Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Världens Historia

Käre användare!
Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Världens Historia
(www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part.
Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna.
Med vänlig hälsning
Redaktionen
Krig
JÄRN
Vid Sedan formades ett nytt Europa i
BLOD
och
Europa/1870
Det nordtyska förbundets kansler
Otto von BisSedan
marck vill ena
Frankrike
alla de tyska
staterna till ett
enda stort rike.
Detta är helt oacceptabelt för Frankrikes kejsare Napoleon III som
skickar ut sin armé i fält.
36
Världens Historia 13 • 2010
Av Morten Rendsmark
År 1870 behövde den tyske järnkanslern Bismarck ett krig
mot Frankrike, och den franske kejsaren gick lätt i fällan. Efter
ett antal taktiska misstag omringades han vid Sedan och
tvingades sedan att kapitulera med hela sin armé. Frankrike
låg med blottad strupe – chanslöst och i politiskt kaos.
P
å sin dödsbädd år 1873 ställde
den före detta kejsaren Napoleon
III en fråga till sin läkare: ”Henri,
var du med vid Sedan?” Läkaren svarade att han var där, och ex-kejsaren fortsatte: ”Vi var inte fega vid Sedan, eller
hur?” En liten stund senare dog Napo­
leon, gammal, sjuk och olycklig.
Inrikespolitiken ledde till krig
Tre år tidigare hade ett storpolitiskt spel
fört ärkefienderna Frankrike och Preussen på kollisionskurs ännu en gång.
Preussaren Otto von Bismarck som
var kansler i ett förbund av nordtyska
stater hade vidlyftiga ambitioner: Han
ville förena alla de tyska småstaterna till
en enda nation – ett mäktigt Stortyskland. Bismarck hade emellertid många
motståndare, både i Preussen och i andra tyska stater. Men han visste att det
fanns en sak som kunde få tyskarna att
enas: ett krig mot Frankrike.
Genom politiskt rävspel lyckades den
förslagne Bismarck få den franske kejsaren att förklara krig mot Preussen. Och
detta fick precis den effekt som Bismarck hade räknat med. Sydtyska stater
som Bayern och Württemberg anslöt sig
omedelbart till preussarna och tillsam-
Byn Bazeilles strax utanför
Sedan blev skådeplats för
några av de mest intensiva
striderna.
SCALA/BPK
mans drog arméerna ut i krig mot
Frankrike.
Napoleon III, brorson till den
berömde Napoleon Bonaparte, var
kejsare i Europas starkaste nation
och såg gärna att de tyska staterna förblev splittrade. Det sista han ville var att
hjälpa Bismarck, men precis som kanslern behövde han ett krig för att lösa ett
internt problem. Napoleon III satt inte
säkert på tronen. Tankar på revolution
hade börjat spira hos hans folk och oroväckande många ville att hans diktatur
skulle ersättas med en folkstyrd republik. Men om han kunde besegra de av-
skydda preussarna skulle hans makt och
status stärkas. Och de revolutionära
skulle få svårt att avsätta en kejsare som
var populär.
Den 19 juli 1870 kom krigsförklaringen och Frankrikes stående armé på
400.000 man skickades ut i fält. Hela
nationen jublade. Folk strömmade ut på
gatorna och viftade med hattar och näsdukar medan de ropade: ”Mot Berlin!
Ge de tyska idioterna vad de tål!”
Napoleon III var emellertid en ganska
halvhjärtad man som aldrig hade fått någon militär utbildning. I stället för ett aggressivt anfall djupt in i Tyskland valde
Världens Historia 13 • 2010
37
Krig
han en mycket defensiv strategi. Han
delade sin armé i två delar och ställde
upp den så att den fransk-tyska gränsen
täcktes. Sedan var kejsaren nöjd. Nu var
det bara att sätta sig ned i tältlägren och
vänta på att tyskarna skulle dyka upp.
Angreppet kom kring den 1 augusti
då tre tyska arméer dundrade in i landet med full kraft. Först tvingades den
sydligaste franska armén på flykten, och
efter flera slag lyckades tyskarna omringa den franska huvudarmén vid staden Metz.
Den flyende södra armén var nu
plötsligt Frankrikes enda rörliga enhet.
