ReferatLagrummet

Regeringsrätten
RÅ 1995 ref. 46
Målnummer:
5710-94
Avgörandedatum:
1995-06-16
Rubrik:
Fråga vid tillämpning av lagen med särskilda bestämmelser om
vård av unga om påtaglig risk för skada av ett barns hälsa eller
utveckling förelegat till följd av psykisk störning hos
ensamstående förälder.
Lagrum:
 1 § andra stycket och 2 § lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga (LVU)
Rättsfall:





RÅ
RÅ
RÅ
RÅ
RÅ
1985
1985
1985
1986
1992
Avdelning:
1
2:26
2:46
2:83
not. 67
ref. 6
REFERAT
Ordföranden i Sociala distriktsnämnden Centrum i Lunds kommun beslöt den
24 maj 1994 att med stöd av 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser
om vård av unga, LVU, omedelbart omhänderta U.J., född den 14 mars 1990.
U:s mor M.J., född 1960, intogs samma dag för vård enligt 6 § lagen
(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT.
Den 14 juni 1994 ansökte distriktsnämnden hos länsrätten om att U. skulle
beredas vård enligt 1 § andra stycket och 2 § LVU. M.J. bestred och U:s
offentliga biträde avstyrkte bifall till ansökan.
I dom den 23 juni 1994 avslog länsrätten en ansökan från chefsöverläkaren vid
Psykiatriska kliniken i Lund om medgivande till fortsatt tvångsvård av M.J.
Länsrätten i Malmöhus län (1994-07-13, ordförande, Wallberg) yttrade såvitt
här är i fråga: Enligt 1 § andra stycket LVU skall den som är under 18 år
beredas vård enligt denna lag, om någon av de situationer som anges i 2 §
föreligger och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med
samtycke av den som har vårdnaden om honom. Enligt 2 § samma lag gäller
att vård skall beslutas om det på grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande,
brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk
för att den unges hälsa eller utveckling skadas. - I propositionen 1989/90:28
angående vård i vissa fall av barn och ungdomar, s. 61 och 62, har
departementschefen uttalat. En lag, som är avsedd att utgöra ett skydd för
barn och ungdomar, får aldrig bygga på förutsättningen att den unge skall ha
varit utsatt för en redan konstaterad skada för att lagen skall vara tillämplig.
Departementschefen har vidare uttalat att det måste krävas att det är fråga om
en klar och konkret risk för skada på den unges hälsa eller utveckling. Legitimerade läkaren M.B., barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen i
Lund, har i utlåtande den 6 juni 1993 uttalat bl.a. följande. U. ter sig frisk och
fysiskt normalutvecklad. Ett omhändertagande enligt LVU förefaller nödvändigt
för att få till stånd en utredning av U:s och moderns psykiska hälsa samt en
bedömning av relationen mellan mor och barn. - Chefsöverläkaren vid
psykiatriska kliniken i Lund beslöt den 24 maj 1994 om intagning av M.J. för
tvångsvård enligt 6 § LPT. Vid prövning av ansökan om medgivande till fortsatt
vård enligt denna lag fann länsrätten den 23 juni 1994, mål nr Ö 5391-94, att
M.J. led av en allvarlig psykisk störning. Ansökan om fortsatt vård avslogs
emellertid eftersom länsrätten inte fann att det förelåg ett oundgängligt behov
av psykiatrisk vård som inte kunde tillgodoses på annat sätt än genom att hon
var intagen på en sjukvårdsinrättning för heldygnsvård. - M.J. har tidigare
vårdats enligt LPT under tiden 19 mars 1992 - 30 mars 1992. - Beträffande
frågan om vård gör länsrätten följande bedömning. M.J. har bedömts lida av en
allvarlig psykisk störning. Det är sannolikt att hon har haft denna störning
under flera år. U. har beskrivits som en normal fysiskt frisk fyraåring. Det har
ännu inte konstaterats huruvida U. har några påvisbara skador. Med hänsyn till
vad som har framkommit om M.J:s psykiska ohälsa och bristande insikt härom
samt även med beaktande av vad som har framkommit om U:s och M.J:s
sociala situation finner länsrätten emellertid att det föreligger en påtaglig risk
för att U:s psykiska och fysiska hälsa skadas. U. behöver därför beredas vård.
