, 1904-04-22.
8 Gamla och Nya Hemlandet, ”Till sammanslutning och understöd”, 28-05-1907.
1
2
1
”sammansmältning med vår ras”, avfärdades då ”olikheten mellan dessa rasers och vår härkomst
och historia är för stor”9
Men dessa tidningar tillhörde inte den engelskspråkiga, amerikanska pressen; tidningarna var
svenskamerikanska och publicerades på svenska för den svenska immigrantgruppen i USA. Två av
de större tidningarna Svenska Amerikanaren och Gamla och Nya Hemlandet publicerades i Chicago.
Med ca 144 000 svenskamerikaner, antingen födda i Sverige eller i USA till svenska föräldrar,
utgjorde gruppen ca tio procent av stadens befolkning. Runt 1900 bestod staden till 80 procent av
immigranter och deras barn. Den etniska mångfalden inkluderade bland annat tyskar, irländare,
polacker, ryssar och italienare.
Under de första decennierna efter sekelskiftet blev den
afroamerikanska befolkningen påtaglig efter att ha migrerat från södra USA till de norra delarna,
däribland Chicago.10 De svenskamerikaner som arbetade för tidningarna hade således en kontaktyta
mot det mångetniska USA som formades vid sekelskiftet 1900. Hur uppfattade pressen andra
rasliga och etniska grupper i landet? Varför avfärdades sammansmältningar mellan ”raserna”? Hur
sågs och uppfattades ras? Det är just frågor som dessa som står i fokus för min uppsats.
Bild 1. Exempel på hur en svenskamerikansk nyhetstidning kunde se ut
Källa: Gamla och Nya Hemlandet, 1893-06-01.
9
Gamla och Nya Hemlandet, ”En i högsta grad viktig fråga”, 29-01-1907.
Guglielmo, 2003, sid. 15.; Anderson & Blanck, 1991, sid. 1 – 2.; Olson, 1991, sid. 51.
10
2
1.1
Tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter
En undersökning om den svenskamerikanska pressen berör å ena sidan frågor om vithet och ras,
men å andra sidan även frågor om svenskameriker i termer av etnicitet och identitetsskapande. I
detta avsnitt ämnar jag att presentera forskningsläget tematiskt för att på så sätt presentera en
summerande bild över utgångspunkterna.
1.1.1 Vithet och ras
Hur ska vi förstå vithet och ras? Vithet är, enligt Matthew Frye Jacobson, en social konstruktion
som är rörlig, överlappande och historisk betonad. Han menar att ras är en konstruerad kategori
som är en beteckning för att gruppera och separera människor enligt förutfattade meningar. Det
vita privilegiet i alla olika former har varit konstant i den amerikanska politiska kulturen sedan
kolonialtiderna, men vithet i sig själv har varit utsatt för alla möjliga olika typer av strider. Bland
annat över hur vithet ska definieras, dess inbördes hierarkier, dess gränsdragningar och dess
rättmätiga anspråkstagare.11 Det har funnits en tendens bland akademiker i slutet av 1900-talet att
avfärda många av de rasrelaterade uttryck som var vanliga i början av seklet, helt enkelt på grund
av en förändrad innebörd av ordet ”ras”. Jacobson menar att ras är en teori om vem som är vem,
om vem som tillhör, och vem som inte gör det, om vem som förtjänar vad och vem som är kapabel
av vad.12
Han visar också att i den fragmenterade vitheten som uppstod, skapades rasrelaterade myter där
bland annat ursprunget till de amerikanska politiska institutionerna kunde härledas till
Storbritannien, därmed ansågs anglosaxare som ras ha en inneboende kärlek för frihet och
demokrati.13 Orm Øverland har argumenterat hur immigranter kunde påkalla uppmärksamhet till
sitt etniska förflutna och de sätt i vilka de fungerade. Han identifierar tre sätt som de så kallade
”homemaking myths” – skapelsemyter (”vi var här först), myter av ideologiska gåvor (idéerna vi förde
med oss är amerikanska idéer) och blodsoffermyter (vi kämpade och gav våra liv för vårt valda
fosterland) – som utvecklades bland immigrant- och etniska grupper under sent 1800- och tidigt
1900 – talets Amerika och hur de användes i interaktioner med både amerikaner och med etniska
grupper. Deras etniciteter och deras etniska förflutna var huvudkomponenter i skapandet av en
amerikansk identitet. Dock menar Øverland att immigranterna försökte hävda sin rätt i landet
Jacobson, 1998, sid. 3 – 4.
Jacobson, 1998, sid. 5 – 7.
13 Jacobson, 1998, sid. 70 – 71.
11
12
3
jämte den dominerande anglosaxiska befolkningen med följden att immigranterna snarare
konkurrerade mot varandra än tillsammans.14
Thomas Guglielmo har också behandlat vithet genom att studera identitet och ras i det tidiga
1900 – talets italienska bosättningar i Chicago via den italienskspråkiga pressen i USA. Han
utmanade den tidigare historieskrivningen inom området genom att gå emot påståendet att den
italienska immigrationsgruppen hade en sorts mellanposition i det binära rasrelaterade tänkandet
och fick arbeta aktivt för att klassificeras som vita. Guglielmo menar att italienare anlände som vita
och förblev vita i USA genom att åtskilja på färg och ras. Enligt honom ses färg som binärt,
antingen är man vit eller inte vit medan ras ses som mer fragmenterad vilket för tankarna till det
Jacobson argumenterar för. Guglielmo menar att även om italienarnas rastillhörighet utmanades,
exempelvis genom att de i många fall kunde bli diskriminerade, så kunde de dra nytta av att bli
klassificerade som vita i sakfrågor såsom medborgarskap, arbete, skolor och andra politiska
frågor.15 Guglielmo menar även att ras borde ges mer utrymme för som ett analytiskt verktyg då
begreppet är djupt rotat i politiska, ekonomiska, sociala och kulturella institutioner och centrerar
därmed kring makt och resurser.16
1.1.2 Svenskamerikanska studier
Ur ett historiografiskt perspektiv har den svenska emigrationen till Nordamerika behandlats sedan
sekelskiftet 1900, men då av immigranterna själva. Den akademiska inriktningen tog fart under
1960 – talet i och med det växande intresset för socialhistoriska frågor av demografisk och statistisk
art. I Sverige centrerade en stor del av arbetet kring den så kallade Uppsalagruppen som
producerade ett stort antal avhandlingar, artiklar och böcker under 1960- och 1970 – talen. Denna
systematiska inriktning karaktäriserades av ett kvantitativ präglat val av källor och metod. Från
mitten av 70-talet fick den akademiska forskningen ett större intresse för kvalitativa aspekter av
svenska immigranter och etniska gruppers historia i USA. Frågor berörandes kvantifieringar, social
struktur och social mobilitet ersattes av frågor rörande kulturella och lingvistiska bestånd,
organisatoriskt och religiöst liv, litterära och artistiska aktiviteter, politiskt radikala svenskar och
kvinnans roll. Samtidigt kan man se ett skifte inom socialhistoria bort från statistiska analyser till
kvalitativa tolkningar och frågor rörande politik, maktförhållanden och kulturellt liv. Dessa
integrerades in i det socialhistoriska fältet och därmed in i immigration och etnisk
historieskrivning.17
Øverland, 2000, sid. 9, 19 – 21.
Guglielmo, 2003, sid. 9 – 12, 176.
16 Guglielmo, 2003, sid. 6 – 7.
17 Anderson & Blanck, 1991, sid. 4 – 5.; Blanck, 2006, sid. 4 – 6.
14
15
4
Så, var står vi i forskningen om svenskamerikaner i USA? Det finns ett antal forskare inom
området men exempelvis Anna Williams har behandlat utformningen och innehållet av den
svenskamerikanska identiteten i sin analys av den svenskamerikanska kulturen. Detta genom en
studie av den svenskamerikanska journalisten och poeten Jacob Bonggren, även var chefredaktör
för Svenska Amerikanaren, där hon visar hur han i egenskap av en ”litterär ledare” bidrog till
konstruktionen av en svenskamerikansk identitet, eller ”ideologi” som Williams säger.18 Denna
ideologi bestod av tre delar: lojalitet mot USA; vördnad för det fosterländska arvet; skapandet av
en egen, svenskamerikansk kultur. I sin avhandling visar hon även att under perioden 1880 – 1920
skedde en förstärkning av den etniska identiteten hos svenskamerikanerna, samt att gruppen var
mån om att profilera sig som en följd av en minskad svenk immigration och konkurrens med nya
immigrationsgrupper.19
I forskning kring den svenskspråkiga pressen i USA har exempelvis Ulf Jonas Björk ett antal
publikationer inom området. Bland annat har han behandlat den svenskamerikanska pressen som
en institution för de svenska immigranterna i Amerika. Tidningarna spelade en viktig roll i läsarnas
liv och hjälpte deras anpassning till det amerikanska samhället, samtidigt som de kunde bibehålla
kontakten med sina rötter och förflutna.20 Det svenska språket var en viktig komponent i att förena
alla svenskamerikaner i USA och skapa en etnisk gemenskap, kallad Svenskamerika. Genom att
särskilja de svenska immigranterna från det amerikanska samhället och även Svenskamerika från
Sverige, blev det möjligt att lyfta fram den svenskamerikanska gemenskapen.21
H. Arnold Barton fokuserar på det transatlantiska förhållandet på en mänsklig nivå i sin
undersökning. Emigrationen skapade ett komplext hat-kärlek förhållande mellan de som sökte sig
nya liv i den nya världen och de som stannade kvar i det den gamla världen. Centralt för debatten
var frågan om en svenskamerikansk identitet, då svenskar som flyttade utomlands förändrades i
deras sätt att tänka och uppföra sig. Barton frågar om det var möjligt att bli både svensk och
amerikan.22 Som protestanter från västra Europa, ansågs svenskamerikanerna av de infödda
amerikanerna tillhöra toppskiktet i den etniska hierarkin bland immigrationsgrupperna. Därför blev
svenskamerikanerna bättre behandlade av amerikanerna än exempelvis immigranter från södra och
östra Europa.23 Under perioden 1900 – 1914 formades en svenskamerikansk identitet, mycket till
stor del av ideologiska talesmän i samröre med Augustana synoden i Rock Island, utanför Chicago.
Enligt Barton bestod den svenskamerikanska identiteten av två delar: den svenska delen hade i
Williams, 1991, 209 – 14.
Williams, 1991, 92, 209 – 210.
