Ekonomiska och monetära unionen och euron

INSYN
I EU‑POLITIKEN
För stabilitet,
tillväxt och
välstånd
i hela EU
Ekonomiska
och monetära
unionen och
euron
En väl fungerande ekonomisk och
monetär union och en stark och stabil
euro är grunden för tillväxt och jobb
i EU.
INNEHÅLL
Avsnitt 1: Varför behöver vi en
ekonomisk och monetär union och
euron?
En gemensam politik för en
gemensam valuta  . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  3
INSYN I EU‑POLITIKEN
Den här broschyren ingår i serien ”Insyn i EU-politiken”, som
beskriver vad EU gör på sina olika politikområden, varför
politiken ser ut som den gör och vilka resultat EU har uppnått.
Broschyrerna hittar du här:
http://europa.eu/pol/index_en.htm
http://europa.eu/!tJ78KK
Så fungerar Europeiska unionen
Europa på tolv lektioner
Europa 2020 – EU:s tillväxtstrategi
EU:s grundare
Bank och finans
Bedrägeribekämpning
Budget
Digital agenda för Europa
Ekonomiska och monetära unionen och euron
Energi
Folkhälsa
Forskning och innovation
Gränser och säkerhet
Handel
Havsfrågor och fiske
Humanitärt bistånd och civilskydd
Inre marknaden
Internationellt samarbete och utveckling
Invandring och asyl
Jordbruk
Klimatåtgärder
Konkurrens
Konsumentskydd
Kultur, film och media
Miljö
Näringsliv
Regionalpolitiken
Rättvisa, grundläggande rättigheter och jämlikhet
Skatter
Sysselsättning och socialpolitik
Säkra livsmedel
Transport
Tullar
Utbildning, ungdomsfrågor och idrott
Utrikes- och säkerhetspolitik
Utvidgning
Avsnitt 2: Vad innebär
EMU i praktiken?
Gemensamma principer för
stabilitet och tillväxt  . . . . . . . . . . . . . . . . . .  7
Avsnitt 3: Vad gör EU för att stärka
tillväxten?
Tillsammans ur krisen . . . . . . . . . . . . . . .  11
Framtiden
På väg mot en mer djupgående
och rättvisare ekonomisk och monetär
union  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  17
Ordlista med facktermer  . . . . . . . . .  18
Läs mer  . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  20
Facktermer som är markerade med en asterisk (*) förklaras i en ordlista
i slutet av broschyren.
Insyn i EU‑politiken
Ekonomiska och monetära unionen och euron
Europeiska kommissionen
Generaldirektoratet för kommunikation
Information för allmänheten
1049 Bryssel
BELGIEN
Manuskriptet uppdaterades i november 2014
Omslag och bild på sidan 2:
© ccvision.de
20 s. – 21 × 29,7 cm
ISBN 978-92-79-41651-4
doi:10.2775/20515
Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2014
© Europeiska unionen, 2014
Kopiering är tillåten. För användning eller kopiering
av enskilda fotografier krävs tillstånd direkt från
upphovsrättsinnehavaren.
E K O N O M I S K A
O C H
M O N E T Ä R A
U N I O N E N
O C H
E U R O N
3
Avsnitt 1: Varför behöver vi en ekonomisk
och monetär union och euron?
En gemensam politik för en gemensam valuta
© Reuters/BSIP
Nästan 340 miljoner EU-invånare använder euron för sina
dagliga inköp.
Euron – en milstolpe i den europeiska
integrationen
Euron är en del av vardagen för invånarna i 19(1)
EU‑länder. Den sattes i omlopp 2002 och används av
över 337 miljoner människor när de handlar, sparar och
investerar. Euron är i dag världens viktigaste valuta
efter US‑dollarn. Det finns inget annat exempel på ett
sådant långtgående och storskaligt valutasamarbete
mellan självständiga länder.
Euron är ett viktigt resultat av EU‑samarbetet och en
milstolpe för de länder som tidigare ofta låg i krig med
varandra. Ekonomisk integration och solidaritet av detta
slag var tidigare otänkbart. De som blir vuxna 2020
kommer aldrig att ha känt till någon annan nationell
valuta än euron.
(1) Det senaste eurolandet Litauen anslöt sig till euroområdet den 1 januari 2015.
Varför infördes euron?
I dag är euron vardagsmat, men den kom inte till över
en natt. Eurons införande är en stor, men ganska ny
milstolpe i EU:s historia som inleddes efter andra
världskriget – en utveckling där de ekonomiska och
politiska målen har gått hand i hand. Allt började
i andra världskrigets efterdyningar då det viktigaste var
en varaktig fred och man ville återuppbygga ekonomin
i Europa genom ökat samarbete mellan länderna,
särskilt i form av frihandel.
Vid sidan av sin ekonomiska betydelse är euron en
kraftfull och påtaglig symbol för den europeiska
identiteten och enigheten och samarbetet i EU.
Maastrichtfördraget skapade EMU och band samtidigt
EU vid löftet att ”fortsätta processen för att skapa en
allt fastare sammanslutning mellan de europeiska
folken”. EMU förutsatte bättre samordning och större
politisk integration. EMU:s regler gäller för alla
medlemsländer men det finns också särskilda regler
för euroländerna eftersom de har samma valuta.
4
I N S Y N
I
E U ‑ P O L I T I K E N
Euron i korthet
—— Grunden. Med stöd i Romfördraget från 1957
byggde återuppbyggnaden av Europa på
framväxten av en gränslös inre marknad där
varor, tjänster, kapital och människor kan röra
sig fritt mellan de deltagande länderna.
Systemet innebar en långtgående överföring av
den monetära politiken till EU‑nivån.
—— Ekonomiska och monetära unionen (EMU).
När medlemsländerna 1992 antog
EU‑fördraget (mer känt som Maastrichtfördraget) kom de också överens om att
sjösätta EMU. Målet var att fullborda den inre
marknaden, inrätta en europeisk centralbank
och skapa en stabil gemensam valuta till slutet
på århundradet.
—— Långsiktiga ambitioner. Från 1960- och
1970-talen blev tanken på en ekonomisk och
monetär union (EMU) – dvs. en väl integrerad
inre marknad (*) med en enda monetär politik (*)
och en gemensam valuta – en ny och ständigt
återkommande ambition mot bakgrund av den
svaga US‑dollarn, oljekriserna och valutaoron.
—— Euron i plånboken. Sedlar och mynt i euron
infördes 2002 och ersatte de nationella
valutorna i tolv länder, till exempel francen
i Frankrike, D‑marken i Tyskland och pesetan
i Spanien. I dag har antalet EU‑länder som har
infört euron (dvs. är euroländer) ökat från tolv
till 19. Se kartan nedan.
—— Harmonisering. Det europeiska monetära
systemet är föregångaren till EMU och inleddes
1979 för att stabilisera valutakurserna,
begränsa valutafluktuationer mellan länderna
och stävja prisökningarna (inflationen).
VILKA LÄNDER INGÅR I EUROOMRÅDET?