Eftersom något samtycke inte föreligger från M.J. kan U. inte beredas behövlig
vård på frivillig väg. Distriktsnämndens ansökan skall därför bifallas. Länsrätten förordnar med stöd av 1 § andra stycket och 2 § lagen med
särskilda bestämmelser om vård av unga att U.J. skall beredas vård enligt
denna lag. - - - Domen gäller omedelbart.
M.J. överklagade och yrkade att distriktsnämndens ansökan om vård enligt LVU
av U. skulle avslås eftersom det inte förelåg någon sådan omständighet som
angavs i 2 § LVU.
Sociala distriktsnämnden, som ansåg att kammarrätten skulle avslå
överklagandet, anförde bl.a. M.J. led av en allvarlig psykisk störning med total
avsaknad av sjukdomsinsikt. M.J. vägrade att söka vård och störningen
påverkade hennes förmåga att tillgodose U:s grundläggande behov av fysisk
och psykisk omvårdnad. Av den barnpsykiatriska utredning som företagits hade
inte framkommit att U. erhållit några större psykiska men till följd av M.J:s
sjukdom. U. hade troligtvis kunnat hantera situationen med stöd av psykiskt
friska morföräldrar som varit delaktiga i hennes fostran och vård.
Kammarrätten i Göteborg (1994-09-23, Nyström, Dahlin, referent, samt
nämndemannen Saeby-Olsson yttrade såvitt här är i fråga: I socialnämndens
utredning anges bl.a. följande. M.J. har tidigare varit bosatt i Malmö. Under
tiden den 19 mars - den 30 mars 1992 vårdades hon med stöd av LPT på
Malmö Allmänna Sjukhus. Vid vårdtillfället företedde M.J. psykotiska symtom
med paranoida vanföreställningar. M.J. hade under graviditeten med U.
misstänkt att hon bar på flera foster och att man i samband med förlossningen
tagit övertaliga barn ifrån henne. Enligt vad som uppges hade hon vidare känt
sig förföljd i sin lägenhet. Man hade förstört och förorenat i hennes lägenhet.
Vid hembesök beskrevs bostaden vara i mycket ostädat skick. Hon vägrade
bestämt medicinera. Vård enligt LPT bedömdes inte kunna fortsätta då M.J.
ytligt tedde sig samlad och välfungerande. Behandlande läkare har uppgett att
M.J. var psykotisk även när hon skrevs ut. Några skador kunde inte iakttas hos
U. med anledning av M.J:s livsföring. En risk kunde dock förutspås. M.J. var
inte intresserad av något bistånd. Efter att M.J. avflyttat till Lund påbörjades en
utredning i maj 1993 rörande U:s hemförhållanden. Anledningen till detta var
att M.J:s syster uppgett att M.J. troligen var psykiskt sjuk och i behov av
socialbidrag. Socialförvaltningen kunde dock inte åstadkomma någon kontakt
med M.J., som vägrade samröre med förvaltningen. - Alltsedan hösten 1993
har socialförvaltningen regelbundet haft kontakt med M.J:s föräldrar, som
uppgett att de uppfattar henne som psykiskt sjuk. X.X. har försökt förmå sin
dotter att söka läkare, men inte lyckats. M.J. har endast uppgett sig lida av
somatiska åkommor och därvid uppsökt allmänläkare. X.X. har vidare uppgett
att dottern ofta "somnar" och att det kan vara svårt att få någon riktig kontakt
med henne. Hon ger inte alltid adekvata svar utan "stänger av ". Hon har
beskrivit mardrömmar och att hon inte kan sova och att "de lämnar mig inte
ifred". Hon har en väldig oordning i sin lägenhet, disk och annat ligger i travar.
Hon orkar inte städa eller göra lagad mat till sig själv eller till U.. X.X. brukar
därför se till att hon får ett lagat mål mat om dagen. Tvätt och sin egen klädsel
brukar M.J. sköta. Hon uppges vidare sakna vänner. U. beskrivs leva på
franskbrödbullar och godis förutom den lagade mat som X.X. ger. U. får ofta
ont i magen efter att hon ätit, vilket morföräldrarna uppfattar som att hon inte
är van att äta ordentligt. De vet inte vad som händer när U. är ensam med sin
mamma, men troligen är det så att M.J. då somnar och U. får klara sig själv.