20 Björk, 1999, sid. 280.
21 Björk, 1987, sid 82 – 84, 92.
22 Barton, 1994, sid. xi – xiii.
23 Barton, 1994, sid. 40.
18
19
5
huvudsak en kulturell prägel medan den amerikanska medborgerlig och politisk, vilket innebar en
sammankoppling med republiken och dess institutioner men även i stor grad till det republikanska
partiet. Centrala aspekter av deras svenska arv bevarades och på så sätt kunde de strategiskt placera
sig i den amerikanska etniska hierarkin. Detta medförde en säregen prägel på den
svenskamerikanska identiteten i jämförelse med deras landsmäns identitet i Sverige.24
Konstruktionen av den av svenskamerikanska identiteten, det sätt den skapades, vad den bestod
av och varför den skapades har även Dag Blanck undersökt genom en studie av det lutheranska
kyrkosamfundet Augustana synoden mellan 1860 – 1917. I studien ingår även en undersökning
mellan 1891 – 1917 av de läroböcker som kyrkosamfundet publicerade. I enlighet med Barton så
visar Blanck på en dubbelhet i den svenskamerikanska identiteten och svenskamerikanska
organisationers betydelse i skapandet av denna. En intressant aspekt som lyfts upp är det
svenskamerikanska historiebruket och försöken att skapa en svenskamerikansk ”home making
myth”, som Øverland redogjorde för tidigare. Det visar sig att etablerandet av en tidig svensk
närvaro i Nordamerika fick en särskild betydelse i konstruktionen av deras identitet. Blanck redogör
även för hur den svenskamerikanska gruppen placerades i den amerikanska rasrelaterade och
etniska hierarkin och hur den amerikanska nationella idén för skapandet och upprätthållandet av
etniska gruppers medfödda kulturer möjliggjorde att svenskamerikaner kunde utveckla sin egna
etniska identitet i konstruktionen av deras amerikanska nationella identitet, eller som han själv
benämner det: ”the Swedish immigrants and their children living in turn of the century America
were, by becoming Swedish Americans, also becoming Americans.”25
I antologin ”Swedish-American life in Chicago Cultural and urban aspects of an immigrant people, 1850 –
1930.” presenterar redaktörerna Philip J. Anderson och Dag Blanck ett antal olika essäer kring
svenskamerikanerna i Chicago. Resultaten av dessa visar att mer forskning är nödvändig i
jämförelser av svenskar med andra etniska grupper i Chicago. Exempelvis så har betydelsen av
pressmaterial i studier av andra etniska grupper sedan länge varit erkänd och det finns diskussioner
om pressen, men de understryker behovet av systematiska analyser av den stora mängden av
periodisk litteratur, placerad i dess rätta svenska, svenskamerikanska och amerikanska kontext.26
En essä i antologin som till viss del behandlar den svenskamerikanska pressen är av Harald
Runblom. I hans undersökning av den svenskamerikanska tidningen Vårt land redogör Runblom
för hur den svenskamerikanska identiteten skiftade under perioden 1876 – 1900; från att benämna
sig själva som svenskar för att sedan vid sekelskiftet som svenskamerikaner istället.27 Han har även
Barton, 1994, sid. 85 – 89, 210 – 221.
Blanck, 2006, sid. 2 – 3, 196 – 201.
26 Anderson & Blanck, 1991, sid. 10 – 11.
27 Runblom, 1991, sid. 83.
24
25
6
studerat interetniska relationer genom att studera de amerikanska folkräkningarna och finner att
den första generationens svenskar i slutet av 1800 – talet oftast ingick äktenskap med norrmän,
följt av danskar, tyskar, engelsmän, irländare, engelska kanadensare och skottar, eller som han
benämner det: skandinaver, tyskar och anglosaxare. Runblom menar att äktenskap kan ses som den
viktigaste aspekten av interetniska relationer, men att dessa måste ses från en kontext om social
kontroll och förstå under vilka förutsättningar en familj eller grupp tillåter deras medlemmar att
leta efter en partner utanför ens egen nationalitet, språkgrupp och religion.28
Från detta avsnitt vill jag ta med mig Jacobsons syn på den fragmenterade vitheten och
Guglielmo om hur immigranterna fick lära sig om färgskillnaderna i USA. Björks resultat om den
svenskamerikanska pressen som institution, Blanck och Barton om den dubbla svenskamerikanska
identiteten, Williams om den svenskamerikanska ideologin, Runblom om de interetniska
relationerna och Øverlands ”home making myths” kan bli användbara begrepp i att förstå och
förklara den svenskamerikanska pressens syn på rasliga och etniska grupper i landet. Detta då dessa
begrepp ger mig bra verktyg för att ge bra svar på mina frågor. Fokus kommer därför läggas på hur
den egna identiteten skapades utåt, istället för inåt som exempelvis Blanck och Williams har visat.
1.2
Syfte och frågeställning
Som den tidigare forskningen har visat finns det en möjlighet och ett behov att bedriva en
undersökning om vithet och rasrelaterade frågor med hjälp av etnicitetsstudier. Jacobson och
Guglielmo har visat att ras kan användas som ett analytiskt verktyg i forskning om de etniska
grupperna i USA och att immigrantpressen är ett intressant källmaterial. Det har även observerats
att svenskarna i Nordamerika har en av de rikaste historiska litteraturkällor som existerar för någon
migrantgrupp som följd av deras höga litterata förmåga.29 Den svenskamerikanska pressen i det
mångkulturella Chicago möjliggör en undersökning om hur svenskamerikanerna uppfattade andra
rasliga och etniska grupper men även sig själva med hjälp av de teoretiska utgångspunkterna som
presenterades i föregående avsnitt. Mitt syfte för uppsatsen blir därmed att belysa hur
svenskamerikanerna förhöll sig till och placerade sig i de amerikanska rasliga och etniska
hierarkierna genom att undersöka den svenskamerikanska pressen i Chicago mellan 1890 – 1920.
Tidsperioden motiverar jag med att den svenska nationalismen blev allt mer framträdande under
1890-talet. Det var även en tid av stora migrationer, både till USA men även inom USA då en stor
andel av den afroamerikanska befolkningen migrerade från södra till norra delen av landet,
28
29
Runblom, 1991, sid. 80 – 83.
Barton, 1978, sid. 3.
7
däribland Chicago.30 Under tidsperioden fördes en intensiv diskussion i det amerikanska samhället
för vad som utgjorde det amerikanska.31 Denna kunde man se i exempelvis naturaliseringslagarna
och i melting pot diskussionerna, som kulminerade i den berömda pjäsen The Melting Pot år 1908
där man argumenterade för att USA var en sammansmältning av olika etniska grupper. Detta
kommer att presenteras senare i uppsatsen under historisk bakgrund. Syftet kommer att besvaras
genom ett antal frågeställningar:
-
Hur såg den svenskamerikanska pressen på andra rasliga eller etniska grupper?
-
Hur såg den på diskussionen på vad som utgjorde det amerikanska och melting pot
diskussionerna?
Hur kan man förstå dessa resultat? Min hypotes är att det fanns ett motstånd mot
sammansmältningen på grund av två skäl: Dels att de inte ville ge upp sin identitet som
svenskamerikaner, dels att de inte ville dras ned från deras gynnsamma position i hierarkierna.
1.3
Metod
Denna undersökning har bedrivits genom en kvalitativ innehållsanalys. Jag har tolkat innehållet i
källmaterialet genom systematisk kategorisering av teman och mönster för att skapa en förståelse
för både det manifesta och det latenta innehållet. Först har jag gjort ett antal närläsningar för att få
en överblick och sedan identifierat teman i materialet. Exempelvis sökte jag först på ”neger” som
inom kort ledde mig till ”negerfrågan” och andra nyckelord och begrepp. Mitt källmaterial har
bestått av ett antal svenskamerikanska nyhetstidningar som är digitaliserade i en nyligen
sammanställd databas. I denna databas har jag sedan kunnat söka efter nyckelord och begrepp för
att finna relevanta artiklar, ledarsidor, notiser med mera.
Fördelar med att arbeta med denna databas är bland annat att det minskar det fysiska avståndet
då arkivbildaren Minnesota Historical Societys fysiska plats är på andra sidan Atlanten och
möjliggör en djupare och bredare studie än vad annars hade varit möjligt med tanke på uppsatsens
omfång. Arkivbildaren har även samlat och presenterat relevant bakgrundinformation om de olika
tidningarna vilket ger en snabb och god överblick. Nackdelar med detta sätt att arbeta är i första
hand det kontextuella och i andra mitt urval av nyckelord och begrepp. Genom att i huvudsak
endast läsa de artiklar som berör min undersökning går det argumentera för att jag har gått miste
om betydelsefull kontextualisering. Detta har uppvägts genom inläsning av relevant litteratur kring
bland annat samtidens förhållanden, rasrelaterade och etniska förhållanden som uppsatsen inte
presenterar i den tidigare forskningen. Det finns även ett metodologiskt problem gällande validitet
30
31
8
Blanck, 2006, sid. 196.; Guglielmo, 2003, sid. 39 – 40.
Mann, 1979, sid. 123 – 130, 136 – 137.
i och med att jag använt mig av sökord vilket påverkat mina sökresultat. Kan mitt urval av sökord
och begrepp varit för snävt eller brett? Eller har mina sökord reflekterat det jag ämnat att söka
efter? Det går även problematisera min egen förståelse för artiklarnas språkbruk, exempelvis hur
jag har förstått och uppfattat ord och begrepp i källmaterialet. Detta för mig till en viktig del i
uppsatsen: nämligen mina utgångspunkter.
Jag har ett antal betydelsefulla utgångspunkter som jag använt mig av i denna uppsats, däribland
definitionen på vad en etnisk grupp är och hur jag har sett på rasrelaterade begrepp. En generell
definition på en etnisk grupp är: “a segment of a larger society whose member are thought, by
themselves or others, to have a common origin and to share important segments of a common
culture, and who in addition, participate in shared activites in which the common culture and origin
are significant ingredients.”32
Gällande ras har jag, likt Jacobson, utgått ifrån två premisser: Ras är centralt i den europeiska
immigrationen och bosättningens historia i USA, bland annat då den ökade främlingsfientliga synen
på immigranterna hade rasrelaterade kopplingar. Ras är en politisk och kulturell konstruktion som
skapas och förstärks, den är därför inte naturlig. Jacobson menar att det är en av historikens
uppgifter att upptäcka vilka rasrelaterade kategorier som är användbara för vem vid ett givet
ögonblick och varför.33
Jag ska även till sist ta upp gällande termer i uppsatsen. Rasbegreppet är inte lika vanligt
förekommande i Sverige som i USA och här står vi mer tveksamma till ordet ”ras”. Gängse
amerikansk kategorisering kallar afroamerikaner och asiater för ”racial groups” medan italienare,
svenskar med flera är ”ethnic groups”. Guglielmo menar att det som amerikaner uppfattar som ras
idag grundar sig i färg: Den svarta, bruna, röda, vita och gula rasen.34 Då en del ord och
benämningar i källmaterialet kan ses som laddade har jag valt att byta ut dessa. Exempelvis har jag
försökt att ersatta ”svarta,” ”negrer,” med afroamerikaner i de fall källmaterialet syftar på den
afroamerikanska befolkningen. I de fall källmaterialet syftat på en annan befolkningsgrupp med
afrikanskt ursprung har jag istället valt att använda ”svart”. Andra exempel är ”gul,” ”mongoler,”
som jag ersatt med asiat/asiater.
Yinger, 1994, sid. 3.
Jacobson, 1998, sid. 8 – 9.
34 Guglielmo, 2003, sid. 9.
32
33
9
1.4
Källmaterial
Mitt källmaterial har bestått av tre svenskamerikanska nyhetstidningar: Gamla och Nya Hemlandet,
Svenska Amerikanaren och Svenska Amerikanaren Hemlandet. Varje tidning ska nu kort presenteras.
Gamla och Nya Hemlandet grundades redan år 1855 i Galesburg i Illinois av den lutherska prästen
Tuve Hasselquist men under namnet Hemlandet det gamla och det nya. Tidningen flyttade till Chicago
1859 efter att ha sålts till Swedish Lutheran Printing Company. Johan A. Enander blev redaktör 1869
och från 1870 och framåt bytte tidningen namn till Gamla och Nya Hemlandet. Tidningen blev en av
de mest inflytelserika och lästa svenskspråkiga tidningarna i USA ända fram till 1914 då den slogs
ihop med Svenska Amerikanaren.35
Svenska Amerikanaren var tillskillnad från Gamla och Nya Hemlandet en sekulär nyhetstidning.
