Anders Lindqvist
Karl Lindqvist
MÄNNISKANS
TEXTER
LITTERATUREN
let
d
e
m
r läro
u
v
o
r
p
Smak
svenska_Henric_Litteraturen.indd 1
2011-02-10 08.54
Studentlitteratur
Skola och vuxenutbildning
Box 141
221 00 Lund
Besöksadress Åkergränden 1
Tel 046-31 20 00
www.studentlitteratur.se
KO P I E R I N G S F Ö R B U D
Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering,
utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt
BONUS-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas
mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för
utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. För
information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens
huvudman eller BONUS-Presskopia.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av
allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till
två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/
rättsinnehavare.
Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper
och tryckprocess.
Artnr 33713
ISBN 978-91-44-05982-2
© Författarna och Studentlitteratur AB 2011
Upplaga 1:1
Redaktörer: Malin Kågerman Hansén, Henric Arfwidsson,
Tommy Lundahl
svenska_Henric_Litteraturen.indd 2
2011-02-10 08.54
3 Innehållsförteckning
Forntiden
DE FÖRSTA KULTURERNA
Antiken
SAMHÄLLE OCH KULTUR
Grekland 3600–323 f.Kr.
Athen – demokratins födelse
Greklands gudar
Filosoferna
Hellenistisk tid 323–31 f.Kr.
Alexandria
Romarriket ca 750 f.Kr.–476 e.Kr.
Den romerska republiken 509–31 f.Kr.
Det romerska kejsardömet 31 f.Kr.–117 e.Kr.
Mellan hedendom och kristendom (117–476)
Kristendomen tar över
Utanför Europa
Kina – en orolig tid
Indien – kontakterna med väst
Afrika
ANTIKENS EPIK
Grekland
Trojanska kriget
Homeros och hans epos
Vad kännetecknar ett epos?
Historieskrivning
I fablernas värld
Rom
Vergilius
Historieskrivning och biografi
Kristendomens texter
Utomeuropeisk epik
Kina – filosofins tröst
Indien – filosofi och kärlek
ANTIKENS LYRIK
Grekland – den personliga lyrikens födelse
Den antika lyrikens versmått
svenska_Henric_Litteraturen.indd 3
Kärlek och hat, sexualitet, fest och glädje
Sapfo – antikens främsta lyriker
Rom – imitation och nyskapande
Den personliga lyriken
Den objektiva lyriken
Utomeuropeisk lyrik
Afrika
Kina
Indien
ANTIKENS DRAMATIK
Grekland – regler och improvisation
De dionysiska festspelen
Tragedi
Den grekiska teaterplatsen
Spelstilen
Aischylos, Sofokles och Euripides – den
grekiska tragedin utvecklas
Den grekiska komedin
Den romerska teatern
Komedin – Plautus och Terentius
Sex och våld: mimarna tar över
Det antika dramats undergång
Utomeuropeisk dramatik
Afrika
Indien
Östasien
Medeltiden (476-1453)
Medeltidens världsbild
Kulturella världar
MEDELTIDENS EPIK
Kristen epik- att leva i två världar
Hövisk epik – äventyr och kärlek
Folklig epik
Arabisk epik – helighet och fantasi
Den isländska sagan
Svensk epik
Utomeuropeisk epik
2011-02-10 08.54
4 MEDELTIDENS LYRIK
Medeltiden – kämparnas och våldets tid
Den höviska kärlekens tid
Smutsens och snuskets tid
Utomeuropeisk lyrik
MEDELTIDENS DRAMATIK
Kyrklig dramatik – återuppståndelsen
Dramatik utanför kyrkan
Utomeuropeisk dramatik
Renässansen (1453 - 1600)
Förändrade samhällen, förändrad kultur
Utanför Europa
RENÄSSANSENS EPIK
Utomeuropeisk epik
RENÄSSANSENS LYRIK
Sonetter av många slag
1500-talets Sverige: psalmer och knittel
Utomeuropeisk lyrik
RENÄSSANSENS DRAMATIK
Italien – perspektivscener och pajaskonster
Spanien – dramats guldålder
England – Shakespeares tid Utomeuropeisk dramatik
BAROCK OCH KLASSICISM
Överdåd, fasa och tuktade former
BAROCKENS OCH KLASSICISMENS EPIK
Utanför Europa
BAROCKENS OCH KLASSICISMENS LYRIK
BAROCKENS OCH KLASSICISMENS DRAMATIK
UPPLYSNING OCH FÖRROMANTIK 1720-1790
Kämpande optimister
Upplyst envälde och riksdagsmakt
Utanför Europa
UPPLYSNINGENS OCH FÖRROMANTIKENS EPIK
Frankrike – upplysningens hjältar
England- samhällsdebatt och nöjesläsning
Tyskland – litteraturens återkomst
Sverige- i upplysningens tjänst
svenska_Henric_Litteraturen.indd 4
Utanför Europa
UPPLYSNINGENS OCH FÖRROMANTIKENS LYRIK
Poesin – folkets språk
Johann Wolfgang von Goethe – mångsidig
kärleksdiktare
Kvinnliga europeiska 1700-talspoeter
Sveriges 1700-tal – Bellmans och
upplysningspoesins tid
UPPLYSNINGENS OCH FÖRROMANTIKENS
DRAMATIK
Från franskklassicism till franska
upplysningsmän
Den upplysta dramatiken
Johann Wolfgang von Goethe – teaterchef,
nationalförfattare och förromantiker
Den nya tidens skådespelare
Kvinnlig dramatik under 1700-talet
Utanför Europa
ROMANTIKEN 1790 -1830
Vad var romantiken?
Reaktion, nationalism - och de första stegen
mot en ny tid
Utanför Europa
ROMANTIKENS EPIK
Frankrike – främlingskap och popularitet
England - berättandet tar nya vägar
Tyskland- sagor och vilda romaner
Ryssland – patriotism och känsla
Sverige – en ny prosa växer fram
Övriga Norden- sagor och epos
Utanför Europa
ROMANTIKENS LYRIK
Den engelska romantiska lyriken – natur,
egensinnighet, politik och skönhet
Melankoli,natur, saga och hjältar
Sverige – etablerade romantiker och
egensinniga genier
Utanför Europa
ROMANTIKENS DRAMATIK
Tyskland – den romantiska dramatikens vagga
Frankrike – Victor Hugos och boulevardteaterns
2011-02-10 08.54
5 romantik
Norden – sagor, längtan och desillusion
MODERNISMEN 1890-1945
Ismernas tid
Maskinåldern
MODERNISMENS EPIK
Frankrike – yttre och inre verklighet
England- gamla och nya världar
Tyskland – från krig till krig
Sovjetunionen – att välja sida
Sverige- hembygden och världen
Övriga Norden
Utanför Europa
EFTERKRIGSTIDENS LYRIK
Europa – vad gör vi med lyriken?
Sverige – modernism och nyenkelhet
Utanför Europa
EFTERKRIGSTIDENS DRAMATIK
60-talsavantgardet
Sverige – frihet, ångest och barnteater
Kvinnliga dramatiker tar plats på scenen
Utanför Europa
MODERNISMENS LYRIK
Symbolismen – hur mycket förstår vi?
Futurismen – i sällskap mot framtiden
Apollinaire – modernismens allkonstnär
Expressionismen – den desperata lyrikens
uttryck
Dadaism och surrealism – jolifanto bambla och
bevingade bläckfiskar
T S Eliot och det öde landet
Sverige kring sekelskiftet
Utanför Europa
MODERNISMENS DRAMATIK
Symbolismen – från verklighet till dröm
Expressionismen - ”skrikdramatiken”
Den politiska dramatiken
Utanför Europa
EFTERKRIGSTIDEN 1945-2000
”Kalla och varma” krig i en ny värld
Teknikens under
Ångest, ansvar och ungdomsrevolt
Sverige – världen kommer allt närmare
EFTERKRIGSTIDENS EPIK
Frankrike – över mitt öde bestämmer jag
England – samhället präglar dig
Tyskland – att gå vidare efter kriget
Sovjetunionen – författare är opålitliga
Sverige- och världen
svenska_Henric_Litteraturen.indd 5
2011-02-10 08.54
6
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 6
2011-02-10 08.54
7 ANTIKEN
Antiken
Forntidens högkulturer kunde du läsa om i föregående kapitel. De gav i sin
tur kulturella impulser till den lilla bergiga sydeuropeiska halvö, som senare kom att kallas Grekland. Den låg vid en korsväg för handel och sjöfart,
och med de kringseglande fartygen kunde också idéer och tankar smyga
sig med i lasten. Dessa omformades sedan efter det egna samhällets speciella behov och så växte det antika Grekland fram, som vi brukar kalla ”den
västerländska kulturens vagga.”
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 7
2011-02-10 08.54
44 Antiken
samhälle och kultur
ANTIKEN
SAMHÄLLE OCH KULTUR
Forntidens högkulturer kunde du läsa om i föregående kapitel. De gav i sin
tur kulturella impulser till den lilla bergiga sydeuropeiska halvö, som senare kom att kallas Grekland. Den låg vid en korsväg för handel och sjöfart,
och med de kringseglande fartygen kunde också idéer och tankar smyga
sig med i lasten. Dessa omformades sedan efter det egna samhällets speciella behov och så växte det antika Grekland fram, som vi brukar kalla ”den
västerländska kulturens vagga.”
klassiker n författare som
skapat verk av bestående
värde
demokrati n demos – folk +
kratein - vara stark, härska
olympiad n olympiados –
tidsrymd på fyra år
filosofi n philos – vän +
sophia – vishet
psykologi n psyche – själ +
logos – ord, tal, förnuft
arkeologi n arché – början,
orsak + logos
historia n historia – efter-
forskning, undersökning
Hedersbeteckningen kommer av att det är härifrån vi har fått vårt samhällsskick och mycket av det vi kallar kultur. Det framgår inte minst av
svenskans alla grekiska lånord, från demokrati till olympiad; ord för vårt
tänkande som filosofi eller för utforskandet av vårt inre, psykologi. Studiet
av världen igår, idag och i morgon: arkeologi, historia, fysik och astronomi.
Eller de litterära grundformer vi använder oss av i denna bok: epik, lyrik
och drama. (se Inledningen).
Antikens kultur uppstod i Grekland, övertogs sedan av romarna och
spreds genom dem vidare, till länderna runt Medelhavet och upp genom
Europa. De grekiska och de romerska författarna sågs som klassiker, som
senare tiders författare skulle försöka efterlikna. Så började ”det västerländska kulturarvet” träda fram, det som vi fortfarande i så hög grad är
präglade av även här i Sverige. fysik n physike – något som
avser naturen
astronomi n astron – stjärna
+ nomos – lag,kunskap
Grekland
3600–323 f.Kr.
På den grekiska halvön fanns redan från cirka 7000 f.Kr. en åkerbrukskultur, men det var under bronsåldern, 3600–1050 f.Kr., som handel och
sjöfart växte fram. För utvecklingen av handeln blev två saker avgörande.
Med grekerna fick mynten allmän användning och den opraktiska byteshandeln försvann. Lika viktig blev skriften. Från ett annat handelsfolk,
fenicierna, övertog grekerna ett system med stavelseskrift som de i sin tur
vidareutvecklade (se Språket).
Läs mer om de grekiska
staterna i webbdelen
Välstånd och överbefolkning gjorde att grekerna med bosättningar och
handelsstationer började kolonisera områden i Italien, Nordafrika och på
Mindre Asiens västkust. Där kom de i konflikt med det väldiga persiska
riket som från mitten av 500-talet f.Kr. sträckte sig ända från Egypten till
Indien. Under perserkrigen slöt sig alla greker samman och vid Marathon
hejdades den persiska invasionen 490 f.Kr. Efter slaget sprang en budbärare 42 195 meter till Athen med beskedet att staden var räddad. Sträckan
är fortfarande densamma i dagens maratonlopp.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 44
2011-02-10 08.54
45 Antiken
samhälle och kultur
Donau
Massalia
Svarta havet
Korsika
Byzantion
Sardinien
Karthago
Siracusa
A
K th
or en
in
th
Medelhavet
Miletos
Kreta
Cypern
Jerusalem
Kyrene
Naukratis
Områden koloniserade av greker
Nilen
Det grekiska området omkring 700-talet f.Kr.
Athen – demokratins födelse
Under den här tiden var Grekland indelat i stadsstater. De bestod av en
stad med tillhörande landsbygd. Mitt i de flesta städerna på en klippa låg
akropolis, med de viktigaste templen. Nedanför fanns torg och bostäder
skyddade av en mur. En av de mest framstående stadsstaterna var Sparta,
som med sina hjältemodiga soldater hade spelat en avgörande roll under
perserkrigen. Från 400-talet blev istället Athen hela Greklands dominerande handels- och kulturcentrum. Under denna klassiska tid utformades
den athenska demokratin. Den gällde dock endast fria,vuxna män. Kvinnor, slavar och inflyttade från andra stadsstater hade inga politiska rättigheter. Tidigare hade det funnits många kvinnor som arbetade med läkekonst, men de förbjöds nu att studera. Möjligen fick de tjänstgöra som
barnmorskor eftersom det hörde ihop med det som sågs som deras viktigaste uppgift i samhället: att föda barn.
De fria manliga medborgarna avgjorde genom omröstningar hur staden
Athen skulle styras. Det var också nästan uteslutande bland männen som
kulturlivet fick sina utövare. Och sina välgörare. En orsak till ett rikt utbud av kultur är att i ett välmående samhälle behöver inte alla slita för den
dagliga brödfödan. I det klassiska Grekland får vi våra första verkliga kulturarbetare, som alltså fick betalt för att utöva sitt yrke.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 45
2011-02-10 08.54
46 Antiken
samhälle och kultur
rapsod n rhapsodos – sammanfoga + ode – sång
Trots att skriften nu utvecklats var litteraturen i första hand muntlig. Professionella underhållare, rapsoder, drog från plats till plats och berättade
allt från verkliga krigsäventyr till sagor och myter. Det här blev en litteratur tillgänglig för alla greker vilken samhällsklass de än tillhörde. Ibland
satte rapsoderna ihop egna långa och rytmiska berättelser till det vi kallar
epos (se s. 62).
1 BERÄTTANDET DÅ OCH NU
Rapsoden kan jämföras med dagens ”rappare”. Ta i grupper fram några moderna ”raptexter”, lyssna på dem och diskutera sedan i hela klassen vad det kan vara i det här rytmiska
sättet att berätta som är speciellt fängslande
Sånger och uppläsningar av lyrik och körlyrik samlade stora skaror
omkring sig. Dramat uppfördes för en väldig publik vid stora fester (se
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 46
2011-02-10 08.55
47 Antiken
samhälle och kultur
s. 75). Att litteraturen blivit så populär gjorde att den började skrivas
ner för att kunna bevaras för eftervärlden. Från 400-talet f.Kr. börjar
det förekomma texter i fler än ett exemplar, inte minst sedan Homeros
epos utnämnts till den klassiska grekiska texten.
Greklands gudar
Varje grekisk stadsstat kunde ha sin egen favoritgud, men alla tillhörde en
gemensam gudavärld. På det grekiska berget Olympen härskade en brokig samling ledda av den ständigt otrogne Zeus och hans trogna maka,
Hera. Där fanns hans dotter, Afrodite, som hade minst lika många äventyr som sin far. Apollon understödde diktning och musik, medan Ares var
krigskonstens gud. I underjorden härskade Hades, bror till Zeus. En annan bror var Poseidon, havets gud. En syster var Demeter, skördekonstens
gudinna. Ett undantag bland gudarna var Athena, eftersom hon inte hade
någon mor. Hon föddes som en blixt ur sin fader Zeus huvud! Hon var
staden Athens speciella skyddsgudinna.
Detta är endast några exempel ur en mycket brokig skara av gudar. Dessutom växte gudavärlden hela tiden. Genom att gudarna gärna förälskade
sig i vackra jordiska människor av båda könen uppstod snart ett myller av
halvgudar. Och ett myller av historier. Den grekiska mytologin uppvisar
en provkarta på spännande intriger med otrohet, svartsjuka, svek, hämnd
eller måttlös åtrå och passion.
