Ett arv från far till son är Y-kromosomen. Då modern inte har denna kromosom ärvs den
oändrad till sonen. Vore detta hela sanningen skulle alla män på jorden ha identiska Ykromosomer. Men emellanåt inträffar en mutation, inte ofta, men någon gång var 500e år.
Denna mutation ärvs naturligtvis vidare. Utifrån kartläggning av var i världen olika
mutationsvarianter av Y-kromosomen finns, samt hur mutationerna sitter på kromosomerna,
kan man beskriva hur världen befolkats efter utvandring från Afrika för sådär 140 000 –
200 000 tusen år sedan och hur vi är slakt med varandra.
Själv tillhör jag haplogruppen R1a (haplo är benämningen på en klan eller släktgrupp som alla
har en gemensam stamfader). Denna anses vara ursprunget till de indoeuropeiska språken och
uppstod för ungefär 35 000 år sedan på de eurasiska stäpperna. Därifrån vandrade en grupp
söderut mot indien och en grupp västerut. En nära släkting till R1a benämns R1b och denna
grupp vandrade också västerut, ända till dagen Spanien. Cro-Magnonmänniskan hör till denna
grupp. Våran anfader tog sig inte så lågt västerut, utan återfinns i östra Europa. När senaste
istiden kulminerade för cirka 20 000 år sedan ”övervintrade” enligt vissa forskare R1agruppen i dagens Ukraina och enligt andra nere på balkanhalvön. Idag finns R1a enligt
figuren nedan.
Helt klart är att när isen drog sig undan följde klanen med norrut, och även västerut om
övervintring i Ukraina stämmer. Intressant i sammanhanget är att stridsyxekulturen, en av de
framträdande stenålderkulturerna, som kom till dagen Sverige i stenålderns slutskede, ungefär
2 200 f.Kr. och kom att dominera fram till bronsåldern, också kom österifrån, och också
förknippas med införandet av indoeuropeiska språken. Även om kulturinvandring kan ske
utan folkvandring är det troligen att haplogrupp R1a och stridsyxefolket ett och samma eller i
alla fall väldigt överlappande.
Det finns således anledning att tro att vår anfader kom till landet som en bland stridsyxefolket
för drygt 4 000 år sedan. Då vi återfinns långt i nordväst (vi kan räkna bort Island, som
befolkades av norska R1a-vikingar för 1 000 år sedan) är det troligt att vår anfader tillhörde
en tidig våg av invandrare. Sentida invandringsvågor, kanske efter köldperioden som följde på
bronsålderns slut runt 500 f.Kr, trängde troligen de första vågorna av invandrare längre bort
mot väst.
För detta talar att den närmste ättlingen är en till USA utvandrad norrman. Av 28 testade
markörer har han och jag 26 gemensamma vilket ger att vår troligaste närmsta gemensamma
anfader levde för drygt 500 år sedan.