Grundades som Svenska Posten i Chicago 1876. Den var en av de mer inflytelserika tidningarna med
en upplaga kring 40 000 runt 1900 och under 1910–20-talen 65 000 – 75 000.36 När tidningens
slogs ihop med Gamla och Nya Hemlandet 1914 kallades den nya tidningen för Svenska Amerikanaren
Hemlandet ända fram till 1915 då man återtog namnet Svenska Amerikanaren.37
Den totala omsättningen för den svenskamerikanska pressen år 1910 var över 660 000 exemplar.
Det gjorde den till den näst största i den icke engelsktalande pressen, bakom den tyskspråkiga
pressen med över 3 000 000 exemplar.38 Svenskarna efterlämnade sig mellan 1000 – 1500 tidskrifter
och tidningar. Mellan 1910 – 1915 nådde ett femtiotal tidningar en läsekrets på minst en halv miljon
människor.39
http://www.mnhs.org/newspapers/swedishamerican/hemlandet, hämtad 2016-12-31.
Williams, 1991, sid 31.
37 http://www.mnhs.org/newspapers/swedishamerican/svenska-amerikanaren-1877, hämtad 2016-12-31.
38 Blanck, 2006, sid. 111.
39 Williams, 1991, sid. 28 – 30.
35
36
10
1.5
Historisk bakgrund
1.5.1 Svenskamerikanerna
Den svenska emigrationen till Nordamerika uppgick till ca 1,3 miljoner svenskar och pågick mellan
1850 – 1930. Den första stora migrationsvågen kom under 1868 – 1869 som följd av den stora
missväxten i Sverige. Då emigrerade ca 97 000 svenskar till Nordamerika. Migrationen nådde sin
topp mellan 1879 – 1893 då ca en halv miljon svenskar emigrerade till USA. 1890 fanns det ca 250
000 som klassificerades som andra generationens svenskar; 1900: 500 000; 1910: 700 000; 1920:
824 000.40 Under 1890 – talet avtog migrationen som följd av förändrade omständigheter både i
Sverige och USA. Sverige industrialiserades och de ekonomiska och sociala förutsättningarna
förbättrades. Lockelsen till USA minskade som följd av försämrade ekonomiska sociala
förhållanden.41
1910 bestod den svenskfödda befolkningen av 665 000 personer som tillsammans med ca 700
000 av deras amerikanskfödda barn innefattade en total svensk population av 1,3 miljoner eller 1,48
procent av den hela amerikanska befolkningen.42
Chicago var en av de försa amerikanska städer att utveckla svenska samhällen och den har alltid
varit den stad med störst svensk befolkning. Runt 1890 representerade de svenskfödda
immigranterna och deras amerikanskfödda barn för ca sex procent av Chicagos befolkning och
räknades som den tredje största befolkningsgruppen efter tyskarna och irländarna. Runt 1900
bestod stadens befolkning till 80 procent av immigranter och deras barn. invånare.43
Från ha bosatt sig i huvudsakligen tre enklaver i staden under 1860 – talet och framåt, spreds
den svenskamerikanska befolkningen ut till stadens förorter som följd av bättre ekonomiska
förhållanden och förändrade etniska sammansättningar i staden. För att inte förlora den etniska
samhörigheten bland svenskamerikanerna byggde de ett antal institutioner, såsom kyrkor och
sekulära klubbar, i deras nya bosättningsområden. Detta tillät en fortsättning av deras ideologiska,
religiösa och sociala värderingar som mildrade de främmande effekterna av migrationen.44
Immigranter från de nordiska länderna som kom till landet efter 1900 hade en starkare
nationalistisk känsla än tidigare generationer.45 Nationalism och nationsbyggande var viktiga
Olson, 1991, sid. 51 – 53.; Blanck, 2006, sid. 22–23.
Barton, 1994, sid. 81.
42 Barton, 1994, sid. 210.
43 Olson, 1991, sid. 50 – 57.; Guglielmo, 2003, sid. 15.
44 Olson, 1991, sid. 50 – 57.
45 Runblom, 1991, sid. 78.
40
41
11
processer både i Europa och USA under 1800-talet, och konstruktionen av nationella och etniska
identiteter var av betydelse, både i länderna som emigranterna lämnade och bosatte sig i senare.46
1.5.2 The Melting Pot
Som jag skrev tidigare fanns det en intensiv diskussion i det amerikanska samhället för vad som
utgjorde det amerikanska som man bland annat kan se i melting pot diskussionerna. Med hjälp av
Arthur Mann ska jag kort gå igenom begreppets historia.
När immigrationen till USA tog fart under senare halvan av 1800 – talet var det inte alla som tog
emot immigranterna med öppna armar. Speciellt när immigranterna från södra och östra Europa
började anlända i allt större antal från 1880 – talet började ett motstånd växa mot den fortsatta
immigrationen. En del ansåg att många av de sociala och ekonomiska problem som förekom i
landet kunde härledas till immigranterna, i synnerlighet de från södra och östra Europa vars
utseenden och beteenden stod i konstrast med övriga befolkningen. Dessa skulle omöjligen kunna
passa in i samhället menade man. Men anhängare av en fortsatt fri oinskränkt immigration menade
att det inte var de nya immigranternas fel att landet hade problem utan det var andra orsaker. En
stor del av det amerikanska folket stod tveksamma i immigrationsfrågan.47 Det är i denna kontext
som vi måste förstå debatten om det amerikanska. Mann har presenterat tre olika konkurrerande
teorier eller doktriner som fanns vid sekelskiftet 1900, men vi kan börja med The Melting Pot, eller
sammansmältningen.
Sammansmältningsteorin var lika gammal som den amerikanska republiken, även om själva
frasen myntades i Israel Zangwilles pjäs från 1908 med namnet The Melting Pot. Enligt teorin skulle
de olika etniska grupperna i USA sammansmälta till en ny, homogen grupp. De allra bästa
egenskaperna från varje grupp skulle överföras till ett nytt folk, överlägsna alla andra. I Zangwilles
pjäs behandlades problemen med immigrationen till USA. Han menade att den bästa och riktiga
amerikanen borde bestå av ett blandat arv, och Zangwille gjorde äktenskap mellan olika etniciteter
och raser till ett personligt mål.48
I diskussionen fanns det ytterligare två teorier eller doktriner: den anglosaxiska rasens
överlägsenhet och kulturell pluralism. Bägge ansåg att mänskligheten var uppdelad i ett antal av
grupper med egna unika egenskaper och att människor helt enkelt var olika. De kritiserade
sammansmältningen som ett omöjligt förslag och fruktade att den skulle innebära slutet för deras
grupper.
Blanck, 2006, sid. 4.
Mann, 1979, sid. 106 – 107.
48 Mann, 1979, sid. 98 – 100.
46
47
12
Anhängare av den anglosaxiska överhögheten ansåg att landet borde domineras av de män och
kvinnor som härstammade från kolonialtiden. Ättlingarna till engelsmännen hade en medfödd
förmåga för självstyre och politisk frihet, som andra folkgrupper saknade. Därför var de lämpade
att styra republiken. Efter 1880-talet blev detta tydligare då allt fler grupper uteslöts från den
amerikanska gemenskapen. Exempelvis afroamerikaner i södern, och de nya immigranterna från
södra och östra Europa. Genom evolutionsteorin blev det även möjligt att klassificera
mänskligheten i olika raser enligt lämplighet. Dessa fördes in i en hierarki där anglosaxarna och
deras nordiska kusiner från norra och västra Europa placerades högt och alla andra lågt. Den
inbördes ordningen var mer komplex men denna förankrade sig i den då vetenskapliga förståelsen
att moral och intellektuella egenskaper ärvdes från generation till generation. Därför utvecklades
vissa nationer snabbare än andra. Genom att assimilera de olika grupperna i USA efter anglosaxiskt
mönster skulle landet bli framgångsrikt.49
Anhängare av den sista doktrinen ansåg att USA borde rekonstrueras till en federation efter
schweizisk modell. Landet skulle präglas av en kulturell pluralism, eller mångfald. Det fanns inget
som en enhetlig amerikansk nationalitet och det fanns heller inget behov av att skapa en genom
sammansmältning eller assimilation efter anglosaxiskt mönster. Istället skulle de etniska och rasliga
grupperna i USA behålla sina egna språk, kulturer med mera. Tanken var att kulturella skillnader
kunde harmoniseras. Dock skulle engelska förbli landets officiella språk och alla skulle acceptera
och arbeta inom det demokratiska statsskicket.50
Restriktioner för immigrationen till USA infördes år 1924 genom ett kvoteringssystem. Länderna
i södra och östra Europa fick en lägre kvotering än de i nordvästra och norra Europa, men störst
fick Storbritannien och norra Irland. Denna lag innebar med andra ord att den framtida
immigrationen skulle bestå till stor del av anglosaxare.51
Mann, 1979, sid. 126 – 129.
Mann, 1979, sid. 140.
51 Mann, 1979, sid. 126.
49
50
13
2. Undersökning
Dispositionen för undersökningen har jag valt att dela upp i två delar. Givet att den
svenskamerikanska pressen fanns i en miljö där det fanns många olika rasliga och etniska grupper
som kom från olika håll, sågs grupperna på olika sätt av pressen. Därför har jag valt att presentera
första delen tematiskt; afroamerikaner, asiater och den ökade immigrationen från södra och östra
Europa. Detta för att se hur pressen beskrev andra grupper. Del två berör den svenskamerikanska
pressens syn på det amerikanska och melting pot diskussionerna. I denna del lyfts diskussionen om
sammansmältningen av olika rasliga och etniska grupper och vilka konsekvenser den hade för det
amerikanska.
2.1
Synen på de andra
2.1.1 “Negerfrågan”
Slutligen vidrörde förel. den brännande negerfrågan. Ej mindre än 11 procent af Förenta Staternas
befolkning utgöres af negrer, d. v. s. hvar 9. de människa är neger. I politiskt hänseende äro
negrerna de hvites jämlikar, men detta ha de fått dyrt betala, särskildt i Sydstaterna, där de äro
fullständigt socialt boykottade. Hur länge negrerna skola nöja sig därmed är svårt att säga;
negerrasen är onekligen stadd i långsamt framåtskridande, och antingen måste den sammansmälta
med de hvite eller ock undertryckas.52
År 1790 hade den amerikanska kongressen stadgat att ”alla, fria vita personer” hade rätten att få bli
medborgare i Amerikas förenta stater.. Efter det amerikanska inbördeskrigets slut år 1865 och den
afroamerikanska befolkningens emancipation från slaveriet fick även de ”av den afrikanska rasen
eller av afrikanskt ursprung” även rätten att få bli medborgare och därmed inneha rätten att rösta.
Dock visade det sig att flertalet lokala lagar stiftades runt i landet som i realiteten inskränkte
medborgarskapet och rösträtten för den afroamerikanska befolkningen.53 Denna problematik gick
under bland annat namnen ”negerfrågan,” ”negerproblemet” i den svenskamerikanska pressen och
citatet ovanför visade denna problematik: den afroamerikanska befolkningen var på pappret den
vita befolkningens jämlikar, men realiteten förhöll sig annorlunda.
”Efter en fyraårig vistelse i Alabama,” skrev signaturen Victor i en insändare till Gamla och Nya
Hemlandet, ”är det min tanke att vore bättre att kolonisera negrerna, så att de finge vara sig sjelfva,
ty så länge de äro ibland de hvita så blifva de undertryckta” Det hjälpte inte att stifta lagar för
52
53
Gamla och Nya Hemlandet, ”Förenta Staterna genom svenska ögon”, 1904-03-07.
