EU-15 blir EU-25
30 frågor och svar om EU:s östutvidgning
Estland
Lettland
Litauen
Polen
Slovakien
Slovenien
FöreningsSparbanken
April 2004
Tjeckien
Ungern
Cypern
Malta
Förord
I och med utvidgningen den 1 maj 2004 och nytillkomna 75 miljoner människor omfattar den Europeiska Unionen över 450
miljoner konsumenter. EU växer i Östersjöregionen – Sveriges
närmarknad – med cirka 45 miljoner människor.
Den svenska handelsstatistiken visar att Sveriges handel med de
nya EU-länderna redan ökat påtagligt på senare år, särskilt med
Polen och de tre baltiska staterna. Det gäller både exporten och
importen.
Inte minst för småföretagen kommer de korta geografiska
avstånden till speciellt dessa fyra länder att vinna i betydelse
liksom den stigande rättssäkerheten. Även många svenska kommuner håller på att intensifiera samarbetet med länderna på
andra sidan Östersjön.
Det är viktigt att visa de nya EU-länderna erforderlig respekt för
den gigantiska omvandlingen från ineffektiv planekonomi till
fungerande marknadsekonomi. Givetvis kvarstår olika strukturella problem i de nya EU-länderna. Påtagliga strukturproblem
finns dock även i exempelvis USA, Japan, Tyskland, Frankrike
och Sverige.
Ödmjukhet är i många sammanhang en dygd – inte minst gentemot de tio nya länderna, vilka kämpat hårt för att kunna hamna
på EU:s nya politiska och ekonomiska karta.
Den första delen i denna publikation behandlar östutvidgningen
mer allmänt. I det andra avsnittet ges östutvidgningen ett
svenskt perspektiv.
Förhoppningsvis kan denna lilla skrift bidra något till ökad
kunskap och förståelse för vissa viktiga frågor som berör EU:s
betydelsefulla östutvidgning.
April 2004
Hubert Fromlet
Jörgen Kennemar
Föreningssparbankens Ekonomiska sekretariat
2
A. Allmänna frågor
1.
Vilka är de nya EU-länderna och vad menas med
EU15, EU8, EU10 och EU25?
– De nya EU-länderna kommer från före detta Sovjetunionen
och de före detta planekonomierna i Centraleuropa – med
följande storleksordning (antalet invånare i miljoner inom parentes): Polen (38,2), Tjeckien (10,2), Ungern (10,1), Slovakien
(5,4), Litauen (3,5), Lettland (2,3), Slovenien (2) och Estland
(1,4). Dessa länder utgör EU8. Lägger man till öarna Cypern
(0,7) och Malta (0,4), så har man tio nya EU-länder (EU10).
EU15 omfattar de gamla EU-länderna fram till den 30 april 2004.
EU15 och EU10 tillsammans kallas numera ofta EU25.
2.
Blir de nya EU-länderna också direkt medlemmar i
EMU med euron som ny valuta?
– Nej, absolut inte. Också de nya EU-länderna måste uppfylla
vissa ekonomiska villkor avseende statsskulden, budgetunderskott och dylikt för att på sikt få införa euron. Dessutom måste
ett EMU-kandidatland ha klarat en friktionsfri koppling till
euron under två år inom ramen för valutasamarbetet ERM2,
innan en övergång till euron kan bli aktuell. Varje land granskas
individuellt beträffande EMU-duglighet. Endast ett fåtal nya
EU-länder verkar kunna bli euromogna redan under de närmaste
2-3 åren. Men även det är osäkert. Estland, Slovenien, Litauen
och Lettland ses för närvarande som de främsta EMU-kandidaterna – med betoning på “för närvarande”.
3.
Vilka inträdeskrav fick de nya EU-länderna uppfylla?
