Utskriftsversion

Tredje söndagen före fastetiden
Septuagesima
Den oförtjänta nåden
Dagens gamla latinska namn Septuagesima (den
sjuttionde) talar om att det är sjuttio dagar till
påsken, som församlingen nu vänder sin blick
mot. Av gammalt började prästerskapets fasta
vid denna tidpunkt. Församlingen och dess tjänare uppmanas att med uthållighet kämpa trons
goda kamp i förtröstan på Guds nåd. Dagens
evangelium påminner om att Guds nåd inte kan
förtjänas. Hans godhet är lika stor mot alla.
LITURGISK FÄRG: grön
PSALMFÖRSLAG
I
251 Vår Gud har av barmhärtighet
275 Jesus för världen givit sitt liv
Dps 266
170
268
416
453
Jag nu den säkra grunden vunnit
Än finns det en värld
Jesus, korsets man
O människa, o vandringsman
Du är större än mitt hjärta
Till Herren, den högtlovade,
ropade jag,
och jag blev räddad från mina fiender.
Dödens bränningar brusade kring mig,
förödelsens stormflod skrämde mig.
Dödsrikets snaror omgav mig,
framför mig väntade dödens fällor.
I min förtvivlan klagade jag
för Herren,
ropade jag till min Gud,
och han hörde min röst i sitt tempel,
mitt rop nådde fram till hans öra.
Ps. 18:2–7
Ära vare Fadern och Sonen
och den heliga Anden,
nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen.
Antifonen upprepas.
Bibeltexterna
Hallelujavers
Psaltarpsalm
Antifon
Jag litar på din godhet,
mitt hjärta skall jubla över din hjälp.
Stor är din godhet,
som du sparat åt dina trogna
och som du ger i allas åsyn
åt dem som tar sin tillflykt till dig.
Ps. 13:6
Psalm
Jag har dig kär, Herre, min styrka,
Herre, min klippa, min borg och
min räddare,
min Gud, berget som är min tillflykt,
min sköld och mitt starka värn,
min fristad.
108
SÖNDAGARNA FÖRE FASTETIDEN
Ps. 31:20
Första årgången
Första läsningen
Jer. 9:23–24
Så säger Herren:
Den vise skall inte vara stolt
över sin vishet,
den starke inte över sin styrka,
den rike inte över sin rikedom.
Den som vill vara stolt skall vara stolt
över detta:
att han har insikt och kunskap om mig,
om att jag, Herren, verkar i kärlek,
i rätt och rättfärdighet på jorden,
ty däri har jag min glädje,
säger Herren.
Andra läsningen
1 Kor. 9:24–27
Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men att bara en får priset. Löp då för att
vinna det. Var och en som tävlar måste
försaka allt – löparen gör det för en krans
som vissnar, vi för en som aldrig vissnar.
Jag har målet i sikte när jag löper, och jag
slår inte i luften när jag boxas. Jag går hårt
åt min kropp och tvingar den till lydnad,
för jag vill inte predika för andra och själv
komma till korta.
Till dem sade han: ’Gå bort till vingården,
ni också. Jag skall ge er skäligt betalt.’ Och
de gav sig dit. Sedan gick han ut vid sjätte
timmen och vid nionde och gjorde likadant. Vid elfte timmen gick han ut igen,
och när han såg några andra stå där sade
han: ’Varför står ni här hela dagen utan att
arbeta?’ De svarade: ’Därför att ingen har
lejt oss.’ Då sade han: ’Gå bort till vingården, ni också.’ På kvällen sade vingårdens
ägare till förmannen: ’Kalla samman arbetarna och ge dem deras lön. Börja med dem
som kom sist och sluta med de första.’ De
som hade lejts vid elfte timmen kom fram
och fick en denar var. När sedan de första
steg fram trodde de att de skulle få mer,
men fick var sin denar de också. Då protesterade de och sade till ägaren: ’De där som
kom sist har bara hållit på en timme, och
du jämställer dem med oss som har slitit
hela dagen i solhettan.’ Då sade han till en
av dem: ’Min vän, jag är inte orättvis mot
dig. Vi kom ju överens om en denar, ta nu
vad du skall ha, och gå. Men jag vill ge
den siste lika mycket som du fick. Har jag
inte rätt att göra som jag vill med det som
är mitt? Eller ser du med onda ögon på att
jag är god?’ Så skall de sista bli först och de
första sist.”