Jacobson, 1998, sid. 22 – 28, 74.
14
skydda den afroamerikanska rösträtten för ”der ingen åklagare är faller ingen dom.”54 Den
svenskamerikanska pressen kritiserade den vita södra befolkningen i USA, vars ”laglöshet” gick
emot det fjortonde tillägget i den amerikanska konstitutionen som hade utökat medborgarskapet
och rösträtten till den afroamerikanska befolkningen år 1868. Slaveriet tillhörde det förflutna, men
attityden hos de före detta slavägarna hade inte förändrats och ”negerfrågan” var i behov av en
akut lösning. Det fortsatta förtrycket av den afroamerikanska befolkningen kunde leda till en
våldsam och blodig framtid.55 Även om pressen försvarade afroamerikanernas rösträtt så innebar
detta inte ett jämställt förhållningsätt. Enligt Svenska Amerikanaren kunde det spridda omdömet om
den afroamerikanska karaktären summeras i tre punkter: Han var känslig, lat och fåfäng. Vid
ankomsten till Amerika, var han okunnig och slö, men blev civiliserad genom hårt och mekaniskt
arbete. I sitt nya hemland fick ”afrikanen” lära sig sin herres språk och religion, där blev han
uppfostrad och lärde sig de dygder den vite mannen levde efter men detta var något som han inte
lärde sig att uppskatta.56
I många fall beskrevs afroamerikaner med den vita befolkningen ur ett dialektiskt
förhållningssätt: ”Negern genom sin tröghet och den hvites intelligens,” och ”Negern är som ett
barn och äro ej i kontroll öfver sina känslor och utlopp för dem helt fritt[…]en hvit, hvilkens lugna
och reflekterande sinne frånstötes af alla excesser på känslans område.”57 Gamla och Nya Hemlandet
menade att afroamerikanernas intellektuella förmåga var för låg för att de exempelvis skulle kunna
organisera sig i fackföreningsrörelserna och därmed var de förvisade till låglönearbeten såsom
betjänter, kypare och konduktörer.58 För att förstå varför pressen kunde beskriva afroamerikaner
på detta sätt behöver vi förstå kontexten för samtiden.
Den vetenskapliga debatten mellan 1700- och 1800 – talen förändrades från att endast beskriva
till att istället förklara med hjälp av biologiska modeller. Den såg även naturen som i konstant
förändring genom evolutionsteorietiska modeller som kom att appliceras även på mänskligheten,
som blev kategoriserad och placerad i olika hierarkier. Något förenklat sågs mänskligheten utifrån
ett evolutionsteoretiskt perspektiv där olika raser kämpade om överlevnad. Den europeiska och
amerikanska expansionismen under 1800 – talet bevisade för många att den vita rasen hade en
dominerande hierarkisk position.59 Vi måste även förstå, som Jacobson menar, att vetenskapliga
rasrelaterade rön vid tiden var så djupt rotade i politik och praxis hos anhängare av den vita rasens
Gamla och Nya Hemlandet, ”En landsmans tankar i negerfrågan”, 1890-01-30.
Se exempelvis, Gamla och Nya Hemlandet, ”Förutspådt raskrig”, 1903-02-18.; Gamla och Nya Hemlandet, ”En
negerhatare, som talar ur skägget.”, 1890-07-17.
56 Svenska Amerikanaren, ”Hvit och svart”, 1890-02-13.
57 Gamla och Nya Hemlandet, ”Några ord i en af vårt lands viktigaste frågor”, 1904-01-27.; Svenska Amerikanaren, ”Hvit
och svart”, 1890-02-13.
58 Gamla och Nya Hemlandet, ”Några ord i en af vårt lands viktigaste frågor”, 1904-01-27.
59 Jacobson, 1998. Sid. 33 – 36.
54
55
15
överlägsenhet att vetenskapen blev ett sätt att bekräfta den fullständiga separationen av vithet från
icke-vithet.60
”Människan med svart hud,” menade Svenska Amerikanaren, ”i regeln icke har det goda hufvud,
den reflexionsförmåga och den tankekraft, som sin broder och syster af kaukasisk ras.” Skillnaderna
mellan raserna ansåg tidningen var så stora och väsentliga att ”negrerna” ansågs ha ett lägre
ursprung ”än oss af den kaukasiska rasen.” Dock var ”Negern[…]i lika hög grad vår broder som
kinesen, indianen och malajen. Vi ha de största och mest talande skäl för att behandla honom väl.”
Vidare menade tidningen att afroamerikaner hade samma medborgerliga och juridiska rätter ”som
dem vi åtnjuta.” Men vem syftade tidningen på? Var det som vita eller svenskamerikaner? Eller var
det samma sak? Blanck menar att den rasrelaterade diskursen i USA blev ett sätt för olika grupper
att exkludera varandra i försök att positionera sig själva så nära som möjligt anglosaxarna.61 Detta
kan i så fall ha varit ett försök i den svenskamerikanska manövreringen mot en position nära den
anglosaxiska, och därmed den vita identiteten, genom en rasrelaterade jämförelse.
Det fanns dock en gräns som tidningen inte ville korsa – nämligen giftermål mellan
svenskameriker och afroamerikaner. Detta ansågs gå emot ”naturens gränser mellan raserna,” och
att det var beklagansvärt ”att så många hvita qvinnor tanklöst kasta sig i armarne på negrer och
med dem knyta Hymens band.”62 Enligt Guglielmo upprätthölls färglinjen mellan afroamerikaner
och vita strikt i USA och här verkar även svenskamerikanerna upprätthållit den.63 De egenskaper
som den icke-vita afroamerikanska befolkningen saknade, fanns bland den vita och därmed
svenskamerikanerna. Detta kan i så fall ge en viss förklaring till tidningens position gällande
interetniska förhållanden mellan afroamerikaner och svenskamerikaner, men kan även förklara det
utrymme som gavs överlag i den svenskamerikanska pressen kring våldtäkter som begicks av
afroamerikanska män på vita kvinnor.
Kring sekelskiftet hade antalet våldtäkter ökat stadigt enligt pressen och inget verkade kunna
stoppa trenden. ”Är detta ett syndastraff” undrade Svenska Amerikanaren och ställde frågan om detta
var hämnden för förslavningen av den afroamerikanska befolkningen. Trots en överväldigande risk
för att bli lynchade menade tidningen att ”negrerna ej kunde beherska sina djuriska känslor.”
Svenska Amerikanaren medgav dock att det fanns vita våldtäktsmän men sett till
befolkningsmängden var proportionen mycket lägre för den vita befolkningen än för den
afroamerikanska.64
Jacobson, 1998, sid. 36.
Blanck, 2006, sid. 200 – 201.
62 Svenska Amerikanaren, ”Hvit och svart”, 1890-02-13.
63 Guglielmo, 2003, sid. 36.
64 Svenska Amerikanaren, ”Den djuriske negern”, 1903-07-28.
60
61
16
Både Gamla och Nya Hemlandet och Svenska Amerikanaren började efter sekelskiftet att behandla
den så kallade ”svarta faran” i ett antal artiklar.65 Enligt den svenskamerikanska ”öfverdomaren” i
Chicago, Harry Olson, hotades landet av en svart fara som grundades i farhågan att den
afroamerikanska befolkningen inom en snar framtid skulle bli större än den vita. Detta avfärdades
av tidningen enligt refereringar till folkräkningsstatistiken.66 Det fanns en oro i att afroamerikaner
skulle beblanda sig med den vita befolkningen och således sänka den allmänna intelligensnivån,
och ett mått som verkar ha varit återkommande var andelen illitterata (icke skriv- och läskunniga).
Detta angavs nämligen i de folkräkningar som U.S Census Bureau genomförde var tionde år och
följande tabell visar andelen illitterata mellan 1880 – 1910.
Tabell 1. Andelen illitterata bland den afroamerikanska och vita befolkningen, 1880 – 1910.
År
Afroamerikanska befolkningen (proc.)
Vita befolkningen (proc.)
1880
70
9,4
1890
57,1
7,7
1900
44,5
6,2
1910
30,4
5
Källa: Svenska Amerikanaren Hemlandet, 1915-05-20.
”Negerbefolkningens låga bildningsgrad kan ej häller anses innebära en direkt fara,” menade
Svenska Amerikanaren Hemlandet, ”i det kontakten mellan hvita och svarta ej är af sådant slag, att,
den allmänna nivån sänkes därigenom, i detta afseende är den sydeuropeiska invandringen snarare
en fara.” I folkräkningen för år 1910 bestod den vita och afroamerikanska befolkningen av 81,7
respektive 9,8 miljoner varav ca 2 miljoner, eller 20,9 procent, klassificerades som ”mulatter”, vilket
enligt tidningen omfattade ”alla med negerblod, som icke äro fullblodsnegrer.” Detta användes
som sorts indikator för kontakten mellan de olika befolkningsgrupperna varpå Svenska Amerikanaren
Hemlandet ansåg att det inte fanns en direkt fara, som vi kan se i citatet. Däremot pekade de på den
sydeuropeiska immigrationen som en större fara vilket vi ska återkomma till lite senare.
Under sommaren 1919 hade spänningarna längs med färglinjen ökat. Stora delar av den
afroamerikanska befolkningen hade migrerat från de södra staterna till de norra, däribland Chicago.
Stadens afroamerikanska befolkning hade dubblerats mellan 1916 – 1919 och konflikter uppstod
bland annat på bostads- och arbetsmarknaden, exempelvis i köttförpackningsindustrin där ett stort
antal migranter fick anställning. Den 27 juli drunknade en afroamerikansk tonåring, Eugene
65
66
Se exempelvis Svenska Amerikanaren, ”Om den ’svarta faran’ ”, 1907-01-01.
Gamla och Nya Hemlandet, ”Bland Chicagos svenskar – Den svarta faran”, 1912-02-20.
17
Williams, efter att ha blivit stenad av vita badare efter att ha simmat över en osynlig färglinje i
vattnet. När en vit polisman vägrat att arrestera de människor som var ansvariga, hade storskaliga
upplopp brutit ut som svepte igenom Chicago. Detta resulterade i att 38 personer dog, 537 blev
skadade och ca 1000 hemlösa. Majoriteten av dessa var afroamerikaner.67
Svenska Amerikanaren rapporterade den 31 juli att ”Ett hemskt och blodigt raskrig mellan hvita
och svarta utbröt i Chicago” efter att en ”negeryngling” som badat hade träffats i huvudet av sten
och därefter drunknat.68 Redaktionen ansåg att den var en skam för Chicago att ”ett raskrig ägt rum
i dess midt” och att det fanns vita människor som lät sitt ”rashat” övergå till våldsdåd. Intressant
nog så var det även afroamerikaners beteende som ledde till att ”rashatet” från första början hade
uppstått. Den största skammen låg dock i att ”det finnes hvita, som för sin vinnings skull importerat
dessa svarta.”69 Denna kritik återkom i ett brev till Svenska Amerikanaren där skulden för
rasupploppet inte låg hos varken de vita eller afroamerikanerna. Det var hos ”ärkeprofitörer som i
fläskpackarens skepnad med lock och pick under de två senaste åren dragit mer än 100,000 negrer
från södern till Chicago, utan att bekymra sig om hvar dessa söderns barn skulle få bo och ha sin
varelse.” Detta hade lett till en bostadsbrist i det ”svarta bältet” i Chicago som beboddes av ett
stort antal afroamerikaner. Situationen ledde till att många afroamerikaner tvingades flytta in i vita
homogena områden som skapade spänningar mellan grupperna. Värdet på bostäderna och hyrorna
sjönk varpå en trend uppstod där den vita befolkningen flyttade ut och den afroamerikanska in.70
Den vita flykten till förorterna i kombination de ökade klyftorna mellan grupperna skapade så
småningom ett hat som satte ”revolvern och knifen i den undanträngde hvites hand, och negern
tog samma vapen till själfförsvar i sin hand – och så bröt raskriget ut.”71
Det var inte bara den svenskamerikanska pressen som sympatiserade med afroamerikanerna,
även den italienska immigrantpressen uttryckte liknande åsikter. Guglielmo menar att upploppet
förstärkte färglinjen i staden och att den inbördes fragmenterade vitheten försvann temporärt i
färgkonflikter.72
Även i Storbritannien hade förhållandet mellan svarta och vita försämrats efter första
världskrigets slut. Enligt Svenska Amerikanaren hade ”häftiga strider och blodiga strider mellan hvita
och negrer” utbrutits som följt av att ”negrerna” som hade ersatt de ”hvita arbetarna” under kriget,
vägrade att ge upp sina arbeten. Men en annan anledning var de allt vanligare kärleksförbindelserna
mellan svarta män och vita kvinnor, men framför allt överfall på vita kvinnor av svarta män.73 Här
Guglielmo, 2003, sid. 39 – 40.
