5
2014
FAKTA FRÅN KOMMERSKOLLEGIUM
Nr. 5, november 2014
En gemensam europeisk marknad
EU:s inre marknad består av 31 länder. Mellan dessa länder ska varor, tjänster,
personer och kapital utan problem kunna röra sig över gränserna.
På EU:s inre marknad ska man kunna röra sig
fritt. Det innebär att hinder som till exempel
passkontroller och tullar inte ska finnas. Ända
sedan 1957 har det varit ett mål att skapa en fri
marknad inom EU. Då enades medlemsländerna om vilka principer EU ska bygga på,
och formulerade dessa i det så kallade Romfördraget som började gälla 1958. Den inre
marknaden bildades 1993 genom det så
kallade Maastricht-fördraget (EU-fördraget).
En grundtanke med den inre marknaden är att
EU-medborgare ska kunna bo, arbeta, köpa
varor och tjänster och studera var som helst
inom den inre marknaden. Företag ska lika
enkelt som i hemlandet kunna tillverka och sälja
sina produkter, leverera tjänster och investera
överallt på den inre marknaden.
EU:s inre marknad ska helt enkelt fungera som
en gemensam, europeisk marknad utan
gränser mellan medlemsländerna.
Inre marknadens byggstenar
EU:s lagstiftning: Består av olika fördrag
som kan sägas motsvara grundlagar. Vissa
undantag från dessa lagar finns, den fria
rörligheten får till exempel inte skada miljön
eller människors hälsa.
Tullunion: Alla interna tullar och avgifter
mellan medlemsländerna är borttagna. EU
har också en gemensam handelspolitik
med exempelvis samma tullar mot länder
som inte är EU-medlemmar.
Harmonisering: EU-ländernas lagar och
övriga regler anpassas efter varandra.
Ömsesidigt förtroende: En produkt som
säljs i ett EU-land ska normalt också få
säljas i övriga länder i unionen, en princip
som kallas ömsesidigt erkännande.
Förebyggande arbete: Medlemsländerna
måste i förväg tala om när de tänker införa
nya eller förändrade krav på varor och
tjänster. Vissa krav är otillåtna och kan
stoppas redan innan de börjat användas.
EUs inre marknad består av de 28 EU-länderna samt
Norge, Island och Liechtenstein.
Box 6803, 113 86 Stockholm Besöksadress: Drottninggatan 89 Telefon +46 8 690 48 00
Fax +46 8 30 67 59 E-post [email protected] www.kommers.se
Det kan fungera ännu bättre
Många hinder för handel mellan EU-länderna
har tagits bort, men det finns fortfarande saker
som kan förbättras. Det är till exempel svårare
för företag att handla med tjänster än med
varor. Olika nationella krav kan hindra handel,
något som kan undvikas genom ömsesidigt
erkännande. Byråkratiskt krångel kan lägga
hinder i vägen för den fria rörligheten.
Tullkontrollerna till de tre EES-länderna Norge,
Island och Liechtenstein är också en form av
hinder.
Hjälp att lösa problem
Kommerskollegium hjälper till att främja och
underlätta fri rörlighet på den inre marknaden.
På Kommerskollegium finns Solvit som hjälper
företag och privatpersoner att lösa problem som
uppstår när myndigheter inte följer reglerna för
den fria rörligheten på den inre marknaden.
De fyra friheterna ska råda
Med vissa undantag ska fri rörlighet råda för
EU-medborgare på den inre marknaden,
vilket exempelvis innebär:
Fri rörlighet för personer: En svensk
student har rätt att studera i Italien.
Fri rörlighet för tjänster: Ett brittiskt
företag som säljer översättningstjänster
har rätt att erbjuda dessa i Tyskland.
Fri rörlighet för kapital: EUmedborgare har rätt att genomföra
betalningar till andra länder på den inre
marknaden.
Fri rörlighet för varor: Ett svenskt
företag som säljer ridutrustning har rätt
att sälja sina varor till Spanien.
Vad är ett hinder mot fri rörlighet?
EU:s inre marknad
EU:s inre marknad består av:
o 31 länder: EU-länderna samt
EES-länderna Norge, Island och
Liechtenstein. EES står för
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.
o 500 miljoner människor
o 20 miljoner företag
Omkring 80 procent av Sveriges import
kommer från den inre marknaden.
Omkring 70 procent av Sveriges export
går till den inre marknaden.
Ett exempel från verkligheten handlar om en
svensk student som skulle studera i Italien. För
att få göra det måste studenten ha uppehållstillstånd i Italien, men för att få det krävde de
italienska myndigheterna att studenten skulle
ha en italiensk sjukförsäkring. Studenten hade
ett europeiskt sjukförsäkringskort från den
svenska försäkringskassan, men det godkändes inte. Efter att Solvit hade kontaktat den
italienska kommunen godkändes studentens
bevis på sjukförsäkring. Studenten fick därmed
uppehållstillstånd och kunde börja sina studier.
Länkar
Kommerskollegium:
www.kommers.se/im
Solvit:
www.solvit.se
