Samtal kring säkrare sex - Ping Pong

KAROLINSKA INSTITUTET
Institutionen för kvinnor och barns hälsa
Enheten för reproduktiv hälsa
Kurs: VK 15
Samtal kring säkrare sex
-En del av barnmorskans arbete på barnmorskemottagning
Examensarbete i sexuell, reproduktiv och perinatal hälsa, 15 hp
(Avancerad nivå), 2016
Författare:
Johanna Andersson
Leg. Sjuksköterska
barnmorskestuderande
Handledare:
Mia Barimani
Leg. Barnmorska
Med Dr.
Lovisa Wiklund
Leg. Sjuksköterska
barnmorskestuderande
Malin Söderberg
Leg. Barnmorska
Med Dr.
Examinator:
Margareta Johansson
Leg. Barnmorska
Fil Dr.
KAROLINSKA INSTITUTET
Institutionen för kvinnor och barns hälsa
Enheten för reproduktiv hälsa
Kurs: VK 15
Communicating safer sex
-A part of the midwife’s work at the midwifery clinic
Master’s thesis in sexual, reproductive and perinatal health
(Advanced level), 2016
Authors:
Johanna Andersson
Reg. nurse
Midwife student
Tutor:
Mia Barimani
Reg. midwife
Med Dr.
Lovisa Wiklund
Reg. nurse
Midwife student
Malin Söderberg
Reg. midwife
Med Dr.
Examinator:
Margareta Johansson
Leg. Barnmorska
Fil Dr.
Sammanfattning
Bakgrund: Spridning av sexuellt överförbara infektioner är ett problem både i Sverige och
utomlands. Genom att effektivisera det preventiva arbetet finns stora vinster att göra. På en
barnmorskemottagning har barnmorskan möjlighet att arbeta preventivt med samtal kring säkrare
sex, STI-provtagning och smittspårning. Idag saknas kunskap om barnmorskans arbete med dessa
frågor.
Syfte: Att undersöka barnmorskans arbete med säkrare sex på barnmorskemottagning.
Metod: Data insamlades genom en elektronisk enkätundersökning och framställdes deskriptivt.
Resultat: Etthundratjugoen barnmorskor verksamma på barnmorskemottagningar i Stockholm
deltog i studien. Majoriteten av barnmorskorna arbetade regelbundet med ämnet säkrare sex på sin
mottagning. De flesta kände sig bekväma i att samtala kring säkrare sex och upplevde inget hinder i
sitt arbete, dock efterfrågades mer tid och utbildning i ämnet. Många deltagare hade utbildning i
samtalsverktyget Motiverande samtal och använde det som metod i samtal kring säkrare sex.
Slutsats: Barnmorskorna arbetade med säkrare sex men de ansåg att mer fortbildning och
vägledning bör erbjudas i det preventiva arbetet med sexuellt risktagande och sexuellt överförbara
infektioner. Vidare behövs det mer forskning på en djupare nivå om hur barnmorskan arbetar i
praktiken förslagsvis genom kvalitativa studier såsom intervjustudier.
Nyckelord: Säkrare sex, STI, barnmorskan
Abstract
Background: Sexually transmitted infections are a problem in Sweden as well as in the rest of the
world. There are large gains to be made from making the preventive work more efficient. At the
clinic the midwife has the opportunity to converse safer sex, test for infection and work with tracing
the infection. There is a lack of knowledge regarding the midwife’s work with these subjects.
Aim: To investigate how midwives work with safer sex at the midwifery clinic.
Method: An electronic survey was used to collect data which were shown descriptively.
Results: One hundred and twenty-one midwives, all working at midwifery clinics around
Stockholm participated in the study. A majority of the midwives were found to work with safer sex
on a regular basis at the midwifery clinics. Most of the respondents felt comfortable when talking
about safer sex with the patients and did not experience any barriers in the work. However, more
time and education in the subject were requested by several respondents. Many midwives had been
trained in motivational interviewing and used the method when discussing safer sex.
Conclusion: The midwives communicated safer sex but they felt that more continuous training and
guidance should be offered to the midwives in the preventive work with sexual risk taking and
sexually transmitted infections. There is a need for further research on a deeper level in order to
understand how the midwife works in practice, the authors suggest qualitative studies, for example
interviews.
Keywords: Safer sex, STI, midwife
Innehållsförteckning
Inledning ......................................................................................................................................................... 1
Bakgrund ........................................................................................................................................................ 1
Sexuellt överförbara infektioner.................................................................................................................... 2
Ekonomiska aspekter ................................................................................................................................ 2
Riskgrupper............................................................................................................................................... 3
Stigma ....................................................................................................................................................... 3
Preventivt arbete............................................................................................................................................ 4
Säkrare sex ................................................................................................................................................ 4
Smittspårning ............................................................................................................................................ 5
Vårdgivarens roll ........................................................................................................................................... 6
Motiverande samtal ....................................................................................................................................... 6
Barnmorskan inom Stockholms län .............................................................................................................. 7
Problemformulering ...................................................................................................................................... 8
Syfte .............................................................................................................................................................. 8
Metodbeskrivning ......................................................................................................................................... 8
Urval.............................................................................................................................................................. 8
Enkät ............................................................................................................................................................. 9
Konstruktion av enkätfrågor ..................................................................................................................... 9
Datainsamling ............................................................................................................................................. 11
Dataanalys ................................................................................................................................................... 12
Etiska överväganden ................................................................................................................................... 13
Resultat......................................................................................................................................................... 14
Bakgrundsvariabler ..................................................................................................................................... 14
Samtal kring säkrare sex ............................................................................................................................. 15
Pedagogiskt samtalsverktyg ........................................................................................................................ 17
Barnmorskans kunskaper ............................................................................................................................ 18
Förbättringspotential ................................................................................................................................... 19
Diskussion .................................................................................................................................................... 19
Metoddiskussion ......................................................................................................................................... 19
Bortfall .................................................................................................................................................... 20
Konstruktion av enkätfrågor ................................................................................................................... 21
Resultatdiskussion ....................................................................................................................................... 22
Slutsats.......................................................................................................................................................... 25
Referenslista ................................................................................................................................................ 26
Bilagor .......................................................................................................................................................... 29
Bilaga 1. Fullständig enkät .......................................................................................................................... 42
Bilaga 2. Informationsbrev verksamhetsbarnmorskor ................................................................................ 43
Bilaga 3. Informationsbrev.......................................................................................................................... 44
Bilaga 4. Påminnelsebrev ............................................................................................................................ 45
Inledning
Hur arbetar barnmorskan med säkrare sex? Frågan uppenbarade sig efter författarnas
verksamhetsförlagda
utbildning
på
barnmorskemottagning
under
studierna
på
barnmorskeprogrammet. Efter att erfarenheter delats kunde en sak konstateras, nämligen att samtal
kring säkrare sex främst uppkommer på den besökande kvinnans initiativ eller då hon önskar
provtagning för sexuellt överförbara infektioner (STI). Utöver det berörs sällan ämnet.
På barnmorskemottagningen möter barnmorskan framförallt kvinnor för graviditetskontroller men
även kvinnor som kommer för cellprovtagning, klimakteriebesvär, preventivmedelsrådgivning samt
STI-provtagning. Barnmorskan träffar således kvinnor i olika åldrar och livsskeenden och har
därmed i sin profession en unik roll. Besökare på en barnmorskemottagning är ofta friska kvinnor
som utöver besök hos sin barnmorska sällan kommer i kontakt med övrig sjukvård. Författarna
upplever att denna unika situation borde grunda för goda förutsättningar att arbeta med samtal kring
säkrare sex och därtill minska spridning av STI i samhället.
Barnmorskeyrket innebär ett självständigt arbete vilket kan bidra till att mottagningsbesöken
handläggs olika. Genom denna studie hoppas författarna få en inblick i hur barnmorskor verksamma
i Stockholmsområdet arbetar för säkrare sex på sina mottagningar och i mötet med kvinnorna.
Bakgrund
Synen på sex
Vi ser en liberalare syn på kvinnor och mäns sexualitet idag, där sex ses som en företeelse inte
nödvändigtvis beroende av en permanent relation till en annan människa. Det här har i sig bidragit
till att vi har fler sexpartner än vi tidigare haft (Danielsson et al., 2012). Vår livsstil och att
samhället förändras påverkar det faktum att vi skaffar barn senare i livet (Danielsson el al., 2012;
Stockholms läns landsting, 2009). Våra förändrade sexualvanor kan förklaras av ett ökat resande, att
vi knyter kontakter genom internet samt förändringar i sexualtekniker. Säkerligen bidrar det här
gemensamt till ökningen av STI i samhället. Låg frekvens av kondomanvändning i kombination
med tätare byte av sexualpartner ökar den sexuella hälsorisken (Stockholms läns landsting, 2009).
Flera faktorer såsom tillgänglighet, attityder och självkänsla kan påverka både beslut och initiativ
till användning av kondom. Därtill påverkas kondomanvändning av alkoholkonsumtion samt av
etiska och religiösa värderingar. Brist på jämställdhet mellan könen kan även ha en negativ
inverkan på initiativtagande till kondomanvändning (Statens folkhälsoinstitut, 2010).
1
Sexuellt överförbara infektioner
Sexuellt överförbara infektioner, STI, är ett gemensamt begrepp för infektioner som sprids via
sexuell kontakt. STI orsakas av bakterier eller virus som överförs från en individ till en annan vid
slemhinnekontakt, infekterat sekret eller via kontaminerade sexuella hjälpmedel. Blodsmitta
förekommer vid hiv, syfilis samt hepatit B och C. Det smittoämne som individen exponeras för
samt hur individerna har sex har båda betydelse för graden av smittsamhet vid den sexuella
kontakten (Socialstyrelsen, 2008).
Gemensamt för STI är att de många gånger inte ger några symtom, vilket innebär att en person kan
vara smittad och därmed även vara smittsam utan att själv vara medveten om det. En del STI är
behandlingsbara och andra inte. Några kan ge betydande komplikationer medan en del till och med
är livshotande (Socialstyrelsen, 2008). Exempelvis kan en klamydiainfektion ge komplikationer
som kan påverka fertiliten negativt hos både kvinnor och män (Statens folkhälsoinstitut, 2010).
Handläggningen av infektionen skiljer sig. I de fall där behandling är aktuellt ges bland annat
antibiotika eller antiviralt/antiretroviralt medel. En del behandling syftar till att bota medan andra
enbart är symtomlindrande (Socialstyrelsen, 2008).