Gudarna tillbads genom regelbundet återkommande fester, där de hyllades med offer och processioner exempelvis vid den årliga Dionysosfesten
i Athen. Dionysos var fruktbarhetens och rusets beskyddare och son till
Zeus och en jordisk kvinna. Vid festen förekom också dramatikertävlingar
(se s. 87).
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 47
2011-02-10 08.55
48 Antiken
samhälle och kultur
hybris n övermod, tro för
mycket om sin egen förmåga
Gudarna var mycket måna om sin värdighet. Många myter handlar om
människor som försöker förhäva sig gentemot gudarna. De som trotsar
dem uppvisar hybris och det kan ge fruktansvärda straff som följd. Däremot blandade sig gudarna själva gärna in i mänskliga angelägenheter och
strider.
Myterna har stor betydelse för alla forntida kulturers litteratur och det gäller verkligen antikens Grekland. Man kan kalla den grekiska gudavärlden
en litteraturens väldiga förrådskammare. Ur den hämtade såväl epiker
som dramatiker ämnena för det de ville berätta eller gestalta.
2 GUDAVÄRLDAR I VÄRLDEN
Det finns idag mängder av böcker och sidor på Internet som beskriver gudavärldar från
skilda kulturer. Ta reda på vad exempelvis krigsguden eller skördekonstens gudinna heter
i Egypten, Mesopotamien, Indien och Grekland och ge exempel på likheter och olikheter
mellan dem
Jämför dina exempel med kamraternas och samla en ”gudalista” tillsammans i klassen.
3 DEN GREKISKA GUDAFAMILJEN
Läs mer om grekiska myter och gudar i webbdelen
Texten ovan beskrev endast en del av den grekiska gudafamiljen. Leta reda på ytterligare
några gudar och rita ett släktträd över deras inbördes relationer.
Filosoferna
I den här bokens inledning kunde du läsa om hur människan tidigt började fundera över alltings ursprung och om tillvarons mening och mål.
När svaren på dessa frågor inte söktes i skapelsemyter utan i egna spekulationer om hur världen ser ut lades grunden till den tankeverksamhet vi
kallar filosofi.
De äldsta filosoferna beskrev världens uppbyggnad utifrån olika urämnen
som vatten, jord, luft eller eld. Med atenaren Sokrates (469–399 f.Kr.) blev
filosofin något för den enskilda människan. Han gick omkring på gatorna
och förde samtal med alla han mötte om såväl moraliska problem som
medborgarens roll i samhällslivet. Det gjorde honom farlig för de styrande i Athen. Han var ”en ungdomens fördärvare” och dömdes till att välja
mellan landsflykt eller döden. Han valde att dö för egen hand. Sina sista
timmar tillbringade han tillsammans med sina närmaste vänner och lärjungar, där de diskuterade om själen var odödlig eller inte. Sedan tömde
han giftbägaren.
Läs mer om tidig grekisk
filosofi webbdelen
Platon
Sokrates skrev själv ingenting, men hans filosofi är känd genom att hans
främste elev Platon (427–348 f.Kr.) låter Sokrates vara huvudperson i de
flesta av sina Dialoger. De är ofta uppbyggda så att Sokrates inleder med
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 48
2011-02-10 08.55
49 Antiken
samhälle och kultur
en fråga, exempelvis: Vad är det sköna? Vad är tapperhet? Den som svarar
får sedan ge exempel, Sokrates frågar vidare och genom den fortsatta dialogen börjar vi fundera på om det finns något gemensamt för all tapperhet
eller skönhet. Målet är alltså ett slags allmänna begrepp, som har en självständig existens.
4 TAPPERHET OCH SKÖNHET
Pröva på egen hand Sokrates teknik! Försök att tillsammans med en grupp kamrater,
genom diskussion definiera vad ”tapperhet” och ”skönhet” är. Det räcker inte att slå upp
ordet i en ordbok – bygg ut era tankar och ge en utförlig definition av begreppen! Skriv
sedan ner det ni kommit fram till och jämför med andra grupper, som gjort samma
uppgift. Vad finns det för likheter och skillnader mellan era svar?
Avsluta med en klassdiskussion där ni ringar in begreppen tillsammans.
Staten och idéernas värld
Den dialog som har fått störst betydelse för eftervärlden är Staten, med
den kända bilden av ”grottan”. Platon menar här att vår egen verklighet är
svår att begripa endast med våra sinnen, eftersom vi sitter fjättrade i en
underjordisk grotta med ansiktena vända mot väggen längst in i grottan.
Bakom oss brinner en stor eld och det enda vi kan uppfatta är skuggorna
av figurer som rör sig bakom våra ryggar. Figurerna belyses av elden och
kastar sina skuggor på grottväggen framför oss. Vår verklighet är alltså
bara är en skugga av den egentliga verkligheten: idéernas rike. Enda sättet
att få insikt om denna högre verklighet är genom filosofin. (se även Antologin)
Sammanfattande brukar man kalla de här tankarna för Platons idealism.
Den fick ett oerhört inflytande på europeiskt tänkande. Under 200-talet
e. Kr. fördes Platons tankar samman med kristendomen i nyplatonismen.
Den förenade tankarna om det godas idé med en hemlighetsfull (mystisk) längtan efter Gud. Denna längtan efter idéernas rike nådde sedan sin
höjdpunkt under romantiken från 1700-talets slut till 1800-talets mitt.
På 390-talet f.Kr. återvände Platon efter långa resor till Athen. Där grundade han en egen skola för undervisning och forskning. Skolan låg nära
en olivlund helgad åt sagohjälten Akademos och fick därför namnet Akademi. Platons akademi blev modell för senare kulturella och vetenskapliga
sammanslutningar runt om i världen.
5 MENINGEN MED LIVET
Vi människor lever här och nu. Behöver vi då fundera över meningen med livet?
Vad är din åsikt i denna fråga? Fundera först på egen hand och skriv ner några av
dina egna reflektioner. Diskutera sedan frågan gemensamt i klassen: behöver vi dessa
funderingar, eller är det bäst att låta bli?
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 49
2011-02-10 08.55
50 Antiken
samhälle och kultur
logik n läran om det ”det
riktiga” tänkandet
estetik n vetenskapen om det
sköna och konsten
mimesis n härma, imitera,
efterbilda
Aristoteles
En av Platons elever var Aristoteles (384–322 f.Kr.), som efter sin lärares
död grundade en egen akademi där han försökte systematisera alla vetenskaper som fanns i antikens Athen. Han skrev och föreläste bland annat
om logik, estetik, pedagogik, psykologi och fysik. Många av hans skrifter
finns bevarade och under medeltiden blev Aristoteles världsbild ledande i
Västeuropa.
Aristoteles mest kända enskilda verk är Om diktkonsten. Enligt honom
ska konsten efterbilda och återge verkligheten. Begreppet kallas mimesis.
Främst ägnade han sig åt tragedin (se s. 96). Om diktkonsten fick efterhand oerhörd betydelse både för det franskklassiska dramat på 1600-talet
och för 1800-talets realistiska roman.
Hellenistisk tid
323–31 f.Kr.
Greklands politiska storhetstid tog slut med Alexander (356–323 f.Kr.),
senare kallad ”den store”. Under långa fälttåg erövrade han inte bara Grekland utan också Perserriket och Egypten. Riket sträckte sig ett tag till och
med en bit in i Indien. Därmed spreds den grekiska kulturen långt ut i
världen. Samtidigt påverkades den av inslag från de länder som erövrades.
Denna blandkultur kom senare att kallas hellenismen, och blev en förmedlande länk mellan Grekland och Rom.
Efter Alexanders tidiga död delade hans generaler efter ett antal krig upp
väldet mellan sig. Jätteriket föll snabbt isär och de flesta av dess olika delar
erövrades så småningom av romarna. Men kulturen fanns kvar.
Alexandria
Under sina segertåg grundade Alexander nya städer i sitt eget namn. Den
mest kända är Alexandria som anlades i i Egyptens Nildelta 331 f.Kr. Det
blev en mycket modern stad med snörräta gator och ett stort lärdomscentrum, Museion. Därifrån har vi fått ordet museum. Alexandria var under
hellenismens tid världens största stad med över en miljon invånare. Fyrtornet utanför Nilens mynning var ett av världens sju underverk.
I Alexandria lät Alexanders efterträdare Ptolemaios II (308–246 f.Kr.) bygga ett bibliotek där han placerade hela den då kända grekiska litteraturen.
Museion växte snabbt och lär till sist ha omfattat 700 000 bokrullar. Här
utvecklades så småningom en avancerad textkritik (filologi), där man genom studiet av olika upplagor försökte finna fram till den ursprungliga
texten.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 50
2011-02-10 08.55
51 Antiken
samhälle och kultur
Här utvecklades också Aristoteles tankar om mimesis (se s. 114), genom att
vissa författare och verk utsågs till föredömen som borde efterbildas. Så
uppstod en litterär kanon. Alltsedan dess pågår en ständig diskussion om
vilka böcker man framför allt ska läsa för att få en god bild av all världens
litteratur.
Biblioteket plundrades flera gånger och försvann helt år 389 e.Kr. Det återuppfördes 2001 i ett samarbete mellan den egyptiska staten och UNESCO.
Den officiella invigningen ägde rum 16 oktober 2002. För den som vill
veta mer har biblioteket en officiell hemsida på tre språk.
Läs om Hypatia och senare grekiska filosofer i
webbdelen
6 VÄRLDSLITTERATURENS STÖRSTA
Gör en lista på de fem författare du anser är de viktigaste i hela världslitteraturen. Jämför
sedan din lista med någon klasskamrats lista och diskutera varför ni valt just dessa
författare.
Därefter skriver var och en i klassen upp sina tre viktigaste författare på tavlan.
Sammanställ vilka tre som finns med flest gånger, och röstar sedan bland dessa tre för att
se vem som ”vinner”. Diskutera därefter, utifrån resultatet, vad som krävs för att en författare
ska bli kallad klassiker. Är det popularitet, många läsare, språket och innehållet, tidlösheten
och så vidare?
Biblioteket och fyrtornet
i Alexandria
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 51
2011-02-10 08.55
52 Antiken
samhälle och kultur
Romarriket
ca 750 f.Kr.–476 e.Kr.
Enligt traditionen grundades Rom 753 f.Kr. av bröderna Romulus och Remus. Staden låg på sju kullar intill floden Tibern. Mot slutet av 600-talet
f.Kr. hade Rom växt till en stadsstat styrd av en kung, som hade den högsta civila, militära och religiösa makten.
Den romerska republiken 509–31 f.Kr.
Den siste romerske kungen avsattes 509 och hela makten övergick till
ett råd av äldste, senaten. Den tillsatte två konsuler, valda på ett år. Alla
vuxna fria män var romerska medborgare med rösträtt i en folkförsamling. Republikens principer för maktfördelning mellan konsuler, senat och
folkförsamling blev sedan vägledande för många styrelsesätt, exempelvis
det i USA.
Under ständiga strider med grannfolken växte romarnas makt och år 270
f.Kr. styrde man över hela den italienska halvön. Genom en skicklig kombination av erövringskrig och förmåga att skaffa bundsförvanter fortsatte
sedan expansionen. Till sist var hela Medelhavet omgivet av romerska besittningar och kallades ”Mare nostrum”, vårt hav.
Hadrianus mur
122 e.Kr.
Londinium
(London)
El
be
Don
Teutoburgerskogen
Colonia Agrippina (Köln)
Dnje
Moguntiacum (Mainz)
Burdigala
(Bordeaux)
pr
Rh
en
Lutetia
Parisiorum
(Paris)
GALLIEN
Rhôn
Vindobona
(Wien)
e
Lugdunum
(Lyon)
Aquincum (Budapest)
Milano
Singidunum
(Belgrad)
R
Svarta havet
en
na
ro
Donau
av
Eb
Massilia
(Marseilles)
Ostia
Corduba
(Cordoba)
Rom
Byzantium
Pompeji
Ti
Actium
gri
s
o
(31 f.Kr.)
Eu
fra
t
n
he h
At rint
o
K
K
ar
th
ag
Efesos
Siracusa
Medelhavet
Jerusalem
Al
ex
an
dr
ia
Damaskus
Sahara
svenska_Henric_Litteraturen.indd 52
© Författarna och Studentlitteratur
EGYPTEN
2011-02-10 08.55
53 Antiken
samhälle och kultur
Vem besegrar vem?
Med erövringarna spreds romersk lag och statsförvaltning ut över hela
det nya världsriket. Romarna var skickliga soldater och ingenjörer. Deras
kanske mest imponerande byggnadsverk blev deras vägar, som från Rom
sträckte sig ända till rikets yttersta utkanter i nuvarande England eller
Tyskland. Många av dessa vägar finns kvar än i dag. Romarna var också
mästare i att bygga brovalv, som också användes som akvedukter, det vill
säga de bar upp ledningar som fraktade färskvatten från bergen ner till
städerna. För en förmögen romare var det dagliga livet ganska behagligt.
Läs mer om det romerska
samhället i webbdelen
Romarnas praktiska sinnelag visade sig också när det gällde kulturen. När
de med erövringen av Syditalien kom i kontakt med den välutvecklade
grekiska kulturen tog de helt enkelt över den och gjorde den till sin! Man
började med alfabetet som var en direkt överföring av det grekiska även
om bokstäverna blev latinska (se Språket). De tre genrerna epik, drama
och lyrik var redan etablerade så det behövdes inga nya. Romarna tog över
i stort sett hela den grekiska gudavärlden, med alla dess myter. De bytte
bara ut namnen: Zeus blev Jupiter, Hera blev Juno och dottern Afrodite
fick heta Venus och så vidare.
Samtidigt som Grekland blev en del av det romerska riket fortsatte alltså den
grekiska kulturen sitt segertåg. Den romerske poeten Horatius uttryckte senare detta med orden: ”Det besegrade Grekland besegrade sina besegrare.”
Ett uppdelat samhälle
I likhet med tidigare samhällen fanns i romarriket fria medborgare och
slavar. Medborgarna var i sin tur uppdelade i patricier och plebejer,. Alla
manliga medborgare hade rösträtt, men det var bara patricierna som kunde nå de högsta posterna i samhället.
En annan skiljelinje var förmågan att läsa. Den fanns i stort sett bara hos
överklassen och diktarna själva. Kvinnorna var underställda sin far eller
sin make och att gifta sig och föda barn var kvinnans viktigaste uppgift.
Rika romerska kvinnor hade ändå ganska stora möjligheter att bestämma
över sina liv. Kvinnor ur lägre samhällsgrupper kunde ha yrken och bestämma över sin ekonomi. Det finns även kvinnor som varit kulturellt
verksamma. Ett exempel är Cornelia (200–120 f.Kr.), som sägs ha varit en
bildad och respekterad kvinna.
Den romerska republikens mest berömde gestalt var Gajus Julius Caesar
(100–44 f.Kr.). Hans arméer erövrade det nuvarande Frankrike (Gallien).
Caesar är känd för sina bevingade ord. År 49 utropade han sig till enväldig kejsare, men blev fem år senare mördad av dem som ville återinföra
den tidigare republiken. Ledare för upproret var Brutus, en av Caesars
närmaste vänner. När Caesar märkte det gav han upp allt motstånd; hans
sista ord innan han dog blev: ”Et tu Brute” (Även du, min Brutus).
patricier n medlem av gammal och förnäm släkt
plebej n medlem av lägre
samhällsklass
bevingade ord n berömt uttryck som många känner till,
som ”fått vingar” och sedan
spridits vidare
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 53
2011-02-10 08.55
54 Antiken
samhälle och kultur
7 BEVINGADE ORD
Det finns flera samlingar med bevingade ord på svenska. Du kan lätt hitta dem på nätet.
Slå upp några bevingade ord från antikens Grekland eller Rom och diskutera varför just
dessa ord blivit ”bevingade”.
Försök också hitta på några egna bevingade ord, som skulle kunna sägas av kända
personer idag. Samla era exempel på tavlan och diskutera.