Medlemskap i euroområdet:
Azorerna (PT)
1 januari 1999: Belgien (BE), Finland (FI), Frankrike (FR), Irland (IE),
Italien (IT), Luxemburg (LU), Nederländerna (NL),
Portugal (PT), Spanien (ES), Tyskland (DE) och Österrike (AT)
1 januari 2001: Grekland (EL)
1 januari 2007: Slovenien (SI)
1 januari 2008: Cypern (CY) och Malta (MT)
1 januari 2009: Slovakien (SK)
1 januari 2011: Estland (EE)
1 januari 2014: Lettland (LV)
IE
1 januari 2015: Litauen (LT)
Madeira (PT)
FI
Kanarieöarna (ES)
Martinique (FR)
Mayotte (FR)
EE
SE
Franska
Guyana
(FR)
LV
DK
LT
UK
NL
EU-länder som inte infört euron:
PL
DE
BE
Bulgarien (BG), Danmark (DK), Kroatien (HR), Ungern (HU),
Polen (PL), Rumänien (RO), Storbritannien (UK), Sverige (SE)
och Tjeckien (CZ)
LU
CZ
SK
FR
AT
IT
SI
HU
RO
HR
PT
BG
ES
EL
MT
Alla EU‑länder ingår i EMU i någon mån, men alla har inte
euron som valuta. Två länder (Danmark och Storbritannien)
har valt att stå utanför euron och deras undantag finns
inskrivna i EU‑fördraget. Andra uppfyller ännu inte alla de
ekonomiska kriterier som enligt EU‑fördraget krävs för att få
införa euron, till exempel stabila priser och växelkurser.
(FR)
Guadeloupe
(FR)
CY
Réunion (FR)
E K O N O M I S K A
O C H
M O N E T Ä R A
U N I O N E N
O C H
Vilka är fördelarna med EMU och euron?
• EMU är grunden för euron: EMU gäller den monetära
politiken (*) (prisstabilitet och räntor), den ekonomiska politiken (*) och vissa aspekter av finanspolitiken (*) (för att ländernas budgetunderskott och statsskulder ska hålla sig inom vissa gränser – se avsnitt
2). Den ska skapa stabila och tillväxtvänliga ekonomiska förhållanden i euroområdet och på den inre
marknaden, och ett av dess huvudsyften är att garantera en stark och stabil euro.
• EMU är en garanti för prisstabilitet: Den självständiga europeiska centralbanken (ECB) ansvarar för
den monetära politiken och trycker även sedlarna för
euroområdet. Huvuduppgiften är att se till att konsumentpriserna är stabila och att säkra eurons värde
genom att slå fast och justera räntorna för ECB:s
utlåning. För att uppnå detta mål strävar ECB efter
att hålla inflationen något under 2 procent på
medellång sikt, en nivå som är låg nog för att konsumenterna fullt ut ska dra nytta av prisstabiliteten. (På
1970- och 1980-talen var inflationen mycket hög i
många EU‑länder, i vissa fall 20 procent eller ännu
högre. När länderna började förbereda sig för euron
sjönk inflationen och den har legat på runt 2 procent
i euroområdet sedan valutan infördes.)
5
E U R O N
• EMU stöder ekonomisk tillväxt: Att slå ihop
ekonomier och marknader på EU-nivå leder till
storleksfördelar. Man har också ett gemensamt
regelverk som stärker ekonomins interna effektivitet,
konkurrenskraft och motståndskraft både i EU och i
de enskilda medlemsländerna. Det är i sin tur bra för
den ekonomiska stabiliteten och ger starkare tillväxt
och fler jobb.
• Det är praktiskt med euron för allmänheten: För
dem som reser mellan de 19 euroländerna blir nyttan
av euron genast uppenbar. Med euron slipper du till
exempel avgifter och besvär med att växla pengar vid
gränsen. Det har också blivit enklare att shoppa och
jämföra priser över gränserna – också när du handlar
på nätet – vilket främjar konkurrensen och sänker
priserna för 500 miljoner konsumenter i EU. ECB har
konsekvent säkrat prisstabiliteten i euroområdet och
skyddat invånarnas köpkraft.
Europeiska centralbanken (ECB) ser till att inflationen ligger på
runt 2 procent i euroområdet.
INFLATIONEN LIGGER PÅ RUNT 2 PROCENT I EUROOMRÅDET
%
Införandet av euron
Prognos
5
4
3
2
Harmoniserat konsumentprisindex (HIKP, på årsbasis)
1
Genomsnittlig inflation
(1999 – i dag, på årsbasis)
Källa: Europeiska kommissionen.
0
-1
Uppgifter före 1996 har uppskattats
på grundval av icke-harmoniserade
nationella konsumentprisindex.
1996
2000
2004
2008
2012
2016
6
• Euron är en global aktör: Euron hjälper hela EU. Med
euron kan EU tala med en starkare röst i världen och
har mer ekonomisk slagkraft i handelspolitiska
sammanhang. Euron är en stabil valuta med ett stort
ekonomiskt block – euroområdet – i ryggen och kan
stå emot globala chocker. Med en så stark och stabil
valuta får EU en starkare position i världsekonomin.
Euron är tillsammans med US‑dollarn den valuta som
man väljer för sina internationella transaktioner. Den
kommer på andra plats bland de mest handlade
valutorna på valutamarknaderna och står för cirka 40
procent av dagshandeln i världen. Över
980 miljarder euro är i omlopp och över 100 miljoner
människor utanför EU använder valutor som är
kopplade till euron. Sedan euron såg dagens ljus
1999 har euroområdet hela tiden lockat till sig
utländska investeringar från hela världen.
I
E U ‑ P O L I T I K E N
© Shutterstock/Gena96
• Euron är bra för affärerna: Företagen har också stor
nytta av den gemensamma valutan. EMU främjar till
exempel stabila räntor, vilket underlättar företagens
investeringar och skapar nya jobb. Euron har också
satt stopp för konkurrensen mellan ländernas monetära politik och för kostnaderna för valutatransaktioner. Riskerna har minskat och mer kapital kan nu
användas för produktiva investeringar. Prisstabiliteten
gör också att företagen känner sig säkra nog att
planera och investera långsiktigare, vilket kan stärka
konkurrenskraften (*). Det är särskilt viktigt för våra
globaliserade ekonomier där europeiska företag
konkurrerar med aktörer från alla kontinenter.
I N S Y N
Alla euromynt har en gemensam sida och en nationell sida.
Mynt och sedlar från ett land kan användas i alla de andra
euroländerna.
Under finanskrisen (se avsnitt 2) låg eurons värde
i stort sett fast i förhållande till andra världsvalutor
som US‑dollarn, på runt 1,3 dollar för 1 euro.
E K O N O M I S K A
O C H
M O N E T Ä R A
U N I O N E N
O C H
E U R O N
7
Avsnitt 2: Vad innebär EMU i praktiken?
Gemensamma principer för stabilitet och tillväxt
Vilka är EMU:s grundläggande regler?
Ekonomiska och monetära unionen, EMU, är i själva
verket ett övergripande begrepp för flera olika
strategier som ska främja tillväxt i EU och bevara
eurons styrka och stabilitet. EMU omfattar den
monetära politiken (”monetära unionen”), liksom
finanspolitiken och det ekonomiska beslutsfattandet
(”den ekonomiska unionen”). Se ”Översikt över EMU”
nedan för en sammanfattning.
Det är antingen medlemsländerna eller EU:s
institutioner som ansvarar för strategierna, eller så gör
man det tillsammans. Den monetära politiken sköts
uteslutande av den självständiga europeiska centralbanken (se avsnitt 1). Finanspolitiken (beskattning och
offentliga finanser) är de nationella regeringarnas
ansvar. Men ländernas beslut om de egna offentliga
finanserna kan påverka hela EU. EMU omfattar därför
vissa viktiga regler för de offentliga finanserna, som
utformats och antagits av alla EU‑länder och som
verkställs av EU‑kommissionen för den ekonomiska
stabilitetens skull. Det viktigaste instrumentet för att
vägleda och samordna ländernas ekonomiska politik är
Stabilitets- och tillväxtpakten. Pakten infördes ursprungligen 1999 men förstärktes 2011 (se avsnitt 3).
