PM
16/12
Kunskapssammanställning
av hormonrelaterade effekter
i människa och miljö i Sverige
Kemikalieinspektionen – www.kemi.se
Kunskapssammanställning
av hormonrelaterade effekter
i människa och miljö i Sverige
Best.nr. 511 078
Sundbyberg, december 2012
Utgivare: Kemikalieinspektionen©
Beställningsadress: CM Gruppen, Box 11063, 161 11 Bromma
Tel: 08-5059 33 35, fax 08-5059 33 99, e-post: [email protected]
Rapporten finns som nedladdningsbar pdf på www.kemikalieinspektionen.se
Förord
Kemikalieinspektionen har på uppdrag av regeringen tagit fram en handlingsplan,
Handlingsplan för en giftfri vardag 2011–2014 – Skydda barnen bättre. Insatser sker nu på
flera områden både nationellt, inom EU och internationellt och ofta i samarbete med andra
myndigheter. Att minska kemiska risker i vardagen är ett steg på vägen att nå riksdagens
miljökvalitetsmål Giftfri miljö – det mål Kemikalieinspektionen ansvarar för.
Inom ramen för handlingsplanen tar Kemikalieinspektionen fram kunskapssammanställningar, som publiceras i vår rapport- eller PM-serie. Bakom publikationerna står egna
medarbetare, forskare eller konsulter. Kemikalieinspektionen vill på detta sätt dela med sig av
ny och angelägen kunskap. Publikationerna, som är kostnadsfria, finns på webbplatsen
www.kemikalieinspektionen.se
Hormonstörande ämnen är ett av de områden som prioriterats i handlingsplanen. Sverige har
höga ambitioner att aktivt bidra till de processer som pågår både inom EU och internationellt
på området. Kunskapsläget om hormonrelaterade effekter hos människa och i miljö i Sverige
är viktig information för Kemikalieinspektionens prioriteringsarbete och för att öka våra
möjligheter att bidra på ett konstruktivt sätt till pågående processer, samt för att identifiera
områden där det behövs ytterligare forskningsinsatser.
Kemikalieinspektionen har för att kartlägga vad som är känt om effekter av hormonstörande
ämnen i Sverige uppdragit åt AdvocoTox Consultings att ta fram en kunskapssammanställning. Syftet med uppdraget är att sammanställa kunskapsläget i Sverige om hormonrelaterade effekter på människors hälsa och miljö som i vetenskaplig litteratur framförts
kunna bero på hormonstörande ämnen, samt eventuella trender för dessa effekter. I uppdraget
ingår också att lämna förslag på områden där det behövs ytterligare forskning, uppföljning
eller andra insatser för att klargöra läget i Sverige.
Kunskapssammanställningen har tagits fram av Cecilia Clemedson och Barbro Ingemarsson.
AdvocoTox Consultings. De åsikter som uttrycks i denna rapport är författarnas egna och
speglar inte nödvändigtvis Kemikalieinspektions uppfattning.
Innehåll
Sammanfattning ........................................................................................................ 7
Summary .................................................................................................................. 15
1
1.1
1.2
1.3
Bakgrund ...................................................................................................... 22
Inledning .................................................................................................................... 22
Uppdragets omfattning ............................................................................................. 22
Uppdragets genomförande och avgränsning .......................................................... 23
2
2.1
2.1.1
2.1.2
2.2
2.2.1.
2.2.2.
2.3.
2.3.1.
2.3.2.
2.3.3.
2.3.4.
2.3.5.
2.3.6.
2.4.
2.4.1.
2.4.2.
2.4.3.
2.4.4.
2.4.5.
2.5.
2.5.1.
2.5.2.
2.6.
2.7
2.7.1
2.7.2
2.7.3.
2.7.4.
2.7.5.
2.7.6.
Hälsa ............................................................................................................. 23
Effekter på fortplantningen ..................................................................................... 23
Manlig fortplantning................................................................................................. 24
Kvinnlig fortplantning .............................................................................................. 27
Effekter på den tidiga utvecklingen ........................................................................ 32
Störningar av nervsystemets utveckling ................................................................. 32
Störningar på immunsystemet ................................................................................. 33
Uppkomst av hormonell cancer ............................................................................... 35
Bröstcancer ................................................................................................................ 35
Livmodercancer ........................................................................................................ 36
Prostatacancer ........................................................................................................... 37
Testikelcancer ............................................................................................................ 38
Sköldkörtelcancer ..................................................................................................... 39
Andra cancerformer ................................................................................................. 40
Andra effekter ........................................................................................................... 40
Metabolt syndrom ..................................................................................................... 40
Diabetes ...................................................................................................................... 41
Fetma .......................................................................................................................... 41
Hjärt-kärlsjukdomar ................................................................................................ 42
Benskörhet ................................................................................................................. 43
Förekomsten av hormonstörande ämnen i modersmjölk, blod och serum ......... 44
Modersmjölk.............................................................................................................. 44
Blod och serum .......................................................................................................... 45
Sammanfattning av hälsoeffekter och trender i Sverige ....................................... 46
Kunskapsluckor och forskningsbehov .................................................................... 50
Generellt behov av mer forskning om hormonstörande effekter ......................... 50
Motstridiga resultat och specifikt behov av mer forskning .................................. 51
Svenska studier saknas ............................................................................................. 52
Användning av registerdata ..................................................................................... 52
Standardiserade diagnoskriterier behövs ............................................................... 53
Vidta åtgärder ........................................................................................................... 53
3
3.1
3.1.1
3.1.2
3.1.3
3.1.4
3.1.5
3.1.6
3.1.7
3.1.8
3.2
3.3
3.3.1
3.3.2
3.3.3
3.3.4
3.3.5
Miljö .............................................................................................................. 54
Bakgrund ................................................................................................................... 54
Hormonella effekter av miljögifter .......................................................................... 55
Halter av hormonstörande ämnen i den svenska miljön ....................................... 55
Evertebrater .............................................................................................................. 58
Fiskar.......................................................................................................................... 64
Amfibier ..................................................................................................................... 74
Reptiler ....................................................................................................................... 79
Fåglar ......................................................................................................................... 81
Däggdjur .................................................................................................................... 90
Sammanfattning av miljöeffekter och trender i Sverige ....................................... 98
Kunskapsluckor och forskningsbehov .................................................................. 101
Biomarkörer och bioindikatorer ........................................................................... 101
Miljöövervakning och bedömningsgrunder ......................................................... 102
Svenska studier saknas ........................................................................................... 103
Användning av miljöövervakningsdata ................................................................ 104
Vidta åtgärder ......................................................................................................... 104
4
Litteraturförteckning ................................................................................. 106
5
Ordförklaringar .......................................................................................... 123
6
Förkortningar ............................................................................................. 124
"ILAGA¬¬5PPDRAGETS¬GENOMFÚRANDE¬OCH¬BEGRËNSNINGAR¬¬¬
Sammanfattning
Denna rapport avser att ge en sammanfattning av det nuvarande kunskapsläget när det
gäller hormonrelaterade effekter på människa och miljö i Sverige. Olika typer av
hormonstörande effekter har identifierats och jämförts med vad man finner i andra länder
samt i laboratorieförsök. Trender i Sverige, när det gäller förekomst av olika typer av
hormonrelaterade effekter, samt halter av hormonstörande ämnen i blod, urin och
modersmjölk, har också, där det varit möjligt, jämförts med information från andra
länder.
Förekomsten av effekter på hälsa och miljö, som relateras till hormonstörande ämnen ökar.
Antalet substanser som antas kunna påverka hormonsystemet och därmed störa fortplantning
och utveckling, samt leda till hormonrelaterade sjukdomar ökar också. Att det föreligger ett
samband mellan exponering för vissa kemikalier och förekomsten av fortplantningsstörningar
hos människor och djur har visats i flera studier.
Förutom störningar på manlig och kvinnlig fortplantning, har även effekter som t.ex. diabetes,
fetma, hjärtkärlsjukdomar, benskörhet, samt skador på nerv- och immunsystemet, kunnat
relateras till kemikaliers påverkan på hormonsystemet.
I miljön har effekter på reproduktion, tillväxt och utveckling samt beteende hos många arter
inom de flesta trofinivåerna, kunnat relateras till exponering av miljögifter och påverkan på
hormonsystemen.
Trots detta är kunskapen om mekanismer för hur hormonstörande ämnen verkar fortfarande
dåligt utredda. Mer kunskap behövs för att kunna utveckla tillförlitliga testmetoder, och för att
identifiera känsliga biomarkörer som kan användas för att studera effekter hos människa och i
miljön. Bättre kriterier, för att bedöma om en substans är hormonstörande eller inte, måste
också tas fram för att vi i framtiden ska kunna göra säkrare bedömningar. För att detta ska
vara möjligt behövs först en inventering av vilka hormonrelaterade effekter som förekommer
hos människa och i miljön.
Inom ramen för denna rapport har vetenskaplig litteratur och rapporter gåtts igenom och
forskare inom relevanta områden har kontaktats, med fokus på vad som är känt om
hormonrelaterade effekter på människa och miljö i Sverige.
Resultat – Hälsa
När det gäller negativa effekter av kemikalier på den manliga fortplantningen finns det endast
ett fåtal rapporter från Sverige. Det är främst effekter på spermiemotilitet och könskvot hos
fiskare från svenska östkusten som har undersökts. Minskat spermieantal har rapporterats från
flera länder, bl.a. Danmark. I Sverige verkar dock varken spermieantal eller -kvalité hos unga
män förändrats signifikant sedan mitten av 1980-talet. För andra effekter, som kryptorkidism
och hypospadi, finns det endast ett fåtal studier från Sverige där förekomst och orsaker till
dessa har studerats. Dock tycks det som förekomsten av kryptorkidism har minskat sedan
1980-talet, medan hypospadi har ökat något i Sverige.
Att kemikalier kan påverka den kvinnliga puberteten har rapporterats från andra länder, t.ex.
USA och Kanada och även påvisats i experimentella studier. Dock finns inga publicerade
studier identifierade för svenska förhållanden. När det gäller kvinnlig fortplantning är det i
huvudsak effekter på fruktsamheten och graviditetskomplikationer som har studerats i
Sverige. Det har konstaterats att det föreligger en ökad risk för att föda barn med låg
födelsevikt hos kvinnor som konsumerar stora mängder fet fisk från Östersjön, dock utan att
7
det leder till en försämrad tillväxt efter födseln. Svenska studier av hur miljöföroreningar
påverkar tiden till graviditet (TTP) har gett motstridiga resultat. Det kan dock konstateras att
tiden till graviditet hos svenska kvinnor minskat mellan åren 1983 och 2002, vilket kan ha
flera olika förklaringar. I ett antal studier noterades också att en hög konsumtion av fisk
snarast har en skyddande effekt på fostret. Eventuellt samband mellan endometrios,
polycystiskt ovariesyndrom respektive livmoderfibroid och miljögifter har inte undersökts i
Sverige. Det har över huvudtaget gjorts ytterst få studier för att undersöka om några sådana
samband existerar.
Effekter av miljögifter på hjärnans och nervsystemets utveckling är svåra att studera hos
människa. Istället används ofta djur- och cellmodeller för dessa studier. Ytterst få substanser
har dock klart kunnat kopplas till effekter på hjärna och nervsystemets utveckling. Psykisk
ohälsa hos barn ökar bl.a. i USA där man uppskattar att cirka 17 procent av skolbarnen har
olika funktionshinder relaterat till detta. I Sverige har en ökad incidens av ADHD noterats,
vilket dock kan bero på att diagnoskriterierna för ADHD har ändrats genom åren.
Förekomsten av allergi och astma har ökat kraftigt under de senaste tre decennierna hos barn
och vuxna i såväl Sverige som i övriga världen. Epidemiologiska data från både Sverige och
andra länder visar att bl.a. ftalater, som används i mjuka PVC-material och i många konsumentprodukter, kan ge upphov till allergier och astma.
Incidensen av många typer av cancer, som t.ex. bröst-, prostata-, testikel- och sköldkörtelcancer, ökar i Sverige liksom i många andra länder. Livmoderhalscancer är en cancerform
som har minskat i incidens sedan 1970, vilket antas bero på den organiserade cellprovtagningen som startade i slutet av 1960-talet. Även om det finns en hel rad studier som visar att
österogenbehandling ökar risken för livmoderscancer, finns väldigt få (inga svenska) studier
där sambandet mellan miljögifter och livmodercancer har studerats. En svensk studie visade
att bröstcancer frekvensen var högre hos fiskarhustrur på östkusten än på västkusten, vilket
stödjer hypotesen att exponering för persistenta klororganiska föreningar genom fiskkonsumtion kan öka risken för bröstcancer. Det finns även djurstudier publicerade som stärker
hypotesen att vissa hormonstörande ämnen kan orsaka bröstcancer.
Att risken för prostatacancer ökar vid exponering för bekämpningsmedel, vissa klororganiska
ämnen och tungmetaller som t.ex. kadmium och arsenik har visats i epidemiologiska studier.
Man har också i ett fåtal studier av svenska patienter med prostatacancer funnit signifikant
förhöjda halter av vissa miljögifter. En svensk studie indikerar att exponering för POP under
fosterstadiet kan leda till testikelcancer senare i livet. Resultat från andra svenska studier tyder
inte på ökad risk för testikelcancer hos män som exponeras som vuxna, men motstridiga
resultat förekommer också.
Trots en ökad förekomst av sköldkörtelcancer har få epidemiologiska studier utförts för att
undersöka om hormonstörande ämnen kan vara orsaken till den ökade incidensen av denna
cancerform. Det finns dock ett antal svenska studier som har undersökt sambandet mellan
yrkesmässig exponering för kemikalier och uppkomsten av sköldkörtelcancer. Från dessa
studier dras slutsatsen att inom yrkesgrupper som t.ex. skomakare, målare, snickare, och
jordbrukare finns det en ökad risk för att utveckla sköldkörtelcancer.
Förekomsten av diabetes och fetma har under de senare åren ökat i Sverige liksom i många
andra länder. Sverige har en av de högsta förekomsterna av diabetes i världen. Varken de
senaste årens försämrade livsstil eller genetiska orsaker kan förklara den snabba ökningen av
diabetes och fetma globalt. Ett flertal studier världen över, inklusive svenska studier, har
rapporterat ett samband mellan exponering för POP och utveckling av typ 2-diabetes. En
ökande mängd bevis har presenterats de senaste år för att lågdosexponering för olika kända
8
eller misstänkt hormonstörande ämnen, kan vara en viktig orsak till dagens fetmaepidemi.
Även i svenska studier har en korrelation mellan POP och fettmassa observerats. Hjärtkärlsjukdomar orsakar merparten av dödsfallen i västvärlden. Trots att man har observerat en
ökning av hjärt-kärlsjukdomar vid exponering för höga halter av POP i arbetsmiljön är det
fortfarande oklart om låga halter organiska miljögifter i vår miljö kan leda till hjärtkärlsjukdomar. Bland annat svensk forskning har visat att exponering för hormonstörande
ämnen, t.ex. bisfenol A, kan inducera fetma och uppkomst av hjärt-kärlsjukdom hos
människa.
Incidens av benskörhet hos kvinnor i världen ökar kraftigt, men det finns stora skillnader
mellan olika länder. Sverige är ett av de länder som har högst incidens. Redan låga halter av
kadmium och bly har associerats med effekter på skelettet, men resultaten från olika studier är
motstridiga. I vissa svenska studier observeras en svag tendens till ökad incidens av
benfrakturer hos kvinnor som konsumerade stora mängder fisk.
Halterna av många hormonstörande ämnen i blod och modersmjölk har minskat under de
senaste åren i Sverige. Halterna av PFOS och PFOA i bröstmjölk hos svenska kvinnor ökade
signifikant mellan 1972 och 1990-talet, men har minskat igen under 2000-talet. Halten PBDE,
ökade kraftigt (50 ggr) i bröstmjölk mellan åren 1972 och 1997, varefter den har minskat
något. Även halterna av bromerade flamskyddsmedel i blod har varit höga, men blodkoncentrationerna av de flesta PBDE-kongener har minskade under åren 1996-2010. Också
halterna av PCBer och DDE i modersmjölk och serum och halten av bly i blod har minskat i
Sverige.
Resultat – Miljö
Spridning av miljögifter till miljön sker bl.a. genom mänsklig användning av olika varor.
Många av dessa ämnen hamnar i reningsverkens recipienter och recipienter för dagvatten.
Ftalater, bisfenol A, parabener, läkemedel (p-piller, antidepressiva), flamskyddsmedel,
rengöringsmedel, är några av de ämnen som kan orsaka hormonella effekter i miljön. Andra
mänskliga aktiviteter som sprider potentiellt hormonstörande ämnen är t.ex. industriell
verksamhet, förbränning, lakvatten från deponier samt användning av båtbottenfärger och
växtskyddsmedel.
I Sverige finns en omfattande nationell och regional miljöövervakning i sötvatten, marina och
terrestra miljöer. Naturvårdsverket samordnar den nationella miljöövervakningen som syftar
till att följa tillståndet i vår miljö. De data som sammanställts för svensk miljö baserar sig i
stort sett enbart på miljöövervakningsdata samt data som tagits fram inom inom ramen för
SLU:s arbete inom fortlöpande miljöanalys (FoMA) med att vidareutveckla övervakningsmetoder, och ta fram nya bedömningsgrunder för kvaliteten på miljö. Med fem års mellanrum
har nu två undersökningar gjorts på sedimenten i Sveriges öppna havsområden, 2003 och
2008. Vid en jämförelse mellan dessa mätningar, kan man notera att halterna generellt har
blivit lägre för en del bekämpningsmedel (DDT, HCH, HCB, TBT) och mjukgörare, medan
halten av klordaner, PCB och vissa flamskyddsmedel har ökat (Cato 2010). Dioxinerna
minskade tidigare, men inte nu längre.
Evertebrater
Andelen missbildade ägg hos vitmärla har visat sig korrelera till exponering för olika
miljögifter. En dramatisk populationsnedgång observerades 1999, men efter 2004 har antalet
missbildade embryon sjunkit från 7-10 procent i Egentliga Östersjön och 4-5 procent i
Bottenhavet till cirka 2 procent år 2010 i bägge lokalerna. Effekterna har kunnat kopplas till
förhöjda halter av PCB och PAH i sedimenten och metaller i vitmärlorna.
9
Förekomsten av imposex i nätsnäcka har undersökts i Brofjorden utanför Lysekil och på olika
platser i Göteborgs hamn. Förekomsten av imposex i Brofjorden har minskat sedan 2003, från
3-4 VDSI till cirka 0,1-1 VDSI, 2010. Samtidigt har halterna av tributyltenn (TBT) i
vävnaden sjunkit från omkring 50 μg/kg torrsubstans till cirka 2-4 μg/kg torrsubstans.
På flera platser i Östersjön (Stockholm, Oxelösund, Blankaholm, Sölvesborg, Trelleborg) har
provtagning och analys av imposex hos slamsnäckor (Peringia ulvae) gjorts i hamnar och i
naturhamnar. Resultaten visar att 2010 låg imposex-frekvensen på cirka 0,5-1,0 VDSI i
hamnarna och cirka 0,1-0,5 VDSI i naturhamnarna.
Fisk
Hittills syns inga stora, negativa förändringar av fiskpopulationer i referensområdena som
verkar bero på miljögifter, men däremot finns tecken på en ökad påverkan på fiskens hälsa
som troligen orsakas av en ökad belastning av en eller flera kemikalier som inte mäts idag.
Effekter som har noterats är att storleken på abborrhonornas könskörtlar/kroppsvikt (GSI) har
minskat successivt och de är nu drygt 30 procent mindre än i början av 1990-talet vid
referensområdena Kvädöfjärden i Östergötland och Holmöarna utanför Umeå. Mindre
könskörtlar kan vara en indikation på en försenad årlig könsmognad eller hämmad
gonadutveckling, och en allvarlig varningssignal om att fortplantningsförmågan kan vara
försämrad.
Under senare år har undersökningar av hälsotillståndet hos fisk i de opåverkade referensområdena signalerat att kustfisken kan vara utsatt för föroreningar som påverkar biokemiska och
fysiologiska funktioner. EROD-aktiviteten i abborre har ökat stadigt sedan slutet på 1980-talet
i Kvädöfjärden, Östergötland. Idag är aktiviteten fem gånger högre än när undersökningarna
inleddes. En ökning av EROD-aktiviteten i denna storleksordning var vanlig i recipienter för
massafabriker med klorblekning på 1980-talet.
Enligt Naturvårdsverket så har de flesta hormonella effekterna i recipienter från skogsindustrierna minskat kraftigt eller försvunnit, men fortfarande finns tecken på hormonella
störningar på fisk av ämnen som finns i avloppsvattnet. Vatten som släpps ut från
avloppsreningsverk har visat sig ha östrogena effekter på fisk och kan ge en feminisering.
Amfibier
Hos groddjur är metamorfosen, processen då grodan utvecklas från vattenlevande till ett liv
både på land och i vatten, mycket känslig. Metamorfosen regleras av tyroxin, vilket betyder
att groddjur är särskilt känsliga för exponering av tyroxin-agonister eller -antagonister som
påverkar tyriod-hormonsystemet. I undersökningar av grodyngel i lokaler i Uppsala län där
reproduktion sker, har man hittills inte sett tecken på störningar i sköldkörtelns funktion.
Eftersom de flesta grodarter lägger sina ägg i vattensamlingar exponeras de dock för
vattenburna föroreningar under den känsliga tid då embryot och ynglet utvecklas. Dessutom
har man visat att blandningar av pesticider i vissa fall ger en kraftigare effekt, än om
exponering sker med endast ett aktivt ämne. Det finns alltså anledning att misstänka att den
cocktail av låga halter av t.ex. aktiva ämnen i växtskyddsmedel eller östrogenlika ämnen i
utsläppsvatten från avloppsreningsverk och industrier som grodan i många fall exponeras för
under de livsstadier då de är som mest känsliga för hormonell påverkan, kan ha negativa
effekter på reproduktion och metamorfos.
Reptiler
Reptiler ingår inte i det nationella övervakningsprogrammet och inga studier av hormonella
effekter orsakade av miljöstörande ämnen i Sverige har hittats inom ramen för denna
litteraturgenomgång. Kunskapen om vilka variationer som är naturliga hos reptiler och vilka
som är orsakade av antropogena aktiviteter är dålig. För att kunna bedöma omfattningen av
10
hormonella störningar hos de svenska reptilerna måste man alltså ha mer kunskap om vad
som är normala variationer och vad som styr svenska reptilers reproduktion, tillväxt och
utveckling samt beteende.
Fåglar
Tunnskaliga ägg från svenska pilgrimsfalkar har hittats i museimaterial från så långt tillbaka i
tiden som 1947. Undersökningar visar att en skalförtunning på 15-20 procent ledde till
försämrad ungproduktion, vilket i sin tur ledde till en minskning av den svenska populationen.
Analyser av ägg insamlade från Sverige under perioden 1972-1981 visade att halterna av
DDE, PCB och kvicksilver var bland de högsta uppmätta i Europa. Skaltjockleken för
pilgrimsfalksägg mätta under 2000-talet är cirka 7-10 procent tunnare än normalt vilket
indikerar att pilgrimsfalkarna fortfarande är påverkade av DDE och/eller PCB.
Genom sin position högst upp i näringskedjorna är havsörn en viktig miljöindikator.
Reproduktion och beståndsutveckling hos havsörn i Bottniska viken, Egentliga Östersjön och
Kattegatt-Skagerrak har övervakats sedan 1964. I undersökningar där man jämförde
produktiviteten hos sex olika havsörnspopulationer fann man att produktiviteten var lägst i de
populationer där koncentrationerna av DDE och PCB var som högst. Från början av 1980talet och in på 1990-talet har detta stadigt förbättrats och planat ut, men är fortfarande något
sämre än före 1950. Bedömningen är att PCB inte längre påverkar reproduktionen. En
population havsörnar i södra Bottenhavet reproducerar sig dock dåligt och man misstänker att
några andra miljögifter kan vara orsaken till detta.
Inom miljöövervakningen mäts också skaltjockleken hos sillgrissleägg från Stora Karlsö.
Efter en ökande trend sedan början av 1980-talet ligger nu skaltjockleken ungefär på
bakgrundsnivån. Att DDT och DDE har orsakat försämrad skalkvalité hos flera arter stöds
både av fältdata och av experimentella studier. Nuvarande DDT-halter i äggen är dock
jämförbara med de som i experimentella studier, med hönor, har negativa effekter på
reproduktionen. Observera då att hönor dessutom bedöms ha låg känslighet för DDT jämfört
med andra fåglar.
Bevakning av häckningsframgången hos staren visar att den genomsnittliga äggkullstorleken
var hög 2010, liksom andelen ägg som resulterade i flygfärdiga ungar. Långsiktigt över hela
bevakningsperioden sedan början av 1980-talet är trenderna svagt positiva. Resultaten
föranleder inga misstankar om att det i de terrestra miljöerna skulle finnas någon väsentlig
negativ faktor som involverar miljögifter.
Däggdjur
Tidiga studier av sälar i områden med stora föroreningar i Östersjön och i Nordsjön, visade på
höga nivåer av missbildningar i reproduktionsorgan. På 1960- och 70-talen, noterade man att
över 40 procent av vikarehonor från Bottenviken hade skador på livmodern, främst förträngningar i livmoderhornen. Förträngningar förekommer fortfarande hos vikare och antalet
vikare ökar långsammare än väntat, vilket tyder på att problem med dålig fruktsamhet består.
Vissa sjukliga förändringar har minskat bland sälarna, till exempel förändringar som påverkar
möjligheten att fortplanta sig. Andelen dräktiga gråsälshonor har ökat från 9 procent i början
av 1980-talet till 78 procent år 2009. Andelen honor med tillslutande skador på livmodern har
minskat, från 42 procent 1977-1986 till 11 procent 1987-1996. Efter 1993 har man inte funnit
något fall av denna typ av livmoderskada. Effekterna av miljögifterna PCB och DDT anses
vara viktiga orsaker till att gråsälsbestånden i Östersjön minskade kraftigt fram till mitten av
1980-talet. Forskarna bedömer att den reproduktiva hälsan hos gråsälar är god i dagsläget.
Mellan 2005 och 2010 undersöktes förekomsten av cystor på sädesledaren hos uttrar.
Cystorna antas vara rudimentära kvarlevor från Müllerian ducts som finns i fostret, men som
11
normalt tillbakabildas i hanliga foster. Forskarna drar slutsatsen att fostren sannolikt
exponerats för förhöjda halter av östrogenlika ämnen.
Mink har stor geografisk spridning i Sverige och befinner sig högt upp i näringskedjan. Vid
undersökningar av fortplantningssystemet hos minkar har man i flera fall sett en minskad
testikelstorlek hos hanarna, vilket innebär att färre spermier produceras.
I ett projekt om brunbjörnar har forskare tittat på fortplantningsorganen från ett stort antal
björnar. Hos hanarna har flera olika skador hittats, den vanligaste är cystor vid sidan av
sädesledaren. Bedömningen är att dessa cystor inte påverkar björnens fertilitet. Bland honorna
har det hittills inte hittats några skador.
Slutsatser
Både när det gäller effekter på hälsan och i miljön finns det generellt ett stort behov av ökad
forskning inom området hormonrelaterade effekter i Sverige. Incidens av olika hormonrelaterade symptom hos människor och djur varierar ofta mellan olika länder och även mellan
olika regioner inom ett land. Det är därför svårt eller i den närmaste omöjligt att använda data
från andra länder för att dra slutsatser om situationen i Sverige, varför det är måste satsas mer
forskningspengar för att utreda vad som gäller för svenska förhållanden.
Studier av sambandet mellan vissa typer av hormonrelaterade effekter som t.ex. endometrios,
benskörhet och olika typer av hormonell cancer och exponering för kemiska ämnen har gett
motstridiga eller svårtolkade resultat, varför det finns ett behov av ytterligare studier inom
dessa specifika områden. Detta gäller även olika miljöföroreningars effekt på tiden till
graviditet, där nuvarande studier har gett olika resultat.
För vissa typer av hormonrelaterade effekter, som t.ex. kryptorkidism, hypospadi, polycystiskt ovariesyndrom, livmoderfibroid finns få eller inga undersökningar alls från Sverige,
där sambandet med hormonstörande ämnen har studerats. Även svenska studier för att utreda
om hormonstörande ämnen kan påverka pubertetsdebuten saknas. Samlad statistik på
förekomsten av ADHD och andra störningar på nervsystemets utveckling finns inte tillgänglig
i Sverige eller andra länder. Här finns det också ett stort behov av ytterligare forskning när det
gäller hormonstörande ämnens roll för den ökande förekomsten av ADHD och andra
neurospykiatriska tillstånd, som t.ex. autism. Vidare finns i dagsläget inga klara bevis för att
den ökande förekomsten av fetma, diabetes, hjärtkärlsjukdomar och benskörhet beror på ökad
exponering för hormonstörande ämnen.
Den metodik som finns tillgänglig idag för att studera hormonrelaterade effekter är inte
optimal t.ex. missas ofta effekter vid låga doser när man använder dagens metoder. Dessa
metoder är inte heller anpassade för testning av kombinationseffekter av flera substanser. För
att bättre kunna bedöma vilka ämnen som har hormonstörande effekter behövs mer
tillförlitliga testmetoder och standardiserade bedömningskriterier. För att i möjligaste mån
undvika djurtestning bör olika typer av cellbaserade tester utvecklas.
Bedömning av trender för olika hormonrelaterade effekter är svåra eftersom olika
diagnoskriterier används när missbildningar konstaterats. Det är därför viktigt att ta fram
standardiserade diagnoskriterier t.ex. för kryptorkidism och hypospadi.
I Sverige finns flera register, t.ex. cancerregistret, medicinskt födelseregister, och registret för
övervakning av fosterskador och kromosomavvikelser, diabetesregistret och tvillingregistret,
som kan vara användbara vid undersökningar av sambandet mellan olika kemiska ämnen och
hormonrelaterade effekter. Dessa register bör kunna användas i större utsträckning än vad
som görs idag.
12
I Sverige har fokus på möjliga exponeringsvägar för POP nästan helt legat på Östersjön. I
framtiden bör detta utvidgas till flera svenska sjöar. Det kan också finnas anledning att se över
de kostråd som idag finns när det gäller konsumtion av insjöfisk och fisk från Östersjön. För
vissa hormonstörande ämnen, t.ex. ftalater, finns så mycket data på effekter på människa och
miljö, att det bör göras överväganden om att eventuellt vidta åtgärder och fasa ut dessa
substanser.
När det gäller miljön saknas effektstudier av kräldjur helt och effektstudier på evertebrater
och amfibier är mycket sparsamma. Behovet av sådana studier bör utredas.
Det finns ett behov av forskning för att utveckla nya biomarkörer och för att ge kunskap om
vad en effekt på biomarkörnivå betyder för individens hälsa och vilken effekt som kan
förväntas på populationsnivån. Med biomarkörer kan man tidigt upptäcka effekter av
miljöfarliga ämnen hos t.ex. fisk innan skadorna visar sig på populationsnivå.
Ofta är det svårt att uttala sig om hormonella effekter som man kan se i naturen är orsakade av
någon yttre faktor eller om det är inom naturliga variationer. Långtidsövervakningen av olika
representativa arter, vilka kan fungera som baslinje, behöver därför utökas.
Det är svårt att med någorlunda säkerhet dra slutsatsen att miljögifter har orsakat effekter på
populationsnivå. Det är också oftast svårt att peka ut ett enskilt ämne som orsak till de
observerade effekterna. Det är mer troligt att det är blandningar av ett stort antal giftiga
ämnen som gemensamt leder till de effekter som man kan se. Kunskapen om hur ständig
exponering av låga halter av östrogenlika ämnen, t.ex. utsläpp från avloppsreningsverk och
industrier, påverkar evertebrater och fisk i det långa perspektivet, behöver förbättras.
Forskning krävs för att finna orsakerna till de oförklarade effekter som har påvisats inom
miljöövervakningen, som förändringar i gonadstorlek och ökade EROD-aktiviteter hos
kustfisk i Östersjön, dålig havsörnsreproduktion i södra Bottenhavet och hög frekvens tarmsår
och minskad späcktjocklek hos Östersjöns gråsälar.
Provtagningar, metoder, analyser och redovisning av resultat från miljöövervakningen bör
samordnas så mycket som möjligt, för att få en mer heltäckande och jämförbar bild av
miljögiftsbelastningen och vilka effekter som kan förväntas. De miljöövervakningsdata som
samlas in under Naturvårdsverkets Miljöövervakningsprogram (även regionala program),
borde kunna utnyttjas bättre. Genom att titta på vilka halter som förekommer i olika delar av
de svenska vattnen och jämföra dessa med vilka effekter man kan se i lab-försök vid samma
koncentrationer, kan man få indikationer om vilka risker som föreligger.
Alternativa metoder och nya tekniker behövs, för att kunna undvika djurstudier. Försök med
att utveckla alternativa tester med cellkulturer och hudbiopsier pågår, vilket kan ge svar på
många frågor. Detta är särskilt angeläget när det gäller däggdjur, då dessa ofta är stora och
lever länge, vilket gör att studier och försök tar lång tid och är opraktiska.
13
14
Summary
This report aims to provide a summary of the current state of knowledge with regard to effects
of endocrine disrupters on humans and the environment in Sweden. Different types of
endocrine disrupting effects have been identified and compared with what is found in other
countries, as well as in laboratory experiments. Trends in Sweden of the incidence of different
types of endocrine disrupting effects, as well as, levels of endocrine disruptors in blood, urine
and breast milk, have also, when possible, been compared with data from other countries.
The occurrence of effects on health and environment, which is related to endocrine disrupters
are increasing. The number of substances believed to affect the endocrine system, and thereby
leading to disrupted reproduction and development or to hormone-related diseases, is also
increasing. A connection between exposure to certain chemicals and the occurrence of
reproductive disorders in humans and animals has been shown in several studies.
Except for disruption on male and female reproduction, also effects such as diabetes, obesity,
cardiovascular disease, osteoporosis, and effects of the nervous and immune systems, have
been related to effects of chemicals on the hormonal system. In the environment, effects on
reproduction, growth and development, and behavior in many species across most trophic
levels, could be related to exposure to environmental pollutants and effects on hormone
systems.
Despite this, the mechanisms of endocrine disruptors are still poorly understood. More
knowledge is needed to develop reliable testing methods, and to identify sensitive biomarkers
that can be used to study effects in humans and the environment. Better criteria for assessing
whether a substance is endocrine disruptors or not, must be developed in order to make more
reliable assessments in the future. For this to be possible an inventory of hormonal effects in
humans and the environment is first needed.
As basis for this report, scientific literature and reports have been screened, and researchers in
relevant fields have been contacted, with a focus on what is known about the endocrine
disrupting effects on humans and the environment in Sweden
Results – Health
Few studies on adverse effects of endocrine disruptors on the male reproductive have been
performed in Sweden. It is mainly the effects on sperm counts and sex ratio among fishermen
from the Swedish east coast that have been investigated. Reduced sperm counts have been
reported from several countries, including Denmark. In Sweden, however, neither sperm
count nor sperm quality in young men has changed significantly since the mid 1980s. For
other effects, such as cryptorchidism and hypospadias, there are only a few studies from
Sweden, where the incidence and causes of these malformations have been studied. However,
it seems that the presence of cryptorchidism has declined since the 1980s, while hypospadias
has increased slightly.
That chemicals can affect the female puberty has been reported from other countries, such as
U.S. and Canada, and has also been demonstrated in experimental studies. However, to our
knowledge there are no Swedish studies published. When it comes to female reproduction, it
is mainly the effects on fertility and pregnancy complications that have been studied in
Sweden. An increased risk of having a baby with low birth weight has be noted for women
who consume large amounts of fatty fish from the Baltic Sea, but without leading to an
impaired growth after birth. Swedish studies of how environmental pollutants affect time to
pregnancy (TTP) have produced conflicting results. However, it can be noted that the time to
pregnancy among Swedish women declined between 1983 and 2002, which may have several
15
explanations. Several studies have concluded that a high consumption of fish rather have a
protective effect on the fetus. The possible relationship between endometriosis, polycystic
ovarian syndrome and uterine fibroids and environmental pollutants has not been studied in
Sweden. In general very few studies have been conducted to examine whether any such
relationship exists.
Effects of environmental pollutants on the development of the brain and nervous system are
difficult to study in humans. Instead, often animal and cell models are used for these studies.
Very few substances have clearly been linked to effects on the brain and nervous system
development. Mental illness among children is increasing for example in the U.S., where it is
estimated that approximately 17 percent of school children have disabilities related to it. In
Sweden, an increased incidence of ADHD has been observed, however the reason for this
could be that diagnostic criteria for ADHD have changed over the years.
The incidence of allergy and asthma has increased dramatically over the past three decades in
children and adults in Sweden as well as elsewhere in the world. Epidemiological data from
Sweden and other countries shows that for example phthalates, which are used in soft PVC
material and in many consumer products, can give rise to allergies and asthma.
The incidence of many types of cancer, such as breast, prostate, testicular and thyroid cancers,
is increasing in Sweden as in many other countries. Uterine cancer is a cancer that has
declined in incidence since 1970, probably because of the organized gynaecological smear
testing that started in the late 1960s. Although several studies show that estrogen therapy
increases the risk of uterine cancer, there are very few (no Swedish) studies investigating the
link between environmental toxins and uterine cancer. A Swedish study showed that breast
cancer incidence was higher in fishermen's wives on the east coast than on the west coast,
supporting the hypothesis that exposure to persistent organochlorine compounds through fish
consumption may increase risk of breast cancer. There are also animal studies reported that
strengthens the hypothesis that some endocrine disruptors can cause breast cancer.
That the risk of prostate cancer increases with exposure to pesticides, certain chlorinated
organic chemicals and heavy metals such as cadmium and arsenic has been shown in
epidemiological studies. Swedish patients with prostate cancer have been shown to have
significantly elevated blood levels of certain pollutants. Results from a Swedish study indicate
that exposure to POPs in utero can cause testicular cancer later in life. Other Swedish studies
indicated no increased risk of testicular cancer in men exposed to POPsas adults, but
conflicting results do exist.
Despite the increased incidence of thyroid cancer few epidemiological studies have been
conducted to investigate whether endocrine disruptors may be responsible for the increased
incidence of this cancer type. However, there are a number of Swedish studies that have
examined the relationship between occupational exposure to chemicals and the occurrence of
thyroid cancer. From these studies it is concluded that in professions such as shoemakers,
painters, carpenters, and farmers there is an increased risk of developing thyroid cancer.
The incidence of diabetes and obesity has in recent years increased in Sweden as in many
other countries. Sweden has the highest occurrences of diabetes in the world. Neither the
recent deterioration in lifestyle nor genetic factors may explain the rapid increase in diabetes
and obesity worldwide. Numerous studies worldwide, including Swedish studies have
reported an association between exposure to POPs and the development of type 2 diabetes. A
growing body of evidence has been presented in recent years that low-dose exposure to
various known or suspected endocrine disruptors may be an important cause of today's
obesity epidemic. Also in Swedish studies, a correlation between POP and fat mass has been
16
observed. Cardiovascular diseases cause the majority of death in the western countries.
Although an increase in cardiovascular disease related to exposure to high concentrations of
POPs in the workplace have been observed, it is still unclear whether low levels of organic
pollutants in the environment can lead to cardiovascular disease. Among others Swedish
researchers have shown that exposure to endocrine disruptors, such as bisphenol A, can
induce the formation of obesity and cardiovascular diseases in humans.
Incidence of osteoporosis in women in the world is increasing rapidly, but there are large
differences between countries. Sweden is one of the countries with the highest incidence.
Even low levels of cadmium and lead have been associated with effects on the skeleton, but
the results from different studies are conflicting. In some Swedish studies a slight trend to
increased incidence of bone fractures in women who consumed large amounts of fish have
been observed.
Concentrations of many endocrine disruptors in blood and breast milk have declined in recent
years in Sweden. Concentrations of PFOS and PFOA in breast milk of Swedish women
increased significantly between 1972 and 1990's but have declined again in the 2000s. The
level of PBDEs, increased significantly (50 times) in breast milk between the years 1972 and
1997, after that it has decreased slightly. Although the levels of brominated flame retardants
in blood have been high, blood concentrations of most PBDE congeners have decreased
during the years 1996-2010. Also, the levels of PCBs and DDE in human breast milk and
serum, and the concentration of lead in blood have decreased in Sweden.
Results – Environmental
The spreading of contaminants to the environment is related to human use of various
products. Many of these substances end up in sewage treatment plants, receiving waters and
receiving waters for stormwater. Phthalates, bisphenol-A, parabens, pharmaceuticals
(contraceptives, antidepressants), flame retardants and detergents are some of the substances
that can cause hormonal effects in the environment. Other human activities that spread
potential endocrine disruptors include industrial activities, combustion, landfill leachate and
the use of antifouling paints and pesticides.
Sweden has extensive national and regional environmental monitoring of surface and marine
and terrestrial environments. Naturvårdsverket (Swedish EPA) is coordinating the national
environmental monitoring program designed to monitor the state of our environment. The
data for the Swedish environment put together in this report is mainly based on data from the
national environmental monitoring program and data from SLU (Swedish University of
Agricultural Sciences) work to develop new sensitive indicators to monitor the status of the
Swedish environment. Two studies have been done on the sediments in Swedish waters, 2003
and 2008. When comparing these measurements, one can notice that the levels have generally
decreased for some pesticides (DDT, HCH, HCB, TBT) and plasticizers, while levels of
PCBs and some flame retardants have increased. The levels of dioxins decreased in the past,
but not anymore.
Invertebrates
The proportion of malformed eggs in Monoporeia affinis has been found to correlate with
exposure to various environmental toxins. A dramatic population decline was observed in
1999, but after 2004 the number of malformed embryos dropped from 7-10 percent in the
Baltic Proper, and 4-5 percent in the Bothnian Sea to about 2 percent in 2010 in both
locations. The effects have been linked to elevated levels of PCBs and PAHs in sediments and
metals in Monoporeia affinis.
17
The occurrence of imposex in Nassarius nitidus has been investigated in Brofjorden outside
Lysekil and in different places in Gothenburg harbor. The occurrence of imposex in
Brofjorden has decreased since 2003, from 3-4 to about 0.1-1 VDSI in 2010. Meanwhile, the
concentrations of tributyltin (TBT) in the tissue declined from about 50 μg/kg dry matter of
about 2-4 μg/kg dry matter.
At several places in the Baltic Sea (Stockholm, Oxelösund Blankaholm, Sölvesborg,
Trelleborg), sampling and analysis of imposex in mud snails (Peringia ulvae) was made in
ports and harbors. The results show that in 2010 the imposex frequency was about 0.5-1.0
VDSI in the ports and about 0.1-0.5 VDSI in natural harbors.
Fish
So far seen no major, adverse changes in fish populations in reference areas can be seen that
seem to be due to environmental toxins, but there is evidence of an increased impact on fish
health, probably caused by an increased load of one or more chemicals that are not measured
today.
Effects that have been noted is that the size of gonads / bodyweight (GSI) in female perch has
gradually declined and they are now just over 30 percent less than at the beginning of the
1990s in the reference areas Kvädöfjärden in Östergötland and Holmöarna outside Umeå.
Smaller sex glands may be an indication of a delayed annual sexual maturation and a serious
warning sign that fertility may be impaired.
In recent years, studies of the health of fish in the undisturbed reference areas signaled that
coastal fish may be exposed to pollutants that affect the biochemical and physiological
functions. EROD activity in perch has increased steadily since the late 1980s in
Kvädöfjärden. The activity today is five times higher than when the surveys began. An
increase in the EROD activity of this size, were common in the recipients for the pulp mills
using chlorine bleaching in the 1980s.
According to Naturvårdsverket, most hormonal effects in receiving waters from forest
industries, have fallen sharply or disappeared, but there are still signs of hormonal
disturbances in fish, caused by substances found in wastewater. Water discharged from
sewage treatment plants have been shown to have estrogenic effects on fish and may cause
feminization.
Amphibians
Metamorphosis is the process in which the frog develops from aquatic to a life on land and in
water. Metamorphosis is regulated by thyroxine, which means that amphibians are
particularly sensitive to exposure of thyroxine agonists or antagonists acting on the tyriod
hormone system. Studies of tadpoles in premises in the countryside, where reproduction takes
place, show no signs of disturbance in thyroid function. Since most amphibians lay their eggs
in ponds of water, they are exposed to water borne contaminants during the critical period
when the embryo and the frog develop. It has also been found that mixtures of pesticides may
produce a stronger effect than if they are exposed to only one active substance at the time. So
there is reason to suspect that the cocktail of low levels of active substances in plant
protection or estrogen-like substances in the discharge of water from sewage treatment plants
and industries may have adverse effects on reproduction and metamorphosis.
Reptiles
Reptiles are not included in the national monitoring program, and no studies of hormonal
effects caused by EDC in Sweden have been found within this literature review. Knowledge
of natural variations in reptiles and those that are caused by anthropogenic activities is poor.
In order to assess the magnitude of hormonal disturbances in nature, we must therefore have
18
more knowledge about what are normal variations and what controls the reproduction,
growth, development and behavior of the Swedish reptiles.
Birds
Thin eggshells of Swedish peregrine falcons have been found in museum material from as far
back as 1947. Surveys show that a shell thinning of 15-20 percent led to a deterioration of
chicks, which in turn led to a reduction of the Swedish population. Analyses of eggs collected
in Sweden during the period 1972-1981 showed that levels of DDE, PCBs and mercury were
among the highest recorded in Europe. Egg shell thickness of peregrine falcons measured in
the 2000s was about 7-10 percent thinner than normal, indicating that the peregrine falcons
are still affected by DDE and / or PCBs.
Through its position at the top of the food chain, eagles are important environmental
indicators. Reproduction and population dynamics of sea eagles in the Gulf of Bothnia, the
Baltic Proper and the Kattegat-Skagerrak has been monitored since 1964. Studies that
compared the productivity in six different sea eagle populations, found that productivity was
lowest in populations where the concentrations of DDE and PCBs was highest. From the
beginning of the 1980s and into the 1990s, the productivity has improved steadily and leveled
off, but is still slightly lower than before 1950. The assessment is that PCBs are no longer
affecting reproduction. However, a population of sea eagles in the southern Gulf of Bothnia
reproduces badly and it is suspected that other environmental toxins may be causing this.
Within the environmental monitoring, shell thickness of guillemot eggs from Stora Karlsö is
also measured. Following an increasing trend since the beginning of the 1980s, the shell
thickness is now approximately at the background level. The fact that DDT and DDE
impaired shell quality in several species is supported by both field data and experimental
studies. Current DDT levels in eggs are similar to those seen in experimental studies with
chickens, which have negative effects on reproduction. Note then that chickens are considered
to have low sensitivity to DDT compared with other birds.
Monitoring of breeding success of starlings showed that the average number of eggs and the
proportion of eggs resulting in fledged young birds were high in 2010. Long-term trends, over
the surveillance period since the beginning of the 1980s, are weakly positive. The results give
rise to no suspicion that the terrestrial environment is exposed to environmental toxins.
Mammals
Early studies of seals in areas of high pollution in the Baltic and North Sea, showed high
levels of deformities in the reproductive organs. In the 1960s and 70s, it was noted that over
40 percent of ring seal females from the Bothnian Bay had damage to the uterus, especially
stenosis in the uterine horns. Narrowing of the uterine horns is still found in ringed seals and
the number of ringed seals is increasing more slowly than expected, suggesting that problems
with poor fertility consists.
Some lesions have decreased among the investigated seals, such as changes that affect the
ability to reproduce. The proportion of pregnant gray seal females has increased from 9
percent in the early 1980s to 78 percent in 2009. The proportion of females with occlusive
lesions of the uterus has fallen, from 42 percent in 1977-1986 to 11 percent in 1987-1996.
After 1993, no cases of this type of injury have been found. The effects of environmental
toxins such as PCB and DDT are considered important causes to that the gray seal
populations in the Baltic Sea decreased sharply until the mid-1980s. Today, the grey seals are
considered to have satisfactory reproductive health.
Between 2005 and 2010 the prevalence of cysts in the vas deferens of otters were examined.
The cysts are believed to be vestigial remnants of the Müllerian ducts present in the fetus that
19
normally regresses in male fetuses. The researchers conclude that it is likely that the fetuses
are exposed to elevated levels of estrogen-like substances.
Mink are widely distributed in Sweden and is high up the food chain. The reproductive
system of the mink has been examined and in several cases, a reduction in testis size in males
has been seen, resulting in that fewer sperms are produced.
Researchers have also investigated the reproductive organs from a number of brown bears. In
males, the most common defects are cysts at the side of the vas deferens. This change was
found in 14% of the surveyed bears. These cysts do probably not affect fertility. Among
females, so far, no damages have been found.
Conclusions
Both in terms of impact on health and the environment, there is generally a great need for
more research in the field of hormone-related effects in Sweden. The incidence of various
hormone-related symptoms in humans and animals often vary between different countries and
even between regions within a country. It is therefore difficult, sometimes impossible, to use
data from other countries to draw conclusions on the situation in Sweden. More research
relevant for Swedish conditions is therefore needed.
Studies of the relationship between certain types of hormone-related effects such as
endometriosis, osteoporosis and various types of hormonal cancer have produced conflicting
results or data that are difficult to interpret hence there is a need for further studies in these
specific areas. This also applies to the impact of various environmental pollutants on time to
pregnancy (TTP), for which existing studies have yielded conflicting results.
In Sweden very few or no studies at all are available on the relationship between endocrine
disruptors and hormone-related effects, such as cryptorchidism, hypospadias, polycystic
ovarian syndrome, uterine fibroids. Also Swedish studies to determine whether endocrine
disruptors can affect the onset of puberty are missing. Comprehensive statistics on the
prevalence of ADHD and other disorders of the nervous system is not available in Sweden or
other countries. There is also a great need for further research into the hormone-disrupting
substances role in the increasing prevalence of ADHD and other mental illnesses, such as
autism. Furthermore, at present no clear evidence exists on what are the causes for the
increasing prevalence of obesity, diabetes, heart diseases and osteoporosis in the world and
the role of endocrine disruptors in the development of these diseases.
The methodology available today for studying hormone-related effects is not optimal. It often
misses effects at low doses and combined effects of several compounds are difficult to study.
To better assess which substances have endocrine disrupting effects more reliable testing
methods and standardized assessment criteria are needed. In order to minimize animal testing,
new cell-based tests need to be developed. Assessment of the incidence of different hormonerelated effects over several years have been difficult because the use of different diagnostic
criteria. To be able to identify trends in the incidence of for example cryptorchidism, and
hypospadias standardized criteria for diagnoses must be established.
Sweden have several medical registers, such as the cancer registry, medical birth the registry,
and the registry for surveillance of birth defects and chromosomal abnormalities, diabetes
registry and the twin registry, which may be useful when investigating the relationship
between chemical and hormone-related effects. These records probably could be used more
extensively than is done today.
20
In Sweden, the focus on potential routes of exposure to POPs almost entirely has been on the
Baltic Sea. In the future, this ought to be extended to a number of other Swedish lakes. It may
also be necessary to review the current dietary recommendation with regard to consumption
of freshwater fish and fish from the Baltic Sea. For some endocrine disruptors, such as
phthalates, there are so much data on the effects on humans and the environment that it would
be possible to consider to take action and phase out such substances.
In the environment impact studies of reptiles are completely lacking and studies on
invertebrates and amphibians are very sparse. The need for such studies should be
investigated.
There is a need for development of new biomarkers and to provide insight into what an effect
on the level of biomarkers mean for the individual's health and what effect could be expected
at the population level. The biomarkers can identify early health effects of hazardous
substances in for example fish before damage is found at the population level.
Often it is difficult to judge if the hormonal effects seen in nature are caused by external
factors or if it is within natural variations. Long term monitoring of various representative
species that can serve as the baseline needs to be expanded. It is difficult to conclude with
certainty that environmental toxins have caused effects at the population level. It is also often
difficult to say with certainty that a particular substance is the cause of an observed effect. It
is more likely that there are mixtures of a large number of toxic substances that jointly lead to
the observed effects in the environment. Knowledge of how chronic exposure to low levels of
estrogen-like substances, such as discharges from sewage treatment plants and industries,
affects invertebrates and fish in the long run, needs to be further investigated.
Research is required to find the causes of the unexplained effects that have been detected in
environmental monitoring, such as changes in gonadal size and increased EROD activities of
coastal fishes in the Baltic Sea, poor eagle reproduction in the southern Bothnian Sea and the
high frequency of intestinal lesions and reduced blubber thickness of the Baltic gray seals.
Sampling, methods, analysis and reporting of results of environmental monitoring should be
coordinated as much as possible, to get a more comprehensive and comparable picture of
pollutant loads and the effects that can be expected. The environmental monitoring data
collected during the Environmental Protection Agency Environmental Monitoring Program
(including regional programs), should be better utilized. By looking at the levels which occur
in different parts of the Swedish waters and compare these with the effects seen in lab
experiments at the same concentrations, indications on what risks exist may be expected.
Alternative methods and new techniques are needed in order to avoid animal studies.
Attempts to develop alternative tests with cell cultures and skin biopsies are underway, which
can provide answers to many questions. This is particularly the situation of mammals, since
these are often large and live long, making the studies and trials complex and time
consuming.
21
1 Bakgrund
1.1 Inledning
Att olika kemikalier och miljöföroreningar kan påverka hormonsystem har uppmärksammats
mer och mer under de senaste åren. Dessa substanser stör den naturliga regleringen av
kroppscellernas utveckling och funktion. Framförallt är det effekter på fortplantningen och
den tidiga utvecklingen som har identifierats. Några av hälsoeffekterna är könsspecifika. Hos
män uppträder t.ex. testikelcancer, prostatacancer, missbildning av urinröret och effekter på
spermieproduktionen, hos kvinnor uppträder t.ex. bröstcancer, livmodercancer, förskjuten
menstruationsdebut och menstruationsrubbningar. Andra effekter som kan uppträda är
diabetes, hjärtkärlsjukdomar, benskörhet, missbildningar samt skador på nerv- och
immunsystemet.