Det romerska kejsardömet 31 f.Kr.–117 e.Kr.
Efter mordet på Caesar följde en tid av inbördeskrig innan Octavianus
(63 f.Kr.–14 e.Kr.) tog makten 31 f.Kr. och utropade sig till enväldig kejsare
med namnet Augustus. Under den följande kejsartiden gjorde romarna
nya erövringar och lade under sig hela Gallien, Britannien, Alpländerna,
nuvarande Rumänien och Bulgarien. Medborgarnas politiska inflytande
var nu borta, men å andra sidan fick folket uppleva ”den romerska freden”
som varade i nästan 200 år.
Augustus insåg betydelsen av lojala medarbetare. Det gällde också författarna. De hade språket i sin makt och kunde bli farliga om man inte hade
dem på sin sida. Hans rådgivare Maecenas (70–8 f.Kr.) fick idén att de
främsta författarna skulle understödjas. Sedan dess brukar den som personligen ger bidrag till vetenskap och kultur kallas för mecenat.
Författarna fick alltså betalt för att skriva det makten ville ha. Om man
inte gjorde det blev man avskedad och landsförvisad till någon av romarrikets yttre regioner, i värsta fall mördad. När det gäller kejsartidens litteratur blev den därför främst en hyllning till såväl kejsarens som det egna
landets storhet.
8 FÖRFATTAREN OCH MAKTEN
Genom Maecenas idé väcktes diskussionen om hur författarna ska förhålla sig till dem som
betalar för deras konst, en viktig frågeställning än idag.
Vad tycker du? ska författarna blunda för orättvisor och smickra dem som har makten,
eller ska de våga vara kritiska trots att de då kanske mister sin inkomst, sin frihet att skriva
eller än värre: livet. Diskutera i helklass.
Mellan hedendom och kristendom (117–476)
Under den senare delen av kejsartiden härjades det romerska riket av inre
strider. Först med Konstantin (kejsare 306–337) återinfördes ordningen,
men han insåg att riket var för stort för att kunna hålla ihop. Han flyttade därför maktens centrum österut till inloppet av Svarta havet där han
grundade staden Konstantinopel, dagens Istanbul.
Efter Konstantins död kom uppdelningen i ett västromerskt och ett östromerskt rike. I väster anföll allt fler gränsfolk och Rom erövrades 410 och
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 54
2011-02-10 08.55
55 Antiken
samhälle och kultur
ytterligare en gång 455 av vandalerna, som plundrade och brände staden.
Än idag kallar vi människor som förstör och ödelägger för vandaler. 476
avsattes den siste västromerske kejsaren av germankungen Odoakar. Västroms tid var definitivt slut, medan det östromerska riket fortsatte att existera i nära tusen år tills Konstantinopel erövrades av turkarna 1453.
Kristendomen tar över
Omkring år 30 korsfästes en judisk upprorsmakare som kallade sig Jesus.
Han påstod att han var Guds son, som stigit ner från himlen för att frälsa
människorna på jorden. I Gamla testamentet (se s. 16) hade det talats om
en sådan frälsare, en Messias, men skillnaden var att Jesus riktade sig till
alla,inte bara till judarna. Messias blir i grekisk översättning Christos. Den
nya läran fick senare namnet kristendom.
De kristna såg Gud, inte kejsaren, som den högste och därför försökte de
romerska kejsarna med olika medel utrota den nya läran. Förföljelserna
blev efterhand allt grymmare. På den väldiga amfiteatern Colosseum (invigd år 80 e.Kr.) med plats för närmare 50 000 åskådare var ett av ”folknöjena” att se hur hungriga lejon kastade sig över försvarslösa kristna
män, kvinnor och barn.
Kristendomen gick ändå inte att hejda. På 300-talet insåg kejsar Konstantin att den kunde användas som en enande kraft i ett romarrike på väg att
falla sönder. Förföljelserna upphörde och omkring 380 blev kristendomen
statsreligion.
Colosseum i Rom hade
plats för ca 50 000 åskådare.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 55
2011-02-10 08.55
56 Antiken
samhälle och kultur
Pergament n behandlat får-,
get- eller kalvskinn
Vid gudstjänsterna användes de kristna bibeltexterna flitigt, men de var
många att hålla reda på. Under 200- och 300-talen utvecklades därför ett
system där skrivna blad av pergament häftades ihop till en skrift där läsaren
kunde slå upp det ställe som behövdes. Så skapades den bundna boken.
Utanför Europa
Antiken är den allmänna benämningen på de grekiska och romerska kulturerna. Men naturligtvis fanns också på andra håll i världen ett rikt kulturliv.
Kina – en orolig tid
Läs mer om Kinas tidiga
historia i webbdelen
Kina var ett utpräglat klassamhälle. Kejsarna omgavs av lyx och överflöd,
medan de fattiga levde i svält, sjukdomar och slaveri. Kultur betraktades
med misstänksamhet. Kejsaren Shi Huang-di (260–210 f.Kr.) har gått till
historien, därför att han lät bränna upp alla böcker han ansåg farliga.
9 ATT BRÄNNA BÖCKER
Shi Huangdis terrakottaarmé upptäcktes 1974
och består av ca 8 000
soldater i full storlek som
skulle försvara härskaren
efter döden.
Vad tänker du om Shi Huang-di och hans försök? Skriv ner några reflektioner?
Ta därefter reda på mer: Känner du till liknande exempel med brännande av böcker från
modern tid? Hur ser det ut i dagens diktaturer?
Diskutera med en kamrat utifrån det du tagit reda på: Går det att hindra människor från
att ta del av kultur?
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 56
2011-02-10 08.55
57 Antiken
samhälle och kultur
Indien – kontakterna med väst
När den persiske kungen Dareios I (522–485 f.Kr.) först erövrade Indien
och sedan stred mot Grekland fick alla tre ländernas kulturer kontakt med
varandra. Kontakten blev än större genom Alexander den stores erövringar.. Efter Alexanders död föll väldet snabbt sönder. Indien blev åter ett
självständigt rike med en egen och blomstrande kultur.
Afrika
Under det sista årtusendet f.Kr. ägde ingen större politisk eller kulturell
utveckling rum i det forna Egypten. På 700-talet hade handelsfolket fenicierna grundat staden Karthago och därifrån utgick sedan karavaner för
handel med folken söder om Sahara. De medförde också redskap av järn,
jordbruket utvecklades och nya stater bildades. Under den afrikanska
järnåldern 500 f.Kr. –1 000 e.Kr. talades i dessa områden upp mot 1 000
språk och varje språk tycks ha haft sin egen muntliga litteratur. Det mesta
av den har försvunnit men spår av den finns kvar, främst inom lyrik och
dramatik.
10 VAD GÅR ATT TA REDA PÅ?
Vi vet mycket om den äldsta grekiska och romerska kulturen? Vilka källor finns det? Gör i
grupper upp en lista på vilka typer av kulturyttringar som sammantaget ger oss en bild av
den europeiska antiken. Diskutera därefter i gruppen vad som är möjligt att ta reda på om
samtida kulturer utanför Europa. Hur ser ”forskningsläget” ut när det gäller dessa kulturer?
Diskutera sedan detta i hela klassen.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 57
2011-02-10 08.55
58 Antiken
Antikens epik
ANTIKENS EPIK
I antikens Grekland utvecklades nya episka former som filosofi och historieskrivning. Den epik som framför allt levt kvar är ändå berättelserna om
stora hjältedåd, med greken Homeros epos Iliaden och Odysséen som främsta exempel. Dessa epos inspirerade redan under antiken romaren Vergilius till hans verk Aeneiden.
Grekland
Trojanska kriget
Läs mer om antikens epik i
webbdeklen.
Antikens greker skilde inte så noga mellan myt, saga och historia. Staden
Troja på Mindre Asiens kust (se karta s. 44) konkurrerade med grekerna
om handeln på Medelhavet och erövrades och förstördes flera gånger.
Kring dessa historiska händelser byggdes sedan en mängd mer eller mindre sannolika berättelser upp.
Allt börjar som en saga. Till ett bröllop har man glömt att bjuda in tvedräktens gudinna, Eris. Mitt under festen kastar hon in ett guldäpple med
inskriften: ”Till den skönaste”.
tvedräkt n oenighet
Prins Paris av Troja blir utsedd att vara domare mellan gudinnorna Hera,
Athena och Afrodite. Alla tre försöker muta honom. Paris väljer Afrodite,
som lovat honom jordens vackraste kvinna. Tillsammans rövar de bort
den sköna Helena.
Men Helena är redan gift med kung Menelaos av Sparta och han uppbådar nu en mängd grekiska furstar och hjältar för att hämta tillbaka henne.
Paris som domare, med
guldäpplet i handen.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 58
2011-02-10 08.55
59 Antiken
Antikens epik
Där finns bland annat hans bror, den mäktige Agamemnon, och hjältar
som Akilles och Odysseus. Med en väldig flotta seglar grekerna mot Troja.
Efter tio års belägring intar de staden.
Trojanska kriget gav stoff till en mängd dramer (se s. 71), men framför allt
till två av litteraturens mest kända berättelser: Iliaden och Odysséen. Homeros och hans epos
Homeros är den förste kände grekiske författaren. Han var en rapsod (se s.
65) som levde kring 750 f.Kr. Hans mest kända epos, Iliaden och Odysséen.
är väldigt långa. Att en ensam person verkligen kunnat lära sig Iliadens 16
000 och Odysséens 12 000 versrader utantill är förstås en oerhörd bedrift.
I övrigt vet vi inte mycket om honom.
ILIADEN
Grekernas namn på Troja var Ilion och därför heter det stora eposet om kriget Iliaden.
Men det som skildras är endast en episod från slutskedet av grekernas tio år långa krig
mot trojanerna. Berättelsen börjar med ett vredesutbrott:
Vreden, gudinna, besjung som brann hos peliden Akilles,
den som sänt tusen kval över olycksfödda achajer!
Akilles deltar inte längre i kriget. Han sitter i sitt tält och tjurar eftersom den mäktige
kung Agamemnon, har lagt beslag på hans favoritslavinna. Nu har han bett sin mor att
se till att Zeus hjälper trojanerna i kriget. Akhaierna lider stora förluster och till sist ber
Akilles vän Patroklos, att få låna den store hjältens rustning. Han går med på det och till
att börja med flyr trojanerna förfärade. De tror att Akilles har återvänt till striden. Men
kungasonen Hektor, trojanernas främste kämpe, vågar ändå gå emot Patroklos och
dödar honom.
Där står nu Akilles. Han är fortfarande arg, men hans bäste vän har dödats i striden
och på sätt och vis är det hans fel. Han sväljer sin vrede och ger sig ut på slagfältet. I
slutstriden mellan honom och Hektor är även gudarna inblandade. Vid Akilles sida står
Athena. När Hektor slungar sitt spjut ser Athena till att det vänder av åt fel håll och missar. Akilles träffar däremot rätt och så går det som det går.
I triumf släpar Akilles Hektors lik runt Patroklos grav. När Hektors far, den gamle
kung Priamos, uppsöker Akilles och bönfaller honom att få tillbaka sin döde son, ger
ändå Akilles efter. Hans vrede har svalnat. Eposet är slut.
Iliaden är en spännande berättelse men inte bara det. Eposet skildrar tidlösa
mänskliga känslor, som Akilles sårade stolthet och vänskapen mellan honom och Patroklos. De är båda beredda att gå i döden för varandra, och när Patroklos dödats följer
hämnden och grymheten. Akilles visar även andra sidor av hjälterollen, när han kan
leva sig in i en faders sorg över sin döde son.
peliden n ”Peleus son”; Akil-
les var son till havsgudinnan
Thetis och den jordiske hjälten Peleus
akhaier n grekerna
11 VREDE OCH VÄNSKAP
Vrede och vänskap är två av de starkaste känslorna när det gäller manliga hjältar i
litteraturen. Kan den kombinationen också gälla kvinnliga hjältar?
Leta reda på några exempel från böcker, filmer, TV-serier. Jämför med några kamrater.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 59
2011-02-10 08.55
60 Antiken
Antikens epik
ODYSSÉEN
cyklop n här: mytologisk
varelse; jätte med ett öga.
siren n här: mytologisk var-
else; vacker kvinna som lurar
sjöfarare att förlisa
Odysséen utspelas under längre tid än Iliaden. Eposets huvudperson, Odysseus, hade
egentligen helst stannat hemma i lugn och ro på sin ö Ithaka, men har motvilligt gett
sig ut i kriget för att hjälpa sina landsmän. Han har varit borta i tio år och det ryktas om
att kriget äntligen är slut. Men Odysseus kommer inte hem. Sonen Telemachos ger sig
iväg för att leta efter sin far. Kvar på ön sitter Odysseus trogna maka Penelope och försöker hålla ett antal efterhängsna friare ifrån sig. De hoppas att Odysseus är död.
Ena halvan av eposet beskriver Telemachos sökande och Penelopes väntan. Den
andra halvan handlar om Odysseus själv. Trojanska kriget slutade med att grekerna i sin
segeryra gick för långt och för detta straffades de av gudarna. Odysseus straff blev att
i tio år tvingas irra omkring på Medelhavet. När vi första gången möter honom är alla
hans män döda och han själv är fånge hos nymfen Kalypso, som förälskat sig i honom.
Gudarna börjar nu tycka synd om Odysseus och tvingar Kalypso att släppa honom.
Odysseus bygger en flotte och ger sig iväg, men en gud är fortfarande arg, havsguden
Poseidon. Han framkallar en storm, flotten förliser och Odysseus kastas upp på fajakernas ö. Hos fajakerna är han en främling, men eftersom gästvänlighet är en dygd bland
alla greker ställer de till ett gästabud. De vill ändå veta vem främlingen är.
Odysseus börjar berätta om alla sina äventyr. En av historierna handlar om hur Troja
erövrades genom en list som Odysseus kom på. Grekerna byggde en stor trähäst och
ställde den utanför stadsmuren och låtsades sedan segla iväg. I triumf drog trojanerna
in trähästen innanför murarna, men den var ihålig och inuti satt grekerna. Under natten
smög de sig ut och blodbadet var igång.
I ett annat äventyr lyckas den listige Odysseus besegra den enögde cyklopen. Tyvärr visade han sig vara en av Poseidons söner. Sedan berättar Odysseus hur han fastbunden vid masten har lyssnat till sirenernas sång, hur hans skepp har seglat mellan
sjöodjuren Skylla och Karybdis. Han har till och med besökt dödsriket.
Fajakerna lyssnar och lyssnar. Och lika fascinerande är dessa historier för oss som i
över tvåtusen år fått ta del av dem! Odysseus är en hjälte, men han är framför allt en
god berättare. Vi måste inte tro på alla hans skepparhistorier men vi tycker om dem. Vi
blir som fajakerna. När han väl har satt igång vill vi höra mer. Till sist är festen över, och
som tack ger fajakerna Odysseus ett nytt skepp så att han äntligen kan segla hem. Kanske var detta avsikten med alla hans historier.
Sonen Telemachos kommer hem ungefär samtidigt som Odysseus. Tillsammans
gör de upp planer för hur de ska besegra friarna och Odysséen slutar i en blodig slakt
på dem. Ingen skonas, inte ens de slavinnor som friarna har lagt beslag på. Här liksom i
Iliaden flyter mycket blod. Slutstriderna är ett frossande i detaljerade avrättningar. Det
fanns underhållningsvåld redan i antikens Grekland!
De båda makarnas trogna kärlek belönas av gudinnan Athena, som har funnits i
bakgrunden hela tiden. Hon gör Odysseus och Penelope lika vackra som de var i sin
ungdom (re-make skulle vi säga idag) och tillsammans med sin son kan de sedan leva
fredligt på sin ö i alla sina dar.
Odysséen är en berättelse som vänder sig till en bred publik. Där finns mängder av
spännande och fantastiska historier. Ändå är huvudpersonen Odysseus ingen enkelspårig hjälte. Han är inte ens snygg, visserligen bredaxlad men ganska sliten och satt
i kroppen. Men han har ett stort hjärta och en skarp hjärna. Kanske är det därför alla
dessa havsnymfer och prinsessor blir förälskade i honom. Odysseus vågar visa känslor,
han gråter ofta när han sörjer sina döda kamrater. Egentligen vill han inte vara en hjälte.