Den STI som är mest förekommande i Sverige idag är Chlamydia trachomatis, vardagligt benämnd
klamydia. Mellan åren 1997-2007 ökade antalet smittade med 200 % och år 2011 rapporterades
totalt ca 37 000 fall av klamydia. Drygt 85 % av dessa förekom i åldrarna 15-29 år (Danielsson et
al., 2012). Siffrorna ser liknande ut även i andra europeiska länder som exempelvis Norge och
Storbritannien (Danielsson et al., 2012; European Centre for Disease Prevention and Control
[ECDS], 2014).
Enligt svensk lag räknas klamydia, gonorré, syfilis, hiv samt hepatit A, B och C som allmänfarliga
sjukdomar vilka är anmälnings- och smittspårningspliktiga (Smittskyddslag, SFS 2004:168). Herpes
och kondylom är de vanligast förekommande sexuellt överförbara infektionerna som inte är
anmälningspliktiga (Statens folkhälsoinstitut, 2010).
Ekonomiska aspekter
Både diagnostik och behandling av STI är en stor kostnad för samhället. Genom att effektivisera det
preventiva arbetet finns stora samhällsekonomiska vinster att göra. En annan aspekt är den rad
kostnader som STI medför långsiktigt som exempelvis sjukvård vid bäckeninflammatoriska
sjukdomar (extrauterin graviditet och infertilitet), hepatit, livmoderhalscancer, genital herpes,
bakteriell infektion och prematur förlossning (Statens folkhälsoinstitut, 2010).
2
I en rapport (ECDC, 2014) sammanställs forskningsresultat kring diagnos, screening, hantering och
prevalens av klamydia, samt en mängd relaterade hälsofrågor. Resultatet grundar sig på studier från
länder inom EU, EFTA och USA. Avseende individens kostnader för provtagning och behandling
av klamydia kan det skilja sig åt länder emellan. I Sverige är både provtagning och behandling
kostnadsfri. I andra länder kan provtagningen vara kostnadsfri medan behandlingen kostar,
alternativt behöver kostnaden täckas upp av en hälsoförsäkring. Även nationella kliniska riktlinjer
gällande handläggning av klamydia skiljer sig länder emellan. Flera länder, däribland Sverige, har
någon typ av nationell riktlinje framtagen. Riktlinjer kan gälla exempelvis all hälso- och
sjukvårdspersonal som skulle kunna komma i kontakt med klamydia, eller riktlinjer som främst
berör vissa yrkesgrupper. I en del europeiska länder finns det inga nationella riktlinjer för
handläggning av diagnostiserade klamydiafall (ECDC, 2014).
Riskgrupper
Det finns en tydlig koppling mellan antalet sexuella kontakter och prevalensen av
klamydiainfektion hos individer i samhället där sexualvanor och ålder är tydliga riskfaktorer för att
smittas av infektionen (ECDC, 2014). Att vara i riskgrupp för att smittas av STI förklaras alltså av
riskfyllda beteenden såsom oskyddat sex, flera sexpartners, sex vid första mötet, sex med individer
tillhörande högriskgrupper, sex i samband med berusning samt sex i utbyte av pengar. Det innebär
en risk att ingå i en grupp i samhället där förekomsten av STI är vanligare än resten av
befolkningen, såsom unga vuxna, män som har sex med män, individer med psykisk
funktionsnedsättning samt socioekonomiskt utsatta individer som lever i storstadsområden. Som
tidigare nämnts är även attityder, kunskap och självkänsla exempel på faktorer som påverkar
initiativ till kondomanvändning (Statens folkhälsoinstitut, 2010).
Ett riskbeteende är en fara för hälsan först när det upprepas och ett mönster kan ses. För att kunna
hjälpa en individ till beteendeförändring räcker det inte med att synliggöra individuella
riskbeteenden såsom utebliven kondomanvändning, utan framförallt behöver de bakomliggande
orsakerna till att skydd inte används identifieras. Det är därför av värde att påvisa psykosociala
faktorer i utsatta grupper och ha det i åtanke när preventiva insatser tillämpas. Värt att notera är att
identifiering och belysning av riskgrupper även kan öka stigmat kring dessa grupper och verka
hämmande för ett framgångsrikt preventionsarbete (Statens folkhälsoinstitut, 2010).
Stigma
Jackson och Roberts (2015) har genom en sammanställning av 14 kvalitativa studier utforskat
kvinnors upplevelser före och efter att ha testas för STI. Vidare studerades hur STI påverkade
kvinnornas hälsa och livskvalitet. Resultatet visade att framträdande känslor var oro, rädsla och
3
skam. Åtskilliga av studierna kunde sammankoppla dessa känslor till det rådande stigmat kring att
bära på en STI. Kvinnorna upplevde även att det faktum att bli smittad associerades med att vara
promiskuös och oansvarig. ECDC (2014) menar att stigmat kan leda till att smittade individer
undviker att söka behandling samt väljer att inte berätta för sina sexualpartner om sitt positiva svar
vid STI-provtagning. Yeung, Temple-Smith, Fairley och Hocking (2015) undersökte barriärer och
underlättande faktorer till klamydiaprovtagning både på patient- och vårdgivarnivå. Även i den
sammanställningen framkom att patienter upplevde en barriär inför att gå och testa sig, en känsla av
att bli dömd.
Jackson och Roberts (2015) visade att stigmat kunde vara kopplat till genus, där de intervjuade
kvinnorna beskrev faktorer såsom sociala förväntningar på män och kvinnor, kopplade till sina
känslor.
Kvinnor
tenderade
att
ta
på
sig
skulden
för
infektionen
och en del tog dessutom på sig skulden för partnerns agerande. Det fanns även de som såg
infektionen som en relativt obetydlig sak, vilket i studierna tolkades som en försvarsmekanism, ett
sätt att distansera sig från det rådande stigmat. Kvinnor tenderade att göra en riskbedömning av
sexualpartnern utifrån stereotypa associationer gällande utseende hos en smittad individ.
Majoriteten av deltagarna i studierna beskrev en känsla av att vara osårbar och inte vara ”typen”
som drabbas av en STI. Kvinnor valde att inte berätta för sitt sociala nätverk såsom familj och
vänner då de funderade på att testa sig. Vid positivt testsvar valde de att endast delge informationen
till väl utvalda personer i sin omgivning. Situationen bidrog till en känsla av isolering (Jackson &
Roberts, 2015).
Preventivt arbete
I Sverige pågår idag ett omfattande folkhälsoarbete med syfte att främja en positiv syn på sexualitet
och reproduktiv hälsa samt preventivt arbete för att minska sexuellt risktagande och STI (Statens
folkhälsoinstitut, 2010). Arbetet med STI-prevention kan delas in i primär prevention som syftar till
att förhindra att nya personer blir smittade samt sekundär prevention vilket syftar till att undvika att
redan smittade personer för smittan vidare (Socialstyrelsen, 2008).
Säkrare sex
Begreppet säkrare sex innebär att minska risken för att hiv och andra sexuellt överförbara
infektioner överförs. Därtill handlar säkrare sex om vad individen vill och vilka initiativ en individ
tar i den sexuella kontakten (RFSU, 2015). Vidare menar RFSU (2015) att säkrare sex handlar om
att skydda sig från oönskad graviditet, vilket innefattar att ha kunskap om hur fertilitet och hur
kroppen fungerar. Hur individen har sex påverkar graden av smittsamhet. Att tillämpa
4
kondomanvändning kan således innebära säkrare sex, men behöver inte nödvändigtvis vara det enda
sättet att göra sex säkrare.
Kondom är idag den enda effektiva metod som ger dubbelt skydd på så sätt att den vid perfekt
användning förhindrar både oönskad graviditet samt överföring av STI (Beksinska, Smit, Joanis &
Potter, 2012). Maksut och Eaton (2015) menar att kvinnlig kondom är ett underutnyttjat
preventivmedel trots att även den ger dubbelt skydd. Det låga användandet av kvinnlig kondom
skulle kunna kopplas till socialt stigma samt låg kunskap om produkten. En sammanställning gjord
av 20 kvalitativa studier visar att även beteendeinterventioner gällande kvinnlig kondom har positivt
utfall (Maksut & Eaton, 2015). Majoriteten (80 %) av studierna i sammanställningen påvisar att
interventioner som syftar till beteendeförändringar såsom partnerkommunikation, motiverande
samtal samt färdighetsträning i insättande av kondom ger en mer positiv inställning och användande
av kondomen.
Även en sammanställning av totalt 13 metaanlyser och reviews av Von Sadovszky, Draudt och
Boch (2013) visar att det finns ett starkt kunskapsunderlag som påvisar att beteendeförändringar har
en positiv inverkan på kondomanvändning. Att enskilt eller i grupp träna på att trä på en kondom på
ett riktigt sätt samt att sprida kunskap om säkrare sex ledde till beteenden som gjorde sex säkrare.
Andra interventioner riktades mot att stärka individers självkänsla, förbättra kommunikation med
sexpartnern och tilltro till sig själv och bidrog också till ökad kondomanvändning. Det finns ingen
evidens för inrådan till sexuell avhållsamhet skulle minska risken för spridning av STI. Vidare
visade sammanställningen något tvetydligt resultat beträffande om antal besök samt tiden för
besöken hos vårdgivaren för beteendeinterventionerna var av betydelse (Von Sadovszky et al.,
2013).
Smittspårning
Smittspårning är en del av det sekundärpreventiva arbetet och är obligatoriskt för de
anmälningspliktiga infektionerna. Den behandlande läkaren ansvarar för att smittspårning utförs
men denne kan delegera uppgiften till annan hälso- och sjukvårdspersonal som innehar rätt
kompetens. Dit räknas bland annat barnmorska, sjuksköterska och kurator (Socialstyrelsen, 2008).
Hur smittspårning utförs påverkas av vilken typ av infektion det rör sig om. Det är ofta nödvändigt
att ta reda på vilken typ av sexuell kontakt som förekommit då det kan ge betydande information
om hur smittan kan ha förts vidare. Oavsett infektion syftar smittspårning till att hitta alla möjliga
smittade individer och ge eventuell behandling, alternativt till dess att smittkedjan fortsätter utanför
Sverige (Socialstyrelsen, 2008).