I miljön är det framförallt vattenlevande djur och organismer som kan påverkas. Utsläpp av
ämnen med hormonella effekter i miljön sker via avlopp och lakvatten från deponier, men
även diffusa, mer långväga transporter av ämnen, sker. Dels handlar det om ämnen som
släpps ut genom vår användning av varor och läkemedel, och dels om utsläpp från industriella
aktiviteter. Fortplantningsstörningar, nedsatt immunförsvar och olika sjukdomar är några
exempel på effekter hos fiskar och fåglar. Vissa av ämnena har förmåga att bioackumuleras
och påverkar organismer högre upp i näringskedjan, t.ex. säl och utter. Detta kan ge allvarliga
effekter på populationernas storlek.
Det finns idag en rad olika rapporter om hormonstörande ämnen både på nationell och på
internationell nivå. Trots detta finns det stora kunskapsbrister inom området och även
avsaknad av relevanta testmetoder, särskilt inom miljö, vilket försvårar möjligheten att
riskbedöma hormonstörande kemikalier. Det är oklart om den gängse bedömningen av dosresponssamband och antagande om säkra tröskelnivåer är användbara för dessa effekter. De
kroppsegna hormonerna förekommer i fysiologiska nivåer i ett aktivt hormonsystem och
ytterligare exponering för kroppsfrämmande hormoner kan potentiellt ge effekter redan vid
mycket låga exponeringsnivåer.
Mer kunskap om mekanismer behövs också för att kunna vidareutveckla tillförlitliga
testmetoder, och för att identifiera känsliga biomarkörer som kan användas för att studera
effekter hos människa och miljön. Mer information behövs även för att kunna ta fram bättre
kriterier för att bedöma om en substans är hormonstörande eller inte. Det är därför angeläget
att det görs en kunskapssammanställning av hormonrelaterade effekter i människa och miljö
med fokus på Sverige. Ökad kunskap är viktig för att förebygga skador.
1.2 Uppdragets omfattning
Uppdraget omfattar en sammanställning av kunskapsläget om hormonellt relaterade effekter
på människors hälsa och i miljön i Sverige. Vidare har eventuella trender för dessa effekter
identifierats och presenteras i rapporten. Hälsoeffekter som inkluderats i kunskapsöversikten
är effekter på fortplantningen och den tidiga utvecklingen, men också andra hormonellt
reglerade/relaterade effekter som t.ex. cancrar, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, fetma, metabolt
syndrom, benskörhet, beteendestörningar och störningar på immunsystemet. Sammanställningen omfattar även fortplantningsstörningar och andra hormonella effekter hos
evertebrater, fiskar, amfibier, reptiler, fåglar och däggdjur i den svenska miljön. Med
kunskapssammanställningarna som bas ges förslag på områden där det behövs mer forskning,
uppföljning eller andra insatser för att klargöra läget i Sverige.
22
Arbetet har utgått från rapporten ”State of the Art – Assessment of Endocrine Disruptors, 2nd
interim report” (Kortenkamp et al 2012).
1.3 Uppdragets genomförande och avgränsning
Se bilaga 1.
2 Hälsa
Ett hormonstörande ämne definieras som ”en kroppsfrämmande substans eller blandning som
påverkar funktionen av hormonsystemet och därmed leder till hälsoeffekter hos en individ,
eller dess avkomma” (Weybridge 1996). Kemiska ämnen kan dels direkt aktivera eller hämma
funktionen av specifika hormonreceptorer och dels påverka metabolismen av naturligt
förekommande hormon. Ämnen som har östrogen aktivitet kan verka som de kroppsegna
östrogenerna och har därmed en direkt påverkan. Andra kemiska ämnen, t.ex. dioxiner verkar
genom att indirekt påverka hormonreceptorer och deras funktion genom att inducera eller
hämma aktiviteten av olika enzymer som är inblandade i hormonmetabolismen. Några
kemiska ämnen har visats kunna motverka androgens effekter och uppvisar därmed effekter
som liknar de som ämnen med östrogen aktivitet har på hanfosters utveckling. Slutligen är det
välkänt att hormonstörande ämnen kan orsaka störningar av sköldkörtelhormon och på
retinoidsystemet (vitamin A).
Dessa olika störningar av hormonsystemet kan ge upphov till en rad olika effekter på
människors hälsa. Hos människa är framförallt effekter på fortplantningen och den tidiga
utvecklingen som har fått mest uppmärksamhet. Oro finns för att hormonstörande ämnen kan
orsaka ökad sjukdomsbenägenhet senare i livet vid exponering tidigt under utvecklingen när
organen anläggs och mognar. Många effekter är könsspecifika. Hos män uppträder t.ex.
testikelcancer, prostatacancer, missbildning av urinröret och effekter på spermieproduktionen,
medan det hos kvinnor är i huvudsak bröstcancer, livmodercancer, förskjuten menstruationsdebut, menstruationsrubbning, samt skev könskvot och låg födelsevikt hos kvinnornas barn
som rapporteras. Ytterligare effekter som diskuteras i denna rapport är diabetes, hjärtkärlsjukdomar, benskörhet, missbildningar samt skador på nerv- och immunsystemet.
2.1 Effekter på fortplantningen
När det gäller hormonstörande effekter på den manliga fortplantningen är det främst tre typer
av negativa effekter som har identifierats:
1. Nedgång i fortplantningsförmågan, vilket visar sig i form av försämrad
spermiekvalitén, och manlig infertilitet.
2. Störning av den manliga fosterutvecklingen vilket kan resultera i medfödda
missbildningar av urogenitalsystemet, som t.ex kryptorkidism, dvs. att testiklarna
finns kvar i bukhålan och hypospadi, dvs att urinröret inte mynnar i penis spets.
3. Cancer i testiklar och prostata.
Kapitel 2.1.1 fokuserar på den sjunkande manliga reproduktiva förmågan och störningar av
den manliga fosterutvecklingen. Cancer i testiklar och prostata behandlas under uppkomst av
hormonell cancer (2.3).
23
De hälsoeffekter på den kvinnliga fortplantningen som främst har kopplats till
hormonstörande ämnen är:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
Endometrios
Förskjuten menstruationsdebut och menstruationsrubbning.
Infertilitet
Polycystiskt ovariesyndrom
Livmoders fibroid
Olika graviditetskomplikationer.
Bröst- och livmodercancer
Kapitel 2.1.2 fokuserar på kvinnlig reproduktiv förmåga och störningar av den kvinnliga
fosterutvecklingen. Bröst- och livmodercancer behandlas under uppkomst av hormonell
cancer (2.3).
2.1.1 Manlig fortplantning
De hälsoeffekter på den manliga fortplantningen som har diskuterats för koppling till
hormonstörande ämnen är i huvudsak kryptorkidism och hypospadi.
2.1.1.1 Kryptorkidism
Kryptorkidism är en av de vanligaste medfödda missbildningarna hos pojkar. Beroende på
land och geografiska läge, kan 2-4 procent av pojkarna påverkas. I vissa länder kan så många
som 9 procent av pojkarna vara påverkade.
Normalt sker förflyttningen av testiklarna i två faser. I början av graviditeten, vandrar fostrets
testiklar ner från sin utgångspunkt nära njurarna till bäckenet. Senare, mot slutet av
graviditeten, vandrar de från bäckenet ner i pungen. Den andra fasen är androgenberoende,
och störningar i denna fas verkar vara den vanligaste orsaken till kryptorkidism vid födseln.
Det finns goda bevis för att exponering för t.ex. Diethylstilbestrol (DES) under fostertiden
ökar risken för att utveckla kryptorkidism. Det finns också vissa svagare bevis för att
exponering av PCB och polybromerade bifenyler kan orsaka kryptorkidism. Andra riskfaktorer är kejsarsnitt, havandeskapsförgiftning eller om modern har diabetes (Hjertkvist et al
1989). Kryptorkidism är i sin tur en känd riskfaktor för testikelcancer och försämrad
spermiekvalité (Kortenkamp et al 2012).
Trender
Även om en rad nya studier i Europa har visat ganska hög förekomst av kryptorkism är det
svårt att bedöma om förekomsten har ökat eller minskat. Detta beror bl.a. på en avsaknad av
enhetliga diagnoskriterier. De data som finns är motstridiga, men en del studier visar på en
minskning (Richardi et al 2009).
Det finns få studier från Sverige där man har undersökt förekomsten av kryptorkidism. De
data som finns från 1977-1991 tyder dock på att förekomsten av kryptorkidism har minskat
sedan tidigt 1980-tal (Richardi et al 2009). För pojkar i åldern 5-9 år var minskningen, mellan
1980 och 1991, 39 procent. Hjertkvist et al (1989) har sett en årstidsberoende variation hos
pojkar födda mellan 1973 och 1982; Med en ökad frekvens hos pojkar födda i mars och en
minskad incidens hos pojkar födda under november. Orsaken till säsongsvariationen har inte
gått att förklara. I Danmark är frekvensen av kryptorkidism betydligt högre än i Finland,
vilket författarna främst förklarar med skillnader i miljöfaktorer som t.ex. hormonstörande
ämnen och levnadssätt (Boisen et al 2004).
24
2.1.1.2.
Hypospadi
Cirka 0,2-4 procent av pojkar har hypospadi vid födseln. För att urinrörets mynning ska
hamna på spetsen av ollonet krävs att pojkfostret vid specifika tidpunkter i utvecklingen
exponeras för manligt könshormon. Om denna process störs kan det leda till att urinröret
öppnas på undersidan av ollonet (mild missbildning). I svåra fall är öppningen placerad på
penisskaftet, eller till och med i närheten av pungen.
Det finns ett välkänt starkt samband mellan hypospadi och låg födelsevikt, vilket kan bero på
både genetiska faktorer och miljöfaktorer (Fredell et al 1998, 2002). Genetiska faktorer
uppskattas förklara 4-25 procent av fallen. Dock är sambanden mellan hypospadi och
hormonstörande ämnen inte lika tydliga. Det finns inte så många rapporter där man studerat
sambandet mellan miljöexponering och hypospadi. En holländsk studie har visat att söner till
mödrar som exponerats för DES har större risk att drabbas för hypospadi. Däremot verkar det
inte finnas något samband mellan höga serumhalter av PCB och DDT och metaboliten DDE
hos mödrar och förekomst av hypospadi (Kortenkamp et al 2012).
Trender
Liksom för kryptorkidism saknas bra diagnoskriterier för hypospadi, och mildare former av
hypospadi rapporteras oftast inte. På grund av detta anses registerdata inte vara tillförlitliga
för att bedöma trender i incidens. Trots detta tyder studier från olika kontinenter på att
förekomsten av hypospadi har ökat under de senaste decennierna (Kortenkamp et al 2012), så
även i de skandinaviska länderna (Toppari et al 2001). Men det finns stora skillander mellan
olika länder. Danmark har visat sig ha en av de högsta incidenserna (4 procent), medan
Finland har en lägre frekvens än de övriga nordiska länderna. I Sverige ökade incidensen av
hypospadi redan på 1960-talet, medan ökningen i Norge och Danmark skedde under 1970och början av 1980-talen (Toppari et al 2001). Sedan tidigt 1970-tal har incidensen av
hypospadi i Sverige legat på cirka 0,2 procent, dock har den under de senaste åren beräknats
ligga på 0,3 procent, p.g.a. att även milda former av hypospadi inkluderas i statistiken under
senare år (Fredell et al 2002). Akre et al (2008) visade i svensk-dansk studie att hypospadi är
starkt associerade till om moderns diet saknade fisk och kött. Vidare fann de en positiv
korrelation mellan hypospadi och avsaknad av illamående under graviditeten, högt blodtryck
och högt BMI hos modern.
2.1.1.3.
Försämrad spermiekvalité
Spermakvalitén, vilket bestäms av spermieantal, spermiemotilitet, spermiekoncentration,
utlösningsvolym och andra parametrar, varierar ständigt hos en man. Den kan påverkas på
många faktorer, t.ex. avhållsamhet, etnicitet, infektionssjukdomar, årstid, kläder och
drogmissbruk. Allt detta försvårar när studier som utförts vid olika tidpunkter eller i olika
länder ska jämföras.
Det finns ett fåtal rapporter som visar på negativa effekter av persistenta organiska
föroreningar (POP), som t.ex. polyklorerade bifenyler (PCB), polyklorerade dibenzo-pdioxiner (PCDD), polyklorerade dibenzofuraner (PCDF), och diklorodifenyltrikloroetan
(DDT) samt huvudmetaboliten diklorodifenyldikloroetan (DDE) på den manliga
fortplantningen, främst på spermiemotaliteten. I de flesta studierna har 2,2’,4,4’,5,5’hexaklorobifenyl (PCB-153) använts som biomarkör. Studierna sammanfattas i en review av
Toft et al (2004).
I Sverige är och har fiskare varit ett populärt studieobjekt för att undersöka effekter av POP
och andra miljöföroreningar. Fiskarna på svenska öst- och västkusten äter ungefär dubbelt så
mycket fisk som den svenska befolkningen i övrigt. Feta fiskar som t.ex. lax och strömming
från Östersjön är mycket mer kontaminerade med POP än fiskar från svenska västkusten. Hög
25
konsumtion av fet fisk från Östersjön leder till signifikant ökning av serumhalterna av
persistenta halogenerade organiska föreningar (OHS) och polyklorobifenyler (OH-PCB), men
inte av pentaklorofenol (PCP) hos svenska män (Sjödin et al 2000). Höga serumkoncentrationer av PCB och PCDF verkar leda till en något försämrad spermiemotalitet (RignellHydbom et al 2004) och spermiekromatin integritet (Rignell-Hydbom et al 2005a).
Även i andra studier har svenska män uppvisat en minska spermamotilitet i förhållande till
ökande serumkoncentrationer av PCB-153 (Richthoff et al 2003, Toft et al 2005, Toft et al
2006, Giwercman et al 2011b), dock observerades ingen korrelation mellan ökad POPexponering och minskning av andra prediktorer för manlig fertilitet, som t.ex. spermiekoncentration (Richthoff et al 2003, Toft et al 2005). I en multicenterstudie som inkluderande
svenska fiskare visat att den negativa effekten av POP på spermiemotiliteten kan bero på att
POP kan påverka prostataspecifikt antigen som i sin tur kan påverka könskörtlarnas funktion
(Elzanaty et al 2006, Rignell-Hydbom et al 2005b). Giwercman et al (2007) har visat att
längden av CAG upprepningar i androgen-receptorgenen påverkar hur en mans spermiekvalité påverkas vid POP-exponering.
Andelen pojkar som föds i fiskarfamiljer på östkusten i Sverige är signifikant lägre än i
fiskarfamiljer på västkusten (Rylander et al 1995). Vidare har en positiv korrelation mellan
POP-serumnivåer och andel Y-kromosombärande sperma hos svenska fiskare rapporterats
(Tiido et al 2005). Detta var också fallet för grönländska män, men inte för män i Polen och
Ukraina. Uppenbarligen existerar det skillnader mellan olika länder, vilket kan förklaras av
olika exponeringsprofiler och doser, som resultat från olika livsstilar och matvanor. I en
efterföljande studie (Tiido et al 2007) konstaterades att POP-påverkan på spermiers Y:X
fördelning, kan moduleras av gener involverade i könshormoner och dioxinmedierade
pathways. Av detta drogs slutsatsen att man även bör ta hänsyn till den genetiska bakgrunden
när man bedömer effekter av POP på den manliga reproduktionsförmågan.
Exponering för metylkvicksilver (MeHg) har inte visat sig påverka varken spermiekvalitén
eller -kvantitet vid de blodhalter som uppmätts hos fiskare (median 2,25 µg/L) (RignellHydbom et al 2007a). Vidare förekom inte heller några synergistiska effekter mellan MeHg
och PCB-153 (median 190 ng/g lipid). Andra studier har indikerat en interaktion mellan
PCBer och MeHg vid neonatal hjärnutveckling och vid kognetiv utveckling hos förskolebarn
(Rignell-Hydbom et al 2007a).
Jönsson et al (2005) observerade ett svagt samband mellan höga halter av ftalater och flera
olika reproduktionsparametrar som t.ex. spermievolym, -koncentration och -motalitet hos
svenska värnpliktiga. Även om inte dessa data var helt konsistenta med de från en amerikansk
studie, tyder resultaten från båda studierna, på att exponeringsnivåerna av ftalater som
förekommer bland den allmänna befolkningen kan påverka den manliga reproduktionen.
Trender
Carlson et al rapporterade (1992) att spermieantalet hos män har minskat till hälften på 50 år
(1938-1991). Denna studie ledde dock till omfattande diskussioner och kritik eftersom
forskarna inte hade samlat in proverna på likvärdigt sätt under perioden. Efterföljande studier
har i vissa fall stött de ursprungliga slutsatserna, medan andra inte har funnit någon
tidsberoende trend i spermieantal.
Svårigheterna att mäta spermakvalitet på ett tillförlitligt sätt har lett till försök att harmonisera
diagnostiseringen och till utarbetande av en standardiserad metodik. Data från vissa länder där
en enhetlig metodik har används, tyder på en betydande försämring av spermakvalitén i
förhållande till födelseår; Där yngre män uppvisar sämre spermakvalité. Omfattande
undersökningar visar att genomsnittligt antal spermier är ganska låg i flera europeiska länder,
26
däribland Tyskland, Danmark, Sverige, Norge, Finland, Estland och Litauen. Ungefär 20
procent av de unga männen i länder som Danmark och Tyskland har spermahalter under den
nedre gränsen på 20 miljoner spermier per ml som fastställts av Världshälsoorganisationen
(Kortenkamp et al 2012). Även Norge har låga spermiehalter, medan halterna är höga i
Finland och de baltiska länderna. Sverige uppvisar halter som ligger mellan de danska och de
baltiska (Giwercman et al 2007b).
År 2000-01 gjordes en jämförande studie av spermieantal, -koncentration och utlösningsvolym hos unga män i Sverige och Danmark (Richthoff et al 2002). Denna studie visade att
värnpliktiga som är födda och bor i södra Sverige hade 23 procent högre medelspermiekoncentration, 31 procent högre medelspermieantal och 14 procent högre spermievolym än
unga män i Danmark. De svenska data från denna studie har jämförts med motsvarande data
från en mätning på värnpliktiga gjord 2009-10. Denna jämförelse visar ingen signifikant
skillnad i spermieantal eller -kvalité mellan åren 2000 och 2010 (Axelsson et al 2011). Inte
heller i Danmark har man sett minskning i spermieantalet under samma period, däremot har
en minskning hos unga män i Finland rapporterats (Giwercman 2011a). Dessa data säger inget
om hur spermiekvalitén och antal har förändrats innan år 2000. Dock noterade Berling och
Wölner-Hanssen (1997) inte heller någon försämring av spermiekvalité hos 718 män i
infertila par mellan 1985 och 1995.
2.1.1.4. Testicular Dysgenesis Syndrome (TDS)
Skakkeback et al (2001) har föreslagit att manlig infertilitet, testikelcancer, kryptorkidism och
hypospadi har samma orsak och att de är delar av Testicular Dysgenesis Syndrome (TDS).
Hormonstörande ämnen föreslås kunna orsaka TDS genom östrogena och anti-androgena
effekter under den tidiga utvecklingen av Sertoli- och Leydigcellernas funktion. Man vet
också att alla sjukdomarna är riskfaktorer för varandra.
Att identifiera miljöfaktorer och kemiska exponeringar som under fosterstadiet kan orsaka
TDS hos människor är svårt, främst eftersom fostervävnaden inte är tillgängliga för
undersökning. Bevis för endokrina mekanismer i dessa sjukdomar kommer därför främst från
djurförsök. Det är möjligt att experimentellt inducera alla delar av TDS, utom testikelcancer,
genom att exponera dräktiga råttor för vissa ftalater och andra kemikalier som blockerar
androgenfunktionen (Kortenkamp et al 2012).
2.1.2
Kvinnlig fortplantning
2.1.2.1. Förskjuten menstruationsdebut
Den totala incidensen av sexuell brådmogenhet beräknas mellan 1 på 5000 och 1 på 10000.
Kvinnor har tio gånger större risk att drabbas. Därför har forskning om eventuell inverkan av
exogena kemikalier på tidpunkten för puberteten fokuserat på kvinnlig tidig pubertet
(Kortenkamp et al 2012).
Det finns en 4-5 årig variation för när puberteten inträder hos normala individer trots relativt
likartade livsvillkor. Även om denna variabilitet till stor del beror på genetiska faktorer, kan
miljöfaktorer spela en avgörande roll vid uppkomsten av onormalt tidig eller försenad
pubertet. Tidpunkten för pubertetens start påverkas av diverse signalsubstanser från
hypotalamus. Miljöfaktorer som näring, ljus, kemikalier eller andra stressfaktorer kan påverka
hypotalamus signalnät antingen direkt eller genom perifera signaler (Kortenkamp et al 2012).
En central händelse i början av puberteten är ökad frekvens och amplitud av utsöndringen av
gonadotropin releasing hormon (GnRH) från hypotalamus. Detta i sin tur inducerar pulsvis
utsöndring av gonadotropiner (LH och FSH) från hypofysen, särskilt på natten. Gonadotropin
27
främjar utveckling av äggstockarna, estradiol produktion, och så småningom ägglossning.
Den pubertala tillväxten beror inte bara på en ökning av estradiol, utan också tillväxthormon
(GH) och insulin-like growth factor 1 (IGF1).
För tidig pubertet kan orsakas av medfödda sjukdomar, men har också satts i samband med
upptag av östrogen från kosmetika och hårvårdsprodukter (Kortenkamp et al 2012).
Även fetma verkar bidra till förtidig pubertet, men kan inte ensamt förklara den ökade
frekvensen av sexuell brådmogenhet.
Sambandet mellan tidig pubertet och exponering för kemikalier med östrogena eller
dioxinlika egenskaper har studerats. Inget samband mellan tidig pubertet och exponering för
bisfenol A eller diklorodifenyldikloroetylen (DDE) kunde hittas. Det finns några rapporter om
höga koncentrationer av ftalater eller lägre koncentrationer av fytoöstrogener hos flickor med
tidig bröstutveckling. Resultat från studier av PCB, polybromerade etrar (PBDE),
polyklorerade dibenzodioxiner (PCDD), polyklorerade dibenzofuraner (PCDF) och tetraklorodibenzodioxin (TCDD) tyder inte på någon påverkan av dioxinlika föreningar. Det finns
dock några studier som associerar polybromobifenyler (PBB) med tidigare pubertet.
Kemikaliers påverkan på puberteten har i huvudsak studerats i USA/Kanada, Nederländerna
och Belgien (Kortenkamp et al 2012). Inga svenska studier finns publicerade.
Bevis från experimentella studier på djur ger mer övertygande resultat. Det är väl etablerat att
prenatal och/eller neonatal behandling med östrongen receptor-agonist påskyndar den
pubertala debuten, medan AhR-agonisten TCDD orsakar en försenad vaginalöppning hos
honråtta. Även olika humana cellinjer har används för att studera mekanismer involverade i
initiering av puberteten, samt hur olika österogenlika substanser och miljögifter kan påverka
denna (Kortenkamp et al 2012).
2.1.2.2. Fruktsamhet (tid till graviditet)
De endokrina processer som ligger bakom den kvinnliga reproduktionen är mycket komplexa
och uppvisar stor plasticitet. Begreppet fruktsamhet definieras som den biologiska förmågan
till befruktning, medan fertilitet refererar till förmågan att föda levande barn (Kortenkamp et
al 2012).
Det kvinnliga reproduktiva systemet tycks vara mycket känsliga för yttre störningar såsom
livsstilsfaktorer, psykisk stress, samt olika arbetsrelaterade faktorer. Antalet arbetstimmar,
fysiskt krävande arbete, långvarigt stående, skift- eller nattarbete verkar kunna störa
menstruationscykeln, orsaka fördröjd befruktning, öka risken för missfall eller störa tillväxten
av fostret. Det finns starka bevis för att ålder och vikt inverkar på kvinnors reproduktionsförmåga. Biologiska faktorer såsom t.ex. menstruationscykelns längd har visat sig vara
viktigare prediktorer för fruktsamhet än livsstilsfaktorer såsom rökvanor och arbetstider
(Kortenkamp et al 2012).
Vid epidemiologiska studier av fruktsamhet efter exponering för specifika kemiska agens
används allmänt begreppet tid till graviditet (TTP), vilket dock har en del begränsningar som
kan leda till svårtolkade resultat. Dessutom är TTP ett kombinerat mått på både moderns och
faderns fruktsamhet.
Det finns en rad epidemiologiska studier, från olika länder, av hur olika miljörisker påverkar
den kvinnliga fruktsamheten (sammanställning i Toft et al 2004 och Kortenkamp et al 2012).
Bl.a. finns vissa belägg för att yrkesmässig exponering för tungmetaller och bekämpningsmedel kan påverka menstruationscykeln och därmed ha effekt på fruktsamheten.
I Sverige har forskarna studerat effekter av miljöföroreningar på fruktsamheten (TTP) hos
makar och systrar till fiskare (Axmon et al 2006, Axmon et al 2004b, Axmon et al 2000a).
28
Både svenska och amerikanska studier har gett motstridiga resultat när det gäller POPrelaterade effekter på TTP, i vissa fall har man noterat effekter, i andra fall inte. Höga till
medelhöga serumhalter av POP, identifierad genom biomarkörerna PCB-153 och p,p’-DDE,
hos hustrur och systrar till fiskare på Östersjön gav ingen negativ påverkan (Axmon et al
2001) utan ledde snarare till kortare tid till graviditet jämfört med kvinnor med låga halter
POP (Axmon et al 2004a, Axmon et al 2004b). Däremot var TTP, hos storrökande hustrur till
fiskare på östkusten längre än, hos kvinnliga storrökare från västkusten (Axmon et al 2000a).
I en studie från 2002 kunde Axmon et al dock inte finna några tecken på negativa effekter av
exponering för persistenta klororganiska föreningar vare sig på TTP eller på frekvensen av
missfall. Däremot fanns indikationer på att POP-exponering skulle kunna leda till störning av
menstruationscykel (Axmon et al 2004a). Vidare indikerar en studie på polska, ukrainska och
svenska kvinnor och deras partners att, varken hög manlig eller kvinnlig exponering för POP
påverkar TTP (Axmon et al 2006). Däremot fanns det ett samband mellan POP och TTP hos
grönlandska par.
Det finns regionala skillnader i hur hög fruktsamheten är. En studie från Danmark, Frankrike,
Tyskland, Italien och Sverige visar att södra Italien och norra Sverige hade högst fruktsamhet,
och områden i forna Östtyskland hade lägst fruktsamhet (Juul et al 1999). Toft et al (2005)
rapporterar också skillnader mellan Sverige, Polen, Ukraina och Grönland. Högst fruktsamhet
hade svenska fiskarfamiljer med höga blodkoncentrationer av PCB, men låga halter av DDE.
Trender
Antalet par som vill, men inte kan få barn har varit ganska stabil, mellan 3,5 -16,7 procent i
utvecklade länder, jämfört med 6,9- 9,3 procent i utvecklingsländer. Förändringar i beteendet
hos infertila par i Europa har analyserats och visade tydligt att åldern när man önskar skaffa
första barnet ökar hos både kvinnor och män, vilket skulle kunna tänkas påverka tiden till
graviditet negativt. Eventuellt kan miljöföroreningar påverka antal spermier och även
spermiekvaliteten, vilket i sin tur kan ha effekt på parets fruktsamhet och manlig fertilitet (se
1.2.1.3. Försämrad spermiekvalité). Geografiska skillnader i fruktsamhet har dock förblivit
oförklarad och verkar inte vara förknippade med skillnader i spermiekvalitet.
Tiden till att bli gravid (TTP) har under åren 1983 till 2002 minskat i Sverige. (Scheike et al
2008). Denna minskning kan bero på många olika faktorer t.ex. minskning av sexuellt
överförda sjukdomar, eller ändrat sexuellt beteende. Författarna diskuterar inte alls att
minskningen kan relateras till minskad exponering för hormonstörande ämnen.
2.1.2.3. Polycystiskt ovariesyndrom
Polycystisk ovariesyndrom (PCOS) är en heterogen endokrin sjukdom som anses vara en av
de vanligaste endokrina störningar hos kvinnor i fertil ålder. Många av kroppens system
påverkas vid polycystiskt ovariesyndrom, vilket resulterar i flera komplikationer, som t.ex.
menstruationsrubbningar, infertilitet, akne, fetma och metabolt syndrom. Denna heterogenitet
har lett till svårigheter i att ta fram diagnostiska kriterier. Förekomsten av PCOS har beräknas
till 4 – 8 procent från studier i Grekland, Spanien och USA med 1990 National Institutes of
Health kriterier. Men det finns mycket stor regional variation, med upp till 45 procents
prevalens i vissa länder, vilket tros bero på kulturella och geografiska skillnader (Kortenkamp
et al 2012).
Även om de störningar av endokrina processer som kan leda till PCOS är väl beskrivna, har
forskning fokuserats på genetiska faktorer och det finns få bevis för att exponering för
kemikalier är inblandade i PCOS. Detta kan förklaras av det faktum att de endokrina
störningar som studerats har orsakats av ett överskott på androgener och tills nyligen är det
mycket få kemikalier i miljön har visat sig ha androgena egenskaper. Bisfenol A verkar vara
29
det enda miljögift som har kunnat förknippas med PCOS. Kvinnor med PCOS har ofta höga
bisfenol A nivåer i serum (Kortenkamp et al 2012).
I Sverige finns det inga studier publicerade där man studerat om exponering för kemikalier
kan orsaka PCOS. PCOS drabbar 5-10 procent av svenska kvinnor i fertil ålder och 50
procent av kvinnorna som drabbas är överviktiga (Åsa Lindholm, Institutionen för kvinnors
och barns hälsa, Uppsala universitet).
Genom prenatal behandling av primater, får och råttor kan man skapa effekter som i vissa fall
liknar PCOS hos människor. Därför har dessa arter använts experimentellt. Dessa modellers
relevans är dock begränsad till att studera specifika funktioner av syndromet, varför mer
relevanta metoder behöver utvecklas för att bättre kunna studera effekter av miljögifter och
andra kemikalier.
2.1.2.4. Fertilitet och graviditetskomplikationer
Fertilitet (förmåga att föda levande barn)
De endokrina processer som ligger bakom de kvinnliga reproduktiva mekanismerna är som
tidigare nämnts mycket komplexa och uppvisar stor plasticitet under en kvinnas livstid. På
senare år har forskningen runt hormonstörande ämnen och hur dessa kan påverka kvinnlig
fertilitet rönt ett stort intresse. Fertilitet refererar till förmågan att föda levande barn.
(fruktsamhet definieras i avsnitt 2.1.2.2).
Till oönskade graviditetskomplikationer hör missfall, utomkvedshavandeskap, fosterdöd,
dödfödsel, tidig födsel, låg födelsevikt, skev könsfördelning och vissa medfödda defekter.
Liksom för TTP är det vid graviditetskomplikationer svårt att skilja mellan effekter av faderns
och moderns exponering (Kortenkamp et al 2012).
Det finns en rad epidemiologiska studier som visar att miljögifter kan påverka kvinnlig
fertilitet, från studier i USA, men också från Japan, Tyskland, Norge och Sverige (review Toft
et al 2004, Kortenkamp et al 2012). Kemikalier som har studerats i dessa studier är bl.a.
bisphenol A, bly, organofosfater, DDT, hexaklorobenzen, klorerade organiska föreningar,
pentaklorofenol, PCB, PBB, PCDF, polyaromatiska kolväten och olika typer av pesticider
(Kortenkamp et al 2012).
I Sverige är den huvudsakliga exponeringsvägen för PCB och andra persistenta klororganiska
föreningar, som t.ex. PCDF, PCDD och DDT, via konsumtion av fet fisk från Östersjön.
Låg födelsevikt och låg tillväxt
Rylander et al (2000a) har visat att systrar till fiskare på svenska östkusten har en ökad risk att
föda barn med låg födelsevikt jämfört med kvinnor på svenska västkusten. Också Axmon et
al (2008) fann att hög konsumtion av förorenad fisk kan orsaka låg födelsevikt. Dessa resultat
stödjer tidigare studier som också tyder på att konsumtion av kontaminerad fisk från
Östersjön medför en ökad risk för lägre födelsevikt (Rylander et al 1998, Rylander et al 1996,
Rylander et al 1995, Rylander och Hagmar 1995). Denna effekt var mer uttalad för pojkar än
för flickor. Den ökade förekomsten av lågviktiga nyfödda berodde inte på förtidiga födslar
utan på att barnen växte mindre under graviditeten (Hagmar et al 1997). En grupp kvinnor
som dessutom verkade ha ökad risk för att föda lågviktiga barn, även efter att man tagit
hänsyn till den aktuella fiskkonsumtionen, är de kvinnor som är uppväxta i fiskeläger på
östkusten. Detta tolkades som att en hög konsumtion av förorenad fisk tidigt i livet kan utgöra
en riskfaktor för att få lågviktiga barn senare i livet. Dock verkar POP-exponering under
graviditeten inte leda till att barn tillväxter sämre efter födelse. Detta visar en undersökning av
4- och 6-åringar vikt och längd (Rylander et al 2007). I denna studie såg man snarare en ökad
tillväxt hos barn som exponerats för höga halter av POP.
30
Missfall
Det finns inga svenska studier som tyder på att hög konsumtion av fet fisk från Östersjön
skulle leda till högre frekvens av missfall (Axmon et al 2002, Rylander et al 1999) eller ökad
andel dödfödslar (Axmon et al 2000b). Höga koncentrationer av PCB hos hustrur till fiskare,
jämfört med övriga svenska befolkningen tycks inte öka, utan snarare minska risken för
missfall (Axmon et al 2004b). Slutsatsen måste istället bli att fet fisk har en skyddande effekt.
När det gäller PCB verkar råttor och möss generellt vara mindre känsliga för påverkan under
dräktigheten, än människa (Axmon et al 2000b).
Könskvot
Det finns indikationer på att könsfördelning hos nyfödda kan påverkas vid exponering för
höga halter POP (se 2.1.1.3. Försämrad spermiekvalité).
2.1.2.5. Endometrios
Endometrios är en kronisk gynekologisk sjukdom, där vävnad som liknar livmoderslemhinnan uppstår utanför livmodern och orsakar inflammatoriska tillstånd. Endometrios en
viktig orsak till kronisk bäckensmärta och infertilitet. Orsaken till sjukdomen tros vara en
kombination av genetisk känslighet, förändrat immunförsvar och hormonella svar, samt
miljöfaktorer (Kortenkamp et al 2012).
Uppskattningar av förekomsten av endometrios varierar mellan 6-15 procent hos kvinnor i
fertil ålder och upp till 50 procent hos kvinnor med bäckensmärta och infertilitet. I Sverige
har ungefär 10 procent av kvinnor i fertil ålder sjukdomen.
Polyhalogenerade föreningar har fått mycket fokus på grund av sina dioxinlika, östrogena
och/eller anti-östrogena egenskaper. Dock har de flesta studier inte upptäckt några samband
mellan klorerade organiska föreningar och endometrios. Epidemiologiska studier av
endometrios är svåra att genomföra pga. behovet av invasiv kirurgi för diagnostik och
kontroller av kvinnor som är infertila eller som lider av andra gynekologiska besvär.
Epidemiologiska studier ha gett motstridiga resultat, dock tyder en amerikansk studie på ett
samband mellan PCB och endometrios. Även när det gäller sambandet mellan dioxiner och
endometrios har epidemiologiska studier gett motstridiga resultat, vilket gör att inga slutsatser
har kunnat dras (Kortenkamp et al 2012). Från Sverige finns inga studier av sambandet
mellan miljögifter och endometrios publicerade.
2.1.2.6. Livmoder fibroid
Livmoder fibroid, också kallad fibromyom eller myom, är en onormal tillväxt av godartade
monoklonala tumörceller i glatta muskelceller i livmoderväggen. Fibromyom kan kliniskt
diagnostiseras i upp till 25 procent av alla kvinnor och upp till 30-40 procent av kvinnor över
40 år. Epidemiologiska samband mellan miljöföroreningar och myom har endast nyligen
blivit föremål för undersökningar och det finns inga omfattande studier av detta. Ökad risk för
fibromyom har rapporterats vid användning av p-piller. Nyligen genomförda studier av
sambandet mellan fytoösterogen konsumtion och fibromyom ger inga övertygade bevis på
någon effekt. Inte heller en studie av sambandet mellan nivåerna av ftalatmetaboliter i urin
och fibromyom har gett något signifikant samband. Samband mellan vissa PCBer och PBDE
har dock upptäckts. TCDD visade sig ha en skyddande effekt hos kvinnor som av misstag
utsatts för det under Sevesokatastrofen. Vissa studier har också visat på ett samband mellan
tungmetaller, polycykliska aromatiska kolväten (PAH) och uppkomst av fibromyom, men
inga avgörande slutsatser kan dras (Kortenkamp et al 2012).
31
I Sverige finns inga studier av sambandet mellan miljöföroreningar och uppkomst av myom
publicerade.
2.2 Effekter på den tidiga utvecklingen
2.2.1. Störningar av nervsystemets utveckling
Nervsystemets utveckling sker i olika faser; neurogenes, migration, synaptogenes, gliogenes
och myelinisering, vilka alla är känsliga för störningar. Kemiska effekter på nervsystemet kan
vara direkta eller indirekta. Även beteendeförändringar hos vuxna är normalt inte direkt
påverkan utan kemiskt inducerade förändringar på morfologi eller funktion. Sådana
förändringar kan ha en större påverkan om de inträffar under nervsystemets utveckling än i
vuxen ålder (Kortenkamp et al 2012).
Specifika endokrina mekanismer utvecklingsneurotoxicitet inkluderar:
1. interferens med neuroendokrina (hypotalamus-hypofys) funktioner
2. störning av cirkulerande hormoner, inklusive tyroideahormoner och östrogen och
androgener, vilka kontrollerar nervsystemets utveckling.
Negativa effekter på nervsystemets utveckling kan påverka sensoriska, motoriska och
kognitiva funktioner och beteende, vilket kan leda till t.ex. mild eller svår psykisk
utvecklingsstörning, inlärningssvårigheter, minnesförlust, autism, rörelsestörningar, cerebral
pares (CP), psykoser, epilepsi, störd mognad, kognitiva defekter, m.m. Det finns samsjuklighet mellan autism och andra åkommor på närmare 40 procent, vilket tyder på att samma
skadliga mekanismer kan ge upphov till olika kliniska tillstånd (Kortenkamp et al 2012).
En expertkommitté vid det amerikanska vetenskapsrådet har dragit slutsatsen att 3 procent av
alla utvecklingsstörningar är ett direkt resultat av miljöexponering för bly och andra
miljögifter, medan 25 procent av effekterna kan bero på en kombination av miljö- och
genetiska faktorer. Vid en litteraturöversikt 2004, av 48 hormonstörande kemikalier fann man
att 50 procent av dem hade neurotoxisk potential (Kortenkamp et al 2012).
Även om statistik över förekomst av diverse störningar på nervsystemets utveckling inte är
allmänt tillgänglig har undersökningar i t.ex. USA, visat att flera hundratusen barn
invalidiseras i barndomen av psykisk ohälsa av olika slag. Inlärningssvårigheter kan drabba
upp till 10 procent av skolbarnen och upp till 17 procent kan påverkas av olika funktionshinder, inklusive dövhet, blindhet, epilepsi, talsvårigheter, cerebral pares, emotionella och
beteendemässiga problem och inlärningssvårigheter. Förekomsten av barn med psykologiska
och beteendestörningar som ADHD har ökat. Vissa studier har också funnit en dramatisk
ökning av incidensen av autism de senaste åren. När det gäller förekomsten av cerebral pares
har man under de senare åren inte sett någon ökning. Incidensen av neuralrörsdefekter anses
snarare ha minskat, vilket antas bero på tillförsel av folsyra vid graviditeter (Kortenkamp et al
2012).
Även i Sverige har man observerat en ökad incidens av ADHD. Dock kan en ändring av
diagnoskriterier för ADHD vara orsaken till att man ser en ökning i incidens. Från en
epidemiologisk studie i Mariestad fann man att 10,7 procent av barn i 5- till 7-årsåldern hade
någon typ av störning på utvecklingen av nervsystemet. Av dessa var 5,3 procent
diagnostiserade för ADHD (Landgren et al 1996). Detta stämmer antagligen relativt bra
överens med incidensen av ADHD i hela landet. Förekomsten av ADHD hos flickor är inte
helt klarlagd men ligger i de flesta studier mellan 2 och 5 procent för flickor mellan 6 och 15
år (Kropp et al 2005).
32
ADHD bedöms vara mellan 1,3 till 4 gånger vanligare hos pojkar än hos flickor i
befolkningsstudier.
Komplexiteten hos nervsystemet och de många olika symptomen som neurotoxicitet kan
orsaka gör epidemiologiska studier svåra att utföra. En genomgång av epidemiologiska
studier av barns hälsa och kemiska miljöföroreningar antyder dock ett samband mellan olika
neurologiska symptom och kemikalier som t.ex. bly, metylkvicksilver, kadmium, arsenik,
mangan, PCB, DDT/DDE, HCB, vissa insekticider, herbicider, tobaksrök och lösningsmedel
(Kortenkamp et al 2012).
Tillräckliga bevis hittades dock endast för att länka:
·
·
·
Blyexponering av barn under 3 år till nedsatt kognitiv funktion.
Prenatal exponering för metylkvicksilver till nedsatt kognitiv, motorisk, och visuell
funktion samt hörsel.
Prenatal exponering för PCB till brister i kognitiv och motorisk funktion samt
synnedsättningar.
Kemikalier som är förknippade med negativ effekt på sköldkörtelfunktionen inkluderar PCB,
dioxiner, flamskyddsmedel, bekämpningsmedel, perfluorerade kemikalier, ftalater, bisfenol A
och UV-filter. Grandjean och Landrigan (se Kortenkamp et al 2012) anser att man endast för
fem kemikalier, nämligen bly, metylkvicksilver, arsenik, PCB och toluen, har bevisat
påverkan på det mänskliga nervsystemets utveckling. Men de uppskattar att det kan finns
experimentella bevis på neurotoxicitet för cirka 1000 kemikalier och uppskattar vidare att
cirka 200 kemikalier kan vara neurotoxiska för människor.
Få studier av hur hormonstörande ämnen kan påverka nervsystemets utveckling har gjorts på
människa. En studie av män som konsumerar stora mängder fisk från Östersjön har
rapporterats, men denna studie visade ingen signifikant korrelation mellan PCB-153 halter
och TSH (thyroid-stimulating hormone) koncentrationer (Hagmar et al 2001b). Senare visade
Hagmar et al (2001a) på ett negativt samband mellan serum-PBDE halter och TSH nivåer hos
kvinnor. I en ny studie på gravida kvinnor fann man att serum-PBDE nivåerna var omvänt
associerade med TSH-nivåerna, men inte med T4 eller FT4 nivåer. Författarna föreslog att
detta skulle kunna få konsekvenser både för moderns hälsa och för fosterutvecklingen
(Chevrier et al. 2010).
Artonåriga söner till mödrar som är högkonsumenter av fisk från Östersjön uppvisar inga
långtidseffekter på varken syn, hörsel eller olika psykologiska faktorer, trots exponering av
PCB under fosterstadiet (Rylander och Hagmar 2000b).
En rad olika in vivo- och in vitromodeller för att studera effekter av miljögifter och andra
kemikalier på hjärnan och nervsystemets utveckling finna tillgängliga. I vissa fall ser man
liknade effekter som hos människa, medan resultat i andra fall, inte verkar överensstämma
med de som man sett hos människa (Kortenkamp et al 2012).
2.2.2. Störningar på immunsystemet
I många djurförsök har man sett störningar på immunsystemet som en följd av exponering för
POP. Motsvarande effekter har inte gått att fastställa hos människa. I en svensk studie har
sambandet mellan hög fiskkonsumtion och eventuella effekter på immunsystemet studerats. I
studien jämfördes 23 svenska högkonsumenter av fet Östersjöfisk med 20 män som aldrig åt
fisk (Hagmar et al 1995, Svensson et al 1994). I undersökningen observerade man en sänkt
nivå av NK-celler i perifert blod hos högkonsumenterna, jämfört med de som aldrig åt fisk.
Det fanns samband mellan PCDD/F, DDT, DDE, total PCB, och samt specifika PCB-
33
kongener, och sänkta nivåer av NK-celler. Ju högre halten av miljögifter var desto mindre var
mängden NK-celler. Något sådant samband hittades inte för övriga lymfocytmarkörer. Detta
överensstämmer dock inte med resultat från en studie av lettiska fiskare, där man såg ett
positivt samband mellan fiskkonsumtion och andelen B-lymfocyter och ett negativt samband
med nivån av cytotoxiska T-lymfocyter (Hagmar et al 1995).
Förekomsten av allergi och astma har ökat kraftigt under de senaste tre decennierna hos såväl
barn som hos vuxna världen över. Även i Sverige ser vi samma trend. Både genetiska och
miljöfaktorer, så som mikrobiella och allergener har identifierats som riskfaktorer. En möjlig
bidragande orsak till denna ökning, som konstaterats upprepade gånger i litteraturen, är
faktorer i vår inomhusmiljö.
Bland de misstänkta kemikalierna har särskilt endokrinstörande kemikalier gett upphov till
oro. En grupp kemikalier av intresse är ftalater, som används i mjuka PVC- material och i ett
stort antal vanliga konsumentprodukter.
Undersökningar av exponeringvägar för ftalater har länge varit fokuserad på mat, vatten, och
kontaminering relaterade till sjöar, floder och hav. Det har dock nyligen visats att samma
föroreningar också finns inomhus i damm (Bornehag et al. 2005a). Den vanligaste ftalaten
inomhus är di(2-etylhexyl)ftalat (DEHP). Den används ofta som mjukgörare i PVC och ingår
i många konsumentprodukter såsom byggmaterial, rengöringsmedel, leksaker, kosmetika etc.
Andra ftalater som är vanliga inomhus är n-butylbensylftalat (BBzP), di-n-butyl ftalat
(DnBP), diisobutylftalat (DIBP) och dietylftalat (DEP). En stor källa för ftalater i inomhusmiljöer är PVC-golv (Bornehag et al. 2005a). Vetenskapliga data visar att många i
befolkningen, inklusive gravida kvinnor och spädbarn, har höga halter av ftalater i bröstmjölk,
serum och urin.
Epidemiologiska data pekar på en möjlig korrelation mellan ftalatexponering och astma och
lungsjukdomar hos barn. Experimentella studier på möss stödjer att flera ftalater har effekt på
allergisk sensibilisering. Resultaten tyder på att ftalaterna har en triggande effekt på Th2cellernas differentiering och att detta främjar antigenspecifik produktion av IgG1 och IgE.
Även in vitro studier stödjer denna hypotes (reveiw Bornehag and Nanberg 2009).
Den första epidemiologiska studien som visar ett samband mellan PVC-material i hemmet
och luftvägssjukdomar i barn genomfördes i Oslo. Det konstaterades att förekomsten av PVCmaterial ökade risken för bronkobstruktion hos små barn (review Bornehag and Nanberg
2009). Tre andra studier bl.a. en från Sverige, stödjer detta och visade att PVC-golv och/eller
PVC-väggbeklädnadsmaterial är associerat med luftvägssymtom hos barn (Bornehag et al
2005b). Ytterligare en fall-kontrollstudie från Sverige rapporterade ett samband mellan
koncentrationen av DEHP i damm inomhus och astma/väsande andning hos barn (Bornehag
et al 2004). Slutligen rapporterades från en kohortstudie att PVC-golv i föräldrarnas och
barnens sovrum när barnen är 1-3 år var förknippad med en ökad incidens av astma hos
barnen 5 år senare (Larsson et al. 2010). I en senare studie upptäckte man även ett möjligt
samband mellan astma och antalet rum med PVC-golv i hemmet (Larsson et al. 2010).
I en publikation från DBH (Dampness in Buildings and Health, Bostad-barn-hälsa) studierna
(se nedan) har man visat att exponering för ftalater tillsammans med andra vanligt
förekommande kontaminanter i inomhusmiljön, CO2, formaldehyd, 1,3-beta-D-glukan,
endotoxiner, allergener och svampsporer, är viktiga riskfaktorer för utveckling av
respiratoriska och allergiska symptom hos barn (Hsu et al 2011).
I en kohortstudie från Sverige där man undersökte ftalaterna benzylbutyl ftalat (BBzP) och di(2-etylhexyl)-ftalat (DEHP) visade sig BBzP var associerad med rinit och eksem, medan
DEHP var associerad med astma (Bornehag et al 2004). Denna studie visar att ftalater, inom
34
intervallet för vad som normalt finns i inomhusmiljöer, är förknippade med allergiska symtom
hos barn. Dessa studier ingick i den longitudinella DBH-studien som inkluderade åtta länder
och där man i Sverige har följer 14 077 barn i åldrarna 1-6 år från Värmlands län. Den
svenska DBH-studien har även visat att kemikalier som kan relateras till rengöringsmedel och
vattenbaserade färger kan kopplas till både allergiska sjukdomar och sensibilisering för
vanliga antigen (Choi et al 2010a).
I en ny studie, SELMA (Swedish Environmental Longitudinal, Mother and child, Asthma and
allergy studie), som är en direkt fortsättning på DBH-studien, undersöker Bornehags
forskargrupp betydelsen av exponering för hormonstörande ämnen under tidig graviditet och
spädbarnsåren och förekomsten av kroniska sjukdomar hos barn senare i livet. Exponeringen
mättes som biomarkörer för ftalater, bisfenol A och nonylfenol i urin samt perfluorerande
ämnen i blod hos gravida kvinnor i vecka 10 av graviditeten. Hälsoeffekterna som studeras
inom ramen för projektet är astma och allergi, övervikt och fetma, neurospykiatriska tillstånd
(autism, ADHD, med mera) samt reproduktionseffekter, mätta som anogenitalt avstånd hos
pojkar. Datainsamling har slutförts och data ska nu analyseras.
Flera glykoletrar (PGE) är välkända för att ha hormonstörande effekt, men mycket lite är känt
om och hur de påverkar utvecklingen av immunsystemet. I en studie där bl.a. Sverige ingick
kunde man för första gången visa att koncentrationen av PGEs i sovrum är kopplad till en
förhöjd risk för olika allergiska symtom som t.ex. rinit och eksem, liksom IgE-sensibilisering
hos förskoleåldern barn (Choi et al 2010 a och b).
2.3. Uppkomst av hormonell cancer
2.3.1. Bröstcancer
Av alla hormonberoende cancrar är bröstcancer den i särklass mest vanliga. 70 procent av alla
brösttumörer hos kvinnor i västerländska industriländerna är beroende av östrogen för sin
tillväxt.
Den cykliska utsöndring av österogen som sker under en kvinnas liv har länge varit en känd
faktor för utveckling av bröstcancer: Ju mer österogen som når bröstvävnaden under en
livstid, ju högre är risken att utveckla bröstcancer. Därför är en hypotes att kvinnor som lider
av sjukdomen uppvisar förhöjda nivåer av könshormoner jämfört med kvinnor utan
bröstcancer (Kortenkamp et al 2012).
Under de senaste tio åren har nya bevis framkommit som visar att exponering för läkemedel
med steroida östrogener, som t.ex. dietylstilbestrol och andra steroider som används vid
hormonbehandling, ökar bröstcancer risken. Dessa upptäckter har gett tyngd åt hypotesen att
östrogen, inklusive xenoöstrogener, kan bidra till en ökad bröstcancerrisk. I en sammanslagen
analys av ett flertal studier upptäcktes en statistiskt signifikant ökning av risken för
bröstcancer med stigande serumnivåer av estradiol, östrogen, testosteron och ett antal andra
steroidprekursorer (Kortenkamp et al 2012).
De mekanismer genom vilka österogen initierar bröstcancer är fortfarande oklara. Följande
mekanismer har diskuteras i litteraturen: 1) stimulering av cellproliferation genom
hormonreceptorer. Den ökade celldelningen ökar chansen att en mutation ska inträffa. 2)
direkt genotoxicitet genom mutation. 3) induktion av aneuploidi och 4) ökad
vävnadsombyggnad genom epitel-stroma interaktioner, vilket ökar sannolikheten för
uppkomst av onormal vävnadsorganisation och cancer (Kortenkamp et al 2012).
Det är möjligt att få en uppfattning om betydelsen av miljö- och ärftliga faktorer för
uppkomsten av bröstcancer genom att analysera skillnader i cancerincidens bland
35
enäggstvillingar, som delar en liknande genetisk bakgrund. Resultat från nyligen genomförda
studier bland skandinaviska tvillingar talar för att ärftlighet står för 27 procent av variationen i
känsligheten för bröstcancer, medan miljöfaktorer som båda var utsatta för förklarade 6
procent och miljöfaktorer som inte var gemensamma för de båda förklarade 67 procent.
Studier av familjer med ärftliga anlag för cancer indikerar också att miljöfaktorer påverkar
risken för bröstcancer i större utsträckning än den genetiska bakgrunden (Kortenkamp et al
2012).
En genomgång av 152 studier som har undersökt sambandet mellan bröstcancer och
miljögifter har visat att de mest övertygande bevisen, för sambandet mellan miljögifter och
bröstcancer, härrör från epidemiologiska studier med kemikalier som saknar östrogen aktivitet
(PCDD/F, PCB och organiska lösningsmedel). En svensk studie visar dock att halten
octaklorinerad dibenzo-p-dioxin OCDD är förhöjd i bröstcancervävnad, medan halterna av
PCDD och PCDF inte är förhöjda (Hardell et al 1996). Andra har hittat förhöjda koncentrationer av PCB, DDT och DDE i bröstcancervävnad. Studier som syftar till att påvisa riskerna
med östrogena föroreningar som DDE, DDT eller olika östrogena bekämpningsmedel (t.ex.
dieldrin, nonachlor och liknande kemikalier), har dock gett osäkra resultat, till stor del
antagligen på grund av metodologiska begränsningar. Det finns också indikationer på att
exponering för kadmium, som besitter östrogen-liknande egenskaper, är förknippad med
bröstcancer.
