06_11:Layout 1
2015-03-25
11:12
Sida 6
Vägen mot
FRIHET!
Den välkända bilden som visar när Stepan Andrejevitj ur
Röda armén hissar den sovjetiska flaggan på riksdagshuset i Berlin. Fotot har tagits av den berömde fotografen
Jevgenij Chaldej (1917–97). Han var av judisk härkomst,
och från att ha förevigat detta triumfartade ögonblick vid
nazismens fall, fick han personligen återigen uppleva
judeförföljelse, då han 1949 avskedades från nyhetsbyrån
TASS av antisemitiska skäl.
Bilden finns i olika versioner. Efteråt upptäckte man
nämligen att den ena soldaten hade ett armbandsur på
vardera handleden, vilket naturligtvis tydde på att åtminstone ett var ett krigsbyte. Det ena retuscherades därför
bort. Detta är dock originalbilden.
6
NORDISK FILATELI April 2015
06_11:Layout 1
2015-03-25
11:12
Sida 7
av Carl-Henrik Larsson
I juni 1944 landsteg de allierade
styrkorna i Normandie och i augusti
befriades Paris. På alla fronter trycktes
Nazityskland tillbaka. I september 1944
inledde de allierade i väster Operation
Market Garden, samtidigt som Röda
armén nått fram till Warszawa i öster.
Vägen mot frihet var lång och krokig,
och de allierade fick göra stora
uppoffringar när de mötte hårt
motstånd på vägen mot Berlin.
I
maj i år är det 70 år sedan
Nazityskland kapitulerade,
och det blev fred i Europa.
Kriget i Stilla havet fortsatte
fram till september 1945, då
Japan slutligen undertecknade kapitulationen. Mindre än
en månad tidigare hade amerikanerna fällt två atombomber
över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki.
Vi ska här i Nordisk Filateli
uppmärksamma dessa historiska händelser i tre artiklar. De
två första kommer att behandla kriget i Europa från sommaren 1944 fram till Tysklands
nederlag våren 1945. Den avslutande delen inriktar sig på
kriget i Stilla havet, och utvecklingen fram till Japans
fall och kapitulation i september 1945.
NORDISK FILATELI April 2015
➥
7
06_11:Layout 1
2015-03-25
11:12
Sida 8
Marshallöarna gav ut detta frimärke 1994 som visar en tysk V1-robot över London. V-1, som står för Vergeltungswaffe 1
(”Vedergällningsvapen 1”), var en tysk robot som producerades 1944–45 och som hade en räckvidd på något mer är 220
km. V-1-roboten gick till skillnad mot efterföljaren V-2:an att
skjuta ner, eftersom maxhastigheten var 580 km/h. Detta kan
jämföras med V-2:an, som uppnådde långt mer än ljudets hastighet. Den första V-1:an träffade London 13 juni 1944, och totalt skulle dessa robotar kräva cirka 6 000 civila offer i staden.
➥
Den 12 juni 1944, mindre än
en vecka efter landstigningen i
Normandie (om D-dagen 6 juni
1944 kan du läsa i nr 5-2014),
anlände den brittiske premiärministern Winston Churchill
till den nordfranska kusten för
att göra en personlig bedömning av läget, och i samförstånd
med inte minst Bernard Montgomery, överbefälhavare för de
allierade marktrupperna, komma fram till hur det militära
övertaget bäst kunde utnyttjas.
Överskeppningen av allierade soldater och krigsmateriel
gick helt enligt planerna, och
genom att nyttja konstgjorda
hamnanläggningar ökades kapaciteten. Fram till början av
juli 1944 skeppades 1 miljon
soldater, och mer än 150 000
fordon över engelska kanalen!
Den amerikanske generalen
Dwight D. Eisenhower var högste befälhavare över de allierade stridskrafterna i Europa, och
han var precis som Montgomery tveksam till att inleda en
omedelbar utbrytning från Normandieområdet. Både Eisenhower och Montgomery insåg att
tyskarna var långt ifrån besegrade i Frankrike.
Ett annat problem som satte
käppar i hjulen för en utbrytning var av geografisk natur.