Andra årgången
Första läsningen
5 Mos. 7:6–8
Evangelium
Matt. 20:1–16
Jesus sade:
”Med himmelriket är det som när en
jordägare vid dagens början gick ut för att
leja arbetare till sin vingård. Han kom överens med dem om en dagspenning på en
denar och sände i väg dem till vingården.
Vid tredje timmen gick han ut igen och
fick se några andra stå sysslolösa på torget.
Mose sade till Israel:
Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud. Dig har Herren, din Gud,
utvalt att vara hans dyrbara egendom framför alla andra folk på jorden.
Det var inte för att ni är ett större folk
än andra som Herren fäste sig vid er och
utvalde er – ni är ju det minsta folket av
alla. Men Herren älskade er och ville hålla
sin ed till era fäder, och därför förde han er
med stark hand ut ur slavlägret och befriade
dig ur faraos, den egyptiske kungens, våld.
TREDJE SÖNDAGEN FÖRE FASTETIDEN (SEPTUAGESIMA)
109
Tredje årgången
Andra läsningen
Fil. 3:7–14
Första läsningen
Men allt sådant som var en vinst för mig
har jag för Kristi skull kommit att räkna
som en ren förlust. Ja, jag räknar faktiskt
allt som en förlust jämfört med det som är
långt mera värt, kunskapen om min herre
Kristus Jesus. För hans skull har allt det
andra förlorat sitt värde för mig. Jag kastar
det på sophögen för att vinna Kristus och
få leva i honom, inte med den rättfärdighet som lagen ger utan med den som kommer av tro på Kristus, den rättfärdighet som
Gud ger åt dem som tror. Jag vill lära känna
Kristus och kraften från hans uppståndelse
och dela hans lidanden, genom att bli lik
honom i en död som hans – kanske jag då
kan nå fram till uppståndelsen från de döda.
Tro inte att jag redan har nått detta eller redan har blivit fullkomlig. Men jag gör
allt för att gripa det, när nu Kristus Jesus
har fått mig i sitt grepp. Bröder, jag menar
inte att jag har det i min hand, men ett är
säkert: jag glömmer det som ligger bakom
mig och sträcker mig mot det som ligger
framför mig och löper mot målet för att
vinna det pris där uppe som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus.
Evangelium
Matt. 19:27–30
Petrus sade till Jesus: ”Vi har ju lämnat allt
och följt dig. Hur blir det då för oss?” Jesus
svarade: ”Sannerligen, vid världens återfödelse, när Människosonen sätter sig på
härlighetens tron, skall också ni som har
följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. Var och en som för mitt
namns skull har lämnat hus eller bröder
eller systrar eller far eller mor eller barn
eller åkrar skall få hundrafalt igen och ärva
evigt liv. Många som är sist skall bli först,
och många som är först skall bli sist.”
110
1 Sam. 16:1–13
Herren sade till Samuel: ”Hur länge tänker du gråta över Saul? Jag har ju förkastat
honom; han skall inte längre vara kung
över Israel. Fyll ditt smörjhorn med olja
och ta det med dig. Jag sänder dig till Jishaj
i Betlehem, ty jag har utsett en av hans
söner till kung.” Samuel svarade: ”Nej, dit
kan jag inte gå. Fick Saul reda på det skulle
han döda mig.” Men Herren sade: ”Ta med
dig en kviga och säg att du kommer för att
offra till Herren. Bjud så in Jishaj till offerfesten. Sedan låter jag dig veta vad du skall
göra; den som jag utpekar skall du smörja
åt mig.”
Samuel gjorde som Herren hade sagt.
När han kom till Betlehem skyndade stadens äldste emot honom och frågade oroligt: ”Vad för dig hit? Är allt väl?” – ”Ja”,
svarade han. ”Jag är här för att offra till
Herren. Rena er, och kom sedan med mig
till offerfesten.” Han renade Jishaj och hans
söner och inbjöd dem till offret. När de
kom dit och Samuel såg Eliav, tänkte han:
”Här inför Herren står nu hans smorde.”
Men Herren sade till Samuel: ”Fäst dig inte
vid hans utseende och hans resliga gestalt
– honom har jag förkastat. Herren ser med
andra ögon än människor: människor ser
till det yttre, men Herren ser till hjärtat.”