Vid ett tillfälle såg de hur U. hade hällt ut matvaror och annat på golvet.
Modern hade troligen då sovit. De tror att U:s liv blir något oregelbundet då de
vid ett tillfälle sett M.J. sent på kvällen gåendes med U.. Ibland har U. troligen
fått ta på sig kläder själv, eftersom det då fattas underbyxor eller strumpor. Från öppna förskolan Kulan i Lund har bl.a. framhållits att U. verkar fysiskt och
psykiskt normal men att hon ofta verkat trött och troligen haft ett förskjutet
dygnsschema. Man har uppfattat M.J. som annorlunda, eventuellt psykiskt sjuk
då hon i början ibland kunde falla in i sina egna tankar och somna. Det har
inledningsvis varit svårt att komma M.J. in på livet, hon har varit ovanligt trött
och ibland fått vila en stund på förskolan medan personalen sett till U.. - Från
barnavårdscentralens sida har inga anmärkningar riktats mot U., dock att M.J.
efter sin avflyttning till Lund inte själv initierat kontakt vare sig med Bvc i
Malmö eller i Lund. U. har uppfattats som fysiskt och emotionellt
normalutvecklad. Relationen mellan mor och dotter verkade fin. - Från
Luzerngården, där U. placerades efter omhändertagandet, har bl.a. uppgetts
att U. genast fann sig tillrätta på ett ovanligt sätt. Hon anpassade sig och
accepterade sin nya situation omgående utan att visa känslor eller ifrågasätta
det hela. Hon har inte uttryckt att hon vill till mamma eller till mormor, inte ens
när hon hade ont i öronen. U. bedöms sammantaget som en normal fyraåring
som uppvisar något distanserade känslor till sin mamma och mormor. Hon har
flera oåtgärdade hål i tänderna, varav ett är stort. - U. har enligt vad som
antecknas i utredningen lämnat vissa egna uppgifter till socialsekreteraren. Hon
har därvid sagt att mamma brukar sova mycket på dagarna, då brukar hon ta
en glass och titta på TV. Ibland brukar hon också gå och lägga sig själv på
kvällen, eftersom mamma sover. Då kan det hända att mamma går upp. Ibland
är de vakna mitt i natten och äter. Det är inte alltid så att mamma sover när
hon skall gå och lägga sig. - M.J. har vid förhandlingen tillagt i huvudsak
följande. Hennes psykiska störning handlar om en enda vanföreställning
nämligen att hon blivit berövad ytterligare ett barn i samband med U:s
förlossning. Länsrätten har i en dom den 23 juni 1994 efter hörande av en
sakkunnig psykiater lämnat chefsöverläkarens ansökan om fortsatt vård enligt
LPT utan bifall. Vanföreställningen påverkar inte hennes liv. Hon levde helt
normalt fram till dess att U. omhändertogs. Hon har besökt U. på Luzerngården
och U. har vistats hos sina morföräldrar i samband med helger. I det
barnpsykiatriska intyg som åberopats anges att U. skulle ha inslag av paranoida
drag. Iakttagelsen grundar sig endast på att U. gjort teckningar av figurer med
onormalt stora ögon och öron. Det föreligger inte brister i omsorgen om U..
Den tendens att somna som finns avser bara några minuter. Det finns inga
konkreta omständigheter som tyder på att det skulle finnas en påtaglig risk för
att U:s hälsa eller utveckling skadas.- U. borde kunna placeras hos sina
morföräldrar med hänsyn till den fina kontakt U. har med dessa. - Närmare
hörd vid kammarrättens förhandling har M.J. uppgett i huvudsak följande. Hon
har aldrig varit psykiskt sjuk. Hon har berövats ett barn i samband med U:s
förlossning, men hon kan inte bevisa detta. Hon har levt ett lugnt och stilla liv
med U.. I huvudsak har det bestått i att de efter frukost har besökt kyrkans
barntimme och därefter öppna förskolan, där de träffat andra barn och
föräldrar. De har alltid ätit lagad lunch, eftersom hon svimmar annars. Ibland
har de ätit hos hennes mor, X.X. Efter förskolan har de gått hem för att så
småningom äta. U. har sett på barnprogram på TV och sedan sovit hela natten.