Svenska Amerikanaren, ”Raskrig lågar upp i Chicago”, 1919- 07-31.
69 Svenska Amerikanaren, ”Notis från redaktionen”, 1919-08-07.
70 Svenska Amerikanaren, ”En fläckad sköld”, 1919-08-07.
71 Svenska Amerikanaren, ”En fläckad sköld”, 1919-08-07.
72 Guglielmo, 2003, sid. 40 – 43.
73 Svenska Amerikanaren, ”Oroligheter i hufvudstaden”, 1919-07-24.
67
68
18
ser vi igen hur sexuella förbindelser över färglinjen rörde upp en hel del känslor; rädsla, oro, ilska.
Likheten med den tidigare artikeln är slående, trots att artikeln publicerades 16 år och ett världskrig
senare.
Av liknande skäl hade även ett ”raskrig” brutit ut i slutet av juli i den amerikanska huvudstaden
där ”både hvita och svarta, hade mördats af negrer i olika delar af staden,” tillsammans med en våg
av brottslighet ”till hvilka svartingar ansågos ha gjort sig skyldiga till.” En av de större
sammandrabbningarna tog plats nära Vita Huset efter att ”stora skaror af negrer” strövat genom
staden. Enligt Svenska Amerikanaren var dessa beväpnade och attackerade alla män i uniform.74
Låt oss summera ”negerfrågan” innan vi går till nästa del. Det verkar som att den
svenskamerikanska pressen hade ett ambivalent förhållningssätt till afroamerikanerna. De sågs
känsliga, lata och fåfänga och hade en lägre hierarkisk position än den vita befolkningen. Giftermål
mellan afroamerikaner och svenskamerikaner ansågs gå emot ”naturens gränser mellan raserna”
och fördömdes. Samtidigt skulle den afroamerikanska medborgarrätten respekteras och den
svenskamerikanska pressen kritiserade de fall där den inte gjordes. Vi kan även se hur tidningen
sympatiserade med afroamerikanerna under rasupploppet. Men låt oss gå vidare till nästa del och
se hur den svenskamerikanska pressen såg på de asiatiska immigranterna.
2.1.2. Den ”gula faran”
Gult vore en härlig färg, om vi bara inte hade den gula faran. Den är verkligen lite ledsam. Den
består som bekant däri, att kineserna en vacker dag komma hit och öfvermanna oss, vrida våra
vackra ögon på sned och färga oss gula med saffran. Lyckligtvis ha vi i den pansrade näfven ett
medel att åtminstone tills vidare hålla dem i schack. Så fort de börja röra sig, ta vi vår pansrade i
handen och gå med Wilhelm i spetsen bort och ge dem lite aga.75
Den svenskamerikanska pressen avfärdade den ”svarta faran”, men gällande den ”gula faran”
ansågs den av bland annat Gamla och Nya Hemlandet som ett reellt hot mot både USA och den
västerländska civilisationen. I och med den ökande immigrationen av asiater, främst från Kina och
Japan, menade tidningen att ”den gule mannens billiga arbetskraft” skulle föranleda den ”ariska
rasens” död som följd av nedpressade lönenivåer och försämrade levnadsstandarder.76 ”Det
behagar rika kapitalister, att genom invandringen erhålla billiga arbetskrafter,” skrev Gamla och Nya
Hemlandet, ”men det behagar icke den hvite arbetaren, att genom densamma få sin ’standard of life’
sänkt och sin dagspenning nedsatt.” Den pågående ”asiatiska invasionen” hotade den amerikanska
arbetsmarknaden och om den inte stoppades skulle den vita befolkningen gå under.77 I kontrast till
Svenska Amerikanaren, ”Oroligheter i hufvudstaden”, 1919-07-24.
Svenska Amerikanaren, “Regnbågen”, 1901-09-24.
76 Gamla och Nya Hemlandet, ”Den gula faran”, 1897-11-03.
77 Gamla och Nya Hemlandet, ”Den gula faran”, 1907-10-15.
74
75
19
den ”svarta faran” ser vi hur den ”gula faran” är mer ekonomiskt präglad, men förutom i det
inledande citatet tillskrevs inte de asiatiska immigranterna yttre eller inre egenskaper såsom
afroamerikaners lathet o.s.v. Men som vi såg under rasupploppet 1919 var det kapitalisterna som
tillskrevs skulden till den ökade immigrationen.
Den japanska segern i det rysk-japanska kriget 1904 – 1905 chockade många anhängare av den
vita rasens överlägsenhet. Enligt Rudolf Kjellén, professor i geografi och statskunskap vid
Göteborgs universitet, hade ”alla hvita folk på senaste tiden darrat en förnimmelse af att patentet
på världsherradöme och världshägemoni icke längre äro okvaldt i de hvitas besittning.”78 Svenska
Amerikanaren kunde även rapportera om hur tidningen New India i Calcutta uttryckte sitt stöd för
det japanska folket som hade ”vunnit en utomordentligt stor moralisk seger, hvars betydelse man
icke synes kunna öfverskatta.” Japan hade visat sig moraliskt överlägsna ”västerlandets alla
färgstolta civilisationer.”79
En intressant diskussion som jag fann i källmaterialet behandlade den så kallade ”hvita faran”
som publicerades i Svenska Amerikanaren år 1913. Den japanske professorn, Ryotaro Nagai,
ifrågasatte både den ”svarta och gula faran”, då det snarare var de färgade folkslagen som hade en
anledning att oroa sig. De vita hade erövrat ett område på ca tio miljoner engelska kvadratmil,
innehållandes en befolkning på över 135 miljoner. Dessutom utgjordes majoriteten av
befolkningen av färgade folkslag och Nagai ställde frågan: ”Vem var en fara för vem?”80
Som i föregående avsnitt var förhållanden mellan vita och icke vita en känslig fråga även när det
gällde den asiatiska befolkningen. Svenska Amerikanaren skrev att i Chicago fanns det ca 300 vita
kvinnor som ”beblandat sig med kineser”, varav ca 200 hade gift sig med dem. Resterande 100
hade ”sjunkit om möjligt, ännu djupare.” Många som hade blivit upprörda över denna beblandning
hade lagt skulden på de kinesiska restaurangerna ”där bedårande musik och söfvande drycker”
serverades.” I en intressant utveckling visade det sig senare att restaurangerna i fråga inte ägdes av
kineser utan av amerikanska politiker och krögare”, hvilka äga ett kolossalt inflytande hos
stadsmyndigheterna.”81
I Chicago uttryckte den svenskamerikanska pressen oro kring det ökade inflödet av japanska
immigranter som beskrevs i termer såsom ”eröfvringar” och ”invasioner”, men man lade även en
skuld för den ökade immigrationen på stadens hemmafruar. Dessa hade blivit allt mer benägna att
anställa japanska hembiträden på grund av deras lägre löneanspråk.82 I jämförelse ännu en gång
med tidigare avsnitt ser vi två fenomen: I relationer mellan icke vita män och vita kvinnor lades
Svenska Amerikanaren, ”Den hvita rasens problem”, 1906-10-02.
Svenska Amerikanaren, ”Den hvita rasens problem”, 1906-10-02.
80 Gamla och Nya Hemlandet, ”Den hvita faran”, 1913-09-11.
81 Svenska Amerikanaren, ”Den gula faran för hvita flickor”, 1910-03-31.
82 Svenska Amerikanaren, ”Den gula faran i Chicago”, 1907-05-07.
78
79
20
skulden på bägge parter, men möjligtvis något mer för kvinnorna då jag inte har funnit något i
källmaterialet som berör relationer mellan vita män och icke vita kvinnor. Däremot rapporterade
pressen om vita män som blivit misshandlade och rånade av asiatiska immigranter.83 Vi kan även
se en ekonomisk aspekt i exemplet med de japanska hembiträdena. Den ökade japanska
immigrationen till Chicago verkade ha en kausal koppling med hemmafruarnas benägenhet att
anställa billig arbetskraft, likt de kapitalister och deras påverkan på den amerikanska
arbetsmarknaden som Gamla och Nya Hemlandet skrev om tidigare.
Även om den svenskamerikanska pressen i många fall uttryckte den ”gula faran” som ett hot,
så gjordes det ändå försök att undersöka hur realistiskt hotet verkligen var genom
folkräkningsstatistiken från U.S Census Bureau. Tabellen nedanför visar den kinesiska och japanska
befolkningen i USA från 1860 – 1914.
Diagram 1. Den kinesiska och japanska befolkningen i USA 1860 – 1914.
DEN KINESISKA OCH JAPANSKA
BEFOLKNINGEN I USA 1860 - 1914
Kineser
Japaner
107 488
105 465
89 863
71 531 72 157 68 106
63 199
77 741
35 000
24 326
0
1860
55
1870
148
1880
2 039
1890
1900
1910
1914
Källa: Svenska Amerikanaren Hemlandet, ”Den gula faran i Amerika”, 1914-12-17.
Svenska Amerikanaren Hemlandet menade att utifrån statistiken kunde den ”gula faran” avfärdas då
”68, 106 kineser och 77,741 japaner” inte kunde utgöra ett hot för en nation med omkring 100
miljoner invånare. Ca 15,8 respektive 9,2 procent av kineserna och japanerna var illitterata. I
jämförelse med tabell 1 kan vi se att andelen illitterata bland afroamerikaner och vita var 30,4
respektive 5 procent. Även ur ett lokalt perspektiv fanns det ingen anledning till oro då det endast
1778 kineser och 233 japaner bodde i Chicago år 1910.84 Jag har inte funnit någon statistik över
83
84
Svenska Amerikanaren, “Tack för hjälpen”, 1909-08-12.
Svenska Amerikanaren Hemlandet, ”Den gula faran i Amerika”, 1914-12-17.
21
hur många av de 233 japaner arbetade som hemmabiträden men i en miljonstad som Chicago är
det värt att bemärka hur utrymmet frågan fick i den svenskamerikanska pressens lokalrapportering.
Detta kan i viss mån förklaras av Björks undersökning av Svenska Amerikanaren. Tidningen hade ett
överflöd av negativa nyheter som ett resultat av nyhetsvärdet. Olyckor och brott var mera
betydelsefullt och dessa typer av nyheter passade efterfrågan hos tidningens läsekrets.85 Dessa
nyheter verkar i så fall motsvara dagens form av ”klick” nyheter; intressanta rubriker med lite
substantiellt innehåll.