5
Vårdgivarens roll
En rad studier visar att kvinnor önskar samtala kring sexualitet då de besöker barnmorska
eller gynekolog, men de föredrar att initiativet till samtalsämnet kommer från vårdgivaren (Wendt,
Lidell, Westerstahl, Marklund & Hildingh, 2011a; Wendt et al., 2007). Yeung et al. (2015) fann
även att individer önskar att erbjudan om STI-provtagning kommer från vårdgivaren hellre än att
själva behöva ta upp ämnet. Därtill accepterade individerna testningen enbart då de kände sig trygga
med vårdgivaren (Yeung et al., 2015). I en svensk studie där barnmorskor och gynekologer
intervjuades uppgav informanterna att de undviker att ställa frågor kring sexualitet då de upplever
sig ha otillräckliga kunskaper eller brist på tid för att hantera de svar de fick. Det efterfrågades även
mer stöd från arbetsgivaren i form av hjälpmedel för att hålla i samtalet, samt tydligare riktlinjer
kring dokumentation (Wendt, Marklund, Lidell, Hildingh & Westerstahl, 2011b).
En studie gjord i USA belyser vårdpersonalens upplevda hinder vid vård av STI. Hela 95 % av
svarsdeltagarna upplevde åtminstone ett hinder i sitt arbete. De vanligaste hinder som förekom var
brist på tid och personal för att kunna hålla i en god rådgivning, smittspåra samt följa upp
kondomanvändning. Positivt var att mindre än 15 % av svarsdeltagarna uppgav en barriär relaterad
till att inte känna sig bekväm i rådgivningssituationerna (Mark et al., 2008). Även Yeung et al.
(2015) visade att brist på tid och kunskap var ett hinder i arbetet med STI och vårdpersonal önskade
mer utbildning och träning i ämnet.
Både Jackson och Roberts (2015) och Yeung et al. (2015) visade på att individer kände en oro inför
att besöka en vårdinrättning för STI-provtagning då situationen kändes stigmatiserad och
associerades med smitta. Andra faktorer som påverkade möjligt deltagande i STI-provtagningen var
tillgängligheten till mottagningen samt kostnader för besöket. Utöver det hade sjukvårdspersonalens
bemötande stor betydelse för upplevelsen av besöket. Många av kvinnorna uppgav att vårdgivaren
kunde ha en viktig roll i att normalisera provtagningssituationen (Jackson & Roberts, 2015; Yeung
et al., 2015).
Motiverande samtal
Motiverande samtal (MI) är en samtalsmetod som syftar till att stödja individer att finna strategier
och förhållningssätt till livsstilsförändring. Rådgivaren samarbetar med individen, stödjer
individens inneboende kraft och möter individen där just denne befinner sig för att göra en
förändring. Metoden har visat sig vara framgångsrik för beteendeförändringar kopplat till missbruk
och beroende och har även på senare tid visat sig vara effektiv i andra sammanhang. Barnmorskor
inom mödrahälsovården sticker ut som yrkesgrupp i antal utbildade i MI, där drygt 80 % har
utbildning (Folkhälsomyndigheten, 2009). Ett sammanhang där barnmorskor uppmanas att använda
6
sig av MI är i mötet med den gravida kvinnan som är i behov av att förändra sina levnadsvanor,
såsom att avstå från alkohol och tobak under graviditeten (Statens folkhälsoinstitut, 2009).
I en amerikansk systematisk kunskapssammanställning som Statens folkhälsoinstitut översatt,
påvisades det att MI minskar sexuellt risktagande och förekomst av STI bland ungdomar och vuxna.
Resultaten visade även på att det inte fanns någonting som talade för att samtalen skulle kunna vara
skadliga eller öka STI-incidensen. Även Statens folkhälsoinstitut belyser att utbildningsinsatser
gällande MI borde utvecklas för att också kunna använda metoden vid samtal om sexuellt
risktagande och STI (Statens folkhälsoinstitut, 2010).
I en studie gjord i Umeå med syfte att undersöka effekten av rådgivning baserad på MI, framkom
det att rådgivningen är en effektiv metod för beteendeförändring även vid korta möten. MI kunde
därtill bidra till ökad kondomanvändning (Folkhälsomyndigheten, u.å.).
Barnmorskan inom Stockholms län
Enligt Kompetensbeskrivning för legitimerad barnmorska ska barnmorskan främja den sexuella
hälsan genom att ha kunskap och ge information om STI-prevention samt kunna genomföra och
följa upp STI-provtagning. Därtill ska barnmorskan generellt arbeta hälsofrämjande med sexualitet
ur ett livscykelperspektiv (Socialstyrelsen, 2006). Läkemedelsverket (2014) belyser vikten av att i
samband
med
preventivmedelsbesök
motverka
oönskade
graviditeter
samt
verka
fertilitetsbevarande. Barnmorskan bör även öppna upp för frågor om exempelvis sexualitet och
vikten av kondomanvändning vid tillfälliga eller nya sexualpartner, som komplement till annan vald
preventivmedelsmetod (Läkemedelsverket, 2014).
Barnmorskemottagningar riktar sig till gravida samt till alla kvinnor över 23 år. På mottagningarna
arbetar barnmorskor främst med graviditetsövervakning men i verksamhetens uppdrag ingår även
preventivmedelsrådgivning samt arbete med STI-provtagning, smittspårning och oönskade
graviditeter (Stockholms läns landsting, 2009).
Enligt det medicinska basprogram som finns inom mödrahälsovården gällande omhändertagandet
av gravida kvinnor ska den gravida kvinnan vid inskrivning erbjudas provtagning för hiv, syfilis,
hepatit B och vid behov även hepatit C. Klamydiatest erbjuds alla gravida kvinnor under 26 år eller
vid behov. I SLL:s handlingsplan gällande STI/hiv lyfts det faktum att åldergränsen för erbjudande
av klamydiaprovtagning borde ökas till 30 år med tanke på att kvinnor inom SLL föder barn allt
senare. I samtal med gravida bör barnmorskan lyfta ämnet om vikten av att skydda sig mot STI då
graviditeten inte skyddar mot det (Stockholms läns landsting, 2009)
7
Årligen upptäcks inom SLL ca 12 000 nya fall av STI:er som omfattas av smittskyddslagen. Utöver
dessa upptäcks och behandlas minst lika många STI:er som inte omfattas av smittskyddslagen. Vid
möten med patienter med STI ska vårdpersonal erbjuda rådgivning och smittspårning för att
undvika att patienten smittas igen. Även patienter som kan räknas ha ett ökat riskbeteende men som
inte har en STI, bör få rådgivning kring säkrare sex. Vårdpersonal bör vara generös med
provtagning och provtagning bör alltid utgå ifrån det patienten berättar om på vilket sätt smitta kan
ha spridits. Vid rådgivningen bör vårdpersonal även passa på att diskutera skydd mot oönskad
graviditet (Stockholms läns landsting, 2009).
Problemformulering
Spridning av STI är ett problem både i Sverige och utomlands. På en barnmorskemottagning har
barnmorskan möjlighet att arbeta preventivt med samtal kring säkrare sex, STI-provtagning och
smittspårning. Tidigare forskning visar på att kvinnor vill samtala kring ämnet sexualitet, men att
vårdpersonal inte känner att de har resurser för att ta upp ämnet. En stigmatisering av ämnet STI gör
det dessutom svårare för individer att på eget initiativ ta upp funderingar kring säkrare sex. Idag
saknas kunskap om barnmorskans arbete med dessa frågor på barnmorskemottagning.
Syfte
Syftet
med
studien
var
att
undersöka
barnmorskans
arbete
med
säkrare
sex
på
barnmorskemottagning.
Metodbeskrivning
Studien är en deskriptiv tvärsnittsstudie med en kvantitativ ansats (Dahmström, 2011; Polit & Beck,
2013). En deskriptiv studie är en typ av icke-experimentell studie där syftet är att observera,
beskriva och dokumentera olika synvinklar av en situation. Vid en tvärsnittstudie får forskaren en
ögonblicksbild av en population, det vill säga en bild av populationen vid en viss tidpunkt och syftet
är att beskriva förekomsten av en företeelse. Intentionen med den här studien var således att
beskriva företeelser inom den valda studiepopulationen utan att fokusera på samband mellan
variabler (Polit & Beck, 2013).
Urval
Urvalet bestod av barnmorskor verksamma på barnmorskemottagningar inom Stockholms län.
Detta var totalt 68 barnmorskemottagningar, vilka innefattade både landstingsägda och privata
mottagningar, där 340 barnmorskor uppskattades vara verksamma.
8
Enkät
En gemensam webbenkät konstruerades tillsammans med sex magisterstudenter vid Karolinska
Institutet. För att lättare skilja på författarnas egen del i enkäten och vad hela gruppen på åtta
magisterstudenter gjort tillsammans kommer fortsättningsvis begreppet författarna att användas som
benämning för författarna till den här studien, medan begreppet författargruppen kommer att
användas som beskrivning av den totala gruppen. En webbenkät har visat sig vara en lämplig
datainsamlingsmetod när forskaren har som avsikt att beskriva en företeelse (Dahmström, 2011).
För att på ett enkelt sätt nå målpopulationen skapades en elektronisk enkät, vilken konstruerades i
Google Docs formulärhanterare. Då webbenkäten avsåg besvara totalt fyra studiers syften innehöll
enkäten fler frågor än vad författarnas syfte avsåg att besvara. Resultatet i den här studien bygger på
delar av enkätens bakgrundsfrågor samt avsnittet i enkäten gällande säkrare sex.
Konstruktion av enkätfrågor
En stor del i forskningsprocessen innebar konstruktion av enkätfrågor. Mycket av det inledande
arbetet bestod av att operationalisera studiens syfte. Begreppet operationalisering innebär att bryta
ned sin problemformulering till frågeställningar och bestämma vad som ska mätas och hur
(Ejlertsson, 2005).
Författarna har vid formulering av enkätfrågor strävat efter att utforma frågor så neutralt som
möjligt samt att undvika ledande frågor och hypotetiska frågeställningar (Dahmström, 2011). Ett
korrekt och lättfattligt språk har använts (Dahmström, 2011; Ejlertsson, 2005). Stor vikt fästes vid
att varje enskild fråga skulle kunna besvaras på bästa sätt, det vill säga om det var mest lämpligt att
ha en sluten alternativt öppen fråga (Dahmström, 2011; Hansagi & Allebeck, 1994).