Det nordfranska bocage-land-
skapet, med åkermark
omgärdad av mycket
tät häckvegetation, fungerade
som ett utmärkt skydd för tyskarna.
Med dessa faktorer inräknade, drog utbrytningen från
Normandieområdet ut på tiden,
och det skulle dröja fram till
juli månad 1944, innan de allierade drog igång nästa fas i befrielsen av Frankrike.
En viktig seger
Efter att brittiska styrkor under mycket hårda strider lyckats befria staden Caen, påbörjades utbrytningen genom kraftigt flygbombardemang mot de
tyska linjerna.
Den 12:e amerikanska armégruppen under ledning av general Omar Bradley, kämpade
tillsammans med brittiska styrkor mycket framgångsrikt, och
pressade stora tyska truppenheter mot området kring Falaise och Argentan cirka fyra mil
sydost från Caen.
Planen att omringa de tyska
trupperna i området i en kniptångsmanöver lyckades.
Den 1:a kanadensiska armén
gjorde gemensam sak med den
1:a polska pansardivisionen och
anföll tyskarna vid Falaise. Den
hårdföre och färgstarke pansargeneralen George S. Patton ledde segerrikt den 3:e amerikanska pansararmén mot tyskarna
som skyddade Argentan. Därmed hade de allierade lyckats
med bedriften att omringa mer
än 100 000 tyska soldater i den
så kallade Falaise-fickan.
Den 22 augusti 1944 kapitulerade mer än 50 000 tyska
soldater i fickan, tiotusentals
hade lyckats fly och troligtvis
hade 15 000 stupat. Detta var
en avgörande allierad seger i
väster.
Paris befriat
General Omar Bradleys 12:e
armégrupp avancerade snabbt
vidare söderut mot Paris, medan britterna under Montgomerys ledning satte sikte mot den
belgiska gränsen, med mål att
befria Antwerpen och Bryssel.
Befrielsen av Frankrike underlättades av att de allierade den
15 augusti landsatt tio divisioner i södra Frankrike i operation Anvil-Dragoon.
De fria franska styrkorna,
bestående av franska soldater
som tränats i Storbritannien,
spelade en viktig roll i befrielsen av Frankrike. De deltog både i striderna i norra och södra
Frankrike, och när Paris höll
på att falla i de allierades händer, fattade Eisenhower beslutet att låta de fria franska styrkorna under befäl av general
Philippe Leclerc, få äran av att
befria Paris.
Kort därpå anlände även den
högste ledaren för de fria franska styrkorna, general Charles
de Gaulle, till den befriade huvudstaden. De båda generalerna Leclerc och de Gaulle gick i
triumf sida vid sida framför si-
Detta amerikanska frimärke från 1945 visar den allierade segerparaden
genom Paris, som hölls den 29 augusti 1944. Staden hade befriats fyra
dagar tidigare. Motivet på frimärket visar när de allierade soldaterna paraderar längs Champs-Élysées med triumfbågen i bakgrunden. Här hade
den tyska segerparaden gått i juni 1940 efter att Frankrike kapitulerat.
Paris och stora delar av Frankrike hade befriats under sensommaren
1944, men kriget i väst var långt ifrån avgjort. Hitler förflyttade stora
truppenheter från östfronten för att möta anfallet från väster.
8
NORDISK FILATELI April 2015
06_11:Layout 1
2015-03-25
11:12
Sida 9
Under 1944 intensifierades de allierades bombningar av tyska
industrier och städer. Ett massivt bombanfall mot bland annat den tyska flygplansindustrin genomfördes 20–25 februari
1944, en händelse som kallas för ”the big week”, och som
Marshallöarna uppmärksammar på detta frimärke från 1994.
Under hösten 1944 bombades de tyska städerna våldsamt!
De civila offren uppgick till tiotusentals. Varje ”flygande fästning” – Boeing 17 som visas på frimärket, bar 2,7 ton bomber
ombord, och 1944 fällde de allierade mer än 750 000 ton bomber över Tyskland.