Rylander et al (1995) presenterade en studie som visar att bröstcancer frekvensen var högre
hos fiskarhustrur på östkusten än på västkusten, vilket ge stöd åt hypotesen att exponering för
persistenta klororganiska föreningar genom fiskkonsumtion kan öka risken för bröstcancer.
En hel del djurstudier finns publicerade som stärker hypotesen att vissa hormonstörande
ämnen kan orsaka bröstcancer. Studier med försöksdjur tyder på att exponering för
xenoöstrogener under utvecklingen kan förändra utvecklingen av bröstvävnad och därmed
eventuellt leda till bröstcancer. Exponering av råttfoster för bisfenol A kan också orsaka
bröstcancer. Tumörtillväxt är mest uttalad när cancerframkallande ämnen ges till unga djur
där mjölkkörtlarna är under utveckling, medan vuxna djur är i det närmaste opåverkade
(Kortenkamp et al 2012). Vissa hormonellt aktiva kemikalier, såsom dioxiner, kan hos råttor
öka känsligheten för andra cancerframkallande ämnen när det ges vid kritiska tidpunkter
under fosterutvecklingen. Studier av råttor som exponerats prenatalt för DES uppvisade en
ökad incidens av brösttumörer i vuxen ålder (Kortenkamp et al 2012).
Trender
Bröstcancer incidensen ökar i nästan alla industrialiserade länder. Förekomst varierar dock
kraftigt global. Risken att utveckla bröstcancer är störst i norra och västra Europa, där
incidensen stiger långsamt eller har börjat plana ut vid höga värden. I vissa regioner, till
exempel USA har riskerna redan stabiliserats på höga nivåer. I Östeuropa ökar nu risken för
att utveckla bröstcancer snabbare än i Västeuropa.
Bröstcancer incidensen hos kvinnor i Sverige har ökat sedan 1970-talet med 1,2 procent
årligen under de senaste 20 åren. Ökningen de senaste 10 åren har minskat till 0,8 procent per
år. År 2009 var incidensen 158 fall på 100 000 personer (Svenska cancerregistret 2009,
Socialstyrelsen). I Sverige, Holland och Norge har en minskad frekvens av hormonbehandling
inte lett till en nedgång i incidensen av bröstcancer (Zahl and Mahlen 2007).
2.3.2. Livmodercancer
Som ovan nämnts finns det indikationer på att miljögifter kan öka risken för bröstcancer och
att detta åtminstone delvis beror på östrogena effekter. Eftersom livmoder är ännu känsligare
36
än bröstvävnad för österogen stimulans, skulle den carcinogena effekten av miljögifter kunna
vara ännu större på livmodern än på bröstvävnaden (Kortenkamp et al 2012).
De första fallen av livmodercancer hos kvinnor som genomgick österogenbehandling
rapporterades på 1960-talet. Sedan dess har det publicerats en hel rad studier där man har
associerat österogenbehandling till livmodercancer. Det finns däremot väldigt få studier där
man studerat sambandet mellan miljögifter och livmodercancer. En studie kunde inte påvisa
någon ökad risk för livmodercancer vid exponering för PCB (Weiderpass et al 2000). En
svensk studie noterade en ökad risk för livmodercancer beroende på halten av DDE i
fettvävnad (Hardell et al 2004c). Risken ökade ytterligare om kvinnan genomgick
östrogenbehandling.
Trender
Livmoderhalscancer är en cancerform som har minskat i incidens sedan 1970. Detta antas
vara en effekt av den organiserade cellprovtagningen som infördes 1968 vid vilken förstadier
till cancer har kunnat upptäckas och behandlas. Dock har minskningen i incidensen stannat
sedan mitten av 1990-talet och idag ligger den på 9,35 fall på 100 000 personer jämfört med
19,2 fall på 100 000 personer 1970 (Svenska cancerregistret 2011).
2.3.3. Prostatacancer
Prostatacancer uppträder sällan innan 40 års ålder, men är en vanlig diagnos hos män runt 70
år. I princip alla män med cirkulerande androgener kommer att utveckla mikroskopiska
prostatacancrar, förutsatt att de lever tillräckligt länge.
Kända riskfaktorer inkluderar familjens historia, etnicitet och behandling med androgener.
Prostatacancerceller behöver androgener för sin tillväxt, därför har hormonbehandling länge
varit den huvudsakliga behandlingsmetoden av prostatacancer. Även mjölk har diskuterats
som en riskfaktor, särskilt som förkomsten av prostatacancer är hög i de skandinaviska
länderna där även mjölkkonsumtionen är hög hos äldre män. Bl.a. har man fokuserat på att
kalcium i mjölken kan vara en riskfaktor för prostatacancer. En studie på 27 923 asiater visar
att 659 mg kalcium/dag via mat ökade risken för prostatacancer med 25 procent, dock var
denna ökning inte statistiskt signifikant (Butler et al 2010). En prospektiv studien med
uppföljning av 56 625 levnadsår visar att den tredjedel av männen som hade högst halt
kalcium i blodet löpte 3,18 gånger ökad risk för att drabbas av dödlig prostatacancer (Skinner
& Schwartz 2009). Det finns dock inga övertygande bevis från Sverige att mjölk är en
riskfaktor för prostatacancer (Torniainen et al 2007).
När WHO (2002) sammanfattande kunskapsläget år 2000 fanns det brist på tydliga bevis på
ett samband mellan exponering för hormonstörande ämnen och prostatacancer. Men det fanns
inte heller tillräckligt med information för att helt förkasta hypotesen att hormonstörande
ämnen skulle kunna spela en roll i utvecklingen av prostatacancer (Kortenkamp et al 2012).
Cirka 40 procent av prostatacancerrisken bland tvillingar kan förklaras av genetiska faktorer
och miljöfaktorer som tvillingarna delar, medan 60 procent beror på miljön som inte delades
av tvillingarna. Dock har det varit svårt att identifiera faktorer som kan påverka risken för att
prostatacancer utvecklas. Utan tvekan spelar kostfaktorer en viktig roll. När det gäller kemisk
exponering, har epidemiologiska studier identifierat bekämpningsmedel inom jordbruk, vissa
klororganiska ämnen och tungmetaller som t.ex. kadmium och arsenik som potentiella
riskfaktorer.
Det finns inte många svenska studier där sambandet mellan hormonstörande ämnen och
prostatacancer har undersökts. Hardell et al (2006a) upptäckte förhöjda nivåer av transklordan bland svenska fall av prostatacancer. I en liten fall-kontrollstudie av svenska
37
patienter med prostatacancer (Hardell et al 2006b) fann man signifikant förhöjda halter av
PCB-153. I en svensk studie noterades en statistiskt signifikant ökad risk för prostatacancer
hos svenska jordbrukare, en grupp som hanterar stora mängder kemikalier (Dich och Wiklund
1998).
Trender
I Europa och USA är prostatacancer en av de vanligaste diagnostiserade cancerformerna hos
män. Alla europeiska länder (utom i högincidensländerna Nederländerna och Österrike) har
under senare år upplevt kraftigt ökad förekomst av prostatacancer. En europeisk studie fann
den högsta förekomsten i Finland, Sverige och Österrike (114, 112 och 106 fall per 100 000,
respektive), medan Polen, Kroatien, Slovenien, Malta och Danmark har förhållandevis låg
incidens (24, 35, 37, 46 och 50 fall per 100 000, respektive) (Kortenkamp et al 2012). Den
ökade förekomsten av prostatacancer i många länder beror delvis på ändringar av diagnosmetoder. Även i Sverige har frekvensen av prostatacancer ökat kraftigt från 1970 till 2009,
med 2,7 procent per år under de senaste 20 åren och med 0,7 procent per år de senaste 10
åren. År 2009 var incidensen 223 fall per 100 000 personer (Svenska cancerregistret 2011).
2.3.4. Testikelcancer
Testikelcancer är en ovanlig cancerform, men det är den vanligaste cancertypen hos unga
män. Mer än 90 procent av alla tumörer som drabbar testiklarna har sitt ursprung i
könscellerna. Höga halter av östrogen och låga halter androgener antas ha betydelse vid
utvecklingen av testikelcancer.
En nyligen genomförd fall-kontrollstudie bland finska, svenska och isländska mödrar har
bekräftat att en hög exponering för kvinnliga könshormoner som t.ex. dehydroepiandrosteron
och androstenedion, under den tidiga graviditeten kan leda till ökad risk för testikelcancer hos
pojkar (Holl et al. 2009).
Hardell et al (2004a) visade att koncentrationen av PCB var högre hos mödrar till patienter
med testikelcancer, vilket stärker hypotesen som framförs av Hardell et al (2003) att
persistenta organiska miljögifter som PCB, HCB, och klordaner är riskfaktorer för utveckling
av testikelcancer. Däremot hade patienterna själva inte högre halter av POP än kontrollgruppen (Hardell et al 2006a), vilket indikerar att exponering för POP under fosterstadiet kan
leda till testikelcancer senare i livet. Varken Hardell et al (2004b) eller Westberg et al (2005)
kunde finna något klart samband mellan testikelcancer och män som blivit exponerad för
PVC, trots att tidigare studier (Ohlson and Hardell 2000, Hansen 1999, Hardell et al 1997) har
visat på 6 gånger så stor risk att få testikelcancer om man exponerats för PVC. Inte heller en
studie av Dich et al (1996) kunde visa på ökad incidens av testikelcancer hos personer som
arbetar med bekämpningsmedelsbesprutning, trots att en tidigare studie av detta, visat på en
ökad incidens, dock icke signifikant (Wiklund et al 1986).
Generellt är incidensen och dödlighet av cancer lägre (25 procent lägre dödlighet) hos fiskare
på östkusten jämfört med övriga svenskar, trots exponering för högre halter av miljögifter
som t.ex. PCB (Hagmar et al 1992).
Trender
De senaste 20-30 åren har det skett en oförklarlig epidemi av testikelcancer i flera länder, men
det finns markanta skillnader mellan länderna. I allmänhet är incidensen högst i Nordeuropa,
med upp till 12 fall per 100 000 invånare. Norge, Danmark och vissa regioner i Schweiz,
Tyskland och Chile visar den högsta förekomsten i världen. Den ökade incidensen av
testikelcancer som setts i Norge, Danmark och andra delar av Skandinavien under senare år är
alltför snabba att bero på genetiska faktorer (Kortenkamp et al 2012).
38
I Sverige har incidensen av testikelcancer ökat sedan början av 1970-talet, med en årlig
ökning på 2,2 procent de senaste 10 åren. År 1988 hade Sverige en testikelcancerincidens på
cirka 4 procent, medan Danmarks låg på närmare 9 procent och den i Litauen på under 1
procent (Adami et al 1994). År 2009 var incidensen i Sverige 6,53 fall på 100000 personer
(Svenska cancerregistret 2011). Flera studier bland invandrare i Sverige och Danmark, visar
att risken att utveckla testikelcancer bland första generationens invandrare speglar risken i
ursprungsland, medan andra generationens invandrare har samma risk som övriga män i
landet där de bor (Hemminki och Li 2002, Myrup et al 2008). Sådana snabba förändringar
kan inte förklaras enbart i termer av genetiska faktorer.
2.3.5. Sköldkörtelcancer
Trots den uppåtgående trenden i sköldkörtelcancer incidens, är fortfarande epidemiologiska
studier som undersöker samband mellan hormonstörande ämnen och sköldkörtelcancer
sällsynta. I en rapport från 2002 (WHO 2002) uppgav WHO att publicerade data inte stödjer
ett direkt samband mellan exponering för hormonstörande ämnen och sköldkörtelcancer.
Det finns ett antal studier som undersökt risken för sköldkörtelcancer i den svenska
befolkningen, i samband med yrkesmässig exponering för vissa kemikalier. I en studie av
Lope et al (2005) föreslås en ökad risk för sköldkörtelcancer, vid exponering för lösningsmedel, hos kvinnor anställda inom skoindustrin. En tidigare svenska fallkontrollstudie
avseende yrkesmässig exponering och sköldkörtelcancer har också visat en ökad risk för
kvinnor som hade arbetat som skomakare (Mikoczy och Hagmar 2005). Hos män fanns en
icke-signifikant ökad risk för sköldkörtelcancer med exponering för textildamm. Personer
som arbetade som tandläkare, tandsköterska, lärare eller lagerarbetare hade också en förhöjd
risk. Dessutom var också yrkesmässiga kontakter med odefinierade kemikalier, röntgen,
elektromagnetiska fält, impregneringsmedel och dataskärmar riskfaktorer för att utveckla
sköldkörtelcancer (Wingren et al 1995, Hallquist et al 1993).
Ytterligare en svensk fall-kontrollstudie av Wingren och Axelsson (1997) visade en ökad risk
för sköldkörtelcancer hos kvinnor som arbetar i laboratorium och hos män som arbetar som
målare, vilket förklarades av hög exponering för lösningsmedel. Man har också noterat en
ökande risk för sköldkörtelcancer hos svenska kvinnor och män som arbetar som skogshuggare och snickare (Lope et al 2009), detta stöds av liknade resultat från Kanada. Arbetare i
träindustrin riskerar att utsättas för klorföreningar såsom dioxiner och andra kemiska
föreningar, men kan också vara exponerade för lösningsmedel, träskyddsmedel och
bekämpningsmedel.
Exponeringar för industriella föroreningar i form av polyhalogenerade ämnen som t.ex. PCB
eller polybromobiphenyler (PBB), kan förekomma vid arbete med tillverkning av datorer och
tillbehör, samt jordbruksmaskiner och vid elektriska installationer. Ökad incidens av
sköldkörtelcancer har beskrivits för arbetare inom dessa sektorer (Lope et al 2005). Även
jordbrukare är en grupp med ökad incidens av sköldkörtelcancer. (Wiklund et al 1989).
Trender
Sedan början av 1970-talet har förekomsten av sköldkörtelcancer mer än fördubblats i de
flesta industriländerna. Europeiska länder har rapporterat ökningar i incidens mellan 5,3
procent (Schweiz) och 155,6 procent (Frankrike). Den ökade incidensen har framför allt
observerats hos kvinnor, barn och unga vuxna. Sköldkörtelcancer har blivit den snabbast
växande typen av cancer bland kvinnor i Nordamerika under de senaste två decennierna. Men
totalt sett är sköldkörtelcancer fortfarande inte särskilt vanlig med en incidens hos män på 2,9
procent och 7 procent hos kvinnor i Europa (Kortenkamp et al 2012).
39
I Sverige ökade incidensen av sköldkörtelcancer från 1960-talet till början av 1980-talet, för
att sedan minska. Incidensen hos kvinnor har haft en ökande tendens sedan 1999-2000, medan
för män har tendens varit en något ökade incidensen sedan 2006. År 2009 var incidensen 2,42
på 100 000 för män och 6,36 på 100 000 för kvinnor (Svenska cancerregistret 2011).
2.3.6. Andra cancerformer
I en grupp svenska ostkustfiskare hittades en signifikant förhöjd incidens av skivepitelcancer i
hud, magsäckscancer och benmärgscancer jämfört med såväl regionala förväntade värden som
med incidens hos västkustfiskare. Sammantaget finns det dock inte några starka belägg för att
den ökade incidensen skulle vara orsakad av exponering för persistenta klororganiska ämnen
via fisk.
Data som visar på en association mellan exponering för hormonstörande ämnen på
arbetsplatsen och ökad risk för cancer i extrahepatiska gallgångar hos män har rapporterats
från en studie i Frankrike, Danmark, Tyskland, Italien och Sverige (Ahrens et al 2007). PCBexponering skulle kunna vara en möjlig riskfaktor.
Det har skett en ökning av incidensen av non-Hodgkins lymfoma (NHL) mellan 1960- och
1980-talet i många länder. Denna ökning har dock planat ut sedan tidigt 1990-tal i t.ex.
Sverige, men också i Danmark och Finland. En välkänd riskfaktor för att utveckla NHL är
olika immunosuppresiva tillstånd. Under senare år har forskning runt uppkomsten av NHL
även inriktats på att undersöka om exponering för olika pesticider kan förklara ökningen i
incidensen av NHL. Eriksson et al (2008) har funnit association mellan exponering för
fenoxiättiksyror och NHL. Även exponering för andra herbicider har kunnat kopplas till en
ökad incidens av NHL (Hardell och Eriksson 1999) och förhöjda halter av PCB och klordaner
har rapporterats i patienter med NHL. När det gäller tetra-PBDE har man inte kunnat hitta
något samband med NHL (Hardell et al 1998).
2.4. Andra effekter
2.4.1. Metabolt syndrom
Förekomsten av diabetes och fetma ökar över hela världen, och det finns ett växande intresse
för att detta skulle kunna bero på olika miljöfaktorer. Det endokrina systemet är involverat i
kontrollen av ämnesomsättningen, vilket leder tankarna till att hormonstörande ämnen skulle
kunna påverka den metabola funktionen. Det finns också intresse för möjligheten att dessa
substanser kan störa t.ex. programmeringen av glukoshomeostasen tidigt under utvecklingen
och därmed spela en roll i sjukdomar som diabetes och fetma (Kortenkamp et al 2012).
Det metabola syndromet inkluderar insulinresistans, högt blodtryck och höga blodfetter och
kännetecknas av förekomsten av tre av fem faktorer: 1) bukfetma, 2) högt blodtryck, 3) låga
HDL-kolesterolhalter, 4). förhöjda triglycerider och 5) onormala fasteglukoshalter. Det
metabola syndromet utgör en stor riskfaktor för sjukdomar som typ 2 diabetes och hjärtkärlsjukdom medan, omvänt, är fetma en riskfaktor för uppkomst av metabolt syndrom.
Diabetiker som är överviktiga och uppvisar insulinresistens har ofta metabolt syndrom, vilket
kan leda till kranskärlssjukdom och stroke. Orsakssambanden mellan det metabola syndromet,
fetma och diabetes är kontroversiella, men en teori föreslår att bukfetma direkt inducerar alla
andra komponenter i det metabola syndromet. Det har föreslagits att de negativa effekterna av
det metabola syndromet beror på att lagringen av fett i fettcellerna misslyckas, vilket
resulterar i närvaro eller lagring av fett i andra celltyper. Eftersom inga andra celltyper än
adipocyter är anpassade för lagring av fett leder denna situation till toxicitet (Kortenkamp et
al 2012).
40
Teorin att kemikalier i miljön skulle kunna förklara en global fetmaepidemi lades fram 2002.
De gängse orsakerna till fetma, som hetsätande och brist på motion, ansågs otillräckliga för att
förklara den snabba ökningen av fetma. Inte heller genetiska orsaker kunde förklara den
snabba ökningen av fetma globalt (Kortenkamp et al 2012).
Nivåerna av sköldkörtelhormon i kroppen kontrollerar ämnesomsättningen, lipolysen,
kolesterolnivåer och kroppsvikten. Därmed skulle kemiska ämnen som stör sköldkörtelhormonen kunna påverka den metabola balansen. Exponering för persistenta halogenerade
organiska föreningar via kontaminerad fisk verkar dock inte orsaka någon störning på de
cirkulerade halterna av sköldkörtelhormoner eller för den delen på testosteron, eller
hypofyshormoner hos svenska män (Hagmar et al 2001b).
2.4.2. Diabetes
Incidensen av diabetes mellitus (typ 2) har tredubblats under de senaste decennierna, och
uppskattningsvis 177 miljoner personer är drabbade i världen. År 2000 var den globala
förekomsten av diabetes 2,8 procent. Förekomsten av både diabetes och metabolt syndrom
ökar med åldern, men epidemiologiska studier har visat att förekomsten av diabetes nu ökar
även i den unga befolkningen. Finland toppar statistiken i världen för typ 1 diabetes med 36,5
drabbade av 100 000 invånare. Sverige kommer på andra plats med 27,5 av 100 000.
(Diabetesportalen). Det är svårt att få fram tillförlitliga data på förekomsten av diabetes i
Sverige idag. År 2002 beräknas 5 procent av Sveriges befolkning ha diabetes (Hälso- och
sjukvårdsprogrammet för Diabetes Mellitus 2002). Denna bedömning grundar sig bl.a. på en
noggrann kartläggning i Laxå kommun. Enligt denna statistik kommer förekomsten att vara
6 procent före 2010.
Ett flertal studier har rapporterat ett samband mellan exponering för POP som t.ex. PCB,
DDT, dioxiner, och klororganiska pesticider, som t.ex. klordan och utveckling av typ 2
diabetes. Epidemiologiska studier har identifierat miljögifter som en potentiell riskfaktor för
diabetes i kanadensiska urinvånarna. Denna population visade sig ha en 3-5 gånger högre risk
att få diabetes än den allmänna befolkningen och att exponering för kvicksilver, arsenik, POP,
bisfenol A och ftalater kunde vara en del av orsaken till detta (Kortenkamp et al 2012).
I en studie på svenska kvinnor visade sig exponering för p,p’-DDE vara en riskfaktor för att
utveckla typ 2 diabetes (Rignell-Hydbom et al 2009a). Vidare kunde förekomsten av PCB och
klororganiska pesticider förutsäga utvecklingen av typ 2 diabetes hos personer över 70 år
bosatta i Uppsala (Lee et al 2011a). Även förekomsten av PCB-153 gav en ökad risk för att
utveckla typ 2 diabetes, dock var detta inte lika uttalat som för p,p’-DDE, men tillräcklig för
att kunna dra slutsatsen att POP-exponering skulle kunna trigga utvecklingen av typ 2
diabetes. Tidigare studier av fiskarhustrur från Sveriges östkust visar på samman effekter
(Rignell-Hydbom et al 2007b). Höga halter av hexaklorobenzen har också uppmäts hos
kvinnor med typ 2-diabetes (Glynn et al 2003).
Endast ett par studier har undersökt om exponering för miljögifter kan orsaka typ 1 diabetes.
Rignell-Hydbom et al (2010) fann inget samband mellan in utero exponering för POP och
ökad risk för att utveckla diabetes typ 1, utan snarare var risken mindre, dock var detta inte
signifikant.
2.4.3. Fetma
Definitionen av fetma är när kroppsfettet utgör mer än 25 procent hos män eller mer än
30 procent hos kvinnor. Förekomsten av övervikt ökar kraftigt i både rika och fattiga länder. I
USA beräknas mer än 30 procent av den vuxna befolkningen som klinisk feta. Barnfetma har
41
tredubblats under de senaste fem decennierna. I Sverige har antalet överviktiga personer ökat
kraftigt sedan slutet av 1980-talet. År 1989 led 37 procent av svenska män av fetma eller
övervikt, år 2000 var samma siffra över 50 procent. För kvinnor var siffrorna 28 respektiv 36
procent. Vid en senare mätning, gjord 2005, så hade ökningen avstannat. För männen var det
fortfarande en ökning, men nu endast någon enstaka procent. För kvinnorna hade andelen
överviktiga minskat något (Statshälsan).
Fetma orsakas troligen av en kombination av genetiska faktorer och miljöfaktorer, men även
om det genetiska bidraget är betydande så anses det har varit relativt oförändrat under de
senaste åren. Andra riskfaktorer för fetma, är den västerländska diet, som kännetecknas av ett
kaloririkt intag, och en stillasittande livsstil med brist på motion. Fetma är i sin tur en
riskfaktor för diabetes och kärlsjukdomar.
Att hormonstörande ämnen också skulle vara en betydande riskfaktor har diskuterats,
eftersom flera experimentella studier har visat att exponering för POP inducerat fetma i djur.
En ökande mängd bevis från epidemiologiska studier har presenterats de senaste åren för att
lågdosexponering för olika industrikemikalier, kända eller misstänkt hormonstörande, kan
vara en viktig orsak till dagens fetmaepidemi världen över. Speciellt intresse har riktats mot
persistenta organiska föroreningar som t.ex. PCB och klororganiska pesticider, vilka är starkt
länkade till typ-2-diabetes, och insulinresistans och i viss mån även till metabolt syndrom,
vilka i sin tur spelar en viktig roll för uppkomsten av fetma (Kortenkamp et al 2012).
Slutsatserna från en genomgång av epidemiologiska bevis för sambandet mellan
hormonstörande ämnen och fetma är dock att inga studier av exponering för icke-persistenta
kemikalier under fosterstadiet har utförts och att studier av persistenta kemiska ämnen, oftast
DDE, har gett motstridiga resultat. Studier av vuxna som exponerats är ännu mer ovanliga och
oftast inte optimala för frågeställningen. Flera problem har identifierats, t.ex. endast ett fåtal
studier är genomförda, svårigheter att mäta människans kost och motion, den komplexitet som
finns när man studerar hälsoeffekter som kan uppstå senare i livet, och exponeringen för
kemiska blandningar snarare än enskilda ämnen (Kortenkamp et al 2012).
I en studie av Rönn et al (2011) observerades en korrelation mellan POP och fettmassa.
Nästan alla POPar var signifikant relaterade till fettmassa. Vissa (OCDD, PDBerna 74, 99,
105 och 118, samt pesticiderna HCB, transnonaklordan (TNK) och DDE) var positivt
relaterade, medan andra (PCB 126, 153, 156, 157, 169, 170, 180, 189, 194, 206 och 209) var
negativt relaterade. Det förekom ett mönster, där högklorerade föreningar visade en negativ
association, medan pesticiderna och de mindre klorerade föreningarna generellt var positivt
associerade. Liknande observationer har gjorts av Lee et al (2011b och 2011c) i studier av
unga vuxna respektive, personer äldre än 70 år bosatta i Uppsala. Detta indikerar att det är
viktigt att mäta de olika PCBerna separat och inte bara summera dem. För vissa PCBer var
associationen med fettmassa mer uttalad för kvinnor än för män.
2.4.4. Hjärt-kärlsjukdomar
Hjärt-kärlsjukdomar orsakar merparten av dödfallen i västvärlden. En rad riskfaktorer som
högt blodtryck, rökning, diabetes och störda blodfetter har identifierats. Man vet att
exponering för höga halter av POP, som t ex PCB eller dioxiner, i arbetslivet eller genom
olyckor har lett till ett ökat insjuknande i hjärt-kärlsjukdomar (Monica Lind, Uppsala
universitet).
Däremot är det oklart om exponeringen för låga halter organiska miljögifter i vår miljö kan
leda till hjärt-kärlsjukdomar. Monica Linds och andras forskning har visat att exponering för
42
hormonstörande ämnen kan påverka hjärtkärlfunktion negativt samt inducera fetma och
uppkomst av hjärt-kärlsjukdom.
Stort intresse har riktats mot hormonstörande effekter efter exponering för bisfenol A (BPA).
Från djurförsök har rapporterats att exponering av foster kan påverka hjärnans utveckling,
beteendet och reproduktionsorganen, samt öka risken för fetma och cancer. Vilka av dessa
effekter som är relevanta för människa är dock omdebatterat (Monica Lind, Uppsala
universitet). Exponering för BPA har, i en nyligen publicerad studie i människa, visats vara
kopplad till fetma, diabetes och hjärtkärlsjukdom (Lang et al 2008). Hypotesen som Linds
forskargrupp har lagt fram är att BPA påverkar fettomsättningen redan vid mycket låga doser.
Detta leder till ökad mängd bukfett som i sin tur är kopplat till högt blodtryck, störda
blodfetter och diabetes, vilket i sin tur kan leda till hjärt-kärlsjukdom.
Sedan 1985 har MONICA-undersökningen i Norr- och Västerbotten registrerat insjuknande i
slaganfall och hjärtinfarkt samt genomfört hälsoundersökningar av befolkningen. Huvudsyftet
är att belysa den långsiktiga utvecklingen av hjärtkärlsjukdomar och diabetes samt hur
riskfaktorer för dessa förändras över tid i befolkningen. Ett examensarbete har presenterats,
där data från MONICA-studien har använts för att studera om det finns samband mellan
bisfenol A i urin och två riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom (rökning och kolesterol). Något
sådant samband visade sig inte i denna begränsade studie. Forskargruppen anser inte att
antalet personer i databasen är tillräckligt stort för att genomföra en tvärsnittsstudie på
sambandet mellan hormonstörande ämnen och hälsoeffekter (Ingvar Bergdahl, Umeå
universitet).
De finns vissa belägg för att kvinnor med PCOS (se 2.1.2.3. Polycystiskt ovariesyndrom) har
en ökad risk för att få hjärt-kärlsjukdomar. Orsakerna till PCOS har inte klarlagts, men
troligtvis finns det en stark genetisk komponent. Även miljö- och livsstilsfaktorer antas ha
betydelse för utvecklingen av sjukdomen. Trots att ökad dödlighet i hjärt-kärlsjukdom har
visats hos kvinnor med menstruationsstörningar saknas det för närvarande långtidsstudier som
stödjer en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom hos kvinnor med PCOS (Kortenkamp et al 2012).
Ytterligare forskning behövs inom detta område.
Vissa epidemiologiska studier tyder på att exponering för långlivade organiska föroreningar
såsom klororganiska ämnen kan orsaka hjärt-kärlsjukdom och diabetes. Djurstudier visar att
PCB 126-exponeringen av honråtta har effekter på kardiovaskulära riskfaktorer, såsom serum
kolesterol, blodtryck och hjärtsvikt.
En nyligen publicerad studie visar att monometyl ftalat (MMP) är korrelerad till
atherosclerotic plaques oberoende av kardiovaskulära riskfaktorer, vilket kan tyda på att
ftalater kan spela en roll vid uppkomsten av åderförkalkning (Olsén et al 2012).
2.4.5. Benskörhet
Man ser en kraftig ökad incidens av benskörhet hos kvinnor i världen, men det finns stora
skillnader i incidensen mellan olika länder. Sverige är ett av de länder som har högst incidens.
Denna höga incidens kan inte förklaras med vedertagna riskfaktorer (Rignell-Hydbom et al
2009b). Miljögifter som t.ex. kadmium och bly har föreslagits som riskfaktorer. Redan låga
halter av dessa ämnen är associerade med effekter på skelettet. POP, t.ex. TCDD och PCB126 har i djurstudier visat sig påverka benmetabolism och tillväxt. Vidare har höga halter
POP som förekommit efter olyckor visats orsaka bendeformationer hos människa (RignellHydbom et al 2009b). Resultat från mindre epidemiologiska studier har dock varit
motstridiga.
43
I en svensk studie, där fiskare och fiskarhustrur från öst- och västkusten jämfördes, såg man
en signifikant ökning av antalet frakturer hos kvinnor som levde runt östkusten (Alvebom et
al 2003). Hos män fanns en liknande, men mycket svagare, tendens. På motsvarande sätt såg
Wallin et al (2004) en liten tendens till ökad incidens av benfrakturer hos kvinnor som hade
en hög konsumtion av fet fisk. Ingen sådan koppling noterades dock för männen i studien.
Inte heller i en studie av svenska män mellan 40-75 år upptäcktes något samband mellan POC
och bentäthet (Glynn et al 2000). I en senare studie, av fiskare och fiskarhustrur från Sveriges
östkust, kunde Wallin et al (2005) inte finna något samband mellan POC-exponering (PCB153 och p,p’-DDE) om hänsyn togs till ålder och BMI.
Hodgson et al (2008) noterade att vissa PCB-kongener, vid relativt låga doser, kunde påverka
bentätheten och att det fanns könsskillnader. Hos kvinnor var PCB-118 positivt associerad till
bentäthet, medan hos män var associationen med bentäthet negativ. Exponering för kadmium
och POPar i relation till bentäthet och markörer för benmetabolism visar att det inte finns
någon korrelation mellan PCB-153 och dessa faktorer (Rignell-Hydbom et al 2009b).
Däremot var p,p’-DDE positivt korrelerad till bentäthet.
Kadmium var negativt associerad med bentäthet och parathyroid hormon och positivt
relaterad till benresorption. Från detta drogs slutsatsen att det inte fanns någon övertygande
korrelation mellan kadmium och POPar å ena sidan och bentäthet och benmetabolism
markörer å andra sidan (Kortenkamp et al 2012). Höga halter kadmium i blodet har i en
svensk studie visat sig ha koppling till låg bentäthet. I den äldre gruppen (> 60 år) var risken
för låg bentäthet 3 gånger högre hos de som hade höga halter av kadmium i blodet jämför
med de som hade låga halter. Inget sådant samband fanns för bly (Alfvén et al 2002).
2.5. Förekomsten av hormonstörande ämnen i modersmjölk, blod
och serum
2.5.1. Modersmjölk
Det finns några få tidiga svenska mätserier av persistenta organiska miljögifter i fisk. Dessa
visar att halterna har minskat påtagligt sedan 1970-talet, även om minskningen under de
senare åren har gått betydligt långsammare (Odsjö et al 1997). På motsvarande sätt har det
skett en minskning av dioxinliknande ämnen, andra PCB och DDT/DDE i modersmjölk
(Norén och Meironyte 2000, Norén et al 1996). Även för en rad andra klorerade föreningar
som t.ex. PCN och PCDF, har man sett en minskning av halterna mellan 1972 och 1992
(Lundén och Norén 1998). Hur snabbt minskningen sker varierade dock för olika
föreningarna. Mest tydlig minskning observerades för DDT, medan minskningen hos PCB169 i det närmaste var negligerbar (Lundén och Norén 1998).
Mellan åren 1996 och 2006 minskade halterna av dioxiner, PCBer, DDE endast långsamt i
modersmjölk, trots att användningen och spridningen av dessa ämnen har begränsats.
Mätningar i modersmjölk från förstföderskor boende i Uppsalaregionen visar att halterna av
dioxin minskade med 6 procent per år mellan 1996 och 2006. PCBer och DDE minskade med
4-9 procent per år (Miljöföroreningar i modersmjölk, Miljömålsportalen, från 2011-10-09).
Halten PBDE (polybromerade difenyletrar) har istället ökat kraftigt (50 ggr) i bröstmjölk
mellan åren 1972 och 1997 i Sverige (Darnerud et al. 2001, Norén och Meironyte 2000).
Totalt identifierades åtta PBDEer i bröstmjölk. Den totala summan av dessa åtta ökade mellan
1972 till 1997 från 0,07 till 4,02 ng/g fett (Meironyté et al 1999). Räknas detta om till ett
dagligt intag har intaget av PBDEer hos spädbarn ökat från 1,5 ng 1972 till 84 ng 1997. Dock
har man sett att halten PBDE minskat med cirka 3 procent per år mellan åren 1996 och 2008
44
(Miljöföroreningar i modersmjölk, Miljömålsportalen). Även Darnerud et al (2002) noterade
en liknande trend i sitt material. Minskningstakten är dock olika för olika bromerade
flamskyddsmedel, t.ex. ökade halten av PDBE-153 åtminstone till 2001, och har därefter
stabiliserat sig. För andra PBDE kongener var toppvärdet fem år tidigare (1995) och sedan
dess har en minskning skett (Fängström et al 2008).
Halterna av PFOS, PFOA och PFHxS i bröstmjölk hos svenska kvinnor har ökat signifikant
mellan 1972 och 2000, men under 1990-talet uppnåddes en platå (Sundström et al 2011).
Mellan åren 2001 och 2008 minskade halterna av PFOA och PFOS signifikant i bröstmjölk.
Dessa koncentrationstrender är samma som de som rapporterats för serum. Även nonylfenol
(NP) och bisfenol A (BPA) har mätts i blod från ammande kvinnor i Uppsalaregionen i en
studie från 2010 (Glynn et al 2010). Resultaten antyder att det finns en pågående exponering
av konsumenterna för nonylfenol och bisfenol A som är tillräcklig för att fritt NP och BPA
ska kunna detekteras hos en del konsumenter. Resultaten från studien pekar ut nyare
bostadshus som en möjlig exponeringskälla för BPA, medan konsumtion av frukt och
grönsaker kan vara en källa för NP-exponering.
Hardell och Dreifaldt (2001) har visat att det inte finns något samband mellan hur länge barn
ammas och förekomsten av cancer i barndomen, utom för non-Hodgkins lymfoma där man
såg en signifikant ökad risk, dock är resultatet baserat på ett fåtal fall, vilket gör det svårt att
dra några slutsatser.
2.5.2. Blod och serum
Hustrur till fiskare har i medeltal cirka 30 procent högre halter PCB-153 i blodplasman än
kvinnor från Sveriges inland (Rylander et al 1997). Blodkoncentrationerna av persistenta
klorerade organiska föreningar är dock högre hos östkust- än hos västkustfiskare (Svensson et
al 1995). Halterna av PCB, p,p’-DDT och p,p’-DDE i plasma hos svenska fiskare står i
proportion till fiskkonsumtionen (Asplund et al 1994). Även Sjödin et al (2000) noterade att
plasmakoncentrationerna av organiska halogener och OH-PCB, men inte pentaklorfenol, är
signifikant korrelerad till konsumtionen av fet fisk från Östersjön.
Mellan åren 1991 och 2010 har det skett en påtaglig minskning av serumhalterna av PCB-153
och p,p’-DDE och hexaklorobenzen hos män i Sverige (Jönsson et al 2010, 2006, Hagmar et
al 2004, 2006). Detta beror med stor sannolikhet på att användningen av dessa ämnen
förbjöds i Sverige i början av 1970-talet.
Halten av bromerade flamskyddsmedel är särskilt hög (4-26 ng/g fett) hos personer som
arbetar med demontering av elektronik (Sjödin et al 1999). Högsta värdet hos yrkesarbetande
i Sverige uppmättes, i en studie under 2000-2002, hos gummiarbetare som hade 280 ng
PBDE/g fett. Dock har en senare studie visat att halterna av vissa PBDE har minskat efter att
förbättringar i arbetsmiljön har vidtagits (Thuresson et al 2006). Bromerade flamskyddsmedel
kan också detekteras i plasma, luft och damm från svenska hushåll. PBDE-47, -99 och -209
var de mest förekommande flamskyddsmedlen. En positiv korrelation mellan summan av
PBDE-koncentrationerna i damm och plasma noterades. Men däremot var halten PBDE inte
beroende av typ av hus, storlek på bostaden, golvmaterial eller antal elektroniska apparater
(Karlsson et al 2007). Bromerade flamskyddsmedel förekom också hos alla personer i en
mindre grupp av kvinnor och män och högst var halterna av PBDE-47, -99 och 153, vilka
utgjorde 84-96 procent av alla uppmätta PBDE kongerner (Meironyté et al 2001).
Vid studier av halten PBDE i modersmjölk, under 1996-2008, mättes också halten PBDE i
blodserum hos mammorna som deltog i studien. Serumhalterna (1,22-0,28 ng/g fett) var i nivå
med de som uppmättes i bröstmjölken. Halterna av PBDE-47, PBDE-99 och HBCD minskade
45
betydligt i serum under studietiden. Nivåerna av HBCD var stabil upp till cirka år 2005 och
minskade därefter. Även PBDE-100 uppvisade en nedåtgående trend, medan trenden för
PBDE-153 var signifikant ökande.
Blyhalterna i blod har minskat, vilket väl följer den minskade användningen av blyinnehållande bensin i Sverige (Rapport 4902, Naturvårdsverket 1998. Data från Skerfving,
Strömberg och Schultz).
Även halterna av ftalatmetaboliter i urin hos unga män minskade under tidsperioden, vilket
troligen avspeglar en lägre exponeringsnivå till följd av en minskad användning av ftalater i
olika produkter i samhället.
2.6. Sammanfattning av hälsoeffekter och trender i Sverige
Manlig fortplantning
Det finns få studier från Sverige där man har undersökt förekomsten och orsakerna till
kryptorkidism och hypospadi. Man vet att det finns ganska stora skillnader mellan olika
länder när det gäller frekvensen av de två typerna av missbildningar. I Danmark är
frekvenserna av båda typerna betydligt högre än i Finland, vilket främst förklaras med
skillnader i miljöfaktorer som t.ex. hormonstörande ämnen och levnadssätt. Sverige intar en
mellanposition. Både för kryptorkidism och hypospadi saknas bra registerdata vilket gör att
de inte anses tillförlitliga för att bedöma trender i incidens. Dessutom blir jämförelsen mellan
olika länder svår att göra. Dock tyder data på att förekomsten av kryptorkidism har minskat,
medan förekomsten av hypospadi har ökat. Det finns goda bevis för att exponering för t.ex.
DES under fostertiden ökar risken för att utveckla kryptorkidism. Däremot är sambandet
mellan hypospadi och hormonstörande ämnen inte lika tydliga.
Det finns ett fåtal rapporter från Sverige som visar på negativa effekter av persistenta
organiska föroreningar på den manliga fortplantningen. Dessa studier har nästan uteslutande
gjorts på fiskare från svenska östkusten och i huvudsak är det effekter på spermiemotilitet och
könskvot som har observerats. Andelen pojkar som föds i fiskarfamiljer på östkusten i Sverige
rapporteras vara lägre än i fiskarfamiljer på västkusten.
År 1992 rapporterade Carlson et al att spermieantalet hos män hade minskat till hälften på 50
år. Denna studie har dock lett till omfattande kritik och efterföljande studier har gett
motstridiga resultat. Det är svårt att mäta spermakvalité på ett tillförlitligt sätt och ett behov
av att standardisera mätmetodiken föreligger. Svenska unga män har i medeltal betydligt
högre spermiekoncentration och spermieantal än unga danska män. I Sverige verkar inte
spermieantal eller -kvalité hos unga män förändrats signifikant mellan åren 2000 och 2010.
Inte heller mellan 1985 och 1995 observerades någon försämring av spermiekvalité i en studie
av 718 män. Utveckling innan 1985 är däremot oklar.
Kvinnlig fortplantning
Kemikaliers påverkan på puberteten har i huvudsak studerats i USA/Kanada, Nederländerna
och Belgien. Inga publicerade svenska studier har identifierats inom detta område. Bevis för
att hormonstörande ämnen påverkar pubertetsdebuten förekommer dock från experimentella
studier på djur. Olika cellmodeller som använts för att studera mekanismer involverade i
pubertetsdebuten, visar också att flera östrogena föreningar stör dessa mekanismer och kan
därmed påverka pubertetsdebuten.
När det gäller kvinnlig fortplantning är det i huvudsak effekter på fruktsamheten (mätt som
TTP) och graviditetskomplikationer som har studerats i Sverige, på hustrur till fiskare på öst-
46
och västkusterna. Det har konstaterats att det föreligger en ökad risk för att föda barn med
lägre födelsevikt hos kvinnor som konsumerar stora mängder fet fisk från Östersjön. Dock
verkar POP-exponering under graviditeten inte leda till att barn tillväxter sämre efter födelse.
Studier av effekter av olika miljöföroreningar på tiden till graviditet ger motstridiga resultat,
dock har tiden till graviditet hos svenska kvinnor minskat under åren 1983 till 2002. Detta
behöver inte bero på minskad exponering för hormonstörande ämnen utan kan ha flera andra
förklaringar, t.ex. minskning av sexuellt överförda sjukdomar, eller ändrat sexuellt beteende. I
flera studier konstaterades också att hög konsumtion av fisk snarast har en skyddande effekt.
Detta återspeglas i minskad förekomsten av missbildningar hos kvinnor som äter större
mängder fisk än normalbefolkningen.
TTP är ett kombinerat mått på både moderns och faderns fruktsamhet. Även vid olika typer av
graviditetskomplikationer är det svårt att skilja på om komplikationerna härrör från modern
eller fadern. Hur hög fruktsamheten är varierar mellan olika länder. Norra Sverige hade högst
fruktsamhet i en studie som omfattade 5 europeiska länder.
Endometrios är en kronisk gynekologiskt sjukdom som drabbar cirka 10 procent av kvinnor i
fertil ålder i Sverige. Inga epidemiologiska studier av sambandet mellan endometrios och
miljögifter har gjorts i Sverige. De få studier som finns tillgängliga från andra länder ha gett
motstridiga resultat, vilket gör att det inte går att dra några slutsatser om ett eventuellt
samband.
Eventuellt samband mellan polycystiskt ovariesyndrom respektive livmoderfibroid och
miljögifter har inte undersökts i Sverige. Det har över huvudtaget gjorts ytterst få studier för
att undersöka om några sådana samband existerar. I Sverige är prevalens för PCOS 510 procent och 50 procent av kvinnorna som drabbas är överviktiga.
Påverkan på nervsystemets utveckling
Effekter av miljögifter på nervsystemets utveckling är svåra att studera pga. av nervsystemets
komplexa uppbyggnad. Därför finns det få studier på människa från både Sverige och andra
länder. Istället har ofta djur- och cellmodeller använts för att studera effekter av miljöföroreningar och andra kemikalier på hjärnan och nervsystemets utveckling. I vissa fall tycks
dessa resultat överensstämma med vad som observerats hos människa, i andra fall inte. Ytterst
få substanser har klart kunnat kopplas till effekter på hjärna och nervsystemets utveckling.
Statistik över förekomst av diverse störningar på nervsystemets utveckling är inte vanlig
förekommande. I USA har dock en del studier gjorts som visare på att psykisk ohälsa är ett
stort växande problem och att upp till 17 procent av skolbarn kan vara påverkade av olika
funktionshinder, inklusive dövhet, blindhet, epilepsi, talsvårigheter, cerebral pares,
emotionella och beteendemässiga problem och inlärningssvårigheter. Även i Sverige har man
sett en ökad incidens av ADHD. Dock kan detta bero på att diagnoskriterierna för ADHD har
ändrats. ADHD är vanligare hos pojkar än hos flickor, vilka beräknas ha en incidens på 2-5
procent.
Påverkan på immunsystemet
Förekomsten av allergi och astma har ökat kraftigt under de senaste tre decennierna hos såväl
barn och vuxna världen över. Även i Sverige ser vi samma trend.
Bland de typer av kemikalier som misstänks ge upphov till allergier och astma återfinns bl.a.
ftalater, som används i mjuka PVC-material och i många konsumentprodukter. Det har
nyligen visats att ftalater återfinns i relativt höga halter i damm inomhus. PVC-golv är en stor
källa till höga ftalathalter i inomhusmiljön. Data visar att många i befolkningen, inklusive
47
gravida kvinnor och spädbarn, har höga halter av ftalater i bröstmjölk, serum och urin.
Epidemiologiska data från både Sverige och andra länder pekar på att det finns ett samband
mellan ftalatexponering och astma och lungsjukdom hos barn. I Sverige har man följt över
14 000 barn i åldrarna 1-6 år från Värmlands län. I fortsättningsstudien SELMA kommer man
att fortsätta att studeras sambandet mellan hormonstörande ämnen och astma och allergi.
Studien kommer också att inkludera andra symptom som t.ex. övervikt och fetma, olika
neurospykiatriska tillstånd samt reproduktionseffekter.
Hormonell cancer
Bröstcancerincidensen ökar i nästan alla industrialiserade länder. I Sverige har förekomsten
av bröstcancer ökat sedan 1970-talet och år 2009 var incidensen 158 fall på 100 000 personer
En genomgång av 152 studier som har undersökt sambandet mellan bröstcancer och
miljögifter har visat att de mest övertygande bevisen härrör från epidemiologiska studier av
kemikalier som saknar östrogen aktivitet. Studier som syftar till att påvisa samband mellan
bröstcancer och östrogenlika föroreningar har däremot gett svårtolkade resultat, till stor del
antagligen på grund av metodologiska begränsningar.
En svensk studie har visat att bröstcancer frekvensen var högre hos fiskarhustrur på östkusten
än på västkusten, vilket ge stöd åt hypotesen att exponering för persistenta klororganiska
föreningar genom fiskkonsumtion kan öka risken för bröstcancer. Det finns även en hel del
djurstudier publicerade som stärker hypotesen att vissa hormonstörande ämnen kan orsaka
bröstcancer.
Livmoderhalscancer är en cancerform som har minskat i incidens sedan 1970. Detta antas
vara en effekt av den organiserade cellprovtagningen som infördes 1968 vid vilken förstadier
till cancer upptäcks och behandlas. Idag ligger incidensen i Sverige på 9,35 fall på 100 000
personer. På 1960-talet rapporterades de första fallen av livmoderscancer hos kvinnor som
genomgick österogenbehandling. Sedan dess har det publicerats en hel rad studier där man har
associerat österogenbehandling till livmoderscancer. Det finns däremot väldigt få studier där
man studerat sambandet mellan miljögifter och livmodercancer. Inga av dessa studier är
gjorda i Sverige.
I Europa och USA är prostatacancer en av de vanligaste diagnostiserade cancerformerna hos
män. I nästan alla europeiska länder har incidensen ökat kraftigt de senaste åren. I Sverige var
incidensen 223 fall per 100 000 personer 2009, vilket är högt jämfört med många andra
europeiska länder.
Cirka 60 procent av prostatacancerrisken hos tvillingar uppskattas bero på miljöfaktorer som
inte delades av tvillingarna. Dock har det varit svårt att hitta vilka faktorer som påverkar
risken för att prostatacancer utvecklas. När det gäller kemisk exponering, har epidemiologiska
studier identifierat bekämpningsmedel inom jordbruk, vissa klororganiska ämnen och tungmetaller som t.ex. kadmium och arsenik som potentiell riskfaktorer. Man har också i ett fåtal
studier av svenska patienter med prostatacancer funnit signifikant förhöjda halter av vissa
miljögifter, t.ex. PCB-153.
De senaste 20-30 åren har det skett en kraftig ökning av förekomsten av testikelcancer i
många länder, men det finns stora skillnader mellan olika länder. Generellt är incidensen
högst i Nordeuropa. Sverige har dock betydligt lägre incidens än Danmark. Även i Sverige
har incidensen av testikelcancer ökat kraftigt sedan början av 1970-talet. År 2009 var den 6,53
fall på 100 000 personer.
48
En svensk studie visade att koncentrationen av PCB var högre hos mödrar till patienter med
testikelcancer, vilket stärker hypotesen att persistenta organiska föreningar är riskfaktorer för
utveckling av testikelcancer. Däremot hade patienterna själva inte högre halter av POP än
kontrollgruppen, vilket indikerar att exponering för POP under fosterstadiet kan leda till
testikelcancer senare i livet. Resultat från några svenska studier tyder inte på någon ökad risk
för testikelcancer hos män som blivit exponerad för PVC som vuxna, medan några andra
svenska studier visar på det motsatta.
Förekomsten av sköldkörtelcancer har mer än fördubblats i de flesta industriländerna sedan
1970-talet. Ökningen i incidens i olika europeiska länder ligger mellan 5,3 procent och 155,6
procent. Det är framförallt hos kvinnor, barn och unga som sköldkörtelcancer ökar. I Sverige
ökade incidensen av sköldkörtelcancer från 1960-talet till början av 1980-talet, för att sedan
minska. År 2009 var incidensen 2,42 på 100 000 för män och 6,36 på 100 000 för kvinnor
(Svenska cancerregistret 2011).
Trots en ökad förekomst av sköldkörtelcancer har få epidemiologiska studier utförts för att
undersöka om hormonstörande ämnen kan vara orsaken till den ökade incidensen av denna
cancerform. Det finns dock ett antal svenska studier som har undersökt sambandet mellan
yrkesmässig exponering för kemikalier och uppkomsten av sköldkörtelcancer. Från dessa
studier kan man dra slutsatsen att inom yrkesgrupper som t.ex. skomakare, målare, snickare,
och jordbrukare finns det en ökad risk för att utveckla sköldkörtelcancer. Vidare visade sig
även yrkesmässig kontakt med odefinierade kemikalier, röntgen, elektromagnetiska fält,
impregneringsmedel och dataskärmar vara riskfaktorer.
Även för andra cancerformer, som framför allt non-Hodgkins lymfoma (NHL), har man sett
kopplingar till hormonstörande ämnen. Hos patienter med NHL har man funnit förhöjda
halter av bl.a. PCB. Förekomsten av NHL ökade mellan 1960- och 1980-talet i många länder,
men har sedan dess planat ut i bl.a. Sverige och de andra nordiska länderna.
Metabolt syndrom, fetma och diabetes
Förekomsten av diabetes och fetma har under de senare åren ökat i Sverige och i övriga
världen. Sverige har en av de högsta förekomsterna av diabetes i världen. Beräkningar tyder
på att cirka 6 procent av den svenska befolkningen har diabetes. Varken de senaste årens
försämrade livsstil eller genetiska orsaker kan förklara den snabba ökningen av fetma globalt.
Därför har stort intresse riktats mot olika miljöfaktorer.
Ett flertal studier världen över har rapporterat ett samband mellan exponering för POP och
utveckling av typ 2-diabetes. Även flera svenska studier visar på att exponering för bl.a. PCB
är en riskfaktor för att utveckla typ 2-diabetes. När det gäller undersökningar av om
exponering för miljögifter kan orsaka typ 1-diabetes finns endast ett par studier gjorda. I
åtminstone en av dessa studier fann man inte något samband mellan in utero-exponering för
POP och ökad risk för att utveckla typ 1-diabetes, utan snarare var risken mindre, dock var
detta inte signifikant.
Förekomsten av övervikt ökar kraftigt i både rika och fattiga länder. År 1989 led 37 procent
av svenska män av fetma eller övervikt, år 2000 var samma siffra över 50 procent. För
kvinnor var siffrorna 28 respektive 36 procent. En ökande mängd bevis har presenterats de
senaste år för att lågdosexponering för olika kända eller misstänkt hormonstörande ämnen,
kan vara en viktig orsak till dagens fetmaepidemi världen över. I svenska studier har man
observerat en korrelation mellan POP och fettmassa. Högklorerade föreningar visade en
negativ association till fettmassan, medan pesticiderna och de mindre klorerade föreningarna
49
generellt var positivt associerade. Detta indikerar att det är viktigt att mäta olika PCBer
separat.
