Biotopvårdsplan 2001
Torsbäcken
Förord
I Västerbottens län är flertalet av vattendragen kraftigt påverkade av mänskliga aktiviteter. I
en del vattendrag har detta lett till stora negativa konsekvenser för de arter som lever i eller
vid vattendragen. Faktorer som kraftigt påverkat livet i vattendragen är bl.a. dammar,
vägtrummor, dikningar, rätningar, försurning, utsläpp, överfiske, inplantering av arter och
flottledsrensningar. De negativa konsekvenser för de arter som lever i vattendragen utgörs
bl.a. försämrade och begränsade livsmiljöer, oönskade konkurrensförhållanden, utslagning av
arter, förstörda reproduktionsområden, genetisk utarmning, mm. På sikt kan detta leda till
utarmning av våra vattensystem.
För att få en översiktlig bild av tillståndet i och kring våra vattendrag startades 1998
inventeringsprojektet "Skog och Vatten" i Västerbotten numera projektet skoglig vattenmiljö.
Projektet Skoglig vattenmiljö är ett samarbetsprojekt mellan Länsstyrelsen,
Skogsvårdsstyrelsen, Länsarbetsnämnden och ideella organisationer. Projektet syftar till att
inventera utvalda vattendrag och dess närmiljö på skogliga och akvatiska uppgifter,
biologiska värden samt graden av mänsklig påverkan.
Biotopvårdsplanen syftar till att utifrån underlagsmaterial som hämtats från detta
inventeringsprojekt skapa ett biotopvårdsunderlag för återställande av mänsklig påverkan som
har en negativ inverkan på vattendraget. Biotopvårdsplanen kan utnyttjas av
fiskevårdsområden, markägare, vägförvaltare, kommuner och andra intressenter.
Erik Owusu-Ansah
Kontaktpersoner:
Projekt skoglig vattenmiljö
Sara Andersson 090-10 73 88 (Länsstyrelsen)
Göran Lindberg 090-10 83 34 (Skogsvårdsstyrelsen)
Biotopvårdsplanen:
Erik Owusu-Ansah 090-10 82 45 (Länsstyrelsen)
Mats Norberg 090-10 73 31 (Länsstyrelsen)
2
Torsbäcken
Inom ramen för länsstyrelsens kalkningsverksamhet inventerades Torsbäcken under
sommaren 1999. Avsikten med inventeringen var att kartlägga och beskriva vattendraget
m a p biologisk status samt förekomst av mänsklig aktivitet. Underlagsmaterial från den
inventeringen ligger till grund för denna biotopvårdsplan.
Torsbäcken är en skogsbäck i Nordmalings kommun. Från sitt källflöde vid Tosjön, mynnar
vattendraget ut till havet 8 km nedströms. Torsbäcken utgör huvudbäcken och biflöden består
av några enstaka större diken. Avrinningsområdet är till största delen produktiv skogsmark
med en liten andel jordbruksmark (vallodling) mellan E4 – Ridskolan. Närmare utloppet
rinner bäcken genom samhället Nordmaling. I de övre delarna av avrinningsområdet rinner
Torsbäcken och dess tillflöden huvudsakligen genom grovsediment (svallsediment,
huvudsakligen sand-grovmo) och i de nedre genom finsediment (finkorniga havs- och
sjösediment). Torsbäcken är försurningspåverkad under vissa perioder av året och
vattenkemiskt befaras pH vara lågt vilket bl.a. beror på de sulfatrika finsedimenten s.k.
svartmocka. Svartmockan förekommer i områdena närmast kusten. En annan orsak är
förekomsten av områden med kalt berg och/eller tunna jordtäcken som främst finns i den övre
delen av avrinningsområdet. Detta påverkar också tillförseln av surt vatten till Torsbäcken.
Morän förekommer i mindre omfattning inom avrinningsområdet.
Innan kalkningen av vattensystemet påbörjades, uppmättes pH 4,9 som lägsta värdet. Initialt
kalkades Tosjön mellan 1986-88 och sedan 1989 kalkas även vissa våtmarker inom
avrinningsområdet. Den nuvarande vattenkemiska målsättningen är att inte understiga pH 5,8
under perioder med högt flöde. Kalkningsmotivet är att skapa ett gynnsamt
vattenkemiskförhållande för havsöring och stationär öring under perioder av lågt pH i
Torsbäcken.