Författarna konstruerade enkätfrågor, vilka sedan diskuterades med författargruppen vid flertalet
tillfällen. Vid enstaka tillfällen deltog även författargruppens handledare. Gemensamt ändrades
några av de enkätfrågor som initialt konstruerats med syfte att göra de mindre värderande och mer
neutrala. Vid det här skedet i bearbetningen började enkätfrågorna konstrueras från öppna frågor till
frågor med svarsalternativen “Ja” och “Nej”, där exempelvis frågan “I vilka situationer arbetar du
med säkrare sex?” blev till “Samtalar du kring säkrare sex i mötet med kvinnan på din
barnmorskemottagning?”. Syftet var att inte förutsätta att barnmorskorna arbetar med säkrare sex.
Första utkastet av författargruppens enkätfrågor testades därefter genom att frivilliga
barnmorskestudenter vid Karolinska Institutet fick fylla i enkäten. Testningen genomfördes med
”read-aloud/think-aloud” teknik (Drennan, 2012) vilket innebar att testpersonerna i närvaro av
författarna fick läsa frågorna högt och uppmanades till att reflektera högt över de tankar de tänkte
9
då de läste frågorna. Testningarna spelades samtidigt in via mobiltelefon, som innan givits muntligt
godkännande till av samtliga testdeltagare. Totalt gjordes testningar med åtta frivilliga
barnmorskestudenter. Testningar skedde i närvaro av en eller två av medlemmarna i
författargruppen tillsammans med en eller två testpersoner. Samtliga i författargruppen deltog i
arbetet.
Efter att frågorna testats valde författargruppen att minimera begrepp såsom ”kvinnan” och
”kvinnor” i enkätfrågorna med syfte att enkäten generellt skulle uppfattas könsneutral samt att det
ansågs vara underförstått att det var barnmorskans klientel det avsågs att fråga om. Enkätfrågor
såsom “Samtalar du kring säkrare sex i mötet med kvinnan på din barnmorskemottagning?” blev till
“Samtalar du kring säkrare sex?”. Övriga ändringar som gjordes i enkätfrågorna handlade främst
om vilka begrepp eller ord som varit mest lämpliga att använda, såsom ”säkrare sex”, ”sexuella
frågor” eller ”sexualitet” samt uttrycken ”samtala kring” eller ”arbeta med”. Begreppen
diskuterades i författargruppen men författarna tog de slutgiltiga besluten. Svarsalternativen
ändrades kontinuerligt utifrån att frågorna ändrades. Fyra frågor lades till efter att testningar
påbörjats då dessa frågor av författarna upplevdes kunna bidra till ett fylligare resultat.
Efter
de
gemensamma
testningarna
testades
frågorna
ytterligare
en
gång
av
två
barnmorskestudenter som enbart gick igenom enkätfrågorna berörande författarnas del av enkäten.
Samma del skickades även till två barnmorskor verksamma på Karolinska Institutet för feedback
via mail. Några enstaka frågor ändrades därefter tillbaka till en tidigare version och sedan
beslutades att frågorna var klara för den slutliga enkäten. Totalt bestod avsnittet säkrare sex av tolv
slutna och sex öppna frågor vars svar ligger till grund för den här studiens resultat. Därtill bygger
resultatet på delar av de sex gemensamma bakgrundsfrågor som den fullständiga enkäten inleddes
med. Samtliga bakgrundsfrågor var öppna och obligatoriska frågor. Den fullständiga enkäten
beräknades ta cirka 15 minuter att besvara och går att se i bilaga 1. De slutliga enkätfrågorna
gällande avsnittet säkrare sex visas i tabell 1.
10
Tabell 1. Slutliga enkätfrågor avsnittet säkrare sex
Enkätfrågor
Typ av
enkätfråga
Samtalar du kring säkrare sex på din mottagning?
- Om ja, i vilka situationer?
Sluten
Öppen
Obligatoriskt
att besvara
frågan
Ja
Nej
Uppskattningsvis, hur ofta samtalar du kring säkrare sex?
Sluten
Ja
Hur intresserad är du av arbetet med säkrare sex?
Sluten
Ja
Hur känner du inför att samtala kring säkrare sex?
Öppen
Ja
I vilken utsträckning upplever du att säkrare sex diskuteras kollegor
emellan på din mottagning?
Sluten
Ja
Upplever du några hinder i ditt arbete med säkrare sex?
- Om ja, vilket/vilka hinder?
Sluten
Öppen
Ja
Nej
Har du utbildning i ett pedagogiskt samtalsverktyg?
- Om ja, vilken/vilka?
- Om ja, använder du det som ett verktyg i samtal kring säkrare sex?
- Om nej, varför inte?
Sluten
Öppen
Sluten
Öppen
Ja
Nej
Nej
Nej
Upplever du att du har tillräckliga kunskaper:
- För att arbeta med säkrare sex?
- Hur olika sexuellt överförbara infektioner sprids?
- Rutiner vid STI-provtagning?
Sluten
Sluten
Sluten
Ja
Ja
Ja
Har du utbildning i smittspårning?
Sluten
Ja
Anser du att arbetet med säkrare sex kan förbättras på din mottagning?
- Om ja, på vilket sätt?
Sluten
Öppen
Ja
Nej
Datainsamling
Före enkätutskick ombads Stockholms läns samordningsbarnmorskor, via studiens handledare, att
skicka ut ett mail till alla barnmorskemottagningars verksamhetschefer med information om att en
webbenkät planerades att mailas ut inom några dagar (se bilaga 2). Den slutliga webbenkäten
skickades sedan ut via samordningsbarnmorskorna till alla barnmorskors arbetsmail tillsammans
med ett informationsbrev (se bilaga 3). Informationsbrevet innehöll information om enkätens syfte,
uppskattad tidsåtgång, information om att deltagande i studien var anonymt och frivilligt, att
besvarad studie innebar samtycke till information samt att ett påminnelsebrev skulle skickas ut efter
en vecka (se bilaga 4). Författargruppen poängterade i informationsbrevet att studiernas resultat
skulle kunna bidra till förbättringar inom barnmorskornas egen verksamhet. Knappt en vecka efter
utskick av webbenkäten kontaktades samtliga barnmorskemottagningar via telefon med syfte att
uppmuntra till deltagande i studien. Efter att påminnelsebrevet skickats ut var svarsfrekvensen cirka
11
25 %. Författargruppen tog då beslut i samråd med handledare om att även skriva ett inlägg med en
påminnelse i en aktiv barnmorskegrupp på det sociala mediet “Facebook”. Syftet var att öka
svarsfrekvensen ytterligare. I inlägget uppmuntrades de barnmorskor som var aktuella för
deltagande att fylla i webbenkäten.
Med hänsyn till studiens tidsbegränsning var enkäten initialt endast tillgänglig för barnmorskorna
under cirka två veckors tid. Två veckor efter enkätutskick förlängdes svarstiden ytterligare en
vecka, med syfte att öka svarsfrekvensen. I början av sista veckan skickades även ett andra
påminnelsebrev ut. Under den sista veckan kom det in 15 svar.
Dataanalys
Alla frågor och svar från enkäten sammanställdes i programmet Google Docs där svaren fanns
tillgängliga att läsa var för sig i ett kalkylblad samt även sammanfattat i tabeller och diagram. Data
fördes sedan över och bearbetades i Excel, det vill säga svaren från slutna såväl som de öppna
enkätfrågorna framställdes i deskriptiv statistik i procentandelar och antal (Polit & Beck, 2013). För
att få en bild av svarsdeltagarna bearbetades även data från bakgrundsfrågorna i Excel och
framställdes sedan deskriptivt. Innan svaren från de öppna frågorna framställdes deskriptivt,
kategoriserades de enligt nedan.
Analys av öppna frågor
Data från de öppna frågorna från avsnittet säkrare sex fördes först över till ett dokument i
programmet Word, där frågorna strukturerades i ordning och varje fråga lästes igenom var för sig
med respektive svar flera gånger. Därefter räknade författarna antalet öppna svar två gånger var och
jämförde sedan resultatet för att kontrollera att det blivit rätt antal. En kvantifiering ansågs möjlig
då mycket liknande begrepp och formuleringar återkom i svaren under respektive fråga. För att få
mätbara variabler skapades lämpliga kategorier där alla svar från de öppna frågorna kunde hamna
under. De svar som ej svarade på den ställda frågan framställdes i resultatet som ”ofullständigt
svar”. Ett exempel på ett ofullständigt svar var på frågan om i vilka situationer barnmorskan
samtalar kring säkrare sex, där en deltagare svarade ”kondom”.
I svaren från de fem öppna
enkätfrågorna kunde två till åtta kategorier identifieras. Exempelvis framkom fem kategorier av
svaren på den öppna följdfrågan gällande användande av pedagogiskt samtalsverktyg; ”Om nej,
varför inte?”.
Från ovan nämnda fråga kan ett exempel på hur data från de öppna frågorna placerades i kategorier
ses. Svaret ”tidsbrist” placerades i en kategorin benämnd just ”tidsbrist”. Andra svar gav något mer
tolkningsutrymme såsom svaret ”Har gått för flera år sedan och det man ej praktiserar varje dag
12
försvinner kunskap o säkerhet” vilket placerades i en kategori benämnd ”Ej uppdaterade
kunskaper”.
Ett annat exempel är svaret på frågan ”Hur känner du inför att samtala kring säkrare sex?” där svar
som ”trygg”, ”bekväm”, ”säker” samt ”bra” valdes att placeras i en kategori benämnd
”trygg/bekväm”, då författarna bedömde att dessa uttryck kan ses som lika och därmed möjliga att
placera under samma kategori. Vissa svar innehöll data som kunde placeras i fler än en kategori. Ett
exempel på det var frågan om i vilka situationer barnmorskan samtalar kring säkrare sex, då en
deltagare svarade “Vid STI-provtagning, vid förskrivning av preventivmedel”. Data från svaret blev
då tilldelat två kategorier; “Preventivmedelsrådgivning” och “STI-provtagning”. När all data från de
öppna frågorna var kategoriserad, fördes den in i dataprogrammet Excel där deskriptiv statistik
framställdes i tabeller.
Den deskriptiva statistiken från de slutna och öppna frågorna valdes slutligen att presenteras i form
av text och i vissa fall både i text och tabell i studiens resultatdel.