Detta tyska frimärke från 1994 uppmärksammar 50-årsminnet av det attentat mot Hitler som greve Claus Schenk von Stauffenberg (1907–44) och
ett antal högre officerare genomförde 20 juli 1944. Stauffenberg hade i
egenskap av stabschef för reservarmén tillträde till Hitlers högkvarter
Wolfsschanze i Ostpreussen. Den bomb som han lyckades placera under
ett skrivbord i närheten av Hitler exploderade, men diktatorn överlevde.
Stauffenberg avrättades kort därefter. Hundratals människor som på olika
sätt ansågs vara inblandade i attentatet mördades senare av SS.
na franska trupper, nedför paradgatan Champs-Élysées.
Efter att de fria franska styrkorna hyllats, rullade de allierade in i Paris och mottog folkets jubel. Denna stora segerparad genom staden, som visas
på ett frimärke på motstående
sida, hölls den 29 augusti 1944.
Hitler vankelmodig
Adolf Hitler och hans generaler förväntade sig en kommande sovjetisk storoffensiv på östfronten under sommaren 1944,
men sin vana trogen fattade
Hitler de avgörande militärstrategiska besluten på egen
hand, utan att lyssna på sina
militära rådgivare. Han beordrade att varje meter land skul-
le försvaras till varje pris, och
all reträtt var otänkbar. De tyska soldaterna skulle mer eller
mindre gräva ner sig där de
stod och slåss till sista kulan.
Under inledningen av andra världskriget och fram till de
stora motgångarna hade börjat
komma, hade Hitler personligen varit en stor förespråkare
för en rörlig krigföring. Att hans
strategiska inställning hade
förbytts till en mer statisk krigföring där soldaterna skulle förlita sig på skyttevärn och fasta
ställningar, istället för ett mer
aktivt sätt att kriga, handlade
om vankelmod.
Den tyske diktatorns psyki-
ska ohälsa blev nämligen alltmer märkbar i de avgörande
krigsbesluten. Detta skulle precis som i flera andra fall få förödande konsekvenser för den
tyska krigsmakten.
Röda armén anfaller
Från tysk sida var man övertygad om att offensiven främst
skulle riktas i sydvästlig riktning, via Vitryssland och Ukraina mot Tysklands bundsförvanter Rumänien, Bulgarien
och Ungern, och sedan vidare
mot Balkan, som var ett traditionellt sovjetiskt intresseområde.
Hitler och hans militära råd-
➥
Vinjetten på detta frimärksblock
som gavs ut av Ryssland 2004, visar en karta över Röda arméns
storoffensiv 1944. De röda pilarna
visar anfallsriktningen. Röda armén hade sedan krigets inledande förluster gjort en remarkabel
återhämtning. Sommaren 1944 var
den sovjetiska armén redo att slå
tillbaka. Den 23 juni 1944 anföll
Röda armén den tyska fronten
som försvarades av Armégrupp
Mitte. Den sovjetiska anstormningen gick inte att avvärja, och i
augusti stod Röda armén utanför
Warszawa. Merparten av de tyska
landvinningarna i öster gick förlorade inom drygt två månader.
NORDISK FILATELI April 2015
9
06_11:Layout 1
2015-03-25
11:12
Sida 10
T.v.: Luxemburg gav ut detta frimärke 1994, 50 år
efter befrielsen från den nazistiska ockupationsmakten. Merparten av Luxemburg befriades av
amerikanska trupper den 10 september 1944. Jublande människor fyllde gatorna när de amerikanska trupperna rullade in i huvudstaden. I nordöstra
delen av Luxemburg fortsatte striderna fram till
slutet av november 1944. I området kring staden
Vianden rasade den 19 november 1944 hårda strider mellan ett trettiotal luxemburgska milismän
och närmare 250 soldater ur Waffen-SS. Striden
slutade med seger för milismännen!
➥ givare hade inte helt fel i sitt
antagande om hur Röda armén
skulle agera. Men vad de inte
hade förutsett var offensivens
första fas, nämligen att de via
Ukraina och Vitryssland bröt
sig in i Baltikum och Polen, och
därefter vände sig mot Rumänien, Bulgarien, Ungern samt
Balkan.