Därmed har de rasliga grupperna behandlats och jag går vidare till hur den svenskamerikanska
pressen såg på de etniska grupperna.
2.1.3 ”Reglering af invandringen”
Från och med 1880 – talet kunde man se ett skifte i det amerikanska immigrationsmönstret: Från
att huvudsakligen bestått av immigranter från norra och västra Europa kom den att utgöra till större
del av immigranter från södra och östra Europa. I kombination med att de vetenskapliga
rasteorierna blev mer förekommande i den politiska diskursen, resulterade detta i en ökad
fragmentering och hierarkiseringen inom vitheten, enligt Jacobson.86 Genom att se hur den
svenskamerikanska pressen kritiserade den nya immigrationen kan vi även se hur olika vita grupper
positioneras gentemot varandra.
I den amerikanska kongressen restes frågan gällande den ökade immigrationen från södra och
östra Europa och vilka konsekvenser denna kunde ha. En kongressledamot menade att ”endast de
bästa raserna” borde tillåtas inträde i landet då immigrationen på senare tid hade ”släppt in hel flod
av de fattigaste och okunnigaste raserna.” Detta skulle påverka det amerikanska folkets
bildningsnivå negativt. Dock var den skandinaviska immigrationen önskvärd på grund av gruppens
generella höga läs- och skrivförmåga. Immigrationen från bland annat Italien, Polen och Ungern
ansågs av kongressen som ett hot, men genom att kvotera immigrationen från varje land till 80 000
immigranter skulle hotet avvärjas. Svenska Amerikanarens chefredaktör, Jakob Bonggren, gav sitt
medtycke till lagförslaget då ”detta skulle icke utestänga en enda skandinav, tysk, engelsman eller
irländare, men betydligt reducera invandringen från Ryssland, Italien och Österrike-Ungern,
hvilken invandring just tillför oss det största antalet okunnigt folk.”87 Denna gruppering av de
europeiska immigranterna och kritiken mot dem var återkommande i den svenskamerikanska
pressen. Svenskamerikaner, tillsammans med andra nordbor, fick en säregen plats bland
Björk, 1987, sid. 94.
Jacobson, 1998, sid. 41.
87 Svenska Amerikanaren, ”Reglering af invandringen”, 1904-04-22.
85
86
22
immigranterna från västra och norra Europa tack vare bland annat gruppens höga läs- och
skrivförmåga. Detta var något som pressen valde att framhäva i artiklar rörande den ökade
immigrationen. Denna egenskap ansågs som ”en heder för det nordiska folket” enligt Svenska
Amerikanaren och vädjade till landets lagstiftare att ta större hänsyn till läs- och skrivkunnigheter
för att på så sätt minska flödet av immigranter som ”årligen öfversvämma vår fria republik i form
af arbets- och lyckosökare.”88
I Gamla och Nya Hemlandet kan vi se ännu ett exempel på hur immigrationen grupperades till två
kategorier: En germansk (beståendes av bland annat anglo-amerikaner, ättlingar av immigranter
från Tyskland, Sverige, Norge, Danmark, England, norra delen av Irland och Östersjöprovinserna)
och en icke-germansk som bestod av ”en blandningsras af hufvudsakligen slaviskt, semitiskt,
romanskt, mongoliskt och afrikanskt ursprung.” Tidningen menade även att framtiden var mörk
då över 408 000 slaver, 240 000 syditalienare, 153 000 judar och 116 000 kelter immigrerat till USA
medan immigrationen från de germanska länderna totalt låg kring 214 000 för år 1906.89
I diagram 2 nedanför har jag summerat de uppgifter om 1903 års immigration som förekom i
Svenska Amerikanaren.
Tusental
Diagram 2. Immigrationen från Europa år 1903 och andelen illitterata.
250
50
Immigrationen från Europa år 1903
200
45
40
35
150
30
25
100
20
15
50
10
5
0
Antal immigranter
Italiena Polacke
Ungrar Österri Engels Irländar Skandin
Judar
Finnar Tyskar
re
r
e
kare
män
e
aver
196 117 82 343 76 203 24 275 67 334 28 451 35 366 79 347 18 864 71 782
Antalet illitterata
84 512 22 634 14 980 10 072 17 736
Andelen illiterata i procent
43,1
27,4
19,6
41,5
26,3
340
1 173
264
187
2 438
1,2
3,3
0,03
0,09
3,4
0
Källa: Svenska Amerikanaren, 1904-04-22.
Svenska Amerikanaren, ”Ledarartikel av Jacob Bonggren”, 1896-01-28; se även Svenska Amerikanaren, ”Amerika i
Sverige”, 1907-09-10.
89 Gamla och Nya Hemlandet, ”Om invandringen”, 1909-03-09.
88
23
Den vänstra y-axeln visar antalet immigranter i tusental och den högra visar andelen illitterata i
procent. Den icke önskvärda immigrationen karaktäriserades med en högre andel illitterata vilket
trendlinjen är tänkt att illustrera. Exempelvis var 43,1 procent av immigranter från Italien illitterata
medan motsvarande andel bland skandinaver var 0,03 procent. I denna kategori ingick svenskar,
norrmän och danskar. Här kan man också se en anledning varför kongressen ansåg den
skandinaviska immigrationen som önskvärd: ett relativt stort antal immigranter med låg andel av
illitterata i förhållande till andra grupper. Det finns även en religiös aspekt som diagrammet inte
visar, nämligen att många skandinaver var protestanter och exempelvis italienare och ungrare
katoliker. Utöver aspekter om etnicitet och ras så fanns det även en religiös. Från 1850 – talet och
framåt kan man se en påtaglig anti-katolsk rörelse i USA som betraktade katoliker fientligt inställda
till amerikanska demokratiska institutioner.90
Som vi har sett kunde den svenskamerikanska pressen beskriva grupperna på olika sätt, men ett
återkommande tema kretsade kring sammansmältningar. Som vi såg i den historiska bakgrunden
fanns det enligt Mann tre dominerande teorier: Assimilation, kulturell pluralism och
sammansmältning (melting pot). Hur såg den svenskamerikanska pressen på diskussioner kring
dessa teorier? Och hur såg den på vad som utgjorde det amerikanska?
90
Mann, 1979, sid. 128.
24
2.2.
Synen på det amerikanska och melting pot
"En svensk invandrare landstiger på Ellis Island i New York. Han fortsätter sin färd västerut Han
bosätter sig och får barn, som uppfostras bär i de amerikanska allmänna skolorna. Nå väl, hvad
blir det af svensken efter tre generationer? Är han fortfarande svensk? Eller rättare: äro hans
afkomlingar svenskar? Nej! De äro amerikaner. Möjligen är invandraren gift med en kvinna af
annan nationalitet. Nästan, säkert är att hans son gift sig med en amerikansk flicka, eller
åtminstone en flicka född i Amerika, om ock af utländska föräldrar. Deras barn förena i sig de
karaktäristiska egenskaperna hos två nationaliteter, och gossen har, då han fyllt 15 år, glömt sin
svensks farfars traditioner."
Detta var vad Zangwille kommenterade om svenskamerikanerna i USA. Svenska Amerikanaren
menade att Zangwille, som var judisk, önskade en sammansmältning av de olika nationerna då hans
eget folk hade misslyckats med samma uppgift. Tidningen ställde även frågan om det judiska folket
hade förlorat något på att genom ”årtusenden behålla sig som en särskild ras?” Det var tack vare
deras oförmåga att beblanda sig med andra raser som gjorde att det judiska folket inte hade
”försvunnit från jorden och utplånats ur nationernas rad.” I en intressant vändning ifrågasatte
tidningen de svenskar som övergett det svenska språket i förmån för det engelska. Dessa var inte
värda att tillhöra någon ”hygglig nation” alls.91 Det verkade som att Svenska Amerikanaren menade
något annat än Zangwille om vad som utgjorde det amerikanska: svensken kunde vara amerikan
även om han talade svenska. Men vilka fler egenskaper utmärkte svenskamerikanen? Jag ska kort
gå igenom den svenskamerikanska identiteten för att på så sett skapa en kontext till diskussionerna
kring det amerikanska och sammansmältningen.
I pressen kan vi se hur enstaka svenskar och deras bidrag till landet lyftes fram, genom
exempelvis John Ericsson och Adolf Erik Nordensköld. Men även hur svenskamerikaner hade en
kulturhistoria som sträckte sig över 1000 år tillbaka.92 Den svenskamerikanska pressen kopplade
även samman svenskamerikaners arv med de republikanska och protestantiska idealen. I
exempelvis Gamla och Nya Hemlandet hade svenskarna lite sympati för socialismen och detta
grundade sig i den sedan länge etablerade självständigheten bland det stora bondeståndet i Sverige.
Svenskarna och deras historia blev förknippade självständighet, individualism, republikanism och
utveckling framåt. Svenskarna var även uttalade anhängare av det republikanska partiet.93 De
”home making myths” som Øverland presenterar är återkommande i källmaterialet och det verkar
som att en del i den svenskamerikanska identiteten låg i att kunna peka på sitt etniska förflutna,
Svenska Amerikanaren, ”Är detta sannt eller ej?”, 1908-11-19.
Gamla och Nya Hemlandet , “John Ericssons staty”, 1890-01-02.; Gamla och Nya Hemlandet, ”En fosterlandskärlekens
och minnets högtidsdag”, 1897-05-26.; Svenska Amerikanaren, ”Ledarartikel av Jacob Bonggren”, 1896-01-28.; Svenska
Amerikanaren, ”Ur en förenings 40:års-historia”, 1920-12-09.; Svenska Amerikanaren, ”Svithioordens storlogemöte”,
1917-02-01.
93 Gamla och Nya Hemlandet, ”Looking forward”, 1890-01-02.
91
92
25
men även de bidrag gruppen gett till landet, exempelvis med John Ericson.94 Svenskamerikanerna
hade en tendens att identifiera sig själva med den äldre amerikanska befolkningen och distanserade
från andra icke-skandinaviska immigrantgrupper mot slutet av 1800 – talet, tack vare ett starkt stöd
från den svenskamerikanska pressen.95 Denna distansering ska vi gå in på närmre i kritiken mot
sammansmältningen.
2.2.1 Kritiken mot sammansmältningen
Att guld, silfver, koppar, järn, bly och andra sämre metaller skulle, om de sammansmältes, blifva
äkta guld af 24 karat kan man icke inbilla någon förnuftig människa. Men det finnes många
förnuftiga män som påstå, att då anglo-amerikaner sammansmälta icke blott med invandrare af
germanisk stam (skandinaver, engelsmän, tyskar, holländare) utan äfven med sådana tillhörande
andra folkstammar (irländare, italienare, polacker, böhmare. slovaker m.fl.) ja andra folkraser
(indianer, negrer, mongoler o. d.) så blir produkten af en sådan sammansmältning en amerikansk
nationalitet i andligt och timligt afseende bättre utrustad, än någon annan på jorden.96
När immigrationen från södra och östra Europa var lägre än den från norra och västra, fanns det
ett allt ökande stöd för sammansmältningsteorin menade Gamla och Nya Hemlandet. Alla olika
nationaliteter i USA skulle genom blandade äktenskap och gemensam uppfostran ”sammansmälta
till en nationalitet, den engelsk-talande amerikanska.” Alla de goda egenskaperna hos de olika
folkslagen skulle smältas ned och formas om till en ny, homogen nationalitet.97 Tidningen reste
dock en viktig fråga: Vilka var inkluderade i skapandet av denna nya nationalitet? ”Negrer, indianer
och asiater betraktades såsom stående utom den hvita mänskligheten,” menade Gamla och Nya
Hemlandet, ”och kommo icke ens på tal, då sammansmältningsteorin offenligt och enskildt
dryftades.”98 Här kan vi igen se spår av en färglinje för vilka som inkluderas och exkluderades, men
som vi ska se hade även den fragmenterade vitheten en roll att spela. Tidningen menade att när
den irländska befolkningen började applicera ”den vackra teorin på politikens område” började
många amerikaner förkasta densamma. Stödet för teorin tappade resterande stöd bland den
anglosaxiska befolkningen när den nya immigrationen under 1880 – talet tog fart enligt Gamla och
Nya Hemlandet. Röster höjdes för att ”bibehålla det engelska blodet rent från sammanblandning
med utländska nationaliteters blod.” Den tidigare metaforen ”Äkta guld skall kunna vinnas genom
sammansättning af guld och silfver samt stora massor af koppar, bly och järn” ansågs förlegad,
men tidningen menade att amerikanerna hade gjort ett logiskt beslut i att ändra deras ståndpunkt i
frågan. För de svenskamerikaner som fortfarande trodde på teorin menade tidningen
Øverland, 2000, sid 193.