Han vill hem. Och om allt det kan han berätta.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 60
2011-02-10 08.55
61 Antiken
Antikens epik
12 ODYSSÉENS VÄRLD
Odysséen är en fängslande berättelse om äventyr, trogen kärlek mellan man och hustru och
om längtan hem. Men den väcker också frågor.
Varför är det så viktigt att Penelope ska vara trogen när Odysseus inte är det?
Hur kommer det att gå för Telemachos, alltid i skuggan av sin listige far?
Diskutera dessa frågor med några kamrater och skriv ner era reflektioner.
Bygg sedan ut era förslag till texter, skrivna ur Telemachos och Penelopes
perspektiv. Använd Odysséen som inspirationskälla, men ta även chansen att
skapa fritt! Ta hjälp av läraren om du behöver.
13 VÅLDSSKILDRINGAR I LITTERATUREN
Våldsskildringar är vanliga i litteraturen. Jämför med de medeltida eposen (se s. 26). Försök
hitta fler exempel, både från äldre och nutida litteratur.
Jämför dina exempel och fundera. Vilka likheter och skillnader finns? Vilka
våldsskildringar tycker du är bäst?
Odysseus har surrat sig
vid masten för att kunna lyssna på sirenernas
sång utan att lockas iväg
av den.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 61
2011-02-10 08.55
62 Antiken
Antikens epik
Vad kännetecknar ett epos?
Alla forntida epos är uppbyggda med en särskild rytm. Det gäller också
Iliaden och Odysséen, som är skrivna på versmåttet hexameter (se Språket). Men den bundna rytmen har också med själva berättandet att göra.
När rapsoderna framförde texterna muntligt gav rytmen en särskild tyngd
åt framförandet. Den stadiga, framåtskridande rytmen blir dessutom
en effektfull kontrast till alla de starka känslor och händelser berättelsen
skildrar. Personerna kan gripas av besinningslös åtrå eller mordlust, men
berättaren behåller sitt lugn. Det finns en särskild andning, en vågrörelse i
hexameterns rytm. Någon har sagt att den liknar havets dyning, som exempelvis i slutraden i Odysséens andra sång: ”Natten gick hän, och det
grydde till dag, och de seglade ständigt.”
Episka berättelser i versform har levt kvar långt in i modern tid. De homeriska eposen berättade för grekerna om deras hjältar. När nya stater
eller välden uppkom ville de ha sina egna nationalepos. Det gäller långt
in i modern tid, exempelvis när Portugal och Finland blev självständiga. Långt in på 1800-talet skrevs hexameterepos av exempelvis Esaias Tegnér,
Johan Ludvig Runeberg – och August Strindberg.
Utöver rytmen är två andra stildrag i de homeriska eposen värda att nämna. Det första är de så kallade stående epiteten. Personerna, ibland även
föremål och platser, introduceras med benämningar som sedan hela tiden
återkommer: Den ”strålögda” Athena, den ”liljearmade” Hera, den ”snabbfotade” Akilles, den ”mångförslagne” Odysseus, det ”silvernaglade” svärdet
eller den ”kopparportade” staden Thebe.
De stående epiteten var ett stöd för rapsodens minne, men blev också en
hjälp för åhöraren. I myllret av spännande händelser blev det ibland svårt
att hålla reda på vem som var vem. Ett stående epitet som exempelvis
”mångförslagne” blev då en signal till lyssnarna: Just det! Det var ju han.
Ett annat stildrag är ”de homeriska liknelserna”. Berättaren stannar upp
mitt i det våldsamma händelseförloppet, men genom den målande bilden
inledd med ett ”som” eller ”liksom” kommer vi närmare händelserna. Följande liknelse från Iliadens elfte sång är en beskrivning av en av de många
striderna:
Liksom när mejande skördefolk på en rikemans åker
nalkas varann från var sitt håll och den frodiga säden,
korn eller vete, tätt faller ned till marken i strängar
så drog achaier och troer fram och nedhögg varandra,
och inte minsta tanke på flykt hade någon av männen.
Länge stod striden jämn och de slogs som rasande vargar.
(Översättning: Ingvar Björkeson)
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 62
2011-02-10 08.55
63 Antiken
Antikens epik
Historieskrivning
I takt med att det antika Grekland växte i makt uppstod behovet av att för
både samtid och eftervärld dokumentera det som hände i riket. Så uppstod historieskrivningen.
Grekernas störste historieskrivare var Herodotos (ca 485–425 f.Kr.). Han
ville få fram en så sanningsenlig bild som möjligt av det han beskrev. Därför reste han omkring i stora delar av den värld han kände till: Grekland,
Mindre Asien och Syditalien, men också Egypten, Mesopotamien och
området kring Svarta havet.
Man brukar säga att den som gjort en resa alltid har något att berätta. Det
hade Herodotos. Han är kritisk mot sanningshalten i många myter men
han återberättar dem, han berättar om krig och politik men också om
de olika ländernas folkliv och geografi. Han kryddar gärna sin framställning med dialoger och missar aldrig en god historia. Han har förmågan
att framställa fakta på ett levande sätt. Redan under sin livstid blev han
mycket populär och därför har stora delar av hans verk bevarats till eftervärlden.
Herodotos blev tidigt kallad ”historieskrivningens fader” men har är
också en förebild för journalister och reseskildrare. Ett exempel ger den
polske världsreportern Ryszard Kapuściskis (1932–2007) På resa med Herodotos.
Läs mer om grekisk historieskrivning och om
talekonst
14 ATT SKRIVA HISTORIA
Att läsa om gångna tiders historia är idag mer populärt än någonsin. Ständigt kommer nya
böcker om det gamla Egypten, renässansens Italien eller andra världskriget. Varför tror du
att det är så? Diskutera i klassen.
I fablernas värld
Ordet fabel kommer från latinets fabula och betyder liten (uppdiktad)
berättelse. En fabel har djur med mänskliga egenskaper i huvudrollen och
någon form av budskap. Ofta handlar fablerna om hur den som är svag
och liten ändå genom sin list kan överleva i en farlig värld. Som i fabeln
om hästen och lejonet. För att kunna smyga sig på hästen låtsas lejonet
vara läkare. Hästen genomskådar detta, börjar halta och säger att han har
ont i höger bakben. När lejonet tittar efter sparkar hästen ihjäl honom (se
även Antologin).
Man tror att fablerna berättades av människor som stod långt ned på den
sociala skalan. Fablernas mästare var slaven Aisopos, som levde under
500-talet f.Kr. De äldsta bevarade fabelsamlingarna är från första århundradet efter Kristus. Fabler användes gärna i den tidens skolor eftersom de
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 63
2011-02-10 08.55
64 Antiken
Antikens epik
var enkel nybörjarläsning och dessutom lärde ut goda seder. Idag lever fablernas djur kvar i serier som Bamse eller Kalle Anka.
Rom
När romarna gjorde den grekiska kulturen och till sin egen fortsatte de att
berätta med hjälp av de tidigare episka mönstren. Något nytt kom däremot med kristendomen, som utvecklade egna typer av berättelser.
Vergilius
Publius Vergilius Maro (70–19 f.Kr.) skrev till en början herdedikter efter
grekisk förebild. Dikterna föll både kejsaren Augustus och patriciern Maecenas (se ovan) i smaken och så var Vergilius lycka gjord. Hans första
större verk blev en lärodikt om jordbruket, Georgica. Mest känd är han
för nationaleposet Aeneiden.
AENEIDEN
Vergilius förebild var Homeros och på hans versmått, hexameter, fortsätter Aeniden berättelsen efter Trojas fall. Gudarna har bestämt att hjälten Aeneas, son till Afrodite och
kungasonen Anchises, ska bli den som grundar ett nytt världsrike. Likt Odysseus seglar
Aeneas omkring på Medelhavet innan han efter ett skeppsbrott hamnar i Karthago, där
drottning Dido härskar.
De båda blir förälskade, men Aeneas måste följa sitt uppdrag och drar vidare. Dido
tar sitt liv. På samma sätt som i Homeros epos har Aeneas en del gudar på sin sida,
medan andra försöker hindra honom. När han når Italien frågar han Sibyllan (spåkvinnan) om råd och kan med hennes hjälp besöka underjorden där han träffar sin döde
far. Av honom får han veta vad han ska göra och drar vidare norrut. Efter många äventyr gifter han sig med en konungadotter och blir far till Roms grundare Romulus. Genom en annan son blir han också stamfar till Augustus. Därmed har Vergilius uppnått
syftet att på samma gång hylla sitt fosterland och sin kejsare.
Men Aeniden är inte bara ett beställningsverk utan också stor litteratur. Aeneas är
en hjälte men också en människa som motvilligt åtar sig ett uppdrag som han egentligen inte har bett om. Antagligen skulle han hellre stanna hos Dido. Avskedet mellan
de båda älskande är eposets höjdpunkt. Att vara tvungen att offra sin egen lycka för en
idé är ju ett av de vanligaste motiven i litteraturen. Och olycklig kärlek är alltid tacksamt
att skriva om; av någon anledning vill vi gärna läsa om det.
Kanske var Vergilius beundran inför den väldige föregångaren Homeros alltför stark.
Han blev aldrig riktigt nöjd med sitt verk, slipade och slipade på sina verser och på sin
dödsbädd bad han att alltihop skulle brännas upp! Kejsar Augustus ingrep då och räddade romarnas nationalepos till eftervärlden.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 64
2011-02-10 08.55
65 Antiken
Antikens epik
Historieskrivning och biografi
De mäktiga romerska kejsarna ville att eftervärlden skulle minnas deras
storhet. Därför fylldes Rom med statyer, monument och triumfbågar efter lyckade krigståg. Det blev också viktigt att skriva ner det väldiga rikets
historia. Titus Livius (59 f.Kr.–17 e.Kr.) började från början med det väldiga verket Från stadens grundläggning.
Publius Cornelius Tacitus (55–120 e.Kr.) var en mäktig politiker och vågade
därför uttrycka sina åsikter. I Germania ställer han de germanska folkens
kraftfullhet mot romarnas moraliska förfall och i sina Årsböcker kritiserar
han enväldet. Plutarchos (46-120 e.Kr.) skrev biografier över berömda personer, där han låter dem framstå antingen som föredömen eller avskräckande exempel. Biografin som en speciell genre har funnits sedan dess. Det
har genom tiderna varit populärt att få läsa om berömda personer. I be-
rättelserna om deras liv får vi själva vara med på ett hörn.
Läs mer om romersk
historieskrivning och om
talekonst i webbdelen
biografi n levnadsteckning,
från grekiskans bio - liv +
graphe - skrift
15 KÄNDISAR UNDER ANTIKEN
Skriv ett kändisreportage kring någon historisk eller litterär person från antiken.
Exempelvis: ”Hemma hos Penelope” eller ”Kejsar Nero talar ut.”Leta först rätt på fakta – eller
skvaller -om personerna i böcker eller på nätet. Skriv sedan i samma stil som i en modern
kvällstidning eller skvallertidning.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 65
2011-02-10 08.55
66 Antiken
Antikens epik
Kristendomens texter
Evangelierna
Nästan direkt efter Jesus död började hans anhängare samla vittnesbörd
om hans gärningar. Mellan åren 70–100 skrevs berättelserna om honom
ner i evangelierna. Fyra författare – Matteus, Markus, Lukas och Johannes
– berättar var och en på sitt sätt om Jesus födelse, hans vandringar runt
om i Palestina med sina lärjungar, det växande hotet mot honom och hur
han till sist fängslades och dömdes att dö på korset. Inlagda i berättelsen
finns också Jesus predikningar, som han höll för stora människomassor.
Mest känd är hans ”Bergspredikan” med regler för hur man bör leva.
När Jesus träffade enskilda personer uttryckte han sig gärna i liknelser,
som var små berättelser där han på ett pedagogiskt sätt framställde sin
lära (se Antologin). Berättelsen om Jesus liv har alltsedan dess inspirerat
romanförfattare, lyriker, dramatiker, kompositörer, konstnärer, filmare. De
fyra evangelierna tillhör världens mest citerade verk.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 66
2011-02-10 08.55
67 Antiken
Antikens epik
Epistlarna
Efter Jesus död började de kristna bygga upp små församlingar på olika
platser i romarriket. Kontakterna mellan dem blev viktiga och därför
skrev flera av Jesus lärjungar epistlar (brev) till dem. De flesta av epistlarna skrevs av Paulus (död o. 67). Epistlarna är oftast råd om hur man
ska förstå kristendomen, och i detta sammanhang återfinns det mest välkända Paulus-citatet, ”Kvinnan tige i församlingen”. Hans ord har använts
av kvinnoprästmotståndare in i vår tid och har gett Paulus stämpeln som
kvinnofientlig och konservativ. Men Paulus har även andra sidor som
författare, som i ”Kärlekens lov” (se Antologin) Den har levt vidare inte
enbart som religiös text utan också som en hyllning till kärleken överhuvudtaget.
Uppenbarelseboken
De kristna texterna i Bibeln samlades så småningom till det vi idag kal�lar det Nya testamentet. Den avslutande texten, Uppenbarelseboken, är annorlunda än de övriga. Det är en berättelse om något fasansfullt, nämligen
jordens framtida undergång.
Framställningen är mycket dramatisk. De onda och de goda krafterna
kämpar mot varandra. Änglar strider mot fruktansvärda odjur till ljudet
av dånande dombasuner. Till sist besegras ändå ”ormen från urtiden som
är Djävulen och Satan” och kastas ner i avgrundens djup. Men om tusen
år kommer han tillbaka. Det gäller att vara beredd.
Ett annat ord för uppenbarelse är apokalyps. I det här fallet gäller det en
varning inför den framtid vi ännu inte vet något om. Den här typen av
framtidsvisioner återkommer sedan inte bara i religiösa framställningar
utan också långt senare i det vi kallar skräckromaner, science fiction eller
dystopier. Uppenbarelseboken får alltså betydelse långt utöver den direkt
religiösa.
16 FRAMTIDSSKILDRINGAR I LITTERATUR OCH FILM
apokalyps n undergångslik-
nande framtidsvision; grekiska
apo - bort från + kalyptein
- täcka
dystopi n negativ framtidsvi-
sion. Jämför med utopi som
betyder föreställning om
(ouppnåeligt) idealtillstånd
Leta reda på några framtidsskildringar i litteratur och film, som är tänkta som en varning
till nutidens människor. Har du själv läst eller sett någon sådan? Vad tycker du om dem?
Diskutera med dina kamrater.
En kristen röst
Aurelius Augustinus (354–430) från den romerska kolonin Nordafrika (dagens Algeriet) levde i sin ungdom ett glatt och bekymmersfritt liv, men i
trettioårsåldern fick han en religiös uppenbarelse som helt förändade hans
liv. Om detta skriver han i sina Bekännelser (397) Som framgår av titeln
berättar Augustinus mycket öppet om sitt liv fram till omvändelsen. Vi
möter en sökande ung man, som redogör för sina synder och sitt tvivel
inför vad livet kan ge. Här finns en personlig röst, en av de första i litte© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 67
2011-02-10 08.55
68 Antiken
Antikens epik
raturen. Det märkliga är att trots att Augustinus levde för så länge sedan
är han i många stycken lik var och en av oss idag. När den psykologiskt
inriktade romanen på 17- och 1800-talen söker sin form blir Augustinus
Bekännelser en av förebilderna.
Utomeuropeisk epik
Kina – filosofins tröst
Under Kinas våldsamma historia var det kanske sökandet efter något
mer beständigt att hålla sig till som gav en guldålder för filosofin. Vid de
så kallade ”hundra skolorna” utvecklade de olika furstehoven egna intellektuella miljöer med skrivare, diktare och lärda. En av dem var Lao Zi,
som enligt traditionen levde omkring 570 f.Kr. Från honom utgår ”Läran
om vägen” eller Daoismen. Den uttrycker stark misstro mot alla försök att
med förnuftet beskriva, förklara eller ordna den yttre världen. I stället ska
vi slå vakt om det inre livet och erfara balansen i hela tillvaron. Människans längtan efter sinnesro har inte blivit mindre med tiden. Dao de jing
(Boken om Dao) är en av Kinas mest översatta böcker.