Stabilitets- och tillväxtpakten – med koll
på de offentliga finanserna
För att EMU ska fungera effektivt måste alla
EU‑länder, men särskilt euroländerna, hålla sig till
de gemensamma regler man enats om. Det gäller
framför allt att ha sunda offentliga finanser – med
andra ord att se till att hitta rätt balans mellan
utgifter och inkomster i statsbudgeten.
Budgetunderskottet är det belopp med vilket
statens utgifter överstiger statens inkomster ett
visst år. Enligt stabilitets- och tillväxtpakten ska
länderna se till att deras underskott inte
överstiger 3 procent av landets totala
årsproduktion (eller BNP, bruttonationalprodukten).
EU‑länderna ska skicka in sina budgetplaner till
kommissionen och de bedöms varje år inom ramen
för den så kallade europeiska planeringsterminen
(se avsnitt 3).
Statsskulden är det belopp man får när man lägger
samman alla budgetunderskott. När statens utgifter
är större än statens inkomster (vilket leder till årliga
underskott) måste landet i fråga antingen höja
skatterna eller låna pengar för att täcka underskottet. Ett lands statsskuld är alltså ett lands
totala skuldbelopp. Enligt stabilitets- och tillväxtpakten ska länderna se till att deras statsskuld
inte överstiger 60 procent av BNP (eller att de
betalar av i en tillräckligt hög takt för att nå detta
mål).
Årliga överskott och statsskulder, som kan tvinga
länderna att generera högre inkomster, är inte i sig
ett problem. De kan vara ett sätt att investera i
framtida ekonomisk tillväxt. Syftet med stabilitetsoch tillväxtpakten är att förhindra alltför hög upplåning och ohållbart höga skulder, eftersom de blir
en bromskloss för den ekonomiska utvecklingen.
8
I N S Y N
I
E U ‑ P O L I T I K E N
EN ÖVERSIKT ÖVER EMU
Monetär union
Ekonomisk union
Monetär politik
Finanspolitik
Ekonomiskt
beslutsfattande
Vad omfattar
den?
Prisstabilitet: räntorna i
euroområdet fastställs så
att inflationen hålls under
2 procent
–––
Euromynt och eurosedlar
i omlopp
Offentliga finanser
(nivån på ländernas
utgifter och upplåning)
Skatter (statens
inkomster)
Beslut om utbildningssystem,
arbetsmarknad,
pensioner m.m.
Vems ansvar?
ECB fastställer räntorna
och trycker eurosedlar
–––
Länderna präglar euromynt
i den mängd som ECB har
godkänt
Ländernas ansvar
–––
EU tillämpar ge­
mensamma regler för
ländernas statsskuld
och underskott
Ländernas ansvar
Ländernas ansvar
–––
EU samordnar och
utfärdar rekom­mendationer inom den
europeiska planeringsterminen
Läs mer i
Se avsnitt 1
Vad händer om ett land bryter mot
reglerna?
Om EU‑kommissionen kommer fram till att ett EU‑land
bryter mot stabilitets- och tillväxtpaktens regler om
nivån på underskott eller statsskuld kan den inleda ett
förfarande för att korrigera situationen. Om landet har
brutit mot reglerna en längre tid och inte bara tillfälligt
eller under speciella omständigheter, rekommenderar
kommissionen att EU‑ländernas finansministrar inleder
ett förfarande mot det aktuella landet enligt det så
kallade förfarandet vid alltför stora underskott (*). Om
inte en majoritet av finansministrarna motsäger sig
rekommendationen, måste det aktuella landet göra en
detaljerad plan om hur man tänker få ner underskottet
eller skulden och inom vilken tid (se avsnitt 3).
Se avsnitt 2
Se avsnitt 3
De här reglerna har godkänts av alla EU‑länder och
EU‑institutioner och visar att det ekonomiska
beslutsfattandet är ett gemensamt problem och delat
ansvar, särskilt inom euroområdet. Alla EU‑länder
omfattas av stabilitets- och tillväxtpaktens tillsynsregler, men det är bara euroländerna som kan få böter
om de bryter mot dem. Alla EU‑länder, särskilt
euroländerna, ska kunna känna sig trygga i förvissningen att en försiktig politik är regeln, att det finns
mekanismer för att upptäcka och korrigera avvikelser
och att sparsamhet i ett land inte äventyras av att ett
annat land slösar.
E K O N O M I S K A
O C H
M O N E T Ä R A
U N I O N E N
O C H
E U R O N
9
Vem har ansvaret för EMU? – delat
ansvar
EMU sköts av olika EU‑institutioner och nationella
institutioner, var och en med sin egen roll. Processen
kallas för ”ekonomisk styrning” och flera olika aktörer
deltar.
EUROPEISKA KOMMISSIONEN – EU‑kommissionen
utarbetar ekonomiska prognoser och övervakar en rad
ekonomiska indikatorer för alla medlemsländer för att
kontrollera om de följer stabilitets- och tillväxtpaktens
regler. Kommissionen bedömer den ekonomiska situationen och utfärdar regelbundet rekommendationer
till ministerrådet, som företräder EU‑ländernas regeringar (finansministrarna samlas i det så kallade
Ekofinrådet (*)).
EUROPEISKA RÅDET – EU‑ländernas stats- och
regeringschefer fastställer de viktigaste politiska
riktlinjerna.
EUROTOPPMÖTET – Minst två gånger om året träffas
euroländernas stats- och regeringschefer för att
samordna styrningen av euron.
MINISTERRÅDET (”EKOFINRÅDET”) – I ministerrådet
samlas ministrarna från EU‑länderna i olika sammansättningar beroende på vilket politiskt område mötet
gäller. Ekofinrådet består av alla finansministrar, som
samordnar och antar lagstiftning om EU:s ekonomi- och
finanspolitik på ett antal områden: samordning av den
ekonomiska politiken, ekonomisk övervakning, övervakning av EU‑ländernas budgetpolitik och offentliga
finanser, euron (rättsliga, praktiska och internationella
aspekter), finansmarknaderna, kapitalrörelser och
ekonomiska förbindelser med länder utanför EU. På
grundval av kommissionens förslag fattar ministrarna
beslut som är rättsligt bindande för EU‑länderna.
EUROGRUPPEN (*) – Euroländernas finansministrar
träffas för att diskutera frågor med koppling till euron,
vanligen före ett Ekofinmöte, där besluten sedan fattas
formellt (se ovan).
Förstå ECB och eurosystemet på tre minuter.
Se videoklippet på
https://www.youtube.com/watch?v=TAlcFwGIQBg
EUROPAPARLAMENTET – Parlamentet delar ansvaret
att anta lagar med finansministrarna (i Ekofinrådet) och
utövar demokratisk tillsyn över EMU:s förvaltning.
LÄNDERNAS REGERINGAR – Regeringarna fastställer
den nationella budgeten inom de överenskomna
ramarna för underskott och statsskuld och genomför de
beslut som minsterrådet har fattat. De ansvarar också
för ekonomi-, utbildnings-, arbetsmarknads- och
socialpolitiken och pensioner, för att bara nämna några
områden.
EUROPEISKA CENTRALBANKEN – ECB ansvarar
självständigt för euroområdets monetära politik och
stabiliserar priserna genom att fastställa räntor så att
inflationen är under kontroll på medellång sikt.
10
I N S Y N
I
E U ‑ P O L I T I K E N
Varför inträffade ekonomi- och finanskrisen?
Krisen har påverkat många länder både i och
utanför euroområdet sedan slutet på 2009 och är
i själva verket kulmen på flera kriser, bland annat
en finanskris (eller bankkris), en ekonomisk kris och
en statsskuldkris (*) och ledde till hårda tider för
invånarna i vissa EU‑länder.