Hjärt-kärlsjukdomar
Hjärt-kärlsjukdomar orsakar merparten av dödfallen i västvärlden. Man vet att exponering för
höga halter av POP, i arbetslivet eller genom olyckor har lett till ett ökat insjuknande i hjärtkärlsjukdomar. Det är däremot oklart om låga halter organiska miljögifter i vår miljö kan leda
till hjärt-kärlsjukdomar. Bland annat svensk forskning har visat att exponering för hormonstörande ämnen, t.ex. bisfenol A, kan inducera fetma och uppkomst av hjärt-kärlsjukdom hos
människa. Hypotesen som lagts fram är att BPA påverkar fettomsättningen redan vid mycket
låga doser. Detta leder till ökad mängd bukfett som i sin tur är kopplat till högt blodtryck,
störda blodfetter och diabetes, vilket i sin tur kan leda till hjärt-kärlsjukdom.
De finns vissa belägg för att kvinnor med polycystiskt ovariesyndrom har en ökad risk för att
få hjärt-kärlsjukdomar. Orsakerna till detta är inte klarlagda, men miljö- och livsstilsfaktorer
antas spela roll för utvecklingen av sjukdomen.
Benskörhet
Man ser en kraftigt ökad incidens av benskörhet hos kvinnor i världen, men det finns stora
skillnader mellan olika länder. Sverige är ett av de länder som har högst incidens. Miljögifter
som t.ex. kadmium och bly har föreslagits som riskfaktorer. Redan låga halter av dessa ämnen
har associerats med effekter på skelettet, men resultaten från olika studier är motstridiga.
I svenska studier har man sett en liten tendens till ökad incidens av frakturer hos kvinnor som
konsumerade stora mängder fisk. Ingen sådan koppling noterades dock för män. Även här är
dock resultaten motstridiga eftersom man, i en senare studie, inte kunde finna något samband
mellan POC-exponering och benskörhet om hänsyn togs till ålder och BMI.
Halter i modersmjölk och serum
Halterna av PCBer och DDE i modersmjölk och serum tycks ha minskat sedan mitten av
1990-talet. Detta beror med stor sannolikhet på att dessa ämnen inte används i Sverige sedan
tidigt 1970-tal.
Halten PBDE, har ökat kraftigt (50 ggr) i bröstmjölk mellan åren 1972 och 1997 i Sverige.
Dock har man sett en minskning med cirka 3 procent per år mellan åren 1996 och 2008. Även
halterna av bromerade flamskyddsmedel i blod har varit höga, men blodkoncentrationerna av
de flesta PBDE-kongener har minskade under åren 1996-2010.
Halterna av PFOS, PFOA och PFHxS i bröstmjölk hos svenska kvinnor ökade signifikant
mellan 1972 och 1990-talet, då en platå uppnåddes. Mellan åren 2001 och 2008 minskade
halterna av PFOA och PFOS åter i bröstmjölk.
Blyhalterna i blod har minskat, vilket väl följer den minskade användningen av
blyinnehållande bensin i Sverige.
2.7
Kunskapsluckor och forskningsbehov
2.7.1 Generellt behov av mer forskning om hormonstörande effekter
Det finns generellt ett mycket stort behov av ökad forskning inom området hormonstörande
ämnen i Sverige. Därmed behöver det också avsättas mer pengar för forskning runt dessa
ämnen. Sedan lång tid tillbaka är det få projekt inom detta område som erhållit forskningsstöd, t.ex. från FORMAS. Vad detta beror på har inte analyserats inom ramen för detta arbete.
50
Dock är antalet svenska forskargrupper som utför epidemiologiska studier, inom området
hormonstörande ämnen, relativt begränsat.
Eftersom incidens av olika hormonrelaterade symptom ofta varierar mellan olika länder och
även mellan olika regioner inom ett land är det svårt eller i den närmaste omöjligt att använda
data från andra länder för att dra slutsatser om situationen i Sverige. Det är därför viktigt att
det i Sverige genomförs större epidemiologiska studier för att försöka utröna vad det är som
orsakar ökningen av en mängd olika typer av hormonrelaterade symptom.
På grund av den mängd av olika hormonrelaterade symptom som kan uppträda efter
exponering för miljögifter eller andra kemiska ämnen är detta ett mycket komplext
forskningsområde som kräver stora resurser. Bara att studera effekter av miljögifter på
nervsystemets utveckling är en stor utmaning på grund av nervsystemets komplexa
uppbyggnad. För varje hormonrelaterat symptom finns det en rad olika potentiella riskfaktorer
identifierade. Eftersom det antagligen oftast är ett samspel mellan olika riskfaktorer, både
genetiska och miljöfaktorer, när ett hormonrelaterat symptom uppkommer, ökar detta
ytterligare komplexiteten när hormonstörande effekter ska studeras.
Komplexiteten hos det hormonella systemet har lett till många svårtolkade och motstridiga
resultat (se exempel nedan). Den metodik som finns tillgänglig idag är inte optimal för att
studera och uppskatta hormonrelaterade effekter, t.ex. missas ofta effekter vid låga doser när
man använder dagens metoder. Dessutom kan ett hormonstörande ämne slå på många olika
organ eller celltyper, vilket göra att det svårt att avgöra vilka effektmått (endpoints) som ska
undersökas. Ett annat problem är att studierna sällan tar hänsyn till kombinationseffekter av
olika ämnen, mycket beroende på att det inte finns tillförlitliga metoder för att studera
kombinationseffekter. Risken finns att hormonstörande ämnens verkningsmekanismer är så
komplexa att vi knappt kan studera dem. En ytterligare komplikation när man studerar
effekter på utvecklingen är att fostret ofta är känsligt bara under en begränsad period.
Nanopartiklar kan förmodligen fungera som bärare av hormonstörande ämnen in i kroppen.
Detta är ett område där nästan ingen forskning sker idag (Carl-Gustaf Bornehag, Karlstads
universitet).
Man vet att både soja och öl innehåller relativt höga halter av hormonstörande ämnen men
detta har inte varit föremål för några studier. Speciellt som antalet sojabaserade produkter
ökat kraftigt i Sverige de senaste åren vore det intressant att studera om konsumtionen av
sojaprodukter kan relateras till någon ökning av hormonrelaterade effekter.
2.7.2 Motstridiga resultat och specifikt behov av mer forskning
Mer forskning är nödvändig för att kunna dra tillförlitliga slutsatser om hormonstörande
ämnen kan orsaka hypospadi.
Studier av olika miljöföroreningars effekt på tiden till graviditet har gett motstridiga resultat,
varför det finns ett behov att ytterligare studera detta.
Även de få studier som gjorts för att utreda om det finns något samband mellan endometrios
och miljögifter har gett motstridiga resultat, vilket innebär att fler studier behövs för att kunna
dra några slutsatser om ett eventuellt samband.
Man uppskattar att cirka 200 kemikalier kan vara neurotoxiska för människor, men endast ett
fåtal substanser har klart kunnat kopplas till effekter på hjärnan och nervsystemets utveckling.
Här finns stort behov av ytterligare forskning.
51
Studier som syftar till att påvisa samband mellan bröstcancer och östrogenlika föroreningar
har ge svårtolkade resultat, varför fortsatta studier är nödvändiga.
Även för livmoder-, testikel- och prostatacancer saknas tydliga bevis på ett samband med
exponering för hormonstörande ämnen. När det gäller sköldkörtelcancer finns det ett antal
svenska studier som har undersökt sambandet med yrkesmässig exponering för olika
kemikalier, men även här finns behovet av mer forskning.
Redan låga halter av vissa hormonstörande ämnen har associerats med effekter på skelettet,
men resultaten från olika studier är motstridiga. Ytterligare forskning behövs.
2.7.3. Svenska studier saknas
Det finns ytterst få studier från Sverige där man har undersökt förekomsten och orsakerna till
kryptorkidism och hypospadi. Här finns det ett tydligt behov av mer forskning. Dock går
antagligen inte registerdata att användas för dessa studier (se nedan).
Svenska studier för att utröna om hormonstörande ämnen kan påverka pubertetsdebuten
saknas. Eftersom allt fler yngre flickor dagligen använder kosmetika i stor omfattning finns
det en ökad risk för att flickor kan exponeras för hormonstörande ämnen via kosmetika eller
hårvårdsprodukter. Därmed finns det ett behov av att studera om den ökande användningen av
kosmetika och hygienprodukter hos mycket unga flickor t.ex. kan påverka deras
könsutveckling.
Eventuellt samband mellan polycystiskt ovariesyndrom respektive livmoderfibroid och
miljögifter skulle behöva undersökas mer i Sverige och övriga världen. Det finns inte
tillräckligt med data för att slå fast om något samband existerar.
Trots att endometrios är en vanligt förekommande kronisk gynekologiskt sjukdom i Sverige
är orsakerna till sjukdomen inte klarlagda. Epidemiologiska studier skulle kunna bidrag till att
utröna om det finns något samband mellan endometrios och miljögifter.
Samlad statistik på förekomsten av ADHD eller andra störningar på nervsystemets utveckling
finns inte tillgänglig i Sverige eller något annat land. Här finns uppenbarligen ett stort behov
av ytterligare forskning när det gäller hormonstörande ämnens roll för den ökande förekomsten av ADHD och andra neurospykiatriska tillstånd, som t.ex. autism.
Från Sverige finns inga studier där man undersökt sambandet mellan miljögifter och
livmodercancer. För detta borde man kunna utnyttja data från cancerregister och undersöka
förekomsten av livmodercancer hos fiskarhustrur på östkusten på liknade sätt som gjorts för
bröstcancer.
I Sverige har fokus på möjliga exponeringsvägar för POP nästan helt legat på Östersjön.
Naturskyddsföreningen publicerade nyligen en rapport där man även visade på höga halter i
fisk från Vättern. Även om det senare framkom att det gjorts felberäkningar i studien, kan det
antagligen finnas anledning till att också mäta halter av miljögifter i fisk från olika sjöar och
beroende på resultaten eventuellt se över de svenska kostrekommendationerna när det gäller
fisk.
2.7.4. Användning av registerdata
Socialstyrelsen har ansvaret för flera register, t.ex. cancerregistret 1, medicinskt födelseregister 2, och registret för övervakning av fosterskador och kromosomavvikelser 3, som kan
1
http://www.socialstyrelsen.se/register/halsodataregister/cancerregistret
52
vara användbara vid undersökningar av sambandet mellan olika kemiska ämnen och
hormonrelaterade effekter i Sverige. Cancerregistret används för att kartlägga
cancersjukdomars förekomst och förändring över tiden. Det används också som en bas för
klinisk och epidemiologisk forskning och även vid internationella jämförelser. I det
medicinska födelseregistret samlas information om alla graviditeter som lett till förlossning.
Registret innehåller bl.a. uppgifter om kvinnans tidigare graviditeter, graviditetslängd,
diagnoser hos moder och barn, barnets kön, vikt, längd och huvudomfång samt tillstånd vid
födelsen. Denna information har använts i en del studier, men skulle säkert kunna användas i
större utsträckning. Registret för övervakning av fosterskador och kromosomavvikelser
innehållet bl.a. missbildningsdiagnos. Dock är registreringen begränsad till allvarligare
diagnoser varför mildare former av eventuella hormonrelaterade missbildningar inte
registreras. Dessutom framkom det vid genomgången att det inte finns standardiserade
diagnoskriterier för alla typer av missbildningar. Detta är t.ex. fallet för kryptorkidism och
hypospadi. Eftersom olika diagnoskriterier för kryptorkidism och hypospadi har använts
under åren går det t.ex. inte att använda registerdata för att undersöka trender i förekomst. Det
går inte heller att göra jämförelser med förekomsten i andra länder.
Det nationella diabetesregistret 4 som har byggts upp sedan 1996 kan användas för att
kartlägga förekomst och förändring över tiden, men innehåller förmodligen inte de data som
skulle behövas för att kunna studera samband mellan hormonstörande ämnen och diabetes.
Det svenska tvillingregistret 5 som förvaltas av Karolinska Institutet är världens största och har
använts för att studera samband mellan miljöföroreningar och hormonrelaterade effekter, men
borde antagligen kunna utnyttjas i större utsträckning för detta ändamål.
2.7.5. Standardiserade diagnoskriterier behövs
Som nämnts tidigare behövs standardiserade diagnoskriterier för t.ex. kryptorkidism och
hypospadi.
Även för att bedöma spermiekvalité skulle standardiserade diagnoskriterier behöva tas fram.
När de gäller studier av förändringar i spermiekvalitén hos unga män har värnpliktiga män
varit ett möjligt studieobjekt. Denna möjlighet finns dessvärre inte längre kvar i och med att
den allmänna värnplikten har tagits bort.
2.7.6. Vidta åtgärder
För vissa hormonstörande ämnen, t.ex. ftalater, finns så mycket data för att det borde gå att
vidta åtgärder och fasa ut dessa substanser (Carl-Gustaf Bornehag, Karlstad universitet).
2
http://www.socialstyrelsen.se/register/halsodataregister/medicinskafodelseregistret
http://www.socialstyrelsen.se/register/halsodataregister/medicinskafodelseregistret/overvakningavfosterskador
4
https://www.ndr.nu/ndr2/
5
http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=9610&l=sv
3
53
3 Miljö
3.1 Bakgrund
Spridning av miljögifter till miljön sker bl.a. genom mänsklig användning av olika varor.
Många av dessa ämnen hamnar i reningsverkens recipienter och recipienter för dagvatten.
Ftalater, bisfenol A, parabener, läkemedel (p-piller, antidepressiva), flamskyddsmedel,
rengöringsmedel, är några av de ämnen som kan orsaka hormonella effekter i miljön. Andra
mänskliga aktiviteter som sprider potentiellt hormonstörande ämnen är t.ex. industriell
verksamhet, förbränning, lakvatten från deponier samt användning av båtbottenfärger och
växtskyddsmedel.
I Sverige finns en omfattande nationell och regional miljöövervakning i sötvatten och i
marina och terrestra miljöer. Naturvårdsverket samordnar den nationella miljöövervakningen
som syftar till att följa tillståndet i vår miljö. Vad som ska övervakas och var övervakningen
sker styrs av miljömål, lagar och EG-direktiv, samt av Sveriges åtaganden inom
internationella konventioner.
Naturvårdsverkets miljöövervakning började 1978. Alla uppgifter som samlas in är offentliga
och kan hämtas av vem som helst hos de s.k. nationella datavärdarna (Naturvårdsverket
2010).
I miljöövervakningen ingår bland annat återkommande mätningar av ett antal ämnen på olika
ställen runtom i landet. Resultaten visar på tillståndet i naturen och ger kunskap om
förändringar i miljön. De ämnen som övervakas är dock en försvinnande liten del av de
ämnen som finns i kemiska produkter, varor och läkemedel.
Haltutvecklingen följs för ett antal utvalda metaller och organiska miljögifter i organismer
som har samlats in i områden som ligger relativt långt ifrån kända punktkällor. Förutom halter
registreras också patologiska förändringar och biologiska variabler i vissa arter, främst i marin
miljö. Det är oftast svårt att peka ut ett enskilt miljögift som orsak till de observerade
effekterna. Det är mer troligt att det är blandningar av ett stort antal giftiga ämnen som
gemensamt leder till de effekter som registrerats.
Effekter av miljögifter mäts främst i programområdena Kust och Hav. Övriga programområden, bland annat Sötvatten, saknar i stor sett effektmätningar som direkt kan relateras till
miljögiftsbelastning.
Att just programområdet Kust och Hav har mest effektövervakning beror på att effekter av
miljögifter först upptäcktes hos toppredatorer som säl och havsörn i marin miljö. Effektövervakningen har därefter fortsatt på dessa djur. I samband med kartläggning av
massaindustriernas omfattande påverkan på vattenmiljön utvecklades också program för
mätningar av hälsoeffekter på fisk. Liknande effektmätningar på kustfisk tillämpas sedan
1988 i den nationella miljöövervakningen.
Man gör dessutom screeningar för att få reda på vilka nya ämnen som kan behöva övervakas.
Vid screeningen mäts ett eller flera utvalda ämnen vid ett eller ett par tillfällen på olika platser
och från olika källor som till exempel avloppsvatten eller fisk. De senaste åren har
screeningen bland annat också omfattat flera läkemedelssubstanser som hormoner,
smärtstillande medel, antibiotika, antiinflammatoriska medel, sömnmedel och antidepressiva
medel.
Den regionala och lokala miljöövervakningen undersöker också utsläpp vid punktkällor i viss
mån, t.ex. avloppsreningsverk, industrier och lakvatten från deponier.
54
Det praktiska miljöövervakningsarbetet, d.v.s. insamling och analys av data, utförs av
universitet och högskolor (t.ex. Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Stockholms, Göteborgs,
Uppsala och Umeå Universitet), fackinriktade myndigheter (Fiskeriverket, Naturhistoriska
riksmuseet) och av forskningsinstitut (t.ex. SVA, IVL). SLU har regeringens uppdrag att
bedriva fortlöpande miljöanalys inom miljömålet Giftfri miljö, vilket bl.a. innefattar djurs
exponering av miljöbelastande ämnen och miljöövervakning av bekämpningsmedel.
Dessutom bedrivs miljöanalysverksamhet med koppling till fisk och fiske i sötvatten, kust och
hav av SLU:s nya institution för akvatiska resurser.
3.1.1
Hormonella effekter av miljögifter
Hormonerna produceras av endokrina organ; hypofysen, sköldkörteln, äggstockar, testiklar
med flera. Hormonerna fångas upp av receptorer, som finns i cellernas membran eller inuti
cellerna. Varje receptor kan bara fånga upp ämnen som är byggda på ett speciellt sätt. När ett
hormon binds till en receptor startar en kedjereaktion som påverkar cellens funktion. Kända
hormon är östrogen, testosteron, metyltestosteron, tyroxin, insulin, steroider, progesteron,
androgen, östradiol (E2) och prostaglandiner.
Flera miljögifter stör produktionen, transporten eller mottagningen av hormoner och andra
signalsubstanser. Om främmande ämnen rubbar de kemiska processerna inne i cellerna får
dessa naturligtvis allvarliga konsekvenser för individen (Naturvårdsverket 2000). Hormonstörande ämnen (EDC) är aktiva i mycket låga koncentrationer (ppt). EDC kan ge kroppen fel
signaler eller förhindra rätt signaler att sändas eller komma fram och verka störande på många
sätt, t.ex. påverka frisläppande av hormoner, aktivera eller blockera signaler, påverka
nedbrytning eller inaktivering av hormoner, försvåra för kroppen att tillverka, transportera
eller lagra hormoner.
Gemensamt för många miljögifter är att de bryts ner långsamt, vilket gör att de finns kvar
länge i miljön.
3.1.2
Halter av hormonstörande ämnen i den svenska miljön
Kust och hav
Miljögifter som hamnar i havet kommer från många olika källor, till exempel från
bekämpningsmedel, impregneringsmedel, industrier, byggmaterial, elektronik, batterier och
båtbottenfärger. Generellt sett är miljögifter ett större problem i Östersjön än på västkusten.
Östersjön är slutstation för föroreningar från länder med cirka 80 miljoner invånare i
avrinningsområdet. Det tar också emot föroreningar som kommer med luften från länder långt
utanför avrinningsområdet. Vattenomsättningen är långsam och vattentemperaturen är relativt
låg. Det bräckta vattnet i Östersjön medför dessutom att både söt- och saltvattenarter är
speciellt känsliga för den kemiska stress som miljögifter kan orsaka (Bignert et al 2010).
Flertalet av de organiska miljögifter som undersökts uppvisar de högsta halterna i de
djuphålor och djupbassänger som har permanent syrebrist. Syrebristen medför att ingen
nedbrytning sker. Då bottenlevande organismer äter av det organiska materialet i sedimentet,
kommer miljögifterna åter upp i näringsvävarna. Artificiell syresättning av de döda bottnarna
skulle också sätta många miljögifter som begravts i sedimenten i omlopp igen, vilket radikalt
kan förvärra miljösituationen i Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken (Cato 2010).
Med fem års mellanrum har nu två undersökningar gjorts på sedimenten i Sveriges öppna
havsområden, 2003 och 2008 (tabell 1) och Naturvårdsverket har nyligen sammanställt
resultaten från miljöövervakningens screeningprogram 2008-2010 (Naturvårdsverket 2011a).
55
Man kan notera att halterna generellt har blivit lägre för en del bekämpningsmedel (DDT,
HCH, HCB, TBT) och mjukgörare, medan halten av klordaner, PCB och vissa
flamskyddsmedel har ökat (Cato 2010).
PAH är en samlingsbeteckning för ett stort antal polycykliska aromatiska kolväteföreningar.
Halterna i sedimentet är höga i södra (omkring 1000 μg/kg torrvikt) och mellersta Östersjön
(omkring 500 μg/kg torrvikt) och betydligt lägre i övriga havsområden (5-10 μg/kg torrvikt).
De har, med undantag för södra Östersjön, genomgående sjunkit sedan 2003. Minskningen
har lett till att miljöstatusen förbättrats från otillfredsställande till måttlig på fem stationer i
norra Östersjön och Kattegatt, samt till god i Bottenviken (Cato 2010).
Trots att användning av PCB totalförbjöds 1995 läcker ämnet fortfarande ut från fogmassor
och andra byggnadsmaterial. Inom den nationella miljöövervakningen för sediment undersöks
7 av 209 olika PCB-kongener. Fördelningen är snarlik den för PAH, med högst halter i
Östersjön (5-10 μg/kg torrvikt) och lägst i Bottniska viken (1-2 μg/kg torrvikt). Halterna har,
med undantag för Ålands hav, genomgående ökat (Cato 2010).
Flamskyddsmedlen polybromerade difenyletrar, PBDE, misstänks vara både bioackumulerbara och svårnedbrytbara. Användning av lågbromerade kongener har dock minskat till fördel
för högbromerade, som anses vara mindre biologiskt aktiva. Miljöövervakningen följer
utvecklingen av sju kongener. Kongenen PBDE-47 är ganska jämnt fördelad i havsområdena,
och har sedan 2003 ökat på samtliga stationer utom i norra Kattegatt och norra Bottenviken. I
vattnet utanför Stockholm är halterna högst och omkring 0,2-0,3 μg/kg torrvikt, i övriga delar
av västerhavet, Östersjön och Bottenviken ligger halterna i sedimentet på 0,02-0,05 μg/kg
torrvikt (Cato 2010).
Mätningar av DDT i sedimenten visar på höga halter och dålig eller otillfredsställande status i
djupbassängerna i Egentliga Östersjön (3-5 μg/kg torrvikt). Övriga havsområden har måttlig
status (0,2-2 μg/kg torrvikt). Halten av den högaktiva toxiska komponenten p,p-DDT är på
samtliga stationer mycket låg i förhållande till dess nedbrytningsprodukter, vilket visar att
tillförseln har minskat radikalt sedan förbudet trädde i kraft.
Under 2005 till 2007 genomfördes en storskalig provtagning av sediment längs Sveriges kust
för bestämning av dioxinkoncentrationer. De högsta halterna återfanns i närheten av olika
industrier. Det mest förorenade området fanns utanför Oskarshamn (210 000 ng/kg
torrsubstans) utanför en nedlagd kopparindustri. I södra Bottenhavet fanns också lokalt höga
halter utanför pappersindustri och även andra industrier (43 400 respektive 11 300 ng/kg
torrsubstans). Typiska halter som uppmätts på övriga lokaler ligger på 500-5000 ng/kg
torrsubstans (Sundqvist et al 2008). Högre krav på rening av rökgaser från industrier och
avfallsförbränning ledde till att halterna i naturen sjönk till en början, men denna minskning
har sedan 80-talet avstannat.
Halterna av giftiga ämnen från båtbottenfärger, såsom tributyltenn (TBT) och dess nedbrytningsprodukter, förekommer i så gott som alla sedimentprover, inte bara i hamnar och
marinor, utan också i naturhamnar och till och med ute i öppet hav. Trots förbud inom EU
sedan 2003 och fr.o.m. 2008 tillåts inte heller fartyg som är målade med TBT att angöra
hamnar inom EU, så är alltså halterna av TBT mycket höga i sediment. De högsta halterna av
TBT i sediment finns i djupbassängerna runt Gotland (20-40 μg/kg torrvikt) och i norra
Östersjön (10-20 μg/kg torrvikt), medan halterna är betydligt lägre i söder och väster (1-5
μg/kg torrvikt). De lägsta halterna finns i norr (Bottenhavet och Bottenviken) (1-2 μg/kg
torrvikt). Halterna har genomgående minskat i det öppna svenska havsområdet, men i många
svenska hamnar och marinor är halterna fortfarande höga (Cato 2010).
56
TBT i sediment har också analyserats från några platser i Sverige i samband med provtagning
av nätsnäcka (Nassarius nitidus) och undersökning av frekvensen av imposex 6. I
referensområden är halterna knappt mätbara, i naturhamnar ligger halterna på 5-15 μg/kg
sediment, i marinor och mindre hamnar, 30-100 μg/kg och i stora hamnar, över 200 μg/kg
(Magnusson et al 2011).
Dioctyltenn (DOcT) är ytterligare en förbjuden organisk tennförening med liknande verkan
och användning som TBT. Fördelningen i sedimenten påminner om TBT, med högst halter i
djupbassängerna runt Gotland (1-2 μg/kg torrvikt). Halterna i Västerhavet och i norra
Bottenhavet är också ganska höga. Vid undersökningar 2003 kunde DOcT inte detekteras i
någon del av det svenska havsområdet. Sedan dess har dock halterna ökat på många stationer
(Cato 2010).
Di(etylhexyl)ftalat (DEHP) används som mjukgörare av plaster i en mängd olika produkter,
men är förbjudet i Sverige i leksaker och nappar. Mätningarna år 2003 visade på mycket höga
halter i alla havsområden utom Bottenviken och södra Kattegatt. Sedan dess har halterna
sjunkit dramatiskt, och kan nu detekteras endast i djupbassängerna i norra Östersjön (15-20
μg/kg torrvikt) och runt Gotland (20-30 μg/kg torrvikt) samt i Bornholmsdjupet (Cato 2010).
Bisfenol A (BPA) hittas i de flesta prover från dagvatten (< 24 μg/l med medianvärde 1,1
μg/l) och i reningsverksslam (< 7 mg/kg torrsubstans; median 0,1 mg/kg). Mer undantagsvis
hittades BPA i råvattentäkter för dricksvatten (< 9 μg/l; median 0.1 μg/l), abborre och
sediment från sjöar (Kemikalieinspektionen 2011).
Etinylöstradiol, som ingår i antikonceptionsmedel av kombinationstyp (östrogen och
gestagen) förekommer i renat avloppsvatten i koncentrationer omkring 1 ng/L. Vid utsläpp
sker dock en utspädning och koncentrationerna en bit nedströms ligger ofta mycket lägre
(Larsson och Lööf 2011).
Sjöar och andra vattendrag
Vänern har blivit mycket renare, men gamla utsläpp finns bevarade i förorenade områden runt
Vänern och i feta fiskar. Det finns kostrekommendationer för en del fiskar, p.g.a. för höga
halter av PCB, kvicksilver och dioxin. Vid ett extremt högt vattenstånd i Vänern och i dess
vattendrag kan flera förorenade områden översvämmas och då ökar risken att miljögifter
läcker ut till vattendragen och Vänern (Vänerns Vattenvårdsförbund).
Belastningen av miljögifter till Vättern har under lång tid varit hög. Såväl metall-/gruvindustri
som pappersindustri har förekommit under lång tid med en historisk hög belastning
(Vätternvårdsförbundet 2009).
Resultaten av miljöövervakningen av växtskyddsmedel visar att endast spårmängder av
ämnena atrazin, endosulfan och vinklozolin förekommer i bäckar och åar invid jordbruksmark
och ligger långt under de riktvärden som bestämts av Naturvårdsverket eller av EU bestämda
miljökvalitetsnormer (Graaf et al 2011).
Ett flertal miljöutredningar har visat att ån Viskan och fyra utvidgningar (sjöar) av denna
söder om Borås har starkt förorenade sediment. De föroreningar som uppmätts i förhöjda
halter är främst tungmetaller (t.ex. krom och bly), olja, PAHer, dioxiner, klorerade pesticider
(t.ex. dieldrin och DDT-metaboliterna DDE och DDD), och bromerade flamskyddsmedel.
6
TBT påminner om det hanliga könshormonet testosteron, vilket kan påverka många djur. Hos juvenila snäckor
kan dessa molekyler inducera bildning av penis och sädesledare hos honor, så kallat imposex. Dessa effekter är
mycket tydliga och specifika för TBT-exponering och snäckor lämpar sig därför väl för att påvisa TBT.
57
Dessa ämnen härrör från olika industriella verksamheter i Boråsområdet och främst från
tidigare textilindustrier.
Tabell 1- Halter i sediment (Cato 2010, Kemikalieinspektionen 2011, Larsson och Lööf 2011,
Magnusson et al 2011)
Ämne
Var finns högsta uppmätta halterna
Halter i övriga områden
PAH
500-1000 μg/kg torrvikt.
5-10 μg/kg torrvikt.
Södra och mellersta Östersjön
Minskar
PCB
5-10 μg/kg torrvikt
1-2 μg/kg torrvikt
Östersjön
Ökar
Polybromerade
0,2-0,3 μg/kg torrvikt
0,02-0,05 μg/kg torrvikt
difenyletrar
Utanför Stockholm
Ökar
DDT
3-5 μg/kg torrvikt
0,2-2 μg/kg torrvikt
Djupbassänger i Egentliga Östersjön
Minskar
Dioxiner
210 000 ng/kg torrvikt
500-5000 ng/kg torrvikt
Oskarshamn
Status quo
TBT
Över 200 μg/kg torrvikt
1-2 μg/kg torrvikt
Göteborgs hamn
Minskar
DEHP
15-30 μg/kg torrvikt
Ej mätbart
Djupbassänger utanför Gotland och i
Minskar
Östersjön
Bisfenol A
Ingen uppgift
Låga halter
Ute i miljön exponeras organismerna vanligtvis för blandningar av substanser, sällan bara ett
ämne i taget. Blandningens sammansättning reflekterar användningen av olika typer av
kemikalier i samhället samt deras spridning och nedbrytning. Typiskt är att varje enskild
substans i de flesta fall förekommer i låga koncentrationer. Just det faktum att exponeringen
är komplex, och förändras över tid, gör att det ofta är svårt att använda fältstudier för att
identifiera kausala samband mellan exponering för enskilda ämnen och specifika effekter i en
organism. Dessutom är vissa typer av effekter i praktiken omöjliga att studera i fält. Detta
gäller till exempel olika beteendeförändringar.
3.1.3
Evertebrater
I gruppen evertebrater (ryggradslösa) ingår bl.a. artropoder/leddjur (insekter, kräftdjur),
mollusker/blötdjur (musslor, snäckor, sniglar) och nässeldjur (maneter).
Reproduktion
Effekter på lab
Artropoder/Leddjur
Omvandlingen från det juvenila stadiet till det adulta hos insekter och kräftdjur styrs av två
typer av hormoner, juvenila hormoner och ecdysteroider. När nivåerna av de juvenila
hormonerna sjunker, sker metamorfosen. Efter metamorfosen, ökar de juvenila hormonerna
igen, vilket påverkar gonadotroferna, så att vitellogenesen stimuleras och gonaderna växer till
och oocyterna mognar. Reproduktionen hos artropoder kan påverkas experimentellt genom
exponering för steroider. Vid administration av E2 till en mal som går på tomatplantor, ökade
puppornas längd och administration av testosteron ökade antalet missbildade larver och
minskade produktionen av ägg samt livskraftiga adulter (Kirkbride-Smith et al 2001).
Låga koncentrationer av östrogenlika ämnen, t.ex. nonylfenol (1,9–30 μg/L), hämmar
vitellogenes i myggor, medan höga koncentrationer (2000 μg/L) stimulerar. Bisfenol A,
58
hämmar vitellogenes i hanmyggor vid olika doser (1, 100, 3000 μg/L) samt vid höga doser
(3000 μg/L) i honor. Reproduktionen hos små kräftdjur stimuleras vid exponering för låga
doser av bisfenol A och E2 (20-23 μg/L). Tricykliska antideppresiva ämnen orsakar olika
abnormiteter i musslor, kräftdjur och insekter. När honor av Daphnia exponerades för 0,5
mg/L av växtskyddsmedlet atrazin, skedde en maskulinisering (Kortenkamp et al 2012).
Mollusker/Blötdjur
I blötdjur är östrogenhalten högre i honor, vilket stimulerar deras utvecklig, medan
androgener finns i högre halter hos hanar, vilket stimulerar deras utveckling. Utveckling till
hane eller hona är en flytande process och kan förändras genom att djuren exponeras för E2
eller metyltestosteron under den sexuella utvecklingen. I studier av snäckor har man visat att
exponering av halter mellan 0,1-1 μg androgener (17a-metyltestosteron, dihydrotestosterone)
och E2, inducerar imposex. Hos hanar påverkas spermatogenesen och livsdugligheten hos
spermier i relation till dosen. Exponering av höga halter av E2 (1-100 ng/L) inducerade
utvecklingen av superhonor 7, på liknande sätt såsom bisfenol A anses göra (Kortenkamp et al
2012).
Ämnen som påverkar steroidsyntesen, har också visat sig inducera imposex hos en atlantisk
snäcka (Santos et al 2005).
Då vattenlevade snäckar (eng. prosobranches) exponerades för TBT-innehållande färg
inducerades imposex redan vid så låga halter som 1 ng/L. TBT inducerar imposex även hos
andra arter, t.ex. havsöra (ostron). Spermatogenes i ovarier inducerades vid 100 ng/L
(Kortenkamp et al 2012).
Oktylfenol och bisfenol A påverkar oocytproduktion hos sötvattens- och havssnäckor. De
agerar som östrogenlika ämnen, vilket påverkar honor genom att kraftigt förstora
reproduktionsorganen, bildning av extra könsorgan, förstoring av könskörtlarna samt ökad
dödlighet redan vid 1μg/L. Hos hanar undertrycks utveckling av manliga företräden, såsom
mindre penis och mindre prostatakörtlar (Oelmann et al 2000).
Då ostron, under ett känsligt utvecklingsstadium, exponerades för 1-100 μg/L nonylfenol,
inducerade detta hermafroditism samt orsakade ojämn könsfördelning (fler honor).
Dödligheten ökade också genom påverkan på gameternas livskraftighet och störningar i
utvecklingen av embryon och larver (Nice et al 2003). Växtskyddsmedlet vinklozolin hämmar
reproduktionen i koncentrationer som man kan finna i naturen (0,025 μg/L) hos unga hanar av
dammsnäcka (Ducrot et al 2010).
Ftalater och bisfenol A har i försök med hoppkräftor och blötdjur, påverkat reproduktionen.
Förändringar i antalet avkommor, lek och larvutveckling är några av effekterna. Dessa har
kunnat ses redan vid ng/L-μg/L, vilket är i nivå med vad som hittas i miljön (Kortenkamp et
al 2012).
Effekter i fält
Övriga världen
Artropoder/Leddjur
Både utsläpp från avloppsreningsverk och industrier har visat sig vara källor till hormonstörande ämnen, vilka påverkar evertebrater. Man har t.ex. så långt som 16 km från ett
avloppsreningsverk i Skottland sett en högre frekvens av intersex i kräftdjur. Intersex har
också rapporterats förekomma i hummer som lever nära avloppsreningsverk. Skev
7
Superhonor kallas ibland honor med kraftigt överutvecklade könsorgan och grova missbildningar av
äggledarna. Dödligheten är stor bland dessa honor.
59
könsfördelning hos små kräftdjur har också noterats utanför avloppsreningsverk (Kortenkamp
et al 2012).
Mollusker/Blötdjur
Effekten av tributyltenn (TBT) på den sexuella utvecklingen hos musslor är väl beskriven i
litteraturen. TBT påverkar honor, så att reproduktionsorganen utvecklas i olika grader åt det
hanliga hållet. Vid kraftig påverkan blir honorna sterila, vilket får till följd att populationerna
blir mindre (Kortenkamp et al 2012).
Flera internationella studier har visat att halterna av TBT minskat i miljön sedan restriktioner
införts av användningen av dessa ämnen. En märkbar förbättring avseende imposexfrekvensen kunde observeras 1993 i Irland efter att restriktioner mot tennföreningar infördes
där 1987, framför allt kring fiskodlingar och småbåtshamnar. Kring de stora hamnarna sågs
fortfarande allvarliga effekter, men på ett avstånd över 9 km från dessa var effekterna små
(Magnusson et al 2005).
Sverige
Artropoder/Leddjur
Andelen missbildade ägg hos vitmärla har visat sig korrelera till exponering för olika
miljögifter. En dramatisk populationsnedgång observerades 1999, men kurvan över
missbildade embryon planade därefter ut. År 2004 var andelen missbildade embryon igen
högre än tidigare år på de flesta stationer (Sundelin et al 2004). Efter 2004 har antalet
missbildade embryon sjunkit dramatiskt från 7-10 procent i Egentliga Östersjön och 4-5
procent i Bottenhavet till cirka 2 procent 2010 i bägge lokalerna. Äggproduktionen har legat
på ungefär samma nivå från 1994-2010 (Reutgard et al 2010b).
De fettrika vitmärlorna tar effektivt upp fettlösliga organiska miljögifter som PAH och PCB
från sedimentet. Därför blir halterna mycket högre i vitmärlorna än i sedimenten. Under 20092011 analyserades PAH, PCB och tio metaller i vitmärla på olika platser. Två av platserna låg
nära pappersmasseindustrier i Bottenviken, en station i Piteå och sju som var referenslokaler.
En av referensstationerna i Egentliga Östersjön har god ekologisk status medan de tre andra
referensstationerna i samma område anses ha måttlig status. Undersökningen visade att
effekter kunde kopplas till förhöjda halter av PCB i sedimenten och metaller i vitmärlorna.
Vid PCB-halter i sediment omkring 50 pg/g torrvikt var cirka 10 procent av embryona
missbildade, vid 25 pg/g torrvikt cirka 4 procent (Magnusson et al 2011a).
Mollusker/Blötdjur
Förekomsten av imposex i nätsnäcka har undersökts i Brofjorden utanför Lysekil och på olika
platser i Göteborgs hamn. Förekomsten av imposex i Brofjorden har minskat sedan 2003, från
3-4 VDSI 8 till cirka 0,1-1 VDSI, 2010. Samtidigt har halterna av TBT i vävnaden sjunkit från
omkring 50 μg/kg torrsubstans till cirka 2-4 μg/kg torrsubstans. I Göteborgs hamn har förekomsten av imposex sjunkit från cirka 2 VDSI, 2003 till 0,5-1 VDSI, 2010, samtidigt som
halterna av TBT i vävnaden har sjunkit, från 20 μg/kg torrsubstans till 2-10 μg/kg torrsubstans. Ett undantag finns och det är vid Dockpiren i hamnen i Göteborg. Här har
förekomsten av imposex legat stadigt under 2007-2010 på cirka 3,5 VDSI och snäckorna har
där en TBT-halt i vävnaden på 20 μg/kg torrsubstans. I referenslokalen i Bohuslän har
imposex-frekvensen legat stadigt på omkring 0,5 VDSI och TBT-halterna i vävnaden på 1-2
8
VDSI - Analys av imposex innebär en klassificering av graden av maskulinisering hos djuret (Vas Defrens
Sequence Index; VDSI) enligt en femgradig skala 0-4, där 0 är en normal opåverkad hona och 4 är en kraftigt
påverkad hona med fullt utvecklad penis och sädesledare.
60
μg/kg torrsubstans. Mätningar har utförts på ytterligare två referenslokaler i Falkenberg under
2009 och 2010, vilket visade på ungefär samma nivåer som på lokalen i Bohuslän. Observera
att även parasiter misstänks kunna orsaka imposex (Magnusson et al 2011b).
På flera platser i Östersjön (Stockholm, Oxelösund, Blankaholm, Sölvesborg, Trelleborg) har
provtagning och analys av imposex hos slamsnäckor (Peringia ulvae) gjorts under 2007 och
2009, i hamnar och i naturhamnar. Resultaten visar att 2010 låg imposex-frekvensen på cirka
0,5-1,0 VDSI i hamnarna och cirka 0,1-0,5 VDSI i naturhamnarna. Ett undantag finns och det
är i en referenslokal utanför Sölvesborg, där man inte förväntade sig höga värden, men både
2007 och 2009 har VDSI legat omkring 1,5. Orsaken till detta är okänd. Mätningar har endast
utförts tre gånger, varför det är svårt att uttala sig om eventuella trender.
Tillväxt och utveckling
Det finns tre huvudgrupper av insekticider, ecdyson antagonister och -agonister (som
efterliknar juvenila hormon) samt sådana som hämmar kitinsyntesen. Ecdyson agonister
inducerar för tidig ömsning, vilket vanligtvis är dödligt. Ämnen som liknar juvenila hormon,
förhindrar larven att ömsa framgångrikt och larverna dör. Påverkan på kitinsyntesen gör det
skyddande skalet mjukt och svagt, vilket kan orsaka uttorkning (Kortenkamp et al 2012).
Effekter på lab
Artropoder/ Leddjur
Metopren (insekticid) imiterer juvenila hormon och hämmade därmed metamorfosen hos
flodräka vid koncentrationer över 8 μg/L. Larvens utveckling samt ömsning hos vuxna
humrar stördes vid exponering av fenoxikarb i koncentrationer liknande de som används i fält.
Hos Daphnia skiftade könsfördelningen mot hanar efter att mammorna exponerats för
piroxifen, som är en analog till juvenila hormon. Ecdysteroidagonister stör larvens ömsning
hos ett antal olika myggarter (Kortenkamp et al 2012).
Effekter i fält
Övriga världen
Artropoder/ Leddjur
Under 1999 uppmärksammades massdöd av hummer på Long Island. Det visade sig att det
var ömsande honor som dött, som ett resultat av att området hade sprutats med insekticiden
metopren i förebyggande syfte mot myggburen encefalit. Vid försök kunde konstateras att
metopren var toxiskt för vissa larvstadier redan vid 1 ppb och att 50 ppb påverkade senare
stadier av utvecklingen i samband med ömsning (Walker et al 2005).
Sverige
Inom ramen för denna litteraturgenomgång har studier av hormonella effekter på tillväxt och
utveckling hos evertebrater i Sverige inte hittats.
Beteende
Effekter på lab
En primitiv homolog till HPTA (hypotalamus-hypofys-testiklarna-axel) finns i blötdjur.
Hormonella effekter som påverkar beteendet är t.ex. påverkan på serotonin och dopamin,
vilket påverkar frisläppning av kortisol under stress (Ottaviani och Franceschi 1995).
61
Effekter i fält
Inga studier av evertebraters beteende finns redovisat i Kortenkamp et al (2012). Inom ramen
för denna litteraturgenomgång har heller inte studier av hormonella effekter på beteende hos
svenska evertebrater hittats.
Trender
Artropoder/Leddjur
Vitmärlans embryon påverkas av olika typer av industriella utsläpp. I opåverkade
referensområden ser man en skadefrekvens av missbildade embryon på under 4 procent och i
recipienter en skadefrekvens på över 4 procent. Ett förslag till bedömningsgrund är därför att
områden med mindre än 4 procent missbildade embryon klassas som opåverkade av miljögifter, mellan 4 och 6 procent utgör en mellannivå, och nivåer över 6 procent klassas som
påverkade av miljögiftsexponering (Reutgard et al 2010). I Bottenviken klassas då vitmärlans
ekologiska status som hög. Utanför Piteå och pappersmassaindustrier bedöms statusen vara
otillfredsställande respektive dålig. I Egentliga Östersjön klassas statusen som god vid en
lokal och måttlig vid övriga tre lokaler (Magnusson et al 2011a).
Vid PCB halter i sediment på omkring 50 pg/g torrvikt har man sett att cirka 10 procent av
vitmärlans embryon var missbildade och vid 25 pg/g torrvikt cirka 4 procent (Magnusson et al
2011a). Trots förbud läcker PCB fortfarande ut i miljön. I Östersjön finns i sedimentet 5-10
μg PCB/kg torrvikt och i Bottniska viken 1-2 μg/kg torrvikt. Dessutom verkar halterna öka.
Detta innebär att toxiska halter av PCB finns nästan överallt i havet. Eftersom vitmärlan är en
viktig föda för många fiskar, skulle detta kunna få allvarliga konsekvenser högre upp i
näringskedjan.
Man har också konstaterat ett samband mellan höga sedimenthalter av PAH:er, PCB:er och
metaller och missbildade embryon hos vitmärla (Larsson et al 2011a). PAH:er är ämnen med
en väl dokumenterad effekt på biokemiska och fysiologiska biomarkörer, till exempel
avgiftningsenzymet EROD 9, hos fisk.
Insekticider är per definition giftigt för insekter. Vid spridning av dessa på åkrar finns risk att
även andra insekter, än de som är skadliga för grödan, exponeras. I laboratorieförsök och i
studier i fält har aktiva ämnen i växtskyddsmedel, t.ex. metopren, atrazin, endosulfan och
vinklozolin, visat sig kunna påverka både reproduktion och tillväxt negativt hos artropoder.
Inget av ovanstående ämnen ingår längre i godkända växtskyddsmedel i Sverige och halterna
i bäckar och åar invid jordbruksmark (Graaf et al 2011) ligger långt under både de halter som
man kunnat se effekter av på lab, samt de riktvärden som bestämts från Naturvårdsverket eller
av EU bestämda miljökvalitetsnormer. I labförsök testas vanligtvis dock ett ämne i taget,
vilket då inte speglar den faktiska exponeringssituationen ute i naturen. Kunskapen är liten
om vilka effekter långvarig exponering av en cocktail av låga halter av många olika aktiva
ämnen, har på icke-mål insekter.
I laboratorieförsök med östrogenlika ämnen som nonylfenol och bisfenol A hämmas
vitellogenesen hos myggor. Laboratorieförsök visar att bisfenol A också hämmar
reproduktionen hos kräftdjur. I Sverige hittas bisfenol A i de flesta prov från dagvatten i
koncentrationer <24 μg/L och i reningsverksslam < 7 mg/kg torrsubstans
9
EROD-aktivitet (Etoxyresorufin O-deetylerings aktivitet) är ett mått på funktionen hos ett avgiftningsenzym
som mäts i levern. Förhöjd EROD-aktivitet visar att fiskens avgiftningssystem trätt i funktion. EROD aktivitet
induceras i fisk då de exponeras för PCB:er och PAH:er , vilket i förlängningen kan ge toxiska effekter som t.ex.
DNA-skador, immunsystemstörningar med mera (Sundberg et al 2003).
62
(Kemikalieinspektionen 2011), vilket är i nivå med de koncentrationer då man ser effekter i
labförsök. Detta indikerar att det kan finnas en risk för påverkan på icke-mål artropoder.
Ftalater har i försök med hoppkräftor, visat sig påverka deras reproduktion. Förändringar i
antalet avkommor och larvutveckling är några av effekterna. Dessa effekter har kunnat ses
redan vid ng/L-μg/L. Mätningar av DEHP år 2003 visade på mycket höga halter i alla
havsområden utom i Bottenviken och södra Kattegatt. Sedan dess har halterna sjunkit kraftigt,
och kan nu endast hittas i djupbassängerna i norra Östersjön (15-20 μg/kg torrvikt) och runt
Gotland (20-30 μg/kg torrvikt) samt i Bornholmsdjupet. Detta innebär att situationen på de
flesta platser förbättrats avsevärt, men att det fortfarande finns områden där organismer
exponeras för halter som visat sig toxiska på lab.
Inom miljöövervakningen har man också tittat på halter av miljöföroreningar i kräfta i åtta
sjöar i Stockholmsområdet samt fem lokaler i Mellansverige (Vättenvårdsförbundet 2009).
Mätningar av kvicksilver, bly och kadmium samt PCB, klorpesticider, bromerade flamskyddsmedel och perfluorerade ämnen har gjorts i olika delar av kräftan, men man har i dessa
studier inte tittat på effekter.
Mollusker/Blötdjur
Förekomsten av imposex hos nätsnäcka (Nassarius nitidus) har undersökts i Brofjorden
utanför Lysekil och på olika platser i Göteborgs hamn. Resultaten visar att förekomsten av
imposex har minskat på de flesta platser sedan 2003, samtidigt som halterna av TBT i
vävnaden sjunkit kraftigt. Undantaget är vid Dockpiren i hamnen i Göteborg, där både
imposex-frekvensen och TBT-halterna i vävnaden inte förändrats sedan mätningarna började.
De bedömningsgrunder som är framtagna av OSPAR kan användas för lokalerna på
västkusten och enligt dessa klassas två lokaler som goda, en som otillfredsställande och
övriga som måttliga.
I Östersjön har provtagning och analys av imposex hos slamsnäckor (Peringia ulvae) i
hamnar och i naturhamnar gjorts sedan 2007. Om man använder gränsen för måttlig status hos
nätsnäcka, 0,3 VDSI, även för Peringia ulvae innebär detta att 12 av 17 lokaler klassas som
måttliga eller sämre. Situationen för snäckorna verkar dock ha blivit bättre, men inte
tillfredställande på de flesta lokaler som undersökts.
Halterna av TBT har genomgående minskat i det öppna svenska havsområdet. Resultat från
mätningar av TBT indikerar dock att det lokalt, i större svenska hamnar och i djupbassängerna runt Gotland och i norra Östersjön, fortfarande finns höga halter. Man misstänker
också att exponering för TBT kan vara en viktig orsak till att purpursnäckan numera är
ovanlig längs svenska kusten. (Magnusson et al 2011b).
Merparten av de PAH:er som mäts i musslor i Kvädöfjärden i Östergötland visar inga
förändrade halter sedan 80-talet. Undantag är naftalen, med en signifikant minskande trend,
samt fluoren och benso(a)antracen som visar en ökande trend (tabell 2). Halterna är dock
betydligt lägre än det av OSPAR och EU uppsatta ekologiska gränsvärdet för att skydda de
mest känsliga arterna i systemet. Enligt definitionen så sker inga kroniska effekter i marina
arter om gränsvärdena inte överskrids. Halterna av PAH:er i mussla vid lokalerna i
Västerhavet, ligger också under gränsvärdet (Larsson et al 2011).
63
Tabell 2 – Halter i mollusker (Boalt et al 2010, Bignert et al 2010, Larsson et al 2011)
Ämne
PAH
Plats
Kvädöfjärden
Evertebrat
Blåmussla
Kommentar
Oförändrade halter
Undantag:
2-3 ng/g torrvikt (minskar)
15-20 ng/g torrvikt (ökar)
5 ng/g torrvikt (ökar)
Västkusten
Göteborgs hamn
Referensområden
Blåmussla
Nätsnäcka
Minskat efter 2003
20-45 µg/g torrvikt (oförändrat)
1-2 µg/g torrvikt
naftalen
bens(o)antracen
fluoren
TBT
En ytterligare källa till hormonstörande ämnen är de östrogenlika ämnen som kommer ut i
naturen via det renade vattnet som släpps ut från avloppsreningsverk och industrier. Studier
av vilka effekter på reproduktion och metamorfos hos evertebrater som dessa utsläpp kan ha,
saknas för svenska vatten.
Studier av hormonella effekter hos evertebrater i den svenska miljön är få. Inom miljöövervakningen har man studerat effekter på reproduktionen hos vitmärla och hos snäckor på
ost- och västkusten. Studier av tillväxt och utveckling samt beteende har inte hittats inom
ramen för denna litteraturgenomgång. Både vitmärla och snäckor kan användas som
bedömningsgrunder för tillståndet i vatten, men bedömningsgrunder för evertebrater i den
terrestra miljön saknas, t.ex. för att få klarhet i hur våra nyttoinsekter påverkas av ständig
exponering av olika hormonstörande insekticider.
3.1.4
Fiskar
Reproduktion
Utveckling av kön hos fisk är en dynamisk process och kan gå i hanlig eller honlig riktning.
Under en period efter kläckning, så är många arter väldigt känsliga för könssteroider eller
antropogena ämnen som liknar dessa (Naturvårdsverket 2007).
Effekter på lab
Vitellogenin (VTG), är ett ägguleprotein som är nödvändigt för lyckad reproduktion. Honor
producerar tillräckligt med östrogen för att stimulera bildningen av VTG, medan hanar har låg
produktion som en följd av låga nivåer av östrogen. Båda könen ökar produktionen av VTG
som en följd av exponering av östrogenlika ämnen. Produktionen varierar dock även av
naturliga orsaker, såsom t.ex. temperatur (Kortenkamp et al 2012). Förändringar i äggproduktion/befruktning kan användas som mått på hormonstörande effekt på laboratoriet, men
är svårt att använda i fält.
I laboratorieförsök har man undersökt effekter av renat vatten från avloppsreningsverk och
effekter av bekämpningsmedel. Alkyletoxilater (nonylfenol, oktylfenol, pentylfenol) ingår
ofta i utsläppen från avloppsreningsverk. Försök har visat att de har en svag östrogen effekt i
fisk, vilket resulterat i minskad äggproduktion, femininisering samt intersex. Effekter på
laboratorier ses vid koncentrationer som är högre (μg) än vad som i allmänhet hittas i miljön
(ng) (Kortenkamp et al 2012).
Etinylöstradiol, ett syntetiskt östrogen som är vanligt i antikonceptionsmedel av
kombinationstyp (östrogen + gestagen), har i försök gett effekter på könsdifferentiering
(utveckling av testiklar och äggstockar) samt fertilitet hos fiskar i koncentrationer kring 1
64
ng/L (Parrot och Brunt 2005). Även gestagen (progestin) utgör sannolikt en miljörisk.
Fortplantningen hos fathead minnow (amerikansk elritsa, Pimephales promelas) avstannade
helt vid 0,8 ng/L (Zeilinger et al 2009).
Efter administrering av 11 olika bromerade flamskyddsmedel i maten till zebrafisk (Danio
rerio), kunde man konstatera att ämnena överfördes till äggen som senare lades (Nyholm et al
2009).