Barton, 1994, sid. 88 – 89.
96 Gamla och Nya Hemlandet, ”De olika nationaliteternas sammansmältning till en”, 1896-04-22. Se även Svenska
Amerikanaren, ”Bokslut med invandringen”,1908-06-30.
97 Gamla och Nya Hemlandet, ”Det nationella framtidsmålet”, 1906-03-13.
98 Gamla och Nya Hemlandet, ”De olika nationaliteternas sammansmältning till en”, 1896-04-22.
94
95
26
avslutningsvis: ”Äfven de ifrigaste svensk-amerikanska förfäktarne af sammansmältningsteorin äro
nog icke villiga att bryta många lansar för uppgående i den nya amerikanska nationen, bestående af
icke blott invandrade sydeuropéer utan ock af millioner afrikaner och deras ättlingar samt af asiater
tillhörande olika raser.”99
För att få ökad förståelse för den svenskamerikanska pressens kritik och argument om teorins
brister måste vi förstå hur de såg på svenskamerikaner ur ett perspektiv kring ras och dess inbördes
hierarkiska ordning. Svenska Amerikanaren publicerade ett antal summerande vetenskapliga artiklar
om de europeiska ”folkraserna” som ger oss en god inblick för samtidens syn på exempelvis ras.
En individs rastillhörighet kännetecknades av formen på huvudet, som endast kunde förändras ”till
följd af korsning mellan raserna.” Huvudet kunde anta två former: Långskallig och kortskallig. Den
nordiska rasen utgjordes till större del av långskallar och övriga raser söder om Norden en större
andel kortskallar. Svenskarna ansågs därför tillhöra de renaste germanerna och var även ”det ädlaste
kulturfolk i världen”. Däremot betraktades de icke-skandinaviska germanerna som ett
”blandningsfolk” som följden av en tusenårig rasblandning.100 Här ser vi ett försök till att utmana
den anglosaxiska överhögheten genom påståendet att svenskarna var renare germaner än
anglosaxarna. Det svenska arvet kunde lyftas fram och förstärka deras egna position.
Gamla och Nya Hemlandet ställde sig själva frågan varför antikens Grekland stod i kontrast med
det moderna Grekland. Exempelvis gällande de fysiska egenskaperna så var de antika grekerna
långa och blonda, medan de moderna grekerna var korta och svarthåriga. Tidningen menade att
detta var resultatet av en beblandning med slaviska folkslag. Det var möjligt att sammanblanda
olika nationaliteter inom samma folkstam utan risk för försämring, exempelvis mellan svenskar och
norrmän då de bägge var germaner. Risken för ”degenerering” var dock stor i blandningar mellan
olika folkstammar och i synnerlighet raser.101 År 1911 konstaterade den amerikanska
immigrationskommissionen att den moderna greken tillhörde en blandras och var inte nära
besläktad med invånarna av antikens Grekland.102
Ett exempel beträffande beblandningar över rasgränserna var utvecklingen i de latinamerikanska
länderna. Rasuppblandingen beskrevs som mycket stor då både ”europeiskt och indianskt blod är
där intimt sammanblandadt, och hvad som är vida sämre, negerelementet har trängt sig fram och
hotar att i sig upptaga den hvita rasen. ” Konsekvensen av detta var därmed att de dygder som
fanns i det ”hvita blodet” hade minskat för varje generation och de oönskade egenskaper som
fanns bland den resterande befolkningen hade ökats. Detta kunde till stor del förklara den
Gamla och Nya Hemlandet, ”Det nationella framtidsmålet”, 1906-03-13.
Svenska Amerikanaren, “Svenskarne världens ädlaste kulturfolk”, 1906-10-23.
101 Gamla och Nya Hemlandet, ”Den amerikanska sammansmältningsteorin”, 1905-09-19.
102 Jacobson, 1998, sid.79.
99
100
27
långsamma utvecklingen i de latinamerikanska republikerna då invånarna hade utvecklat ”olikartade
karaktärer” och blev ytterligare bevis på att alla de olika folkslagen inom samma stat aldrig kunde
sammangjutas till en målmedveten enhet, enligt den svenskamerikanska pressen.103
Var pressen samstämmig i sin ståndpunkt gällande sammansmältningsteorin? Svenska
Amerikanaren menade att immigrationen hade varit till fördel för landets materiella tillväxt, men
samtidigt verkat till nationens nackdel gällande konsekvenserna av att allt fler illitterata immigranter
tilläts komma till landet och hur detta påverkande nationens moraliska nivå.104 Tidningen ställde sig
frågan om immigrationen hade försämrat landet som när ”dåligt vin slås i godt vin” eller om den
hade bidragit med nya goda, fysiska och andliga egenskaper som ”då koppar blandas i guld”105
Gamla och Nya Hemlandet undrade om det var möjligt att sammansmälta olika folk och raser, eller
om man kunde ge mindre mogna folk och raser medborgerlig makt och rätt.106
År 1908 firades 300-årsdagen av Quebecs grundade i Kanada år 1608. Fransmännen grundade
staden under ledning av fader Champlain och några få fattiga fransmän år 1608, engelsmännen
erövrade staden år 1759 men trots ett engelskt styre förblev fransmännen katolska, talande franska
och vurmade för Frankrike. 30 år efter Quebecs grundade anlände de första svenska kolonisterna
till Nordamerika. Även om den svenska kolonin inom kort erövrades av holländarna så dog det
svenska arvet ut medan det franska frodades i 300 år. Fransmännen kunde bo bland ett
engelsktalande folk utan att förändras i över 300 år, medan svenskarna sammansmältes med
engelsmännen med konsekvensen att deras språk och nationalkänsla dog ut.107 Här tycks kritiken
mot svenskarna återkomma, likt den angående Zangwills kommentar om svenskarna. Det fanns
ett levande bevis på att man kunde motstå sammansmältningen.
Därmed avslutas den andra delen i undersökningen och vi kan nu gå över till slutdiskussionen.
Gamla och Nya Hemlandet, ”A.B.C-makterna”, 1914-05-14.; Svenska Amerikanaren, ”De latinamerikanska
republikerna”, 1903-05-12.
104 Svenska Amerikanaren, ”Bokslut med invandringen”, 1908-06-30.
105 Svenska Amerikanaren, ”Bokslut med invandringen”, 1908-06-30.
106 Gamla och Nya Hemlandet, ”När banden brista”,1908-10-27.
107 Gamla och Nya Hemlandet, ”En märklig 300-årsfest”, 1908-07-28.
103
28
2.3.
Slutdiskussion
Mitt syfte för uppsatsen var att belysa hur svenskamerikanerna förhöll sig till och placerade sig i de
amerikanska rasliga och etniska hierarkierna genom att undersöka den svenskamerikanska pressen
i Chicago mellan 1890 – 1920. För att kunna besvara syftet ställde jag upp ett antal frågeställningar:
Hur såg den svenskamerikanska pressen på andra rasliga eller etniska grupper? Hur såg den på
diskussionen på vad som utgjorde det amerikanska och melting pot diskussionerna? Jag ska nu
försöka summera mina resultat och därefter se om min inledande hypotes stämde. Fanns det ett
motstånd mot sammansmältningen?
Vi kunde se att den svenskamerikanska pressen såg på rasliga och etniska grupper olika. Gällande
den afroamerikanska befolkningen fanns det ett ambivalent förhållningsätt: de hade samma
medborgerliga och juridiska rättigheter som svenskamerikanerna och skulle behandlas väl. Pressen
kritiserade den vita befolkningen i södern vars ”laglöshet” gick emot konstitutionen och den
”svarta faran” kunde avfärdas med refereringar till folkräkningarna. Under rasupploppet i Chicago
1919 visade pressen sympati för afroamerikanerna och kritiserade de vita ”ärkeprofitörerna”
Samtidigt beskrevs afroamerikaner som känsliga, lata och fåfänga. Afroamerikaner var på många
sätt den vita befolkningens motsats och beskrivningen ”Negern genom sin tröghet och den hvites
intelligens” visade detta tydligt. Under rasupploppet menade pressen att afroamerikaners beteende
ledde till att ett ”rashat” hade uppstått från första början. Hur såg då pressen på den asiatiska
befolkningen?
Den ”gula faran” ansågs som ett reellt hot av Gamla och Nya Hemlandet, både för USA och den
västerländska civilisationen. Asiaterna utgjorde ett ekonomiskt hot i form av billig arbetskraft i
förhållande till den vita befolkningen och även här uttrycktes kritik mot kapitalister. Vi såg även
hur pressen kritiserade vita hemmafruar i Chicago som anställde japanska hemmabiträden. I
diskussionen om den ”gula faran” lyftes en annan fara: nämligen den vita. De färgade, hade enligt
professor Nagai, mer att oroa sig över än de vita. Men försök gjordes även senare i
undersökningsperioden att avskriva den ”gula faran” genom hänvisningar till folkräkningar och vi
kunde även se att andelen illitterata bland kineser och japaner var lägre än bland den
afroamerikaner. Den asiatiska befolkningen verkade inte heller tillskrivas egenskaper och jämföras
med den vita befolkningen som med afroamerikanerna. Fanns det något gemensamt med
afroamerikaner? Ja, kring förhållanden över färglinjen verkade den svenskamerikanska pressen
distansera sig från bägge grupper, men det verkade som behandlingen av den asiatiska befolkningen
var mildare. Hur då? Enligt Svenska Amerikanaren hade många i Chicago blivit upprörda över att
300 vita kvinnor beblandat sig med kineser, varav 200 hade ingått äktenskap medan resterande 100
”sjunkit om, möjligt ännu djupare” I jämförelse med afroamerikaners förhållande med vita kvinnor
29
ansåg samma tidning att det skulle gå emot ”naturens gränser mellan raserna”. Pressen gav också
utrymme för återkommande rapportering kring våldtäkter och förklarade att ”negrerna ej kunde
beherska sina djuriska känslor.”