Från år 2000: växande skulder och ökade
ekonomiska skillnader …
Under flera år hade statsskulderna och budgetunderskotten byggts upp i flera EU‑länder. Man hade
tänjt på stabilitets- och tillväxtpaktens regler: från
2004 bröt flera länder mot reglerna, som var svåra
att upprätthålla. En gemensam valuta kräver att de
ekonomiska aktörerna i de deltagande länderna är
tillräckligt flexibla för att anpassa sig till ekonomiska
förändringar. Men de ekonomiska skillnaderna mellan
länderna ökade, till exempel när det gällde
produktivitets- och löneutvecklingen. Vissa länder
hade dessutom förlorat i konkurrenskraft. Obalanserna hade vuxit under många år och man hade inte
gjort tillräckligt för att komma till rätta med dem i vissa länder. EU hade inte heller rätt verktyg för att
korrigera obalanserna. Det fanns i själva verket en
valutaunion men ingen ekonomisk union som stödde
den.
2010–2012: statsskuldkris
I slutet av 2009 kunde några av de mest utsatta
euroländerna (till exempel Grekland, Irland och
Portugal) inte längre hantera både sina växande
skulder och finanskrisen samtidigt. Resultatet blev en
statsskuldkris. De finansiella investerarna förlorade
förtroendet både för ländernas förmåga att betala
tillbaka sina skulder och för deras konkurrenskraft.
Den ränta som investerarna krävde för att köpa
statsobligationer (*) var så hög att länderna inte
längre kunde låna pengar på finansmarknaderna
genom att sälja nya obligationer. Eftersom
investerare i andra euroländer ägde en del av de
obligationerna – till exempel banker – så blev krisen
ett mycket större problem. Bankerna ville inte låna ut
till företagen och de privata hushållen och resultatet
blev en kreditåtstramning.
För att ta sig igenom krisen måste länderna få
ordning på sina offentliga finanser och genomföra
strukturreformer för att återställa konkurrenskraften.
Euroländerna inrättade den europeiska stabilitetsmekanismen som beviljade stora lån till de mest
behövande länderna (se avsnitt 3). Ekonomin återhämtade sig något under 2011, men under 2012 gick
den åter in i en lågkonjunktur.
2007–2008: en global finanskris
2013–2014: ekonomin återhämtar sig
Flera stora amerikanska banker, bland andra Lehman
Brothers, landets fjärde största investeringsbank,
gick i konkurs 2007 och 2008, på grund av riskfylld
utlåning på bolånemarknaden (den amerikanska
bubblan med subprime‑lån sprack). Världsekonomin
är i hög grad sammankopplad, och banker i hela
världen smittades av de finansiella problemen i USA.
De slutade låna ut till varandra och det gick inte att
få lån. För att förhindra att hela banksystemet
kollapsade svarade EU‑länderna både i och utanför
euroområdet mellan 2008 och 2011 med att skjuta
till runt 1,6 biljoner euro till sina banker i form av
garantier och faktiska pengar (nära 13 procent av
EU:s BNP), vilket förvärrade deras redan befintliga
underskott och skulder.
Under 2013 började ekonomin i EU långsamt
återhämta sig från den segdragna recessionen. EU:s
ekonomiska politik inriktades på hållbar tillväxt och
nya jobb. Länderna fortsatte att sanera sina
offentliga finanser men i en långsammare takt och
med mer målinriktade satsningar, utifrån sina egna
förutsättningar. EU‑länderna hade dock insett
behovet av att skynda på strukturreformerna för att
få fart på tillväxten.
2009: ekonomisk kris
Ekonomin i EU gick in i en djup recession 2009.
EU‑länderna sjösatte ekonomiska stimulanspaket
för att bemöta den ekonomiska nedgången.
Den stora utmaningen är att stimulera sysselsättningen. I Grekland och Spanien är arbetslösheten över 25 procent. EU‑kommissionen och
medlemsländerna har startat flera projekt för att
vidareutbilda eller få de arbetslösa tillbaka in på
arbetsmarknaden till stöd för en stark och varaktig
tillväxt.
Du kan läsa mer om EU:s tillväxtstrategi, kallad
Europa 2020-strategin, i avsnittet om den
europeiska planeringsterminen (avsnitt 3) eller på
http://ec.europa.eu/europe2020/index_en.htm
E K O N O M I S K A
O C H
M O N E T Ä R A
U N I O N E N
O C H
E U R O N
11
Avsnitt 3: Vad gör EU för att stärka
tillväxten?
Tillsammans ur krisen
Lärdomar för ett starkare samarbete
En viktig lärdom av krisen är att EU-länderna och
särskilt euroländerna måste kunna lita på varandra för
att kunna blomstra: om det går bra för ett land, gynnas
de andra. Om det går illa för ett land, drabbas också de
andra. Euroländerna agerade enligt tanken att om man
visar solidaritet blir man belönad med solidaritet och
hjälpte Grekland, Irland, Portugal och Cypern med
villkorat finansiellt stöd, framför allt för att de inte
skulle dra på sig ännu större skulder (se illustrationen
nedan). Spanien fick villkorat finansiellt stöd för att
hjälpa sin banksektor.
Irland, Portugal och Spanien avslutade och lämnade
sina stödprogram i december 2013 och i januari
och juni 2014. Det visar att marknaden åter har
förtroende för länderna, de ekonomiska prognoserna ser ljusare ut och arbetslösheten sjunker.
I EU‑kommissionens videoklipp förklaras ekonomi- och
finanskrisen: vad EU gjorde för att ta itu med finanskrisen,
hur man stärkte EMU och hur man nu banar väg för en
politisk union.
Se videoklippet på https://www.youtube.com/
watch?v=0B3zNcFYqj0
Den vägledande principen är att starkare ömsesidig
solidaritet bara är möjlig med ett starkare individuellt
ansvarstagande, som i sin tur enbart kan växa fram ur
en genuint demokratisk process.
En annan viktig lärdom är att länder som befinner sig
i ett ekonomiskt system med ömsesidigt beroende som
euroområdet inte kan tillåta att underskott och
statsskulder ständigt växer. Ekonomiska skillnader
mellan EU‑länderna i termer av tillväxt och konkurrenskraft kan inte heller lämnas utan åtgärd: en
valutaunion är otillräcklig utan en djupare ekonomisk
union, som i sin tur kräver närmare politisk integrering.
Därför har regeringarna sedan 2010 arbetat för att
stärka sitt samarbete på EU‑nivå genom att införa en
rad åtgärder som beskrivs nedan. Syftet med de här
åtgärderna är att ge EU kapacitet att agera effektivt,
både för att förhindra framtida kriser och för att sätta
fart på tillväxt och jobb i hela EU. Åtgärderna innebär
ett starkare samarbete ekonomiskt och politiskt, särskilt
mellan euroländerna.
12
I N S Y N
I
E U ‑ P O L I T I K E N
Finansiellt stöd till Grekland
Från kris till förnyad tillväxt
Sent under 2009 medgav den grekiska regeringen
att landets budgetunderskott var mycket högre än
vad man tidigare sagt. Det berodde på alltför stora
utgifter (exempelvis inom den alltför stora, ineffektiva offentliga sektorn), folkets ovilja att betala
skatt och en bristfällig ekonomisk politik som lett till
ineffektiva marknader, som ofta dominerades av
starka välorganiserade intressegrupper.
EU har vidtagit kraftfulla åtgärder för att förebygga
framtida kriser och få fart på tillväxten genom att
samordna det ekonomiska beslutsfattandet bättre.
För att rädda Grekland från statsbankrutt och för
att landet skulle kunna betala ut sociala förmåner
till sina invånare och löner till sina statsanställda
har euroländerna och Internationella valutafonden
(IMF) sedan 2010 lånat ut nära 240 miljarder euro
till Grekland i form av lån med lång återbetalningstid.