– Tre villkor skulle vara uppfyllda. För det första en stabil,
fungerande demokrati som respekterar de mänskliga rättigheterna och garanterar skydd av minoriteter; för det andra en
fungerande marknadsekonomi, det vill säga att landet ska klara
av att möta konkurrensen på EU:s gemensamma marknad; för
det tredje en väl fungerande administrativ infrastruktur med
myndigheter som kan tillämpa och övervaka EU:s gemensamma
regelverk. För att nå dessa tre villkor har EU avhandlat 31 olika
förhandlingskapitel med varje kandidatland. Dessa kapitel
täcker hela EU-samarbetet och EU:s alla lagar och regler. De nya
EU-länderna har bedömts uppfylla samtliga dessa krav.
3
4.
Inom vilka områden har de nya EU-länderna
anpassningstider efter inträdet för att så småningom
hamna på EU-nivå?
– Flest övergångsperioder och undantag från EU:s regelverk avser områdena miljö, jordbruk, skatter och personers fria rörlighet.
De längsta anpassningstiderna finns inom miljö- och jordbruksområdet, delvis på grund av omfattande moderniseringsbehov.
På det skattepolitiska området är det främst punktskatter och
moms på vissa varor och tjänster som givit upphov till övergångsperioder. Fri rörlighet på arbetsmarknaden mellan de nya
och gamla EU-länderna dröjer. Anpassningsperioder på två till
sju år har införts eller planeras i samtliga av de nuvarande 15 EUländerna.
5.
Kan de nya EU-länderna således betecknas som
marknadsekonomier?
– Tveklöst ja. Givetvis präglas vissa områden i ekonomin av mer
marknadsekonomi än andra – precis som i Västeuropa.
Konsekvent tillämpning av marknadsekonomins principer rent
ideologiskt och praktiskt kan dock ibland vara en generationsfråga i de nya EU-länderna.
6.
Hur ställer sig de nya EU-länderna ekonomiskt i
jämförelse med de gamla EU15-länderna?
– De nya EU-länderna är – sammantagna – små ekonomier i
jämförelse med de gamla EU-länderna, framför allt om man
mäter tekniskt i form av bruttonationalprodukt (BNP). I BNP
sammanfattas all produktion av varor och tjänster. Under 2002
utgjorde BNP för de tio nya medlemmarna drygt 400 miljarder
euro, vilket motsvarar cirka 5 % av de 15 nuvarande EU-ländernas BNP. Det kan jämföras med den nederländska ekonomins
storlek. Räknat i köpkraft ökar dock andelen till omkring 10 %.
Oavsett mätmetod är de nya EU-ländernas ekonomiska storlek
betydligt mindre än den femtedel som de nya medlemmarna
utgör befolkningsmässigt. Det vore dock fel om svenska företag
fixerade sina internationella strategier för mycket på dessa
makroekonomiska relationstal.
7.
Om vi till exempel antar att ekonomin (BNP) i EU15
växer med 2 % framöver och i Estland med 5 %, hur
lång tid skulle det ta för Estland att med sin BNP per
capita komma ikapp de gamla EU-länderna?
– Det skulle ta 30 år. En årlig BNP-tillväxt på 5 % är kanske en
optimistisk bedömning. Möjligtvis kommer det att dröja längre.
4
Om BNP i den estniska ekonomin däremot framöver växer en
procentenhet långsammare (med 4 %), skulle det ta ytterligare
15 år – det vill säga 45 år – för att komma ikapp de gamla EUländerna.
Att komma ikapp de gamla EU-länderna blir följaktligen en
mycket långvarig process. Grekland till exempel ligger idag fortfarande under EU:s genomsnittliga BNP per capita. Irland
däremot tillhör idag EU:s toppländer efter en mycket trög start.
Irlands exempel visar att mindre utvecklade länder mycket väl
kan lyfta vid mångårig målmedveten ekonomisk politik.
8.
Vilka olika ekonomiska utgångslägen har de nya EUländerna mätt som BNP per capita?