Napoleon III reste ut till soldaterna och
efter en välbehövlig omorganisering
tågade armén iväg för att befria de instängda trupperna vid Metz. Tyskarna
De franska
infanteristerna
bar Chassepotgevär, världens
bästa på den
tiden.
roger viollet
kring 120.000 man – tyskarna kunde
mönstra cirka 200.000. Fransmännen
pressades snart undan mot Sedan, bara
en mil från den belgiska gränsen.
En rådvill Napoleon III överlät komSoldater sov mitt framför fienden
Natten till den 30 augusti marscherade mandot till sin marskalk Patrice de Mactusentals franska soldater från undsätt- Mahon, före detta chef i Främlingslegionen och en stridsningsstyrkan längs
härdad och erfaen skogsväg nåren officer. Men
gon mil utanför
inte ens han viss­
staden Sedan. I
te vad han skulle
gryningen kom de
ta sig till. Det enförsta kolonnerna
da han kunde
fram mellan träNapoleon III
kom­m a på den
den vid den lilla
staden Beaumont. De utmattade solda- 31 augusti var att ställa upp sin armé på
terna kastade sig ned på fälten och som- en trekantsformad höjd utanför Sedan.
Hans underordnade, general Ducrot,
nade snart. Ingen av officerarna såg till
att det fanns vaktposter i terrängen runt var inte ett dugg imponerad. Han iaktde sovande – ett misstag som karaktäri- tog tyskarna medan de intog andra kullar i en cirkel kring fransmännen.
serade den franska krigföringen.
”Vi sitter i en potta och snart börjar
De tyska dragonerna på en kulle i närheten trodde knappt sina ögon. Kolonn de skita på oss”, var hans flärdfria komefter kolonn av fransmän stapplade ut ur mentar.
På andra sidan dalen stod den tyske
skogen, slängde sig på marken och blev
generalstabschefen Helmuth von Moltliggande, försvarslösa och sårbara.
Dragonernas befäl skickade genast ke tillsammans med Preussens kung Vilryttare tillbaka till lägret för att mobilise- helm I och Otto von Bismarck. På ett
ra alla tyska trupper. Den här chansen bord låg flera kartor över området. von
fick de inte missa. Inom bara några tim- Moltke gnuggade belåtet händerna:
”Nu sitter de i råttfällan”, flinade han.
mar hade tyskarna fört fram både kano Nere i dalen hade striderna redan
ner och flera tusen infanterister.
Slaget blev ett blodbad från första se- börjat. En tysk officer hade upptäckt en
kund. Tyskarnas granater slog ned bland oskadad järnvägsbro över floden Maas
de sovande fransmännen som sprängdes vid byn Bazeilles. Franska soldater rullai småbitar innan de ens hann vakna och de ut kruttunnor på den och förberedde
inse vad som var i görningen. De som att spränga den när tyskarna stormade
ännu var oskadda kom snabbt på fötter fram med en bataljon på 600 man. De
och såg skräckslagna hur kolonner av jagade fransmännen på flykten, kastade
kruttunnorna i floden och höll bron.
tyska soldater ryckte fram.
På 500 meters håll öppnade tyskarna Därmed hade tyskarna skaffat sig en vikeld med sina gevär. De flesta fransmän tig förbindelse till andra sidan floden.
kastade sig ned på marken igen. Deras
officerare ropade och skrek för att få Tyska kanoner träffade allt
dem att besvara elden, men det var inte Höjden vid Sedan avgränsades av floden
många som lydde order. Många av sol- Maas och två dalar. Sidorna på trekandaterna reste inte på sig förrän de börja- ten var bara några kilometer långa och
de ge sig av i vild flykt mot Sedan och inom detta begränsade område – en lifloden Maas.
ten kulle intill en liten stad – hade frans De fransmän som besvarade elden männen placerat det mesta av sin armé.
sköt vilt med sina splitternya Chassepot- För tyskarna blev platån en levande
gevär som var träffsäkra på hela tusen massa av artillerimål.
meters håll, dubbelt så långt som tyskar- Tyskarna hade en taktiskt sett idealisk
nas, och mycket effektiva i händerna på utgångspunkt. Räckvidden på deras kaväldisciplinerade soldater. Tyskarna noner var upp till fyra kilometer och gekom inte gratis undan; de räknade in nom att ställa upp dem hela vägen runt
3.400 döda och sårade. De franska för- platån kunde de bombardera varenda
lusterna var givetvis mycket större: kvadratmeter. Fransmännen hade ingen
7.500 man.
trygg zon, ingen terräng bakom sig att
Efter slaget vid Beaumont omfattade retirera till, ingenstans att placera sina
den franska fältarmén fortfarande om- fältsjukhus och ingen plats att evakue-
kunde läsa om hela planen i tidningarna
och blev därför inte särskilt överraskade
av de franska truppförflyttningarna.
