Huvudpoänger i Jämlikhetsbluffen – en kritik av Wilkinsons & Pickets populära bok
Jämlikhetsanden
Vad gäller saken?
Mona Sahlin fick i P3:s Brunchrapporten frågan vad hon kallar sin ideologi. Hon svarade:
Jämlikhetsanden. Boken har hyllats på kultursidor i hela Sverige, bland annat för ”akademisk
nit och redbarhet” (Sydsvenskan) och ”övertygande och välargumenterade förslag” (Dagens
Nyheter).
Jämlikhetsanden kan egentligen sammanfattas i en mening:
”Kontentan av författarnas imponerande forskning är att samhällen som är mer jämlika när det
gäller inkomstfördelning tenderar att vara bättre samhällen på alla sätt – rikare, friskare,
lyckligare, mer sammanhållna, mindre benägna för våldsbrott osv.”
Detta yttrades av baronessan Royal i det brittiska Överhuset, när regeringens
jämlikhetsproposition diskuterades, och hon var positivt inställd till boken.
I augusti 2010 gav Timbro ut Christopher Snowdons bok Jämlikhetsbluffen (The Spirit Level
Delusion):
1) Håller vetenskapen?
Christopher Snowdons huvudpoäng är att han testar Wilkinsons & Pickets teorier på deras
egen planhalva. Om forskare upptäcker ett samband mellan ojämlikhet och ohälsa väcks
förstås nyfikenheten. Kan det vara så att vi blir friskare av jämlikhet? Wilkinson och Picket
testar med hjälp av några siffror och får en fin kurva som styrker tesen. Men kan experimentet
upprepas om vi lägger till eller utesluter något land? Eller om vi testar ett annat mått på
jämlikhet? Eller ett annat mått på hälsa? Eller om vi uppdaterar siffrorna från år 2004 till år
2006?
Om sambandet verkligen är vetenskapligt starkt skulle resultatet bli detsamma oavsett vilka
siffror vi använder som underlag, givet att vi inte manipulerar underlaget. Christopher
Snowdon använder samma datakällor, men får nu helt andra resultat än Wilkinson och Picket.
Därmed faller idén om Jämlikhetsandens vetenskaplighet.
Notera att Christopher Snowdon aldrig hävdar att han har hittat Sanningen med stort S. Hans
främsta poäng är att Jämlikhetsanden inte håller. Han hävdar inte att ojämlikhet är bra, inte
heller att det är dåligt. Han hävdar inte att det enda som behövs är mer pengar, då blir alla
friska och lyckliga. Hans bok visar dock att Wilkinsons & Pickets slutsatser vilar på bräcklig
grund.
Christopher Snowdon visar också hur Wilkinson & Picket till synes medvetet utelämnar
relevanta siffror, hur de aldrig testar alternativa förklaringar eller invändningar mot deras tes,
och hur de jämför äpplen och päron.
Ett exempel: Wilkinson & Picket påvisar ett samband mellan jämlikhet och förväntad
livslängd. I jämlika samhällen lever vi längre. De använder data från en FN-rapport från 2004.
Varför inte data från samma FN-rapport år 2006? Denna rapport hänvisar de till på andra
ställen i sin bok! Helt enkelt därför att sambandet mellan jämlikhet och livslängd då
försvinner (Jämlikhetsbluffen, sid 46ff).
2) Vad visar sambanden?
Wilkinson & Picket medger i Jämlikhetsanden att samband inte är detsamma som
orsakssamband. Det är inte storken som kommer med barnen, vad än de statistiska sambanden
visar. Ändå hävdar de att de ser så många samband mellan jämlikhet och hälsa, brott, lycka m
m att detta inte kan vara en slump. Problemet är: Jo, det kan ändå vara en slump.
Christopher Snowdon visar att det finns ett samband mellan återvinning och antalet
självmord. Och att 15-åringar blir bättre i skolan om de bor närmare Nordpolen. Men det
betyder naturligtvis ingenting.