Etiska överväganden
Studien kan ses som kvalitetssäkrande arbete och faller dessutom in under utbildning på avancerad
nivå. Därmed behöver den ej räknas in under lag om etikprövning av forskning som avser
människor (SFS 2003:460). Vid enkätstudier bör dock deltagarna bli väl informerade om studien
samt ge samtycke till deltagandet (Dahmström, 2011), vilket gjordes genom det informationsbrev
som skickades med i samband med utskick av webbenkäten.
Nyttan med studien bör överväga eventuella risker och obehag för de som medverkar i studien
(Hansagi, 1994). Studiens resultat ansågs kunna bidra med kunskap inom ett outforskat område
samt komma till nytta för målpopulationen genom att bidra till förbättringsförslag inom deras egen
verksamhet. Riskerna med deltagande i studien skulle kunna ha varit att barnmorskorna ansåg
studien som tidkrävande. Barnmorskorna kan även genom specifika frågor känt sig ifrågasatta i sitt
professionella yrkeskunnande. Författarna ansåg att nyttan med studien övervägde eventuella risker.
13
Resultat
I studien deltog totalt 121 barnmorskor verksamma på barnmorskemottagningar inom Stockholms
län. Resultatet presenteras i form av tabeller och i löpande text.
Bakgrundsvariabler
En jämn spridning i ålder kunde ses bland svarsdeltagarna. Likaså kunde en jämn fördelning ses i
antal år deltagarna varit verksamma som barnmorska. Gällande antal år deltagarna hade arbetat med
preventivmedelsrådgivning fanns en spridning, men den största gruppen hade arbetat mellan 0-9 år.
Majoriteten av deltagarna hade en arbetstid på mer än 90 % på barnmorskemottagning. I tabell 2
presenteras svarsdeltagarnas bakgrundvariabler.
Tabell 2 - bakgrundsvariabler deltagare (n=121)
Ålder
År
30-39
40-49
50-59
60-69
Ofullständigt svar
Antal
25
30
36
29
1
Verksamma år i arbete som barnmorska
År
0-9
10-19
20-29
30-39
>40
Ofullständigt svar
Antal
35
33
15
33
5
0
År
0-9
10-19
20-29
30-39
>40
Ofullständigt svar
Antal
57
33
15
15
0
1
Arbetstid i %
0-49
50-74
75-89
≥90
Ofullständigt svar
Antal
3
12
41
63
2
År i arbete med preventivmedelsrådgivning
Del av arbetstid förlagd på barnmorskemottagning
14
Samtal kring säkrare sex
Majoriteten av barnmorskorna uppgav på en sluten fråga att de samtalar kring säkrare sex på sin
mottagning (n=114, 94 %). I en öppen fråga fick de själva uppge i vilka situationer de samtalar
kring säkrare sex. Vanligaste situationen var vid preventivmedelsrådgivning, vid STI-provtagning
samt i mötet med individer med riskfaktorer. Riskfaktorer som nämndes var att ha flera sexpartner,
ingen eller ny sexpartner samt unga kvinnor. Resultatet presenteras i Tabell 3.
Tabell 3 - Barnmorskans samtal kring säkrare sex
Samtalar du kring säkrare sex på din mottagning? (n=121)
Svar
Ja
Nej
Ofullständigt svar
Antal
114
6
1
%
94%
5%
1%
Antal
33
%
40%
STI-provtagning
27
33%
Möte med individer med
riskfaktorer
21
25%
Efterkontroll
När frågan uppkommer
5
4
6%
5%
5
7
11
6%
8%
13%
Om ja, i vilka situationer? (n=83)
Svar
Preventivmedelsrådgivning
Vid alla besök
Övrigt*
Ofullständigt svar
* vid graviditetstest, föräldrautbildning, inskrivning av gravida, när tid finns
Vanligast var att barnmorskorna samtalade kring säkrare sex några gånger i veckan (n=65, 54 %).
Näst vanligast var att samtala kring säkrare sex några gånger i månaden (n=28, 23 %) och i stort sett
varje dag (n=20, 16 %). Övriga uppgav att de samtalar kring säkrare sex några gånger per år eller
mer sällan (n=8, 7 %).
15
Majoriteten av deltagarna ansåg sig vara intresserade av arbetet med säkrare sex (n=71, 59 %). Näst
vanligast var att vara mycket intresserad (n=38, 31 %) och endast några få deltagare ansåg sig vara
mindre intresserade (n=11, 9 %). En svarsdeltagare var inte intresserad av ämnet (n=1, 1 %).
En fråga handlade om hur ofta barnmorskan upplever att ämnet säkrare sex diskuteras kollegor
emellan. Fyrtiofem procent av deltagarna (n=54) uppgav att ämnet varken diskuteras ofta eller
sällan. Tjugosex procent (n=32) uppgav att ämnet diskuteras ofta, medan 28 % (n=34) uppgav att
det diskuteras sällan. Enbart 1 % (n=1) uppgav att ämnet aldrig diskuteras.
För att få en inblick i hur barnmorskan känner inför att samtala kring säkrare sex ställdes en öppen
fråga. Resultatet visas i Tabell 4 nedan. Vanligast var att barnmorskan kände sig trygg/bekväm inför
att samtala kring säkrare sex alternativt uttryckte sig i sitt svar med orden ”ok” eller ”inga
problem”. Några nämnde arbetet som en del av sitt arbete som barnmorska. En mindre del betonade
ämnet som viktigt. Några få upplevde det som utmanade att samtala kring säkrare sex. MI nämndes
av en deltagare som en användbar metod i samtalet kring säkrare sex. Några barnmorskor
kommenterade att erfarenhet och antal år inom yrket spelade in när det gäller känslan inför att
samtala kring säkrare sex.
”Lite svårt att tala om känner mig lite som om jag klampar på. Jag vet hur svårt det är som kvinna
att säga till sin partner att hon önskar att de använder kondom”
Tabell 4 - Barnmorskans känsla inför att samtala kring
säkrare sex
Hur känner du inför att samtala kring säkrare sex? (n=121)
Svar
Trygg/bekväm
OK/inga problem
En del av
arbetsuppgiften
Viktigt
Utmanande
Övrigt*
Ofullständigt svar
Antal
41
44
%
34%
36%
7
6%
10
4
8
7
8%
3%
7%
6%
* som en rådgivare, borde göra det mer, hopplöst, för lite kunskap, beror på personen framför, intressant
16
De allra flesta upplevde inget hinder i sitt arbete med säkrare sex (85 %). Brist på tid var det mest
förekommande hindret som uppgavs. Därutöver gavs exempel på andra hinder, såsom svårighet att
nå fram till kvinnan eller att det på mottagningen inte går att ta alla STI-prover vilket gör att
kvinnan ibland måste hänvisas till annan vårdenhet. Ett annat hinder som nämndes var att vid
preventivmedelsbesök är fokus mer på undvikande av graviditet än på säkrare sex. Därtill
efterfrågade några barnmorskor mer utbildning i ämnet.
”Jag önskar mer utbildning (sexologi). Mkt viktigt att info är professionell och inget eget tyckande”
Pedagogiskt samtalsverktyg
En majoritet av barnmorskorna hade utbildning i ett pedagogiskt samtalsverktyg (83 %). Utav dessa
svarade hälften av barnmorskorna på frågan om vilket samtalsverktyg de har utbildning i, där MI
var allra vanligast. Många barnmorskor använde sig av samtalsverktyget i samtal kring säkrare sex
på sin mottagning.
Några få svarade på en öppen fråga om varför de inte använder samtalsverktyget i samtal kring
säkrare sex. Orsaker som framkom var att de inte haft så många patienter där en samtalsmetod
behövts, brist på tid och kunskap eller att de inte hade tänkt på att ett samtalsverktyg kan vara bra i
arbetet med säkrare sex. Barnmorskans användande av samtalsverktyg redovisas i Tabell 5 nedan.
”Det var flera år sedan jag gick utbildningen och vi får inte gå någon påbyggnadsutbildning”
17
Tabell 5 – Barnmorskans användande av samtalsverktyg i arbetet med
säkrare sex
Har du utbildning i ett pedagogiskt samtalsverktyg?
(exempelvis Motiverande samtal, "MI") (n=121)
Svar
Ja
Nej
Antal
100
21
%
83%
17%
Om ja, vilket/vilka samtalsverktyg? (n=50)
Svar
MI
Annan utbildning*
Antal
47
4
%
94%
8%
Om ja, använder du det som ett verktyg i samtal kring säkrare sex?
(n=103)
Svar
Antal
Ja
86
Nej
17
%
83%
17%
Om nej, varför inte? (n=14)
Svar
Tidsbrist
Ej uppdaterade kunskaper
Har inte tänkt på det
Övrigt**
Ofullständigt svar
%
29%
14%
14%
21%
21%
Antal
4
2
2
3
3
*Vårdutbildning, utbildning i kognitiv beteendeterapi, annan kurs
**Gillar inte metoden, ej haft tillräckligt många patienter, svårt få till
Barnmorskans kunskaper
För att få inblick i hur barnmorskan upplever sina kunskaper i ämnet säkrare sex ställdes fyra slutna
och obligatoriska frågor (n=121). De allra flesta av svarsdeltagarna upplevde sig ha tillräckliga
kunskaper både för att arbeta med säkrare sex (n=100, 83 %), om hur olika sexuellt överförbara
sjukdomar sprids (n=108, 89 %) samt gällande rutiner kring provtagning (n=109, 90 %). Sextionio
procent (n=83) av barnmorskorna hade utbildning i smittspårning. Barnmorskans utbildning i
smittspårning visas i tabell 6.
18
Tabell 6 – Utbildning i smittspårning
Har du utbildning i smittspårning? (n=121)
Svar
Ja
Nej, men jag önskar
utbildning
Nej och jag önskar inte
utbildning
Övrigt*
Antal
83
18
%
69%
15%
18
15%
2
2%
*Ska gå utbildning i maj, har tidigare smittspårat på annan arbetsplats
Förbättringspotential
För att få reda på om och i så fall på vilket sätt arbetet med säkrare sex kan förbättras på
mottagningarna ställdes en sluten och en öppen fråga. Sjuttio procent av barnmorskorna ansåg att
arbetet med säkrare sex kan förbättras. Mer utbildning och kunskap var det förslag som förekom
oftast. Därutöver uppgav barnmorskorna att ämnet borde lyftas mer både med de besökande
kvinnorna eller paren samt i arbetsgruppen. Vidare framkom ett förslag om att frågor kring säkrare
sex borde vara rutin vid preventivrådgivningsbesök. Mer tid för varje enskilt besök efterfrågades.