– BNP-tillväxten i de nya EU-länderna ökar snabbare än i de 15
gamla EU-länderna och torde göra så även framöver. Men det
sker från en låg nivå. BNP per capita, som i viss mån återspeglar
köpkraften i ett land, är i de nya länderna endast 40 % av genomsnittet för EU-15. Samtidigt finns det stora ekonomiska skillnader mellan länderna. Slovenien och Cypern har den högsta
BNP-nivån per capita, drygt 70 % av EU-genomsnittet. I
Tjeckien och Ungern är motsvarande andel omkring 60 %. Polen
och de baltiska länderna uppnår inte mer än cirka 40 % av EU:s
genomsnittliga BNP per capita.
9.
Finns det ytterligare EU-kandidatländer?
– Framför allt Rumänien och Bulgarien, som redan är mitt inne i
den konkreta EU-anpassningsprocessen. Många bedömare tror
att dessa två sydosteuropeiska länder kan bli EU-medlemmar så
tidigt som 2007 – trots den påtagliga ekonomiska eftersläpningen
även jämfört med Polen och de baltiska länderna. Kroatien kan
komma efter Rumänien och Bulgarien. Turkiet försöker att få
igång förhandlingar om medlemskap – men verkar hittills få
aktivt stöd endast av Tyskland.
10. Hur mycket kommer EU-utvidgningen att kosta?
– Kortsiktigt fram till 2006 handlar det om ganska begränsade
kostnader. Därefter gäller en ny långtidsbudget för hela EU,
vilken man för närvarande förhandlar om. Säkert är att en hel del
av nuvarande mottagare av EU:s regionalstöd kommer att förlora
på det kommande regionalstödssystemet, eftersom pengar skall
omfördelas till förmån för eftersläpande regioner i de nya EUländerna. Exakta resultat känner man inte till i dagsläget. Man
kan anta att EU:s utgifter för de nya medlemmarna kommer att
vara bärbara även bortom 2006. De nya medlemsländerna tvingas
5
bland annat till omstruktureringar av sina jordbruk. Först år 2013
kan de nya EU-länderna ta EU:s jordbruksstöd i fullt anspråk.
De kommande politiska förhandlingarna i dessa budgetfrågor
kommer att vara mycket hårda.
11. Vilka positiva bidrag kommer från de nya EUländerna? Kan vi lära oss något av dessa länder?
– Vi bör inte underskatta att de nya EU-länderna åstadkommit
den enorma omställningen från planekonomi till marknadsekonomi på mindre än 15 år. Detta är en stark prestation som
vittnar om flexibilitet i många avseenden. Även den senaste
reformbenägenheten inom skatteområdet måste betecknas som
positiv – med förhoppningsvis positiva återverkningar på de
gamla EU-länderna. Det finns på sina ställen en påtaglig
kunskapshunger i de nya medlemsländerna. Investeringar i
humankapital är – som bekant – bra för den långsiktiga tillväxten.
12. Vilka problem kan de nya EU-länderna medföra för
EU i sin helhet och för olika gamla medlemsländer?
– Något exakt svar på denna fråga kan inte ges. Förhoppningsvis
blir det inte så betungande problem framöver. Problem för EU i
sin helhet kan exempelvis komma från allvarliga dispyter om
budgetpengar och rösträtt, för tidiga ERM2- och EMU-inträden
och mer avslappnad strukturpolitik efter genomfört EU-inträde.
Demokratiska – men fortfarande något omogna politiska partier
– kan eventuellt också ställa till med vissa problem och osäkerhet framöver liksom kvarvarande institutionella bromsklossar.
Om invandringen av arbetskraft från de nya EU-länderna
kommer att vålla större bekymmer återstår att se. EU:s egna
kalkyler tyder inte på detta. Hur som helst kommer alla arbetsmarknader att vara öppna om sju år.
13. Finns det fler viktiga inslag i EU-utvidgningen än de
rent ekonomiska?
– Det är framför allt de förra kommunistländernas önskan om en
säkerställd demokratisk utveckling – en faktor som lätt glöms
bort här hemma. Av samma anledning betyder det nyvunna
Nato-medlemskapet väldigt mycket för de berörda nya EUländerna. Vi bör inte glömma fredsaspekten i samband med EUutvidgningen.