Påståendet att hon skulle leva isolerat utgör förtal. I samband med att U.
omhändertogs var det ostädat i hennes lägenhet. Detta berodde på att hon
väntade besök av hantverkare. Att hon kan somna under korta perioder beror
på att hon har diabetes. Detta har konstaterats i samband med att hon var
inlagd på sjukhus i Malmö. Journalen har emellertid försvunnit. Hon
medicinerar inte för detta. Det har inträffat vid ett tillfälle att hon somnat vid
besök på öppna förskolan. Hon brukar somna högst en gång i veckan. Hon har
problem med sin rygg och har fått akupunkturbehandling. Hon orkar inte med
något arbete. Anledningen till att hon inte tidigare sökt socialbidrag till hyra är
att hon väntade ett arv. Den 17 augusti tackade hon ja till att lägga in sig på
Luzerngården. Att detta inte skett tidigare beror på att hon behövde vara för
sig själv och hämta styrka efter tvångsintagningen enligt LPT. Hon anser inte
att det är något fel på det sätt hon levt som hemmavarande mor med U.. På
daghem kan det bli bråk mellan barnen. U:s vistelse på Luzerngården har gjort
henne förvildad på ett okontrollerat sätt. Möjligen skulle hon kunna tänka sig
att U. placeras på ett daghem av mindre typ. Utredningen innehåller många
felaktigheter. Hon har talat med personal på öppna förskolan och fått det
beskedet att de uppgifter som finns i utredningen från förskolan inte är riktiga.
- X.X. har uppgett i huvudsak följande. De uppgifter som hon lämnat till
distriktsnämnden har till stor del redovisats på ett oriktigt sätt i utredningen.
Socialsekreteraren A.R. läste upp s. 2-3 i tjänsteutlåtandet i telefon för henne.
Några justeringar gjordes men efter det hade hon "ingen talan". Hon har inte
uppfattat sin dotter som psykiskt sjuk och aldrig sagt så heller. Hon har inte
diskuterat M.J:s psykiska hälsa med A.R.. Anledningen till att hon tog kontakt
med nämnden var att M.J. inte klarade sin ekonomi. Det är inte riktigt att M.J.
inte skulle orka städa eller att hon inte kan laga mat. Vad som sägs i
utredningen om att U. skulle leva på franskbrödbullar och godis är felaktigt.
Inte heller har hon sagt att M.J. skulle sakna vänner. - Under sommaren har U.
vistats hos sina morföräldrar från fredag middag till måndag kväll. Detta har
fungerat mycket bra och de skulle kunna ta hand om U. om det behövs. Distriktsnämnden har tillagt bl.a. följande. M.J. har en allvarlig psykisk
störning. M.J. "somnar av" ibland och förlorar då kontakt med omgivningen.
Detta innebär att U. står utan tillsyn och kan komma till skada. Det
barnpsykiatriska intyget ger vid handen att U. håller på att påverkas av den
tillvaro hon haft. Det finns tecken som kan tala för psykisk skada. Det finns en
risk för "överanpassning" hos U., där det viktigaste blir att vara den vuxne till
lags. Det föreligger en stor risk för U:s utveckling. Det är ett välkänt faktum att
barn till psykiskt sjuka föräldrar tenderar att "skydda" dessa. M.J. saknar
sjukdomsinsikt och vill inte undergå någon behandling. Redan 1992 fanns det
farhågor för U.. Därefter har det inte skett någon större förändring. M.J. har
levt isolerat med ytliga kontakter. På grund av hennes avståndstagande och
bristande sjukdomsinsikt ansåg sig nämnden inte ha någon kontroll över
situationen. Detta ledde till omhändertagandet. Några frivilliga åtgärder har
inte gått att åstadkomma eftersom kontakt inte har kunnat etableras med M.J.
Exempelvis har det inte funnits möjlighet att ta upp frågor om daghemsvistelse
för U.. Detta förutsätter ett fungerande samarbete mellan nämnden och M.J.
Att U. ännu inte har visat tecken på större skador torde bero på det stöd M.J.
hittills haft av sina föräldrar. Dessa har i viss mån kompenserat M.J:s brister
men samtidigt har de mer varit inriktade på sin dotters situation än U:s.