De fiskarter som fångas vid länsstyrelsens provsträckor är huvudsakligen öring och
stensimpa. Även gädda förekommer i bäcken i nära anslutning till Tosjön. Dom nedre delarna
av Torsbäcken hyser ett antal fina lekbottnar vilka utgör reproduktionsområden för bl.a.
havsöring.
Beskrivning av åtgärder
Undanröjning av vandringshinder
Denna plan inriktar sig på att föreslå återställningsåtgärder av vandringshinder, ett av de
större problemen i många vattendrag. Åtgärdandet av vandringshinder är ofta ganska billigt i
förhållande till många andra åtgärder och en liten insats kan ge stor förbättring.
De vanligaste vandringshindren är vägpassager (vägtrummor) och dammar. För att undvika
att vägpassager blir hindrande för de arter som lever i och längs vattendragen bör broar eller
halvtrummor som ger en naturlig bäckbotten användas. Rundtrumman, som idag är den
vanligast förekommande konstruktionen, leder ofta till vandringsproblem för fisk och andra
vattenlevande organismer. Ett problem är att det ofta blir för hög vattenhastighet genom
trummorna, beroende på en låg friktion mot trumbotten och att trummor med för liten
diameter valts. Ett annat problem är att trumman ofta läggs så att det bildas ett fall vid
utloppet. Den höga strömhastigheten kan också leda till att vattnet eroderar bäckbottnen
3
nedströms trumman vilket skapar ett hindrande fall. Som förebyggande åtgärd kan stenar
läggas nedströms vägtrumman, s.k. tröskling, för att minimera vandringsproblem. Trösklingen
bör ses som en tillfällig lösning då den ofta spolas bort vid upprepade högfloden.
Den framtida målsättningen skall vara att byta ut en rundtrumma mot en bro eller
halvtrumma, alternativt att denna grävs ned. För att motverka högre vattenhastighet under en
bro eller genom en rundtrumma/halvtrumma skall dessa dimensioneras för vattendragets
naturliga bredd. Rundtrummor skall grävas ned i bottensubstratet för att bibehålla den
naturliga vattenhastigheten och bottenstrukturen. Under vägar med hög trafikintensitet skall
landpassager för utter och andra däggdjur finnas som möjliggör att dessa kan passera utan att
riskera bli påkörda.
Naturliga vandringshinder skall inte åtgärdas, då dessa är en naturlig del av vattensystemet.
Emellertid, kan det ibland vara svårt att avgöra om hindret är naturligt eftersom omgrävningar
och rätningar kan ha förekommit längs vattendragen.
Naturliga vandringshinder skall inte åtgärdas, då dessa är en naturlig del av vattensystemet.
Emellertid, kan det ibland vara svårt att avgöra om hindret är naturligt eftersom omgrävningar
och rätningar kan ha förekommit längs vattendragen.
Biotopvård
Den viktigaste näringskällan i mindre vattendrag är tillförseln av organiskt material, löv och
grenar, som hamnar i vattendraget. De arter som lever i mindre vattendrag är dessutom
anpassade till skuggade miljöer med små temperaturfluktuationer. Det är därför viktigt att träd
och buskar längs vattendraget sparas. I det barrträdsgynnande skogsbruket har det inte funnits
mycket utrymme till att spara trädbårder med normalt lövträdsinslag längs vattendragen. För
att nå en högre produktion av biomassa (t.ex. fisk) i ett vattendrag, bör skogsbruk bedrivas så
att andelen löv- och barrträd längs vattendraget ökar. Framförallt bör lövträd gynnas eftersom
löv har högre näringsinnehåll än barr. En intakt trädbård bidrar dessutom med tillförsel av död
ved till vattnet som ger skydd och ståndplatser åt insekter och fiskar.