6
14. Generellt sett – finns det nämnvärda makro- och
mikroekonomiska brister i EU8-länderna?
Naturligtvis är inte allt perfekt i de nya ex-kommunistländerna.
Men vilket land har perfekta makroekonomiska förutsättningar
för bestående god tillväxt? Vissa av de nya EU-länderna har
alltför stora underskott i utrikeshandeln, vissa i statsbudgeten.
Mikroekonomiska och institutionella brister förekommer frekvent. Dessa kan fortfarande gälla transparens, byråkrati,
redovisning, lagarnas tillämpning och inte minst korruption.
Dylika brister utgör en broms för den långsiktiga tillväxten och
observeras noggrant av EU-kommissionen.
Enligt Transparency Internationals korruptionsindex för år 2003
intar de nya EU-länderna inte några speciellt lysande positioner.
Bäst ligger Estland till i detta sammanhang. Förhoppningsvis –
eller rent av troligen – kommer dock själva EU-medlemskapet
att öka trycket för att gradvis åstadkomma minskande institutionella bromsklossar.
15. Kommer EU-utvidgningen att leda till en så kallad
ekonomisk “big bang”?
Med “big bang” menas här att en rivstart från och med den 1 maj
2004 skulle skapa en ny stark våg av större investeringar från
utlandets sida i de nya EU-länderna – med så småningom tydligt
förstärkt tillväxt. En sådan mycket snar utveckling i direkt
anslutning till EU-inträdet verkar dock inte sannolik. Dels har
det senaste årtiondet redan inneburit påtagliga utlandsinvesteringar i exempelvis Polen, Ungern och Estland. Dels finns det i
globaliseringens tidevarv konkurrerande investeringsländer såsom Kina, Ryssland och Brasilien, men även alltmer Rumänien
och Bulgarien. Den stigande rättssäkerheten efter EU-inträdet
kan dock få inte minst fler småföretag ur startgroparna. Allt detta
kommer att ske mer gradvis och inte över en natt.
7
B. Östutvidgningen i ett svenskt
perspektiv
16. Vad säger läroböckerna om utrikeshandel avseende en
händelse som EU-utvidgningen?
– Enligt läroböckerna och all praktiskt erfarenhet tenderar
grannländer att ha speciellt intensiv handel med varandra. Mer
exakt säger till exempel den så kallade gravitationsteorin att
handelsvolymer i hög grad beror på närhet och antalet invånare
mellan stater, regioner eller städer. Studier visar att EU-utvidgningen långsamt men säkert kommer att forcera en sådan
utveckling i Östersjöregionen. Direktinvesteringar över gränserna kommer att förstärka den ekonomiska integrationsprocessen
ytterligare.
Den dominerande uppfattningen bland forskarna är att östutvidgningen sammantaget kommer att ge Europa lätt positiva
tillväxtimpulser. Det vore dock förmätet att klä sådana effekter i
siffror. Dylika studier bör alltid tas med en nypa salt.
17. Har svenska företag redan engagerat sig synligt i de nya
EU-länderna med tanke på östutvidgningen?
– Ja definitivt. Det avspeglas inte minst i ett växande handelsutbyte och ökade investeringar där. De svenska företagens
investeringar i de nya EU-länderna har sammantaget ökat med
drygt 40 miljarder kronor under 1995-2003. De största investeringsbeloppen gick till Polen. Relativt sett är den svenska exponeringen störst i de baltiska länderna, där Sverige är en av de
största utländska investerarna överhuvudtaget.
18. Hur stor var andelen av den totala svenska exporten
respektive importen till EU10 åren 1996 och 2003?
– Sveriges exportandel till de nya EU-länderna har stigit från
2,8 % 1996 till 4,4 % år 2003. Importandelen från de nya EUländerna har under samma period stigit från 2,8 till 6 %.
19. Hur stor var den svenska varuexporten till de enskilda
EU10-länderna i kronor under 2003?