Eftersom nämnden inte kunnat "nå" M.J. och eftersom en placering hos
morföräldrarna inte torde innebära någon större förändring för U. bör hon
placeras i ett familjehem. M.J:s anmälan till Luzerngårdens personal om att hon
är beredd att lägga in sig där ter sig därför nu inte meningsfull. Psykiatrisk
expertis hävdar att M.J. har vanföreställningar med bristande sjukdomsinsikt.
Nämnden har den uppfattningen att M.J. är rädd för utomstående och att det
finns paranoida tankegångar. M.J. har ifrågasatt A.R:s person och identitet.
Nämnden vidhåller slutligen att de uppgifter som återges i tjänsteutlåtandet
riktigt redovisar vad X.X. uppgett för nämnden. – U:s offentliga biträde har
tillagt bl.a. följande. Utredningen är motsägelsefull vad gäller brister i
omsorgen. X.X. har tagit tillbaka ett flertal uppgifter som redovisas i
tjänsteutlåtandet. Om U. uppges det från personal på Luzerngården att hon kan
ha förefallit "överanpassad" inledningsvis. Efter några dagar har hon dock
verkat mer normal. Hennes nattsömn är normal, hon verkar vara bekant med
maträtter och har ett normalt bordsskick för en fyraåring. U. känner en oro
över att vara "fråntagen" sin mamma. I utredningen finns inget som visar att
U. har tagit skada på grund av M.J:s psykiska störning. I detta fall rör det sig
om en alltför avlägsen och oklar risk för skada på U. för att ett
tvångsingripande skall kunna ske. Däremot kan andra åtgärder vara påkallade.
- Kammarrätten gör följande bedömning. - Enligt 1 och 2 §§ LVU skall vård
enligt lagen beslutas om det på grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande,
brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk
för att den unges hälsa eller utveckling skadas och om det kan antas att vården
inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om
honom. - I målet är fråga om omhändertagande för vård enligt LVU av U.J.,
född i mars 1990 och dotter till M.J., som ensam har vårdnaden om henne. Till
stöd för ett omhändertagande av U. gör Sociala distriktsnämnden
sammanfattningsvis gällande att M.J. har en allvarlig psykisk störning som
påverkar hennes förmåga att tillgodose barnets grundläggande behov av fysisk
och psykisk omvårdnad. - Beträffande M.J:s psykiska tillstånd framgår av
tillgängliga handlingar bl.a. följande. I samband med att U. omhändertogs
omedelbart av distriktsnämnden fattades ett beslut om intagning enligt LPT
beträffande M.J. Beslutet kvarstod efter prövning i länsrätten den 9 juni 1994. I
samband med ytterligare prövning av en ansökan från vederbörande
chefsöverläkare om fortsatt tvångsvård höll länsrätten muntlig förhandling den
23 juni 1994. I ansökan framhölls att M.J. led av en paranoid psykos av
schizofren natur med väsentligen samma symtom (vanföreställningar,
vanupplevande) som vid tidigare vårdtillfälle i Malmö. Hon har en orubbligt
negativ inställning till medicinering. - Vid länsrättens förhandling hölls ett
sakkunnigförhör med överläkaren S.P.. Denne ansåg att M.J. lider av en
monosymtomatisk paranoid psykos som består i en vanföreställning inom ett
begränsat område, nämligen om ett barn och händelser vid förlossningen. Trots
sjukdomen ansåg S.P. att det inte finns något oundgängligt behov av
medicinering med neuroleptika. Man bör i stället söka nå en överenskommelse
med M.J. om vård i annan form, exempelvis samtalsterapi. Det finns inte heller
för övrigt något oundgängligt vårdbehov. Den sociala situationen i sig är inte så
alarmerande att den motiverar tvångsvård. - Kammarrätten finner av
utredningen framgå att M.J. lider av en allvarlig psykisk störning. För att detta
förhållande skall kunna utgöra grund för omhändertagande enligt LVU av
hennes dotter U. krävs att störningen påverkar M.J:s förmåga att tillgodose
dotterns behov i en sådan utsträckning att det finns en påtaglig risk för skada
på U:s hälsa eller utveckling. Den utredning som föreligger är inte sådan att det