”Våra kanoner skjuter av
sig själva om Bismarck
drar in de sydtyska
staterna i sitt förbund.”
Järnhand stramar åt greppet
Tyskarnas 700 kanoner gör grovjobbet vid Sedan. Ett dagslångt bombardemang dödar
eller sårar mer än 10.000 fransmän och banar därigenom väg för det tyska infanteriet.
Fleigneux
Franska
4. Sent på eftermiddagen
soldater
Tyska
soldater
Tyska
kanoner
2. Vid 13-tiden är den
franska fronten mellan
Floing och Illy nära att falla
för tyskarnas hårda tryck.
Ardennerskogen
tränger tyskarna in i
Garenne-skogen och
tar tusentals fångar.
Illy
Iges
Floing
Garenne-
skogen
Givonne
3. Fram till kl. 15
Kavalleriets
uppmarschområde
Cazal
anfaller franskt kavalleri
tre gånger – förgäves
och med stora förluster.
Daigny
Sedan
skogen
den vita flaggan
över Sedan.
Maas
Tysk kommandopost
Chevalier-
5. Kl. 17 hissas
Donchery
Frenois
Bazeilles
La MarféeSkogen
Järnvägsbro
Tyskar
1. Före gryningen den
1 september anfaller tyskarna
över floden mot byn Bazeilles.
Fransmän
Styrkor
■ 200.000 man
■ 774 kanoner
■ 120.000 man
■ 564 KANONER
Förluster
■ 2.320 döda
■ 5.980 sårade
■ 700 saknade
■ DRYGT 3.000 DÖDA
■ 14.000 sårAde
■ 104.000 TILLFÅNGATAGNA
Huvudpersoner
Greve Otto von Bismarck
var först Preussens ministerpresident, sedan kansler i
Nordtyska förbundet. En
benhård politiker som bildade ett enat tyskt riket
genom tre blodiga krig.
Napoleon III
valdes till president 1848
men genomförde därefter en
statskupp och lät sig krönas
till kejsare – precis som hans
farbror Napoleon Bonaparte
hade gjort på sin tid.
Krig
ra de civila till. Alla skulle komma att
hamna mitt i ett regn av granater.
Slaget började den 1 september, redan innan dagen hade grytt. En tjock,
kall dimma täckte hela området när tyskarna gick till angrepp mot byn Bazeilles
via den erövrade järnvägsbron och två
pontonbroar som deras ingenjörstrupper lagt ut i skydd av nattmörkret. Tyskarna stötte inte på något motstånd vid floden men när de kom
in mellan husen i byn brakade det
plötsligt loss i mörkret. Skotten
kom vinande från alla håll, från
fönster, hustak och barrikader. De
franska trupperna fick god hjälp av
patriotiska bybor som plockat fram sina
jaktgevär.
Tyskarna led stora förluster och började sätta eld på husen för att tvinga ut
försvararna. De civilpersoner som deltagit i striderna avrättades på fläcken när
de kom ut för att överlämna sig till tyskarna. Efter ett par timmar hade tyskarna fått fotfäste i byn.
Under förmiddagen spred sig striderna upp genom dalarna. Kanoner på båda
sidor öppnade eld men de tyska artilleristerna hade ett klart övertag. Deras kanoner kunde avfyras dubbelt så snabbt
som fransmännens och hade betydligt
större räckvidd. När granaterna slog i
marken splittrades de i 20-30 delar och
slungade ut 40 zinkkulor som spreds åt
alla håll med samma hastighet som gevärskulor.
