IP/10/1199
Bryssel den 29 september 2010
EU:s ekonomiska styrning: kommissionen lägger
fram ett omfattande paket med lagstiftningsåtgärder
Europeiska kommissionen antog idag ett lagstiftningspaket som innebär den
mest omfattande förstärkningen av den ekonomiska styrningen i EU och i
euroområdet sedan införandet av den ekonomiska och monetära unionen.
Målet är att uppnå en bredare och bättre övervakning av finanspolitiken
liksom när det gäller makroekonomisk politik och strukturreformer mot
bakgrund av bristerna i den nuvarande lagstiftningen. Det planeras nya
mekanismer för verkställighet för de medlemsstater som inte uppfyller de
fastställda kraven. Inom ramen för den så kallade europeiska termin för
samordning av den ekonomiska politiken som nyligen antogs kommer alla
reviderade och nya gransknings- och övervakningsförfaranden att samlas i
en allomfattande och effektiv ram för den ekonomiska politiken.
De förslag som lades fram idag är konkret omsättning av kommissionens nyligen
antagna meddelanden om ekonomisk styrning av den 12 maj och 30 juni (se
IP/10/561 och IP/10/859) i lagstiftningsförslag. Efter ett intensivt förberedande arbete
och samråd med en rad intressenter, bland annat den särskilda arbetsgruppen för
ekonomisk styrning, som leds av Europeiska unionens ordförande Herman Van
Rompuy, understryker dessa förslag till politik att kommissionen är fast besluten att
ihärdigt arbeta vidare på de nödvändiga reformerna.
Alla dessa reformer är förenliga med Lissabonfördraget och ska se till att EU och
euroområdet uppnår en mer effektiv samordning av den ekonomiska politiken. De
ska ge EU och euroområdet den kapacitet och styrka som krävs för att föra en sund
ekonomisk politik som i sin tur bidrar till en mer hållbar tillväxt och sysselsättning i
linje med strategin Europa 2020.
Lagstiftningspaketet består av sex rättsakter: fyra förslag handlar om finanspolitiska
frågor, däribland en genomgripande reform av stabilitets- och tillväxtpakten, och två
nya förordningar ska säkerställa att framväxande makroekonomiska obalanser i EU
och euroområdet upptäcks och hanteras på ett effektivt sätt.
För
medlemsstaterna
i
euroområdet
betyder
ändringarna
att
verkställighetsmekanismerna blir mer effektiva och att inte sanktioner tillämpas
godtyckligt. Med andra ord kommer stabilitets- och tillväxtpakten att bli mer
”regelbaserad” och sanktioner kommer att vara den normala följd som länder som
inte fullgör sina skyldigheter har att vänta.
1) En förordning som ändrar den lagstiftning som ligger till grund för
den förebyggande delen av stabilitets- och tillväxtpakten (förordning
1466/97):
Den förebyggande delen av stabilitets- och tillväxtpakten ska säkerställa att EUmedlemsstaterna för en måttfull finanspolitik i goda ekonomiska tider för att bygga
upp de reserver som krävs för dåliga tider. För att bryta med tidigare slapphänt
finanspolitisk hållning i goda ekonomiska tider kommer övervakningen av de
offentliga finanserna att baseras på det nya konceptet måttfull finanspolitik som
ska säkra konvergensen till målet på medellång sikt. Kommissionen kan utfärda en
varning till medlemsstaterna i euroområdet vid en väsentlig avvikelse från en försiktig
finanspolitik.
2) En förordning som ändrar den lagstiftning som ligger till grund för
den korrigerande delen av stabilitets- och tillväxtpakten (förordning
1467/97):
Den korrigerande delen av stabilitets- och tillväxtpakten ska förhindra allvarliga
missgrepp i budgetpolitiken. Förordningen ändras så att skuldutvecklingen följs
närmare och väger lika tungt som utvecklingen i underskott, när det gäller beslut
knutna till alltför stora underskott. Medlemsstater som har en skuld på mer än 60 %
av BNP bör vidta åtgärder för att få ner den tillräckligt snabbt, vilket definieras som
en minskning på 1/20 av den skillnad i förhållande till tröskeln på 60 % som
konstaterats under de senaste tre åren.