Ett exempel: Wilkinson & Picket påstår att ”mer ojämlika länder och mer ojämlika stater har
en högre andel tonårsföräldrar " – denna tendens är alldeles för stark för att kunna tillskrivas
slumpen. UNICEF, däremot, som statistiken bygger på, skriver att ”antalet tonårsfödslar är ett
resultat av en komplex växelverkan av många krafter och det finns inte ett enda samband som
nöjaktigt kan förklara eller förutsäga utfallet”. Christopher Snowdon visar att fattigdom ökar
risken för tonårsfödslar, som i sin tur ökar risken för fattigdom, o s v i en negativ spiral. Det
finns ingen patentlösning – inte ens att åstadkomma en jämn inkomstfördelning.
(Jämlikhetsbluffen 86 ff)
Andreas Berghs huvudpoänger i förordet till Jämlikhetsbluffen:
Blir vi sjuka av inkomstklyftor? Wilkinson & Picket svarar ja på den frågan.
Välfärdsforskaren Andreas Bergh frågar 1) Vad krävs för att vi ska kunna svara på frågan? 2)
Vad säger forskningen?
Wilkinson & Picket studerar genomsnittlig hälsa i olika länder och genomsnittlig
inkomstfördelning i olika länder. Men den data som behövs handlar om individuell hälsa och
individuella inkomstnivåer.
Det finns tre sådana studier. Resultaten från dessa tre spretar. Det tråkiga forskarsvaret i
nuläget är alltså: Det behövs mer forskning. När Wilkinson & Picket hänvisar till ”hundratals
studier” vilar bevisningen ändå på svaga fötter.
Wilkinson & Picket har själva backat från ett av sina viktigaste påståenden
”Ojämlikhet dödar” stod det på affischen när Wilkinson & Picket föreläste i Malmö. Detta
påstående vill författarna inte längre stå bakom. De skyller på förlaget. Sambandet mellan
jämlikhet och hälsa erkänner de nu är mycket svagt.
Övrig kritik som framkommit
Wilkinson & Picket är inte några tungviktsforskare. Det finns en skarp kritik från många
tungviktare i det akademiska samhället. Den främsta anledningen till att dessa inte syns och
hörs är den sedvanliga, d v s den inom-akademiska debatten når inte ut till allmänheten.
Wilkinson & Picket, däremot, har startat en egen kampanjorganisation där de propagerar för
sina jämlikhetstankar. Detta är helt legitimt, de är i sin fulla rätt att opinionsbilda – men det är
något annat än vetenskap.
Så här låter det i debatten – ett exempel:
Förra miljöministern Lena Sommestad försökte lägga ut dimridåer i Aftonbladet nyligen.
Svaret finns här, där det också finns länk till Sommestads artikel.
Den ideologiska dimensionen och de politiska implikationerna
Den ideologiska debatten om jämlikhet kvarstår. Wilkinson & Picket förespråkar, i likhet med
många på vänsterkanten, att inkomstklyftor är dåliga och bör utjämnas så långt som möjligt.
Vid Timbros seminarium den 18 augusti fick denna idé stöd av Tvärdrags chefredaktör Daniel
Suhonen: Han förespråkar jämlikhet i utfall.
Jämlikhet i rättigheter är något helt annat. Vi bör alla vara jämlika inför lagen. Vi bör alla vara
jämlika i vallokalen. Men den som står bakom att arbete ska löna sig, att utbildning och
ansträngning ska löna sig, betonar jämlika chanser eller möjligheter snarare än jämlika utfall.
Då är det inte lika intressant att stirra sig blind på jämlikheten i inkomst.
Vilket är att föredra? Detta är en ideologisk debatt, inte en vetenskaplig. Frågan besvaras inte
vetenskapligt i vare sig Jämlikhetsanden eller Jämlikhetsbluffen. Däremot är det tydligt att
Wilkinson & Picket tror på det förra och Christopher Snowdon det senare.