Exporten till de nya EU-länderna omfattade 36 miljarder kronor
under 2003, vilket är mer än en fördubbling jämfört med 1996.
Fördelningen på olika länder ser ut på följande sätt:
8
Svensk export till de nya EU-länderna, miljoner kronor, 2003 (SCB)
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Polen
Estland
Tjeckien
Ungern
Litauen
Lettland
Slovakien
Slovenien
Cypern
Malta
13 624
5 562
4 447
4 337
2 832
2 814
1 379
1 085
525
155
20. Hur stor var den svenska varuimporten från de
enskilda EU10-länderna i kronor under 2003?
– Under de senaste åren har Sveriges import från dessa länder
ökat snabbare än exporten. Det svenska importvärdet från de
nya EU-länderna var 40 miljarder kronor under 2003 jämfört med
13 miljarder kronor 1996. En hel del av denna import avser från
Sverige förflyttad produktion. Fördelningen mellan Sveriges
leverantörsländer har följande utseende:
Svensk import från de nya EU-länderna, miljoner kronor, 2003 (SCB)
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Polen
Estland
Tjeckien
Ungern
Litauen
Lettland
Slovakien
Slovenien
Cypern
Malta
15 306
6 610
4 179
4 007
3 982
3 782
1 157
912
66
44
21. Den pågående förläggningen av produktion från Sverige
till de nya EU-länderna diskuteras mycket. Är detta en
direkt följd av EU-utvidgningen?
– Till viss del känns det säkert tryggt för många företag att
investera i ett land som har relativt låga arbetskraftskostnader
och som samtidigt följer EU:s lagar och regelverk. Samtidigt pågår globaliseringsprocessen med all sin kostnadspress, innebärande att internationellt konkurrensutsatta företag ständigt
söker sig till marknader med lägre kostnader. Det kan också ske
förflyttningar av produktion till andra världsdelar.
Att denna process är global och inte enbart EU-regional, visar till
exempel det stora intresset även från svensk sida att investera i
9
Kina och att importera alltmer från Mittens rike. Det gäller att
komma ihåg att endast en gynnsam inhemsk utveckling i dessa
framåtsträvande länder kan ge oss här hemma möjlighet till goda
exportaffärer dithän. Det finns med andra ord ett ömsesidigt
beroende. Handel kräver per definition två parter.
22. Vad betyder EU-utvidgningen för svenska företag,
i synnerhet för småföretagen?
Östersjöregionen blir en allt viktigare marknad för landets
mindre företag. Småföretag tenderar att ha en intensiv handel
med närliggande länder. Polen och de baltiska ländernas inträde
i EU kan därför vara särskilt intressant för de svenska småföretagen. Korta avstånd och en gradvis ökad rättssäkerhet i de
nya medlemsländerna kommer sannolikt att stimulera till ett
växande handelsutbyte.
Samtidigt blir konkurrensen från de nya EU-länderna allt
tuffare. Lågförädlad produktion kommer på sikt att bli allt
svårare att ha kvar i Sverige på grund av betydligt lägre arbetskraftskostnader på andra sidan Östersjön. Detta kan ibland vara
en förutsättning för att skapa eller behålla jobb i Sverige.
Nuvarande svenska underleveranstörsstrukturer kan förändras
på ganska kort tid. Satsning på forskning och utveckling – inte
minst bland landets småföretag – blir en strategisk uppgift för att
stärka företagens framtida konkurrenskraft.
23. Vad betyder EU-utvidgningen för hushållen i Sverige?
– Svenska hushåll kan komma att påverkas av EU-utvidgningen
på olika sätt. Vissa svenska jobb kommer att gå förlorade. Det
hade skett även utan EU-utvidgning – men kanske mer till andra
länder. Å andra sidan kommer nya jobb till här hemma till följd
av förbättrade exportmöjligheter. Nettot av dessa två trender är
inte helt förutsebart. Det beror inte minst på hur tillväxtpolitiken sköts i Sverige och hur det därmed kommer att gå för
Sverige. Svensk ekonomisk politik och parterna på arbetsmarknaden har ett eget ansvar i konkurrenskraft- och sysselsättningsfrågorna.