Bisfenol A reducerar äggproduktionen och inducerar intersex hos Medaka (Oryzias latipes),
samt reducerar äggproduktionen hos zebrafisk och minskar sexuellt beteende hon hanar. Vid
långtidsexponering av fathead minnow av 1 μg/L bisfenol A, vilket är ungefär vad man kan
hitta i miljön, så hämmades spermatogenesen och kläckning av F1 generationen, samt
orsakade allvarliga förändringar i testiklarna och oocyt atresia i karp (Kortenkamp et al 2012).
Bekämpningsmedlet vinklozolin har visat anti-androgen effekt i tester. Fathead minnow
exponerades för vinklozolin (60-450 μg/L), med en minskning av äggproduktionen som följd.
I högsta koncentrationen producerades inga ägg alls. En ökning av atresia i ovarierna kunde
också noteras. Honor verkar känsligare än hanar. Atrazin har testas i försök med fathead
minnow (5-50 μg/L) varvid VTG nivåerna ökade. Däremot sågs inga förändringar i
lekbeteende och befruktning eller några vävnadsförändringar i gonaderna (Kortenkamp et al
2012).
Vid administrering av 1 μg TBT/g kroppsvikt till medaka, minskar befruktningen av äggen
(Nakayama et al 2004). I en annan studie, där fisk simmade runt i 1, 10, 100 ng TBT/L, ökade
halterna av testosteron och en hämning av ovariernas utveckling kunde noteras (Zhang et al
2007).
Synergieffekter
Oftast är det en komplicerad blandning av olika ämnen som individer i miljön exponeras för. I
försök så undersöks vanligtvis ett ämne i taget, vilket inte då säger något om hur ämnena
samverkar eller motverkar varandra i miljön. Försök med olika blandningar av östrogenlika
ämnen (E2, EE2, nonylfenol, oktylfenol och bisfenol A) antyder att dessa kan ha en additiv
effekt på hanligt VTG. Testas lägre koncentrationer, motsvarande EC10 för varje ämne, kan
man se en additiv effekt, vilket indikerar att effekterna av blandningar av olika östrogenlika
ämnen i naturen, t.ex. utanför avloppsreningsanläggningar och pappersmassefabriker, kan
underskattas (Kortenkamp et al 2012).
Effekter i fält
Övriga världen
Gonado-somatiskt index 10 (GSI) används ibland som markör för hormonstörande ämnen, men
detta index påverkas även av många andra faktorer, t.ex. systemisk toxicitet, reproduktiv
status, olika utvecklingsstadier, näringsstatus etc. varför GSI inte bedöms vara en robust
biomarkör. En väletablerad metod är istället histopatologi, då man undersöker olika organ,
t.ex. intersex, oocyter i testiklar, atresia och feminisering av kroppsöppningar. Dock
förekommer dessa förändringar till viss del naturligt.
Ökade halter av VTG och intersex är välkända fenomen hos fisk som exponeras för vatten
från avloppsreningsverk. Vattnet innehåller en komplex blandning av olika ämnen, vilket
inkluderar naturliga och syntetiska östrogener samt även mindre potenta östrogener såsom
nonylfenol eller andra alkylfenoler. Dock är det inte klarlagt om förhöjda halter av VTG
10
Gonado-somatiskt index (GSI - är gonadernas massa/kroppsvikten)
65
påverkar reproduktionen. Allvarliga förändringar i testikelvävnad har observerats hos fisk
utanför avloppsreningsverk, vilket påverkade spermatogenesen negativt. Fiskar som lever
utanför avloppsreningsverk vid flodmynningar påverkas på liknande sätt, med induktion av
VTG och missbildning av testiklar. Däremot observeras dessa effekter inte i samma grad hos
fiskar som lever längre bort från reningsverk, vilket sannolikt beror på den större
utspädningen av avloppsvattnet (Kortenkamp et al 2012).
Maskuliniserade fiskar utanför pappersmassefabriker har observerats i flera studier. Effekter
man kan se är reducerad storlek på gonaderna, försenad sexuell mognad, ökade halter av VTG
samt minskade uttryck av hanliga sekundära karaktärer. Vattnet som släpps ut från
pappersmassefabriker innehåller sannolikt svaga östrogenlika och svaga androgena ämnen
(steroler, lignin, stilbener etc.) (Kortenkamp et al 2012).
Undersökningar om hur bekämpningsmedel påverkar fiskarnas reproduktion i miljön är få. En
studie av moskitfisk (Gambusia holbrooki) i en sjö som förorenats av bekämpningsmedel,
visade att gonopodium 11 var mindre jämfört med hos fiskar i en kontrollsjö. Antal spermier
per ejakulering var också mindre, men om detta resulterade i försämrad reproduktion är inte
klart (Toft et al 2003).
Sverige
Inom den marina kustfiskövervakningen har känsliga biomarkörer använts sedan 1988 för att
följa hälsotillståndet hos fisk i opåverkade referensområden. För såväl abborre som tånglake
uppvisar de flesta biomarkörer relativt små variationer mellan åren och inga signifikanta
trender kan urskiljas. Detta indikerar en god hälsostatus hos de båda fiskarterna i de
undersökta kustreferensområdena jämfört med de störningar av hälsotillståndet som kan
påvisas hos fiskar i förorenade områden. Mätdata för några biomarkörer i referensområdena
talar dock emot denna positiva bedömning av fiskens hälsotillstånd. Till exempel så har man
sett att storleken på abborrhonornas gonader successivt har minskat och är nu drygt cirka 30
procent mindre än i början av 1990-talet vid två ”opåverkade” referensområden
(Kvädöfjärden och Holmöarna). Mindre könskörtlar kan vara en indikation på en försenad
årlig könsmognad eller hämmad gonadutveckling och en varningssignal om att fortplantningsförmågan kan vara försämrad. Uppföljande forskning visar på ett samband mellan ERODaktivitet och halten PAH-metaboliter i gallan. Denna signifikanta förändring är en allvarlig
varningssignal om att fisken exponeras för något främmande ämne som påverkar könsmognaden. Histologiska studier visar dock inga vävnadsförändringar på gonaderna, utan det
tycks vara antalet ägg som minskar hos de könsmogna honorna. Vidare ökar totala antalet vita
blodceller och antalet trombocyter i blodet, vilket signalerar att immunförsvaret kan vara
påverkat. Sammantaget visar hälsoundersökningarna att fisken i de nationella referensområdena i ökande grad exponeras för något eller några miljögifter som är okända eller inte
övervakas i dag (Larsson et al 2010, Larsson et al 2011a, 2011b).
Under åren 1999 – 2001 genomförde forskare vid Stockholms universitet en undersökning på
fisk i vattnen kring Stockholm. Ett batteri av biokemiska och fysiologiska biomarkörer
användes för att studera hälsotillståndet. Man mätte också halterna av välkända miljögifter
(PCB, DDT, HCH och HCB) i muskel hos fisken. Resultaten visar att fisken i vattnen kring
Stockholm var påtagligt stressade och uppvisade en rad effekter som tyder på en relativt
kraftig exponering för miljöstörande ämnen. Bland effekterna kan nämnas förminskade
romsäckar och en ökad frekvens av icke könsmogna honabborrar. Halten av DDT och PCB,
som användes som föroreningsindikatorer, var 10 – 28 ggr respektive 7 – 15 ggr högre hos
abborre i vattnen kring Stockholm än hos abborre i bakgrundsområden i Östersjön. Däremot
11
Gonopodium - modifierad analfena hos hanar. Används som reproduktionsorgan.
66
var halterna av HCH och HCB jämförbara med bakgrundsnivåerna i Östersjön. De mest
uttalade effekterna återfanns i centrala Stockholm med avtagande effekter in i Mälaren och ut
mot Stockholms skärgård. Vissa effekter, som de observerade störningarna på fortplantningen, var lägre i mellanskärgården och ökade när man kom ut i ytterskärgården, vilket
indikerar att det i dessa områden sannolikt blir en påspädning av olika föroreningar från
länderna kring Östersjön och/eller från sjöfarten (Naturvårdsverket 2008).
Punktkällor
De effekter som man i mitten av 1980-talet fann hos fisk i närområdet till pappersmassaindustrier som använde klorgasblekning utgör ett tydligt exempel på hur industriella
aktiviteter kan påverka organismer i en recipient i Sverige. Fiskarna uppvisade bl.a. förstorade
levrar, kraftig ökning av EROD-aktiviteten, hämmad tillväxt av könsorganen, sänkta nivåer
av könshormoner, fenskador, skelettförändringar och deformerade käkben. De komplexa
utsläppen orsakade också försämrad fiskyngelproduktion och färre antal vuxna fiskar
(Naturvårdsverket 2008).
Sundsvallsbukten är ett av de mest industriexploaterade områdena i Sverige med massafabrik,
pappersbruk, kemisk industri och aluminiumsmältverk, vilka under många decennier orsakat
stora utsläpp av miljöfarliga ämnen. Kraftfulla utsläppsbegränsande åtgärder har under
senaste 15 – 20 åren minskat belastningen, men trots det har man vid två fiskundersökningar i
Sundsvallsbukten observerat förhöjd VTG-halt i blodet hos hanfiskar i de inre delarna av
bukten, vilket antyder att fisken fortfarande är exponerad för hormonstörande ämnen
(Naturvårdsverket 2008).
Studier på tånglake utanför en pappersmassefabrik vid Östersjökusten, vilken använder en
klorfri blekningsprocess, visade att maskulinisering var vanligt förekommande under 1997
och 1998. Under en period 1999, stängdes fabriken i 17 dygn. Perioden sammanföll med
tidpunkten då gonaderna differentierar i embryot och under hösten 1999 var maskulinisering
inte vanligt. Under följande år, 2000, var effekter med maskulinisering tillbaka igen.
Undersökningar gjordes även på 13 andra ställen under en fyraårsperiod. Resultaten visade på
en stabil 50/50 fördelning av könen, med undantag för vattnen utanför pappersmassefabriken.
Resultaten tyder på att utsläpp från fabriker utan klorblekning också kan ge upphov till
hormonella effekter (Larsson och Förlin 2002).
Juvenila zebrafiskar exponerades för vatten (spädning 0.67, 2.5, 10 och 50 procent) som
släpps ut från en pappersmassefabrik. Fiskar som exponerats för den högsta koncentrationen
hade ökade halter av VTG. Antalet hanar ökade och intersex observerades i samtliga grupper
(Örn et al 2006).
Undersökningar av östrogena och androgena effekter hos abborre och storspigg utanför
avloppsreningsverk och pappersmassefabriker har utförts längs Östersjökusten. Man har bl.a.
tittat på nivåerna av VTG och spiggin 12 samt fördelning av kön och intersex. Resultaten tyder
på att fiskarna inte är påverkade, däremot kunde man detektera bisfenol A och 4-nonylfenol i
abborre (Pettersson et al 2007).
I början av 90-talet kunde man konstatera hög frekvens av sår och fenskador och en rad andra
toxiska effekter och tecken på fortplantningsstörningar hos fisk i sjön Molnbyggen. Cirka 75
procent av abborrhonorna i Molnbyggen hade inte utvecklat sina romsäckar och inte gått till
lek, jämfört med 4 procent i en referenssjö. Det är klarlagt att lakvatten hade läckt ut i sjön
12
Spiggin är ett androgent reglerat protein och kan användas som biomarkör för hormonstörande effekt
67
Molnbyggen via bäckar, men att detta upphörde 1999 (Naturvårdsverket 2008) och sjön är nu
friskförklarad.
Göteborg har Skandinaviens största hamn. Hamnområdet är också mynningsområde för
Sveriges vattenrikaste älv, Göta älv, vars avrinningsområde utgör cirka 10 procent av
Sveriges yta. Sedimenten i mynningsområdet och hamnen är mycket kraftigt kontaminerade
med höga koncentrationer av flera antropogena ämnen, såsom PCB:er, dioxiner, TBT och
många metaller. Undersökningar av tånglake från Göta älvs mynningsområde visade att de
var kraftigt exponerade för miljöstörande ämnen och uppvisade tydliga toxiska effekter.
Under 2003 utfördes en mycket omfattande muddring i Göteborgs hamn. Ett batteri av
biomarkörer användes för att studera hälsotillståndet hos tånglake före och under muddringen.
Resultaten visar att muddringsverksamheten medförde att miljöstörande ämnen i sedimenten
fick en omfattande spridning i området och framkallade förstärkta toxiska effekter hos fisk.
Anmärkningsvärt var att även tånglake i referensområdet i Fjällbacka, 15 mil norr om
Göteborg, under tiden för muddringen uppvisade ett antal liknande men svagare
biomarkörresponser (såsom ökad EROD-aktivitet och förändrade VTG-halter i blodet)
jämfört med de effekter som observerades hos fiskar nära muddringsområdet. Dessa resultat
antyder att aktiviteter i ett starkt förorenat område som Göteborgs hamn kan påverka fiskar
inte bara i närområdet utan också längs stora delar av västkusten.
Under hösten 2002 undersöktes abborrar i Djupasjön, vilken ligger nedströms Borås och är en
del av Viskan. Resultaten visade att fisken hade en mycket kraftig EROD-aktivitet i levern (ca
13 ggr förhöjning), vilket tyder på att de exponerats för ämnen som tillhör gruppen PAH:er
och/eller plana klorerade ämnen. Referensabborrar hade helt normala, höga halter av VTG i
blodet och välutvecklade gonader (könskörtlar) vid provtagningen, medan de exponerade
abborrarna i Djupasjön hade mycket låga halter av VTG och små outvecklade gonader (cirka
1/5 av normal storlek). Detta indikerar att gonadutvecklingen är hämmad och att fortplantningsförmågan kan vara allvarligt nedsatt. De redovisade studierna visar att föroreningar i
Viskan, både gamla synder som fortfarande finns kvar i sedimenten och nuvarande utsläpp
från olika verksamheter, påverkar fiskarna i vattensystemet. Resultaten indikerar att de
exponeras för potenta miljögifter och att de är kraftigt påverkade av hormonstörande ämnen
som kan påverka fortplantningen (Naturvårdsverket 2008).
Tillväxt och utveckling
Effekter på lab
Försök där könsmogna moskitfiskar exponerades för natriumperklorat, visar att effekter på
sköldkörtelns funktion redan kan ses vid 0,1 mg/L (Bradford et al 2005).
Vid exponering av zebrafisk-embryon för 100, 200 och 400 μg/L PFOS, kunde efter 15 dagar
en uppreglering av kortikotropinfrisättande hormon (corticotropin-releasing factor - CRF) och
en nedreglering av sköldkörtelstimulerande hormon (thyroid-stimulating hormone - TSH),
mätas. Halterna av tyroxin (T4) var stabila, men nivåerna av trijodtyronin (T3) ökade
signifikant, vilket tyder på att PFOS påverkar sköldkörtelns funktion (Shi et al 2009).
Försök med exponering av fiskembryon (Medaka), visar att TCDD inducerar abnormiteter i
ben och brosk (Dong et al 2012).
Andra miljögifter som påverkar funktionen av sköldkörteln i laboratorieförsök är
växtskyddsmedel (organiska klorföreningar), och nonylfenol (Kortenkamp et al 2012).
68
Effekter i fält
Övriga världen
I fiskar utanför San Francisco Bay analyserades tyreoideahormoner (TH) i plasma. PCB,
växtskyddsmedel och PAH analyserades i levern för att försöka korrelera dessa till halterna av
TH. Resultaten visar att PCB påverkar T4, T3 och förhållandet mellan T3/T4, vilket indikerar
omvandlingen av T4 till T3 påverkas. Övriga ämnen som analyserades, visade inte på
korrelation med TH (T4, T3) (Kortenkamp et al 2012).
Sverige
Inom ramen för denna litteraturgenomgång har hormonella effekter på tillväxt och utveckling
som kan kopplas till hormonstörande ämnen inte hittats.
Beteende
Effekter på lab
I försök där dominanta hanar av zebrafisk exponerades för EE2 (etinylöstradiol) (0,5-50 ng/L)
under 48 timmar, blev de mindre aggressiva och deras bit- och jaktbeteende minskade. Detta
ledde till att hanar, som från början var mindre dominanta (ej exponerade) blev aggressivare,
vilket fick till följd att dessa mindre dominanta hanarna fick para sig i större utsträckning. I
andra studier av EE2-exponering av zebrafisk och fathead minnow har man sett liknande
effekter på beteende. Fathead minnows exponerade för vatten från avloppsreningsverk blev
mindre aggressiva och var sämre på att ta hand om boet (Kortenkamp et al 2012).
Exponering av larver för subletala koncentrationer av dioxin (TCDD) (0,001, 0,01, 0,1 ng/L)
under 48 timmar, med start 48 timmar efter befruktning, påverkade fiskarnas simförmåga
negativt när de blev äldre. De simmade långsammare än kontrollfiskar (Marit och Weber
2011).
Vid stress frigörs kortisol i plasman och ökad stress kan påverka individen på olika sätt, t.ex.
försämrad förmåga att reproducera sig, viktminskning och hämmat immunförsvar. Vid
exponering av kortisol, förändrades beteendet hos svartabborre, genom att de övergav sina
yngel i högre utsträckning jämfört med kontrollerna. I Medaka som exponerats för kortisol,
skedde en maskulinisering av individerna (Kortenkamp et al 2012).
Vid administrering av 1 μg TBT/g kroppsvikt till Medaka, så noterades en minskning i
frekvensen av uppvakningsbeteende (Nakayama et al 2004).
Effekter i fält
Övriga världen
Att studera fiskars beteende i fält är näst intill omöjligt då de rör sig under vatten i stora
områden. Inga effekter i fält från övriga delar av världen finns redovisade i Kortenkamp et al
(2012).
Sverige
Inga referenser till studier om hormonella effekter på fiskars beteende i Sverige har hittats.
Trender
Hittills syns inga stora, negativa förändringar av fiskpopulationer i referensområdena som
verkar bero på miljögifter, men däremot finns tecken på en ökad påverkan på fiskens hälsa
som troligen orsakas av en ökad belastning av en eller flera kemikalier som inte mäts idag.
EROD-aktiviteten i abborre har ökat stadigt sedan slutet på 1980-talet i Kvädöfjärden. Idag är
aktiviteten fem gånger högre än när undersökningarna inleddes. En ökning av EROD-
69
aktiviteten i denna storleksordning var vanlig i recipienter för massafabriker med klorblekning på 80-talet. En teori är att PAH eller ämnen med dioxinlika effekter har ökat. En
liknande ökning ses också idag hos abborre och tånglake i övriga referensområden (Holmön,
Torhamn och Fjällbacka).
Andra effekter som har noterats är att storleken på abborrhonornas gonader/kroppsvikt (GSI)
har minskat successivt och de är nu drygt 30 procent mindre än i början av 1990-talet vid
referensområdena Kvädöfjärden i Östergötland och Holmöarna utanför Umeå. Mindre
könskörtlar kan vara en indikation på en försenad årlig könsmognad eller hämmad
gonadutveckling och en allvarlig varningssignal om att fortplantningsförmågan kan vara
försämrad. Orsaken till dessa effekter är oklar och bör undersökas vidare. Det kan dock inte
uteslutas att GSI påvekas av den ökande vattentemperaturen, vilket ökat fisken kroppstillväxt
i relation till gonadernas storlek.
Under senare år har undersökningar av hälsotillståndet hos fisk i de opåverkade referensområdena också signalerat att kustfisken kan vara utsatt för föroreningar som påverkar
biokemiska och fysiologiska funktioner. Man har noterat en ökad aktivitet hos immunförsvaret hos tånglake och abborre i samtliga referensområden, genom en ökning av antalet vita
blodceller.
Enligt Naturvårdsverket så har de flesta hormonella effekterna i recipienter från skogsindustrierna minskat kraftigt eller försvunnit, men fortfarande finns tecken på hormonella
störningar hos fisk som orsakas av ämnen som finns i avloppsvattnet. Vatten som släpps ut
från avloppsreningsverk har visat sig ha östrogena effekter på fisk och kan ge en feminisering.
Även beteendet feminiseras, vilket kan påverka reproduktionen. Utsläppsvatten från
pappersmassafabriker kan också innehålla både östrogena och androgena ämnen. Undersökningar av östrogena och androgena effekter hos abborre och storspigg är gjorda utanför
avloppsreningsverk och pappersmassefabriker längs Östersjökusten och resultaten tyder på att
nivåerna av VTG och spiggin samt fördelning av kön och intersex inte är påverkat.
Alkyletoxilater (nonylfenol, oktylfenol, pentylfenol), som har en svag östrogen effekt i fisk,
ingår ofta i utsläppen från avloppsreningsverk. Nivåerna av etinylöstradiol som finns i renat
avloppsvatten i Sverige är vanligtvis omkring 1 ng/L och bisfenol A (BPA) hittas i de flesta
prover från dagvatten (< 24 μg/L). Försök på laboratorier visar att etinylöstradiol kan redan
vid 1 ng/L påverka könsdifferentieringen och vid långtidsexponering av fathead minnow för 1
μg/L bisfenol A hämmas spermatogenesen och kläckning av F1 generationen. Hos karp som
exponerats för bisfenol A noteras allvarliga förändringar i testiklarna och oocyt atresia. De
halter som återfinns i den svenska miljön ligger således nära effektnivåerna. Efter utsläpp av
avloppsvatten sker en utspädning och koncentrationerna en bit nedströms ligger ofta mycket
lägre, men samtidigt finns flera ämnen i utgående vatten som binder till samma receptorer,
och därför kan man sannolikt se effekter även vid låga koncentrationer.
PAH:er har en väl dokumenterad effekt på biokemiska och fysiologiska biomarkörer, till
exempel avgiftningsenzymet EROD hos fisk. Forskning visar på ett samband mellan ERODaktivitet och halten PAH-metaboliter i gallan. Förutom att PAH kan orsaka missbildning av
vitmärlans embryon, kan det faktum att vitmärlan, som är fiskföda, så effektivt tar upp
PAH:er, i förlängningen också påverka fiskens hälsa. År 2010 utvärderades PAH:ernas
koppling till biokemiska och fysiologiska biomarkörer hos fisk 13 i Kvädöfjärden, men i denna
studie kunde dock inga korrelationer identifieras.
13
PAH mäts inte i fisk, eftersom fisk snabbt metaboliserar PAH:er.
70
Tabell 3 – Halter i fisk (Bignert et al 2010, 2011, Boalt och Bignert 2011, Danielsson et al 2011,
Gustavsson 2010, Gustavsson och Danielsson 2010, Larsson et al 2011, Lind et al 2006, Magnusson
et al 2011a, Naturvårdsverket 2008, Nyberg et al 2011, Vänertelegram 2011)
Ämne
Miljögifter
Metaller – Pb
Plats
Kvädöfjärden,
Östergötland
Hela Sveriges
kust samt sjöarna
Metaller - Hg
Bottenviken
Bottenhavet
Södra Östersjön
Västkusten
Vissa platser på
ostkusten (Gävle,
Sundsvall, Umeå)
Fisk
Tånglake,
abborre
Strömming/ sill
Kommentar
minskar
Strömming
Halverats sedan 70-talet.
Sill och tånglake
40 ng/g färskvikt
25 ng/g färskvikt
20 ng/g färskvikt
25-30 ng/g färskvikt
Abborre
Över 280 ng/g färskvikt
DDT, DDE
Bottniska viken
Egentliga
Östersjön
Västkusten
Sill/strömming
PCB
PCB-153
Utanför
Stockholm
Kvädöfjärden
Strömming
Tånglake
Abborre
Samtliga arter
Vänern
Sjöar
Dioxin
Bottenhavet
Bottenviken och
Södra Östersjön
Nedgång efter 1975 med 510%/år
Halterna dubbelt så höga i södra
Sverige än i norra
4,5 ng/g färskvikt
0,08 µg/g lipid
0,03 µg/g lipid
Minskningen har stannat av
Samtliga arter
Strömming
Strömming/sill
2-4 pg/g färskvikt
Ca 1 pg/g färskvikt
Under 1 pg/g färskvikt
Halterna sjönk snabbt under 70talet, men har nu stannat av
Västerhavet
Vänern
Minskar 6-12% per år
Sjunkit fram till 80-talet, därefter
samma nivå
0,05 µg/g lipid
0,2 µg/g lipid
0,05 µg/g lipid
Högre än gränsvärdet i 75 % av
undersökta sjöar.
0,01 µg/g lipid
0,5 µg/g lipid
0,1 µg/g lipid
Oförändrade halter
Röding
-Kiruna
-Västerbotten
-Småland
Egentliga
Östersjön,
Kattegatt
Minskar (under 50ng/g färskvikt)
Öring
Ca 1 pg/g färskvikt
71
Bromerade
flamskyddsmedel
PBDE
Utanför Piteå
Utanför Skellefteå
Övriga platser
(Forsmark till
Haparanda)
Minskat sedan 90-talet
224 ng/g lipidvikt
75 ng/g lipidvikt
1-5 ng/g lipidvikt
Abborre
Minskar, men fortfarande höga
halter
HBCDD
BDE-47
BDE-153
BDE-154
Perflorerade
ämnen (PFAS)
PFOS
Egentliga
Östersjön
Utanför
Trelleborg
Västkusten
Sjön Bolmen
Hela svenska
kusten
Norra Egentliga
Östersjön
Västkusten
Strömming/sill
10-20 ng/g lipidvikt
Över 20 ng/g lipidvikt
Under 10 ng/g lipidvikt
20 ng/g lipidvikt
2 ng/g lipidvikt
3-4 ng/g lipidvikt
Allmän spridning
Gädda
Strömming
Över 20 ng/g färskvikt
Ca 10 ng/g färskvikt
Detekteras i de flesta prover från
fisk, men i låga halter < 4,7 ng/g
muskelvikt)
Bisfenol A
Halterna av och kvicksilver sjunker i de flesta fiskar som ingår i den nationella miljöövervakningen (tabell 3) och har halverats sedan 70-talet. Man har inte noterat några effekter hos
fisk som direkt kan kopplas ihop med förhöjda halter av kvicksilver. Lokalt och regionalt, i
närheten av tidigare stora punktutsläpp, innehåller dock bottensedimenten höga halter av
metaller som kan frigöras och spridas vidare i vattenmiljön. På flera platser längs Sveriges
kust och i några svenska insjöar, innehåller fisk i vissa fall höga halter av kvicksilver, vilket
skulle kunna få effekter på fåglar och vattenlevande däggdjur som äter fisk.
DDT och nedbrytningsprodukten DDE har också minskat kraftigt (70-90 procent)i fisk från
Östersjön, Kattegatt och Skagerack sedan slutet av 70-talet (tabell 3), då användningen av
DDT förbjöds. Regionala miljögiftsmätningar visar att DDT i röding från Vättern och i öring
från Vänern hade en sjunkande trend fram till slutet av 1980-talet, men att halterna därefter
legat på en låg och relativt stabil nivå.
Försök med administrering av nedbrytningsprodukten DDE till zebrafisk har visat på en
hämning av gonopodium, minskad uppvakningsbeteende och minskad spermieproduktion,
vilket indikerar att DDE har en androgen verkan i fisk. Om de DDT-halter som numera
uppmätts i fisk har hormonella effekter är oklart, men man bedömer att minskningen av DDThalterna i fisk sannolikt är huvudorsaken till att sillgrisslornas ägg har ökat i tjocklek sedan
DDT förbjöds (se vidare avsnitt 3.2.5 Fåglar).
Förbud mot användning av PCB har införts stegvis och resulterat i en successiv nedgång i
halterna hos vattenlevande organismer efter 1975 (tabell 3). Haltnedgången för PCB i fisk i
marin miljö har varit cirka 5 – 10 procent per år. PCB-halterna i strömming/sill är något högre
i Egentliga Östersjön och Bottenhavet än i Bottniska viken, Kattegatt och Skagerack.
Sammantaget bedöms statusen för den feta strömmingen som dålig runt hela Sveriges kust,
medan den mindre feta abborren bedöms ha hög status. Efter 1970-talet minskade halterna av
PCB i fisk relativt snabbt också i Vänern, men de senast åren har den nedåtgående trenden
stannat av. Medelkoncentrationen av PCB-153 i fisk mellan åren 2000–2008 i övriga sjöar
72
som ingår i miljöövervakningen är, i flera av sjöarna från Stockholm och söderut, mer än fyra
gånger högre än det gränsvärde som är satt baserat på den koncentration då inga effekter
uppkommer ens för den känsligaste arten (EQS 14). Endast i en fjärdedel av sjöarna är
koncentrationerna lägre än gränsvärdet. Vilka effekter som ovanstående PCB-halter har i fisk,
är oklart, men det kan ha effekter på reproduktion samt tillväxt och utveckling hos fisk. I
försök med administrering av PCB till fisk har man sett minskade halter av tillväxthormon i
plasman och i fält har man har sett korrelation mellan PCB-halter i levern och VTG i
svärdfisk. I fisk från San Fransisco Bay har man visat att PCB påverkar sköldkörtelns
funktion.
Dioxinhalterna i fisk från Östersjön sjunker inte längre (tabell 3). De högsta halterna uppmäts
i strömming från Bottenhavet och i Bottenviken, Östersjön och västkusten ligger halterna
något lägre. På vissa platser i Östersjön, utanför olika industrier (kopparindustri,
pappersindustri etc.) återfinns mycket höga halter i sedimentet och de högsta halterna har
uppmätts utanför Oskarshamn (210 000 pg/g torrsubstans). Typiska halter för övriga lokaler
ligger på 500-5000 pg/g torrsubstans. I Vänern minskade dioxinhalterna relativt snabbt under
70-talet, men de senast åren har den nedåtgående trenden stannat av.
Vilken effekt dessa koncentrationer har på fiskarna är oklart, men vid exponering av
zebrafisk-larver med subletala koncentrationer av dioxin (TCDD) så påverkade detta fiskarnas
simförmåga när de blev äldre. Andra försök visar att TCDD inducerar abnormiteter i ben och
brosk, som är koncentrationsberoende, om embryon exponeras. Det faktum att dioxinhalterna
inte längre sjunker och att det på vissa platser utanför industrier förekommer extremt höga
halter i sedimentet är oroande. Dioxiner ackumuleras i akvatiska organismer och är ett av de
giftigaste ämnen som vi känner till. Även exponering av fisk för låga halter kan få allvarliga
konsekvenser på tillväxt och utveckling.
Bromerade flamskyddsmedel är alla svårnedbrytbara, men graden av bioackumulerbarhet och
toxicitet skiljer sig. Användningen av bromerade flamskyddsmedel av typen polybromerade
difenyletrar (PBDE) ökade kraftigt under 1970-talet och under 1980-talet upptäcktes höga
halter i fisk. Efter 2004 infördes begränsningar i användningen av PBDE och produktionen
minskade. En undersökning av halterna av PBDE-47 i abborre längs kusten från Forsmark till
Haparanda visar att halterna varierar mellan 1-5 ng/g fettvikt (tabell 3). På två lokaler, utanför
Piteå och Skellefteå uppmättes 2009 mycket höga halter. Mätningar av bromerade
flamskyddsmedel i gädda i sjön Bolmen visar att halterna de senaste 10 åren har sjunkit.
Ett annat problem bland de bromerade miljögifterna är det högbromerade flamskyddsmedlet
Hexabromcyklododekan (HBCDD) som fortfarande används bland annat i textilindustrin och
vid tillverkning av polystyrenplaster. I en riskbedömning inom EU drogs slutsatserna att
HBCDD är svårnedbrytbart, bioackumulerande, mycket giftigt för vattenlevande organismer
och kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön. HBCDD visar relativt höga halter hos
många fiskarter, men minskar dock signifikant i strömmingsmuskel från Västerhavet och en
nedåtgående trend syns också i södra Egentliga Östersjön. Vilka effekter dessa halter har på
fiskarna är oklart, men efter administrering av olika bromerade flamskyddsmedel i maten till
zebrafiskar, kunde man konstatera att ämnena överfördes till äggen som senare lades.
Eftersom de bromerade flamskyddsmedlen bioackumuleras, kommer halterna att öka ju högre
upp i näringskedjan man kommer.
Perfluorerade ämnen (PFAS) är en stor ämnesgrupp som har tillverkats och använts under
mer än 50 år, men som först på senare år fått en ökad uppmärksamhet som potentiellt
14
EQS – Environmental Quality Standards. Baseras på studier framtagna inom EU.
73
miljöförorenande ämne. Halterna av PFOS i strömmingslever är homogena längs den svenska
kusten, med undantag för två lokaler i norra Egentliga Östersjön där halterna verkar ligga
något högre samt i lokalerna på västkusten som uppvisar något lägre halter, vilket tyder på en
allmän spridning i den svenska vattenmiljön (tabell 3). Vid exponering av zebrafisk-embryon
för 100, 200 och 400 μg/L PFOS, kunde efter 15 dagar en uppreglering av CRF och en
nedreglering av TSH mätas. Halterna av tyroxin (T4) var stabila, men nivåerna av
trijodtyronin (T3) ökade signifikant, vilket tyder på att PFOS påverkar sköldkörtelns funktion
(Shi et al 2009). Höga halter har också uppmätts i sillgrissleägg (se vidare avsnitt 3.2.5.
Fåglar).
TBT-halterna i sediment i referensområdena är knappt mätbara, i naturhamnar ligger halterna
på 5-15 μg/kg sediment, marinor och mindre hamnar, 30-100 μg/kg och stora hamnar, över
200 μg/kg. Specifika effekter av TBT på fisk i svenska vatten har inte undersökts, däremot
visar försök med administrering av 1 μg TBT/g kroppsvikt till Medaka, att befruktningen av
äggen minskar och att det sexuella beteendet förändras. I en annan studie, där fisk simmade
runt i 1, 10, 100 ng TBT/L, ökade halterna av testosteron och en hämning av ovariernas
utveckling kunde noteras. Detta kan innebära att risken att exponeras för halter som kan verka
hormonstörande är stor för fiskar som bökar runt och äter från botten i och i närheten av
hamnar och naturhamnar.
Varken vinklozolin eller atrazin finns längre i växtskyddsmedel godkända i Sverige och
resultaten av miljöövervakningen av växtskyddsmedel visar att endast spårmängder av
ämnena förekommer i bäckar och åar invid jordbruksmark och halterna ligger långt under de
riktvärden som bestämts. Vinklozolin har i tester visat sig ha anti-androgena effekter med en
minskning av äggproduktionen som följd och atrazin har i försök, där Fathead minnow
exponerats på lab, resulterat i att nivåerna av VTG ökade. I lab-försök testas vanligtvis dock
ett ämne i taget, vilket då inte speglar den faktiska exponeringssituationen ute i naturen.
Kunskapen om vilka effekter långvarig exponering av låga halter av många olika aktiva
ämnen, som ingår i växtskyddsmedel har på icke-mål organismer, är liten.
3.1.5
Amfibier
Reproduktion
Effekter på lab
Den vanligaste effekten som rapporterats hos amfibier efter exponering av hormonstörande
ämnen är förekomsten av oocyter i testikelvävnad, s.k. intersex. Intersex förekommer också
naturligt i olika grad hos olika arter och vid olika stadier under utvecklingen. Den groda som
vanligtvis används i experimentella studier, den afrikanska klogrodan (Xenopus laevis), har en
naturlig låg incidens av oocyter i testikelvävnad. Det finns dock inga övertygande bevis på att
intersex hämmar reproduktionen, på samma sätt som i fisk (Kortenkamp et al 2012).
Hos afrikansk klogroda, som exponerades för olika typer av polyklorerade bifenyler (PCB)
vid koncentrationen 10 μg/L, ökades förekomsten av intersex (Qin et al 2003).
Ftalater och bisfenol A har i försök med groddjur, påverkat reproduktionen. Förändringar i
antalet avkommor, lekbeteende och larvutveckling är några av effekterna. Dessa har kunnat
ses redan vid ng/L till μg/L (Oelmann et al 2009). Bisfenol A har i en studie inducerat
feminisering hos den afrikanska klogrodan (utan intersex), medan i en annan studie, gjord
med samma art, och exponering av 0,83-498 μg bisfenol A/L, inte hade någon effekt på
larvernas tillväxt, utveckling eller sexuell differentiering. In vitro försök visar att bisfenol A
kan inducera VTG produktion i hepatocyter (Kortenkamp et al 2012).
74
Exponering av Xenopus tropicalis med 0, 0,06 eller 0,5 nM (19-156 ng/L) av ett progestin
(Levonorgestrel, LNG) under tiden mellan kläckning och metamorfos, skadade allvarligt
äggledare och äggstockar samt fertilitet. Vuxna honor vilka exponerats för 0,5 nM saknade
helt äggledare och endast 1 av 11 honor lade ägg. Progestin kan alltså orsaka sterilitet hos
honor. Ingen effekt av LNG noterades hos hanarna.
Exponering av Xenopus tropicalis för 6, 60 och 600 pM av EE2 under tiden mellan kläckning
och metamorfos ökade förekomsten av fenotypiska honor åtta månader senare. Omkastning
av könen skedde vid så låga koncentrationer som 6 pM (1,8 ng/L). De hanar som inte blev
femininiserade lyckades sämre med befruktningen än kontrollhanar. Histologiska studier
visade att antalet spermatozoa i testiklarna var färre hos exponerade grodor, än hos kontrollgrodor (Gyllenhammar et al 2009b).
Clotrimazole, vilket är ett läkemedel mot svampinfektioner, har i försök med grodyngel (6, 41
och 375 nM clotrimazole) visat ge ökad aktivitet av aromatas 15 i gonaderna. Dock kunde man
inte se någon effekt på könsdifferentieringen (Gyllenhammar et al 2009a). Vilka effekter på
fenotypen, som detta kan innebära, är inte klarlagt.
Då leopardgrodor (Rana pipiens) exponerades för vatten från avloppsreningsverk ökade
incidensen av intersex. Vid analys av vattnet konstaterades att det innehöll naturliga
östrogener, EE2, nonylfenol och bisfenol A. Den östrogena aktiviteten i vattnet kvantifieras
genom beräkning av estradiol (E2) ekvivalenter (EEQ) till 1,7 ± 2,1 ng/L E2 (Sowers et al
2009).
Många studier på laboratorier har också visat att östrogener, t.ex. 17ß-östradiol (E2) och
etinylöstradiol (EE2), påverkar larvernas utveckling mot det feminina (Kortenkamp et al
2012).
Rapporter finns om att exponering av låga koncentrationer atrazin (0,1 μg/L) orsakar en
dramatisk feminisering av gonadutvecklingen hos hanar av afrikansk klogroda (Xenopus
laevis) (Hayes et al 2003, 2010, 2011). Man har också kunnat visa att grodyngel är extremt
känsliga för atrazin. Atrazin orsakar missbildade gonader och hermafroditism vid doser som
är 30 000 gånger lägre än de som visats orsaka yttre missbildningar hos grodor (Berg 2003).
Det finns även flera studier som inte kan påvisa att atrazin i koncentrationer 0,1-25 μg/L har
någon påverkan på differentieringen av gonaderna hos olika groddjur (Kortenkamp et al
2012).
Effekter i fält
Övriga världen
En retrospektiv studie från Illinois, USA, har rapporterat förekomsten av intersex hos en
lövgrodeart (Acris crepitans) mellan 1830-1996. Före 1930 var incidensen låg, men den ökade
under 1930-45 samtidigt som industrialiseringen ökade kraftigt. Högst var incidensen 19461959 då klororganiska ämnen användes. Efter begränsningen av användningen av DDT,
1960-1979, sjönk förekomsten av intersex för att sedan efter 1980 hamna på en låg nivå
(Reeder et al 2005).
Vid en jämförelse av förekomsten av intersex hos leopardgrodor (Rana pipiens) från åtta olika
lokaler i USA, så konstaterades att den enda lokalen där intersex inte förekom, var på en lokal
där atrazin inte kunde detekteras. I försök har visats att atrazin-halter ≥ 0.1 ppb stör
utvecklingen av gonader samt orsakar hermafroditism. Dessa effekter hittade man också på de
lokaler som förorenats av atrazin (Hayes et al 2003). I andra studier, där man har jämfört
15
Aromatas är involverat i omvandlingen av androgen till östrogen
75
förekomsten av intersex i jordbruksbygd med icke-jordbruksbygd, har man funnit
korrelationer mellan förekomst av intersex hos juvenila grodor och koncentrationen av
atrazin. I andra studier har man noterat lägre testosteronnivåer, samt femininiserade sekundära
karakteristika, såsom färgmönster, storlek på frambenen och nuptial pads hos agapaddor
(Bufo marinus) i jordbruksbygd (Kortenkamp et al 2012).
En ökad förekomst av intersex har också noterats hos leopardgrodor som lever på lokaler där
majs odlas. På dessa lokaler användes en mängd olika växtskyddsmedel och förekomsten av
intersex kunde korreleras med den sammanlagda mängden av de olika medlen, och inte med
atrazin bara. I Sydafrika kunde emellertid inga effekter av atrazin observeras i hangrodor av
Afrikansk klogroda (Xenopus laevis), däremot minskade nivåerna av testosteron hos honor
(Kortenkamp et al 2012).
Sverige
I Sverige har vi 11 arter av grodor och paddor. Groddjur, tillsammans med salamandrar
(vattenödlor) kallas amfibier.
Groddjurens reproduktion ingår inte i miljöövervakningsprogrammen och inga uppgifter om
effekter finns alltså i detta material. Det är väl känt att grodorna minskar i antal, men det är
oklart varför. Sannolikt är det en kombination av orsaker, t.ex. förändringar i habitaten och
miljögifter (Linder et al 2003, Cecilia Berg, personlig kommunikation).
Tillväxt och utveckling
Från hjärndelen hypotalamus frisätts ett hormon (TRH) som ger hypofysen order att
producera det sköldkörtelstimulerande hormonet TSH, vilket inducerar bildning av
sköldkörtelhormonerna T3 (trijodtyronin) och T4 (tyroxin). Aktiviteten i sköldkörteln och
tyroxin ökar under metamorfosen till dess att svansen börjar tillbakabildas, därefter sjunker
nivåerna. Utveckling av bakbenen är känsligt för halterna av tyroxin. Kortikosteron-nivåerna
ökar också under metamorfosen, vilket hämmar utvecklingen i tidigt skede och accelererar
utvecklingen under senare stadier av metamorfosen (Kortenkamp et al 2012).
Effekter på lab
Hos groddjur är metamorfosen, processen då grodan utvecklas från vattenlevande till ett liv
både på land och i vatten, också mycket känslig. Metamorfosen regleras av tyroxin, vilket
betyder att groddjur är särskilt känsliga för exponering av tyroxin-agonister eller –
antagonister som påverkar tyriod-hormonsystemet (Naturvårdsverket 2007, Carlsson och
Norrgren 2007).
Exponering av Afrikanska klogrodor för flamskyddsmedlet PBDE resulterade i förstorad
sköldkörtel vid 0,1 μg/L och försening av metamorfosen vid 1 μg/L. In vitro försök tyder på
att bromerade fenoler kan störa transporten av T4 och på så sätt hämma nivåerna av tyroxin
(Kortenkamp et al 2012).
In vitro studier antyder att bisfenol A eventuellt kan hämma frisläppandet av sköldkörtelstimulerande hormon (TSH) (Heimeier och Shi 2010).
Exponering av pentaklorfenol, endosulfan och dieldrin hämmar tillbakabildandet av svansen
hos afrikansk klogroda och endosulfan- och dieldrin-exponering åtföljdes av minskade nivåer
av sköldkörtelhormon (Kortenkamp et al 2012).
Växtskyddsmedlet endosulfans påverkan på yngel av vanlig padda (Bufo bufo) har undersökts
på laboratorium vid koncentrationer på 0,01, 0,05 och 0,1 mg/L, som är jämförbara med de
koncentrationer som man hittar i miljön. Endosulfan har hittats i grund- och ytvatten i
76
koncentrationer på 0,1 – 100 µg/L, och på mer än 0,5 mg/L i ytvatten vid extraordinära
ytavrinningstillfällen (Brunelli et al 2009). Resultaten på lab visar att 0,05 och 0,1 mg
endosulfan/L orsakade stört beteende, ökade tiden till att metamorfosen startade, ökade
incidensen av missbildningar i mun- och skelettdelar, gav ökad dödlighet samt minskad
kroppsvikt (kroppsvikten påverkades redan vid 0,01 mg/L).
Effekter av exponering av olika groddjur för i miljön relevanta koncentrationer av
växtskyddsmedlet Roundup (glyfosat som aktivt ämne) varierar beroende på grodart och i
vilket utvecklingsstadium som exponeringen sker. Då leopardgrodans larver (Rana pipiens)
exponerades, så minskade kroppslängden (snout-vent length, d.v.s. längden från nosen till
anus), tiden till start av metamorfosen blev längre, utvecklingen av svansen skadades samt
gonaderna blev missbildade. Studien visar att effekten inte kunde noteras vid exponering av
endast glyfosat, vilket indikerar att den tensid som ingår i Roundup också kan vara involverad
i responsen (Kortenkamp et al 2012).
Exponering av olika pesticider påverkar alltså larvernas tillväxt och utveckling. Dessutom har
man visat att blandningar av pesticider i vissa fall gav en kraftigare effekt, än om exponering
skedde med endast ett aktivt ämne (Hayes et al 2006).
Effekter i fält
Övriga världen
Hormonella effekter under tillväxt och utveckling är framförallt påverkan på metamorfosen
t.ex. på sköldkörteln, tyreoglobulin, bakdelens och nosens längd, hämning av resorptionen av
svansen etc. Studier av perklorat-exponerade amfibier i fält, visade att sköldkörtelns funktion
stördes. Oxgrodor (Rana catesbeiana) som fanns på en lokal kontaminerad med perklorat
hade fem gånger lägre förhållande bakben/kroppslängd än grodor från referenslokaler. Även
sköldkörteln var 2,5 gånger större hos grodorna på den förorenade lokalen än på
referenslokalen (Carr et al 2003).
Förhöjda halter av tyroxin hos ätlig groda (Rana esculenta) och gölgroda (Rana lessonae) har
observerats i jordbruksområden jämfört med icke-jordbruk (Kortenkamp et al 2012).
Hos leopardgrodor, som exponerats för vatten från avloppsreningsanläggningar, tog
metamorfosen längre tid och antalet djur som fullbordade metamorfosen var lägre, än normalt
(Kortenkamp et al 2012).
Sverige
Lokaler i Uppsala län där åkergroda (Rana arvalis), vanlig groda (Rana temporaria) och
vanlig padda (Bufo bufo) reproducerar sig undersöktes i juni och juli 2010 och 2011.
Grodyngel samlades in och morfologiska, histologiska och biokemiska undersökningar av
effekter som kan kopplas samman med störningar i sköldkörteln funktion gjordes. Hittills har
man inte funnit några tecken på störningar i sköldkörteln funktion (Carlsson 2011).
Beteende
Kortikosteron är ett hormon vilket avsöndras som ett svar på stress och är viktig för
frisläppandet av både sköldkörtelstimulerande hormon och adrenokortikotropt hormon.
Kortikosteron är sannolikt involverat i stress-inducerad metamorfos, vilket t.ex. sker om
dammen grodan bor i, torkar ut. Konsekvensen blir ofta att grodorna inte riktigt är redo för
metamorfosen och grodan blir mindre och i sämre kondition (Kortenkamp et al 2012).
77
Effekter på lab
Exponering av pesticider har visat ge ökade nivåer av kortikosteron i grodor (Hayes et al
2006).
Ingen effekt på grodornas beteende kunde noteras efter exponering av Xenopus tropicalis för
6, 60 och 600 pM av EE2 under tiden mellan kläckning och metamorfos (Gyllenhammar et al
2009b).
Försök med injicering av kortikosteron i Woodhouse paddor (Bufo woodhousii) har visat
förändringar i beteende. Paddor som injicerats uppvisade störningar i satellitbeteendet (Leary
et al 2006).
Effekter i fält
Övriga världen
Paddor i områden där marken är förorenad från kolförbränning, har högre nivåer av
kortikosteron och testosteron än paddor från referenslokaler (Hopkins et al 1997).
Sverige
Uppgifter om hormonella effekter på amfibiers beteende i den svenska naturen ingår inte i den
nationella miljöövervakningen och inga uppgifter har hittats vid sökningar.
Trender
Hos groddjur är metamorfosen, processen då grodan utvecklas från vattenlevande till ett liv
både på land och i vatten, mycket känslig. Metamorfosen regleras av tyroxin, vilket betyder
att groddjur är särskilt känsliga för exponering av tyroxin-agonister eller – antagonister som
påverkar tyriod-hormonsystemet. I undersökningar av olika grodyngel (åkergroda, vanlig
groda och vanlig padda) i lokaler i Uppsala län där reproduktion sker, har man hittills inte sett
tecken på störningar i sköldkörtelns funktion, men resultat från försök och studier i andra
delar av världen tyder på att olika aktiva ämnen i växtskyddsmedel har negativa effekter på
groddjurs reproduktion och på metamorfosen. Dock är flertalet av de aktiva ämnen i
växtskyddsmedel (t.ex. atrazin, endosulfan, pentaklorfenol), som i försök visat sig ha negativa
effekter på reproduktion och metamorfos hos groddjur, inte längre godkända i Sverige.
Halterna av dessa ämnen i den svenska naturen är överlag låga, men varierar under året, oftast
med högst halter under försommaren, under den period när grodans larver är som känsligast.
Eftersom de flesta grodarter lägger sina ägg i vattensamlingar exponeras de för vattenburna
föroreningar under den känsliga tid då embryot och ynglet utvecklas. Dessutom har man visat
att blandningar av pesticider i vissa fall ger en kraftigare effekt, än om exponering sker med
endast ett aktivt ämne. Det finns alltså anledning att misstänka att den cocktail av låga halter
av aktiva ämnen i växtskyddsmedel som grodan i många fall exponeras för under de
livsstadier då de är som mest känsliga för hormonell påverkan, kan ha negativa effekter på
reproduktion och metamorfos. Ökad förekomst av intersex har också konstaterats på
jordbruksområden i USA och korrelerats till den sammanlagda mängden av de olika medlen.
Växtskyddsmedel som innehåller glyfosat (t.ex. Roundup) är ojämförligt det ogräsmedel som
har den största försäljningen i Sverige (657 ton 2010) (Kemikalieinspektionen 2010).
Exponering av olika groddjur för i miljön relevanta koncentrationer av växtskyddsmedlet
Roundup visat att denna typ av produkt påverkar larvernas utveckling och metamorfosen.
Mätning av halter av olika miljögifter i amfibier ingår inte i den nationella miljöövervakningen. Inga sådana uppgifter har heller hittats i de sökningar som gjorts inom ramen
för denna kartläggning, men halterna av både PCB och flamskyddsmedel (PBDE) ökar i
sedimenten i den svenska naturen (tabell 1). I lab-försök då grodor exponerats för PCB (10
78
μg/L), har man kunnat se en ökad incidens av intersex och flamskyddsmedel, som PBDE, kan
vid 0,1 μg/L, störa sköldkörtelns funktion och metamorfosen. Det är oklart vilka halter som
återfinns i grodhabitat, men man har i vattnen utanför Stockholm uppmätt 0,2-0,3 μg/kg
torrvikt sediment.
Ämnen som förekommer i utsläppsvatten från avloppsreningsanläggningar har i försök bl.a.
visat sig störa reproduktionen, skada larvutvecklingen, äggledare och äggstockar samt öka
incidensen av intersex och omkastning av könen. Utsläppsvattnet innehåller bl.a. östrogenlika
ämnen såsom ftalater, bisfenol A, progestin, naturliga östrogener och EE2. I försök där den
afrikanska klogrodan exponerats för progestin i koncentrationer mellan 19-156 ng/L, har man
i den högsta koncentrationen konstaterat att honorna saknade helt äggledare och endast 1 av
11 honor lade ägg. Progestin är vanligt förekommande i ytvatten och i utsläpp från
avloppsreningsverk i Sverige i upp till 30 ng/L. Även ftalater och bisfenol A har i försök med
groddjur, gett förändringar i antalet avkommor, lekbeteende och larvutveckling. Dessa
effekter har kunnat ses redan på ng/L - μg/L-nivåer, vilket också är i nivå med vad som kan
hittas i miljön. Det finns alltså all anledning att vara oroad över hur utsläppen från
avloppsreningsverk påverkar våra groddjur.
I Sverige är flera groddjur rödlistade och kunskap om varför och hur mycket populationerna
sjunkit är dålig. En tredjedel av groddjuren befaras försvinna inom den närmaste framtiden.
Det finns sannolikt flera orsaker till detta, förutom miljögifter, såsom fragmentering av
habitaten, klimatförändringar, sjukdomar etc., varför det är angeläget att inkludera groddjuren
inom miljöövervakningen. Studier av effekter på grodor i naturen behövs, dels vid
bakgrundslokaler och dels vid lokaler där man misstänker att hormonstörande ämnen sprids
till naturen, t.ex. utanför industrier, avloppsreningsverk, deponier, jordbruksintensiva
områden etc.
Kunskapen om den grundläggande biologin hos amfibier är dålig, varför det är svårt att tolka
vilka effekter som man ser i miljön som är naturliga och vilka som kan härröras till
miljögifter. Intersex hos amfibier har rapporterats, men i vilken grad detta är naturligt och
vilka konsekvenser detta kan ha på reproduktionen är inte så väl känt.
3.1.6
Reptiler
Reptiler är en mycket underrepresenterad grupp inom forskningen om effekter av
hormonstörande ämnen, också internationellt. I Sverige finns tre ormarter (huggorm, snok,
hasselsnok) och tre ödlearter (skogsödla, sandödla, kopparödla).
Reproduktion
I gruppen reptiler är bestämning av könet både genotypiskt och temperaturberoende.
Variation på bara några grader kan ge antingen hane eller hona. Intersex hittas sällan i reptiler.
Könsdifferentiering medieras sannolikt av transkriptionsfaktorn SOX9, vilken uppregleras vid
”hanliga” temperaturer och aromatas som uppregleras vid ”honliga” temperaturer, av vilket
det senare resulterar i ökande halter av 17ß-estradiol (E2) in ovo 16 (Kortenkamp et al 2012).