I utbyte mot stödet har de grekiska myndigheterna
vidtagit en rad åtgärder för att ta itu med landets
problem. De ska göra landets offentliga finanser
hållbara samtidigt som de mest utsatta ska
skyddas. Skattesystemet ska bli rättvisare och
effektivare och den offentliga förvaltningen ska
moderniseras för att bättre svara mot människors
behov. Bankerna ska få hjälp att börja låna ut till
hushållen och företagen igen, och lagarna ska
ändras så att de inte längre hindrar företag från
att konkurrera, investera och skapa jobb.
EU‑kommissionen, ECB och IMF övervakar hur
åtgärderna genomförs och rapporterar regelbundet
till sina medlemmar (kommissionen rapporterar till
exempel till euroländerna). Långivarna betalar ut
lånen i omgångar under förutsättning att Grekland
garanterar att man fullföljer sina reformåtaganden.
Grekland måste dock ha ansvaret för åtgärderna.
Det måste också råda social rättvisa för att
reformprogrammet ska leda till framgångsrik
omläggning av ekonomin.
Med stöd från EU‑länderna och en särskild
arbetsgrupp som ger skräddarsydd hjälp till
Grekland håller många reformer på att förverkligas.
Det gäller bland annat rationalisering av
socialförsäkringen, stöd till en strategi mot
korruption, effektivare skatteuppbörd och
nedbantad och effektivare offentlig förvaltning.
1. DEN EUROPEISKA PLANERINGSTERMINEN: EN NY
FORM AV EKONOMISKT SAMARBETE
Europa 2020 (*) är EU:s strategi för tillväxt och nya
jobb för tiden fram till 2020. Hörnstenen är den
europeiska planeringsterminen, som infördes 2010. Det
är en årlig cykel för samordning av den ekonomiska
politiken och dialog mellan EU‑institutionerna och
medlemsländernas regeringar och parlament.
Planeringsterminen inleds med att kommissionen lägger
fram en lägesrapport om medlemsländernas ekonomier
och finanser (den årliga tillväxtöversikten). Översikten
publiceras i november och diskuteras grundligt av
nationella och europeiska myndigheter. I maj och juni
året därpå gör kommissio-nen rekommendationer om
varje lands ekonomi- och finanspolitik (de
landsspecifika rekommendationerna) som sedan
diskuteras och antas av EU‑ländernas stats- och
regeringschefer och finansministrar.
Rekommendationerna ska hjälpa länderna att få fart
på tillväxten, stimulera sysselsättningen, förbättra
utbildning och lärlingsutbildning, hjälpa småföretagen
att få finansiering, stimulera tillväxten genom mer
forskning och innovation och mycket annat.
Den europeiska planeringsterminen stärker EMU.
Genom att samarbeta kan man ta fram långsiktiga
lösningar för stabilitet och tillväxt i stället för att lappa
och laga i ett kort perspektiv. Den utgör också en ram
och har ett fast schema för de nya krisförebyggande
och tillväxtvänliga åtgärder som antagits sedan krisens
början (se punkterna 2–4 nedan).
LÅNEKOSTNADEN FÖR SEX EU‑LÄNDER
%
20
16
12
8
4
0
’09
’10
Tyskland
’11
Frankrike
’12
Spanien
’13
Irland
’14
Italien
’15
Portugal
Räntan på en tioårig statsobligation.
Källa: Europeiska kommissionen.
OKTOBER
SEPTEMBER
AUGUSTI
JUNI
MAJ
JULI
Uppgifter
om skulder/
underskott
validerade
av Eurostat
Ekonomiska vårprognoser
GENOMFÖRANDE
Medlemsstaterna
antar budgetar
CSR
IDR
CSR
EUROPEISKA
RÅDET
EU-ledare
godkänner
slutliga CSR
GENOMFÖRANDE
Medlemsstaterna lämnar
in sina stabilitets- eller
konvergensprogram
(om budgetpolitik) och
nationella reformprogram
(om ekonomisk politik)
Ekonomisk
dialog
om CSR
CSR
Ekonomisk dialog
om Europeiska
rådet/AGS
GENOMFÖRANDE
Medlemsstaterna
antar utkast till
budgetplaner + ekonomiska
partnerskapsprogram (länder
som omfattas av förfaranden
vid alltför stora underskott)
Euroområde
AGS
AGS
Ekonomisk
dialog om AGS
och AMR
RÅDET
Nationella
ministrar
diskuterar CSR
AGS
AGS
EUROPEISKA
RÅDET
EU:s ledare antar
ekonomiska
prioriteringar
baserade på AGS
AMR
RÅDET
De nationella
ministrarna
studerar AGS
och AMR samt
antar slutsatser
SKRÄDDARSYDDA
RÅD
Kommissionen
föreslår
landsspecifika
rekommendationer
för budgetpolitik,
ekonomisk och
social politik
AMR
Euroområde
MARS
JANUARI
BUDGETAR
Kommissionens
yttrande om utkast
till budgetplaner
EUROGRUPPEN
Finansministrar
diskuterar
kommissionens
yttranden
om utkast till
budgetplaner
13
E U R O N
AGS
AMR
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
EUROPEISKA RÅDET/
RÅDET
MEDLEMSSTATER
EUROPA­
PARLAMENTET
DETALJERAD
ANALYS
Kommissionen
offentliggör
fördjupade
granskningar
av länder med
potentiella
ekonomiska risker
Euroområde
Euroområde
O C H
Eurostats
första
uppgifter
om skulder/
underskott
Ekonomiska
vinterprognoser
Ekonomiska höstprognoser
ALLMÄNNA
PRIORITERINGAR
Kommissionen
offentliggör den årliga
tillväxtöversikten och
rapporten om förvarningsmekanismen (*)
U N I O N E N
APRIL
M O N E T Ä R A
FEBRUARI
O C H
DECEMBER
NOVEMBER
E K O N O M I S K A
Planeringsterminen ska stärka
den ekonomiska styrningen
genom bättre samordning av EUländernas ekonomiska politik.
AGS: Årlig tillväxtöversikt (allmänna ekonomiska prioriteringar för EU).
AMR: Rapport om förvarningsmekanismen (kontrollsystem för ekonomiska risker).
CSR: Landsspecifika rekommendationer.
EDP: Förfarande vid alltför stora underskott.
IDR: Fördjupad granskning.
Ekonomiskt partnerskapsprogram: Beskrivning av de viktiga strukturreformer som behövs
för en hållbar korrigering av underskottet.
2. EN OMFATTANDE STRATEGI FÖR FINANSIELL
STABILITET
ÅRLIG BNP‑TILLVÄXT I DE 28 EU‑LÄNDERNA
5
Kraftfulla insatser mot alltför stora underskott
och statsskulder …
Faktisk BNP-tillväxt, EU-28
%
4
Prognos
3
2
För att alltför stora underskott och statsskulder inte ska
byggas upp igen stärktes stabilitets- och tillväxtpakten
(se avsnitt 2) i december 2011 då ett nytt lagstiftningspaket trädde i kraft. Paketet omfattade sex olika lagar
som ska stärka den ekonomiska styrningen i EU.
1
0
-1
-2
-3
-4
-5
96
98
00
02
04
06
08
10
12
14
16
Den stadiga tillväxten och många av de miljontals jobb som
skapades i EU fram till 2008 försvann i krisens spår. Den
nya ekonomiska styrningen, som kallas den europeiska
planeringsterminen, ska främja tillväxten, ge nya jobb
och förhindra framtida kriser.
© iStockphoto/Leontura
14
Den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) har en total
utlåningskapacitet på 500 miljarder euro för euroländer som
tillfälligtvis har svårt att låna pengar på finansmarknaderna.