Det franska artilleriet hade omoderna
kanoner med en räckvidd på bara 2.300
meter och deras granater var inte alls lika effektiva. Under långvariga artilleridueller sköts fransmännens kanoner systematiskt sönder av de mer precisa tyska batterierna. Så snart kanonerna var
oskadliggjorda siktade tyskarna in sig på
de övriga franska ställningarna. Armé-
”Tidens stora frågor löses icke
med debatter och voteringar,
utan med blod och järn.”
Otto von Bismarck
chefen Patrice de Mac-Mahon slogs ut i
ett tidigt skede när han träffades i benet
av granatsplitter.
Kavallerister red tappert mot döden
Strax före middagstid rullade tyskarna
fram sina kanoner vid byn Illy norr om
Sedan. Härifrån kunde de skjuta rakt in
mot fransmännens kulle. Samtidigt
lycka­des de erövra hela Bazeilles och ett
regn av granater började därefter att falla över staden Sedan.
Redan tidigt på eftermiddagen var
den franska frontlinjen mellan byarna
Floing och Illy nära att kollapsa. Generalerna förlorade överblicken eftersom kurirer med viktiga rapporter aldrig kom
fram, och officerare utan kartor missförstod deras order. Vissa enheter kunde
inte förflytta sig till de avsedda positio-
nerna eftersom de var under ständig beskjutning, och för andra trupper var vägar och stigar blockerade av brinnande
hästvagnar eller andra franska trupper
på väg åt motsatt håll.
Det tyska infanteriet klättrade uppför
sluttningen i dalen mellan Floing och Illy och närmade sig fransmännens skyttegravar. De lät sina artillerigranater
hagla ned över fransmännen som i
stora flockar flydde in i Garenneskogen högst upp på platån. Tyskarna började då bombardera skogen.
Träd splittrades och föll ned över
de soldater som sökt skydd mellan
stammarna. Tyskarna stramade åt
sitt grepp kring skogen med benhård
systematik. De franska generalerna Ducrot och Douay försökte förtvivlat hålla
linjen mellan Floing och Illy men före kl.
13 hade alla deras kanoner skjutits sönder. Läget verkade totalt hopplöst.
Douay satte in sina sista reserver.
Han gav kavalleriets cirka 500 ryttare
order om att slå hål i den tyska linjen för
att kunna bryta omringningen. Hundra­
tals kavallerister red ut över platåns kant
och dundrade nedför sluttningen med
lansar, sablar och skjutvapen. De
främsta tyska enheterna föll, men de
tjocka leden av tyska soldater längre bak
sköt ihärdigt – och de franska hästarna
och ryttarna föll som flugor. De över­
levande avbröt anfallet, sporrade sina
hästar och satte av tillbaka uppför
sluttningen.
Det franska kavalleriet offrade sig
i tre hjältemodiga försök att slå
hål på tyskarnas linjer – förgäves.
Roger viollet
Nederlaget var en katastrof
Bismarck dikterade villkoren för vapenvilan: Hela den omringade franska armén skulle avväpnas och föras till fångenskap på tysk mark. Napoleon III skulle placeras i husarrest på ett tyskt slott
tills resten av Frankrike kapitulerat.
Den 3 september stod Bismarck och
von Moltke och såg på när den franske
kejsaren kördes iväg i en vagn.
”Där ser vi en dynasti försvinna”,
konstaterade Bismarck torrt.
Även de meniga franska soldaterna
hade synpunkter; de tog adjö av sin slagne kejsare med grova skällsord och höjda knytnävar.
När Napoleon III på sin dödsbädd
1873 frågade sin läkare om de hade varit fega vid Sedan, svarade läkaren nej.
Men det var knappast till någon tröst för
den döende. Slaget vid Sedan var ett av
de värsta nederlagen i landets historia.
Frankrike var inte längre den starkaste
nationen på kontinenten. Nu var det
Tyskland som höll i taktpinnen.
Läs mer
Geoffrey Wawro: The Franco-Prussian War, Cambridge
University Press, 2005 ● Michael Howard: The FrancoPrussian War, Routledge, 2001 ● Douglas Fermer: Sedan
1870: The Eclipse of France, Pen and Sword, 2008
●
http://1815-1918.blogspot.com/2010/05/decisivebattle-of-sedan-1870.html
●
roger viollet
Brigadgeneral Gallifet var en av de
överlevande. När han återvände till de
franska linjerna möttes han av general
Douay som frågade om han var redo för
ännu ett anfall. ”Så många ni önskar,
herr general. Så länge någon av oss fortfarande är vid liv”, svarade Gallifet. Han
genomförde ytterligare två angrepp med
enorma förluster.