Resor till de nya EU-länderna kommer att bli allt vanligare –
men även till oss. Turismen kommer att gynnas; på längre sikt
också om både Sverige och de nya EU-länderna kommer att ha
en gemensam valuta, euron. Flertalet nya EU-länder vill införa
euron så snart som möjligt. Detta skulle kunna ge den svenska
EMU-debatten ett nytt innehåll. Det är mycket väl möjligt att
samtliga Östersjöländer, förutom Ryssland, om cirka ett årtionde
10
kommer att ha en enda valuta, euron. Detta skulle vara
befrämjande för hela Östersjöhandeln, anser många forskare.
24. Vad betyder EU-utvidgningen för svenska kommuner?
– Till stor del liknar effekterna på kommunerna de ovan
beskrivna på hushållen, det vill säga kommunernas medborgare
och skatteinbetalare. En hel del företag i kommunerna kommer
att uppleva skärpt konkurrens. För kommunerna blir det därför
allt viktigare att arbeta med den egna konkurrenskraften – men
det hade varit ett krav även utan östutvidgning.
Bilateralt samarbete med mer befolkningstäta områden i de nya
EU-länderna verkar speciellt intressant. Viktigt är också att
kommunerna verkar för kontinuerliga utbyten avseende kultur,
idrott m m jämte den ekonomiskt orienterade strategin.
25. Hotas jobben här hemma på grund av östutvidgningen?
– Det största hotet mot jobben i Sverige är en otillräcklig
tillväxtpolitik på hemmaplan. Givetvis kommer en del svenska
företag eller produktionsanläggningar att bli utkonkurrerade av
företag i de nya europeiska marknadsekonomierna. Globaliseringen hade dock lett till en sådan utveckling även utan EUutvidgning. Detta tål att upprepas.
Arbetstillfällen inom lågförädlad produktion kommer – som
redan antytts – att bli allt svårare att bibehålla i länder med höga
arbetskraftskostnader. Men även konkurrensen inom tjänstesektorn ökar. Vissa studier visar dessutom att outsourcing av
produktion redan börjat omfatta företag med mer avancerade
produkter. Inte minst av denna anledning är det viktigt att
utbildning, innovationer och (små-)företag får all tänkbar uppbackning här hemma.
Utflyttning av produktion och sysselsättning är ingen ny företeelse i svensk ekonomi. Under exempelvis 1970-talet genomgick svenskt näringsliv en stor strukturförändring, när textil- och
varvsindustrin förlades till andra länder.
26. Vilken växelkurspolitik har de nya EU-länderna?
– Växelkurspolitiken varierar i de nya EU-länderna. Estland och
Litauen har en ensidig och fast valutakoppling till euron via en
så kallad sedelfond. Cyperns, Ungerns och Maltas valutor fluktuerar för närvarande inom ett växelkursband mot euron. I
Lettland är valutan kopplad till en valutakorg – särskilda
dragningsrätter (SDR) – bestående av den amerikanska dollarn,
euron, yenen och det brittiska pundet. Tjeckiens, Polens,
11
Slovakiens och Sloveniens valutor flyter fritt, vilket för övrigt
också gäller den svenska kronan (se även fråga 2).
27. Kan aktieplaceringar i de nya EU-länderna
rekommenderas?
De nya EU-länderna har fortfarande underutvecklade kapitalmarknader i både teknisk och volymmässig mening. Ofta förekommer en mindre sträng syn på etik och “corporate
governance” än vad vi är vana vid. Därför bör aktieplaceringar i
de nya EU-länderna endast ske vid riskmedvetenhet och
finansiell bärkraft, även om god avkastning åtminstone temporärt kan vara möjlig. På sikt kommer dock de nya EU-länderna
allt närmare vår egen kapitalmarknadsstandard.