Några få efterfrågade ökat samarbete barnmorskor emellan men även med andra professioner. En
deltagare påpekade att alla barnmorskor borde arbeta med smittspårning.
”Att vi vågar lyfta mera i frågan, att inte utgå ifrån att alla patienter vet hur man sätter på en
kondom utan att vi får acceptera att lägga nivån lägre på kunskapen hos våra patienter”
Diskussion
Metoddiskussion
Totalt skickades webbenkäten ut till cirka 340 barnmorskor och totalt svarade 121 barnmorskor
verksamma på barnmorskemottagningar i Stockholm, en svarsfrekvens på 36 %. En fördel med att
skicka ut en webbenkät är att det går snabbare att fylla i jämfört med att fylla i en enkät för hand
och skicka in svar via brev. Jämfört med att göra intervjuer krävs det heller inte lika mycket tid för
deltagare att ställa upp och delta. Negativt med enkät som metod är att det bygger på att deltagare
verkligen tar sig tid att svara på enkäten.
19
Bortfall
Bortfall kan ses som två delar, nämligen externt och internt bortfall. I vår studie innebär det externa
bortfallet de individer som inte hade möjlighet eller intresse av att delta i enkäten. Det interna
bortfallet definieras som bortfall av svar på enstaka frågor, det vill säga att deltagare besvarat
enkäten ofullständigt, alltså valt eller missat att besvara enstaka frågor i enkäten. Bortfallet kan
påverka resultatet då de som väljer att inte svara ofta tänker annorlunda än de deltagare som svarar,
vilket kan snedvrida resultatet (Dahmström, 2011;Hansagi & Allebeck, 1994).
Att det externa bortfallet blev större än förväntat skulle kunna bero på flera faktorer. Enkäten var
tillgänglig
för
barnmorskorna
under
cirka
två
arbetsveckor,
vilket
kan
ses
som
kort tid. Många barnmorskor arbetar deltid och kan därmed ha haft få dagar på sig för att både hinna
se och besvara enkäten. Hög arbetsbelastning kan även ha gjort att barnmorskorna inte haft
möjlighet att avsätta 15 minuter för att fylla i enkäten. Tyvärr gick det heller inte att spara svaren
för att sedan återgå till att fylla i enkäten. Orsaken till att enkäten var tillgänglig för barnmorskorna
under relativt kort tid var att författarna hade begränsat med tid för det totala arbetet med studien.
Att det var många personer involverade i utskicket av webbenkäten kan ha bidragit till att några
barnmorskor erhöll enkäten senare än planerat och därmed fick ytterligare färre dagar på sig att
besvara enkäten. En orsak till låg svarsfrekvens kan vara att alla barnmorskor inte nåtts på grund av
ej uppdaterade maillistor. Det här skulle kunna ses som ett klassisk underteckningsfel, vilket enligt
Dahmström (2011) innebär att deltagare saknas i den studiepopulation som egentligen avses att
ingå. Oavsett om enkäten nått alla i målgruppen, kan enskilda barnmorskor ha missat mailet i sin epost och bidragit till ett extern bortfall.
För att minska risken för internt bortfall valdes en del av frågorna att vara obligatoriska att besvara.
Fördelen med att sätta en fråga som obligatorisk är att deltagarna inte av misstag kan råka missa att
besvara en fråga, en nackdel skulle kunna vara att deltagarna inte orkar svara på hela enkäten eller
att man tvingas svara trots att man som deltagare inte upplever att man har ett svar. Programmet
Google Docs formulärhanterare, som enkäten konstruerades i, var inte tillräckligt avancerat för att
utformas optimalt gällande de obligatoriska frågorna. Vissa frågor gick inte att göra obligatoriska,
vilket även det kan ha bidragit till internt bortfall. Begränsningar i programmet påverkade även
enkätens layout. Svarsfälten för de öppna frågorna blev större än önskvärt. Svarsdeltagaren kan ha
tänkt att större svar efterfrågades än vad som avsågs med den specifika frågan, något som kan ha
riskerat internt såväl som externt bortfall.
20
Hundratjugoen barnmorskor valde att besvara enkäten vilket innefattar en svarsfrekvens på 36 %.
De är rimligt att tro att de barnmorskor som av någon anledning valde att inte svara på enkäten kan
tänka annorlunda än de som svarade. Resultatet kan därmed inte generaliseras.
Under den tid enkäten var tillgänglig för målgruppen vidtogs flera åtgärder för att höja
svarsfrekvensen. Barnmorskorna påmindes både genom kontakt via telefon samt två
påminnelsebrev vilka skickades ut via mail.
Konstruktion av enkätfrågor
Validitet innebär frågans förmåga att mäta det den avser att mäta (Dahmström, 2011). Testning av
enkätfrågorna gjordes med syfte att öka enkätens validitet vilket kan ses som en styrka. Att ”readaloud/think-aloud” teknik användes samt att frågorna testades på personer insatta i området sexuell
hälsa, kan ses som en styrka i studien. Några av de svar som kom in från de öppna frågorna,
besvarade dock ej alltid den specifika frågan vilket gjorde att de svaren fick räknas som
ofullständiga. Orsak kan möjligtvis förklaras av att den specifika frågan inte varit optimalt
formulerad. Tidsbegränsningen gjorde att antalet testomgångar blev färre än önskvärt. Dessa
aspekter kan gemensamt ses som en svaghet i studien. Fler testomgångar hade möjligtvis kunnat
bidra till mer optimala frågor vilket hade kunnat bidra till högre validitet av studiens resultat.
Det kan finnas nackdelar med att ha så många ämnen i en och samma enkät. Det faktum att enkäten
avsågs besvara fyra magisteruppsatsers syften begränsade antalet frågor. Om enkäten endast hade
använts för att besvara den här studiens syfte hade fler frågor kunnat inkluderas och resultatet kan
antas ha kunnat bidra till ett mer pålitligt resultat.
Enkäten utformades tillsammans med sex andra magisterstudenter. Positivt med att arbetet delvis
skett i en större grupp var att fler idéer kan ha kommit fram och diskuterats. Författargruppen har
likt litteraturen förespråkar strävat efter att enkätfrågor och svarsalternativ skulle vara entydliga och
klart formulerade (Hansagi & Allebeck, 1997). Den slutliga enkäten innehöll slutna och öppna
frågor, vilka båda har sina för- och nackdelar. Färdiga svarsalternativ skulle ha kunnat leda in
svarsdeltagaren på färdiga alternativ, det vill säga det författarna förväntade att de skulle svara.
Därför valdes öppna frågor för att ge svarsdeltagaren möjlighet att kunna besvara frågan mer
verklighetstroget utifrån sina egna tankar.
Vid enkätstudier bör deltagare bli noga informerade om studien för att kunna ge samtycke till
deltagande (Dahmström, 2011). I den här studien har författarna strävat efter att upprätthålla ett gott
etiskt förhållningssätt. Deltagarna blev genom informationsbrevet väl informerade om studien, dess
syfte samt att deltagandet var frivilligt och anonymt. Brevet utformades för att se så attraktivt ut
21
som möjligt och därmed locka deltagare. Brevet valdes att skrivas ut som text i mailet till
barnmorskorna istället för att bifogas som en bilaga vilket motiverades med att de annars eventuellt
inte skulle öppna upp bilagan överhuvudtaget. Det är rimligt att fundera på om mailet på grund av
stor textmassa kan ha varit svårläst. Möjligtvis hade det varit bättre att ha utformat ett kortare
meddelande och istället hänvisa till informationsbrevet som en bilaga, vilket skulle kunna ha ökat
svarsfrekvensen något.
I enkäten blev deltagarna upplysta om vad arbetet med säkrare sex avsågs betyda i den här studien,
alltså att minimera risken för spridning av STI. Risken finns att barnmorskorna trots förtydligandet
kan ha svarat på enkätfrågorna utifrån en allmän uppfattning av begreppet, där säkrare sex även kan
innebära att skydda sig mot oönskad graviditet.
Resultatdiskussion
Vi har studerat barnmorskans arbete kring säkrare sex på barnmorskemottagning inom
Stockholmsområdet. Majoriteten av deltagarna i studien uppgav att de samtalar kring säkrare sex
regelbundet i sitt arbete som barnmorska. Positivt var att de allra flesta upplevde sig ha tillräckliga
kunskaper kring STI samt hade ett intresse av arbetet med säkrare sex. Dock ansåg många deltagare
att det finns förbättringsmöjligheter.
Hela 94 % av barnmorskorna svarade att de samtalar kring säkrare sex på sin mottagning och
vanligast var att barnmorskan hade anledning att samtala kring det varje vecka. Värt att fundera på
är vad varje enskild barnmorska anser att ett samtal kring säkrare sex bör innehålla. Rådgivningen
kan handla om så mycket mer än att erbjuda STI-provtagning och att dela ut kondomer. En
deltagare i den här studien lyfte det faktum att barnmorskor bör sänka nivån på den information de
ger utifrån individens kunskap. Deltagaren gav exemplet att barnmorskor inte borde utgå ifrån att
alla individer vet hur man sätter på en kondom. Vikten av att individanpassa information belyses
även i tidigare forskning som visar på att beteendeförändringar kan innebära just att enskilt eller i
grupp öva på att trä på en kondom på ett riktigt sätt (Von Sadovszky et al., 2013; Maksut och Eaton,
2015).
Enligt Folkhälsomyndigheten (2009) har drygt 80 % av barnmorskor inom mödrahälsovården
utbildning i MI, vilket är närmast identiska siffror med den här studiens resultat. Statens
folkhälsoinstitut (2009) uppmanar barnmorskor att använda sig av MI som samtalsmetod i mötet
med den gravida kvinnan för att motivera till förändring av levnadsvanor. Att den här studiens
resultat visar på att barnmorskor även använder MI som ett verktyg i samtal kring säkrare sex kan
ses som positivt, då metoden på senare år har visat sig vara effektiv även gällande
22
beteendeförändringar i samtal om sexuellt risktagande och STI. Det här gäller även vid korta möten
(Folkhälsomyndigheten, u.å.; Statens folkhälsoinstitut, 2010).