Återställning av flottledsrensade vattendrag
Flottledsrestaurering är en biotopvårdsåtgärd som syftar till att återställa flottledsrensade
vattendrag till ett förhållande som liknar det före rensningen. Rensningarna gav homogena
sträckor som förmodligen missgynnat den biologiska mångfalden. Det kanalliknande utseende
en bäck får till följd av rensningar, medför att näringstillförseln minskar. Det organiska
materialet, t.ex. löv och grenar, blir inte i lika hög grad tillgängligt för vattenlevande
organismer innan det lämnar bäcken. Revirhävdande fiskar, såsom öring, förlorar sina
ståndplatser och tätheten av dessa arter har minskat. Flottledsrestaurering utförs vanligtvis
med hjälp av grävmaskin som lägger tillbaka det material som tidigare schaktats upp längs
sidorna. I vissa fall kan även gamla torrlagda vattendragssträckor öppnas upp.
Igenfyllning av diken och grävarbeten
För att öringens rom ska kunna kläckas måste grusbäddarna där rommen lagts
genomströmmas av syrerikt vatten. I dagens vattensystem är många av dessa lekbottnar ofta
4
igenslammade med sand och annat finmaterial. De främsta orsakerna är sedimentförande
diken och grävarbeten i och längs vattendragen. Igenslammade lekbottnar kan åtgärdas genom
att finmaterialet sållas bort från de igenslammade bäddarna eller genom utläggning av nytt
grus.
Sedimentförande diken kan leda till att öringens lekbottnar sätts igen, vilket avsevärt
försämrar öringens reproduktionsframgång. Sedimentförande diken är svåra att åtgärda.
Genom att lägga igen en sträcka i dikets mynning eller skapa en sedimentationsbassäng innan
diket mynnar ut i bäcken minskas sedimenttransporten. Nackdelen med dessa grävarbeten är
att de kan orsaka en tillfällig ökad sedimentationstransport och att sedimentationsbassängen
måste underhållas. Nya dikningar och rensningar av gamla diken bör noga övervägas eftersom
de kan orsaka negativa konsekvenser i vattendragen. Ett dike skall inte mynna rakt ut i
vattendraget utan vattnet skall filtreras genom marken den sista biten.
Lagstiftning och tillstånd
Att tänka på innan åtgärder i vattendrag utförs:
Samråd skall ske med länsstyrelsen, markägare och enskilda berörda.
Söka eventuella tillstånd enligt Miljöbalken, Fiskelagstiftningen och Kulturminneslagen.
Dessa punkter gäller även föreslagna åtgärder i Torsbäcken.
Åtgärder längs Torsbäcken.
De åtgärder i Torsbäckens vattensystem som är av hög prioritet är 4 heltrummor och resterna
efter en gammal bro (se tab.1 och fig.1). Genom att åtgärda dessa problem uppnås en
betydande positiv effekt för de vattenlevande organismerna. Av stort intresse är havsöring
som utnyttjar Torsbäcken för lek.
Det finns ett antal diken längs bäcken som kan orsaka och som troligtvis orsakar problem. Det
är svårt att avgöra hur stora problem dessa diken utgör utan utförligare undersökning. De har
därmed lägre prioritet och finns inte upptagna i planen. Dikning och övrigt grävarbete bör
undvikas i de områden längs bäcken där det finns finsedimentära jordarter, för att inte orsaka
sedimentationsproblem i bäcken.
Tabell 1
Vattendrag
Torsbäcken
Biflöde
Objekt nr.
Koordinat
Problemtyp
Kostnad (kr)
1ÅTGÄRDAD
2NYBEDÖMN
3ÅTGÄRDAD
4ÅTGÄRDAD
705734-168223
705809-168184
705860-168793
705990-168188
706115-168147
Heltrumma
Heltrumma
Heltrumma
Heltrumma
Brorester/bråte
Ej beräknad
40 000
10 000
40 000
2 000
5
5
N
5
#
4
3
#
2
#
#
1
#
0
3
6 kilometer
Skala 1:50000
Figur 1: Prioriterade åtgärdsobjekt i Torsbäcken
6
Åtgärdsförslag
Åtgärdsobjekt 1 ÅTGÄRDAD
Beskrivning: Lång heltrumma som ligger mot botten. Vattenhastigheten är relativt högt
genom vägtrumman.