28. Finns det andra områden än de rent ekonomiska som
kan bidra till ökad integration mellan gamla och nya
EU-länder, speciellt inom Östersjöregionen?
– Vi har redan nämnt att det kan handla om samarbete vad gäller
kultur, idrott, skolor, politiker, miljö och mycket annat. Olika
typer av nätverk kommer att betyda mycket i det långa loppet.
Till en framgångsrik integration hör alltid starkt stöd “underifrån”, både mentalt och praktiskt.
29. Kan de nya EU-länderna uppnå höga tillväxttal under
lång tid framöver? Hur skall man som svenskt företag
se på denna fråga?
– Det är ett faktum att den ekonomiska upphämtningsprocessen
kommer att bli mycket långvarig för de nya EU-länderna. Vi talar
i de flesta fall om närmare ett halvt sekel, ibland även mer. Vissa
länder kommer dock att lyckas bättre än andra. Det vore helt fel
att dra alla EU8-länder över en kam. Likväl torde EU8-ländernas
tillväxt under åtskillig tid framöver vara minst två gånger så stor
som de gamla ländernas, givetvis med svängningar. En cirka 44,5-procentig genomsnittlig BNP-tillväxt i de nya EU-länderna
skulle möjligen framöver kunna betecknas som tillfredsställande. Samma betyg ger man de gamla 15 EU-länderna vid
kanske en 2-procentig BNP-tillväxt.
Vi har redan beskrivit att alla nya EU-länder har kvarvarande
strukturproblem, vilka då och då kommer att leda till lägre
tillväxt eller rent av lågkonjunkturer. Det vore fel att för varje
land räkna med oavbruten hög tillväxt under lång tid framöver.
Dessutom är de nya EU-länderna också starkt beroende av den
västeuropeiska konjunkturen. Uppemot två tredjedelar av dessa
12
länders export går numera till de gamla EU-länderna, vilka ännu
inte orkat lyfta till en bättre långsiktig tillväxt.
Vidare är det ett känt ekonomiskt forskningsresultat att mindre
utvecklade länder efter en längre tids framgångar inte kan
åstadkomma samma höga tillväxt som ett land i början av en
mångårig upphämtningsprocess. Ekonomer förklarar detta fenomen med investeringarnas avtagande marginalnytta.
30. Var hittar jag ytterligare information om
östutvidgningen?
– Internet ger en hel del matnyttig information. Följande källor
kan vara av speciellt intresse: EU-kommissionen, Eurostat,
ECB, OECD, EBRD, Finlands Bank men även forskning vid
exempelvis Handelshögskolan i Stockholm, Baltic Business
School i Kalmar och Blekinge Tekniska Högskola. En del
dagstidningar och bankrapporter icke att förglömma. Givetvis
finns nyttig experthjälp även hos Exportrådet och svenska
ambassader i de nya EU-länderna.
Ekonomiska sekretariatet
105 34 Stockholm, tel 08-5859 1031
[email protected]
www.foreningssparbanken.se
Ansvarig utgivare
Hubert Fromlet, 08-5859 1031.
Cecilia Hermansson, 08-5859 1588
Jörgen Kennemar, 08-5859 1478
ISSN 1103-4897
Skriften ”EU-15 blir EU-25 – 30 frågor och svar om EU:s östutvidgning” ges
ut som en service till våra kunder. Vi tror oss ha använt tillförlitliga källor och
bearbetningsrutiner vid utarbetandet av analyser, som redovisas i publikationen. Vi kan dock inte garantera analysernas riktighet eller fullständighet
och kan inte ansvara för eventuell felaktighet eller brist i grundmaterialet
eller bearbetningen därav. Läsarna uppmanas att basera eventuella
(investerings-) beslut även på annat underlag. Varken FöreningsSparbanken
eller dess anställda eller andra medarbetare skall kunna göras ansvariga för
förlust eller skada, direkt eller indirekt, på grund av eventuella fel eller
brister som redovisas i denna skrift.
13