redan nu kan anses visat att U:s hälsa eller utveckling har skadats till följd av
M.J:s psykiska störning. Vissa tecken tyder dock på att U. kan ha påverkats,
även om vad som uttalats härom i det av distriktsnämnden åberopade intyget
från den 22 augusti 1994 och från personal från öppna förskolan och
Luzerngården får tas med en viss försiktighet. - M.J. har ifrågasatt ett flertal av
de uppgifter och iakttagelser som återfinns i utredningen. Hennes mor, X.X.,
har vid förhandlingen uppgett att många av de uppgifter som redovisats inte
stämmer. - Kammarrätten anser att vad som förekommit i målet inte ger stöd
för uppfattningen att den utredning som distriktsnämnden åberopar i någon
avgörande utsträckning kommit att innehålla felaktigheter eller direkt
missvisande uppgifter. Det får således antas att de uppgifter som
dokumenterats i utredningen på ett i huvudsak riktigt sätt återspeglar de
berättelser som lämnats av berörda personer. - Av utredningen får alltså anses
framgå att M.J. under en längre tid lidit av en psykisk sjukdom av allvarligt
slag. Hon saknar sjukdomsinsikt och vill inte undergå någon behandling. Av
utredningen framgår vidare att M.J., av återkommande trötthet eller annan
orsak tenderar att "somna av" och att hennes förmåga att då ta hand om U.
självfallet begränsas. I utredningen har också angetts att M.J:s lägenhet vid
flera tillfällen varit i ett mycket ostädat skick. M.J. har vidare inte haft förmåga
att själv ta hand om sin ekonomi vilket lett till hyresskulder som hennes
föräldrar tidigare hjälpt henne med. Hennes föräldrar har också fått ta över en
del av M.J:s ansvar för U. bl.a. när det gäller mathållning. M.J:s föräldrar har
dock numera avflyttat från Lund till Österlen. - Enligt kammarrättens
bedömning ger den utredning som föreligger stöd för antagande att M.J. till
följd av en allvarlig psykisk störning saknar förmåga att utan behandling och
stöd från utomstående i tillräcklig utsträckning tillgodose U:s grundläggande
behov av fysisk och psykisk omvårdnad. Det stöd som M.J. hittills haft från sina
föräldrar får antas ha kompenserat M.J:s bristande förmåga vad gäller U:s
behov. I avsaknad av det stöd som sålunda hittills förelegat finns emellertid
enligt kammarrättens bedömning en påtaglig risk för skada på U:s hälsa och
utveckling. M.J. samtycker inte till några frivilliga åtgärder vad gäller
behandling och stöd från exempelvis socialtjänsten. Med hänsyn härtill finner
kammarrätten att U:s vårdbehov endast kan tillgodoses genom vård enligt LVU.
- Kammarrätten ändrar inte länsrättens dom.
Kammarrättsrådet Wileke och nämndemannen Ohlsson var av
skiljaktig mening och anförde: M.J. lider av en psykisk störning. Utredningen i
målet ger dock inga säkra hållpunkter för att U:s hälsa och utveckling har
skadats på grund härav. Vi finner inte heller att M.J:s psykiska störning är av
den omfattningen att den påtagligt skulle påverka hennes förmåga att i
framtiden tilllgodose U:s grundläggande behov av fysisk och psykisk
omvårdnad. Någon sådan risk för framtida skador som avses i 2 § LVU kan då
inte anses föreligga. Vi finner således att förutsättningar för vård enligt LVU
inte är för handen varför överklagandet skall bifallas.
I Regeringsrätten fullföljde M.J. sin talan.
Prövningstillstånd meddelades.
Sociala distriktsnämnden yrkade att kammarrättens dom skulle fastställas.
Distriktsnämnden åberopade till stöd härför bl.a. ett av läkaren och specialisten
i barn- och ungdomspsykiatri vid Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen
i Lund M.B. avgivet yttrande.
Regeringsrätten höll muntlig förhandling i målet. Vid den muntliga
förhandlingen hölls på begäran av distriktsnämnden sakkunnigförhör med
biträdande överläkaren vid Psykiatriska kliniken i Lund Cecilia Mattisson och
överläkaren vid Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen i Lund Olof
Elthammar.