Effekter på lab
I försök har man visat att p,p´-DDT i alligatorägg (100 ppb), vilka inkuberats i temperatur
som ger både honor och hanar, gav en feminisering, medan ägg som inkuberats i hanliga
temperaturer inte förändrade att de utvecklades till hanar. Varken E2 eller DDE påverkade
testosteronnivåerna eller storleken på penis (Milnes et al 2005).
16
In ovo - i ägget
79
I försök har man också visat att p,p´-DDT i sköldpaddägg (100 μg/kg, vilket är jämförbart
med de koncentrationer som man funnit på förorenade platser i Ontario), som inkuberats i
temperatur som ger honor, inte hade någon effekt på könsfördelningen (Portelli et al 1999).
Försök med atrazin har inte haft någon effekt på könsfördelningen hos kajmaner, inte heller
endosulfan, trots förändringar i testikelvävnadens morfologi. Bisfenol A (140 ppm) i
kajmanägg hade förmågan att feminisera individerna, trots att de inkuberades i temperaturer
som borde gett hanar (Kortenkamp et al 2012).
Atrazin har i laboratorieförsök med rödörad vattensköldpadda, gett fördelning av kön mot det
feminina, då äggen inkuberades i temperaturer som ger utveckling av båda könen. Ingen
effekt kunde ses då äggen inkuberades i temperaturer som ger hanar (Willingham 2005).
I en annan studie med huggsköldpaddor, där jorden runt äggen sprayades med atrazin och
han-producerande temperatur, kunde man se låga incidenser av intersex (De Solla et al. 2006).
Effekter i fält
Övriga världen
Studier av miljögifters påverkan på reptiler i naturen är få. En händelse som är väl
dokumenterad är plötslig minskning av alligatorer i Lake Apoka i Florida 1980. En tillverkare
av växtskyddsmedel hade dumpat stora mängder DDE samt andra kemikalier. Alligatorerna
hade drabbats av förändrade steroidnivåer, reducerade penisar, histologiska förändringar i
testikel- och ovarievävnad. Nivåerna av testosteroner minskade i nyckläckta ungar av hanligt
kön. Alligatorerna hade också förhöjda nivåer av klororganiska pesticider i serum (dieldrin,
oxyklordan, trans-nonachlor, DDT och dess metaboliter) (Kortenkamp et al 2012).
Hos Reeves dammsköldpadda (Chinemys reevesii) från ett förorenat område i Japan, kunde
inte induktion av VTG observeras, trots östrogenaktivitet, vilket indikerar att VTG inte är en
bra markör i sköldpaddor.
Sverige
Inga uppgifter om hormonella effekter på reptilers reproduktion i den svenska naturen har
kunnat hittas inom ramen för detta arbete.
Tillväxt och utveckling
Effekter på lab
Det finns för närvarande inga tester utvecklade för att studera hormonstörningar på lab hos
reptiler (Kortenkamp et al 2012).
Effekter i fält
Övriga världen
Endast några få undersökningar är gjorda på effekter av föroreningar på sköldkörteln.
Förhöjda nivåer av tyroxin (T4), men inte trijodtyronin (T3) kunde observeras i hanalligatorer från en sjö i Florida, som var förorenad med DDE (Crain et al 1999).
Huggsköldpadda (Chelydra serpentina) från en förorenad lokal invid Stora Sjöarna i Ontario,
rapporterades ha förhöjda halter av klororganiska pesticider (PCBs, PCDDs, PCDFs) i
plasman. Djuren hade också minskat förhållande mellan ”preclocal” längd (avstånd mellan
svansens början och kloaken) och ”posterior lobe” (definierat område på magen). Ägg som
samlats in från olika förorenade platser i södra Ontario hade höga halter av klororganiska
pesticider och PCB. Både honor och hanar som kläcktes från dessa ägg hade minskat
80
förhållande mellan ”preclocal” längd och kroppens storlek vid den mest förorenade lokalen
(Kortenkamp et al 2012).
Sverige
Inga uppgifter om hormonella effekter på reptilers tillväxt och utveckling i den svenska
naturen har hittats inom ramen för denna litteraturgenomgång.
Beteende
Effekter på lab
Det finns för närvarande inga tester utvecklade för att studera reptilers beteende (Kortenkamp
et al 2012).
Effekter i fält
Inga hormonella effekter på beteende hos kräldjur finns beskrivna i rapporten av Kortenkamp
et al 2012. Inga uppgifter om hormonella effekter på reptilers beteende i den svenska naturen
har heller hittas inom ramen för detta arbete.
Trender
De uppgifter som finns för reptiler i andra delar av världen, antyder att DDT kan påverka
könsutvecklingen mot det feminina och även sköldkörteln funktion hos reptiler. DDT har
mätts i sediment inom miljöövervakningen, men inte på land där våra svenska reptiler främst
lever, varför det inte är möjligt att uttala sig om de DDT-halter som finns i den svenska miljön
kan utgöra något hot. Positivt är dock att DDT-halterna minskar i den svenska naturen (tabell
1).
Bisfenol A har orsakat femininisering hos kajman-ägg, men om ämnet kan påverka våra
svenska reptiler går inte att dra någon slutsats om.
Även atrazin har i försök påverkat könsfördelningen mot det feminina, men atrazin-halterna i
den svenska miljön är låga och utgör troligen inte något hot mot reptilerna i Sverige. I försök
med blandningar av pesticider har man inom andra djurgrupper kunnat visa att blandningar i
vissa fall ger en kraftigare effekt, än om exponering sker med endast ett aktivt ämne. Det
finns alltså anledning att misstänka att den cocktail av låga halter av aktiva ämnen i
växtskyddsmedel som reptiler eventuellt exponeras för, kan ha negativa effekter på t.ex.
könsfördelningen.
Kunskapen om vad som styr svenska reptilers reproduktion, tillväxt och utveckling samt
beteende behöver stärkas. Kunskapen är dålig om vad som är normalt i reptilers utveckling
och vilka effekter av olika hormonstörande ämnen som finns i deras naturliga habitat.
Åtminstone en reptilart bör inkluderas i den nationella miljöövervakningen t.ex. genom att
jämföra djur på förorenade lokaler med referenslokaler. Tester för hormonstörande effekter i
reptiler bör utvecklas. Kortenkamp et al (2012) föreslår att utveckla en metod där man tittar
på ägg, vilka inkuberats i hanliga eller honliga temperaturer, och studera vilka effekter
hormonstörande ämnen kan ha.
3.1.7
Fåglar
3.1.7.1. Reproduktion
Effekterna av DDT på fåglars reproduktion var bland de första effekterna av miljögifter som
konstaterades. Nu är DDT förbjudet och halterna av ämnet och dess metaboliter sjunker, men
81
i dagsläget är det andra ämnen som dioxiner och polybromerade difenyletrar (PBCDs) som
släpps ut, vilka har konstaterats ha hormonella effekter på fåglar (Kortenkamp et al 2012).
Differentieringen av könsorganen hos fåglar påverkas av halten av östrogen. Höga halter gör
att organen differentierar i feminin riktning och låga halter gör att reproduktionsorganen blir
maskulina (Naturvårdsverket 2007). Fåglar under utveckling är således väldigt känsliga för
östrogenlika ämnen.
Effekter på lab
Administrering av metylkvicksilver i maten, i halter som återfinns i miljön (0,05-0,3 ppm
våtvikt), till vuxna storkar påverkade deras reproduktionsbeteende. Andelen homosexuella par
ökade och deras uppvakningsbeteende förändrades. Antalet ägg och flygfärdiga ungar blev
färre (Frederick och Jayasena 2010).
Ett flertal studier har gjorts för att undersöka effekterna av p,p’-DDE på skalbildningen hos
fåglar. Olika arter uppvisar mycket stora skillnader i känslighet och de vanliga
laboratoriearterna höns och japansk vaktel har låg känslighet. Injicering av 150 och 300 μg
DDT/hönsägg gav missbildningar i den högra äggledaren, och minskade nivåer av
progesteron i blodet. Hönor som injicerats med 37 eller 75 μg DDT/ägg, när de var i
äggstadiet, producerade i vuxen ålder deformerade ägg med tunnare skal. Det konstaterades
att deras skalkörtlar var missbildade och att aktiviteten av karboanhydras hade minskat (Holm
et al 2006).
I en serie experiment med ankor har man visat att p,p’-DDE, men inte p,p’-DDT, o,p’-DDT
eller o,p’-DDE, ger skalförtunning hos ankor och att en möjlig mekanism är påverkan på
prostaglandin-syntesen i skalkörtelns slemhinna (Blomqvist et al 2006).
Den största delen av den forskning som gjorts av hormonella effekter hos vilda fåglar, har rört
östrogenlika kemikaliers påverkan på reproduktionen, t.ex. PCB, organiska klorföreningar
(pesticider) och andra persistenta organiska ämnen, medan väldigt få undersökningar har tittat
på mer kortlivade ämnen såsom bisfenol A och ftalater (Kortenkamp et al 2012).
Låga doser av TCDD (10 och 20 ng/ägg) som injicerades i hönsägg, innan embryot började
utvecklas, orsakade missbildning av den högra äggledaren samt lägre progesteronhalter i
blodet. Att fåglarna i vuxen ålder la färre ägg än kontrollfåglarna var också en effekt som
noterades. Effekterna av injiceringen minskar med ökade ålder på ägget (Bruggeman et al
2005).
En forskargrupp i Uppsala har visat att exponering för östrogenlika miljögifter tidigt under
utvecklingen bl.a. orsakar testikel- och äggledarmissbildningar hos höna. De konstaterade
även att embryonal östrogenexponering leder till att honorna lägger ägg med förtunnat skal,
vilket innebär att äggskalsförtunning är en skada som grundläggs redan under embryonalstadiet snarare än en effekt som uppträder enbart efter exponering av den vuxna fågeln. Trots
att östrogen är nödvändigt för den honliga utvecklingen av könsorganen hos fågelembryon,
verkar det som om exponering för kroppsfrämmande östrogen leder till strukturella och
funktionella förändringar av äggledaren (Berg et al 2004).
Kycklingembryon som exponerades för 20 ng av östrogenet etinylöstradiol (EE2) eller
pesticiden DDT visar att differentieringen av Müllerian duct 17 är mycket känsligt för
miljögifter. Honorna fick ägg med tunnare skal än kontrollfåglar (Berg et al 2004, Berg
2011).
17
Embryonala äggledare
82
Injektion av 2 och 20 ng etinylöstradiol (EE2) i vaktelägg (Coturnix japonica) orsakar
deformering av äggledare hos den vuxna fågeln, vilket kan påverka reproduktionen negativt
(Berg et al 2001a).
Försök med injicering av bisfenol A i hönsägg, orsakar missbildningar i Müllerian duct i honembryon och feminisering av hanliga embryon (Berg et al 2001b).
Effekter i fält
Övriga världen
Lommar med höga halter metylkvicksilver i blodet, la färre kläckbara ägg och ungarna blev
inte flygfärdiga, jämfört med kontrollfåglar. Nivåer av östradiol (E2) hade en negativ
korrelation med halterna av metylkvicksilver hos vit stork och erhållandet av den fullvuxna
fågelns fjäderdräkt (Kortenkamp et al 2012).
Introduktionen av DDT orsakade en kraftig nedgång av den vithövdade havsörnen (bald
eagles) i Everglades, Florida. Fåglarna klarade inte av att bygga bon, de la färre ägg, och de
ägg som lades kläcktes inte. Örnpopulationen minskade även i områdena kring de stora
sjöarna mellan 1950-70, dock inte lika kraftigt som i Florida. Vissa områden i Lake Ontario,
vilka tidigare hade stora populationer av örn, hade 1996 inte ett enda par. PCB, hexaklorbensen (HCB) och dieldrin nämns också i sammanhanget som möjliga orsaker till nedgången.
Även hos häger, gråtrut, skarv och tärnor rapporterades effekter såsom äggskalförtunning,
missbildning av ungarna, hög dödlighet av ungarna och dålig utveckling. Föroreningar kunde
korreleras till dessa effekter. Att äggen dog, kunde korreleras med PCB-exponering
(Kortenkamp et al 2012).
Missbildningar i reproduktionsorganen hos embryon har rapporterats i fältstudier i
Massachusetts i USA, vilka har kunnat kopplas till höga halter av polyklorerade bifenyler
(PCB) och dioxiner. Denna missbildning gick tillbaka efter kläckning och det var oklart om
fertiliteten påverkades. I Norge har man kunnat koppla POP-föroreningar till skev
könsfördelning hos silltrut. Höga nivåer av klororganiska ämnen i blodet gav kläckning av
fler honor, medan låga nivåer gav fler hanar (Kortenkamp et al 2012).
Andra effekter som kan kunnat kopplas ihop med exponering av klorerade kolväten och
nonylfenol är att ungarna inte blev flygfärdiga hos svalor som hade bon nära ett avloppsreningsverk i Vancouver (Kortenkamp et al 2012).
Sverige
Äggskalsförtunning har påvisats hos flera fågelarter i akvatiska miljöer i Sverige och effekten
har i en del fall påverkat populationsutvecklingen hos arten. Det finns en stark koppling
mellan DDE-belastning och skalförtunning (Naturvårdsverket 2008). Under 1970-talet var de
mest utsatta arterna på väg att utrotas.
Pilgrimsfalk
Pilgrimsfalken fanns tidigare i hela landet, men populationerna minskade kraftigt under 50-,
60- och 70-talen. I mitten av 1970-talet fanns totalt cirka 15 par, men i början av 1990-talet
började populationerna att öka. Kvicksilverbetning var sannolikt en starkt bidragande orsak
till pilgrimsfalkens populationsminskning i Sverige.
Tunnskaliga ägg från svenska pilgrimsfalkar har hittats i museimaterial från så långt tillbaka i
tiden som 1947. Undersökningar visar att en skalförtunning på 15-20 procent ledde till
försämrad ungproduktion, vilket i sin tur ledde till en minskning av den svenska populationen
av pilgrimsfalk (Naturvårdsverket 2008). Analyser av ägg insamlade från Sverige under
perioden 1972-1981 visade att halterna av DDE, PCB och kvicksilver var bland de högsta
uppmätta i Europa. Skaltjockleken för pilgrimsfalksägg mätta under 2000-talet är cirka 7-10
83
procent tunnare än normalt vilket indikerar att pilgrimsfalkarna fortfarande är påverkade av
DDE (Naturvårdsverket 2011b).
Utsättning av ungar från aveln inleddes i sydvästra Sverige 1982 och avslutades 1997 och
under denna period ökade antalet par från två till 23. År 2010 hade antalet häckande fåglar
ökat till 94 par. Detta berodde på att reproduktionen för de vilda pilgrimsfalkarna förbättrades
samtidigt som överlevnaden för främst gamla fåglar ökade till följd av minskande halter av
miljögifter i bytesdjuren och ett minskat jakttryck. Det finns två häckande populationer av
pilgrimsfalk i Sverige, en i norra och en i sydvästra Sverige. Den norra populationen livnär
sig främst på vadare och änder, medan den sydliga populationen lever på terrestra fåglar.
Fiskgjuse
Mätningar av skaltjockleken hos ägg från fiskgjuse visade att skal från perioden 1947-67 i
medeltal var ungefär 13 procent tunnare än skal från perioden 1860-1946. Skal som samlats in
från okläckta ägg 1962-73 var ungefär 11 procent tunnare än skal insamlade före 1947 och
skal från krossade ägg från 1962-73 var hela 20 procent tunnare än skalen från tiden innan
1947. Reproduktionsframgången hos fiskgjusarna var negativt korrelerad med DDT- och
kvicksilverkoncentrationerna i äggen, men inte med PCB-koncentrationen (Naturvårdsverket
2008).
Det finns ingen studie som visar på en negativ påverkan av kvicksilver på populationen, trots
att kvicksilverhalterna i fjädrar idag är högre än den naturliga bakgrundsnivån. Halterna av
kvicksilver i fjädrar har dock minskat de senaste decennierna medan halterna av kvicksilver i
okläckta ägg inte har visat samma nedåtgående trend. I en studie av okläckta ägg insamlade i
södra och mellersta Sverige under 1970-1973 var halten i medeltal 1,04 ppm torrvikt och
under 1974-1982 i sydvästra Sverige var halterna i genomsnitt 1,02 ppm torrvikt, d.v.s. ungefär
samma. Undersökningar från 1960- och 1970-talet visade på en försämrad reproduktion och
populationsutveckling för fiskgjusen. Kvicksilverhalter högre än 1,5 ppm i ägg orsakade
äggskalsförtunning och skadliga effekter på fågelembryon vilket ledde till en försämrad
reproduktionsframgång (Naturvårdsverket).
Fiskgjusen har haft en positiv utveckling i Sverige sedan 1970-talet. Populationsutvecklingen
följdes under perioden 1973-1988 i 5 olika delområden och en positiv utveckling med en total
ökning på 18 procent noterades för perioden. Sträckräkning vid Falsterbo visar en ökning av
antalet observerade fåglar med 70 procent mellan 1988 och 2011 18 medan den årligen
genomförda övervakningen av olika fågelarters populationsutveckling visar att
fiskgjusepopulationen i Sverige har varit ungefär lika stor sedan mitten av 1980-talet.
Havsörn
Genom sin position högst upp i näringskedjorna är havsörn en viktig miljöindikator.
Reproduktion och beståndsutveckling hos havsörn i Bottniska viken, Egentliga Östersjön och
Kattegatt-Skagerrak har övervakats sedan 1964. Övervakningen av havsörn omfattar samtliga
kända revir. De variabler som undersöks är andelen reproducerande par i beståndet och
kullstorleken. Hos havsörnen var häckningsresultatet längs Östersjökusten mycket dåligt
under 1970-talet, endast 20 procent av häckningarna var lyckade. I undersökningar där man
jämförde produktiviteten (antal ungar per par och år) hos sex olika havsörnspopulationer fann
man att produktiviteten var lägst i de populationer där koncentrationerna av DDE och PCB
var högst. Från början av 1980-talet och in på 1990-talet har det stadigt förbättrats och planat
ut, men är fortfarande något sämre än före 1950. Kullstorleken är fortfarande mindre än den
var före 1950 och skillnaden beror främst på att kullarna i södra Bottenhavet är små.
18
http://www.falsterbofagelstation.se/index_s.html
84
Häckningsresultatet 2010 var något sämre än åren innan, och ligger på cirka 70 procent.
Sannolikt berodde detta på den stränga vintern 2009-2010 samt att utfodringen inom projektet
Havsörn har upphört (Helander 2010, Helander 2011a, 2011b, 2011c).
Kungsörn
Kungsörnen har minskat i antal i fjälltrakterna de senaste 15 åren, och ökat vid kusterna
(Naturvårdsverket). Kungsörnen är fortfarande hotad, men populationen är förhållandevis
stabil. Antalet lyckade häckningar varierar mellan åren, mycket beroende på tillgången till
föda. Den svenska populationen har inga inavelsproblem tack vare ett gott utbyte med den
finsk-ryska stammen (Miljötrender 2:2010).
Sillgrissla
Inom miljöövervakningen mäts skaltjockleken hos sillgrissleägg från Stora Karlsö och efter
en ökande trend sedan början av 1980-talet ligger nu skaltjockleken ungefär på bakgrundsnivån (Naturvårdsverket 2008).
Tillväxt och utveckling
Effekter på lab
Hormonstörande ämnen som testas i laboratorieförsök, verkar ha samma effekter som man
har sett ute i naturen. Vid subkutan administrering av PBDE (totaldos 1740 μg/kg kroppsvikt),
kunde man efter sex månader konstatera minskade nivåer i blodet av sköldkörtelhormon.
Hönsembryon vilka injicerats med 20 respektive 50 ng TCDD på fjärde eller åttonde dagen
efter befruktning, hade högre T3/T4 förhållande än kontrollfåglarna vid sex veckors ålder.
Fåglarna som utvecklades från de behandlade äggen hade också en lägre tillväxttakt än
kontrollerna (Kortenkamp et al 2012).
Försök med matning av tornfalkar med 5-7 μg PCB per dag antyder att ämnet kan verka
genom fler generationer. F1 äggen kom att innehålla i medeltal 34 μg PCB och i F2
generationen kunde man se ökade nivåer av T3 i blodet hos honor, och minskade nivåer hos
hanar (Fernie et al 2003).
Effekter i fält
Övriga världen
Metylkvicksilver har kunnat korreleras till förändringar i sköldkörteln. Svalornas ungar, från
en lokal nära en kvicksilverförorenad flod, hade högre halter kvicksilver i blodet och lägre
nivåer av sköldkörtelhormon, än fågelungar från referenslokaler (354 ± 22 respektive, 17 ± 1
ppb kroppsvikt) (Wada et al 2009).
Förändringar i sköldkörteln och dess funktion har också noterats i ett antal olika rovfåglar.
Förstorade sköldkörtlar, struma och minskade depåer av sköldkörtelhormon har konstaterats i
gråtrut på lokaler invid de Stora sjöarna, vilka var kontaminerade med PCB. I vithövdade
havsörnar i British Colombia och Kalifornien har man också visat på negativ korrelation
mellan halterna av sköldkörtelhormon i blodet och halterna av PCB och DDT i kroppen.
Minskade nivåer i blodet av sköldkörtelhormon hos trutar i Norge, har korrelerats med
förhöjda nivåer av klororganiska föreningar i blodet (Kortenkamp et al 2012). I Japan har
man sett en korrelation mellan morfologiska förändringar i sköldkörteln och förhöjda halter
av dioxin och PCB i muskelvävnad (5-13 pg TEQ/g kroppsvikt), lever (9-46 pg TEQ/g
kroppsvikt) och fett (180-4600 pg TEQ/g kroppsvikt) (Chiba et al 2009).
85
Sverige
Sillgrissla
Kroppsvikten hos sillgrissleungar som lämnar bona på Stora Karlsö minskade under perioden
1989-2000 med ungefär 0,5 procent per år. Orsaken till den minskade kroppsvikten har
sannolikt inte berott på hormonella effekter, utan föreslagits vara kopplat till att beståndet av
skarpsill ökat, vilket leder till minskat energiinnehåll i de enskilda fiskarna (Österblom et al
2006). Kroppsvikten hos ungarna har under senare år varit högre igen samtidigt som antalet
skarpsillar har minskat, varvid dieten består av annan fetare fisk.
Stare
Bevakning av häckningsframgången hos staren visar att den genomsnittliga äggkullstorleken
var hög 2010, medelantalet flygfärdiga ungar det högsta någonsin liksom andelen ägg som
resulterade i flygfärdiga ungar. Långsiktigt över hela bevakningsperioden sedan början av
1980-talet är trenderna svagt positiva. Resultaten föranleder inga misstankar om att det i de
terrestra miljöerna skulle finnas någon väsentlig negativ faktor som involverar miljögifter
(Svensson 2011).
Beteende
Fåglar har ett mycket komplext beteende, av vilka många är kopplade till parningsritualer och
omhändertagande av äggen och ungarna. Beteendet är således väldigt viktigt för fåglarnas
reproduktion.
Effekter på lab
I försök med administration av metylkvicksilver (0,05-0,3 ppm våtvikt foder) till vit ibis
(pelikanfågel), konstaterades en ökad bildning av par med två hanar och minskat
uppvaktningsbeteende. De homosexuella paren byggde bo tidigare, var också mindre
aggressiva och uppvaktades av andra hanar än sin partner (Frederick och Jayasena 2010).
Sparvfalk som matats med PBDEs visade också minskat uppvakningsbeteende. Både fåglar
som fått en hög dos (1,6 ppm våtvikt foder) och de som fått en låg dos (0,3 ppm våtvikt foder)
tillbringade mindre tid i boet, kopulerade mindre och deltog i färre uppvakningar än
kontrollfåglar. Zebrafinkar som matades med 40 μg PCB-mix/fågel blev mycket aktivare
bobyggare och fick ungar med högre dödlighet än kontrollerna (Kortenkamp et al 2012).
Kloakkörteln, vilken är beroende av androgener för att utvecklas, blev signifikant mindre och
manligt sexuellt beteende blev mindre hos den vuxna fågeln, då vaktelägg behandlades med
0,5-5 μg/ägg atrazin och/eller 20-40 μg/ägg av DDT metaboliten p,p’-DDE . Vid exponering
av vaktelägg med 25, 50 eller 100 ppm av anti-androgenen vinklozolin, fick de vuxna hanarna
mindre testiklar, lägre halter av testosteron i blodet och förändringar i uppvaktningsbeteende
(Kortenkamp et al 2012).
Andra fågelarter, t.ex. sparvar, vilka fångades och gavs 2 mM vinklozolin per dag under 10
veckor, fick förändrat beteende. Hanarnas gnuggande med näbben ökade, vilket ledde till att
de fick större framgång hos honorna jämfört med obehandlade hanar (Satre et al 2009).
Östrogeners effekter på beteende hos hanar kan delas upp i tre grupper, effekter på lång sikt
(demaskulinisering av sexuellt beteende), effekter på kort sikt (påverkan på omvandlingen av
testosteron till östrogen, vilket påverkar hanligt beteende) och ultra-kort sikt (förändringar i
aromatasaktivitet) (Balthazart 2006).
86
Effekter i fält
Övriga världen
Ökade halter av kortikosteron har noterats i lom som vistas på platser förorenade med
metylkvicksilver och andra POPs samt nedreglering av kortikotropin hos svalor. Talgoxar
som häckade invid ett smältverk, där marken var förorenad med bly, fick ungar med
asymmetrisk fjäderdräkt. Lommar från Maine i USA med höga halter av metylkvicksilver i
blodet studerades och man fann att de gjorde färre försök att häcka, tillbringade mindre tid i
boet, än fåglar med låga halter i blodet (Kortenkamp et al 2012).
Polygami har observerats hos fiskätande fåglar och är särskilt vanligt i områden som är
förorenade med POPs. I en koloni av tärnor på Bird Island i Massachusetts var ungefär 20
procent av honorna involverade i par av samma kön och i konstellationer med två eller tre
honor per hane. Det konstaterades att dessa honor var av lägre fenotypisk kvalitet än i de
heterosexuella paren. Äggläggningen skedde senare och bestod av färre ägg, samt med en
lägre kläckningsfrekvens än kontrollfåglarnas. Polygami har också observerats i områden
förorenade med klororganiska pesticider, PCB och POP i lokaler invid de Stora Sjöarna i
USA och Kanada (Kortenkamp et al 2012).
Gråtrutar som häckade i förorenade områden vid Lake Ontario, försvarade inte sina bon,
spenderade kortare tid i boet, ruvade kortare tid än fåglar från kontrollokaler. Gråtrutar i
förorenade områden i Lake Michigan har visat på ökad aggression, jämfört med fåglar från
icke-förorenade lokaler. Färre ägg som kläcktes och färre flygfärdiga ungar observerades
också i det förorenade området. I de arktiska delarna av Norge har man kunnat koppla halter
av POPs till minskad närvaro i boet (Kortenkamp et al 2012).
Beteendeförändringar har man även sett hos fåglar som inte äter fisk, t.ex. hos svalor. I PCBförorenade områden vid Hudson river, byggde svalorna mindre bon av lägre kvalitet än svalor
i områden med mindre belastning (Kortenkamp et al 2012).
Sverige
Bengt Silverin, Göteborgs universitet, studerar beteendeförändringar, stress och miljöfaktorer
hos vilda fåglar. FORMAS beviljade 2006-2009 ett projekt ”Bör vi oroa oss för att
östrogenhärmande miljögifter påverkar fortplantningsbeteenden hos tättingar? Effekter av
tidig östrogen exponering på det fenotypiska könet hos fågel”. Inga publicerade resultat har
dock hittats från denna studie.
Trender
Kvicksilverhalterna i sillgrissleägg har sjunkit med cirka 1,5 procent årligen sedan 1969, och
låg 2009 på cirka 0,2 mg Hg/kg våtvikt (tabell 4). Försök som gjorts för att titta på hur
kvicksilver påverkar fåglar har främst handlat om administrering av kvicksilver i maten, men
vilka halter i äggen som detta kan ge är okänt. Eftersom kvicksilverkoncentrationerna i många
sjöar inte visar någon tydlig minskning är troligen halterna i många fågelarters ägg fortsatt
höga. Det är svårt att dra några slutsatser, men sannolikt finns en risk att fåglarna fortfarande
påverkas negativt då kvicksilver också har kunnat korreleras med lägre nivåer av
sköldkörtelhormon och störningar i beteende.
Att DDT och DDE orsakat försämrad skalkvalité hos flera arter stöds både av fältdata och av
experimentella studier. Sedan början av 1970-talet har DDT-innehållet i sillgrissleägg från
Stora Karlsö minskat med totalt cirka 95 procent, från cirka 500-700 mg/kg lipidvikt till cirka
10 mg/kg lipidvikt (tabell 4). Injicering av 37 eller 75 μg DDT/ägg i höna orsakar senare
87
missbildningar av äggen som den vuxna fågeln lägger. Enligt Svenska ägg 19 innehåller ett
normalstort hönsägg cirka 5 g fett, vilket då skulle innebära att (37-75 μg DDT/5g fett => 7,415 mg DDT/kg fett) de halter som återfinns i sillgrissleägg eventuellt skulle kunna påverka
deras reproduktion negativt. Observera att hönor dessutom bedöms ha låg känslighet för DDT
jämfört med andra fåglar. DDT och DDE har i försök på höna och vaktel (20-40 µg/ägg => 48 mg/kg fett) också visat sig kunna påverka beteendet.
Halterna av DDT-föreningar har också minskat betydligt i havsörn och andra rovfåglar och
DDE-koncentrationerna är nu lägre i havsörn än vad man bedömer kunna påverka
reproduktionen.
PCB i sillgrisslor från Östersjön och Västerhavet har minskat sedan 1970-talet, från cirka 300
mg/kg lipidvikt till 6,7 mg/kg lipidvikt och PCB-koncentrationen i havsörnsägg från
Östersjökusten halverades från mitten av 60-talet till mitten av 90-talet (tabell 4). Om dessa
halter stör reproduktionen är oklart, men det har funnits en stark korrelation mellan halter av
DDT och PCB och produktivitet hos havsörnarna. PCB-halterna i havsörnsägg minskade efter
förbudet under 1970-talet, men produktiviteten började inte öka förrän i mitten på 1980-talet.
Då koncentrationerna minskade i äggen, kunde de unga honorna börja reproducera sig, medan
de äldre honorna, som exponerats för högre halter tidigare i livet, förblev improduktiva.
Bedömningen är att PCB inte längre påverkar reproduktionen. Däremot har man i Japan
kunnat korrelera förhöjda halter av PCB i muskelvävnad (1,5 pg-TEQ/g våtvikt) hos
storskarv, med morfologiska förändringar i sköldkörteln, vilket antyder att tillväxten kan
påverkas negativt vid förhöjda PCB-nivåer. En population havsörnar i södra Bottenhavet
reproducerar sig dåligt (döda ägg, färre ungar) och man misstänker att några andra miljögifter
kan vara orsaken till detta.
19
http://svenskaägg.com/?p=19810&m=3561
88
Tabell 4. Halter i fåglar (Bignert el al 2010, Helander 2010, Holmström et al 2010, Larsson et al
2011, Naturvårdsverket 2008, Nyberg et al 2011, Sternbeck et al 2011 samt Miljöövervakningsdata)
Ämne
Plats
Fågel
Kommentar
Metaller – Pb, Cd
Södra och mellersta
Sverige
(jordbruksmark)
Stora Karlsö
Stare
Minskat med ca 10% årligen.
Sillgrissleägg
Minskat med 1,5% årligen från 1969
till 2009.
Sjöar
Olika arter
Stora Karlsö
Sillgrissleägg
Västerhavet och
Östersjön
Stora Karlsö
Havsörn
0,2 mg Hg/kg våtvikt (2009).
Halterna av kvicksilver i ägg från
andra arter har i flera
undersökningar visats ligga på
nivåer som misstänks kunna orsaka
effekter på reproduktionsförmågan.
Kvicksilverkoncentrationerna i
många sjöar inte visar någon tydlig
minskning och troligen är halterna i
många fågelarters ägg fortsatt höga.
Minskat med 95 % sedan 70-talet
10 mg/kg lipidvikt (2009).
Äggskalen har ökat i tjocklek efter
förbudet.
Minskat betydligt sedan 70-talet.
Östersjökusten
Havsörnsägg
Dioxin
Stora Karlsö
Sillgrissleägg
Bromerade
flamskyddsmedel
BDE-99
BDE-153
Jordbruksmark
Stare
BDE-47, BDE-99
Stora Karlsö
Metaller - Hg
DDT, DDE
PCB
PCB-153
Sillgrissleägg
Minskat med 90 % sedan 70-talet
10 mg/kg lipidvikt.
Minskat betydligt sedan 70-talet
51 mg/kg lipidvikt (1995-97).
Minskat sedan 60-talet. Ingen
minskning senaste 20 åren.
20 ng/kg TCDD (2005).
132 ng BDE-99/kg färskvikt, muskel
(högsta uppmätta halten 2006).
Pilgrimsfalk
Är dominerande i ägg från svenska
pilgrimsfalkar.
Sillgrissleägg
Minskat sedan början av 90-talet.
HBCDD
Perflorerade
ämnen (PFAS)
Stora Karlsö
Sillgrissleägg
PFOS
Sydvästra Sverige
Pilgrimsfalksägg
Bisfenol A
89
Ökande trend sedan 70-talet (3% per
år), möjligen avtagande.
100-200 µg/kg lipidvikt.
Ökande trend sedan 80-talet (8% per
år), möjligen har ökningen planat ut.
600-1200 µg/kg lipidvikt
Exponentiellt ökande trend sedan
mitten av 70-talet, ökningen är
möjligen avtagande.
Ingen uppgift
Dioxiner har övervakats i sillgrissleägg sedan slutet av 1960-talet. Halterna har minskat under
perioden, med undantag för de senaste 20 åren och nivåerna av TCDD låg 2005 på cirka 20
ng/kg våtvikt (tabell 4). Injicering av 10-20 ng TCDD/ägg hos höna orsakar missbildning av
äggledarna, d.v.s. cirka 200 pg TCDD/g våtvikt (beräknat på att ett hönsägg väger cirka 50 g).
Detta kan indikera att de halter av TCDD som återfinns i sillgrissleägg inte påverkar
reproduktionen negativt, men det finns många fler dioxiner i miljön, som man inte mäter.
Dessutom har man i försök sett att injicering av 10 ng TCDD till ägg (d.v.s. cirka 200 ng/kg
våtvikt), påverkade aktiviteten i sköldkörteln hos höna.
Den nedåtgående trenden av bromerade flamskyddsmedel, som vi kan se i strömming (tabell
3) syns dock inte i sillgrissleägg. Halterna av lågbromerade flamskyddsmedel, t.ex. BDE-47
och BDE-99, har minskat sedan början av 1990-talet i sillgrissla (tabell 4), men HBCDD
minskar inte. Där kan man tvärtom sett en ökande trend, med cirka 3 procent per år sedan
1970-talet. Möjligen har ökningstakten börjat avta de senaste tio åren. Halterna låg 2010 på
cirka 100-200 µg/kg lipidvikt. Oklart vilka effekter detta ämne har på fåglar, men vid
subkutan administrering av PBDE (1740 μg/kg kroppsvikt) till stare, kunde minskade nivåer
av sköldkörtelhormon mätas.
I ägg från Stora Karlsö har halterna av PFOS ökat med cirka 8 procent per år sedan slutet av
1960-talet och koncentrationen i äggen ligger nu runt 600-1200 ng/g färskvikt. Det finns dock
tecken på att ökningen börjar plana ut. PFOS ökar också kraftigt i pilgrimsfalkens ägg.
Halterna av PFOS i äggen är i dagsläget bedöms vara nära de halter som man har kunnat
påvisa en toxisk effekt i flera studier (Naturvårdsverket 2008).
3.1.8
Däggdjur
Däggdjur lever länge och når sexull mognad sent och utsätts därför för mycket högre doser av
miljögifter än kortlivade arter.
Reproduktion
I däggdjur omvandlas testosteron till östrogen i fostrets hjärna, vilket maskuliniserar och
organiserar hjärnan, så att individen i vuxen ålder beter sig maskulint. Brist på testosteron
initierar en feminin fenotyp (Naturvårdsverket 2007). Effekter på reproduktionen hos
däggdjur av hormonstörande ämnen kan också vara t.ex. sammanväxningar och vävnadsförändringar i livmodern, cystor, resorption eller abortering av foster samt dödfödda ungar.
Effekter på lab
Inga försök med hormonella effekter av enstaka ämnen har gjorts på marina eller terrestra
däggdjur (Kortenkamp et al 2012). Djuren är stora och lever länge, vilket gör att experiment
skulle bli långvariga och opraktiska.
Försök med att utveckla tester med cellkulturer pågår. Cellinjer från hud, testikelvävnad och
lungor odlas för att undersöka toxiciteten av t.ex. bensopyren. Resultaten visar att bensopyren
är mycket mera toxiskt för testikelvävnad än för de andra vävnader som testades. Metoder att
använda material från hudbiopsier från delfiner har också utvecklats (Kortenkamp et al 2012).
Effekter i fält
Övriga världen
Marina däggdjur
Marina däggdjur är speciellt utsatta för miljögifter av flera skäl. Dels består deras diet av fisk
eller fiskätande varelser, dels har kroppen ett tjockt isolerande lager av fett, i vilket miljögifter
kan lagras. Under perioder när tillgången på mat är mindre, kommer fettlagret att användas
90
och i och med det, miljögifter att frigöras i kroppen. Honor kan göra sig av med en del av
dessa miljögifter genom placentan till fostret eller senare när ungen diar. Risken att ungarna
exponeras för höga halter av miljögifter är därför hög.
Halterna av POPs i marina däggdjur är hög och stigande. Korrelation mellan halter av POPs i
blodserum och rubbningar i reproduktionen har noterats hos ett antal olika valar (Kortenkamp
et al 2012). Sälpopulationer på västra Atlantkusten har belastningar av PCB, liknande de som
orsakar störningar i reproduktionen. PCB koncentrationen i späck var högst i unga sälar
(56 800-60 500 µg/kg lipidvikt) och i samtliga undersökta åldrar låg halterna inom de värden
vilka man bedömer att skador på reproduktionen (25 000-77 000 µg/kg lipidvikt) kan bli
följden (Shaw et al 2005).
I en utrotningshotad art av späckhuggare på Kanadas västkust, där populationen minskade
med 20 procent mellan 1996 och 2001, fann man halter av PCB i späcket som var högre än
halter som man vet orsakar reproduktionsstörningar i säl (högre än 17 000 µg/kg lipidvikt)
(Krahn et al 2009). Reproduktionsstörningar har påträffats hos flasknosdelfiner i Indiska
Oceanen, där 60-78 procent av kalvarna till förstföderskor var dödfödda eller dog strax efter
födseln. En hög incidens av cystor hittades i PCB kontaminerade delfiner i Medelhavet. Dessa
cystor bildas när ägglossningen hämmas. Sälungar har oftast högre serumhalter av PCB och
andra föroreningar än vad vuxna djur har, beroende på överföring via placentan och under
diandet (Kortenkamp et al 2012).
Terrestra däggdjur
Hos isbjörnar på Grönland har man sett effekter på de hanliga könsorganen, såsom minskning
av testikellängd och längd och vikt hos penisbenet (baculum) och kunnat korrelera detta till
höga halter av organiska halogena substanser hos både adulta och subadulta djur (Sonne et al
2006).
Sverige
Marina däggdjur
Säl
I Sverige finns det tre stycken sälarter, gråsäl, knubbsäl och vikaresäl. Gråsäl är den
vanligaste sälarten i Östersjön och vikaresälen är stationär i Bottenviken (Härkönen et al
2011).
Tidiga studier av sälar i områden med stora föroreningar i Östersjön och i Nordsjön, visade på
höga nivåer av missbildningar i reproduktionsorgan. På 1960- och 1970-talen, noterade man
att över 40 procent av vikarehonor från Bottenviken hade skador på livmodern, främst
förträngningar i livmoderhornen (stenoser och ocklusioner). Förträngningar i livmoderhornen
förekommer fortfarande hos vikare och antalet vikare ökar också långsammare än väntat,
vilket tyder på att problem med dålig fruktsamhet består. Orsaken till detta är okänd, men
vissa tecken tyder på att klimatförändringar kan vara en bidragande orsak, då förekomst av
lämplig is, som är en förutsättning för reproduktionen, minskar (Naturvårdsverket 2008,
Naturvårdsverket 2009, Härkönen et al 2011).
Vissa sjukliga förändringar har minskat bland de undersökta sälarna, till exempel förändringar
som påverkar möjligheten att fortplanta sig. Andelen dräktiga gråsälshonor har ökat från
9 procent i början av 1980-talet till 60 procent 1987-96 och till 76 procent 1997-2006.
Andelen honor med tillslutande skador på livmodern har minskat, från 42 procent 1977–1986
till 11 procent 1987–1996. Efter 1993 har man inte funnit något fall av denna typ av
livmoderskada (Naturvårdsverket 2008). Undersökningar från 2009, visar att de könsmogna
honornas dräktighetsfrekvens var god (78 procent) liksom den reproduktiva hälsan (Bäcklin et
al 2010).
91
Effekterna av miljögifterna PCB och DDT anses vara viktiga orsaker till att gråsälsbestånden
i Östersjön minskade kraftigt fram till mitten av 1980-talet. Även ett tidigare hårt jakttryck
bidrog till nedgången. Utvecklingen har därefter vänt. Populationen av gråsäl i Östersjön har
ökat med 8 procent per år sedan 1990-talet, medan vikarna ökat med 4,5 procent per år.
Miljögifterna PCB och DDT minskar, men flera studier indikerar att PCB har orsakat
skadorna på reproduktions-organen. Koncentrationsmätningar av PCB i sediment visar att
under 1985 var exponeringen lika stor som 1945, med en topp under slutet av 1970-talet.
Forskarna drar slutsatsen att vikare sannolikt är känsligare än gråsälar när det gäller dödlighet
hos fostren (Bäcklin et al 2011).
Terrestra däggdjur
Utter
Mellan 2005 och 2010 undersöktes förekomsten av cystor på sädesledaren hos 135 han-uttrar.
Resultaten visade att minst en cysta fanns hos 70 procent av djuren. Antalet varierade från
noll till fler än tio. Cystorna antas vara rudimentära kvarlevor från Müllerian ducts som finns i
fostret, men som normalt tillbakabildas i hanliga foster (Roos och Ågren 2011).
Smågnagare
Sorkar, lämlar, möss och näbbmöss är mycket viktiga i en rad näringskedjor, både i skogsoch fjällandskapen. Variationerna i sorktillgången styr hur fortplantning och beståndsstorlek
normalt varierar hos många rovdjur (ugglor, rovfåglar och rovdäggdjur), eftersom de utgör
deras basföda. Antalet sorkar varierar normalt kraftigt från år till år i norra Sverige i s.k.
sorkcykler med beståndstoppar vart tredje eller fjärde år. Förändringar i sorkars och lämlars
beståndsstorlek eller t.ex. miljögiftshalter, har potential att få långtgående konsekvenser bl.a.
för den biologiska mångfalden av rovdjuren (Lind och Odsjö 2010). Inga uppgifter om
hormonstörande effekter finns.
Mink
Mink har stor geografisk spridning i Sverige och befinner sig högt upp i näringskedjan.
Minken anses vara ett lämpligt djur att studera i dessa sammanhang, dels finns mycket
material att tillgå från tidigare miljögiftsforskning och dels finns ett stort kontrollmaterial från
pälsfarmar (Miljötrender 2:2006). Fortplantningssystemet hos minkar undersöks i projektet
ReproMink (Ulf Magnusson och Sara Persson, SLU). I minkarna, som skickats in av jägare,
undersöks en rad olika kemikalier, bl.a. PFOS i levern och andra vävnader. I flera fall har man
sett en minskad testikelstorlek hos hanarna, vilket innebär att färre spermier produceras
(Miljötrender 3-4, 2010).
Björn
Björnen är allätare och äter bär, gräs och örter samt myror och kött. I ett projekt om
brunbjörnar 20 har SLU-forskare tittat på fortplantningsorganen från sammanlagt 426 björnar
hittills i projektet. Hos hanarna har flera olika skador hittats, den vanligaste är cystor vid sidan
av sädesledaren. Denna förändring hittades hos 14 procent av de undersökta björnarna.
Troligen påverkar dessa cystor inte björnens fertilitet. Bland honorna har det hittills inte
hittats några skador (Ekman E, föredrag 2011).
20
Projekt ”Miljögiftsbelastning och reproduktion hos brunbjörn” kommer att ha fokus på björn och då eventuella
störningar på fortplantningsorganen. Som en jämförelse kommer även lodjur att undersökas.
92
Tillväxt och utveckling
Effekter på lab
Inga in vivo försök med ämnen som påverkar sköldkörtels funktion hos däggdjur ingår i
Kortenkamp et al 2012.
Effekter i fält
Övriga världen
Marina däggdjur
Förändringar i halter av sköldkörtelhormoner och andra hormon som är involverade i tillväxt
och utveckling har korrelerats med halter av POPs i valar och sälar. En studie av vuxna
gråsälar och vikare från förorenade områden i Östersjön, Kanada och Norge fann en positiv
korrelation mellan nivåer av tyroxin, vitamin D3- nivåer och PCB-nivåer (Routti et al 2008).
Olika PCB enantiomerer har också visat sig korrelera olika med effekter på tillväxt, ibland
könsspecifikt. I en annan studie där man tittat på PBDE-halter hos nyligen avvanda sälungar
vid Farne Island i England, fann man en positiv korrelation med nivåerna av sköldkörtelhormon (Kortenkamp et al 2012).
Sverige
Marina däggdjur
Säl
Kloskador och förändringar i njurar och binjurar var vanligt förekommande under 1960- och
70-talen hos vikare. Dessa skador kunde korreleras med höga halter av PCB och DDT
(Naturvårdsverket 2009). Svåra kloskador förekommer fortfarande hos enstaka gråsälar
(Bäcklin et al 2010).
I en studie av vuxna gråsälar från Östersjön, hittade man en omvänd korrelation mellan
halterna av PCB och nivåerna av tyroxin (Sørmo et al 2005). Andelen gråsälar med tarmsår
ökade i mitten av 1980-talet, framför allt i åldersgruppen 1-3 år och från mitten av 1990-talet i
åldersgruppen 4-20 år. Ökningen var större i Bottniska viken jämfört med egentliga Östersjön.
Efter år 2006 har en minskande trend noterats. Såren finns oftast i grovtarmen och kan i vissa
fall bli relativt stora. Hos några gråsälar per år har brustna tarmsår gjort att sälen dött. Orsaken
till ökningen är okänd idag. Något miljögift är en möjlig förklaring, en annan är ändrade
förhållanden i miljön (Naturvårdsverket 2008). Undersökningar från 2009, indikerar att den
förhöjda förekomsten av gråsälar med tarmsår av måttlig till kraftig grad består, men
förekomsten har totalt sett minskat signifikant bland de fällda gråsälarna sedan år 2005
(Bäcklin et al 2010).
Förutom fortplantningsorgan, så skadar PCB även immunförsvaret hos gråsäl, knubbsäl och
vikare. Förekomsten av dessa skador har minskat sedan mitten av 1980-talet, men det finns
fortfarande indikationer på att PCB skadar immunsystemet hos sälarna (Naturvårdsverket
2009).
Under 2000-talet har medelspäcktjockleken bland sälar som drunknat i fiskeredskap minskat
signifikant. Andelen magra sälar var från början något större i egentliga Östersjön än i
Bottniska viken. Med magra gråsälar menas de som har ett späcklager mindre än 26
millimeter. En jämförelse av späcklager hos fällda gråsälar mellan 2002-2006 från i huvudsak
Bottniska viken, visade att medelspäcklagret varierar mellan 40-60 millimeter mellan augusti
och december beroende på ålder och kön (Naturvårdsverket 2008). Trenden med en
signifikant minskande späcktjocklek bland gråsälarna har inte fortsatt år 2009 (Bäcklin et al
2010).
93
De sälar som drunknar i redskap verkar vara magrare än sälar som skjuts och gråsälar har
vanligen under hösten ett späcklager på över 40 millimeter. Att späcktjockleken hos
bifångade gråsälar minskat under 2000-talet skulle kunna bero på minskat fettinnehåll i fisk
eller brist på fisk. Det finns inget samband mellan förekomst av tarmsår och magra gråsälar.
Terrestra däggdjur
Inga uppgifter om hormonstörande effekter på tillväxt och utveckling hos terrestra däggdjur
har hittats inom ramen för denna litteraturgenomgång.
Beteende
Stressbeteende påverkas via binjurarna, vilket får effekter på bl.a. hjärtrytm, blodtryck och
immunförsvar.
Effekter på lab
Marina däggdjur
Inga uppgifter finns redovisade i Kortenkamp et al 2012.
Terrestra däggdjur
Exponering av möss med låga doser av bisfenol A (10 μg/kg kroppsvikt/dag) under några
kritiska utvecklingsfaser (före födsel, efter födsel och under graviditet) minskade skillnaden i
beteende mellan honor och hanar (könsdimorfism), såsom utforskning, känslomässiga och
kognitiva beteenden samt moderns beteende (Palanza 2006, Palanza et al 2008).
Effekter i fält
Övriga världen
Marina däggdjur
Beteende hos marina däggdjur är svårt att studera eftersom de tillbringar så stor del av sin tid i
havet. Inga uppgifter finns redovisade i Kortenkamp et al 2012.
Terrestra däggdjur
Inga uppgifter om hormonella effekter på däggdjurs beteende finns redovisat i Kortenkamp et
al 2012.
Sverige
Inga studier har hittats av marina eller terrestra däggdjurs beteende, som kan kopplas till
hormonella effekter.
Trender
Marina däggdjur
Vissa sjukliga förändringar har minskat bland de undersökta sälarna, till exempel förändringar
som påverkar möjligheten att fortplanta sig. Andelen dräktiga gråsälshonor har ökat från 9
procent i början av 1980-talet till 78 procent år 2009 och andelen honor med tillslutande
skador på livmodern har minskat markant under samma period (Naturvårdsverket 2008).
Tarmsår förekommer fortfarande hos gråsäl och späcktjockleken har under de senaste 10 åren
minskat signifikant. Sjuka och magra sälar indikerar att de utsätts för något som påverkar
deras hälsa negativt. Bedömningen är dock att sälarnas hälsa god (Bäcklin et al 2010).
På 1960- och 70-talen, noterade man att över 40 procent av vikarehonor från Bottenviken
hade skador på livmodern, främst förträngningar i livmoderhornen. Förträngningar
förekommer fortfarande hos vikare och antalet vikare ökar långsammare än väntat, vilket
tyder på att problem med dålig fruktsamhet består.
94
Halterna av PCB minskar i fisk (tabell 3) och i sälar (tabell 5a), men i sediment (tabell 1) ser
man däremot ökande halter. Mätningar visar att koncentrationerna av PCB i sälspäck har
minskat med cirka 5 procent årligen under perioden 1970 till 2005. År 2005 var halterna 6410 mg/kg fett. Det finns studier på säl där man sett att halter på 17 mg PCB/kg fett kan vara
hormonstörande och påverka reproduktionen (Krahn et al 2009), vilket indikerar att PCB
fortfarande kan vara ett bekymmer för sälarna. PCB kan även påverka sälarnas tillväxt och
utveckling samt immunförsvar.
DDT har tidigare också varit en bidragande orsak till sälarnas dåliga hälsa i Östersjön. I
studier på vilda populationer har man kunnat korrelera höga DDT-halter i späck med skador
på reproduktionen. Positivt är att halterna av DDT minskar i sediment (tabell 1), i fisk (tabell
3) och i sälar (tabell 5a). DDT-halterna i säl har sjunkit med cirka 11 procent årligen under
perioden 1970-2005.
Ett annat problem är den stadiga ökningen av halterna av HBCD i säl från 1980. Ökningen
har sedan 1980 varit 3-4 procent per år (tabell 5a). År 2005 låg halterna på cirka 30-130 ng/g
fett. Vilka effekter detta har på sälarnas hälsa är oklart.
Tabell 5a. Halter i marina däggdjur (Bäcklin et al 2010)
Ämne
Plats
Däggdjur
s-DDT
Östersjön
Unga gråsälar
s-PCB
Östersjön
Unga gråsälar
Bromerade
flamskyddsmedel
PBDE
Östersjön
Unga gråsälar
Kommentar
Minskat med 11% årligen under
perioden 1970-2005
2,3-460 mg/kg fett (2005)
Minskat med 5% årligen under
perioden 1970-2005
6-410 mg/kg fett (2005)
Ökande trend 1980-90, därefter
minskande.
Ca 50-100 ng/g fett
Ökat med 3-4% årligen under
perioden 1980-2005
Ca 30-130 ng/g fett
HBCD
Terrestra däggdjur
Utter
Undersökning av förekomsten av cystor på sädesledaren hos han-uttrar, visade att minst en
cysta fanns hos 70 procent av djuren. Forskarna drar slutsatsen att fostren sannolikt har
exponerats för förhöjda halter av östrogenlika ämnen, men vlket eller vilka ämnen det skulle
kunna vara är inte klarlagt.
Koncentrationerna av PCB i uttrar har minskat betydligt under perioden 1970 – 2004 (tabell
5b), vilket i stort sett stämmer överens med de sänkta koncentrationer som noterats i fisk från
norra och södra Sverige (Bisther och Roos 2006). Det är dock mycket stor variation i
koncentrationen hos olika individer. Hos djur insamlade i norra Sverige var medianvärdena
för PCB-koncentrationen 2004, 6,6 μg/g fett och i södra Sverige 8,6 μg/g fett.
Koncentrationen av s-DDT har också minskat kontinuerligt och vid mätningar 2000-2004 var
halterna nere i medeltal på 0,07 μg/g fett i norra Sverige och 0,13 μg/g fett i södra Sverige. De
95
minskade koncentrationerna av s-DDT och PCB överensstämmer i stort sett med de sänkta
koncentrationer som noterats i fisk från norra och södra Sverige.