Reformen innebar att stabilitets- och tillväxtpakten
blev tydligare och bindande, men också flexiblare.
Kontrollen av att reglerna följs har skärpts. Om ett
EU-land bryter mot de överenskomna reglerna om
nivåerna på underskott och skulder måste det visa att
det inom en viss tid tänker vidta lämpliga åtgärder
för att korrigera situationen. Kommissionens
rekommendationer till länderna ska nu tillämpas
noggrannare. Ekonomiska sanktioner, till exempel böter,
mot de euroländer som inte sanerar sina finanser, kan
utdömas snabbare och stegras gradvis. Reformen har
dessutom ökat paktens flexibilitet. Konkret innebär
det att man nu kan ta bättre hänsyn till särskilda
ekonomiska förhållanden i länderna istället för att
tillämpa en universallösning som ska passa alla.
Alla EU-länder utom Storbritannien och Tjeckien knöts
2012 närmare pakten när de undertecknade ett
mellanstatligt avtal som kallas fördraget om stabilitet,
samordning och styrning inom Ekonomiska och
monetära unionen, mera känt som finanspakten.
Länderna i finanspakten visar att de stöder finansiell
stabilitet genom att se till att deras lagstiftning kräver
att statsbudgeten är i balans eller uppvisar överskott.
Korrigerande åtgärder sker i högre grad per automatik
genom nya omröstningsregler och ett fastare åtagande
från euroländernas sida.
I maj 2013 trädde ytterligare två lagar i kraft – den så
kallade tvåpacken. Tvåpacken gör ännu mer för att
stärka samarbetet mellan euroländerna i ekonomi- och
budgetfrågor (och i förlängningen stabilitets- och
tillväxtpakten). Den stärker i synnerhet samordningen
och tillsynen av det nationella budgetarbetet. Som ett
sista steg i den europeiska planeringsterminen ska nu
kommissionen analysera och utfärda rekommendationer om euroländernas utkast till årlig statsbudget
(som ska skickas till kommissionen senast den 15
oktober) innan de nationella parlamenten antar dem.
I N S Y N
I
E U ‑ P O L I T I K E N
Kommissionen bedömer utkasten och utsikterna för
euroområdet som helhet, så att budgetpolitiken
samordnas bättre. Bedömningen utgår från kraven i
stabilitets- och tillväxtpakten, och kommissionen
kontrollerar noga i vilken utsträckning länderna har
genomfört de landsspecifika rekommendationerna.
Kommissionen avger sitt yttrande den 30 november
varje år. Om kommissionen upptäcker att ett land har
särskilda svårigheter med att fullgöra skyldigheterna i
pakten, kan landet uppmanas att lämna in ett reviderat
budgetutkast inom en viss tidsfrist.
Enligt de nya lagarna skärps också kommissionens
tillsyn av euroländer med stora ekonomiska problem
och gör delar av finanspakten bindande enligt EUlagstiftningen. Man vill förebygga framtida ekonomiska
kriser genom att se till att statsfinanserna är i balans
och att särskilt euroländerna inte drar på sig för höga
skulder och underskott.
… och ekonomiskt stöd till de mest utsatta
Hösten 2012 inrättade euroländerna en ny, permanent
beredskapsfond (eller ”brandvägg” (*)), den europeiska
stabilitetsmekanismen (ESM) (*) med en total utlåningskapacitet på 500 miljarder euro. Den är bland
de största i världen i sitt slag. ESM får låna ut till
euroländer som tillfälligt har svårt att låna pengar på
finansmarknaderna på grund av skuldproblem. För
utlåningen gäller stränga villkor, bland annat att få
ordning på de offentliga finanserna i enlighet med
stabilitets- och tillväxtpakten och att genomföra
strukturreformer. Därmed stärks finansmarknadernas
förtroende för det aktuella landets förmåga att betala
tillbaka sina skulder och konkurrenskraften återställs så
småningom. ESM är också en garanti för euroområdets
finansiella stabilitet i stort.
Under 2009 och 2010 inrättades två tillfälliga
fonder (eller brandväggar) för att hjälpa EU‑länder
som kämpade med stora skulder: Europeiska
finansiella stabiliseringsfaciliteten (*) och
Europeiska finansiella stabiliseringsmekanis­men (*).
En ny permanent fond, Europeiska stabilitetsmekanismen (*), inrättades i slutet av 2012. Den
har sedan dess lånat ut stora belopp till euroländer
med problem.
E K O N O M I S K A
O C H
M O N E T Ä R A
U N I O N E N
O C H
Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är ett annat instrument som används för att
lindra krisens följdverkningar. Fonden ger stöd till
människor som förlorar jobbet till följd av ­globaliseringen (till exempel då ett företag flyttar sin verksamhet utanför EU) men också på grund av svåra
ekonomi- och finanskriser. Stödet ska gå till utbildning,
mentorskap och karriärrådgivning för arbetstagare och
egenföretagare. Fonden har en total budget på över en
miljard euro för perioden 2014–2020.
15
E U R O N
Inom regionalpolitiken betalades stöd till
investeringsprojekt i regionerna ut snabbare till
EU‑länderna som en följd av krisen, särskilt till de
länder som omfattades av ekonomiska stödpaket.
Dessutom ökade man EU:s stödandel till projekten och
ländernas andel krymptes för att minska trycket på
statsbudgetarna under krisens åtstramning.
Syfte
Berörda länder
Stabilitets- och tillväxtpakten
(som stärktes genom
lagstiftningspaket –
2011 och 2013)
Finanspakten (fördraget om
stabilitet, samordning och
styrning inom Ekonomiska och
monetära unionen, 2012)
Förebyggande av skulder/underskott
Europeiska planeringsterminen
(sedan 2010)
Samordning av den
ekonomiska politiken
Euroländerna
Europeiska fonden för
justering för
globaliseringseffekter
(startades 2006)
Stödmekanismer
Europeiska
stabilitetsmekanismen
(2012)
Alla EU‑länder
Årlig samordning av den
ekonomiska politiken
mellan EU och
medlemsländerna
✔
✔
Ekonomi- och budget­
samordning och
övervakning för att
undvika alltför stora
underskott och skulder
i EU‑länderna
✔
✔
Stärker stabilitets- och
tillväxtpakten ytterligare:
länderna åtar sig att ha
en budget i balans
✔
Alla EU‑länder utom
Kroatien och
Storbritannien har
undertecknat. Danmark
och Rumänien har
förklarat att de är bundna
av alla fördragsartiklar.
EU:s beredskapsfond med
500 miljarder euro för att
hjälpa länder med
tillfälliga problem att låna
på finansmarknaderna på
grund av för hög
statsskuld
✔
✗
Fond med en årsbudget på
150 miljoner euro för att
hjälpa arbetstagare som
har blivit uppsagda på
grund av globaliseringen
eller en större ekonomioch finanskris
✔
✔
Sammanfattning av de åtgärder som EU:s institutioner och
medlemsländer har vidtagit sedan 2010 för att bättre
samordna den ekonomiska politiken, förhindra nya skuldkriser
och hjälpa länder i ekonomiska svårigheter.
Kommissionen får utfärda
extra rekommendationer
till euroländerna
Enbart för euroländer som
har undertecknat
finanspakten
Ländernas budgetförslag
granskas och euroländer
som bryter mot pakten
bötfälls
16
I N S Y N
I
E U ‑ P O L I T I K E N
3. FÖREBYGGANDE OCH KORRIGERING AV STORA
EKONOMISKA OBALANSER
sanktioner (se förfarandet vid alltför stora obalanser (*)), medan EU-bidrag kan dras in för övriga länder.