En annan av de hundra skolornas filosofer står däremot mitt i
verkligheten. Kon-fu-tse (ca 551–479 f.Kr.) var en fattig adelsman, som
började undervisa i moraliska och politiska frågor. Han var framför
allt intresserad av hur man bör leva sitt liv här och nu. Han ville hos
den enskilda människan inpränta dygd och personlig integritet, men
också lojalitet mot staten och familjen. Sådana människors goda
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 68
2011-02-10 08.55
69 Antiken
Antikens epik
exempel skulle förändra samhället till det bättre. Genom sina lärjungar
fick Konfucius tankar ett oerhört inflytande som lever kvar i Kina även
i våra dagar.
Indien – filosofi och kärlek
På 400-talet f.Kr. uppstod i Indien vid sidan av hinduismen en annan lära,
buddhismen. Siddharta Gautama, eller Buddha, var enligt sägnen en prins
som efter att ha prövat både njutningens och askesens väg kom till klarhet
om att den enda vägen till vishet är att att avsäga sig alla sina önskningar.
Buddhismen söker alltså inte efter någon speciell gud utan varje enskild
människa ska följa vägen in i sig själv. Som alla läror om hur vi bör leva
vårt liv har buddhismen haft stor betydelse också för författare och konstnärer in i våra dagar.
Det fornindiska eposet Mahâbhârata (se s.20) brukar ibland jämföras med Iliaden medan Odysséen sägs likna Indiens mest älskade epos,
Râmâyana.
RÂMÂYANA
Râmâyana skildrar starka känslor. Den unge kungasonen Râma blir förvisad ut i skogen.
Tillsammans med sin trogna hustru Sita upplever han mängder av äventyr. När Sita
blir bortrövad av den guldskimrande kung Ravana med de tio huvudena, finner Râma
bundsförvanter i apornas och björnarnas kung och hans kloke minister apguden Hanuman. Râma förvandlar sig själv till en apa när han besöker Sita. Efter att han besegrat
Ravana och alla hans män grips Râma ändå av förtvivlan. Han tror att Sita i fängelset
tvingats ge efter för demonkungens närmanden. Hon får därför bo ensam i ett kloster,
men sedan en mängd gudar och gudinnor ingripit blir Râma övertygad om Sitas trohet
och de båda älskande återförenas.
Râmâyana är fylld av fantasi och spännande äventyr, men inom hinduismen ses
den också som den stora berättelsen om kärleken, bhakti, som frälser och försonar allt.
Redan tidigt utsmyckades tempel med bilder på Râma, Sita och Hanuman och alla de
andra figurerna. Idag har episoderna i Râmâyana gett material till oräkneliga indiska
filmer och man kan i javanesiska städer se dem som skuggspel, wajang.
Läs om afrikansk epik i
webbdelen
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 69
2011-02-10 08.55
70 Antiken
Antikens lyrik
ANTIKENS LYRIK
Det grekiska ordet lyrik betyder ”sång till stränginstrumentet lyra”. Under
antiken framfördes lyriken av en ensam sångare, ofta som underhållning
för ett hov av förmögna män eller en annan privat publik. Det intima i detta
förhållande – en författare som utlämnar sig själv till en publik – finns kvar
även i dagens poesi.
De flesta av antikens diktare var män. Den främsta grekiska diktaren är
dock en grekisk kvinna, Sapfo. Hon har påverkat generationer av lyriker
med sin personliga ton. Detsamma gäller romaren Catullus. Hans hatiska
och kärleksfulla dikter är fyllda av något som är viktigt även för dagens poesi – förmedlandet av en stark känsla eller upplevelse.
Grekland – den personliga lyrikens födelse
Trots att den grekiska lyriken skrevs för länge sedan, finns det många dikter som känns aktuella än idag. Sånglyriken är den av antikens lyriska former som har högst status idag. Här hade författaren en personlig ton och
ett jag-perspektiv som gör att dikterna känns intressanta även för dagens
läsare.
satir n en förlöjligande, överdriven litterär form
Jamben har också en personlig ton. Här är dock innehållet ofta ett annat
– diktaren vill kritisera, håna eller driva med något eller någon i sin dikt.
Jamben liknar en litterär form som finns kvar idag, satiren.
Elegin är ofta en sorgeskildring, och är mer högtidlig än jamben och sång-
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 70
2011-02-10 08.55
71 Antiken
Antikens lyrik
lyriken. De grekiska folken befann sig ofta i krig, och att skriva en elegi
var ett vanligt sätt att sörja de döda – men också ett sätt att hylla krigandet
som ett ädelt hantverk.
Körlyriken skiljde sig från de tre ovanstående lyriska formerna. Den framfördes av en kör vid ett officiellt tillfälle, för att hylla en segrare vid en tävling eller när de styrande ville skapa en högtidlig stämning vid fester.
Epigrammen var från början korta verser på gravar och minnesstenar över
personer eller händelser. Under den hellenistiska tiden (300-talet f.Kr.)
blev epigrammet en egen lyrisk form. Här gällde det att vara kortfattad
och träffsäker – ett epigram skulle uttrycka författarens budskap i några
korta rader.
Den antika lyrikens versmått
Till de lyriska formernas ”regler” hörde att diktaren skulle använda ett
visst versmått. Detta innebär att texten ska passas in i ett färdigt schema
av stavelser. En särskild rytm i texten gavs sedan olika versfötter – jamber,
trokéer, daktyler och anapester.
Läs mer om antik lyrik i
webbdelen
17 VERSMÅTT OCH VERSFÖTTER
Ta reda på mer om de olika versmåtten och versfötterna (se Språket). Skriv sedan en egen
dikt utifrån något av de olika versmåtten. Fundera – tycker du att versmåtten begränsar din
dikt, eller blir den bättre av att du rättar dig efter ”reglerna”?
Kärlek och hat, sexualitet, fest och glädje
Archilochos – jagform och sexskildringar
Archilochos (kring 650 f.Kr.) har beskyllts för både det ena och det andra.
Han sägs ha drivit en hel familj i döden med sina dikter. Å andra sidan
tycks han under en period ha dyrkats som en gud! Lika splittrad är bilden
av hans diktning. Han har skrivit bländande kärleksskildringar, men har
även gett hatiska och oförsonliga bilder av svekfulla vänner. Archilochos
var en av de första som använde jagform i sin diktning. Så här skildrar han
ett kärleksmöte med en ung kvinna:
[J]ag följde henne ut
bland ängens blommor, jag lade henne
ner på marken och täckte henne med min mantel
och höll min arm om hennes skuldror, hon darrade
som hinden men blev lugn av mina händer
som rörde hennes bröst – hon öppnade för mig
sitt unga väsen och jag rörde henne varsamt
och lät den vita kraften komma
smekande hennes ljusa hår.
Läs mer om versformer
och versmått i webbdelen
hind n namn för honan bland
hjort- och antilopdjur
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 71
2011-02-10 08.55
72 Antiken
Antikens lyrik
Alkaios och Anakreon – en hyllning till vinet, festen och livet
Alkaios (ca 600 f.Kr.) är idag främst berömd för sina dryckesvisor, som
han tros ha framfört för politiker och adelsmän. En av dikterna inleds
med att han talar om vinet som en tröstande gudagåva – kanske för att stå
ut med det grymma livet:
vi n här: varför
Semeles son n Dionysos, den
grekiska vinguden
Drickom, vänner! Ty vi
skulle vi nu
vänta på lampors sken?
Blott en strimma av dag
lyser nu mer.
Väldiga skålar hit!
Zeus’ och Semeles son
gav oss till tröst
vinets förlösande skänk.
Alkaios dikter säger att vi ska dricka, festa och leva nu, eftersom livet är
kort. Det har påverkat många senare diktare, från Horatius till Carl Michael Bellman.
Anakreon (sent 500-t f.Kr.) skrev lyrik vars budskap påminde starkt om
Alkaios. Hans poesi är avsedd som underhållning för de grekiska hoven.
Även när han själv är gammal har lusten efter kvinnor inte avtagit:
Eros n kärleksguden i den
grekiska gudavärlden
Lesbos n en grekisk ö
Åter Eros med gyllne hår
träffat mig med sin purpurboll,
manar mig att i leken gå
med den skönskodda ungmön.
Men den stolta – hon kommit från
Lesbos’ härliga bygder – ser
med förakt på mitt vita hår
gapar efter en annan.
18 EN PERSONLIG DIKT
Skriv en kortare dikt (4-10 rader) i jagform. Försök göra den så personlig som möjligt.
Diskutera den gärna med några kamrater och läraren. Välj själv ämnet för din dikt. Ta hjälp
av läraren om du behöver inspiration.
Gör nu om din dikt genom att överföra den från jagform till han/hon-form. Fundera:
hur tycker du att dikten förändrades?
Fortsätt gärna experimentet genom att förändra dikten till du-form.
Om du inte vill skriva en dikt själv, leta reda på en jag-dikt och ändra den till han/honform. Ta hjälp av läraren om du behöver.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 72
2011-02-10 08.55
73 Antiken
Antikens lyrik
19 KÄRLEK OCH RUS
De antika grekiska poeterna skildrade ofta kärlek och alkoholrus i sina dikter. Diskutera i
grupp: är detta vanliga ämnen även för dagens diktare? Leta reda på några nutida dikter –
eller använd musiktexter – och försök hitta exempel på sådan poesi.
Om du/ni vågar och vill: skriv några dikter själva i de manliga grekiska lyrikernas stil!
Använd ett modernt språk, men försök skriva om liknande ämnen.
Om ni har möjlighet: ta reda på mer om de grekiska lyrikernas versmått och skriv era
dikter utifrån dem.
Sapfo – antikens främsta lyriker
Kunskapen om kvinnliga lyriker från det antika Grekland är väldigt begränsad. Några av dem vi känner till är Kleobuline (slutet av 500-talet
f.Kr.), Korinna (400-talet, ev. 200-talet, f.Kr.), och Erinna (300-talet f.Kr.).
Korinna är bland annat berömd för sitt uttalande ”Du ska så med handen
och inte med hela säcken”, som syftar på att en författare inte ska överdriva
när hon eller han skriver dikt.
Om Sapfo (kring 630 f.Kr.) som person vet vi väldigt lite. Hon antas ha
varit verksam vid någon form av utbildning för unga flickor, eftersom
många av hennes dikter är utformade som råd eller riktade till någon av
dem. Detta har gett upphov till tolkningen att Sapfo skulle ha varit lesbisk
– ett ord som skapats av namnet på hennes hemö, Lesbos. Men om detta
vet vi egentligen ingenting. Kanske har all mystik kring Sapfos person bidragit till att göra hennes
poesi extra intressant. Men det som framför allt gör hennes lyrik läsvärd
även i vår tid är den starka känsla som skapas av hennes lyriska bilder, till
exempel i följande fragment:
Här kring källans sorlande våg en vindils
svala viskning drar genom apelkronan,
och från bladens sövande prassel duggar
över oss dvalan. apelkrona n äppelträdets
krona
dvala n sömnliknande
tillstånd
Sapfo är främst känd för sina innerliga kärleksdikter, av vilka flera är riktade till en särskild flicka. De behöver ändå inte vara uttryck för verklig
kärlek. Dikterna kan vara rolldikter, där Sapfo som författare spelar rollen av en person som hyllar den unga flickan. Ett exempel på detta är ”En
gudars like...”
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 73
2011-02-10 08.55
74 Antiken
Antikens lyrik
GUDARS
Den mest kända av Sapfos dikter är det fragment som brukar kallas ”En gudars like...”
Den är riktad till en ung kvinna, som älskar en annan (en man). Hela dikten genomsyras av att diktjaget skulle vilja vara denna okände man, som får vara tillsammans med
kvinnan.
En gudars like tycks mig den mannen
vara som sitter framför dig och nära
intill kan höra din ljuva röst och ditt
underbara skratt
som visst får mitt hjärta att bulta i bröstet,
ty när jag ser på dig, om så bara en stund,
blir det omöjligt för mig att tala, min
tunga brister [...]
En analys av Sapfos dikt
finns i Språket
Sapfo skulle kunna skriva: ”Jag vill sitta bredvid dig och höra ditt underbara skratt”, men
skriver istället ”En gudars like tycks mig den mannen vara/som sitter framför dig...”.
Diktjaget använder sig av sin rival, mannen, och kombinerar sina egna starka känslor
med att framställa honom som en gud! Först därefter övergår diktjaget till skildringen
av sina egna känslor, hur hjärtat bultar i bröstet och tungan brister – klassiska bilder av
stark kärlek.
Enbart på svenska finns minst tiotalet översättningar av denna tidlösa dikt, riktad
till en ung kvinna på 600-talet f.Kr.
Sapfo, avbildad på en
mosaik i Pompeji.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 74
2011-02-10 08.56
75 Antiken
Antikens lyrik
20 ATT SÅ MED HANDEN I
Den grekiska lyrikern Korinnas berömda uttalande ”Du ska så med handen och inte med
hela säcken” syftar på att författare inte ska överdriva i onödan.
Diskutera Korinnas ståndpunkt med några kamrater, och hämta exempel från litteratur,
film och TV-serier. Vad är ”överdrifter” för er? Håller ni med om att det gäller att inte ta i för
mycket när man skapar någonting? Gäller Korinnas ideal även för vår tid?
21 ATT SÅ MED HANDEN II
Ta en text (dikt, musiktext) som ni tycker är ett exempel på litteratur som inte är
överdriven. Gör sedan om den till ett bli så överdriven som möjligt. Diskutera tillsammans
efteråt – hur bar ni er åt för att överdriva? Vilka är de värsta ”fällorna” en författare kan falla i
vad gäller överdrifter?
22 DE ANTIKA GREKISKA LYRIKERNA
Jämför Sapfos dikter med Archilochos, Alkaios och Anakreons. Vilka likheter och skillnader
finner du? Vad beror detta på,tror du?
Rom – imitation och nyskapande
De romerska författarna imiterade ofta de grekiska mästarna (se s. 58),
men på lyrikens område finns dock ett antal nyskapande namn: Catullus,
Horatius, Vergilius, Ovidius och Sulpicia. Den romerska lyriken kan delas
in i två huvudgrupper: den personliga lyriken som påminner om den grekiska sånglyriken, samt en mer objektiv lyrik som betraktar eller berättar
snarare än återger en stark känsla.
objektiv n saklig, allmängiltig
Den personliga lyriken
Flera romerska författare följde i Archilochos och Sapfos spår och använde lyriken som ett sätt att ge uttryck för personliga känslor av lust, kärlek,
frustration och hat.
Målet var att genom dikterna göra den älskade odödlig. Än idag kan vi
läsa om Catullus lust till sin Lesbia, Propertius (50–15 f.Kr.)starka känslor inför sin Cynthia och Tibullus (50–19 f.Kr.)kärlek till sin älskade Delia. Lesbia, Cynthia och Delia är påhittade litterära namn, men alla tre har
verkliga kvinnor som förebilder.
I dikten ”Kärleken kom till sist” riktar sig Sulpicia (30 f.Kr.–15 e.Kr.) till en
man, Cerinthus. Dikten är utformad som ett långt, längtansfullt brev, där
hon ger uttryck för både svartsjuka, kärlek och oro. Avslutningen visar att
en romersk kvinna inte öppet kunde bekänna sin kärlek och lust. Eller så
visar Sulpicia helt enkelt hur svårt det är att erkänna, både inför sig själv
och sin älskade, att kärleken har tagit makten.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 75
2011-02-10 08.56
76 Antiken
Antikens lyrik
Större än då, häromdan, var lusten och kärleken aldrig,
då när jag lämnade dig, ljuset i mörkret var du.