3) En förordning om en effektiv förstärkning av budgetövervakningen i
euroområdet:
Ändningarna av både den förebyggande och korrigerande delen av stabilitets- och
tillväxtpakten backas upp av en ny omgång gradvisa finansiella sanktioner för
medlemsstaterna i euroområdet. När det gäller den förebyggande delen kommer
väsentliga avvikelser från en försiktig finanspolitik att leda till att det ska göras en
räntebärande deposition på 0,2 % av BNP om det inte fattas beslut om att ett land
har ett alltför stort underskott. Denna deposition omvandlas till en bot om det
berörda landet inte följer rekommendationen om att korrigera det alltför stora
underskottet.
För att se till att sanktionerna genomförs planeras ett "omvänt
röstningsförfarande”: det betyder att kommissionens förslag om en sanktion anses
som antagen såvida inte rådet avvisar det med kvalificerad majoritet. Ränta från
depositioner och böter kommer att fördelas mellan de medlemsstater i euroområdet
som varken har ett alltför stort underskott eller en alltför stor obalans.
Ändringarna är utformade så att de underlättar övergången till ett
verkställighetssystem kopplat till EU-budgeten, såsom beskrivs i kommissionens
meddelande av den 30 juni.
2
4) Ett nytt direktiv om kraven på medlemsstaternas budgetram:
Eftersom finanspolitiken är decentraliserad, är det viktigt att målen i stabilitets- och
tillväxtpakten avspeglas i de nationella budgetramarna, dvs. den rad faktorer som
utgör grunden för den nationella finanspolitiska förvaltningen (redovisningssystem,
statistik, prognosmetoder, finanspolitiska regler, budgetförfaranden och
finanspolitiska förbindelser med andra enheter, t.ex. lokala eller regionala
myndigheter). Direktivet innehåller en rad minimikrav som medlemsstaterna ska
följa.
5) En ny förordning om
makroekonomiska obalanser:
förebyggande
och
korrigering
av
Förfarandet vid alltför stora obalanser är ett nytt inslag i EU:s ekonomiska
övervakning. Det omfattar en regelbunden bedömning av riskerna i samband med
obalanser på grundval av en resultattavla med ekonomiska indikatorer. På denna
grund kan kommissionen lansera omfattande granskningar av de medlemsstater
som är i riskgruppen och på så sätt identifiera de underliggande problemen. För
medlemsstater med allvarliga obalanser eller obalanser som utgör en risk för EMU:s
funktion, kan rådet anta rekommendationer och inleda förfarandet vid alltför stora
underskott.
En medlemsstat som omfattas av ett sådant förfarande måste lägga fram en
korrigerande handlingsplan som noga kommer att gås igenom av rådet som sätter
en tidsfrist för de korrigerande åtgärderna. Om en medlemsstat i euroområdet
upprepade gånger inte vidtar korrigerande åtgärder riskerar den sanktioner (se nästa
punkt).
6) En förordning om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför
stora makroekonomiska obalanser i euroområdet:
Liksom på det finanspolitiska området kommer en medlemsstat i euroområdet som
upprepade gånger inte reagerar på rådets rekommendationer om att korrigera alltför
stora obalanser inom ramen för förfarandet för dessa obalanser, att betala en årlig
bot på 0,1 % av dess BNP. Boten kan endast annulleras genom en omröstning
med kvalificerad majoritet (omvänt röstningsförfarande, se ovan), där enbart
euroområdets medlemsstater röstar.
Fortsättning
Förslagen kommer att gås igenom av rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska
och sociala kommittén. Kommissionen uppmanar alla parter att samarbeta för ett
snabbt antagande av förslagen.
Se även:
MEMO/10/454 och MEMO/10/455
samt
http://ec.europa.eu/economy_finance/articles/eu_economic_situation/2010-09-eu_economic_governance_proposals_en.htm
3