Preussens kung Vilhelm stod på
tryggt avstånd med sin kikare och betraktade de franska kavalleristernas vilda
ritt mot döden. ”Å, vilka modiga gossar”, sade han vemodigt. Den sista kavalleriattacken kom vid
15-tiden, sedan var de franska reserverna slut. Tyskarnas linje var fortfarande
intakt men 350 ryttare och lika många
hästar låg döda eller döende i dalen mot
Floing. Kavalleriet hade offrat sig för att
vända ett slag som redan var förlorat.
Strax därefter ryckte tyskt infanteri in
i Garenneskogen norrifrån. Tusentals
fransmän lade ned sina vapen och
sträckte armarna i luften. De var slut efter flera timmar av intensiv beskjutning.
Kl. 17 gav Napoleon III order om att den
vita flaggan skulle hissas över Sedan.
De revolutionära
parisarna byggde
barrikader i hela
staden – som
här på Montmartre.
Parisare på barrikaderna
Huvudstadsborna vägrade att acceptera att kejsaren kapitulerat. De
krävde att folket skulle förses med vapen och att kriget skulle fortsätta.
Kejsarinnan flydde
Dagarna efter slaget vid Sedan
strömmade ilskna fransmän ut på
Paris gator. Män, kvinnor och barn i
enkla ylleplagg ropade: ”Ett försmädligt nederlag! Död åt Bonaparte! Leve
nationen!” Kejsardömets svaghet och
oduglighet var uppenbar för alla och
stora folkmassor demonstrerade för
att det skulle avskaffas. Republik nu,
löd kravet.
Kejsarinnan Eugénie vankade omkring i slottet Tuilerierna mitt i staden, sömnlös och gråtande. När en
upphetsad folkmassa närmade sig
flydde hon, klädd som en vanlig, enkel parisiska. Hon försvann ut i natten och fick senare asyl i England.
Även resten av familjen Bonaparte
flydde till andra länder och kejsarriket
upphörde att existera.
Tyskarna belägrade Paris
Den tyske kanslern Bismarck krävde
att Frankrike skulle avstå de östfranska regionerna Alsace och Lorraine
till Tyskland. Fransmännen skulle
också betala fem miljarder guldfranc
i ersättning för att de hade startat
kriget. En provisorisk fransk regering
ledd av generaler och republikaner
vägrade emellertid avstå landområden. Därför belägrade tyskarna Paris.
Den väl befästa staden försvarades i fyra månader av improviserad
milis och reguljära militärtrupper.
Tillsammans hade de 400 kanoner
och lyckades hålla tyskarna på av-
stånd. Men till sist blev svälten och
kölden för svår och fransmännen
tvingades ge vika för Bismarcks krav.
Tyskarna vände segerrusiga hemåt.
De röda tog makten
Tyskarna lämnade efter sig ett Frankrike i politiskt kaos som ledde till
inbördeskrig. I Paris tog milis, arbetare och soldater makten. Bland
dessa fanns både socialister, anarkister, kommunister och extrema republikaner som tillsammans kallade sig
kommunarder. I mars 1871 bildade
de pariskommunen som var världens
första socialistiska ”stat”. Men kommunens kommitté styrde bara Paris.
Utanför staden hade borgerliga
republikaner makten. De ville att landet skulle styras av en nationalförsamling och reste en här för att slå
ned kommunarderna. Den sista veckan i maj intog hären Paris – gata för
gata, hus för hus. Soldaterna kringgick barrikaderna genom att slå hål i
husväggarna och anfalla bakifrån.
Omkring 25.000 röda parisbor
dödades i striderna och många avrättades på plats utan rättegång. När
den sista barrikaden fallit hamnade
tusentals upprorsmän i fängelse eller
deporterades till straffkolonin Nya
Kaledonien i Stilla havet.
Borgerliga, konservativa republikaner utropade den tredje franska republiken som styrdes av en president,
en senat och folkvalda ledamöter i
deputeradekammaren.