Ett fåtal barnmorskor i den här studien uppgav att de inte använder sig av MI i samtal kring säkrare
sex. Orsaker som framkom var brist på tid, frånvaro av patienter där det upplevdes relevant att
använda sig av metoden samt att de inte hade tänkt tanken att MI är ett användbart verktyg även i
dessa sammanhang. Det här väcker frågan om MI är en helt etablerad metod på alla
barnmorskemottagningar för att använda även i det preventiva arbetet kring STI. I den här studien
framgår det inte när barnmorskorna utbildades i MI eller hur omfattande utbildning barnmorskorna
innehar. På barnmorskeprogrammet på Karolinska Institutet ingår knappt en dags utbildning i MI.
Det är relevant att tänka att utbildning i metoden skulle få ta en större plats i Sveriges
barnmorskeutbildningar.
STI medför långsiktigt stora kostnader för samhället genom exempelvis sjukvård vid sjukdomar
relaterade till STI (Statens folkhälsoinstitut, 2010). Genom att effektivisera det preventiva arbetet
finns stora samhällsekonomiska vinster att göra. Om MI leder till beteendeförändringar som ger
minskad STI i samhället är det rimligt att tro att även kostnader för samhället skulle minska.
Författarna anser att MI möjligtvis borde diskuteras mer på arbetsplatserna och förslagsvis borde
alla barnmorskor få möjlighet till fortbildning inom MI samt kontinuerlig handledning i
samtalsteknik. Det är relevant att tro att det här i längden skulle spara samhället pengar.
Åttiofem procent av deltagarna i vår studie upplevde inget hinder i sitt arbete med säkrare sex.
Hinder som uppgavs var exempelvis brist på tid och kunskap vilket är i enlighet med tidigare
forskning (Mark et al., 2008; Yeung et al., 2015). Ett hinder som en deltagare lyfte i den här studien
var det faktum att det på barnmorskemottagningen inte finns möjlighet att ta alla STI-prover. I
Stockholms läns landstings regionala riktlinjer framgår det att de patienter som kommer till
barnmorskemottagningen för att exempelvis ta svalgprov för klamydia ska hänvisas till SESAMmottagning (Stockholms läns landsting, 2015). Det finns ett stigma kring att ha en STI där vanligt
förekommande känslor är skam och oro samt en rädsla för att bli dömd av såväl vårdpersonal som
av andra (Jackson & Roberts, 2015). Risken finns att de individer som söker sig till
barnmorskemottagningen för STI-provtagning känner sig ytterligare utsatta och skamsna om de
dessutom behöver ta sig till en särskild mottagning för att ta STI-prover. Tidigare forskning belyser
även att tillgängligheten har betydelse för om man väljer att testa sig överhuvudtaget (Jackson &
Roberts, 2015). Att behöva ta sig till en annan mottagning kan medföra att individen väljer att inte
ta provet alls vilket i sin tur kan leda till att smitta kan fortsätta spridas.
23
Ytterligare en intressant aspekt är den forskning som visar att även vårdpersonal har en rädsla för att
patienten vid erbjudan om STI-provtagning ska känna sig kränkt, dömd eller diskriminerad (Yeung
et al., 2015). Om det vanligen föreligger så, det vill säga att även vårdpersonal i sitt arbete blir
påverkad av det rådande stigmat i samhället, är det rimligt att tro att det kan verka hämmande i det
preventiva arbetet. I den här studien uppgav flera barnmorskor att de samtalar kring säkrare sex i
mötet med individer med riskfaktorer, som exempelvis ”unga kvinnor” och de utan fast partner.
Värt att notera är att identifiering och belysning av riskgrupper även kan öka stigmat kring dessa
grupper och verka hämmande för ett framgångsrikt preventionsarbete (Statens folkhälsoinstitut,
2010). Forskning visar även att patienter föredrar att initiativ till samtal kring sexualitet och STI
kommer från vårdgivaren (Wendt, Lidell, Westerstahl, Marklund & Hildingh, 2011a; Wendt et al.,
2007; Yeung et al., 2015). Författarna drar slutsatsen att det finns en risk att individer som inte
faller inom ramen för ett riskbeteende eller har en riskfaktor, inte tar upp ämnet själv och blir heller
inte erbjuden STI-provtagning eller andra preventiva insatser.
Den här studien visar att knappt 70 % av deltagarna hade utbildning i smittspårning. Smittspårning
är en del av det sekundärpreventiva arbetet och är obligatoriskt för de anmälningspliktiga
infektionerna. Tidigare forskning visar att vårdgivaren har en betydande roll i normalisering av
provtagningssituationen vid STI (Jackson & Roberts, 2015). Då STI är ett problem i samhället och
tidigare studier även visar att det saknas tid för att hinna med det som smittspårning innebär (Mark
et al., 2008) borde smittspårning vara något alla barnmorskor på barnmorskemottagningarna skulle
kunna utföra. Då tidigare forskning visar att både att ha en STI samt att provtagningen för STI är
stigmatiserat, borde det underlätta för individen att få träffa samma personal både vid provtagningsoch smittspårningstillfället. Författarna ser därför fördelar i att alla barnmorskor som kommer i
kontakt med STI-provtagning skulle ha utbildning i smittspårning.
Positivt var att de allra flesta deltagare i den här studien kände sig mer eller mindre bekväma i
arbetet med säkrare sex vilket är i enlighet med tidigare forskning (Mark et al., 2008). Wendt et al.
(2011b) visar i en studie i motsats att vårdpersonal undviker att ställa frågor kring sexualitet då de
upplever sig ha otillräckliga kunskaper eller brist på tid för att hantera de svar de får.
Trots att många deltagare inte ansåg att det fanns något hinder i arbetet med säkrare sex, uppgav
många barnmorskor att det finns förbättringsmöjligheter. Ett behov av att uppdatera sina kunskaper
samt mer utbildning i ämnet efterfrågades, vilket är i enlighet med tidigare forskning (Yeung et al.,
2015).
24
Barnmorskorna ansåg också att ämnet borde lyftas mer med patienterna och förekomma oftare i
besöken. Därtill framkom att ämnet borde diskuteras mer i arbetsgruppen, både genom diskussion
på möten men även för att lära sig samt få tips av varandra. Att arbeta som barnmorska på en
barnmorskemottagning innebär ett självständigt arbete. En stor del av deltagarna uppgav att de har
arbetat många år som barnmorska och därtill med preventivmedelsrådgivning. Det här skulle kunna
tolkas som att många av barnmorskorna har en god erfarenhet. Möjlighet till erfarenhetsutbyte
kollegor emellan med diskussion kring sina rådgivningssituationer skulle kunna öka kunskapen hos
alla.
Slutsats
Majoriteten av barnmorskorna arbetade regelbundet med ämnet säkrare sex på sin mottagning. De
flesta kände sig bekväma i att samtala kring säkrare sex och upplevde inget hinder i sitt arbete.
Dock efterfrågades mer tid och utbildning i ämnet. Många deltagare hade utbildning i
samtalsverktyget Motiverande samtal och använde det som metod i samtal kring säkrare sex.
Författarna anser att det behövs vidare forskning inom det studerade området, förslagsvis genom
kvalitativa studier såsom intervjustudier. Det skulle kunna ge kunskap om barnmorskors
upplevelser och erfarenheter och därmed bidra till en djupare förståelse av arbetet med säkrare sex.
25
Referenslista
Beksinska, M., Smit, J., Joanis, C., & Potter, W. (2012). New female condoms in the pipeline.
Reproductive Health Matters, 20(40), 188-196. doi:10.1016/S0968-8080(12)40659-0
Dahmström, K. (2011). Från datainsamling till rapport: att göra en statistisk undersökning.
(5.,uppl.). Lund: Studentlitteratur
Danielsson, M., Berglund, T., Forsberg, C., Larsson, M., Rogala, C., & Tydén, T. (2012). Sexual
and reproductive health: Health in Sweden: The National Public Health Report 2012. Chapter 9.
Scandinavian Journal of Public Health, 40(9), 176-196. doi:10.1177/1403494812459600
Drennan, J. (2003). Cognitive interviewing: Verbal data in the design and pretesting of
questionnaires. Journal of Advanced Nursing, 42(1), 57-63. doi:10.1046/j.1365-2648.2003.02579.x
Ejlertsson, G. (2005). Enkäten i praktiken: en handbok i enkätmetodik (2., [omarb.] uppl.). Lund:
Studentlitteratur
European Centre for Disease Prevention and Control (ECDC). (2014). Chlamydia control in
Europe: litterature review. Hämtad 2016-03-14 från
http://ecdc.europa.eu/en/publications/Publications/chlamydia-control-europe.pdf
Folkhälsomyndigheten. (u.å.). Effekten av MI. Hämtad 2016-02-01 från
http://www.folkhalsomyndigheten.se/motiverande-samtal-om-sexuell-halsa/effekten-av-mi/
Folkhälsomyndigheten. (2009). Motiverande samtal i primärvården – kartläggning av
utbildningsinsatser och synpunkter. Hämtad 2016-03-09 från
https://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/12367/Motiverande-samtal-i-primarvarden.pdf
Hansagi, H., & Allebeck, P. (1994). Enkät och intervju inom hälso- och sjukvård: handbok för
forskning och utvecklingsarbete. Lund: Studentlitteratur
Jackson, L., & Roberts, T. (2015). Conceptualising quality of life outcomes for women participating
in testing for sexually transmitted infections: A systematic review and meta-synthesis of qualitative
research. Social Science & Medicine, 143, 162-170. doi:10.1016/j.socscimed.2015.08.048
Lag om etikprövning av forskning som avser människor (SFS 2003:460). Hämtad 2016-03-16 från
riksdagens webbplats: https://www.riksdagen.se/sv/DokumentLagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-2003460-om-etikprovning_sfs-2003-460/
26
Läkemedelsverket. (2014). Antikonception –behandlingsrekommendation. Hämtad 2016-01-15 från
https://lakemedelsverket.se/upload/halso-ochsjukvard/behandlingsrekommendationer/Antikonception_rek.pdf
Maksut, J., & Eaton, L. (2015). Female Condoms=Missed Opportunities: Lessons Learned from
Promotion-centered Interventions. Women's Health Issues, 25(4), 366-376.
doi:10.1016/j.whi.2015.03.015
Mark, H., Irwin, K., Sternberg, M., Anderson, L., Magid, D., & Stiffman, M. (2008). Providers'
perceived barriers to sexually transmitted disease care in 2 large health maintenance organizations.