U:s offentliga biträde förklarade vid den muntliga förhandlingen att han, med
ändring av sin tidigare inställning, ansåg att kammarrättens dom borde
fastställas.
Regeringsrätten (1995-06-16, Brink, Dahlman, Wadell, von Bahr, Rundqvist)
yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 2 § LVU skall vård
beslutas om det på grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i
omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att
den unges hälsa eller utveckling skadas.
I målet är fråga om det till följd av psykisk störning eller sjukdom hos M.J.
föreligger sådana brister i omsorgen om U. i hemmet som medför en påtaglig
risk för att hennes hälsa eller utveckling skadas.
I förarbetena till LVU har frågan om omhändertagande av barn vid psykisk
sjukdom hos föräldrarna berörts. Där anges att med brister i omsorgen, som
således kan föranleda omhändertagande enligt lagen, kan avses fall då ett
barns behov av känslomässig trygghet och stimulans allvarligt eftersätts t.ex.
vid psykisk störning hos en förälder. Vidare anges att under uttrycket brister i
omsorgen faller situationer då barnet allvarligt missköts i fråga om hygien, mat
eller kläder (jfr prop. 1989/90:28 s. 107 och 108). - I Allmänna råd från
Socialstyrelsen 1981:2 (s. 34) anförs bl.a. följande. Psykiska störningstillstånd
hos föräldrarna kan innebära att hemsituationen blir sådan att barnets hälsa
eller utveckling kommer i fara ur såväl fysisk som psykisk synpunkt. Den
psykiska sjukdomen eller störningen skall således i princip vara av sådan art att
föräldern inte på ett adekvat sätt kan ge barnet nödvändig omsorg eller att
föräldern utsätter barnet för skadligt inflytande genom sin sjukdom eller binder
barnet till sig på ett skadligt sätt så att dess utveckling hindras. - I den tidigare
nämnda propositionen behandlas vidare rekvisitet påtaglig risk för skada som
infördes som en nyhet vid tillkomsten av gällande LVU år 1990. Avsikten med
att införa begreppet var (a. prop. s. 60 f.) att åstadkomma en precisering av
lagstiftningens grunder för tvångsvård genom beskrivning i lagtext av den
risknivå som krävs. I uttrycket ligger (a. prop. s. 63 och 107) att det måste
finnas konkreta omständigheter som talar för att skaderisk är för handen. Det
skall inte vara fråga om enbart ringa risk för skada.
Av utredningen i målet framgår följande. M.J. är 35 år och ensamstående. Hon
flyttade under 1992 till Lund, där hon bott tillsammans med U. i en
trerumslägenhet. Dessförinnan hade hon - efter avbrutna universitetsstudier enligt egen uppgift arbetat på sjukhus; på grund av bl.a. reumatism kunde hon
inte fortsätta detta arbete. Hon bodde från U:s födelse tillsammans med henne
i en lägenhet i Malmö. Hon blev vräkningshotad där i mars 1992 - enligt egen
uppgift då hon på visst sätt missuppfattat sin ekonomiska situation. Därefter
vårdades hon på sjukhus under tiden den 19 - den 30 mars 1992 med stöd av
lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Hon bedömdes då ha psykotiska
symptom med paranoida vanföreställningar, anknutna till förlossningen 1990.
M.J:s ekonomiska situation har under vistelsen i Lund tidvis varit ansträngd.
Hon fick ekonomisk och annan hjälp av sina föräldrar som bodde i närheten av
henne. I Lund har M.J. flera dagar varje vecka gått med U. till den öppna
förskolan Kulan. De har också ofta besökt bl.a. kyrkans barntimmar och
bibliotek. I samband med ett vräkningshot blev M.J. den 24 maj 1994 intagen
för vård enligt LPT vilken efter en länsrättsdom upphörde den 23 juni 1994. I
samband med intagningen av M.J. omhändertogs U. enligt LVU. Hon placerades
på Luzerngården i Lund till dess hon i september flyttades till ett familjehem i
Eslöv.
Handlingarna får anses utvisa att M.J. lider av en psykisk störning av allvarlig
art. Denna omständighet innebär uppenbarligen en risk för U. om hon skall
växa upp ensam med modern. I de återgivna förarbetena till LVU och de
allmänna råden från Socialstyrelsen anges riktlinjerna för vården av barn till
föräldrar med psykiska störningar eller sjukdomar. Därutöver föreligger även i
dessa fall kravet på en ingående individuell bedömning vid varje ifrågasatt
omhändertagande.