Aldrig jag gjort nåt så urdumt som detta i hela min ungdom,
ingenting ångrar jag mer, ingenting värre jag gjort:
lämna dig ensam i kvällen, min känsla ville jag dölja,
elden i hjärtat brann, het var min kärlek till dig.
23 SULPICIAS LIVSSITUATION
Ta reda på mer om de romerska kvinnornas levnadsförhållanden. Diskutera därefter
kommentaren ovan: tolkar du dikten som att Sulpicia inte vågar erkänna för sig själv att
hon älskar, och därför lämnade mannen, eller handlar det om att som kvinna har hon
ingen rätt till en egen vilja?
Känner du igen dig i Sulpicias dikt? Har du varit med om en liknande situation?
Diskutera med någon – eller skriv, om du inte vill berätta om en så personlig situation.
Catullus – den glödande lyrikens fader Greken Archilochos hade redan under 600-talet f.Kr. visat att det gick att
använda grovt språk och tydliga sexskildringar i dikter. Romaren Catullus (85–54 f.Kr.) fortsatte i hans spår. Han var en stor beundrare av grekisk
kultur och imiterade gärna sina förebilder. Catullus är en mycket självutlämnande poet – han redovisar öppet sina känslor och använder det språk
han anser passande i sammanhanget. Ibland blir det välljudande lyrik och
ibland blir det grova skällsord.
Det mesta i Catullus diktning är på något sätt kopplat till hans älskade,
Lesbia. Catullus älskar Lesbia till både kropp och själ – han dras ohjälpligt till henne. Det enda han kan göra är att försöka överleva stormfloden
av känslor och skildra sina intryck med diktens hjälp. Detta har resulterat
i glödande kärlekspoesi. Att vara ”sjuk av kärlek” och liknande uttryck är
klichéer idag, men var nyheter på Catullus tid.
Samtidigt är det ingen vacker kärleksförklaring Catullus ger sin Lesbia –
han är galen av både kärlek, svartsjuka och hat. Hans mest berömda rader
om henne återfinns i mitten av en av hans dikter och lyder:
Ge mig tusentals kyssar, sedan hundra,
tusen ännu en gång, och sedan hundra,
sen då tusen igen, och sedan hundra.
Men om samma Lesbia skriver han också, i avslutningen av en annan dikt:
[J]ust den Lesbia som Catullus älskat
som sig själv och de sina, ja, än mera,
kan man se i ett gathörn, i en portgång,
runka av den berömde Remus söner.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 76
2011-02-10 08.56
77 Antiken
Antikens lyrik
För Catullus är det verkligen fråga om kärlek. När deras förhållande är
över måste han hata och förtala henne.
24 KÄRLEK OCH HAT
Ovan beskrivs att Catullus kärlek även resulterar i ett starkt hat till Lesbia. Vad anser du själv
– är kärlek och hat delar av samma känsla?
Är kärlek och hat de starkaste känslor som finns? Eller finns det andra?
25 CATULLUS GROVHETER
Leta reda på fler dikter av Catullus, framförallt sådana med grovt språk. (se även Antologin)
Diskutera sedan i grupp: Vad anser ni om att använda grovt språk i dikt? ”Får” en författare
skriva vad som helst? Kan vilka ord som helst användas? Upprörs ni av språket hos
Catullus?
Motivera era svar!
Läs mer om Catullus i
webbdelen
Den objektiva lyriken
Diktarna Vergilius, Horatius och Ovidius har en berättande ton i sin dikt
som skiljer dem från den personliga lyriken. På många sätt är det en större
utmaning för läsaren: dikterna är längre och mer utförliga, det kräver tid
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 77
2011-02-10 08.56
78 Antiken
Antikens lyrik
att sätta sig in i dem. Känslan efter att ha läst dessa dikter är att ha blivit
lite klokare, snarare än att ha upplevt något tillsammans med författaren.
Vergilius (70–19 f.Kr.) är främst känd för eposet Aeneiden (se s. 64), men
han har även skrivit ett stort antal herdedikter, bland annat i samlingen
Bucolica (ca 40 f.Kr.) där han i lyrisk form hyllar det enkla livet på landet.
Ovidius (43 f.Kr.–17/18 e.Kr.) beskriver kärleken i dess olika former, bland
annat i samlingen Ars Amandi (Konsten att älska) ett slags ”handbok” i
det titeln talar om.
Metamorfos n i myt och saga:
förvandling av en människa
till djur, växt, himlakropp
eller dylikt
Ovidius hämtade ofta inspiration från den antika mytologins värld. I sitt
främsta verk, Metamorfoser (Förvandlingar) fortsatte han i denna riktning. Här dyker en mängd mytologiska gestalter upp, bland annat Narcissus, Orpheus och Apollon, men också den romerske kejsaren Julius Caesar.
26 METAMORFOSER
Ovidius Metamorfos-dikter har påverkat mängder av senare författare. Ett exempel är
historien om det olyckliga kärleksparet Pyramus och Thisbe, som tros ha inspirerat William
Shakespeare till dramat om Romeo och Julia. Leta på nätet eller i böcker fram några
Metamorfoser och diskutera vad det är i dem som kan fängsla oss.
Horatius – poesi som betraktelse av livet
Horatius (65–8 f.Kr.) poesi läses inte lika mycket idag. Däremot lever
många av hans tankar kvar. I Ars poetica (Poesins konst) ger han sin syn
på författarskapet och diktkonsten, något som fick stor betydelse för
1600-talets antikinspirerade litteratur (se s. 217). Mot slutet av sitt liv
övergick Horatius till att skriva resonerande och filosofiska dikter, som
han kallade oden.
jämnmod n behärskat sin-
nestillstånd
svårmod n dyster sinnes-
stämning
Jämnmod skall vara lösen i nödens tid.
Bevara modet då! Och när lyckan ler,
värj dig mot tanklöst överdriven
yra. Min vän, du blir dödens byte,
vare sig du i svårmod försänkt ditt liv,
eller i gräset unnat dig glada dar,
utsträckt behagligt i en glänta,
läppjande märken av gammal årgång.
Läs mer om Horatius i
webbdelen
Dikten visar på Horatius tankar om Carpe diem (fånga dagen). Stundens
lycka och rus är inte det viktiga, utan att överleva de hårda tider som måste komma. Livet är tungt, glatt och lyckligt på samma gång. Här är det
mesta sig likt sedan Horatius dagar.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 78
2011-02-10 08.56
79 Antiken
Antikens lyrik
27 CARPE DIEM
Ta reda på sammanhang där uttrycket carpe diem har använts, i exempelvis film, musik
eller litteratur?Vad anser du själv om denna livshållning? Vilka för- och nackdelar finns med
carpe diem? Gör en plus- och minuslista!
Diskutera i grupp: lever ni efter carpe diem-idealet? Varför/varför inte?
Utomeuropeisk lyrik
Afrika
Förmodligen har den tidigaste afrikanska lyriken uppkommit i samband
med religiösa riter, exempelvis för att frammana gudarna. I den västafrikanska yoruba-kulturen (kring dagens Nigeria) finns textsamlingen Ifa,
som tros ha sina rötter långt tillbaka i tiden. Ifa består av 256 dikter, som
kompletteras med förklarande prosatexter. Dikterna och texterna är tänkta som en vägledning och problemlösare för att besvara religiösa, etiska
och konstnärliga frågor.
Kina
Den tidigaste kinesiska poesi vi känner till återfinns i textsamlingen Shi
eller Shijing från 1000-talet f.Kr. Dikterna där kan delas in i tre olika grupper: yu (poesi för hovet), sung (religiösa hymner) och feng (folkvisor). De
senare skildrar dåtida kinesiskt folkliv i korta, rimmade verser.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 79
2011-02-10 08.56
80 Antiken
Antikens lyrik
Textsamlingen Elegierna från Chu (300-talet f.Kr.) blev förebilder för en
ny lyrisk form, fu, där diktarna försökte överträffa varandra utsmyckade
fraser. Men från denna tid finns även enklare poesi som skildrar vanligt
folks liv. Ett exempel på sådan lyrik är soldatvisan, som skildrar krigets
brutalitet. Daoism och buddhism (se s. 70) bidrog till den kinesiska naturlyriken
med dikter som påminner om måleriet. Diktaren skapar en bild med sina
ord, och syftet är att skapa olika stämningar. Tao Yuanming (365–427) är
en av mästarna i denna gren.
Indien
Under antiken skapade grammatikern Panini (400-talet eller 300-talet
f.Kr.) ett särskilt regelverk för den indiska poesin, som fick stort inflytande under närmare 1000 års tid. Enligt Panini skulle dikterna skrivas med
närmast överdriven stil, men författaren skulle inte ge uttryck för sina
personliga tankar, upplevelser och åsikter. Det viktigaste var att hans dikt
visade på kännedom om den klassiska litteraturen. Det var också viktigt
att utnyttja språkets alla stilistiska finesser. Poesi i Panini-stil kallas kavya
(konstpoesi). 28 UTOMEUROPEISK LYRIK
Vad i den utomeuropeiska lyriken från denna tid verkar vara mest intressant? Ta
tillsammans med några kamrater reda på mer om den och redovisa sedan för de övriga i
klassen.
Läs mer om kinesisk lyrik i
webbdelen
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 80
2011-02-10 08.56
81 ANTIKENS DRAMATIK
Antiken
Antikens dramatik
Det grekiska dramat uppstod på 500-talet f.Kr. i den grekiska stadsstaten
Athen med festspel till vinguden Dionysos ära. Så småningom utvecklades
de till det vi idag kallar dramatik, en berättelse framförd på en scen inför
ögonen på en publik. Aischylos, Sofokles, Euripides och Aristofanes blev de
mest kända dramatikerna.
I Grekland fanns en stark koppling mellan religion och dramatik. Så blev
det aldrig i det romerska dramat, som dessutom hade sina starkaste rötter
i komedin istället för tragedin. Dessa komedier fick senare en inriktning,
som ledde till den antika dramatikens undergång.
Läs mer om antikens
dramatik i webbdelen
Grekland – regler och improvisation
Den grekiske filosofen Aristoteles (se s. 48) fastställde redan under 400-talet f.Kr. ”regler” för hur dramatik ska spelas. Mycket av detta består än
idag. Trots reglerna är det viktigt att komma ihåg att dramatiken har sitt
ursprung i improvisation och spontanitet. Dramatiken är nuets och ögonblickets konst.
De dionysiska festspelen
Myten om vinguden Dionysos berättar att han dör varje höst och återuppstår varje vår. Grekerna välkomnade honom med ritualer och fester,
där vinet spelade en viktig roll. Hyllningarna ska inte ses som gigantiska
fylleslag, men det finns en nära koppling mellan religiös extas och vinets
berusande effekt. Under festspelen offrades djur till gudarna (med efterföljande grillfester!) och folket dansade och hyllade vinguden med lyriska
körsånger, kallade dithyramber. Alkman (600-talet f.Kr.), Pindaros (ca
518–ca 438 f.Kr.) och Simonides (ca 556–ca 468 f.Kr.) är exempel på framstående körlyriker. Dithyramberna kombinerades så småningom med dramatiska stycken,
som utgick från en sammanhängande myt eller saga. Dessa dramer framfördes under tävlingar, där tre dramatiker bidrog med varsin tetralogi: tre
sammanhängande tragedier samt ett avslutande satyrspel. Det framfördes
av en sjungande kör, där medlemmarna var utklädda till satyrer, en blandning av bock och människa. Satyrernas vilda, fria danser och sånger var
en välkommen avkoppling efter de högtidliga tragedierna.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 81
2011-02-10 08.56
82 Antiken
Antikens dramatik
29 MIN UPPFATTNING OM DRAMATIK
Försök tänka efter: hur många teaterföreställningar har du sett i ditt liv? Gör en liten lista.
Försök sedan komma ihåg så mycket som möjligt av någon av de teaterföreställningar du
sett. Skriv ner några stödord.
Vad är din personliga uppfattning om dramatik? Tilltalas du av den? Varför/varför inte?
Diskutera med dina kamrater.
Tragedi
Ordet tragedi betyder ”bocksång”, vilket visar hur starkt kopplat detta tidigare var till satyrspelen. Ändå är tragedin en allvarlig och ibland brutal
form av teater. En tragedi slutar aldrig lyckligt.
Enligt filosofen Aristoteles (se s. 49) ska tragedin utgöra en tydlig helhet, med hans berömda ord: ”Helt är det som har början, mitt och slut.”
Handlingen ska byggas upp logiskt så ett den ena handlingen följer på
den andra. Dramat ska utspelas på samma plats och i tid inte gestalta mer
än ett dygn. Någonstans mitt i dramat ska det förekomma en oväntad
vändpunkt, en peripeti. Personerna i dramat ska vara ädla och ha en hög
samhällsställning, men ska drabbas av ödesdigra händelser. Dramatik är
som bäst, menar Aristoteles, när publiken upplever katharsis (”rening”).
Åskådaren känner igen sig i det som händer på scenen. Genom det skapas
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 82
2011-02-10 08.56
83 Antiken
Antikens dramatik
känslor och stämningar som ”renar” åskådaren och får honom eller henne
att se tillvaron på ett nytt sätt. En väl utförd tragedi förändrar och berör,
på ett ibland obarmhärtigt sätt.
De grekiska författarna hämtade handlingen i tragedierna från gamla myter eller hjältesagor. Många gånger visste publiken precis vad som skulle
hända. Detta ställde krav på författaren och skådespelarna, som måste
göra något nytt av det som berättats många gånger förut. Ofta sparade de
inte på vidrigheterna: incest, självmord, barnamord och brutalt våld var
vanligt förekommande inslag. Tragedierna handlade dock aldrig om vanliga människor. Huvudpersonerna var kungar, gudar, furstar eller ädla
män och kvinnor.
Tragedins uppbyggnad och utveckling
De tidiga tragedierna inleddes med en prologos. Därefter tågade kören
sjungande in på scenen.Tragedin var uppdelad i scener, epeisodion. I sista
scenen, epilogos, sjöng kören en sång, exodus, och tågade ut. Dagens uttryck prolog, epilog och episod har alltså sina ursprung i den grekiska tragedin. Kören visar på tragedins ursprung i dithyramberna. Den lämnade
aldrig scenen så länge tragedin pågick; ofta både kommenterade och deltog den i handlingen. Ganska snart började dramatikerna använda ”växelsång” mellan en ensam skådespelare, kallad protagonisten, och kören, vilket skapar en dialog mellan dem.
epilog n efterord
episod n avsnitt
dialog n samtal
prolog n förord
Tragediförfattaren Aischylos införde senare en andra skådespelare och
hans efterföljare Sofokles skådespelare nummer tre. Därefter fortsatte utvecklingen tills kören så småningom hade avskaffat sig själv. I slutänden
påminde tragedin mycket litet om de dionysosritualer den haft sitt ursprung i.
30 NUTIDA TRAGEDIER
Diskutera med några kamrater: vad är det mest tragiska ni kan komma på? Skriv ner så
många exempel ni kan. Jämför sedan exemplen med varandra. Har de något gemensamt?
Vad, i så fall?
Försök tillsammans komma överens om vad som är det absolut värsta. Motivera ert svar.
Den grekiska teaterplatsen
I Athen framfördes de dionysiska festspelen på en cirkelformad plats,
orchestran. Vid tiden för dramats födelse satt publiken i sluttningen ner
mot spelplatsen. De samlade åskådarplatserna kallades theatron – det är
härifrån ordet ”teater” är hämtat. Eftersom deltagarna i festspelen ofta använde sig av masker och dräkter av olika slag, byggdes ett litet skjul, skene,
bredvid orchestran. Det användes alltså på den tiden som omklädningsrum, men härifrån är vårt ord ”scen” hämtat. Många av orden från teaterns födelse har med andra ord överlevt men fått en ny betydelse.
Läs mer om dramatikertävlingar och tragedier i
webbdelen
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 83
2011-02-10 08.56
84 Antiken
Antikens dramatik
Under 400-talet f.Kr. började ett ”teatermaskineri”, mechane användas.