I oktober 1943 utsåg Hitler
generalfältmarskalken Ernst
Busch att leda armégrupp Mitte, den som under vintern 1941
nästan erövrat Moskva. Sommaren 1944 var läget emellertid helt annorlunda, och den
armégrupp som Busch förfogade över var i ganska bedrövligt
skick, soldaterna var slitna och
krigsmaterielen likaså. Armégruppens primära uppdrag var
att driva tillbaka alla sovjetiska försök att bryta igenom den
vitryska fronten.
Den 23 juni 1944 bröt helvetet löst, när Röda armén med
våldsam kraft gick till anfall.
Den sovjetiska sidan förfogade
över mer än 2 500 stridsvagnar
och 1,2 miljoner soldater. Tyskarna hade inte en chans att slå
tillbaka Röda arméns offensiv,
utan tvingades till reträtt.
Hitler som förbjudit alla former av tillbakadragande, bytte ut Ernst Busch mot en annan generalfältmarskalk, Walter Model, i hopp om att detta
skulle rädda situationen. Det
10
T.h.: Belgiens huvudstad Bryssel befriades av de allierade i början av september 1944, och stora delar
av landet blev fria samma månad. Tyskarna gav dock
inte upp kampen om Belgien, och i december 1944
inleddes Ardenneroffensiven in i Belgien. Staden
Bastogne hölls av tyskarna till januari 1945. General
Harry Crerar (1888–1965) förde befäl över den 1:a kanadensiska armén som befriande Antwerpen. Både
fältmarskalk Bernhard Montgomery och generalmajor Omar Bradley (1893–1981) förde befäl över de allierade styrkorna under slaget i Ardennerna. Detta
belgiska frimärke kom ut 1994.
fanns dock ingenting som kunde hindra Röda arméns framfart.
Inom loppet av fyra veckor
hade de sovjetiska styrkorna
drivit ut tyskarna från Ukraina, Vitryssland och stora delar
av Baltikum. På båda sidor led
man enorma förluster under de
kanske mest våldsamma striderna under kriget.
Warszawa jämnat
med marken
I augusti 1944 nådde Röda armén fram till Warszawa. I förstaden Praga, på andra sidan
Wisła, avstannade emellertid
den sovjetiska offensiven. Stalin valde nämligen istället att
rikta eggen mot Hitlers bundsförvanter Bulgarien, Rumänien
och Ungern.
De två förstnämnda bytte sida under hösten 1944, och förklarade Tyskland krig. Ungerns
huvudstad Budapest erövrades
av Röda armén först i februari
1945.
Inför Röda arméns snara ankomst till Warszawa i augusti
1944, inledde den polska hemmaarmén (Armia Krajowa, AK)
ett uppror mot de tyska ockupanterna. Ett lyckat uppror
skulle stärka den polska exilregeringens roll efter kriget.
Motståndsrörelsen var övertygad om att Röda armén trots
allt skulle fortsätta offensiven
och bistå i kampen mot nazisterna.
Så blev inte fallet! Den dåligt utrustade polska hemmaarmén blev ett lätt byte för de
tyska soldaterna. Viss hjälp
kom från britterna och fria polska luftenheter på västallierad
sida, som släppte ner förnödenheter och vapen till motståndsmännen.
Polackerna bjöd motstånd in
i det sista, och från andra sidan Wisła bevittnade de sovjetiska styrkorna, utan att ingripa, hur allt motstånd krossades, och Warszawa fullständigt
jämnades med marken. Troligtvis dödades 200 000 civila i staden.
Röda armén gick in i Warszawa först i januari 1945.
Från sovjetisk sida har man
senare dementerat att det skulle ha varit en avsiktlig handling att inte bistå polackerna.
En historisk tolkning av situationen är nämligen att Stalin
medvetet valde att avstanna offensiven, för att låta tyskarna
utplåna den polska motståndsrörelsen.