Åtgärdsförslag: I samband med Botniabanan kommer en omläggning av E4:an att ske.
Därmed finns möjligheten att eftersträva att en naturlig botten och vattenbredd skapas genom
användning av en halvtrumma eller bro. Halvtrumman/bron måste dimensioneras så att
landbrygga skapas. Eftersom trafikintensiteten är hög finns det annars risk att uttrar springer
över vägbanken och dödas.
Åtgärdsobjekt 1: Heltrumma under E4:an.
7
Åtgärdsobjekt 2 NY BEDÖMNING EJ ÅTGÄRDSBEHOV
Beskrivning: Heltrumma med relativt kraftig lutning och friände. Den nuvarande trösklingen
nedströms heltrumman har delvis spolats bort p.g.a. kanaliseringen av vattenströmmen.
Åtgärdsförslag: För att få en naturlig botten och vattendragsbredd bör en halvtrumma
användas.
Åtgärdsobjekt 2: Lutande heltrumma i betong med friände.
Åtgärdsobjekt 3 ÅTGÄRDAD
Beskrivning: Lutande heltrumma med friände och hög vattenhastighet. Vägtrumman ligger
längs en sällan använd traktorväg/stickväg. Erosionskador förekommer på nedströmssidan om
vägbanken.
Åtgärdsförslag: Trumman kan ersättas av en bro, alternativt en halvtrumma för att få en
naturlig botten samt minska vattenhastigheten.
Åtgärdsobjekt3: Lutande heltrumma med friände.
8
Åtgärdsobjekt 4 ÅTGÄRDAD
Beskrivning: Lutande heltrumma bestående av flera betongsegment. Vattenhastigheten är
relativt hög genom vägtrumman p.g.a. lutningen samt att bottenstrukturen är slät. Sträckan
precis nedströms vägtrumman utgör en viktig uppväxtlokal för öringyngel.
Åtgärdsförslag: Främst bör en naturlig botten eftersträvas genom att lägga en halvtrumma,
alternativt kan en överdimensionerad vägtrumma användas. Den undre delen av heltrumman
grävs ned i bottenstrukturen därigenom förbättras möjligheten för uppströmsvandring av
vattenlevande organismer. Tills vidare kan tröskling vara lämpligt för att utjämna
nivåskillnaden i trumman och därmed underlätta för uppströmsvandring.
Åtgärdsobjekt 4: Lutande heltrumma i betong.
Åtgärdsobjekt 5
Beskrivning: Gammal drivningsbro som rasat och försvårar och/eller förhindrar
uppströmsvandring av större fiskar (>30 cm). Mycket bråte fastnar i broresterna.
Åtgärdsförslag: Med motorsåg och järnspett ta bort resterna efter bron.
Slutord
Inventeringen och länsstyrelsens provfisken visar på att Torsbäcken hyser förutsättning att
vara ett vattendrag med god havsöring och stationär öring population. Genom de föreslagna
åtgärderna förväntas de övre delarna bli tillgängliga för uppströmsvandrande fiskar såsom
havsöring, nejonöga mm. Trots vandringshindren status idag tros havsöring kunna förflytta
sig relativt långt upp under gynnsamma förhållanden, men ett par kritiska punkter försvårar
och/eller förhindrar för flertalet vid perioder av lågt flöde. Arter med begränsad rörlighet t.ex.
bäcknejonöga hindras definitivt vid flertalet av dessa åtgärdsobjekt även vid perioder av högt
flöde.
9
Projekteringen av Botniabanan bidrar ytterligare till förändringar i vattendraget. Detta
påverkar livsbetingelserna för de organismerna som dels direkt berörs i anslutning till
ingreppen upp- och nedströms, dels organismer t.ex. havsöring som använder sträckan under
vandringar till och från lekområden. Därmed finns det skäl att föreslagna lösningar i
Botniabanans projektering trygga förutsättningar för de arter vilka är beroende av att
obehindrat kunna förflytta sig i Torsbäcken.
10
11