Smågnagare
Analyser av miljögifter i skogssork visar att halterna av samtliga analyserade ämnen är låga
till mycket låga (tabell 5b). Sorkpopulationer varierar normalt ganska stort i cykler, vilket får
konsekvenser för många rovdjurspopulationer och det kan vara svårt att dra några slutsatser
om hormonstörande ämnen i miljön påverkar sorkarnas reproduktion, tillväxt och utveckling
samt beteende, utan mer ingående studier.
Mink
Fortplantningssystemet hos mink studeras på SLU och man har i flera fall konstaterat en
minskad testikelstorlek, vilket innebär att färre spermier kan produceras. I dessa studier, från
fyra olika områden i Sverige, har man kunnat se att summan av PCBer (s-PCB) i subkutant
fett har sjunkit sedan 90-talet (tabell 5b), men att över 30 procent av djuren har högre
koncentrationer av PCB än vad man sett orsaka reproduktionsstörningar i experimentella
studier. Halterna av PFOS varierar stort mellan de undersökta lokalerna. I Märstaområdet, där
både Räddningsverket nedlagda skola och Arlandas brandövningsplats legat, är halterna av
PFOS flera hundra gånger högre än vad man finner i brunbjörn. Om detta kan orsaka effekter
på hormonsystemet är oklart.
Björn
Undersökning av fällda björnar, visade att cystor invid sädesledarna konstaterats hos 14
procent av hanarna, men om detta kan korreleras till halter av olika miljögifter i björnarna är
oklart. Forskarna bedömer dock att cystorna inte påverkar reproduktionen hos björnarna. I
projektet om brunbjörnar har SLU-forskare visat att nivåerna av miljögifterna dioxiner och
furaner i levern hos svenska björnar är många gånger högre än de som hittats hos isbjörn
(tabell 5b), medan PCB-nivåerna generellt är betydligt lägre. Koncentrationen av PFOS i
lever bestämdes i medel till 8,8 ng/g och är betydligt lägre än i mink. Av de 21 olika
pesticider som analyserats, låg samtliga, förutom propikonazol (tabell 5b), under
detektionsgränsen.
Älg
Studier av hormonella effekter av miljöföroreningar hos älg finns inte inom miljöövervakningen. Däremot har man undersökt förekomsten av ett antal pesticider och andra
kända föroreningar i vävnad och organ av älg i Västmanland sedan 1986. Många av de
analyserade ämnena förekommer i koncentrationer under detektionsnivån, men penta- och
hexaklorbensen, oktaklorstyren, polyklorerade bifenyler, α- och β-hexaklor-cyklohexan och
polycykliska aromatiska kolväten förekommer samtliga i halter över detektionsgränsen under
större delen av åren under den undersökta perioden. Koncentrationerna av dessa ämnen har
sjunkit under perioden.
96
Tabell 5b. Halter i terrestra däggdjur (Bisther och Roos 2006, Danielsson et al 2008, Ekman E,
föredrag 2011, Lind och Odsjö 2010, Miljötrender 3-4, 2010, Naturvårdsverket 2008a Persson et al
2011, Sternbeck et al 2011)
Ämne
Metaller – Pb
Däggdjur
Skogssork
Kommentar
Låga halter (2001)
Skogssork
s-DDT
Plats
Skogslandskap
och subalpina
lokaler i Sverige
Skogslandskap
och subalpina
lokaler i Sverige
Sverige
PCB
Sverige
Utter
(trafikdödade)
Låga halter (2001)
Högst i Vålådalen 0,09 µg/g
färskvikt
Minskat under perioden 19702004
0,07 µg/g fett (norra Sverige)
0,13 µg/g fett (södra Sverige)
Minskat under perioden 19702004
6,6 µg/g fett (norra Sverige)
8,6 µg/g fett (södra Sverige)
10 µg/g fett (Gävle-kusten)
1,5-3,2 µg/g fett (Kosteröarna,
Märsta, Norrlands inland)
Betydligt lägre halter än i isbjörn
6-12 ng/g färskvikt
Metaller – Hg
Utter
(trafikdödade)
Mink
Dioxin, furaner
Bromerade
flamskyddsmedel
PBDE
HBCDD
Perflorerade
ämnen (PFAS)
PFOS
Bekämpningsmedel
Skogslandskap
och subalpina
lokaler i Sverige
Sverige
Brunbjörn
Skogssork
Sverige
Älg
Sverige
Mink
Brunbjörn
Brunbjörn
Skogslandskap
och subalpina
lokaler i Sverige
Skogssork
Sverige
Brunbjörn
97
Medel 32 pg/g fett (lever), vilket
är högre än de halter som hittas i
isbjörn (4 pg/g fett).
Under detektionsgränsen
Varierar stort
Högsta halter i Märsta
8,8 ng/g fett (lever) – ca 300
gånger lägre än i mink
Högsta halter i Vindeln, 17,5
PFOS ng/g färskvikt. PFOS var
den dominerande substansen på
samtliga lokaler.
3-11 pg propikonazol/g lever.
Övriga 20 undersökta ämnen låg
under detektionsgränsen
3.2 Sammanfattning av miljöeffekter och trender i Sverige
Evertebrater
Artropoder/Leddjur
Andelen missbildade ägg hos vitmärla har visat sig korrelera till exponering för olika
miljögifter. En dramatisk populationsnedgång observerades 1999, men efter 2004 har antalet
missbildade embryon sjunkit dramatiskt från 7-10 procent i Egentliga Östersjön och 4-5
procent i Bottenhavet till cirka 2 procent år 2010 i bägge lokalerna. Äggproduktionen har
legat på ungefär samma nivå från 1994-2010. Effekterna har kunnat kopplas till förhöjda
halter av PCB och PAH i sedimenten och metaller i vitmärlorna. En av referensstationerna i
Egentliga Östersjön har god ekologisk status medan de tre andra referensstationerna i samma
område anses ha måttlig status.
Mollusker/Blötdjur
Förekomsten av imposex i nätsnäcka har undersökts i Brofjorden utanför Lysekil och på olika
platser i Göteborgs hamn. Förekomsten av imposex i Brofjorden har minskat sedan 2003, från
3-4 VDSI till cirka 0,1-1 VDSI, 2010. Samtidigt har halterna av TBT i vävnaden sjunkit från
omkring 50 μg/kg torrsubstans till cirka 2-4 μg/kg torrsubstans.
På flera platser i Östersjön (Stockholm, Oxelösund, Blankaholm, Sölvesborg, Trelleborg) har
provtagning och analys av imposex hos slamsnäckor (Peringia ulvae) gjorts under 2007 och
2009, i hamnar och i naturhamnar. Resultaten visar att 2010 låg imposex-frekvensen på cirka
0,5-1,0 VDSI i hamnarna och cirka 0,1-0,5 VDSI i naturhamnarna.
Man misstänker också att exponering för TBT kan vara en viktig orsak till att purpursnäckan
numera är ovanlig längs svenska kusten. (Magnusson et al 2011b).
Fisk
Hittills syns inga stora, negativa förändringar av fiskpopulationer i referensområdena som
verkar bero på miljögifter, men däremot finns tecken på en ökad påverkan på fiskens hälsa
som troligen orsakas av en ökad belastning av en eller flera kemikalier som inte mäts idag.
Effekter som har noterats är att storleken på abborrhonornas gonader/kroppsvikt (GSI) har
minskat successivt och de är nu drygt 30 procent mindre än i början av 1990-talet vid
referensområdena Kvädöfjärden i Östergötland och Holmöarna utanför Umeå. Mindre
könskörtlar kan vara en indikation på en försenad årlig könsmognad eller hämmad
gonadutveckling, och en allvarlig varningssignal om att fortplantningsförmågan kan vara
försämrad. Det kan dock inte uteslutas att GSI påvekas av den ökande vattentemperaturen,
vilket ökat fisken kroppstillväxt i relation till gonadernas storlek.
Under senare år har undersökningar av hälsotillståndet hos fisk i de opåverkade
referensområdena signalerat att kustfisken kan vara utsatt för föroreningar som påverkar
biokemiska och fysiologiska funktioner. Man har noterat en ökad aktivitet hos immunförsvaret hos tånglake och abborre i samtliga referensområden, genom en ökning av antalet
vita blodceller. EROD-aktiviteten i abborre har ökat stadigt sedan slutet på 1980-talet i
Kvädöfjärden. Idag är aktiviteten fem gånger högre än när undersökningarna inleddes. En
ökning av EROD-aktiviteten i denna storleksordning var vanlig förr i recipienter för
massafabriker med klorblekning på 1980-talet.
Enligt Naturvårdsverket så har de flesta hormonella effekterna i recipienter från
skogsindustrierna minskat kraftigt eller försvunnit, men fortfarande finns tecken på
hormonella störningar på fisk av ämnen som finns i avloppsvatten. Vatten som släpps ut från
avloppsreningsverk har visat sig ha östrogena effekter på fisk och kan ge en feminisering.
98
Även beteendet feminiseras, vilket också kan påverka reproduktionen. Undersökningar av
östrogena och androgena effekter hos abborre och storspigg som gjorts utanför avloppsreningsverk och pappersmassefabriker längs Östersjökusten tyder dock på att nivåerna av
VTG och spiggin samt fördelning av kön och intersex inte är påverkat.
Amfibier
Hos groddjur är metamorfosen, processen då grodan utvecklas från vattenlevande till ett liv
både på land och i vatten, mycket känslig. Metamorfosen regleras av tyroxin, vilket betyder
att groddjur är särskilt känsliga för exponering av tyroxin-agonister eller -antagonister som
påverkar tyriod-hormonsystemet. I undersökningar av olika grodyngel (åkergroda, vanlig
groda och vanlig padda) i lokaler i Uppsala län där reproduktion sker, har man hittills inte sett
tecken på störningar i sköldkörtelns funktion, men resultat från försök och studier i andra
delar av världen tyder på att olika aktiva ämnen i växtskyddsmedel har negativa effekter på
groddjurs reproduktion och på metamorfosen. Dock är flertalet av de aktiva ämnen i
växtskyddsmedel (t.ex. atrazin, endosulfan, pentaklorfenol), som i försök visat sig ha negativa
effekter på reproduktion och metamorfos hos groddjur, inte längre godkända i Sverige.
Halterna av dessa ämnen i den svenska naturen är överlag låga, men varierar under året, oftast
med högst halter under försommaren, under den period när grodans larver är som känsligast.
Eftersom de flesta grodarter lägger sina ägg i vattensamlingar exponeras de för vattenburna
föroreningar under den känsliga tid då embryot och ynglet utvecklas. Dessutom har man visat
att blandningar av pesticider i vissa fall ger en kraftigare effekt, än om exponering sker med
endast ett aktivt ämne. Det finns alltså anledning att misstänka att den cocktail av låga halter
av aktiva ämnen i växtskyddsmedel som grodan i många fall exponeras för under de
livsstadier då de är som mest känsliga för hormonell påverkan, kan ha negativa effekter på
reproduktion och metamorfos.
Reptiler
Reptiler ingår inte i det nationella övervakningsprogrammet och inga studier av hormonella
effekter orsakade av miljöstörande ämnen i Sverige har hittats inom ramen för denna
litteraturgenomgång. Kunskapen om vilka variationer som är naturliga hos reptiler och vilka
som kan vara orsakade av antropogena aktiviteter är dålig. För att kunna bedöma
omfattningen av hormonella störningar i naturen så måste man alltså ha mer kunskap om vad
som styr svenska reptilers reproduktion, tillväxt och utveckling samt beteende. Även labtester för hormonstörande effekter i reptiler bör utvecklas.
Fåglar
Tunnskaliga ägg från svenska pilgrimsfalkar har hittats i museimaterial från så långt tillbaka i
tiden som 1947. Undersökningar visar att en skalförtunning på 15-20 procent ledde till
försämrad ungproduktion, vilket i sin tur ledde till en minskning av den svenska populationen.
Analyser av ägg insamlade från Sverige under perioden 1972-1981 visade att halterna av
DDE, PCB och kvicksilver var bland de högsta uppmätta i Europa. Skaltjockleken för
pilgrimsfalksägg mätta under 2000-talet är cirka 7-10 procent tunnare än normalt vilket
indikerar att pilgrimsfalkarna fortfarande är påverkade av DDE och/eller PCB.
Genom sin position högst upp i näringskedjorna är havsörn en viktig miljöindikator.
Reproduktion och beståndsutveckling hos havsörn i Bottniska viken, Egentliga Östersjön och
Kattegatt-Skagerrak har övervakats sedan 1964. I undersökningar där man jämförde
produktiviteten (antal ungar per par och år) hos sex olika havsörnspopulationer fann man att
produktiviteten var lägst i de populationer där koncentrationerna av DDE och PCB var som
högst. Från början av 1980-talet och in på 1990-talet har detta stadigt förbättrats och planat ut,
men är fortfarande något sämre än före 1950. PCB-koncentrationen i havsörnsägg från
Östersjökusten halverades från mitten av 60-talet till mitten av 90-talet. Om dessa halter stör
99
reproduktionen är oklart, men bedömningen är att PCB inte längre påverkar reproduktionen.
En population havsörnar i södra Bottenhavet reproducerar sig dock dåligt (döda ägg, färre
ungar) och man misstänker att några andra miljögifter kan vara orsaken till detta.
Inom miljöövervakningen mäts också skaltjockleken hos sillgrissleägg från Stora Karlsö.
Efter en ökande trend sedan början av 1980-talet ligger nu skaltjockleken ungefär på
bakgrundsnivån. Att DDT och DDE orsakat försämrad skalkvalité hos flera arter stöds både
av fältdata och av experimentella studier. Sedan början av 1970-talet har DDT-innehållet i
sillgrissleägg från Stora Karlsö minskat med totalt cirka 95 procent. Nuvarande DDT-halter är
dock jämförbara med de som i experimentella studier, med hönor, har negativa effekter på
reporoduktionen. Observera då att hönor dessutom bedöms ha låg känslighet för DDT jämfört
med andra fåglar.
Bevakning av häckningsframgången hos staren visar att den genomsnittliga äggkullstorleken
var hög 2010, liksom andelen ägg som resulterade i flygga ungar. Långsiktigt över hela
bevakningsperioden sedan början av 1980-talet är trenderna svagt positiva. Resultaten
föranleder inga misstankar om att det i de terrestra miljöerna skulle finnas någon väsentlig
negativ faktor som involverar miljögifter.
Däggdjur
Marina däggdjur
Tidiga studier av sälar i områden med stora föroreningar i Östersjön och i Nordsjön, visade på
höga nivåer av missbildningar i reproduktionsorgan. På 1960- och 1970-talen, noterade man
att över 40 procent av vikarehonor från Bottenviken hade skador på livmodern, främst
förträngningar i livmoderhornen. Förträngningar förekommer fortfarande hos vikare och
antalet vikare ökar långsammare än väntat, vilket tyder på att problem med dålig fruktsamhet
består.
Vissa sjukliga förändringar har minskat bland de undersökta sälarna, till exempel förändringar
som påverkar möjligheten att fortplanta sig. Andelen dräktiga gråsälshonor har ökat från 9
procent i början av 1980-talet till 78 procent år 2009. Andelen honor med tillslutande skador
på livmodern har minskat, från 42 procent 1977-1986 till 11 procent 1987-1996 och efter
1993 har man inte funnit något fall av denna typ av livmoderskada. Bedömningen är att den
reproduktiva hälsan hos gråsälarna är god (Bäcklin et al 2010).
Effekterna av miljögifterna PCB och DDT anses vara viktiga orsaker till att gråsälsbestånden
i Östersjön minskade kraftigt fram till mitten av 1980-talet. Även ett tidigare hårt jakttryck
bidrog till nedgången. Utvecklingen har därefter vänt. Populationen av gråsäl i Östersjön har
ökat med 8 procent per år sedan 90-talet, medan vikarna ökat med 4,5 procent per år.
Terrestra däggdjur
Undersökning av förekomsten av cystor på sädesledaren hos han-uttrar, visade att minst en
cysta fanns hos 70 procent av djuren. Forskarna drar slutsatsen att fostren sannolikt
exponerats för förhöjda halter av östrogenlika ämnen.
Mink har stor geografisk spridning i Sverige och befinner sig högt upp i näringskedjan.
Fortplantningssystemet hos minkar undersöks i projektet ReproMink. I flera fall har man sett
en minskad testikelstorlek hos hanarna, vilket innebär att färre spermier produceras.
Björnen är allätare och äter bär, gräs och örter samt myror och kött. I ett projekt om
brunbjörnar har SLU-forskare tittat på fortplantningsorganen från ett stort antal björnar. Hos
hanarna har flera olika skador hittats, den vanligaste är cystor vid sidan av sädesledaren.
Denna förändring hittades hos 14 procent av de undersökta björnarna. Troligen påverkar
dessa cystor inte björnens fertilitet. Bland honorna har det hittills inte hittats några skador.
100
3.3
Kunskapsluckor och forskningsbehov
3.3.1 Biomarkörer och bioindikatorer
Kemiska analyser av kända miljögifter visar om just dessa ämnen finns i förhöjda halter, men
de ger liten kunskap om biotillgänglighet och eventuella effekter i miljön. Man kan inteheller
mäta alla kemikalier, varför man riskerar att missa okända eller oväntade ämnen i miljön.
Bättre är då att använda biomarkörer. Biomarkörer är olika biokemiska, fysiologiska och
histologiska mått som visar om en individ är stressad av något i miljön. De kan delas upp i
exponeringsmarkörer och effektmarkörer.
•
•
En exponeringsmarkör är exempelvis ett avgiftningsenzym, som visar att en viss typ
av miljögift har tagits upp av individen, och att olika försvarsmekanismer har
aktiverats. Denna exponering behöver dock inte innebära att organismens hälsa är
försämrad.
Uppvisar organismen däremot förändringar i effektmarkörer, såsom försämrad tillväxt,
reproduktionsskador eller nedsatt immunförsvar finns det en risk för negativ påverkan
på populationen.
Det finns ett behov av forskning för att utveckla nya biomarkörer och för att ge kunskap om
vad en effekt på biomarkörnivå betyder för individens hälsa och vilken effekt som kan
förväntas på populationsnivån. Med biomarkörer kan man tidigt upptäcka hälsoeffekter av
miljöfarliga ämnen hos t.ex. fisk innan skadorna visar sig på populationsnivå. Markörer för att
spåra reproduktionsstörningar är av hög prioritet eftersom det är så viktigt för artens
överlevnad.
SLU har regeringens uppdrag att bedriva fortlöpande miljöanalys (FoMa). Inom programmet
för Giftfri miljö ingår ett antal olika projekt där bioindikatorer och biomarkörer utvecklas:
Metamorfosen hos grodyngel styrs av sköldkörtelhormon (T4, T3) och störningar orsakade av
kemikalieexponering kan ge förändringar i sköldkörteln, vilket kan leda till förändrat
metamorfosförlopp. I ett projekt på SLU undersöker man om det finns effekter av
sköldkörtelhormonstörande ämnen på grodyngel i svenska vatten. Man undersöker olika
parametrar som speglar hälsoläget hos grodyngel. Provtagning kommer göras i förorenade
områden i Uppsala och flera andra län. Projektledare är Gunnar Carlsson, BVF, SLU.
Dubbelkönighet hos mört bedöms vara en framtida biomarkör inom fortlöpande miljöanalys
för att belysa miljösituationen i svenska vatten. Östrogenlika ämnen kan orsaka
dubbelkönighet och således påverka antalet spermieproducerande hanar, befruktningsduglighet, yngelöverlevnad etc. Inom ett projekt på SLU skall fiskgonader insamlas vid
reningsverk, industrier och jordbruksområden samt referensområden. Makroskopiska,
histologiska, frekvens dubbekönighet (oocyter i testiklar) och andra patologiska förändringar
studeras. Hittills har ett tjugotal lokaler undersökts och förekomsten av intersex varierat 0-35
procent. Projektledare Leif Norrgren, SLU.
Ett annat projekt har som mål att utveckla molekylära biomarkörer (förändringar i genuttryck)
för exponering och toxiska effekter hos fisk och grodor. Hittills har modellfisken zebrafisk
exponerats för vatten från Henriksdals reningsverk, PFOA, 2,4,6-tribromofenol och en
”Östersjömix” (blandning av bromerade dioxiner). Man har hittills kunnat identifiera ett antal
stabila och känsliga molekylära markörer samt vissa könsskillnader (Haldén et al 2011).
Fortsatt arbete innefattar bl.a. PFOA och könsutveckling hos zebrafisk, tyroxinstörande
kemikalier i groda, utflöde från Uppsala reningsverk och zebrafiskembryon, samt försök med
101
andra typer av markörer såsom aktivitet av avgiftningsenzym, oxidativ stress etc. Projektledare är Agneta Oskarsson, BVF, SLU.
Diatomeer som indikatorer på miljögifter i bäckar och sjöar undersöks på IVM, SLU.
Bentiska alger spelar en viktig roll i det akvatiska ekosystemet och förändringar kan få stora
konsekvenser för hela ekosystemet. Missbildade diatomeer har observerats som resultat av
olika miljögifter (tungmetaller, pesticider). Maria Kahlert, IVM, SLU.
3.3.2 Miljöövervakning och bedömningsgrunder
TBT har använts i båtbottenfärger sedan 1960-talet och anses vara ett av de giftigaste ämnen
som släppts ut i naturen. Trots detta saknas svenska bedömningsgrunder för halter i sediment,
i vävnad eller för de effekter som kan uppstå i biota, t.ex. imposex. Graden av imposex och
halt av TBT i vävnad bör kunna kopplas till halter i vatten och sediment samt till gradienter
från utsläppskällor. En sådan undersökning pågår för närvarande och förhoppningen är att
resultaten ska underlätta framtagandet av svenska bedömningsgrunder (Magnusson et al
2011).
Vitmärlans embryon svarar generellt mot olika typer av industriell påverkan. Ett förslag till
bedömningsgrund är att områden med mindre än 4 procent missbildade embryon klassas som
opåverkade av miljögifter. En skadefrekvens mellan 4 och 6 procent utgör en mellannivå ur
föroreningssynpunkt, medan nivåer över 6 procent klassas som påverkade av miljögifter.
Denna variabel visar ett tydligt dos-responssamband på miljögifter, med ett signifikant
samband mellan andelen missbildade embryon och avståndet från punktkälla. Biomarkören
uppvisar en hög känslighet, då mänsklig påverkan kan upptäckas och mätas upp till tre mil
från utsläppskällan. Det faktum att den är kopplad till reproduktionen, gör missbildade
embryon till en särskilt lämplig och relevant effektvariabel för miljögiftsexponering
(Magnusson et al 2011).
Utveckling av dokumentations- och graderingssystem för missbildningar hos tånglakens
avkomma pågår, för användning i befintliga miljöövervakningsprogram. Projektledare Stefan
Örn, BVF, SLU.
BALCOFISH 21 - Integration of pollutant gene responses and fish ecology in Baltic coastal
fisheries and management är ett forskningsprojekt som finansieras av BONUS (Science for a
better future for the Baltic Sea region) under 2008-2012. Projektet BALCOFISH handlar om
studier av miljögifters effekter på fisk. Avsikten är att förbättra faktaunderlaget för att bedöma
påverkan av miljögifter på fisk som lever i Östersjöns kustområden. Förhoppningen är att
resultaten från projektet ska kunna komma till användning i det praktiska miljöarbetet för att
förbättra miljötillståndet i Östersjön.
Ett nytt miljöövervakningssystem har tagits fram där metoder har utvecklats för att upptäcka
fortplantningsstörningar hos vilda minkar. Eftersom minken befinner sig högt uppe i
näringskedjan och lever nära vatten är den särskilt utsatt för miljögifter. Minkproverna som
samlas in kan ge en bild av vilka områden i Sverige som har hög belastning av miljögifter och
vilka som har lägre. Till exempel kan storleken på äggstockar och testiklar fungera som ett
bra mått på eventuella fortplantningsstörningar. Avvikelser från den naturliga variationen kan
tyda på störningar i fortplantningssystemet. Ett annat mått för att upptäcka fortplantningsstörningar är avståndet mellan genitalieöppningen och anus. Forskare har tidigare visat att
detta avstånd minskat hos gnagare som exponerats för kemikalier som verkar feminiserande
21
http://www.balcofish.science.gu.se/english
102
(Persson 2007). Dessutom analyseras enskilda kemikalier (PCB, PBDE, pesticider, PFOS,
perfluorerade- och bromerade ämnen, fenoler, triklosan) i djuren. Sara Persson och Ulf
Magnusson, SLU.
Studier av reproduktionsstörningar hos brunbjörn pågår också på SLU. Målet med projektet är
att få ökad kunskap om miljögiftsbelastningen hos brunbjörn i Sverige och eventuella effekter
på könsorganen. Kunskapen om miljögiftsbelastningen hos terrestra däggdjur är sparsam och
eftersom man tidigare sett effekter av miljögifter på könsorganen hos isbjörn, vill man titta
närmare på den svenska björnen. Dels tittar man på patologiska förändringar i könsorganen
och dels analyserar man miljögifter (dioxiner, furaner, PCBer, PBDEs, perfluorerade ämnen,
pesticider) i levern. Projektledare Elisabet Ekman, BVF, SLU.
3.3.3
Svenska studier saknas
Groddjurens reproduktion ingår inte i miljöövervakningsprogrammen och uppgifter om
effekter finns därför inte i detta material. Det är väl känt att grodorna minskar i antal, men det
är oklart varför. Försök på lab visar att grodor är mycket känsliga för horrmonstörande
ämnen.
Effektstudier av kräldjur saknas helt och effektstudier på evertebrater är mycket sparsamma.
Behovet av sådana studier bör utredas.
Ofta är det svårt att uttala sig om hormonella effekter som man kan se i naturen är orsakade av
någon yttre faktor eller om det är inom naturliga variationer. Långtidsövervakningen av olika
representativa arter som kan fungera som baslinje, behöver därför utökas.
Kunskapen om hur ständig exponering av låga halter av östrogenlika ämnen, från t.ex. utsläpp
från avloppsreningsverk och industrier, påverkar evertebrater och fisk på lång sikt, behöver
förbättras.
Forskning krävs också för att finna orsakerna till de oförklarade effekter som har påvisats
inom miljöövervakningen, som hormonstörningar hos fisk i recipienter från skogsindustrier
och utanför avloppsreningsverk, förändringar i gonadstorlek och ökade EROD-aktiviteter hos
kustfisk i Östersjön, dålig havsörnsreproduktion i södra Bottenhavet och hög frekvens tarmsår
och minskad späcktjocklek hos Östersjöns gråsälar.
Utveckling av bättre metoder för att fastställa dos-respons samband för koncentrationer som
finns i miljön och bedömningsgrunder för att koppla halter av miljögifter och graden av risk
för effekter på biota.
Kombinationseffekter
Det är svårt att med någorlunda säkerhet dra slutsatsen att miljögifter har orsakat effekter på
populationsnivå. Det är också oftast svårt att peka ut ett enskilt ämne som orsak till de
observerade effekterna. Det är mer troligt att det är blandningar av ett stort antal giftiga
ämnen som gemensamt leder till de effekter som man kan se.
Det finns starka bevis för att exponering av flera ämnen med en specifik verkan, vilka alltså
påverkar samma system i kroppen, ger kraftigare effekt än ämnena var för sig. Effekten blir
större än bara additiv. Försök med administration av 150 μg metoxiklor/ägg eller 10 μg PCBmix/ägg till vaktelägg hade ingen effekt på den vuxna fågeln. Då ämnena administrerades
tillsammans, i samma doser, noterades en signifikant minskning i manligt uppvakningsbeteende. Författarna drog slutsatsen att PCB sannolikt stimulerade bildning av CYP450,
vilket då kan ha ökat omvandlingen av metoxiklor till en metabolit med kraftigare östrogen
effekt (Halldin et al 2005). Det finns även starka bevis för att också ämnen som har olika
effekter, kan samverka och ge kraftigare effekt (Kortenkamp et al 2009).
103
Eftersom det är praktiskt omöjligt att i laboratoriemiljö testa alla olika kombinationer som kan
förutses, har forskare istället utvecklat olika beräkningsmodeller för toxiciteten av kombinationer av kemikalier (SWECO Viak 2008).
3.3.4
Användning av miljöövervakningsdata
All miljöövervakningsdata som samlas in under Naturvårdsverkets Miljöövervakningsprogram (även regionala program), sparas hos olika datavärdar 22. Uppgifterna är allmänt
tillgängliga och kan alltså användas för olika forskningsprojekt, t.ex. att koppla ihop data av
halter av olika ämnen i naturen med resultat från de organprover som finns av vilda djur i
Miljöprovbanken på Naturhistoriska Riksmuseet.
Inom projektet MistraPharma har man utvecklat WikiPharma, en databas innehållande
miljöeffekter av läkemedelssubstanser (www.wikipharma.org). Den är tillgänglig via internet
utan kostnad och konstruerad som en ”wiki” vilket betyder att vem som helst kan föreslå
ändringar och lägga till nya data. Data som har publicerats i den öppna vetenskapliga
litteraturen, eller som har blivit expertgranskad på annat sätt, kan adderas till databasen. För
varje test finns information om: testad art, testmetod, testade koncentrationer, exponeringstid,
rapporterade effekter, samt effektkoncentrationer (LC50, EC50, eller NOEC/LOEC)
(MistraPharma 2010).
3.3.5
Vidta åtgärder
Utveckling av tester
Testmetoder för att fastställa hormonella effekter behöver utvecklas. Alternativa metoder och
nya tekniker behövs, för att kunna undvika djurstudier. Försök med att utveckla alternativa
tester med cellkulturer och hudbiopsier pågår, vilket kan ge svar på många frågor. Detta är
särskilt angeläget när det gäller däggdjur, då dessa är ofta stora och lever länge, vilket gör att
studier och försök tar lång tid och är opraktiska.
En typ av uppföljning av tillståndet i miljön kan ske genom biologiska tester. En av de
biologiska testmodeller som kan användas är långtidsexponering av groda. I grodmodellen
exponeras grodyngel från kläckning till dess att metamorfosen är klar och djuren är
färdigutvecklade. Effekter analyseras vid specifika yngelstadier, vid metamorfos och när
grodorna är könsmogna (Cecilia Berg, Uppsala Universitet).
Behov av uppföljning eller andra insatser
Inom ICES (International Council for the Exploration of the Sea) anser forskare idag att
sjukdomar hos marina djur är en viktig miljöindikator eftersom djuren påverkas av flera
substanser samtidigt och därför indikerar problemet i ett tidigt skede. Som stöd för det finns
internationella rekommendationer framtagna av ICES för hur medlemsländerna bäst kan
utnyttja informationen i sina nationella miljökontrollprogram 23. Flera medlemsländer (Polen,
Ryssland, Tyskland och England) arbetar sedan länge utifrån rekommendationerna i sin
undersökande miljöverksamhet (SVA-vet 2010).
För att komma tillrätta med de förhöjda halterna av miljögifter i naturen finns flera
konstruktiva förslag. Till exempel har länderna kring Östersjön enats om en åtgärdsplan,
Baltic Sea Action Plan 24, för Östersjön, Öresund och Kattegatt. Alla länder kring Östersjön
deltar i arbetet för en bättre havsmiljö och konkreta åtgärder mot övergödning, överfiske,
22
http://www.naturvardsverket.se/sv/Start/Tillstandet-i-miljon/Miljoovervakning/Miljoovervakningsdata/
www.ices.dk/reports/BCC/2006/WKFDM06.pdf
24
http://www.helcom.fi/BSAP
23
104
miljögifter och mot minskningen av biologisk mångfald väntar. Det finns ett EU-direktiv
(2008/105/EG) som kräver att medlemsländerna kontrollerar alla vatten och åtgärdar
eventuella miljöproblem. Länsstyrelserna jobbar för fullt med att uppfylla kraven i
Vattendirektivet och för att leda arbetet har speciella Vattenmyndigheter bildats. Det högt
satta målet är att uppnå en god miljö i havet senast år 2020. Östersjöländerna har ansökt om
att göra Östersjön till ett pilotområde, där man kan gå extra snabbt fram med åtgärder
eftersom havets tillstånd är kritiskt. Med hjälp av Baltic Sea Action Plan ska arbetet dras
igång så snart som möjligt.
105
4 Litteraturförteckning
4.1 Hälsa
Adami HO, Bergström R, Möhner M, ZatoĹ„ski W, Storm H, Ekbom A, Tretli S, Teppo L,Ziegler H,
Rahu M, et al. Testicular cancer in nine northern European countries. Int J Cancer. 1994 Oct
1;59(1):33-8.
Ahrens W, Mambetova C, Bourdon-Raverdy N, Llopis-González A, Guénel P, Hardell L, Merletti F,
Morales-Suárez-Varela M, Olsen J, Olsson H, Vyberg M, Zambon P. Occupational exposure to
endocrine-disrupting compounds and biliary tract cancer among men. Scand J Work Environ Health.
2007 Oct;33(5):387-96. Erratum in: Scand J Work Environ Health. 2008 Jun;34(3):234.
Akre O, Boyd HA, Ahlgren M, Wilbrand K, Westergaard T, Hjalgrim H, Nordenskjöld A, Ekbom A,
Melbye M. Maternal and gestational risk factors for hypospadias. Environ Health Perspect. 2008
Aug;116(8):1071-6.
Alfvén T, Järup L, Elinder CG. Cadmium and lead in blood in relation to low bone mineral density
and tubular proteinuria. Environ Health Perspect. 2002 Jul;110(7):699-702.
Alveblom AK, Rylander L, Johnell O, Hagmar L. Incidence of hospitalized osteoporotic fractures in
cohorts with high dietary intake of persistent organochlorine compounds. Int Arch Occup Environ
Health. 2003 Apr;76(3):246-8.
Asplund L, Svensson BG, Nilsson A, Eriksson U, Jansson B, Jensen S, Wideqvist U, Skerfving S.
Polychlorinated biphenyls, 1,1,1-trichloro-2,2-bis(p-chlorophenyl)ethane (p,p'-DDT) and 1,1-dichloro2,2-bis(p-chlorophenyl)-ethylene (p,p'-DDE) in human plasma related to fish consumption. Arch
Environ Health. 1994 Nov-Dec;49(6):477-86.
Axelsson J, Rylander L, Rignell-Hydbom A, Giwercman A. No secular trend over the last decade in
sperm counts among Swedish men from the general population. Hum Reprod. 2011
May;26(5):1012-6.
Axmon A, Rylander L, Strömberg U, Hagmar L. Time to pregnancy and infertility among women
with a high intake of fish contaminated with persistent organochlorine compounds. Scand J Work
Environ Health. 2000a Jun;26(3):199-206.
Axmon A, Rylander L, Strömberg U, Hagmar L. Miscarriages and stillbirths in women with a high
intake of fish contaminated with persistent organochlorine compounds. Int Arch Occup Environ
Health. 2000b Apr;73(3):204-8.
Axmon A, Rylander L, Strömberg U, Dyremark E, Hagmar L. Polychlorinated biphenyls in blood
plasma among Swedish female fish consumers in relation to time to pregnancy. J Toxicol Environ
Health A. 2001 Nov 23;64(6):485-98.
Axmon A, Rylander L, Strömberg U, Hagmar L. Female fertility in relation to the consumption of fish
contaminated with persistent organochlorine compounds. Scand J Work Environ Health. 2002
Apr;28(2):124-32.
Axmon A, Rylander L, Strömberg U, Hagmar L. Altered menstrual cycles in women with a high
dietary intake of persistent organochlorine compounds. Chemosphere. 2004a Aug;56(8):813-9.
Axmon A, Rylander L, Strömberg U, Jönsson B, Nilsson-Ehle P, Hagmar L. Polychlorinated
biphenyls in serum and time to pregnancy. Environ Res. 2004b Oct;96(2):186-95.
Axmon A, Thulstrup AM, Rignell-Hydbom A, Pedersen HS, Zvyezday V, Ludwicki JK,Jönsson BA,
Toft G, Bonde JP, Hagmar L; INUENDO. Time to pregnancy as a function of male and female serum
106
concentrations of 2,2'4,4'5,5'-hexachlorobiphenyl (CB-153) and 1,1-dichloro-2,2-bis (p-chlorophenyl)ethylene (p,p'-DDE). Hum Reprod. 2006 Mar;21(3):657-65.
Axmon A, Rylander L, Rignell-Hydbom A. Reproductive toxicity of seafood contaminants:
prospective comparisons of Swedish east and west coast fishermen's families. Environ Health. 2008
May 28;7:20.
Berling S, Wölner-Hanssen P. No evidence of deteriorating semen quality among men in infertile
relationships during the last decade: a study of males from Southern Sweden. Hum Reprod. 1997
May;12(5):1002-5.
Boisen KA, Kaleva M, Main KM, Virtanen HE, Haavisto AM, Schmidt IM, Chellakooty M,
Damgaard IN, Mau C, Reunanen M, Skakkebaek NE, Toppari J. Difference in prevalence of
congenital cryptorchidism in infants between two Nordic countries. Lancet. 2004 Apr
17;363(9417):1264-9.
Bornehag CG, Sundell J, Weschler CJ, Sigsgaard T, Lundgren B, Hasselgren M, Hägerhed-Engman L.
The association between asthma and allergic symptoms in children and phthalates in house dust: a
nested case-control study. Environ Health Perspect. 2004 Oct;112(14):1393-7.
Bornehag CG, Lundgren B, Weschler CJ, Sigsgaard T, Hagerhed-Engman L, Sundell J. Phthalates in
indoor dust and their association with building characteristics. Environ Health Perspect. 2005a
Oct;113(10):1399-404.
Bornehag CG, Sundell J, Hagerhed-Engman L, Sigsggard T, Janson S, Aberg N; DBHStudy Group.
'Dampness' at home and its association with airway, nose, and skin symptoms among 10,851 preschool
children in Sweden: a cross-sectional study. Indoor Air. 2005b;15 Suppl 10:48-55.
Bornehag CG, Nanberg E. Phthalate exposure and asthma in children. Int J Androl. 2010
Apr;33(2):333-45.
Butler LM, Wong AS, Koh WP, Wang R, Yuan JM, Yu MC. Calcium intake increasesrisk of prostate
cancer among Singapore Chinese. Cancer Res. 2010 Jun 15;70(12):4941-8.
Carlson, E, Giwercman A, Keiding N, Skakkebaek NE.Evidence for decreasing quality of semen
during the past 50 years. British Medical Journal 1992, 305: 609-13.
Chevrier J, Harley KG, Bradman A, Gharbi M, Sjödin A, Eskenazi B. Polybrominated diphenyl ether
(PBDE) flame retardants and thyroid hormone during pregnancy. Environ Health Perspect. 2010
Oct;118(10):1444-9.
Choi H, Schmidbauer N, Sundell J, Hasselgren M, Spengler J, Bornehag CG. Common household
chemicals and the allergy risks in pre-school age children. PLoS One. 2010a Oct 18;5(10):e13423.
Erratum in: PLoS One. 2011;6(6).
Choi H, Schmidbauer N, Spengler J, Bornehag CG. Sources of propylene glycol and glycol ethers in
air at home. Int J Environ Res Public Health. 2010b Dec;7(12):4213-37.
Darnerud PO, Eriksen GS, Jóhannesson T, Larsen PB, Viluksela M. Polybrominated diphenyl ethers:
occurrence, dietary exposure, and toxicology. Environ Health Perspect. 2001 Mar;109 Suppl 1:49-68.
Darnarud , P.O., Aune, M., Bjerselius, R., Glynn, A., Cnattingius, S. Organiska miljögifter i
bröstmjölk, Nationellt miljögiftseminarium, Nässjö, 2002.
Diabetesportalen, Lunds Universitet, http://diabetesportalen.se/. Besökt 2011-12Dich J, Wiklund K. Prostate cancer in pesticide applicators in Swedish agriculture. Prostate. 1998 Feb
1;34(2):100-12.
107
Dich J, Wiklund K, Holm LE. Testicular cancer in pesticide applicators in Swedish agriculture. Scand
J Work Environ Health. 1996 Feb;22(1):66.
Elzanaty S, Rignell-Hydbom A, Jönsson BA, Pedersen HS, Ludwicki JK, Shevets M,Zvyezday V,
Toft G, Bonde JP, Rylander L, Hagmar L, Bonefeld-Jorgensen E, SpanoM, Bizzaro D, Manicardi GC,
Giwercman A; INUENDO. Association between exposure topersistent organohalogen pollutants and
epididymal and accessory sex gland function: multicentre study in Inuit and European populations.
Reprod Toxicol. 2006 Nov;22(4):765-73.
Eriksson M, Hardell L, Carlberg M, Akerman M. Pesticide exposure as risk factor for non-Hodgkin
lymphoma including histopathological subgroup analysis. Int J Cancer. 2008 Oct 1;123(7):1657-63.
Fredell L, Lichtenstein P, Pedersen NL, Svensson J, Nordenskjöld A. Hypospadias is related to birth
weight in discordant monozygotic twins. J Urol. 1998 Dec;160(6 Pt 1):2197-9.
Fredell L, Kockum I, Hansson E, Holmner S, Lundquist L, Läckgren G, Pedersen J, Stenberg A,
Westbacke G, Nordenskjöld A. Heredity of hypospadias and the significance of low birth weight. J
Urol. 2002 Mar;167(3):1423-7.
Fängström B, Athanassiadis I, Odsjö T, Norén K, Bergman A. Temporal trends of polybrominated
diphenyl ethers and hexabromocyclododecane in milk from Stockholm
mothers, 1980-2004. Mol Nutr Food Res. 2008 Feb;52(2):187-93.
Giwercman A, Rylander L, Rignell-Hydbom A, Jönsson BA, Pedersen HS, LudwickiJK, Lesovoy V,
Zvyezday V, Spano M, Manicardi GC, Bizzaro D, Bonefeld-JørgensenEC, Toft G, Bonde JP,
Giwercman C, Tiido T, Giwercman YL; INUENDO. Androgenreceptor gene CAG repeat length as a
modifier of the association between persistent organohalogen pollutant exposure markers and semen
characteristics. Pharmacogenet Genomics. 2007a Jun;17(6):391-401.
Giwercman A, Rylander L, Lundberg Giwercman Y. Influence of endocrine disruptors on human male
fertility. Reprod Biomed Online. 2007b Dec;15(6):633-42.
Giwercman A, Giwercman YL. Environmental factors and testicular function. Best Pract Res Clin
Endocrinol Metab. 2011a Apr;25(2):391-402.
Giwercman A. Estrogens and phytoestrogens in male infertility. Curr Opin Urol. 2011b
Nov;21(6):519-26.
Glynn AW, Michaëlsson K, Lind PM, Wolk A, Aune M, Atuma S, Darnerud PO, Mallmin H.
Organochlorines and bone mineral density in Swedish men from the general population. Osteoporos
Int. 2000;11(12):1036-42.
Glynn AW, Granath F, Aune M, Atuma S, Darnerud PO, Bjerselius R, Vainio H, Weiderpass E.
Organochlorines in Swedish women: determinants of serum concentrations. Environ Health Perspect.
2003 Mar;111(3):349-55.
Glynn, A, Lignell, S, Darnerud, PO, Aune, M, Törnkvist, A, Ankarberg, E, Svensson K. Nonylfenol
och bisfenol A I blod från ammande kvinnor från Uppslatrakten. Sakrapport till naturvårdsverkets
miljöövervakning. 2010-03-31.
Hagmar L, Lindén K, Nilsson A, Norrving B, Akesson B, Schütz A, Möller T. Cancer incidence and
mortality among Swedish Baltic Sea fishermen. Scand J Work Environ Health. 1992 Aug;18(4):21724.
Hagmar L, Hallberg T, Leja M, Nilsson A, Schütz A. High consumption of fatty fish from the Baltic
Sea is associated with changes in human lymphocyte subset levels. Toxicol Lett. 1995 May;77(13):335-42.
108
Hagmar L, Rylander L, Strömberg U, Dyremark E, Östman C, Nilsson-Ehle P. The concentration of
2,2',4,4',5,5'-hexachlorobiphenyl (CB153) in plasma in Swedish female fish consumers as a biomarker
for risk for low birthweight. Organohalogen Compounds 1997, 34:470-473
Hagmar L, Rylander L, Dyremark E, Klasson-Wehler E, Erfurth EM. Plasma concentrations of
persistent organochlorines in relation to thyrotropin and thyroid hormone levels in women. Int Arch
Occup Environ Health. 2001a Apr;74(3):184-8.
Hagmar L, Björk J, Sjödin A, Bergman A, Erfurth EM. Plasma levels of persistent organohalogens
and hormone levels in adult male humans. Arch Environ Health. 2001b Mar-Apr;56(2):138-43.
Hagmar, L, Axmon, A, Jönsson, BA. Tidstrender för serumhalter av persistenta klororganisak
miljögifter (POP) hos unga svenska män – Resultat från den första uppföljningsundersökningen år
2004. Rapport från Naturvårdsverket 2005-11-24.
Hagmar L, Wallin E, Vessby B, Jönsson BA, Bergman A, Rylander L. Intra-individual variations and
time trends 1991-2001 in human serum levels of PCB, DDE and hexachlorobenzene. Chemosphere.
2006 Aug;64(9):1507-13.
Hallquist A, Hardell L, Degerman A, Boquist L. Occupational exposures and thyroid cancer: results of
a case-control study. Eur J Cancer Prev. 1993 Jul;2(4):345-9.
Hansen J. Risk for testicular cancer after occupational exposure to plastics. Int J Cancer. 1999 Sep
9;82(6):911-2.
Hardell L, Lindström G, Liljegren G, Dahl P, Magnuson A. Increased concentrations of
octachlorodibenzo-p-dioxin in cases with breast cancer—results from a case-control study. Eur J
Cancer Prev. 1996 Oct;5(5):351-7.
Hardell L, Ohlson CG, Fredrikson M. Occupational exposure to polyvinyl chloride as a risk factor for
testicular cancer evaluated in a case-control study. Int J Cancer. 1997 Dec 10;73(6):828-30.
Hardell L, Lindström G, van Bavel B, Wingfors H, Sundelin E, Liljegren G, Lindholm P. [Do flame
retardants increase the risk of non-Hodgkin lymphoma? The levels of polybrominated diphenyl ethers
are increasing in the environment]. Lakartidningen. 1998 Dec 16;95(51-52):5890-3. Swedish.
Hardell L, Eriksson M. A case-control study of non-Hodgkin lymphoma and exposure to pesticides.
Cancer. 1999 Mar 15;85(6):1353-60.
Hardell L, Dreifaldt AC. Breast-feeding duration and the risk of malignant diseases in childhood in
Sweden. Eur J Clin Nutr. 2001 Mar;55(3):179-85.
Hardell L, van Bavel B, Lindström G, Carlberg M, Dreifaldt AC, Wijkström H, Starkhammar H,
Eriksson M, Hallquist A, Kolmert T. Increased concentrations of polychlorinated biphenyls,
hexachlorobenzene, and chlordanes in mothers of men with testicular cancer. Environ Health Perspect.
2003 Jun;111(7):930-4.
Hardell L, Van Bavel B, Lindström G, Carlberg M, Eriksson M, Dreifaldt AC, Wijkström H,
Starkhammar H, Hallquist A, Kolmert T. Concentrations of polychlorinated biphenyls in blood and the
risk for testicular cancer. Int J Androl. 2004a Oct;27(5):282-90.
Hardell L, Malmqvist N, Ohlson CG, Westberg H, Eriksson M. Testicular cancer and occupational
exposure to polyvinyl chloride plastics: a case-control study. Int J Cancer. 2004b Apr 10;109(3):425-9.
Hardell L, van Bavel B, Lindström G, Björnfoth H, Orgum P, Carlberg M, Sörensen CS, Graflund M.
Adipose tissue concentrations of p,p'-DDE and the risk for endometrial cancer. Gynecol Oncol. 2004c
Dec;95(3):706-11.
109
Hardell L, Bavel B, Lindström G, Eriksson M, Carlberg M. In utero exposure to persistent organic
pollutants in relation to testicular cancer risk. Int J Androl. 2006a Feb;29(1):228-34.
Hardell L, Andersson SO, Carlberg M, Bohr L, van Bavel B, Lindström G, Björnfoth H, Ginman C.
Adipose tissue concentrations of persistent organic pollutants and the risk of prostate cancer. J Occup
Environ Med. 2006b Jul;48(7):700-7.
Hemminki K, Li X. Cancer risks in Nordic immigrants and their offspring in Sweden. Eur J Cancer.
2002 Dec;38(18):2428-34.
Hjertkvist M, Damber JE, Bergh A. Cryptorchidism: a registry based study in Sweden on some factors
of possible aetiological importance. J Epidemiol Community Health. 1989 Dec;43(4):324-9.
Hodgson S, Thomas L, Fattore E, Lind PM, Alfven T, Hellström L, Håkansson H,Carubelli G, Fanelli
R, Jarup L. Bone mineral density changes in relation to environmental PCB exposure. Environ Health
Perspect. 2008 Sep;116(9):1162-6.
Holl K, Lundin E, Surcel HM, Grankvist K, Koskela P, Dillner J, Hallmans G, Wadell G, Olafsdottir
GH, Ogmundsdottir HM, Pukkala E, Lehtinen M, Stattin P, Lukanova A. Endogenous steroid
hormone levels in early pregnancy and risk of testicular cancer in the offspring: a nested case-referent
study. Int J Cancer. 2009 Jun 15;124(12):2923-8.
Hsu NY, Lee CC, Wang JY, Li YC, Chang HW, Chen CY, Bornehag CG, Wu PC, Sundell J,Su HJ.
Predicted risk of childhood allergy, asthma, and reported symptoms using measuredphthalate exposure
in dust and urine. Indoor Air. 2011 Oct 13.
Hälso- och sjukvårdsprogrammet för Diabetes Mellitus, Kommunalförbundet Skåne, Regionskåne,
2002.
Juul S, Karmaus W, Olsen J. Regional differences in waiting time to pregnancy:pregnancy-based
surveys from Denmark, France, Germany, Italy and Sweden. The European Infertility and
Subfecundity Study Group. Hum Reprod. 1999 May;14(5):1250-4.
Jönsson BA, Richthoff J, Rylander L, Giwercman A, Hagmar L. Urinary phthalate metabolites and
biomarkers of reproductive function in young men. Epidemiology. 2005 Jul;16(4):487-93.
Jönsson, BA, Axmon, A, Lindh, C, Rignell-Hydbom, A Hovander L, Bergman Å. Tidstrender för och
halter av persistenta klorerade och bromerade organiska miljögifter i serum hos unga svenska män –
Resultat från den andra uppföljningsundersökningen år 2006. Rapport från Naturvårdsverket 2008-0331.
Jönsson, BA, Axmon, A, Lindh, C, Rignell-Hydbom, A, Axelsson, J, Giwercman, A, Bergman, Å.
Tidstrender för och halter av persistenta fluorerade, klorerade och bromerade organiska miljögifter i
serum samt ftalater i urin hos unga svenska män – Resultat från den tredje
uppföljningsundersökningen år 2009-2010. Rapport från Naturvårdsverket 2010-11-19.
Karlsson M, Julander A, van Bavel B, Hardell L. Levels of brominated flame retardants in blood in
relation to levels in household air and dust. Environ Int. 2007 Jan;33(1):62-9.
Kopp S, Hellgren L, Pettersson A, Rehnqvist, N. ADHD hos flickor - En inventering av det
vetenskapliga underlaget. Statens beredning för medicinsk utvärdering, 2005.
Landgren M, Pettersson R, Kjellman B, Gillberg C. ADHD, DAMP and other
neurodevelopmental/psychiatric disorders in 6-year-old children: epidemiology and co-morbidity. Dev
Med Child Neurol. 1996 Oct;38(10):891-906.
110
Lang IA, Galloway TS, Scarlett A, Henley WE, Depledge M, Wallace RB, Melzer D.Association of
urinary bisphenol A concentration with medical disorders and laboratory abnormalities in adults.
JAMA. 2008 Sep 17;300(11):1303-10.
Larsson M, Hägerhed-Engman L, Kolarik B, James P, Lundin F, Janson S, Sundell J, Bornehag CG.
PVC--as flooring material--and its association with incident asthma in a Swedish child cohort study.
Indoor Air. 2010 Dec;20(6):494-501.
Lee DH, Lind PM, Jacobs DR Jr, Salihovic S, van Bavel B, Lind L. Polychlorinated biphenyls and
organochlorine pesticides in plasma predict development of type 2 diabetes in the elderly: the
prospective investigation of the vasculature in Uppsala Seniors (PIVUS) study. Diabetes Care. 2011a
Aug;34(8):1778-84.
Lee DH, Lind L, Jacobs DR Jr, Salihovic S, van Bavel B, Lind PM. Associations of persistent organic
pollutants with abdominal obesity in the elderly: The Prospective Investigation of the Vasculature in
Uppsala Seniors (PIVUS) study. Environ Int. 2011b Aug 9.
Lee DH, Steffes MW, Sjödin A, Jones RS, Needham LL, Jacobs DR Jr. Low dose organochlorine
pesticides and polychlorinated biphenyls predict obesity, dyslipidemia, and insulin resistance among
people free of diabetes. PLoS One. 2011c Jan 26;6(1):e15977.
Lope V, Pollán M, Gustavsson P, Plato N, Pérez-Gómez B, Aragonés N, Suárez B, Carrasco JM,
Rodríguez S, Ramis R, Boldo E, López-Abente G. Occupation and thyroid cancer risk in Sweden. J
Occup Environ Med. 2005 Sep;47(9):948-57.
Lope V, Pérez-Gómez B, Aragonés N, López-Abente G, Gustavsson P, Plato N, Silva-Mato A, Pollán
M. Occupational exposure to chemicals and risk of thyroid cancer in Sweden. Int Arch Occup Environ
Health. 2009 Jan;82(2):267-74.
Lignell S, Aune M, Isaksson M, Redeby J, Darnerud P O, Glynn A. BDE-209 i blodserum från
förstföderskor i Uppsala – tidstrend 1996-2010. Livsmedelsverket, 2011.