Operation Market Garden
Efter Frankrikes befrielse stod
de västallierade inför ett viktigt vägskäl, nämligen hur de
fortsatta krigsansträngningarna skulle bedrivas. Från amerikansk sida var man övertyNORDISK FILATELI April 2015
06_11:Layout 1
2015-03-25
11:12
Sida 11
På den här utgåvan från Guinea utgivet 1994, ses allierade och tyska styrkor drabba samman under Ardenneroffensiven i december 1944. Hitler beordrade denna offensiv som ett försök att bryta de allierades
framryckning i väst. Heinz Guderian (1888–1954) t.h. på märket, var Tysklands kanske mest dugliga pansargeneral under kriget. I egenskap av chef för arméstaben var han mycket kritisk till offensiven som han
menade dränerade försvaret i öst. General William H. Simpson (1888–1980) t.v. ledde den 9:e amerikanska
armén under de mycket hårda striderna.
gad om att rikta anfallet in i
Tyskland först söder om Ruhrområdet, och därefter besätta
Frankfurt.
Den brittiske överbefälhavaren Montgomery hade emellertid snabbt satt ihop en helt annan plan, som vann gehör hos
Eisenhower.
Planen, som fick kodnamnet
Operation Market Garden, var
en kombinerad land- och luftburen operation, som i ett första skede gick ut på att med fallskärmsjägare säkra flodövergångarna vid Eindhoven, Nijmegen och i Arnhem i Nederländerna. Den markbaserade
invasionen skulle sedan följa i
dess spår, för att vid den tyska
gränsen bryta in norr om Ruhr
och vidare in i Nordtyskland.
Operation Market Garden
inleddes den 17 september 1944
med den största luftburna militäroperationen i historien. Mer
än 30 000 allierade fallskärmsjägare, amerikanska, brittiska
och polska, släpptes ner över sina målområden.
De amerikanska fallskärmsjägarna säkrade utan större förluster broarna över Maas vid
Eindhoven. Bron över Waal vid
Nijmegen togs av amerikanerna först under anfallets femte
dag, och efter mycket blodiga
strider.
NORDISK FILATELI April 2015
Britterna som understöddes
av polska fallskärmsjägare ur
1:a polska fallskärmsjägarbrigaden (uppsatt av exilregeringen i London), misslyckades med
att ta bron i Arnhem trots upprepade försök, och de led stora
förluster. Det tyska motståndet
i Arnhems utkanter och centrala delar var övermäktigt.
De underrättelserapporter
som legat till grund för anfallet,
hade underskattat det tyska
motståndet i området, och missat att det fanns två SS-pansardivisioner förlagda i Arnhems
utkanter.
Åtta dagar efter anfallets inledning evakuerades de överlevande brittiska och polska fallskärmsjägarna från Arnhem,
och Operation Market Garden
blåstes av.
Hade Operation Market Garden lyckats, hade kriget avslutats betydligt tidigare än vad
som blev fallet.
Blodigaste slaget i
USA:s historia
I oktober 1944 lyckades amerikanerna inta den tyska staden
Aachen, som ligger på gränsen
till Nederländerna och Belgien.
Vidare avancemang in i Tyskland sköts på framtiden. Istället var det tyskarna som tog initiativet, och i december 1944 in-
leddes Ardenneroffensiven, ofta kallad för Hitlers sista försök att slå tillbaka de allierade
i väster.
Det var genom Ardennerna,
det skogsklädda bergsområdet
i sydöstra Belgien och norra
Luxemburg, samt gränsande
till Tyskland, som den tyska armén hade passerat 1940 i det
segerrika fälttåget mot Frankrike. Hitler menade att en genombrytning av det svaga allierade försvaret i Ardennerna
lätt kunde göras.
Inledningsvis gick den tyska
offensiven också mycket bra,
och de amerikanska förbanden
led stora förluster i det kalla
och snötäckta landskapet. Faktum är att Ardenneroffensiven
brukar räknas som det blodigaste slaget i USA:s historia.
De amerikanska styrkorna
drev under hårda strider tillbaka tyskarna, och i slutet av december 1944 var offensiven mer
eller mindre nedkämpad. Kring
staden Bastogne rasade vilda
strider, och det var först i januari 1945 som de upphörde. ❑
I nästa nummer kommer det andra
avsnittet i denna serie om ”Vägen
mot frihet!”. Direkt efter sommaruppehållet avslutar vi sedan med
den tredje delen.
11