Sexually Transmitted Diseases, 35(2), 184-189. doi:10.1097/OLQ.0b013e31815a9f7e
Polit, D.F. & Beck, C.T. (2013). Essentials of nursing research: appraising evidence for nursing
practice. (8th ed.) Philadelphia, USA: Lippincott Williams & Wilkins.
RFSU. (2015). Säkrare sex – med och utan kondom. Hämtad 2016-03-02 från
http://www.rfsu.se/Bildbank/Dokument/Praktikor/sakraresex_web.pdf?epslanguage=sv
Smittskyddslag (SFS 2004:168). Hämtad 2016-02-01 från Riksdagens webbplats:
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Smittskyddslag2004168_sfs-2004-168/#K3
Socialstyrelsen. (2006). Kompetensbeskrivning för legitimerad barnmorska. Hämtad 2016-01-15
från http://www.barnmorskeforbundet.se/wpcontent/uploads/2015/04/KOMPETENSBESKRIVNING-for-Legitimerad-BARNMORSKA-2006Socialstyrelsen.pdf
Socialstyrelsen. (2008). Smittspårning vid sexuellt överförbara infektioner. Hämtad 2016-02-01
från https://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/20447/smittsparning-vid-sexuellt-overforbarainfektioner-2008-101-7.pdf
Statens folkhälsoinstitut. (2009). Barnmorskans guide för samtal om alkohol. Hämtad 2016-03-10
från https://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/12466/Barnmorskans-guide-for-samtal-omalkohol.pdf
Statens folkhälsoinstitut. (2010). Samtal om sexualitet STI (sexuellt överförda
infektioner) och oönskad graviditet – förebyggande insatser och behov. Hämtad 2016-02-01 från
http://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/12413/R2010-06-Samtal-sexualitet.pdf
27
Stockholms läns landsting. (2009). Handlingsprogram STI/hivprevention 2009-2013. Hämtad 201602-15 från
http://www.vardgivarguiden.se/avtaluppdrag/styrandedokument/dokument/handlingsprogram-forarbete-med-stihiv-prevention/
Stockholms läns landsting. (2015). STI-provtagning. Hämtad 2016-03-09 från
http://www.vardgivarguiden.se/behandlingsstod/barnmorskemottagning/riktlinjer/dokument/stiprovtagning/
Von Sadovszky, V., Draudt, B., & Boch, S. (2013). A systematic review of reviews of behavioral
interventions to promote condom use. Worldviews on Evidence-based Nursing, 11(2), 107-117.
doi:10.1111/wvn.12017
Wendt, E., Hildingh, C., Lidell, E., Westerstahl, A., Baigi, A., & Marklund, B. (2007). Young
women’s sexual health and their views on dialogue with health professionals. Acta Obstetrica et
Gynecologica Scandinavica, 86(5), 590-595. doi:10.1080/00016340701214035
Wendt, E., Lidell, E., Westerstahl, A., Marklund, B., & Hildingh, C. (2011a). Young women’s
perceptions of being asked questions about sexuality and sexual abuse: a content analysis.
Midwifery, 27(2), 250-256. doi:10.1016/j.midw.2009.06.008
Wendt, E., Marklund, B., Lidell, E., Hildingh, C., & Westerstahl, A. (2011b). Possibilities for
dialogue on sexuality and sexual abuse--midwives’ and clinicians’ experiences. Midwifery, 27(4),
539-546. doi:10.1016/j.midw.2010.05.001
Yeung, A., Temple-Smith, M., Fairley, C., & Hocking, J. (2015). Narrative review of the barriers
and facilitators to chlamydia testing in general practice. Australian Journal of Primary Health,
21(2), 139-147. doi:10.1071/PY13158
28
Bilagor
Bilaga 1. Fullständig enkät
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
Bilaga 2. Informationsbrev verksamhetsbarnmorskor
Information om en enkätstudie till barnmorskor inom SLSO
Vi är åtta barnmorskestudenter vid Karolinska Institutet i Solna som under våren skriver våra
examensarbeten på 15 högskolepoäng.
Våra examensarbeten har ett gemensamt syfte, att beskriva barnmorskans handläggning och
erfarenheter av preventivmedelsrådgivning, samtal om säkrare sex, spiralinsättning, eftervårdsbesök
samt cellprovtagning. Vi planerar fyra delarbeten inom ramen för syftet.
Vi har tillsammans konstruerat en webbenkät som vi kommer skicka ut till alla barnmorskor som
arbetar på en barnmorskemottagning inom Stockholms läns sjukvårdsområde. Svaren kommer ligga
till grund för fyra olika magisteruppsatser. Vi hoppas på att resultaten kommer kunna bidra med ny
kunskap om barnmorskors arbete på barnmorskemottagningarna och förslag till
förbättringsområden. Förhoppningen är att resultaten ska gynna barnmorskans arbete på
barnmorskemottagningarna.
Vi anser att det behövs svensk forskning inom dessa ämnen då de flesta studier vi tagit del av är
internationella.
Enkäten, en webbenkät, skickas ut via mejl till alla barnmorskor som arbetar på
barnmorskemottagning inom SLSO under vecka 6. Enkäten besvaras elektroniskt. Deltagande i
studien innebär att svara på en enkät vid ett tillfälle, påminnelser kommer att skickas ut efter en
vecka. Enkäten besvaras anonymt och kommer inte att kunna härledas till respondenten.
Deltagande i studien är frivilligt, besvarad enkät räknas som informerat samtycke i studien.
Med vänlig hälsning,
Amelia Almlöf, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Johanna Andersson, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Ann-Elise Tammar, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Helena Paul, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Catrin Skoogh, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Linda Svensson, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Julia Wenneberg, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Lovisa Wiklund, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Handledare:
Malin Söderberg, Leg. barnmorska, Med dr., [email protected]
Mia Barimani, Leg. barnmorska, Med dr., [email protected]
43
Bilaga 3. Informationsbrev
KAROLINSKA INSTITUTET
Institutionen för kvinnor och barns hälsa
Enheten för reproduktiv hälsa
Kurs: VT 16
Informationsbrev Enkätstudie
Hej!
Med detta mail vill vi bjuda in dig att delta i vår enkätstudie. Vi är åtta barnmorskestudenter vid
Karolinska Institutet i Solna som under våren skriver våra examensarbeten på 15 högskolepoäng.
Våra examensarbeten har ett gemensamt syfte, att beskriva barnmorskans handläggning och
erfarenheter av preventivrådgivning, STI-prevention, spiralinsättning, eftervårdsbesök samt
cellprovtagning. Vi planerar fyra delarbeten inom ramen för syftet.
Vi har konstruerat en webbenkät som skickas till samtliga barnmorskor inom Stockholms läns
sjukvårdsområde. Svaren kommer att ligga till grund för fyra olika magisteruppsatser. Vi hoppas på
att resultaten kommer kunna bidra med ny kunskap om barnmorskans arbete på
barnmorskemottagningen samt förslag till förbättringsområden. Förhoppningen är att resultaten ska
gynna barnmorskans arbete på barnmorskemottagningarna.
Vi anser att det behövs svensk forskning inom dessa ämnen då de flesta studier vi tagit del av är
internationella.
Enkäten finns i länken under tar ca 15 minuter att besvara. Deltagande i studien innebär att svara på
denna enkät vid ett tillfälle. Påminnelse kommer att skickas ut efter en vecka. Enkäten besvaras
anonymt och kommer inte att kunna härledas till dig.
Deltagande i studien är frivilligt, besvarad enkät räknas som informerat samtycke i studien.
Klicka på följande länk för att komma till enkäten;
https://docs.google.com/forms/d/1Vvl3wh3HnmRMQ0W9H3eXbXroX61gSum1R2mgEsOKbsU/f
ormResponse
Tack på förhand!
Med vänlig hälsning,
Amelia Almlöf, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Johanna Andersson, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Ann-Elise Tammar, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Helena Paul, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Catrin Skoogh, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Linda Svensson, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Julia Wenneberg, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Lovisa Wiklund, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Handledare:
Malin Söderberg, Leg. barnmorska, Med dr
Mia Barimani, Leg. barnmorska, Med dr
44
Bilaga 4. Påminnelsebrev
KAROLINSKA INSTITUTET
Institutionen för kvinnor och barns hälsa
Enheten för reproduktiv hälsa
Kurs: VT 16
Påminnelsebrev Enkätstudie
Hej!
Med detta mail vill vi bjuda in dig att delta i vår enkätstudie. Vi är åtta barnmorskestudenter vid
Karolinska Institutet i Solna som under våren skriver våra examensarbeten på 15 högskolepoäng.
Har Du redan besvarat enkäten så var god bortse från detta mail.
Våra examensarbeten har ett gemensamt syfte, att beskriva barnmorskans handläggning och erfarenheter
av preventivrådgivning, STI-prevention, spiralinsättning, eftervårdsbesök samt cellprovtagning. Vi
planerar fyra delarbeten inom ramen för syftet.
Vi har konstruerat en webbenkät som skickas till samtliga barnmorskor inom Stockholms läns
sjukvårdsområde. Svaren kommer att ligga till grund för fyra olika magisteruppsatser. Vi hoppas på att
resultaten kommer kunna bidra med ny kunskap om barnmorskans arbete på barnmorskemottagningen
samt förslag till förbättringsområden. Förhoppningen är att resultaten ska gynna barnmorskans arbete på
barnmorskemottagningarna.
Vi anser att det behövs svensk forskning inom dessa ämnen då de flesta studier vi tagit del av är
internationella.
Enkäten tar ca 15 minuter att besvara och du kan delta t.o.m. 19/2. Deltagande i studien innebär att svara
på denna enkät vid ett tillfälle. Påminnelse kommer att skickas ut efter en vecka. Enkäten besvaras
anonymt och kommer inte att kunna härledas till dig.
Deltagande i studien är frivilligt, besvarad enkät räknas som informerat samtycke i studien.
Klicka på följande länk för att komma till enkäten;
https://docs.google.com/forms/d/1Vvl3wh3HnmRMQ0W9H3eXbXroX61gSum1R2mgEsOKbsU/viewf
orm
Tack på förhand!
Med vänlig hälsning,
Amelia Almlöf, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Johanna Andersson, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Ann-Elise Tammar, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Helena Paul, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Catrin Skoogh, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Linda Svensson, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Julia Wenneberg, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Lovisa Wiklund, barnmorskestuderande, e-mail: [email protected]
Handledare:
Malin Söderberg, Leg. barnmorska, Med dr
Mia Barimani, Leg. barnmorska, Med dr
45