Portunoidea
NE
NA
Kräftdjur
LC
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Klass: Malacostraca (storkräftor), Ordning: Decapoda (tiofotade kräftdjur), Överfamilj: Portunoidea Rafinesque,
1815 Synonymer:
Kännetecken
Överfamiljen Portunoidea omfattar åtta familjer, vilka fem har representanter i svenska vatten.
Brusiniidae Števcic, 1991 - med ett släkte
Carcinidae MacLeay, 1838 - med två underfamiljer och totalt fyra släkten, varav släktet Carcinus finns i svenska
vatten
Geryonidae Colosi, 1923 - med tre underfamiljer och totalt fem släkten, varav släktet Geryon finns i svenska vatten
Ovalipidae Spiridonov, Neretina & Schepetov, 2014 - med tre släkten
Pirimelidae Alcock, 1899 - med två släkten, varav släktet Pirimela finns i svenska vatten
Polybiidae Ortmann, 1893 - med sju släkten, varav släktet Liocarcinus finns i svenska vatten (dessutom har flera
individer av släktet Necora hittats vid ett flertal tillfällen under 2000-talet, men hittills finns inga belägg för
reproduktion i svenska vatten)
Portunidae Rafinesque, 1815 - med sex underfamiljer och totalt 30 släkten
Thiidae Dana, 1852 - med två underfamiljer och två släkten, varav släktet Thia finns i svenska vatten
Ryggskölden är något hoppressad, vanligtvis bredast mellan de sista paret sidokantständer, och den saknar vanligen
hår runt ytterkanten. Fronten (framkanten mellan ögonen) har oftast tänder. Ögat har ungefär samma diameter som
skaftet. Första antennen fälls in på tvären eller snett nedåt. Andra antennens skaft har en otydlig utsöndringspor i
första segmentet. Det första segmentet är sammanväxt med andra och eventuellt tredje segmentet, och det är
orörligt. Antennsprötet är kortare än ryggsköldens bredd. Överläppens (epistomiets) yttersidor är inte utdragna
framåt och saknar kanal. Mundelarna är ungefär fyrkantiga sett framifrån. Tredje paret käkfötter är inte
avsmalnande och spetsiga längst ut, och carpus fäster mitt på insidan av merus. Krossklon och saxklon är vanligen
endast svagt skilda åt i form, båda är kraftiga. Hos honan sitter könsöppningarna vanligen på buksidans segment.
Sista benparets dactylus (yttersta segmentet) är ofta bred och flat, årlik, och den används hos många arter för att
simma med. Honan saknar det första paret bakkroppsben. Förbindelsen mellan vissa av buksidans bröstsegment
(4/5, 5/6, 6/7 och 7/8) är vanligen ofullständig. Segment åtta är vanligen synligt underifrån och är försett med en fåra
(familjen Portunidae). Hos hanen är antingen alla buksegment fria eller så är segment tre till fem sammansmälta; om
de är sammansmälta syns vanligtvis förbindelselinjerna.
Alla arter lever i havet.
Arter i de ingående släkterna som finns eller kan komma att påträffas i svenska vatten:
Thia scutellata (Fabricius, 1793)
Pirimela denticulata (Montagu, 1808)
Callinectes sapidus Rathbun, 1896 (inte påträffad till och med 2016)
Carcinus maenas (Linnaeus, 1758)
Geryon trispinosus (Herbst, 1803)
Liocarcinus depurator (Linnaeus, 1758)
Liocarcinus holsatus (Fabricius, 1798)
Liocarcinus marmoreus (Leach, 1814) (inte påträffad till och med 2016)
Liocarcinus navigator (Herbst, 1794)
Liocarcinus pusillus (Leach, 1815)
Macropipus tuberculatus (Roux, 1830) (inte påträffad till och med 2016)
Necora puber (Linnaeus, 1767)
Polybius henslowii Leach, 1820 (inte påträffad till och med 2016)
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Författare
Matz Berggren 2016 (bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
2