I M.J:s fall har skilda diagnoser ställts i fråga om hennes psykiska tillstånd.
Länsrätten har enligt förenämnda dom ansett att hon inte oundgängligen
behövde vara intagen för psykiatrisk vård på sjukvårdsinrättning. M.J. har
sedan U:s födelse inte haft någon anställning men hennes ekonomiska
förhållanden och bostadsförhållanden uppges obestritt vara ordnade. Hon har
god kontakt med sina föräldrar och sin syster. Hon uppger att hon umgås
normalt med vänner och grannar och t.ex. med mammor till andra barn på
förskolan och att varken hon eller U. har varit isolerade. Hon uppger vidare att
hennes tidigare onormala sömnbenägenhet minskat väsentligt.
Vad därefter gäller U. har genomgående omvittnats att hon är ett intellektuellt
ovanligt klart och moget barn för sin ålder. U. har i förskolan uppträtt glatt och
normalt och det har inte förekommit några tecken på skador. Vid besök på
barnavårdscentralen har U. uppfattats som fysiskt och emotionellt
normalutvecklad. Det har där särskilt noterats att relationen mellan mor och
dotter verkade fin. U. har också haft en nära kontakt med sina morföräldrar. I
allt väsentligt sägs det vidare att hon är och har varit normalt utvecklad samt
frisk både fysiskt och psykiskt. Det får även anses framgå att hon inte varit
utsatt för någon form av misskötsel i hemmet.
Regeringsrätten gör följande bedömning.
Vad som upplysts om U. leder till slutsatsen att U. i vart fall hittills inte skadats
på grund av bristande omsorger från M.J:s sida. Vid en bedömning av om det
har förelegat och alltjämt föreligger en påtaglig risk för skada på U:s hälsa eller
utveckling får särskilt vägas in de uttalanden i målet som gjorts av
barnpsykiatriska experter. Därvid har framhållits den allmänt större risk för
skada som finns för barn till föräldrar med psykiska störningar och sjukdomar.
M.B. har enligt av nämnden åberopade uppgifter i intyg pekat på bl.a.
betydelsen av vad som framkommit om U. vid ett Machovers rita-enpersontest. Olof Elthammar har anfört att det för U. - liksom över huvud taget för
barn till föräldrar med paranoida psykiska störningar - finns en påtaglig risk på
sikt för skada på hennes hälsa och utveckling. Tidsaspekten i fråga om risken
har emellertid inte kunnat anges och inte heller har storleken av risken i U:s
speciella fall kunnat preciseras närmare.
För att en risk i nu förevarande sammanhang skall bedömas vara påtaglig bör
det krävas att det inte enbart är fråga om en ringa risk. Det måste finnas
konkreta skaderisker och det skall kunna konstateras att riskfaktorerna har
sådan allvarlig inverkan på barnets hälsa och utveckling att barnet har ett
tydligt vårdbehov. Av de uttalanden som i målet gjorts av barnpsykiatriska
experter framgår dock att betydande osäkerhet föreligger beträffande såväl
sannolikheten för skador hos U. som vid vilken tidpunkt eventuella skador kan
väntas uppkomma. För den händelse skador skulle uppstå går det inte heller
att säga något bestämt om hur allvarliga de kan befaras bli. Regeringsrätten
finner att vad nämnden åberopat och vad som i övrigt förekommit inte utvisar
att det föreligger sådana brister i omsorgen om U. som medför en påtaglig risk
för att hennes hälsa eller utveckling skall skadas. Förutsättningar saknas därför
för vård av U. med stöd av LVU.
Regeringsrättens avgörande. Med ändring av kammarrättens dom upphäver
Regeringsrätten länsrättens beslut om vård enligt LVU av U.J.
Föredraget 1995-04-04, föredragande Larsson, målnummer 5710-1994
Sökord:
Vård av unga
Litteratur:
prop. 1989/90:28 s. 60-65, 107-108; SoU 1989/90:15 s. 14-17; Allmänna
råd från Socialstyrelsen 1981:2 s. 34.