Då kallade Jishaj på Avinadav och lät honom stiga fram inför Samuel. Men Samuel
sade: ”Inte heller honom har Herren utvalt.” Därefter lät Jishaj Shamma stiga
fram, men Samuel sade: ”Inte heller honom har Herren utvalt.” På detta sätt lät
Jishaj sina sju söner stiga fram, men Samuel
sade: ”Herren har inte utvalt någon av
dessa.” Sedan frågade han: ”Är detta alla
dina söner?” – ”Nej”, svarade Jishaj, ”den
yngste är kvar, men han är ute och vallar
fåren.” Då sade Samuel: ”Skicka efter honom, vi går inte vår väg förrän han har
SÖNDAGARNA FÖRE FASTETIDEN
kommit.” Jishaj lät hämta honom, och han
var ljus och ståtlig och hade vackra ögon.
Och Herren sade: ”Han är det, honom skall
du smörja.” Samuel tog då oljehornet och
smorde honom mitt ibland hans bröder.
Och Herrens ande föll över David och var
sedan alltid med honom. Därefter vände
Samuel tillbaka till Rama.
Andra läsningen
Rom. 9:11–23
Innan Rebeckas barn var födda och hunnit göra vare sig gott eller ont – Guds beslut att välja fritt skulle stå fast och gärningar ingenting betyda, endast han själv,
han som kallar – redan då fick hon höra
orden: Den äldre skall tjäna den yngre. Det
är också skrivet: Jag älskade Jakob men hatade Esau.
Vad innebär nu detta? Kan Gud göra
orätt? Naturligtvis inte. Han säger ju till
Mose: Jag skall förbarma mig över vem jag
vill och vara barmhärtig mot vem jag vill.
Alltså kommer det inte an på människans
vilja eller strävanden utan på Guds förbarmande. Skriften säger ju till farao: Det
var därför jag upphöjde dig, för att jag skulle
visa min makt på dig och för att mitt namn
skulle förkunnas över hela jorden. Så förbarmar han sig över vem han vill och förhärdar
vem han vill.
Nu säger någon: Varför fortsätter han
att förebrå oss? Ingen kan ju göra motstånd
mot hans vilja. Men tror du, stackars människa, att du kan göra invändningar mot
Gud? Kan det formade säga till formaren:
Varför gjorde du mig sådan? Bestämmer
inte krukmakaren över sin lera, så att han
av en och samma klump kan göra både ett
fint kärl och ett som inte är så fint? Kanske har Gud, för att visa sin vrede och göra
sin makt känd, länge sparat de kärl som
han har gjort för att förstöra i sin vrede?
Och kanske ville han göra hela sin härlig-
het känd genom de kärl som han har bestämt till att förhärligas genom hans barmhärtighet?
Evangelium
Luk. 17:7–10
Herren Jesus sade:
”Om ni har en tjänare som plöjer eller
vallar får, säger ni då till honom när han
kommer hem från ägorna: Gå genast och
slå dig ner vid bordet. Nej, ni säger: Gör i
ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder
och passa upp mig medan jag äter och
dricker; sedan kan du själv äta och dricka.
Inte får tjänaren något tack för att han gör
vad han är ålagd. På samma sätt med er:
när ni har gjort allt som åligger er skall ni
säga: Vi är odugliga tjänare, vi har bara gjort
vad vi är skyldiga att göra.”
Dagens bön
1.
Herre Gud, himmelske Far.
Öppna våra ögon så att vi ser
hur litet vi har förtjänat din godhet.
Hjälp oss så att vi inte avundas
eller förkastar vår nästa,
som du har benådat.
Detta ber vi om i Herrens Jesu Kristi namn.
2.
Gud, du är gränslös och trofast.
Lär oss att lita på dig,
vad vi än måste genomleva.
Tack för att du möter oss
när vi inte väntar det
och när vi inte har förtjänat din kärlek.
Hjälp oss att förstå din vilja
och att minnas dina löften.
TREDJE SÖNDAGEN FÖRE FASTETIDEN (SEPTUAGESIMA)
111
3.
Himmelske Far.
Ofta väljer du att visa din nåd
mot dem som i våra ögon minst
har förtjänat den.
Lär oss att förstå att din nåd inte kan
förtjänas
men att allt du ger är en gåva.
Hjälp också oss att visa barmhärtighet
så som du visar barmhärtighet.
4.
Gud, du har sänt Jesus Kristus
till oss som gåva, som förebild
och som befriare.
Hjälp oss att avgöra vad som är
väsentligt i våra liv.
Ge oss uthållighet
i kärleken till dem som behöver oss.
Låt oss få se ditt rike,
där de sista skall bli de första
och de första de sista.
I Jesu Kristi namn.
112
SÖNDAGARNA FÖRE FASTETIDEN