Krisen tydliggjorde vilka stora ekonomiska obalanser
som vissa EU‑länder led av, till exempel när det gällde
konkurrenskraft och produktivitet. Obalanserna ställer
till stora problem när de drabbar euroländerna eftersom
samarbetet inom ett gemensamt system bland annat
innebär att länderna inte tillfälligt kan kompensera för
sämre konkurrenskraft genom att justera sin växelkurs
och devalvera sin valuta (devalveringar av detta slag
följs vanligtvis av inflation, som med tiden undergräver
effekterna av den konkurrensstärkande devalveringen).
Ju mindre obalanser mellan länderna, desto starkare
blir EU – och särskilt euroområdet – som ekonomiskt
block.
4. STRÄNGARE BANKTILLSYN TILL SKYDD FÖR
SKATTEBETALARNA
EU har därför skärpt sin övervakning av
medlemsländernas ekonomier, särskilt euroländernas.
Genom lagstiftningspaketet från 2011 infördes
förfarandet vid makroekonomiska (*) obalanser, ett
nytt förvarningssystem för att identifiera och förebygga
potentiella obalanser mycket tidigare än förut.
Kommissionen kontrollerar en rad ekonomiska
indikatorer som kan inverka på konkurrenskraften, till
exempel bostadspriser, löner och exporten inom EU och
till omvärlden. Obalanser kan exempelvis uppstå på
grund av löneökningar som inte ligger i linje med
produktiviteten eller snabbt stigande huspriser som inte
följer resten av hushållens utgifter.
Om kommissionen upptäcker stora obalanser utfärdar
man rekommendationer för att komma till rätta med
situationen. Ministerrådet godkänner sedan rekommendationerna. Därefter måste regeringen i det
aktuella landet utarbeta en handlingsplan för att
korrigera obalanserna. Euroländer som inte följer
rekommendationerna kan drabbas av ekonomiska
EU har vidtagit åtgärder för att reformera och stärka sektorn
för finansiella tjänster särskilt med tonvikt på banktillsyn och
omstrukturering av banker med problem (”bankunionen”).
Statsskuldkrisen och finanskrisen gick hand i hand:
eftersom det inte fanns något regelverk på EU-nivå för
tillsynen av bankerna, blev EU-länderna tvungna att
rädda flera av sina banker på egen hand med skattebetalarnas pengar. Det ledde i vissa EU-länder till
ökande skulder, recession och i förlängningen en utdragen finansiell, ekonomisk och social kris.
För att skapa ett robust ramverk för finanssektorn
rekommenderade Europeiska rådet 2009 att det skulle
införas ett enhetligt regelverk för alla bankinstitutioner
på EU:s inre marknad. Sedan 2010 har kommissionen
föreslagit ett trettiotal åtgärder för att se till alla
aktörer, produkter och marknader i finanssektorn i EU
har rätt tillsyn. Det har inrättats flera EU-myndigheter
som bland annat ska utvärdera bankernas förmåga att
stå emot eventuella finansiella chocker. Målet är att se
till att bankerna agerar ansvarsfullt, har tillräckligt med
utlåningskapacitet och kan garantera kundernas
insättningar.
För att bryta den onda cirkeln mellan bankerna och
statsskulderna har EU-ledarna konstaterat att en
starkare finanssektor i sig inte räcker, särskilt inte i
euroländerna där det istället krävs en mer integrerad
lösning. De föreslog därför en bankunion (*) i juni 2012.
På grundval av kommissionens förslag för att stegvis
skapa bankunionen, fungerar t.ex. Europeiska centralbanken (ECB) som högsta tillsynsorgan för euroområdets banker. Bland de andra förslagen finns
EU-instrument för att rekonstruera konkurshotade
banker, till exempel en räddningsfond för euroområdets
banker(2) som ska finansieras med nationella avgifter på
bankerna. Målet är att se till finanssektorn får betala
för sina egna misslyckanden samtidigt som skattebetalarna får stå för en minimal eller ingen kostnad.
(Läs mer om bankunionen i broschyren ”Bank och
finans” i serien ”Insyn i EU-politiken”.)
© Reuters/BSIP
(2) Banker i länder som inte är euroländer får också delta i systemet.
E K O N O M I S K A
O C H
M O N E T Ä R A
U N I O N E N
O C H
E U R O N
17
Framtiden
På väg mot en mer djupgående och rättvisare ekonomisk
och monetär union (EMU)
Raden av kriser sedan 2008 i EU och i omvärlden har
varit bland de tuffaste sedan den stora depressionen på
1930-talet. Solidariteten och samarbetet i EU har satts
på hårda prov.
Genom sitt nära samarbete tog EU och medlems­
länderna kontroll över krisen och lade grunden för
ekonomisk återhämtning. De har omdanat EMU för att
garantera den finansiella stabiliteten och tillväxten i EU
med hjälp av ett stärkt ekonomiskt samarbete och
tuffare tillsyn på EU‑nivå. Europeiska centralbanken
spelade en viktig roll med sin räntepolitik och lugnade
därmed marknaderna. EU har på olika sätt byggt upp
sin förmåga att hantera kriser för att se till att särskilt
euroländerna inte samlar på sig ohållbara skulder. Man
kan också hantera ekonomiska obalanser och riskerar
inte skattebetalarnas pengar när man i framtiden ska
rädda problemdrabbade banker.
Mycket har alltså gjorts, men EMU är ännu inte
fullbordat. Kommissionen lade 2012 fram en plan för en
djupgående och verklig ekonomisk och monetär union
som ett underlag för den pågående framtidsdebatten.
I planen beskriver man olika sätt att ytterligare stärka
EMU under kommande år och man presenterade också
en tidtabell för reformerna. Kommissionen föreslår att
euroländerna ska integreras snabbare och mer
långtgående än EU i stort, men man lämnar dörren
öppen för de EU‑länder som vill delta. I planen finns
följande konkreta förslag för euroområdet:
—— En fördjupad ekonomisk union till stöd för den
monetära unionen, med målinriktade investeringar
för att främja tillväxt och konkurrenskraft och med
en starkare social dimension.
—— En finanspolitisk union (*) för sundare offentliga
finanser och större ekonomisk solidaritet mellan
länderna i dåliga tider.
Nästa steg
Social rättvisa är lika viktigt som en stabil euro och
solida offentliga finanser.
—— På kort sikt: För att garantera finansiell
stabilitet kommer kommissionen att utgå från
översynen av de båda lagstiftningspaketen som
ska bidra till att undvika alltför stora underskott
och skulder i EU-länderna. Kommissionen vill ge
den ekonomiska och monetära unionen en
starkare social dimension.
—— På medellång sikt: Kommissionen kommer att
förbättra det sätt på vilket villkorligt finansiellt
stöd beviljas till euroländer i svårigheter,
genom att stärka insatsernas demokratiska
legitimitet och ta större hänsyn till de sociala
effekterna av de ekonomiska reformerna.
Europeiska centralbankens nya byggnad i Frankfurt.
© Europeiska centralbanken/Robert Metsch
—— En bankunion med sträng tillsyn av
finansmarknaderna och bankerna (redan igång) och
gemensamma regler och finansiering för banker i
svårigheter, för att se till att bankerna agerar
ansvarsfullt och för att skydda skattebetalarna.
Euroländerna håller på att införa bankunionen, men en
fördjupad ekonomisk och finanspolitisk union kräver
ändringar av EU-fördragen. Närmare samarbete om
bankerna och ekonomi och finanspolitiken måste gå
hand i hand med starkare mekanismer för att legitimera
de beslut som fattas gemensamt. EU-ländernas
demokratiska ansvar måste garanteras och folket
måste delta i EU:s beslutsfattande. Kommissionen
strävar alltså efter en verklig politisk union.