Det gjorde att en skådespelare kunde hissas ner på scenen, t ex om en gud
skulle komma flygande på ett effektfullt sätt. Från 300-talet förekom även
dekor på scen, något som skulle få stor betydelse i framtiden. Teatrarna i
Athen, Epidauros och Pergamon kunde rymma så många som 15 000 till
20 000 åskådare, där det som längst kunde vara 90 meter till orchestran.
Störst var teatern i Efesos, som sägs ha rymt hela 56 000 åskådare!
Spelstilen
Mycket inom det grekiska dramat har sina motsvarigheter i vår tid, men
skulle vi uppskatta en grekisk tragedi om vi fick se en föreställning under
antiken? Troligen inte. Snarast skulle vi uppfatta tragedierna som pompösa och långdragna.
Det är viktigt att komma ihåg att de grekiska spelplatserna inte hade tillgång till avancerad ljudteknik och ljusramper – allt måste spelas så att
även stackaren längst bort hängde med. Masker med tydliga och groteska
uttryck var därför en viktig del av spelet. Det gick tydligt att se vem som
skulle framföra sorg, glädje eller hat. Masken hade flera praktiska fördelar:
samma skådespelare kunde utföra flera olika roller genom att byta mask.
Maskens mun fungerade även som megafon. Det antika grekiska skådespeleriet måste vara övertydligt av praktiska skäl, med långsamma gester
och tydligt uttalade repliker som påminde om ett sjungande, rytmiskt tal.
Även dräkterna var anpassade till de yttre förutsättningarna. Kläderna
skulle tydligt visa vem som var vem. Publiken kunde direkt uppfatta vem
som var borgare, slav eller trojansk kvinna. Skådespelarna var uteslutande
män. Kvinnoroller spelades av män med särskilda kvinnokläder och kvinnomasker; vissa skådespelare hade kvinnoroller som sin specialitet. Kvinnomaskerna kändes igen genom att de var vitsminkade – det var så förnäma kvinnor i Athen visade sin status vid denna tid.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 84
2011-02-10 08.56
85 Antiken
Antikens dramatik
31 KLÄDER OCH SAMHÄLLSGRUPP
Grekerna använde vissa kläder för att signalera vilken samhällsgrupp rollfiguren tillhörde.
Gäller detta även idag? Fundera kring några dramer, filmer och TV-serier du sett. Är vissa
typer av rollfigurer klädda på ett visst sätt? Hur, i så fall? Ge några exempel!
Aischylos, Sofokles och Euripides – den grekiska
tragedin utvecklas
Aischylos, Sofokles och Euripides var mest kända grekiska
tragediförfattarna. Det är också just deras tragedier som bevarats till
vår tid. Aischylos Orestien är exempelvis den enda fullständiga trilogin
som finns kvar.
Aischylos – försoning och ånger
Aischylos (525–456 f.Kr.) var från början musiker och körledare, men övergick senare till dramatiken. Han spelade ofta själv huvudrollen i sina tragedier. Han skrev nittio tragedier, men endast sju har överlevt till vår tid.
Aischylos baserar ofta sina tragedier på myter och gamla släktsagor och
påstås ha sagt att hans texter ”levde på smulor från Homeros bord”. Under
antiken ansågs det dock inte som dåligt att återanvända historier. En väl
utförd imitation var tvärtom ett bevis på att man var en stor författare.
ORESTIEN
Aischylos trilogi, Orestien, utgår från Iliaden (se s. 65). I den första tragedin, Agamemnon, skildras hur kungen överlever det trojanska kriget men blir mördad av sin fru Klytaimestra och hennes älskare Aigisthos vid hemkomsten. I del två, Gravoffret, är det
Agamemnons son Orestes som dödar Aigisthos och Klytaimestra för att hämnas sin far.
I detta stöds han av systern Elektra.
Efter dådet blir Orestes galen av ånger och förföljs av hämndgudinnorna, erinnyerna. Den tredje delen, Eumeniderna, visar hur Orestes vill försonas med sitt öde. I en
avslutande ”rättegång” diskuteras frågan vad som är värst – att döda sin mor eller sin
far? Svaret blir att det är värre att döda en far, och Orestien slutar med andra ord ”lyckligt”: Orestes kan gå vidare och lära sig leva med sitt öde. Berättelsen om Orestes och
Elektra har använts ända in på 1900-talet, bland annat av Eugene O’ Neill och Jean-Paul
Sartre (se s. 418).
Mycket var annorlunda under Aischylos tid. Mordiska kungafamiljer och dömande
hämndgudinnor är knappast framträdande inslag i vår egen värld. Men trots detta går
det att förstå och identifiera sig med Orestien. Många saker som visas på scen är inte
okända för oss. Det gäller inte minst förhållandet mellan Orestes och hans mor. Att
växa upp är att se sina föräldrar i ett nytt ljus, som människor med fel och brister, och
ibland bli sviken av dem. I vissa fall är det nödvändigt med en brytning, men det är
omöjligt att helt göra sig fri. Precis detta är vad som händer i Orestien, om än i extrem
form. Den eviga kampen mellan förälder och barn, en strid full av kärlek, hat, ömhet,
förvirring och vrede återkommer under dramats historia fram till vår tid. Shakespeares
Hamlet (1500-talet) är kanske det mest berömda exemplet.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 85
2011-02-10 08.56
86 Antiken
Antikens dramatik
32 BARN OCH FÖRÄLDRAR
Hur kommer det sig att känslor mellan föräldrar och barn ofta är så starka? Vad är det som
gör att många barn/ungdomar blir så arga på sina föräldrar – och tvärtom?
Diskutera med dina kamrater: har ni någon gång blivit så arga på era föräldrar att ni
ville lämna dem för alltid och aldrig se dem mer? Det är detta som sker i Orestien, om än på
ett annorlunda sätt.
33 ATT DÖDA SIN FAR – ELLER SIN MOR?
I Orestien framförs budskapet att det är värre att döda sin far än sin mor. Varför ansåg
Aischylos att det var så, tror du? Ta reda på mer om kvinnors ställning i det antika Grekland!
Läs avslutningen av Eumeniderna och notera vilka argument som används i den avslutande
rättegången mot Orestes. Vad anser du själv om detta budskap?
Sofokles – det nattsvarta lidandet
Sofokles (496–406 f.Kr.) kom från en mäktig familj i Athen. Han och Aischylos tävlade mot varandra i dramatikertävlingarna, men i motsats till
sin medtävlare spelade Sofokles aldrig huvudrollerna i sina skådespel eftersom han hade för svag röst.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 86
2011-02-10 08.56
87 Antiken
Antikens dramatik
Under Sofokles tid instiftades ett skådespelarpris och flera av hans stora
roller är troligen skrivna för den tidens stjärnor. De grekiska skådespelarna anklagade ibland varandra för att överdriva för mycket, något som var
fullt möjligt med tanke på innehållet i tragedierna. Men lyckas vi se bortom det svartsynta lidandet finns Sofokles storhet där: det är verkliga människor på scenen, mänskliga gestalter som det går att identifiera sig med.
ANTIGONE
Antigone är ännu en historia om en bitter släktfejd. Här är det en kvinna som står
i centrum. Kung Kreon av Thebe vägrar begrava sin systerson Polyneikes, som dött
i striden med sin bror. Kreon anser att Polyneikes är en landsförrädare och utfärdar
dödsstraff för den som försöker begrava honom. Att inte ge sina besegrade fiender en
värdig begravning ansågs på denna tid moraliskt felaktigt, något som behandlas även i
Iliaden. Kreons handlande är dessutom mot gudarnas vilja.
Antigone trotsar Kreon och döms att svälta ihjäl i en grotta, trots att hon stöds av
folket och Kreons son Haimon. När Kreon till slut återkallar dödsdomen är det för sent.
Antigone, Haimon och Kreons drottning Eurydike har dött, och dramat slutar med att
Kreon bryter samman. Antigone erbjuder ingen försoning för de inblandade – bara
döden, eller ett liv av ånger och bitterhet. (se även Antologin)
KUNG OIDIPUS
Enligt Aristoteles är Kung Oidipus den mest fulländade av alla grekiska tragedier. Det
har dessutom inom psykoanalysen gett begreppet ”oidipuskomplex”, som syftar på
ett stadium i en pojkes utveckling då han vill konkurrera ut pappan och gifta sig med
mamman (se s. 90). Sådana barnfantasier är kanske mest gulliga, men för dramats kung
Oidipus går det illa på allvar. Han gifter sig med sin mamma och mördar sin far – utan
att veta om det! – vilket senare får honom att sticka ut sina ögon och fly från sitt hem.
Det hela börjar redan vid Oidipus födelse. Då uttalas en spådom: detta oskyldiga
barn kommer en dag att döda sin far och gifta sig med sin mor. För att undkomma
detta öde sätter föräldrarna ut barnet i skogen. Men Oidipus överlever och växer upp
långt från sitt ursprungliga hem, utan att känna till förbannelsen.
I antikens Grekland ansåg man att det inte gick att undkomma sitt öde. Oidipus
uppfyller spådomen fullt ut. På väg mot staden Thebe dödar han en ”rövare” (sin far Laios) och gifter sig med drottningen i staden (sin mor). När Thebe drabbas av en mängd
olyckor avslöjas det att det är på grund av att den förra kungen mördats, och Oidipus
gör därför allt för att finna mördaren. Steg för steg avslöjas sanningen för honom och
när den till slut uppenbaras är, förstås, skadan redan skedd.
Att det förflutna återges bit för bit, tills hela sanningen avslöjats för publiken, kallas
för den retrospektiva tekniken. Inom dramatiken blev Henrik Ibsen (1800-talet) en mästare i denna gren (se s. 390). Idag används den flitigt inom film och TV.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 87
2011-02-10 08.56
88 Antiken
Antikens dramatik
34 VAD BERÖR DIG MEST?
Både Antigone och Kung Oidipus skildrar extrema händelser, som är tänkta att väcka
starkt lidande. Vad anser du själv: Finns det en risk med att ta i för mycket? Vilken typ av
dramatik/film berör dig starkast? Vad krävs för att du ska gråta (eller i alla fall nästan) på
teatern eller i biosalongen?
Jämför gärna med uppgift 30 ovan, och uppgift 20 i lyrikavsnittet (se s. 75).
Euripides – utveckling och förändring
Den siste av de tre stora tragediförfattarna, Euripides (480–406 f.Kr.), blev
aldrig lika populär hos publiken som Sofokles och Aischylos. Han var den
förste i det antika Grekland som arbetade enbart som författare. Under sin
livstid uppfattades han som alltför avvikande eftersom han försökte göra
sina tragedier mer verklighetstrogna och tonade ner det storslagna i myterna och hjältesagorna. Idag står det däremot högre i kurs att vara realistisk än att skildra hjältar, gudar och myter. Förmodligen är det därför Euripides tragedier idag är de mest uppskattade från antikens Grekland.
I sina tragedier ville Euripides uppmärksamma samtida problem, och
svaga grupper i samhället kunde stå i centrum. I dramat Ion sägs att slavar
inte är”sämre än fria män – om de är hederliga människor”_ ett mycket
provocerande uttalande på denna tid. En annan undertryckt samhällsgrupp var kvinnorna. Ett antal kvinnogestalter ur den grekiska mytologin har gjorts odödliga av Euripides, bland annat Faidra, som drabbas av
brottslig kärlek till sin styvson. Berättelsen om Faidra har senare använts
som huvudperson av så skilda dramatiker som Racine och Sarah Kane (
se s. 317).
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 88
2011-02-10 08.56
89 Antiken
Antikens dramatik
MEDEA
Medea är en ständigt aktuell tragedi genom sin behandling av eviga problem som
ensamhet, att bli övergiven, kärlek som övergår i hat, främlingskap och hämnd. Genom att mörda sina egna barn – den mest förkastliga av alla handlingar – tar Medea ut
sin hämnd på Jason, hennes älskade make som vill lämna henne för en annan kvinna.
Medea och Jason har tidigare varit passionerat förälskade, och Medea har brutit helt
med sin familj och lämnat sitt hemland för att få leva med Jason. Därför utlöser hans
svek starka känslor av både kärlek och hat.
Medeas handlingar är det lätt att ta avstånd ifrån, men förhistorien gör tragedin
komplicerad. Medea, ursprungligen från Kolchis (dagens västra Georgien), och hennes
man Jason (berömd grekisk hjälte) bor i den grekiska staden Korint med sina två söner.
För att förbättra barnens sociala position beslutar sig Jason för att lämna Medea och
gifta sig med den korintiske kungens dotter. Eftersom han själv är en firad hjälte skulle
han och prinsessan bli det främsta paret i riket.
Kvinnor och invandrare, två svaga grupper i det grekiska samhället, förenas i Medeas gestalt och visar vad utsatthet, kränkningar och svikna förhoppningar kan driva
en människa till. I brutal form behandlar dramat Medea vad många av dagens skilsmässotvister handlar om: hur föräldrarna hämnas på varandra på värsta sätt – genom
barnen.
Jason menar att han ser främst till barnens bästa, något Medea inte tror ett dugg
på – hon menar att det bara handlar om att han tröttnat och vill byta fru. Kärleken till
Jason omvandlas till det starkaste hat, och Medea mördar kungens dotter, kungen själv
och till sist även sina egna barn. Hon förstör sig själv men även Jason krossas, vilket var
hennes högsta önskan. Hans handlingar har, trots att de inte var menade så, i förlängningen lett till barnens död.
Om Jason inte hade betett sig som han gjorde – hade barnen överlevt då? Det är
en av frågorna Euripides överlämnar åt publiken att besvara. Detta – att inte leverera
färdiga svar – var förmodligen det som upplevdes som avvikande under Euripides samtid. Idag är det ett ideal för många författare.
Medeas olyckliga öde fortsätter vara ett populärt ämne för konstnärer fram till vår
tid; hösten 2004 spelades inte mindre än tre versioner av Medea samtidigt i Stockholm.
2009 skrev Sara Stridsberg (1971– ) en ny version, Medealand. Medea har varit huvudperson i flera operor och porträtterats av ett oräkneligt antal konstnärer. Berömda
regissörer som Lars von Trier och Pier Paolo Pasolini har gjort filmer utifrån Medea-motivet. 2007 kom en fransk film med Medea och Jason bosatta i ett nutida Paris. (se även
Antologin)
35 GÅR DET ATT FÖRLÅTA MEDEA?
Fundera över följande frågor:
Är det möjligt att förlåta en förälder som mördar sina barn? Är det möjligt att förstå en
förälder som mördar sina barn? Är det möjligt att förklara att en förälder mördar sina barn?
Motivera dina svar med tydliga exempel på din åsikt!
Diskutera sedan i grupp: Vilken dom fäller ni över Medea? Jämför sedan er ”dom” med
de andra i klassen.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 89
2011-02-10 08.56
90 Antiken
Antikens dramatik
Den grekiska komedin
komedi n humoristisk dramatisk form; grekiska komoi
– fest/parad i samband med
vinpressningen + ode - sång/
skådespel
Den grekiska komedin är yngre än tragedin. Den handlar inte om kungar,
furstar och liknande, utan om vanligt folk, och i motsats till tragedin slutar komedin alltid lyckligt. Så småningom blev den grekiska komedin i
Athen en ganska underlig blandning av allt möjligt: körsång, dramatisk
dialog, clownliknande figurer, jättepenisar, grov sexhumor och masker
som avbildade samtida politiker eller författare.
90 Läs mer om Aristofanes komedier i webbdelen
Aristofanes – konservativ och vulgär
De flesta av Aristofanes (ca 448–380 f.Kr.) komedier tar upp aktuella politiska ämnen. Hans ideal är den enkle bonden som lever ett tryggt liv på
sin gård, är gift, låter bli att kriga och är nöjd med livet som det är. Aristofanes tyckte inte om avvikande politiska och konstnärliga inriktningar. I
Grodorna tar han tydligt ställning för Aischylos istället för Euripides, som
han tyckte var underlig och nyskapande. I Molnen driver han med filosofen Sokrates.
LYSISTRATE
Aristofanes komedi Lysistrate från 411 f.Kr. spelas än idag. Titelpersonen har ledsnat på
det långdragna och onödiga kriget mellan Athen och Sparta. Hon är trött på att vara
hemma och vänta på män som är ute och, som hon ser det, leker med farliga vapen.