Lundén A, Norén K. Polychlorinated naphthalenes and other organochlorine contaminants in Swedish
human milk, 1972-1992. Arch Environ Contam Toxicol. 1998 May;34(4):414-23.
Meironyté D, Norén K, Bergman A. Analysis of polybrominated diphenyl ethers in Swedish human
milk. A time-related trend study, 1972-1997. J Toxicol Environ Health A. 1999 Nov 26;58(6):329-41.
Meironyté Guvenius D, Bergman A, Norén K. Polybrominated diphenyl ethers in Swedish human
liver and adipose tissue. Arch Environ Contam Toxicol. 2001 May;40(4):564-70.
Mikoczy Z, Hagmar L. Cancer incidence in the Swedish leather tanning industry: updated findings
1958-99. Occup Environ Med. 2005 Jul;62(7):461-4.
Myrup C, Westergaard T, Schnack T, Oudin A, Ritz C, Wohlfahrt J, Melbye M. Testicular cancer risk
in first- and second-generation immigrants to Denmark. J Natl Cancer Inst. 2008 Jan 2;100(1):41-7.
Norén K, Lundén A, Pettersson E, Bergman A. Methylsulfonyl metabolites of PCBs and DDE in
human milk in Sweden, 1972-1992. Environ Health Perspect. 1996 Jul;104(7):766-72.
Norén K, Meironyté D. Certain organochlorine and organobromine contaminants in Swedish human
milk in perspective of past 20-30 years. Chemosphere. 2000 May-Jun;40(9-11):1111-23.
Odsjö T, Bignert A, Olsson M, Asplund L, Eriksson U, Häggberg L, Litzén K, de Wit C, Rappe C,
Aslund K. The Swedish Environmental Specimen Bank--application in trend monitoring of mercury
and some organohalogenated compounds. Chemosphere. 1997 May;34(9-10):2059-66.
Ohlson CG, Hardell L. Testicular cancer and occupational exposures with a focus on xenoestrogens in
polyvinyl chloride plastics. Chemosphere. 2000 May-Jun;40(9-11):1277-82.
111
Olsén L, Lampa E, Birkholz DA, Lind L, Lind PM. Circulating levels of bisphenol A (BPA) and
phthalates in an elderly population in Sweden, based on the Prospective Investigation of the
Vasculature in Uppsala Seniors (PIVUS). Ecotoxicol Environ Saf. 2012 Jan;75(1):242-8.
Richiardi L, Vizzini L, Nordenskjöld A, Pettersson A, Akre O. Rates of orchiopexies in Sweden:
1977-1991. Int J Androl. 2009 Oct;32(5):473-8.
Richthoff J, Rylander L, Hagmar L, Malm J, Giwercman A. Higher sperm counts in Southern Sweden
compared with Denmark. Hum Reprod. 2002 Sep;17(9):2468-73.
Richthoff J, Rylander L, Jönsson BA, Akesson H, Hagmar L, Nilsson-Ehle P, Stridsberg M,
Giwercman A. Serum levels of 2,2',4,4',5,5'-hexachlorobiphenyl (CB-153) in relation to markers of
reproductive function in young males from the general Swedish population. Environ Health Perspect.
2003 Apr;111(4):409-13.
Rignell-Hydbom A, Rylander L, Giwercman A, Jönsson BA, Nilsson-Ehle P, Hagmar L. Exposure to
CB-153 and p,p'-DDE and male reproductive function. Hum Reprod. 2004 Sep;19(9):2066-75.
Rignell-Hydbom A, Rylander L, Giwercman A, Jönsson BA, Lindh C, Eleuteri P, Rescia M, Leter G,
Cordelli E, Spano M, Hagmar L. Exposure to PCBs and p,p'-DDE and human sperm chromatin
integrity. Environ Health Perspect. 2005a Feb;113(2):175-9.
Rignell-Hydbom A, Rylander L, Elzanaty S, Giwercman A, Lindh CH, Hagmar L. Exposure to
persistent organochlorine pollutants and seminal levels of markers of epididymal and accessory sex
gland functions in Swedish men. Hum Reprod. 2005b Jul;20(7):1910-4.
Rignell-Hydbom A, Axmon A, Lundh T, Jönsson BA, Tiido T, Spano M. Dietary exposure to methyl
mercury and PCB and the associations with semen parameters among Swedish fishermen. Environ
Health. 2007a May 8;6:14.
Rignell-Hydbom A, Rylander L, Hagmar L. Exposure to persistent organochlorine pollutants and type
2 diabetes mellitus. Hum Exp Toxicol. 2007b May;26(5):447-52.
Rignell-Hydbom A, Lidfeldt J, Kiviranta H, Rantakokko P, Samsioe G, Agardh CD,Rylander L.
Exposure to p,p'-DDE: a risk factor for type 2 diabetes. PLoS One. 2009a Oct 19;4(10):e7503.
Rignell-Hydbom A, Skerfving S, Lundh T, Lindh CH, Elmståhl S, Bjellerup P, Jünsson BA,
Strümberg U, Akesson A. Exposure to cadmium and persistent organochlorine pollutants and its
association with bone mineral density and markers of bone metabolism on postmenopausal women.
Environ Res. 2009b Nov;109(8):991-6.
Rignell-Hydbom A, Elfving M, Ivarsson SA, Lindh C, Jönsson BA, Olofsson P, Rylander L. A nested
case-control study of intrauterine exposure to persistent organochlorine pollutants in relation to risk of
type 1 diabetes. PLoS One. 2010 Jun 23;5(6):e11281.
Rylander L, Hagmar L. Mortality and cancer incidence among women with a high consumption of
fatty fish contaminated with persistent organochlorine compounds. Scand J Work Environ Health.
1995 Dec;21(6):419-26.
Rylander L, Strömberg U, Hagmar L. Decreased birthweight among infants born to women with a
high dietary intake of fish contaminated with persistent organochlorine compounds. Scand J Work
Environ Health. 1995 Oct;21(5):368-75.
Rylander L, Strömberg U, Hagmar L. Dietary intake of fish contaminated with persistent
organochlorine compounds in relation to low birthweight. Scand J Work Environ Health. 1996
Aug;22(4):260-6.
112
Rylander L, Dyremark E, Strömberg U, Ostman C, Hagmar L. The impact of age, lactation and dietary
habits on PCB in plasma in Swedish women. Sci Total Environ. 1997 Nov 14;207(1):55-61.
Rylander L, Strömberg U, Dyremark E, Ostman C, Nilsson-Ehle P, Hagmar L. Polychlorinated
biphenyls in blood plasma among Swedish female fish consumers in relation to low birth weight. Am
J Epidemiol. 1998 Mar 1;147(5):493-502.
Rylander L, Hagmar L. No evidence for congenital malformations or prenatal death in infants born to
women with a high dietary intake of fish contaminated with persistent organochlorines. Int Arch
Occup Environ Health. 1999 Mar;72(2):121-4.
Rylander L, Strömberg U, Hagmar L. Lowered birth weight among infants born to women with a high
intake of fish contaminated with persistent organochlorine compounds. Chemosphere. 2000a MayJun;40(9-11):1255-62.
Rylander L, Hagmar L. Medical and psychometric examinations of conscripts born to mothers with a
high intake of fish contaminated with persistent organochlorines. Scand J Work Environ Health.
2000b Jun;26(3):207-12.
Rylander L, Rignell-Hydbom A, Hagmar L. A cross-sectional study of the association between
persistent organochlorine pollutants and diabetes. Environ Health. 2005 Nov 29;4:28.
Rylander L, Strömberg U, Hagmar L. Weight and height at 4 and 7 years of age in children born to
mothers with a high intake of fish contaminated with persistent organochlorine pollutants.
Chemosphere. 2007 Mar;67(3):498-504.
Rönn M, Lind L, Bavel B, Salihovic S, Michaëlsson K, Lind PM. Circulating levels of persistent
organic pollutants associate in divergent ways to fat mass measured by DXA in humans.
Chemosphere. 2011 Oct;85(3):335-43.
Scheike TH, Rylander L, Carstensen L, Keiding N, Jensen TK, Stromberg U, Joffe M, Akre O. Time
trends in human fecundability in Sweden. Epidemiology. 2008 Mar;19(2):191-6.
Sjödin A, Hagmar L, Klasson-Wehler E, Kronholm-Diab K, Jakobsson E, Bergman A. Flame
retardant exposure: polybrominated diphenyl ethers in blood from Swedish workers. Environ Health
Perspect. 1999 Aug;107(8):643-8.
Sjödin A, Hagmar L, Klasson-Wehler E, Björk J, Bergman A. Influence of the consumption of fatty
Baltic Sea fish on plasma levels of halogenated environmental contaminants in Latvian and Swedish
men. Environ Health Perspect. 2000 Nov;108(11):1035-41.
Skakkebaek NE, Rajpert-De Meyts E, Main KM. Testicular dysgenesis syndrome: anincreasingly
common developmental disorder with environmental aspects. Hum Reprod. 2001 May;16(5):972-8.
Skinner HG, Schwartz GG. A prospective study of total and ionized serum calcium and fatal prostate
cancer. Cancer Epidemiol Biomarkers Prev. 2009 Feb;18(2):575-8.
Statshälsan http://www.statshalsan.se/
Sundström M, Ehresman DJ, Bignert A, Butenhoff JL, Olsen GW, Chang SC, BergmanA. A temporal
trend study (1972-2008) of perfluorooctanesulfonate, perfluorohexanesulfonate, and
perfluorooctanoate in pooled human milk samples from Stockholm, Sweden. Environ Int. 2011
Jan;37(1):178-83.
Svensson BG, Hallberg T, Nilsson A, Schütz A, Hagmar L. Parameters of immunological competence
in subjects with high consumption of fish contaminated with persistent organochlorine compounds.
Int Arch Occup Environ Health. 1994;65(6):351-8.
113
Svensson BG, Nilsson A, Jonsson E, Schütz A, Akesson B, Hagmar L. Fish consumption and
exposure to persistent organochlorine compounds, mercury, selenium and methylamines among
Swedish fishermen. Scand J Work Environ Health. 1995 Apr;21(2):96-105.
The Weybridge report, 1996. http://www.pmac.net/weybridg.htm
Thuresson K, Bergman K, Rothenbacher K, Herrmann T, Sjölin S, Hagmar L, Päpke O, Jakobsson K.
Polybrominated diphenyl ether exposure to electronics recycling workers--a follow up study.
Chemosphere. 2006 Sep;64(11):1855-61.
Tiido T, Rignell-Hydbom A, Jönsson BA, Rylander L, Giwercman A, Giwercman YL. Modifying
effect of the AR gene trinucleotide repeats and SNPs in the AHR and AHRR genes on the association
between persistent organohalogen pollutant exposure and human sperm Y:X ratio. Mol Hum Reprod.
2007 Apr;13(4):223-9.
Tiido T, Rignell-Hydbom A, Jönsson B, Giwercman YL, Rylander L, Hagmar L,Giwercman A.
Exposure to persistent organochlorine pollutants associates with human sperm Y:X chromosome ratio.
Hum Reprod. 2005 Jul;20(7):1903-9.
Toft G, Hagmar L, Giwercman A, Bonde JP. Epidemiological evidence on reproductive effects of
persistent organochlorines in humans. Reprod Toxicol. 2004 Nov;19(1):5-26.
Toft G, Axmon A, Giwercman A, Thulstrup AM, Rignell-Hydbom A, Pedersen HS,Ludwicki JK,
Zvyezday V, Zinchuk A, Spano M, Manicardi GC, Bonefeld-Jørgensen EC,Hagmar L, Bonde JP;
INUENDO. Fertility in four regions spanning large contrasts in serum levels of widespread persistent
organochlorines: a cross-sectional study. Environ Health. 2005 Nov 9;4:26.
Toft G, Rignell-Hydbom A, Tyrkiel E, Shvets M, Giwercman A, Lindh CH, Pedersen HS, Ludwicki
JK, Lesovoy V, Hagmar L, Spanó M, Manicardi GC, Bonefeld-Jorgensen EC, Thulstrup AM, Bonde
JP. Semen quality and exposure to persistent organochlorine pollutants. Epidemiology. 2006
Jul;17(4):450-8.
Toppari J, Kaleva M, Virtanen HE. Trends in the incidence of cryptorchidism and hypospadias, and
methodological limitations of registry-based data. Hum Reprod Update. 2001 May-Jun;7(3):282-6.
Torniainen S, Hedelin M, Autio V, Rasinperä H, Bälter KA, Klint A, Bellocco R, Wiklund F, Stattin
P, Ikonen T, Tammela TL, Schleutker J, Grönberg H, Järvelä I. Lactase persistence, dietary intake of
milk, and the risk for prostate cancer in Sweden and Finland. Cancer Epidemiol Biomarkers Prev.
2007 May;16(5):956-61.
Wallin E, Rylander L, Hagmar L. Exposure to persistent organochlorine compounds through fish
consumption and the incidence of osteoporotic fractures. Scand J Work Environ Health. 2004
Feb;30(1):30-5.
Wallin E, Rylander L, Jönssson BA, Lundh T, Isaksson A, Hagmar L. Exposure to CB-153 and p,p'DDE and bone mineral density and bone metabolism markers in middle-aged and elderly men and
women. Osteoporos Int. 2005 Dec;16(12):2085-94.
Westberg HB, Hardell LO, Malmqvist N, Ohlson CG, Axelson O. On the use of different measures of
exposure-experiences from a case-control study on testicular cancer and PVC exposure. J Occup
Environ Hyg. 2005 Jul;2(7):351-6.
Weiderpass E, Adami HO, Baron JA, Wicklund-Glynn A, Aune M, Atuma S, Persson I.
Organochlorines and endometrial cancer risk. Cancer Epidemiol Biomarkers Prev. 2000
May;9(5):487-93.
WHO. Global assessment of the state-of-the-science of endocrine disruptors. 2002.
114
Wiklund K, Dich J, Holm LE. Testicular cancer among agricultural workers and licensed pesticide
applicators in Sweden. Scand J Work Environ Health. 1986 Dec;12(6):630-1.
Wiklund K, Dich J, Holm LE, Eklund G. Risk of cancer in pesticide applicators in Swedish
agriculture. Br J Ind Med. 1989 Nov;46(11):809-14.
Wingren G, Hallquist A, Degerman A, Hardell L. Occupation and female papillary cancer of the
thyroid. J Occup Environ Med. 1995 Mar;37(3):294-7.
Wingren GB, Axelson O. Occupational and Environmental Determinants for Benign Thyroid Disease
and Follicular Thyroid Cancer. Int J Occup Environ Health. 1997 Apr;3(2):89-94.
Zahl PH, Maehlen J. A decline in breast-cancer incidence. N Engl J Med. 2007 Aug 2;357(5):510-1.
4.2
Miljö
Balthazart J. 2006. Effects of estrogens on the sexual differentiation and activation of male sexual
behavior in birds. I Magnusson och Brunström 2006. Sid 12-13.
Bayley M, Larsen PF, Baekgaard H, Baatrup E. 2003. The effects of vinclozolin, an anti-androgenic
fungicide, on male guppy secondary sex characters and reproductive success.
Biology of Reproduction 69:1951-1956.
Berg C, Holm L, Brandt I and Brunström B. 2001a. Anatomical and Histological Changes in the
Oviducts of Japanese Quail after Embryonic Exposure to Ethynyloestradiol. Reproduction. 121: 155165.
Berg C, Halldin K, Brunström B. 2001b. Effects of bisphenol A and tetrabromobisphenol A on sex
organ development in quail and chicken embryos. Environ. Toxicol. Chem. 20(12):2836-40.
Berg C. 2003. Grodor är känsligare än vi tror. Miljöforskning 3/03.
Berg C, Blomqvist A, Holm L, Brandt I, Brunström B and Ridderstråle Y. 2004. Embryonic exposure
to oestrogen causes eggshell thinning and altered shell gland carbonic anhydrase expression in the
domestic hen. Reproduction 128:455–461.
Berg C, Gyllenhammar I, Kvarnryd M. 2009. Xenopus tropicalis as a test system for developmental
and reproductive toxicity. J Toxicol Environ Health A. 72(3-4):219-25.
Berg C, Lundstedt-Enkel K, Malmsten J, Persson S (eds). 2011. Reproductive Disorders in Baltic
Vertebrate Wildlife (BALTREP 2011) – What is the status of, and the treats to reproductive health in
Baltic region widlife? Proceedings from an international conference in Uppsala, Sweden, December 78, 2011.
Bignert, A., Danielsson, S., Nyberg, E., Asplund, L., Eriksson, U., Berger, U. & Haglund, P. 2010.
Comments Concerning the National Swedish Contaminant Monitoring Programme in Marine Biota,
2010. Report to the Swedish Environmental Protection Agency. Swedish Museum of Natural History,
Report no 1:2010.
Bignert, A., Boalt E, Danielsson, S., Hedman J, Johansson A-K, Miller A, Nyberg, E. 2011.
Comments Concerning the National Swedish Contaminant Monitoring Programme in Marine Biota,
2011. Report to the Swedish Environmental Protection Agency. Swedish Museum of Natural History,
Report no 7:2011.
Bisther, M., Roos, A. (2006). Uttern i Sverige 2006. Delrapport inom WWFs projekt Levande
Skogsvatten.
115
Blomqvist A, Berg C, Holm L, Brandt I, Riddestråle Y, Brunström B. 2006. Defective Reproductive
Organ Morphology and Function in Domestic Rooster Embryonically Exposed to o,p0-DDT or
Ethynylestradiol. Biol of Reproduct. 74:481-486.
Boalt E, Nyberg E, Siña M, Bignert A. 2010. PAH-halter varierar mellan år. Havet 2010. Sid 66-67.
Boalt E, Bignert A. 2011. Svårt att klassa miljöstatus. Havet 2011. Sid 66-68.
Bradford CM, Rinchard J, Carr JA, Theodorakis C. 2005. Perchlorate affects thyroid function in
eastern mosquitofish (Gambusia holbrooki) at environmentally relevant concentrations. Environmental
Science & Technology 39:5190-5195.
Bruggeman V, Onagbesan O, Dumez L, De Ketelaere B, Decuypere E. 2005. Effects of early prenatal
exposure to 2,3,7,8-tetrachlorodibenzo-p-dioxin (TCDD) on postnatal reproduction in the laying hen
(Gallus gallus). Comparative Biochemistry and Physiology Part C: Toxicology & Pharmacology
141:349-355.
Brunelli E, Bernabò I, Berg C, Lundstedt-Enkel K, Bonacci A, Tripepi S. 2009. Environmentally
relevant concentrations of endosulfan impair development, metamorphosis and behaviour in Bufo bufo
tadpoles. Aquat Toxicol. 91(2):135-42.
Bäcklin B-M, Moraeus C, Eklöf E, Lind Y. 2010. 2009 års säljakt – undersökningar av insamlat
material. Naturhistoriska Riksmuseet. Rapport nr 11:2010.
Bäcklin B-M, Moraeus C, Roos A, Bergman A. 2010. Gråsälen som indikator. Havet 2010. Sid 89-91.
Bäcklin B-M, Roos A, Moraeus C. 2011. Reproduction in Baltic seals. I Berg et al 2011. Sid 33.
Cato I. 2010. Döda bottnar håller miljögifter. Havet 2010. Sid 73-76.
Carlsson G, Norrgren L. 2007. The impact of the goitrogen 6-propylthiouracil (PTU) on West-African
clawed frog (Xenopus tropicalis) exposed during metamorphosis. Aquatic Toxicology 82:55-62.
Carlsson G. 2011. Monitoring of amphibian tadpoles in Sweden. Poster. I Berg et al 2011. Sid 49.
Carr JA, Urquidi LJ, Goleman WL, Hu F, Smith NP, Theodorakis CW. 2003. Ammonium perchlorate
disruption of thyroid function in natural amphibian populations: Assessment and potential impact. In:
Multiple stressor effects in relation to declining amphibian populations (Krest S, Linder G, eds.).
American Society for Testing and Materials. Sid 130-142.
Chiba A, Oguma K, Hatakeyama H, Inomata K, Honma R. 2009. Thyroid Lesions in the Great
Cormorant (Phalacrocorax carbo) of Niigata, Central Japan: A Possible Association with Dioxin
Accumulation. J Wildl Dis 45:242-247.
Crain DA, Spiteri ID, Guillette LJ. 1999. The functional and structural observations of the neonatal
reproductive system of alligators exposed in ovo to atrazine, 2,4-D, or estradiol. Toxicology and
Industrial Health 15:180-185.
Danielsson S, Odsjö T, Bignert A, Remberger M. 2008. Organic Contaminants in Moose (Alces alces)
and Reindeer (Rangifer tarandus) in Sweden from the past twenty years. Comments Concerning the
National Swedish Contaminant Monitoring Programme in Terrestrial Biota. Swedish Museum of
Natural History. Report no 7:2008.
Danielsson S, Nicklas Gustavsson N, Bignert A. 2011. Samordnad miljöövervakning ger nya
perspektiv. Havet 2011. Sid 88-90.
De Solla SR, Martin PA, Fernie KJ, Park BJ, Mayne G. 2006. Effects of environmentally relevant
concentrations of atrazine on gonadal development of snapping turtles (Chelydra serpentina).
Environmental Toxicology and Chemistry 25:520-526.
116
Dong W, Hinton DE, Kullman SW. 2012. TCDD disrupts hypural skeletogenesis during Medaka
embryonic development. Toxicol Sci. 125:91-104.
Ducrot V, Teixeira-Alves M, Lopes C, ignette-Muller ML, Charles S, Lagadic L. 2010. Development
of partial life-cycle experiments to assess the effects of endocrine disruptors on the freshwater
gastropod Lymnaea stagnalis: a case-study with vinclozolin. Ecotoxicology 19:1312-1321.
Ekman E. 2011. Miljögiftsbelastning och effekter på reproduktionsorganen hos brunbjörn (Ursus
arctos). Föredrag, Workshop Giftfri Miljö, SLU, 7 feb 2011.
Fernie K, Bortolotti G, Drouillard K, Smits J, Marchant T. 2003. Developmental toxicity of in ovo
exposure to polychlorinated biphenyls: II. Effects of maternal or paternal exposure on secondgeneration nestling American. Environmental Toxicology and Chemistry 22:2688-2694.
Frederick P, Jayasena N. 2010. Altered pairing behaviour and reproductive success in white ibises
exposed to environmentally relevant concentrations of methylmercury. Proceedings of the Royal
Society B: Biological Sciences.
Graaf S, Adielsson S, Kreuger J. 2010. Resultat från miljöövervakningen av bekämpningsmedel
(växtskyddsmedel). Årssammanställning 2009. Ekohydrologi 120.
Gustavsson N. 2010. Kvalitetssäkrad övervakning av sjöar. I Sötvatten – årsskrift från
miljöövervakningen 2010. Sid 17-20.
Gyllenhammar I, Eriksson H, Söderqvist A, Lindberg RH, Fick J and Berg C. 2009a. Clotrimazole
exposure modulates aromatase activity in gonads and brain during gonadal differentiation in Xenopus
tropicalis frogs. Aquat Toxicol. 91:102-109.
Gyllenhammar I, Holm L, Eklund R, Berg C. 2009b. Reproductive toxicity in Xenopus tropicalis after
developmental exposure to environmental concentrations of ethynylestradiol. Aquat Toxicol. 91:171178.
Halldin K, Axelsson J, Brunström B. 2005. Effects of endocrine modulators on sexual differentiation
and reproductive function in male Japanese quail. Brain Res Bull. 65(3):211-8.
Hayes T, Haston K, Tsui M, Hoang A, Haeffele C, Vonk A. 2003. Atrazine-induced hermaphroditism
at 0.1 ppb in American leopard frogs (Rana pipiens): Laboratory and field evidence. Environmental
Health Perspectives 111:568-575.
Hayes TB, Case P, Chui S, Chung D, Haeffele C, Haston K, Lee M, Mai VP, Marjuoa Y, Parker J,
Tsui M. 2006. Pesticide Mixtures, Endocrine Disruption, and Amphibian Declines: Are We
Underestimating the Impact? Environmental Health Perspectives 114 (Suppl 1):40-50.
Hayes TB, Khoury V, Narayan A, Nazir M, Park A, Brown T, Adame L, Chan E, Buchholz D, Stueve
T, Gallipeau S. 2010. Atrazine induces complete feminization and chemical castration in male African
clawed frogs (Xenopus laevis). PNAS 107:10:4612–4617.
Hayes TB, Anderson LL, Beasley VR, de Solla SR, Iguchi T, Ingraham H, Kestemont P, Kniewald J,
Kniewald Z, Langlois VS, Luque EH, McCoy KA, Muñoz-de-Toro M, Oka T, Oliveira CA, Orton F,
Ruby S, Suzawa M, Tavera-Mendoza LE, Trudeau VL, Victor-Costa AB, Willingham E. 2011.
Demasculinization and femininization of male gonads by atrazine: consistent effect across vertebrate
classes. J Steroid Biochem Mol Biol. 127:64-73.
Hecker M, Giesy JP, Jones PD, Jooste AM, Carr JA, Solomon KR, Smith EE, Van Der Kraak G,
Kendall RJ, du Preez L. 2004. Plasma sex steroid concentrations and gonadal aromatase activities in
African clawed frogs (Xenopus laevis) from South Africa. Environmental Toxicology and Chemistry
23:1996-2007.
117
Heimeier RA och Shi YB. 2010 Amphibian metamorphosis as a model for studying endocrine
disruption on vertebrate development: effect of bisphenol A on thyroid hormone action. Gen Comp
Endocrinol. 168(2):181-9.
Helander B. 2010. Havsörn. Havet 2010. Sid 88.
Helander B. 2011a – Havsörn - ett något sämre år för havsörnen. Levande Skärgård. Sid 22-23.
Helander B. 2011b. Havsörn. Havet 2011. Sid 91-92.
Helander B. 2011c. Reproductive impairments and contaminants in white-tailed sea eagles in Sweden,
1965-2010. I Berg et al 2011. Sid 39.
Holm L, Blomqvist A, Brandt I, Brunström B, Ridderstråle Y, Berg C. 2006. Embryonic exposure to
o,p'-DDT causes eggshell thinning and altered shell gland carbonic anhydrase expression in the
domestic hen. Environ. Toxicol. Chem. 25(10):2787-93.
Holmström, K., Johansson, A., Bignert, A., Lindberg, P., Berger, U. 2010. Increasing concentrations
of perfluoroalkyl acids (PFAS) in eggs of the Swedish peregrine falcon (Falco peregrinus) 1974-2007.
Svalbard 2010. Poster (MG 1050)
Hopkins WA, Mendonca MT, Congdon JD. 1997. Increased circulating levels of testosterone and
corticosterone in southern toads, Bufo terrestris, exposed to coal combustion waste. General and
Comparative Endocrinology 108:237-246.
Härkönen T, Karlsson O, Bäcklin B-M. 2011. Sälpopulationer och sälhälsa. I Havet 2011. Sid 95-96.
Kemikalieinspektionen 2011. Bisfenol A – Rapport från ett regeringsuppdrag. Rapport nr 2/11.
Kemikalieinspektionen 2010. Försålda kvantiteter av bekämpningsmedel 2010.
Kirkbride-Smith AE, Bell HA, Edwards JP. 2001. Effects of three vertebrate hormones on the growth,
development, and reproduction of the tomato moth, Lacanobia oleracea L. (Lepidoptera: Noctuidae).
Environmental Toxicology and Chemistry 20:1838-1845.
Kortenkamp A., Martin O, Faust M., Evans R, McKinlay R, Orton F, Rosivatz E. 2011. STATE OF
THE ART ASSESSMENT OF ENDOCRINE DISRUPTERS, Final report, Project Contract Number
070307/2009/550687/SER/D3
Kortenkamp A, Backhaus T, Faust M. 2009. State of the Art Report on Mixture Toxicity. Study
Contract Number 070307/2007/485103/ETU/D.1
Krahn MM, Hanson MB, Schorr GS, Emmons CK, Burrows DG, Bolton JL, Baird RW, Ylitalo GM.
2009. Effects of age, sex and reproductive status on persistent organic pollutant concentrations in
"Southern Resident" killer whales. Marine Pollution Bulletin 58:1522-1529.
Kvarnryd M, Grabic G, Brandt I, Berg C. 2011. Early life progestin exposure causes arrested oocyte
development, oviductal agenesis and sterility in adult Xenopus tropicalis frogs. Aquatic Toxicology
103(1-2):18-24
Larsson DGJ, Förlin L. 2002. Male-Biased Sex Ratios of Fish Embryos near a Pulp Mill. Temporary
Recovery after a Short-Term Shutdown. Environ Health Perspect 110:739–742.
Larsson Å, Förlin L, Hansson N, Parkkonen. 2010. Kustfisk – hälsa. Havet 2010. Sid 83.
Larsson Å, Förlin L, Hanson N, Parkkonen J, Bignert A, Nyberg E, Danielsson S, Andersson J,
Appelberg M. 2011a. Kustfisken – allt mer påverkad av miljögifter. Havet 2011. Sid 74-79.
Larsson Å, Förlin L, Hanson N, Parkkonen J. 2011b. Kustfisk-hälsa. Havet 2011, sid 80
118
Larsson J, Lööf L. 2011. Läkemedel i miljön. Läkemedelsboken 2011–2012, Läkemedelsverket. Sid
1182-1193.
Leary CJ, Garcia AM, Knapp R. 2006. Elevated corticosterone levels elicit non-calling mating tactics
in male toads independently of changes in circulating androgens. Hormones and Behavior 49:425-432.
Lind Y, Bignert A, Odsjö T. 2006. Decreasing lead levels in biota revealed by 36 years (1969-2004) of
environmental monitoring. J. Environ. Monit. 8:824-836.
Lind Y och Odsjö T. 2010. Metals and organic contaminants in bank voles (Myodes glareolus) from
northern, central and southern Sweden. Swedish Museum of Natural history. Report 2:2010
Linder GL, Krest S, Sparling D, Little EE. 2003. Multiple Stressor Effects in Relation to Declining
Amphibian Populations. STP 1443.
Löfstrand K, Malmvärn A, Haglund P, Bignert A, Bergman Å, Asplund L. 2010. Brominated phenols,
anisoles, and dioxins present in blue mussels from the Swedish coastline. Environ Sci Pollut Res
17:1460-1468.
Magnusson M, Borgegren A, Granmo Å och Cato I. 2005. Eventuellt samband mellan halten
tennföreningar i vävnaden hos nätsnäckan Nassarius nitidus och halten tennföreningar i sedimentet.
Rapport till Naturvårdsverket.
Magnusson M, Granmo Å, Löf M, Reutergard M, Sundelin B. 2011a. Känslig fortplantning varslar om
miljögifter. Havet 2011. Sid 81-84.
Magnusson M, Borgegren A, Andersson S, Granmo Å. 2011b. Biologiska effekter av organiska
tennföreningar. Havet 2011. Sid 85-86.
Marit JS, Weber LP. 2011. Persistent effects on adult swim performance and energetics in zebrafish
developmentally exposed to 2,3,7,8-tetrachlorodibenzo-p-dioxin. Aquat Toxicol. 106-107C:131-139.
Miljötrender 2:2006. Vilda djurs hälsa. SLU.
Miljötrender 2:2010. Tema: Rovdjur. SLU.
Miljötrender nr 3-4 2010. Tema: Miljö & Hälsa. SLU.
Milnes MR, Bermudez DS, Bryan TA, Gunderson MP, Guillette LJ. 2005. Altered neonatal
development and endocrine function in Alligator mississippiensis associated with a contaminated
environment. Biology of Reproduction 73:1004-1010.
MistraPharma News Dec 2011.
Nakayama K, Oshima Y, Yamaguchi T, Tsuruda Y, Kang IJ, Kobayashi M, Imada N, Honjo T. 2004.
Fertilization success and sexual behavior in male Medaka, Oryzias latipes, exposed to tributyltin.
Chemosphere 55:1331-1337.
Naturvårdsverket 2000. Organiska miljögifter, faktahäfte
Naturvårdsverket 2007. Reproductive Toxicology in Environmental Research - A Report from
ReproSafe – programme. Rapport 5729.
Naturvårdsverket 2008. Effekter av miljögifter på däggdjur, fåglar och fiskar i akvatiska miljöer.
Rapport 5908.
Naturvårdsverket 2009. Så mår havet. ISBN: 978-91-620-8381-6.
Naturvårdsverket 2010. Samordnad miljöövervakning i Sverige. Broschyr.
119
Naturvårdsverket 2011a. Vilka halter av miljöfarliga ämnen hittar vi i miljön? Resultat från
miljöövervakningens screeningprogram 2008-2010. Rapport 6445.
Naturvårdsverket 2011b. Åtgärdsprogram för pilgrimsfalk 2011–2014. Rapport 6426.
Nice HE, Morritt D, Crane M, Thorndyke M. 2003. Long-term and transgenerational effects of
nonylphenol exposure at a key stage in the development of Crassostrea gigas. Possible endocrine
disruption? Mar Ecol Prog Ser. 256: 293–300.
Nilsson J, 2009. Grundämnen och organiska miljögifter i blåmusslor från odlingar i Kalmarsund.
Högskolan i Kalmar. Rapport 2009:1.
Nyberg E, Bignert A, Danielsson S.2011. Miljögifter i biota. Havet 2011. Sid 69-73.
Nyholm JR, Norman A, Norrgren L, Haglund P, Andersson PL. 2009. Uptake and biotransformation
of structurally diverse brominated flame retardants in zebrafish (Danio rerio) after dietary exposure.
Environ Toxicol Chem 28(5):1035-42.
Oehlmann J, Schulte-Oehlmann U, Tillmann M, Markert B. 2000. Effects of Endocrine Disruptors on
Prosobranch Snails (Mollusca: Gastropoda) in the Laboratory. Part I: Bisphenol A and Octylphenol as
Xeno-Estrogens. Ecotoxicology. 9:383-397.
Oehlmann J, Schulte-Oehlmann U, Kloas W, Jagnytsch O, Lutz I, Kusk KO, Wollenberger L, Santos
EM, Paul GC, Van Look KJW, Tyler CR. 2009. A critical analysis of the biological impacts of
plasticizers on wildlife. Phil. Trans. R. Soc. B. 364:2047–2062.
Olsson M, Karlsson Br, Ahnland E. 1994. Diseases and environmental contaminants in seals from the
Baltic and the Swedish west coast. Science of The Total Environment 154:217-227.
Ottaviani E, Franceschi C. 1995. The neuroimmunology of stress from invertebrates to man. Progress
in Neurobiology 48:421-440.
Palanza P. 2006. Environmental pollutants affect sex specific behaviour in mice. I Magnusson och
Brunström 2006. Sid 11-12.
Palanza P, Gioiosa L, vom Saal FS, Parmigiani S. 2008. Effects of developmental exposure to
bisphenol A on brain and behavior in mice. Environ Res. 108(2):150-7.
Parrott JL och Blunt BR. 2005. Life-cycle exposure of fathead minnows (Pimephales promelas) to an
ethinylestradiol concentration below 1 ng/L reduces egg fertilization success and demasculinizes
males. Environ Toxicol. 20(2):131-41.
Persson S. 2007. The Mink (Mustela vison) as an indicator of environmental reproductive toxicity.
SLU. Examensarbete 2007:50
Persson S, Brunström B, Rotander A, van Bavel B, Bäcklin B-M, Kindahl H, Magnusson U. 2011.
Polychlorinated biphenyl concentrations in wild mink (Neovison vison) from four different areas in
Sweden. I Berg et al 2011. Sid 29.
Pettersson M, Hahlbeck E, Katsiadaki I, Asplund L, Bengtsson BE. 2007. Survey of estrogenic and
androgenic disruption in Swedish coastal waters by the analysis of bile fluid from perch and
biomarkers in the three-spined stickleback. Mar Pollut Bull. 54(12):1868-80.
Portelli MJ, De Solla SR, Brooks RJ, Bishop CA. 1999. Effect of dichlorodiphenyltrichloroethane on
sex determination of the common snapping turtle (Chelydra serpentina serpentina). Ecotoxicology and
Environmental Safety 43:284-291.
Qin ZF, Zhou JM, Chu SG, Xu XB. 2003. Effects of Chinese domestic polychlorinated biphenyls
(PCBs) on gonadal differentiation in Xenopus laevis. Environmental Health Perspectives 111:553-556.
120
Reeder AL, Ruiz MO, Pessier A, Brown LE, Levengood JM, Phillips CA, Wheeler MB, Warner RE,
Beasley VR. 2005. Intersexuality and the cricket frog decline: Historic and geographic trends.
Environmental Health Perspectives 113:261-265.
Reutgard M, Sundelin B, Magnusson M, Granmo Å, Larsson Å, Hanson N, Parkkonen J. 2010a.
Biologiska effekter – bedömningsgrunder under utveckling. Havet 2010. Sid 77-80.
Reutgard M, Jacobson T, Eriksson Wiklund A-K, Sundelin B. 2010b. Embryonalutveckling hos
vitmärla. Havet 2010. Sid 84.
Roos A och Ågren E. 2011. High frequency of müllerian duct cysts on the vas deferens in Swedish
wild otters (lutra lutra). I Berg et al 2011. Sid 37.
Routti H, Nyman M, Jenssen BM, Backman C, Koistinen J & Gabrielsen GW. 2008. Bone-related
effects of contaminants in seals may be associated with vitamin D and thyroid hormones.
Environmental Toxicology and Chemistry 27:873-880.
Satre D, Reichert M, Corbitt C. 2009. Effects of vinclozolin, an anti-androgen, on affiliative behavior
in the Dark-eyed Junco, Junco hyemalis. Environ Res. 109(4):400-4.
Shaw SD, Brenner D, Bourakovsky A, Mahaffey CA, Perkins CR. 2005. Polychlorinated biphenyls
and chlorinated pesticides in harbor seals (Phoca vitulina concolor) from the northwestern Atlantic
coast. Marine Pollution Bulletin 50:1069-1084.
Shi X, Liu C, Wu G, Zhou B. 2009. Waterborne exposure to PFOS causes disruption of the
hypothalamus–pituitary–thyroid axis in zebrafish larvae. Chemosphere 77(7):1010-1018.
Sonne C, Leifsson PS, Dietz R, Born EW, Letcher RJ, Hyldstrup L, Riget FF, Kirkegaard M, Muir
DC. 2006. Xenoendocrine pollutants may reduce size of sexual organs in East Greenland polar bears
(Ursus maritimus). Environ Sci Technol. 40(18):5668-74.
Sowers AD, Mills MA, Klaine SJ. 2009. The developmental effects of a municipal wastewater effluent
on the northern leopard frog, Rana pipiens. Aquatic Toxicology 94:145-152.
Sternbeck J, Österås AH. 2011. Sammanställning och utvärdering av den terrestra
miljögiftsövervakningen. WSP. På uppdrag av Naturvårdsverket.
Sundberg H, Tjärnlund U, Åkerman G, Isaq R, Liewenborg B Zebühr Y, Linderoth M, Broman D,
Balk L. 2003. Undersökning av kemikalier med biologisk aktivitet i Örserumsviken. Slutrapport mars
2003. Projekt Örserumsviken, Västervik.
Sundqvist K, Tysklind M, Wiberg K, Geladi P, Cato I. 2008. Dioxiners sammansättning avslöjar
ursprunget. Havet 2008. Sid 82-84.
SVA-vet 2010. Tema - I sjö och hav. Statens Veterinärmedicinska Anstalt. Nr 1:2010.
Svensson S. 2011. Bevakning av häckningsframgången hos staren. Årsrapport för 2010.
SWECO-Viak. 2008. Kombinationseffekter av föroreningar. Naturvårdsverket
Sørmo EG, Jussi I, Jussi M, Braathen M, Skaare JU, Jenssen BM. 2005 Thyroid hormone status in
gray seal (Halichoerus grypus) pups from the baltic sea and the atlantic ocean in relation to
organochlorine pollutants. Environ Toxicol Chem. 24(3):610-616.
Toft G, Edwards TM, Baatrup E and Guillette LJ. 2003. Disturbed Sexual Characteristics in Male
Mosquitofish (Gambusia holbrooki) from a Lake Contaminated with Endocrine Disruptors.
Environmental Health Perspectives, 111:5, sid 695-701.
Vätternvårdsförbundet 2009. Miljögifter i fisk och kräftor. Rapport 101
121
Vänertelegrammet nr 4. 2011.
Wada H, Cristol DA, McNabb FMA, Hopkins WA. 2009. Suppressed Adrenocortical Responses and
Thyroid Hormone Levels in Birds near a Mercury-Contaminated River. Environmental Science &
Technology 43:6031-6038.
Walker AN, Bush P, Puritz J, Wilson T, Chang ES, Miller T, Holloway K, Horst MN. 2005.
Bioaccumulation and metabolic effects of the endocrine disruptor methoprene in the lobster, Homarus
americanus. Integrative and Comparative Biology 45:118-126
Willingham EJ. 2005. The effects of atrazine and temperature on turtle hatchling size and sex ratios.
Frontiers in Ecology and the Environment 3:309-313.
Zeilinger J, Steger-Hartmann T, Maser E, Goller S, Vonk R, Länge R. 2009. Effects of synthetic
gestagens in fish reproduction. Environmental Toxicology and Chemistry, 28(12):2663–2670.
Zhang J, Zuo Z, Chen Y, Zhao Y, Hu S, Wang C. 2007. Effect of tributyltin on the development of
ovary in female cuvier (Sebastiscus marmoratus). Aquat Toxicol 83(3):174-9.
Örn S, Svenson A, Viktor T, Holbech H, Norrgren L. 2006. Male-Biased Sex Ratios and Vitellogenin
Induction in Zebrafish Exposed to Effluent Water from a Swedish Pulp Mill. Arch. Environ. Contam.
Toxicol. 51:445–451.
Österblom H, Casini M, Olsson O, Bignert A. 2006. Fish, seabirds and trophic cascades in the Baltic
Sea.Marine Ecology Progress Series. 323:233-238
122
5 Ordförklaringar
Atresi är avsaknad av naturlig kanal eller mynning
EROD-aktivitet är ett mått på funktionen hos ett avgiftningsenzym som mäts i levern.
Förhöjd EROD-aktivitet visar att fiskens avgiftningssystem trätt i funktion.
Gonopodium är en modifierad analfena hos hanar. Används som reproduktionsorgan.
Intersex är när djuret har könsorgan som är ett mellanting av honliga och hanliga.
Imposex eller pseudohermafroditism innebär en maskulinisering av honorna i form av att en
pseudopenis och sädesledare bildas, vilket hos en del snäckor kan leda till att honorna blir
sterila.
Spiggin är ett androgent reglerat protein och kan användas som biomarkör för
hormonstörande effekt.
VDSI Analys av imposex innebär en klassificering av graden av maskulinisering hos djuret
enligt en femgradig skala 0-4, där 0 är en normal opåverkad hona och 4 är en kraftigt
påverkad hona med fullt utvecklad penis och sädesledare
Vitellogenin är ett ägguleprotein som induceras av östrogen och östrogenlika substanser.
123
6 Förkortningar
AhR
BBzP
BPA
CB-153
CRF
DDD
DDE
DDT
DEHP
DEP
DES
DIBP
DnBP
DOcT
E2
EDC
EE2
EQS
EROD
FSH
FT4
GnRH
GSI
HBCD
HCB
HCH
LH
LNG
MMP
OCDD
OH-PCB
OHS
PAH
PBB
PBDE
PCB
PCDD
PCDF
PCOS
PCP
PFC
PFOA
PFHxS
PFOS
PCN
POC
POP
T3
Aryl hydrocarbon receptor
n-butylbensylftalat
Bisfenol A
2,2’,4,4’,5,5’-hexaklorobifenyl
Corticotropin-releasing factor
DDT-metabolit
DDT-metabolit
Diklorodifenyltrikloroetan
Di (2-etylhexyl) ftalat
Dietylftalat
Diethylstilbestrol
Diisobutylftalat
Di-n-butyl ftalat
Dioctyltenn
17 beta-estradiol
Endocrine Disrupting Chemicals
Ethinylöstradiol
Environmental Quality Standards
Etoxyresorufin O-deetylering
Follicel stimulerande hormon
Fritt tyroxin
Gonadotropin releasing hormone
Gonado-somatiskt index
Hexabromcyklododekan
Hexaklorobenzen
Hexachlorocyclohexane
Luteinizing hormone
Levonorgestrel
Monometyl ftalat
Otaklorinerad dibenzo-p-dioxin
Polyklorobifenyler
Persistenta halogenerade organiska föreningar
Polycykliska aromatiska kolväten
Polybromobifenyler
Polybromerade bifenyletrar
Polyklorerade bifenyler
Polyklorerade dibenzo-p-dioxiner
Polyklorerade dibenzofuraner
Polycystisk ovariesyndrom
Pentaklorofenol
Perflorerade ämnen
Perfluoroktansyra
Perfluorohexan sulfonat
Perfluoroktansulfonat
Polyklorerade naftalener
Persistenta organiska klorföreningar
Persistenta organiska föroreningar
Trijodtyronin
124
T4
TBT
TCDD
TH
TNK
TSH
TTP
VDSI
VTG
Tyroxin
Tributyltenn
Tetraklorodibenzodioxin
Tyreoideahormon
Transnonaklordan
Tyreoideastimulerande hormon
Time to pregnancy
Vas Defrens Sequence Index
Vitellogenin
125
Bilaga 1
Uppdragets genomförande och begränsningar
Effekter på hälsan
Efter genomgång av kapitel 4-6 i rapporten ”State of the Art – Assessment of Endocrine
Disruptors, final report (Kortenkamp et al 2012)” identifierades 16 olika symptom som kan
relateras till hormonstörande effekter (se listan nedan). Dessa användes som sökord för
sökningar i PubMed, i kombination med ”Sweden” och ”endocrine disruptors”/”endocrine”
eller ”pollutants” eller ”contaminants”.
1. Male reproductive health
2. Cryptorchidism
3. Hypospadias
4. Reduced semen quality
5. Female precocious puberty
6. Female fecudity
7. Polycystic
8. Female fertility
9. Endometriosis
10. Uterine fibrosis
11. Breast cancer
12. Prostate cancer
13. Testis cancer
14. Thyroid cancer
15. Developmental neurotoxicity
16. Metabolic syndrome
Initialt genomsöks även nedanstående myndigheters och organisationers hemsidor för att hitta
rapporter eller annan för uppdraget relevant information:
1. Kemikalieinspektionen
2. Livsmedelsverket
3. Läkemedelverket
4. Naturvårdsverket
5. Socialstyrelsen – folkhälsan i siffror
6. Konsumentverket
7. IMM
8. Statens folkhälsoinstitut
9. Svenska Naturskyddsföreningen
10. ChemSec
11. NORD-UTTE (denna hemsida fungerade inte)
12. Nordiska Kemikaliegruppens (NKG)
13. OECD
14. WHO
Eftersom sökningarna med de 16 sökorden ovan bara gav ett relativt begränsat antal
publikationer, utökades sökningen med 24 nya sökord (se listan nedan). Dessa sökord
identifierades som relevanta vid genomläsning av artiklar och rapporter som bedömdes som
126
relevanta vid först sökningen samt vid genomgången av rapporter från de ovan listade
hemsidorna. Även dessa sökord använts i kombination med ”Sweden” och ”endocrine
disruptors”/”endocrine” eller ”pollutants” eller ”contaminants”, för sökningar i PubMed.
1. Endometrical cancer
2. Non-Hodgkin´s lymphoma
3. Osteoporosis
4. Bone toxicity
5. Diabetes
6. Obesity
7. Allergy
8. Embryonic development
9. ADHD
10. Autism
11. Memory
12. CP
13. IQ
14. Learning
15. Neural tube
16. Thryotoxicosis
17. Thyroid disruption
18. Hypothyrodism
19. Neuroendocrine disruption
20. Brain sexual dismorphism
21. Serum concentration
22. Blood concentration
23. Swedish cancer register
24. Epidemiology
I nästa steg kontaktades följande personer eller så gick deras publikationslistor genom för att
identifiera relevanta studier:
·
·
·
·
·
·
·
·
Helen Håkansson, IMM, KI
Monica Lind, Arbets- och miljömedicin, Uppsala universitet
Åke Bergman, Inst för material- och miljökemi, Stockholms universitet.
Agneta Oskarsson, Inst för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU
Carl-Gustaf Bornehag, Avd. för hälsa och miljö, Folkhälsovetenskap, Karlstad
universitet
Olle Söder, Inst för kvinnors och barns hälsa, KS.
Mats Eliasson, Inst för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, Sunderby
sjukhus, Luleå
Aleksander Giwercman, Universitetssjukhuset MAS
127
Slutligen har följande rapporter gåtts igenom och eventuell relevant information har
inkluderats i denna rapport:
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Kemikalier och könsskillnader. Vahter M, Bellander T, Berglund M, Ernstgård L,
Hanberg A, Högberg J, Johanson, G, Johansson I, Victorin K, Wallén M, Öberg M,
2006. IMM-Rapport 3/2006.
Kemikalier och könsskillnader – kompletterande kunskapssammanställning. Hanberg
och Öberg. IMM rapport 2008.
Endocrine disrupting substances – Impairment of reproduction and development,
Naturvårdsverket 1998
Miljöhälsorapport 2001, Socialstyrelsen, IMM, SLL
Miljöhälsorapport 2005. Socialstyrelsen, IMM, SLL
Rädda mannen - Miljögifter påverkar fertilitet och utveckling. 2011.
Naturskyddsföreningen.
Home sweet home? – gifter under sängen. En undersökning av kemikaliecocktailen i
hushållsdamm från världens alla hörn. 2011. Naturskyddsföreningen.
Hälsorisker med långlivade organiska miljögifter. Öberg och Håkansson. 2000
Naturvårdsverket.
Breast cancer and exposure to hormonally active chemicals: An appraisal of the
scientific evidence. A. Kortenkamp, Health & Environmental Alliance and
CHEMTrust 2008
Global assessment of the state-of-the-science of endocrine disruptors. WHO 2002.
Tema Miljö och Hälsa – Miljöfaktorers påverkan på människors hälsa, 16-17 oktober
2001, Sammanfattning av seminarium på Institutet för miljömedicin, KI
Miljöövervakningen 2002, Polybromerade difenyletrar i fisk och sediment,
Naturvårdsverket.
Effekter i miljön
Utgångspunkt för denna kartläggning har varit kapitel 7 i State of the Art (Kortenkamp et al
2012), vilken innefattat en kartläggning av effekter av hormonstörande ämnen i miljön i hela
världen samt försök och studier i laboratoriemiljö av olika misstänkt hormonstörande ämnen,
i evertebrater, fiskar, amfibier, reptiler, fåglar och däggdjur. För kartläggning av läget i
Sverige har data om hormonella effekter, halter av hormonstörande ämnen i biota samt i
miljön, hämtats från den nationella miljöövervakningen i Naturvårdsverkets regi och den
fortlöpande miljöanalysen (FoMa). Ytterligare sökning av data har gjorts bland
Naturvårdsverkets publikationer (egna och beställda från t.ex. WSP, SWECO) och hos
myndigheter (Kemikalieinspektionen, länsstyrelser, kommuner), intresseorganisationer
(vattenvårdsmyndigheter, Svenskt Vatten), universitet (Stockholms universitet, Umeå
universitet, Uppsala universitet, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Göteborgs universitet)
och forskningsrelaterade institutioner (SVA, IVL, Naturhistoriska Riksmuseet), vilka är
inblandade i den nationella miljöövervakningen samt publikationer från forskningsprojekten
MistraPharma och ReproSafe.
Dessutom har sökningar på PubMed gjorts med följande ord i kombination med ”Sweden”
och ”endocrine disruptors”/”endocrine”:
Bird, amphibie, reptile, mammal, reproduction, behaviour, thyroid, intersex.
Eftersom inga uppgifter om reptiler hittades inom miljöövervakningen, så har även sökning i
PubMed med sökorden ”endocrine disruptor”/”endocrine”, och de svenska arterna av reptiler
(Vipera berus, Natrix natrix, Coronella austriaca, Zootoca vivipara, Anguis fragilis, Lacerta
128
agilis). Noteras kan att inga uppgifter som direkt kan kopplas till hormonella effekter hos
reptiler i den svenska naturen har hittats i denna kartläggning.
Sökningar efter publikationer har sedan gjorts på hemsidor tillhörande de myndigheter och
organisationer som är aktiva inom miljöövervakningen eller har egen lokal miljöövervakning.
Därefter har sökningar efter publikationer av de forskare vilka varit aktiva inom
miljöövervakningen gjorts, dels på respektive universitetet eller forskningsrelaterad institution
och dels på PubMed:
·
·
·
·
·
·
·
·
·
·
·
·
·
·
·
·
·
·
·
Cecilia Berg, Uppsala universitet
Anders Bignert, Naturhistoriska riksmuseet
Björn Brunström, Uppsala universitet
Britt-Marie Bäcklin, Naturhistoriska Riksmuseet
Gunnar Carlsson, SLU
Ingemar Cato, SGU
Sara Danielsson, Naturhistoriska riksmuseet
Elisabet Ekman, SLU
Björn Helander, Naturhistoriska riksmuseet
Joakim Larsson, Göteborgs universitet
Åke Larsson, Göteborgs universitet
Marina Magnusson, Marine Monitoring AB
Ulf Magnusson, SLU
Leif Norrgren, SLU
Elisabeth Nyberg, Naturhistoriska riksmuseet
Agneta Oskarsson, SLU
Sara Persson, SLU
Bengt Silverin, Göteborgs universitet
Stefan Örn, SLU
Vidare har även uppgifter som varit intressanta i detta sammanhang och som träffats på under
arbetets gång tagits med.
129
www.kemikalieinspektionen.se
Kemikalieinspektionen, Box 2, 172 13 Sundbyberg. Besöksadress: Esplanaden 3A
Tel: 08-519 41 100, Fax: 08-735 76 98, E-post: [email protected]