Att arbeta tillsammans för att lösa EU:s ekonomiska problem
är bästa sättet att skapa hållbar tillväxt och jobb i alla
EU‑länder.
18
I N S Y N
I
E U ‑ P O L I T I K E N
Ordlista med facktermer
Varför behöver vi en ekonomisk och
monetär union och euron?
KONKURRENSKRAFT – Ett lands förmåga att sälja
sina varor och tjänster på inhemska och utländska
marknader och dess förmåga att locka till sig utländska
investeringar.
EKONOMISK POLITIK – På EU‑nivå omfattar den
samordningen av ekonomiska beslut och reformer (till
exempel om utbildning, varumarknader, arbetsmarknaden och pensioner) för att nå balanserad och
hållbar tillväxt för alla (se också ”Europa 2020strategin” nedan).
FINANSPOLITIK – I finanspolitiken strävar man efter
balans mellan statens inkomster (via skatterna) och
utgifter. Den gäller också skatternas och utgifternas
struktur och innehåll.
MONETÄR POLITIK – System där en monetär
myndighet (Europeiska centralbanken, ECB, på EU‑nivå)
kontrollerar penningmängden genom att trycka sedlar
och bestämma vilken mängd mynt som euroländerna
får prägla, samt håller koll på inflationen genom att
justera räntorna för att garantera prisstabiliteten.
INRE MARKNAD – Efterföljaren till den gemensamma
marknaden från 1960- och 1970-talen. Garanterar fri
rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital inom
ett enda handelsblock.
Vad innebär EMU i praktiken?
EKOFINRÅDET – Möte med EU‑ländernas
finansministrar i Europeiska unionens råd. De antar nya
lagar tillsammans med Europaparlamentet om
ekonomiska och finansiella frågor som gäller i hela EU.
EUROGRUPPEN – Möte med euroländernas
finansministrar. Diskuterar frågor som rör euron och
euroområdet.
FÖRFARANDET VID ALLTFÖR STORA UNDERSKOTT –
Förfarande som kommissionen inleder om ett EU‑land
bryter mot något av de underskotts- eller statsskuldsmål som slås fast i stabilitets- och tillväxtpakten. Enligt
förfarandet ska det aktuella landet vidta åtgärder för
att se till att skulden eller underskottet åter ligger i linje
med målen.
STATSOBLIGATIONER – Lån som nationella regeringar
tar upp. De säljer obligationer till investerare för att få
pengar för att betala sina skulder. Lånen utfärdas med
ett löfte att betala tillbaka obligationsvärdet på förfallodagen och räntebetalningar under lånets löptid.
MAKRO- OCH MIKROEKONOMI – Makroekonomi
handlar om ekonomin i stort, till exempel
bruttonationalinkomst, arbetslöshet och inflation.
Mikroekonomi handlar om de små aktörerna i ekonomin,
till exempel företag och konsumenter på specifika
marknader, och hur deras agerande påverkar utbud och
efterfrågan och därmed priserna.
STATSSKULDKRIS – En situation där investerarna
anser att det finns en risk att ett land inte kommer att
kunna lösa in sina statsobligationer och därmed begär
högre och högre räntor på nya obligationer, vilket
ytterligare bygger på landets underskott och statsskuld.
Vad gör EU för att stärka tillväxten?
RAPPORT OM FÖRVARNINGSMEKANISMEN –
Förfarandet vid makroekonomiska obalanser är en
övervakningsmekanism som tidigt ska identifiera
potentiella risker, förhindra att skadliga makroekonomiska obalanser uppstår och bidra till att
korrigera obalanser som redan inträffat. Startskottet för
det årliga förfarandet är rapporten om förvarningsmekanismen, som bygger på en resultattavla över olika
ekonomiska indikatorer.
BANKUNIONEN – Ännu ett steg mot ekonomisk och
finansiell integration i EU och mellan euroländerna, som
syftar till att stärka och bredda regelverket och tillsynen
av banksektorn i EU.
E K O N O M I S K A
O C H
M O N E T Ä R A
U N I O N E N
O C H
EUROPEISKA FINANSIELLA STABILISERINGSFACI­LITETEN (EFSF)/EUROPEISKA FINANSIELLA
STABILISERINGSMEKANISMEN (EFSM) – Två
”brandväggar” eller system för finansiellt stöd som
tillfälligt inrättades för EU‑länder med problem. De har
nu ersatts av Europeiska stabilitetsmekanismen (se
nedan) för alla nya ansökningar om finansiellt stöd.
EFSF skapades som en beredskapsfond med en utlåningskapacitet på 440 miljarder euro till euroländerna
och står fortfarande för de stödprogram som man
enats om för Grekland, Irland och Portugal. Den lånar
upp pengar på finansmarknaderna med garantier från
euroländerna som säkerhet. Hjälp ges bara på stränga
villkor och på grundval av ett ekonomiskt anpassningsprogram som landet i fråga måste presentera. EFSM
ger kommissionen möjlighet att på EU:s vägnar låna
upp till 60 miljarder euro på finansmarknaderna för att
sedan ge lån till medlemsländer som har problem.
EUROPEISKA STABILITETSMEKANISMEN (ESM) –
ESM inrättades 2012 som en permanent mekanism för
krishantering i euroländerna och bygger på samma
principer som EFSF och EFSM (se ovan), som var
tillfälliga stödåtgärder. ESM har en utlåningskapacitet
på upp till 500 miljarder euro och bygger delvis på
inbetalat kapital för att utfärda skuldinstrument och
finansiera lån och andra stödformer till euroländer
i finansiellt trångmål. För att vara berättigad till
ESM‑lån ska landet i fråga först ha undertecknat den
europeiska finanspakten och därefter följa ett särskilt
anpassningsprogram. Två program av detta slag har
godkänts: för Cypern 2013 (med ett komplett ekonomiskt anpassningsprogram) och för Spanien 2012 (med
ett anpassningsprogram för landets finanssektor).
E U R O N
19
EUROPA 2020-STRATEGIN – EU:s tillväxtstrategi för
2010–2020 för smart och hållbar tillväxt för alla (se
http://ec.europa.eu/europe2020/index_sv.htm eller den
broschyr i serien ”Insyn i EU‑politiken” som tar upp
Europa 2020-strategin).
FÖRFARANDET VID ALLTFÖR STORA OBALANSER –
Kommissionen inleder förfarandet när ett medlemsland
har stora ekonomiska obalanser (problem med tillväxt
och konkurrenskraft). Förfarandet är den korrigerande
delen av förfarandet vid makroekonomiska obalanser,
EU:s förvarningssystem som identifierar begynnande
obalanser.
BRANDVÄGG – Mekanism som bidrar till finansieringen
av skulder i länder som tillfälligt har problem med att
låna pengar på finansmarknaderna, på stränga villkor
(se Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten/
Europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen ovan).
FINANSPOLITISK UNION – En union med en
gemensam budget och en central finanspolitisk
myndighet, som i USA. Gemensamma obligationer kan
finansiera euroskulder i stället för enskilda länders
obligationer. Det här är en långsiktig vision för EU som
kräver ändringar i EU‑fördragen.
I N S Y N
I
E U ‑ P O L I T I K E N
Läs mer
XX Överblick över EU:s ekonomi och finanser: http://ec.europa.eu/economy_finance/index_sv.htm
XX Europeiska centralbanken: http://www.ecb.int
XX Frågor om EU? Ring Europa Direkt: 00 800 6 7 8 9 10 11
http://europedirect.europa.eu
ISBN 978-92-79-41651-4
doi:10.2775/20515
NA-01-14-988-SV-C
20