Hur ska kvinnorna få männen att hålla sig hemma, så att kriget tar slut?
Lysistrate kommer med en lysande idé: en total kärleksstrejk bland Athens kvinnor.
Männen får varken sex eller kärlek förrän kriget är avslutat. Till en början avvisar kvinnorna Lysistrates idé – kvinnor kan väl inte sätta sig upp mot män, och kommer det
verkligen att fungera? Men snart står samtliga kvinnor i Athen bakom henne.
Effekterna av strejken blir både snabba och tydliga. Männen svär och skriker men
något sex blir det inte. I slutänden måste de ge sig för den kvinnliga övermakten. Kriget tar slut och paren återförenas i varandras villiga famnar. Även kvinnorna har lidit av
kärleksstrejken och önskat att den ska ta slut.
Språket i Lysistrate är många gånger vulgärt och får även den nutida läsaren att
reagera. Men Aristofanes är inte bara grov. Han är träffsäker och ett komiskt geni. Könsrollerna har förändrats en hel del sedan antiken, men förhållandet mellan man och
kvinna förblir en spännande och kanske olöslig fråga. Hur många komedier behandlar
till exempel inte mäns och kvinnors oförmåga att förstå varandra? I en senare komedi,
Kvinnornas folkförsamling, spinner Aristofanes vidare på temat och låter kvinnorna
bilda en egen stat.
36 VAD SKRATTAR VI ÅT?
Vad skrattar 2000-talets människor åt? Diskutera med några kamrater och ge exempel från
er egen humor eller andras.
Försök tillsammans komma fram till några exempel på det absolut roligaste som finns?
Jämför gärna era exempel med andra elevers.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 90
2011-02-10 08.56
91 Antiken
Antikens dramatik
Lysistrate, i en uppsättning på en svensk gymnasieskola.
Menandros – en modern humorist?
Original av Menandros (342/341–290 f.Kr.) komedier hittades först på
1900-talet e.Kr. Om hans person vet vi nästan ingenting. Menandros komedier påminner en del om vår tids humoristiska dramatik och film. De
bygger mycket på förväxlingar, missförstånd och har tillkrånglade och
avancerade historier som slutar lyckligt. Gudar, hjältar och mytologiska
figurer är bortstädade från scenen. Istället visas figurer från det samtida
Athen, bland annat den stränge fadern, den bortskämde sonen, den smarta tjänaren och den skrytsamme soldaten – dock inte i realistiska versioner, utan som överdrivna typer.
Genom att leka med typernas egenskaper framkallar Menandros en komisk effekt: soldaten som borde vara ädel är skrytsam, den prostituerade
som ansågs brottslig och smutsig visar sig ha ädla egenskaper och så vidare. En del av dessa typer förs vidare genom den romerska komedin och
har överlevt ända till vår tid.
Menandros komedier är uppdelade i fem akter, något som blir regel längre fram i historien, och komedierna är enbart talade, utan kör. Menandros har kallats ”det moderna dramats fader” och fick flera efterföljare, inte
minst under romartiden.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 91
2011-02-10 08.56
92 Antiken
Antikens dramatik
37 DAGENS ”TYPER”
Välj ut en komedi från film, TV eller teater och fundera noggrant över den: kan du hitta
några ”typer” (se beskrivning ovan) i den? Vilka, i så fall? Liknar dessa typer de som fanns i
den grekiska komedin?
Om inga typer finns: varför är det så, tror du? Fungerar inte denna sorts humor idag?
Skriv ner dina svar och presentera dem för några kamrater. Diskutera vidare och se om
ni hittat några gemensamma typer i dagens film/TV/teater.
Den romerska teatern
Under romarna utvecklades teaterbyggnaden. Från 100-talet f.Kr. uppfördes fasta byggnader av sten. Skådespelarna spelade nu framför en bakre
scenvägg, som gick att utsmycka med dekorationer av olika slag. Det fanns
också ett slags vridbara kulisser. Åskådarplatserna kallades auditorium
(ett begrepp som överlevt till våra dagar) och var formade i en halvcirkel
framför scenen.
Under kejsartiden blev teatrarna vackert smyckade med skulpturer, förgyllningar och glasmosaik. Ofta smittade prakten av sig på dramatiken,
som använde vackra dräkter, masscener och avancerade dekorationer men
lade mindre vikt vid innehållet. Den romerska tragedin blev därför mer
spektakel än allvarlig teater.
Den största teateranläggningen i Rom under kejsartiden var Pompejusteatern med plats för 12 000 åskådare. Detta ska dock jämföras med samma
stads Cirkus Maximus, avsedd för hästkapplöpningar, som hade en publikkapacitet på 255 000 åskådare! Gladiatorspel och kapplöpningar var
mer populära än teaterföreställningar i Rom.
Komedin – Plautus och Terentius
Den förste betydande författaren av romersk dramatik är Titus Maccius
Plautus (ca 250–184 f.Kr.). Han översatte många grekiska dramatiker, men
skrev också egna komedier. Där arbetade han med typer som återkom
i komedi efter komedi, till exempel den skrytsamme soldaten. Plautus
största bidrag till komedins utveckling är användningen av komisk ironi.
Det betyder att författaren från början berättar för publiken vad som ska
hända, vad problemet är och hur det ska lösas. Figurerna på scen vet dock
ingenting, och det komiska uppstår när de utsätts för lustiga situationer
som publiken är förberedd på. Publiken kunde för övrigt vara både våldsam och störande under Plautus föreställningar. Ordningsvakter med käppar fick övervaka publiken. Plautus typer vidareutvecklas sedan av bland
annat Shakespeare och Molière (se s. 282)
Hos Plautus efterföljare Terentius (ca 190–159 f.Kr.) är det överdrivna nedtonat, eftersom han vände sig till en bildad publik, med en annorlunda
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 92
2011-02-10 08.56
93 Antiken
Antikens dramatik
smak. Terentius försökte förbättra komedin genom att ge den en mer logisk handling och hålla ihop historierna bättre. Svärmodern går ut på att
undersöka vem som har begått en våldtäkt. När det sedan visar sig att det
är kvinnans make som utfört dådet är allt frid och fröjd. Här ser vi tydligt
att våra värderingar förändrats en del sedan Terentius tid.
Under en föreställning av Svärmodern reste sig den”bildade” publiken för
att gå och titta på akrobater istället. Roligare än så tyckte de inte att Terentius var. Andra former av ”teater” var på väg att ta över.
Sex och våld: mimarna tar över
En av de populäraste konstformerna under romartiden var mimen, en
föreställning utan tal som framställde komiska scener med rörelser och
minspel. Den sägs ha uppkommit när en skådespelare, på grund av svag
röst, lät en annan skådespelare framföra hans repliker medan han själv
framförde rörelserna. Idag förekommer även begreppet pantomim ett begrepp som i princip är identiskt med mimen.
Läs om den romerska
tragedin i webbdelen
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 93
2011-02-10 08.56
94 Antiken
Antikens dramatik
Mimarna visade, med rörelser istället för med ord, lustiga scener ur vanligt folks liv. Publiken kunde lätt känna igen sig, vilket gjorde mimen
mycket populär. Mimen var ofta en improvisation där mimarna drev med
det romerska samhället. Dock var det inte tillåtet att skoja med makthavarna. En bra mim skulle vara så realistisk som möjligt. Med tiden urartade mimen till strippshower; det”realistiska” var avklädningsscener, som
snart blev ett stående inslag i mimföreställningarna.
Ett annat sätt att kittla publiken var våldsscener med avrättningar eller utdragen tortyr. Det hände att kejsarna befallde att mimaren i slutet av föreställningen skulle ersättas av en krigsfånge, så att publiken fick se en verklig avrättning.
I Rom sågs skådespelarna som andra klassens underhållare och var ofta
slavar, en maktlös grupp i samhället. Detta hade troligen mycket att göra
med det tvivelaktiga innehållet i mimföreställningarna. Att skådespelare
långt fram i historien, inte minst under medeltiden, haft dåligt rykte har
troligen med romartiden att göra.
38 DEN ROMERSKA KULTUREN
Ta reda på lite mer om det romerska samhället och dess kultur. Varför var romarna så
intresserade av sex och våld? Diskutera med dina kamrater.
39 SEX OCH VÅLD IDAG
Fundera över nedanstående frågor. Skriv ner och motivera dina svar!
Hur intresserade är 2000-talets människor av sex och våld? Förekommer det mycket sex
och våld, eller anspelningar på detta, i dagens litteratur, film, TV-serier, dataspel? Vad anser
du själv: är det intressant att läsa eller se skildringar av sex och/eller våld?
Skulle romarnas mimföreställningar bli en succé även idag? Samlas i grupp och
diskutera era svar. Avsluta med en jämförelse mellan romarnas kultur och vår egen: vilka
likheter och skillnader finns?
40 STORPUBLIKENS SMAK IDAG
Ta reda på vilka filmer som var de mest sedda under förra veckan eller studera listan över
förra veckans mest sedda TV-program. Ta reda på lite mer om dessa program/filmer och
fundera: har de något gemensamt (förutom att många har sett dem)? Vad, i så fall? Vad
är det som gör att just dessa program/filmer ses av så många? Har du själv sett dessa
program/filmer? Varför gjorde du det, i så fall?
Jämför med avsnittet om den romerska dramatiken ovan. Hade den romerska
storpubliken samma smak som 2000-talets? Vilka likheter och skillnader finns?
Det antika dramats undergång
Det grekiska dramat var på många sätt en produkt av ett antal lyckliga
sammanträffanden: ett samhällssystem som tillät konstnärlig frihet och en
storpublik – tiotusentals människor vid varje tillfälle! – som uppskattade
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 94
2011-02-10 08.56
95 Antiken
Antikens dramatik
krävande och konstnärligt avancerade verk. Problemet med den grekiska
tragedin var att den blev för konstnärlig för sitt eget bästa. Författarna förutsatte en viss bildning hos åskådarna. När samhället förändrades, förändrades även publikens förförståelse. När de romerska dramatikerna försökte kopiera grekerna tröttnade både författare och publik.
Under den romerska kejsartiden myntades uttrycket ”bröd och skådespel”.
Detta betydde att kejsarna mutade folkmassan med gratis mat och fester för att de inte skulle protestera eller göra uppror mot makten. Att den
romerska dramatiken valde en publikfriande inriktning har förstås med
detta att göra. Men att mimen drog masspublik förde inte konsten framåt;
dramatiken hamnade i en återvändsgränd.
Det antika dramats undergång beror med andra ord både på det grekiska
dramats otillgänglighet och det romerska dramats anpassning till masspubliken. Att förhålla sig till dessa två ytterpunkter är en utmaning för dramatiken än idag.
Traktat n skriftlig överenskommelse
41 ”FOLKLIGT” ELLER ”KONSTNÄRLIGT”?
Ovan beskrivs hur dramatiken rör sig mellan det ”folkliga” och det ”konstnärliga”.
Vad anser du själv – hur ska konsten (litteratur, dramatik, film etc) se ut? Ska den
anpassa sig helt efter publikens smak, som hos romarna, eller ska den utmana publiken
genom avancerade konstnärliga verk? Motivera dina svar med några exempel. Skriv ner
dina tankar!
Diskutera därefter frågorna i grupp. Avsluta med en debatt, där ni argumenterar för och
emot de olika typerna av konst.
Utomeuropeisk dramatik
Afrika
I Afrika var – och är – dramatikens magiska ritualer och inlevelsefulla
danser ofta en integrerad del av det dagliga livet. Här finns en mängd olika
dramatiska former, som påverkat många människor men som inte framförts på en ”scen” med ”skådespelare” utifrån ett manus. En västerländsk
form av dramatik, med scen, dekor, scenanvisningar och regler växte inte
fram förrän efter kolonisationen på 1800-talet. Det är svårt att med säkerhet veta när de olika dramatiska formerna uppstod i Afrika, men troligt är
att de uppstått långt tillbaka i tiden. Många finns kvar än idag.
I Nordafrika är halqa (cirkeln) en populär dramatisk form. Det är ett slags
”gatuteater” där berättaren framför allt använder sin kropp och sin fantasi. Han samarbetar även med publiken på olika sätt. På detta sätt är halqa en
mycket ”interaktiv” teater. I Sudan finns zar, som är en blandning av ritual, suggestion och dramatik.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 95
2011-02-10 08.56
96 Antiken
Antikens dramatik
Den är avsedd för medelålders kvinnor, som genom att dansa till rytmiska
instrument faller i trans. I detta tillstånd spelar kvinnan sedan en ”roll”
– hon förvandlas till en ande, tar på sig en särskild dräkt och begär att få
sina önskningar uppfyllda.
I Sierra Leone finns sedan gammalt ett dansdrama, Krus dödsdans. Huvudperson i dansen är Döden, klädd i en fantasifull dräkt. Han visar sin
makt genom en mörk, monoton sång, ackompanjerad av ett entonigt rytmiskt ljud. Två kru-dansare, beväpnade med varsin kniv, närmar sig men
ryggar tillbaka så fort Döden gör en rörelse. Det hela slutar med att de
båda Kru-dansarna, skrämda inför Dödens makt, korsar sina knivar över
hans huvud. Detta ska inte ses som att döden går att besegra – ingen har
makt över den.
42 AFRIKANSKA DRAMATISKA RITUALER
Läs mer om afrikansk
dramatik i webbdelen
Diskutera de afrikanska dramatiska ritualerna med några kamrater. Jämför dem med
dramatik, ritualer och andra former av sceniska framställningar i det svenska nutida
samhällets vardags- och kulturliv. Försök hitta några likheter – finns det något i de
afrikanska dramatiska ritualerna som påminner om fenomen i vår tid?
Om du hittar några likheter – avsluta med en diskussion i hela klassen vad detta beror
på. Om du inte hittar några- diskutera på samma sätt varför de afrikanska dramatiska
ritualerna skiljer sig så mycket från fenomen i vårt samhälle.
Indien
Vedaskrifterna från ca 2 000 f.Kr. har avsnitt som är skrivna som dialoger,
vilket påminner om den antika grekiska tragedins dialog mellan körledare
och kör. Senare uppstår flera olika sorters indisk dramatik, av vilka n?taka
är den vikigaste. Det är ett långdraget drama som kan utgå från både myter och samtida händelser.
Kung Shudraka är en pjäsförfattare från 200-talet e.Kr. Han skrev komedin Den lilla lervagnen, som framställer lustiga situationer på liknande sätt
som i Plautus romerska komedier.
Scenbilden i ett klassiskt indiskt drama var ganska avskalad, bara en enkel
plattform utan kulisser med ett draperi längst bak. Det fanns tidigt professionella skådespelare, kanske även kvinnliga. På scenen talades en blandning av olika språk eller dialekter – rollfigurernas status underströks av
deras tal.
I Indien uppkom även skuggspelet under 200-talet f.Kr. Det är ett slags
marionettspel med dockor av genomskinligt skinn, som målats med olika färger. Skuggspelet har sina rötter i religiösa och magiska ritualer, och
spred sig senare även till Kina och Mellanöstern.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 96
2011-02-10 08.56
97 Antiken
Antikens dramatik
Östasien
Det antika thailändska dansdramat khon har överlevt till våra dagar. I
khon är den utsmyckade masken en viktig del, och ibland ingår även akrobatik. Handlingen utgår från berättelser ur det indiska eposet Ramayana (se s. 60), som mimas av skådespelarna. Lakhon är en annan dansdramatik som uppstod samtidigt med khon, men som framförs av kvinnor
istället för män.
Wayang är ett skuggspel från Indonesien och Malaysia som finns i två varianter, wayang kulit (med dockor av buffelskinn) och wayang wong (med
skådespelare). Wayang-spel utgår mestadels från indiska forntida berättelser som Ramayana och Mahabharata.
Bilderna visar skugg­
spelet Wayang.
© Författarna och Studentlitteratur
svenska_Henric_Litteraturen.indd 97
2011-02-10 08.56