Hur ska vi förstå detta? Det är en stor och komplex fråga men jag tror att ett svar kan finnas i
hur svenskamerikaner lärde sig att uppfatta ras och vithet. Enligt Guglielmo fick immigranterna
snabbt lära sig hur de skulle hävda sin vithet och samtidigt svartmåla svarthet, gulhet med mera för
att hamna på rätt sida av färglinjen.108 Gunnar Myrdal menade att väl framme i USA fick de
europeiska immigranterna snabbt lära sig att förakta och misstro afroamerikanerna, som en del av
amerikaniseringsprocessen.109 Som vi har sett enligt Jacobson var vetenskapliga rasrelaterade rön
djupt rotade i politik och praxis som förstärkte separationen mellan vita och icke-vita.110 Genom
att hävda sin vithet och använda sig den gängse vetenskapliga synen på ras kan detta ha varit ett
sätt för den svenskamerikanska pressen att placera svenskamerikanerna på rätt sida av färglinjen
och i en gynnsam hierarkisk position. Denna position kunde senare försvaras genom att fördöma
beblandningar mellan svenskamerikaner och afroamerikaner, men även asiater. Enligt Runblom
bör man även se äktenskap från en kontext om social kontroll. Svenskamerikanerna föredrog
äktenskap med skandinaver, tyskar och anglosaxare.111 Genom att beblanda sig med andra grupper
fanns det möjligtvis en risk att förlora kontroll över sin gemenskap.
Att pressen publicerade fler artiklar kring våldtäkter och andra brott begångna av afroamerikaner
än asiater kan också ha att göra med nyhetsvärde. Vi måste komma ihåg att en tidning har det svårt
att klara sig utan sina läsare och enligt Björk var efterfrågan stor på artiklar som berörde brott och
olyckor. Dessa artiklar var även lättare att redigera för tidningens medarbetare.112 Men låt oss gå
vidare till hur den svenskamerikanska pressen uppfattade de etniska immigrantgrupperna.
I den svenskamerikanska pressens kritik mot den ökade immigrationen från södra och östra
Europa finner vi spår av den fragmenterade vithet som Jacobson redogör för. I jämförelser med
afroamerikaner och asiater behandlades den vita rasen som just en ras, men med immigranter blev
den vita rasen uppdelad till flera raser. Den ökade immigrationen från södra och östra Europa sågs
som ett större hot än den asiatiska immigrationen med hänsyn till andelen illitterata. Detta blev en
indikator för att markera vilka grupper som var önskvärda och immigrationen grupperades i två
kategorier: den germanska, där bland annat den svenska immigrationen ingick, och den ickegermanska. Denna kategori menade Gamla och Nya Hemlandet utgjordes av ”en blandningsras af
hufvudsakligen slaviskt, semitiskt, romanskt, mongoliskt och afrikanskt ursprung.” I och med
Guglielmo, 2003, sid. 34 – 35.
Myrdal, 1944, sid. 603.
110 Jacobson, 1998, sid. 36.
111 Runblom, 1991, sid. 80.
112 Bjork, 1987, sid. 94.
108
109
30
denna kategoriseringen verkar det ha blivit svårt att kritisera vithet generellt, utan istället
fragmenterades och hierarkiserades immigranternas vithet utifrån germansk tillhörighet eller ej.
Den svenskamerikanska pressen lyfte fram den svenska immigrationen som önskvärd då
svenskarna var germaner medan exempelvis den italienska immigrationen utgjorde snarare ett hot
för landet.
Detta exempel visar hur vithet kom att ändras och utmanades med den nya
immigrationen.
Hur såg pressen på diskussionen på vad som utgjorde det amerikanska och melting pot
diskussionerna? Enligt Mann fanns det tre konkurrerande teorier vid tiden: assimilation efter
anglosaxisk förebild, sammansmältning och kulturell pluralism. Men hur ställde sig pressen till
dessa? Det verkar som att den förespråkade för den sistnämnda dels genom att kritisera det
anglosaxiska ursprunget som germansk ras. De icke-skandinaviska germanerna var ett
blandningsfolk som följd av en tusenårig ”rasblandning” medan svenskarna utgjorde de renaste
germanerna. Dels verkade sammansmältningsteorin mer som ett ideal än något som gick att utföra
i realiteten. Med de antika grekerna och utvecklingen i de latinamerikanska republikerna som
exempel var detta beviset på att människor inte kunde blandas mellan olika folkstammar och raser
enligt pressen. Men jag tror att det fanns ytterligare en lockelse för den kulturella pluralismen: den
erbjöd ett sätt för svenskamerikanerna att behålla sitt svenska arv och samtidigt bibehålla sin
identitet som amerikaner. Den svenska etniciteten blev en viktig del i uppfattningen om det
amerikanska. Blanck menar att den amerikanska nationalismen tillät etniska minoriteter att bekräfta
och utveckla deras etniska identiteter. Detta innebar att svenskamerikaner kunde tydliggöra sitt
stöd för både svenska och svenskamerikanska kultursymboler samtidigt som de var lojala
amerikaner.113
Den dubbla identitet som både Blanck och Barton har skrivit om verkar även ha funnits bland
den svenskamerikanska pressen. Den kulturella svenska delen upprätthölls genom att bland annat
hävda olika typer av ”home making myths” som Øverland presenterade i kombination med
perspektiv kring ras och vithet som uppsatsen har visat. Den politiska amerikanska delen visade
däremot en lojalitet mot USA:s politiska institutioner och demokratiska värderingar som en del i
den ideologi Williams redovisade för, exempelvis genom att respektera afroamerikaners
medborgarskap och rösträtt enligt konstitutionen. Men som vi såg försökte den svenskamerikanska
pressen att sammankoppla svenskarna och deras historia med amerikanska ideal såsom
självständighet, individualism och republikanism. Detta var till viss del möjligt genom att
konkurrera mot andra immigrantgrupper som Øverland har visat.
113
Blanck, 2006, sid. 201.
31
En aspekt som jag vill lyfta fram är diskussionsperioden kring sammansmältningen. De
diskussioner som jag funnit i källmaterialet berör perioden 1896 – 1908, därefter verkar debatten
ha dött ut. Varför den gjorde det är oklart men Björk menar att första världskriget påverkade
immigrantpressen i USA och synen på assimilation markant. Immigranterna blev tvingade att
överge sina modersmål till förmån för engelska, läsarna uppmanades att sluta prenumerera på den
icke-engelskspråkiga pressen och tidningarna blev tvungna att översätta deras innehåll för U.S
Postal Service, som ansvarade för censuren under kriget.114 Det kan även ha varit så att intresset
bland läsarna minskade helt enkelt till förmån för något annat.
Min hypotes om att det fanns ett motstånd mot sammansmältningen verkar således stämma.
Svenskamerikanernas gynnsamma position i de amerikanska rasrelaterade och etniska hierarkierna
riskerade att försämras om de var tvungna att ge upp deras etniska och rasliga identitet som
svenskamerikaner. Ur deras perspektiv fanns det mycket att förlora och lite att vinna på en
sammansmältning med andra grupper. Det var deras egna unika identitet, både ur ett rasligt och
etniskt perspektiv, som var nyckeln till en gynnsam position.
USA:s dåvarande valmotto, E pluribus unum, ”av många, en” kan inte ha klingat särskilt väl i den
svenskamerikanska pressens öron under det tidiga 1900 – talet, men förmodligen något bättre i
Herman Melvilles.
114
32
Björk, 1999, sid. 269 – 270.; Björk, 1987, sid. 98.
3. Avslutning
3.1.
Sammanfattning
Denna uppsats har behandlat hur svenskamerikaner förhöll sig till och placerade sig i de
amerikanska rasliga och etniska hierarkierna genom att undersöka den svenskamerikanska pressen
i Chicago mellan 1890 – 1920. Hypotesen för uppsatsen var att det fanns ett motstånd mot
sammansmältningen på grund av två skäl: Dels att de inte ville ge upp sin identitet som
svenskamerikaner, dels att de inte ville dras ned från deras gynnsamma position i hierarkierna.
Med hjälp av studier kring vithet och ras samt svenskamerikaners etnicitetsskapande har
uppsatsen argumenterat för att den svenskamerikanska pressen kunde hävda den egna
immigrantgruppen som en önskvärd del i det amerikanska samhället. Detta genom upprätthållandet
av en färglinje gentemot den icke-vita befolkningen, fragmentisering av vithet samt kritiserandet av
sammansmältningar mellan svenskamerikaner och andra grupper i samhället. Hypotesen kunde
bekräftades då förlusten av svenskamerikanernas etniska och rasliga identitet vid en eventuell
sammansmältning kunde resultera i en lägre gynnsam position i hierarkierna.
33
Käll- och litteraturförteckning
Tryckta källor
Gamla och Nya Hemlandet 1890 – 1913.
Svenska Amerikanaren 1890 – 1920.
Svenska Amerikanaren Hemlandet 1914 – 1915.
Litteratur
Barton, H. Arnold, ”Clio and Swedish America: Historians, Organizations, Publication.”, i Nils
Hasselbo (red.) Perspectives on Swedish Immigrations, University of Minnesota, Duluth, The
Swedish pioneer historical soc., Chicago, Ill., 1978.
Barton, H. Arnold, A folk divided homeland Swedes and Swedish Americans, 1840-1940, Southern
Illinois University Press, Carbondale, 1994.
Björk, Ulf Jonas, The Swedish-American press: three newspapers and their communities, Univ. Microfilms
international, Diss. Washington : 1987, Ann Arbor, 1989.
Björk, Ulf Jonas, “The Swedish-american press as an immigrant institution”, Swedish-American
Historical Society, no.4, 2000.
Blanck, Dag & Anderson, Philip J. (red.), Swedish-American life in Chicago – cultural and urban aspects
of an immigrant people, 1850-1930, Univ., Uppsala, 1991.
Blanck, Dag, The creation of an ethnic identity: being Swedish American in the Augustana Synod, 1860-1917,
Southern Illinois University Press, Carbondale, 2006.
Guglielmo, Thomas A., White on arrival: Italians, race, color, and power in Chicago, 1890-1945, Oxford
University Press, New York, 2003.
Jacobson, Matthew Frye, Whiteness of a different color: European immigrants and the alchemy of race,
Harvard University Press, Cambridge, Mass., 1998.
34
Mann, Arthur, The one and the many: reflections on the American identity, Univ. of Chicago P., Chicago,
1979.
Melville, Herman, Redburn, “His first Voyage: Being the Sailor-boy Confessions and
Reminiscences of the Son-of-a-Gentleman, in the Merchant Service” i ”The Writings of Herman
Melville”, red. Harrison Hayford, Hershel Parker, G. Thomas Tanselle, Northwestern U.P.,
Evanston, 1969.
Myrdal, Gunnar, An American dilemma: the Negro problem and modern democracy, New York, 1944.
Olson, Anita R.,1991, “The community created – Chicago Swedes 1880-1920”, i Philip J.
Anderson and Dag Blanck (red.) Swedish-American life in Chicago – cultural and urban aspects of an
immigrant people, 1850-1930, Uppsala
Runblom, Harald, “Chicago compared: Swedes and other ethnic groups in American cities.”, i
Philip J. Anderson and Dag Blanck (red.) Swedish-American life in Chicago – cultural and urban
aspects of an immigrant people, 1850-1930, Uppsala
Williams, Anna, Skribent i Svensk-Amerika: Jakob Bonggren, journalist och poet, Univ., Diss. Uppsala :
Univ.,Uppsala, 1991.
Yinger, J. Milton, Ethnicity: source of strength? Source of conflict?, State University of New York Press,
Albany, 1994.
Øverland, Orm, Immigrant minds, American identities: making the United States home, 1870-1930,
University of Illinois Press, Urbana, 2000.
Internet
http://www.mnhs.org/newspapers/swedishamerican/hemlandet (Hämtad 2016-12-31).
http://www.mnhs.org/newspapers/swedishamerican/svenska-amerikanaren-1877 (Hämtad
2016-12-31).
35