Labmedicin
Klinisk mikrobiologi
SYFILISDIAGNOSIK - WASSERMANS REAKTION (WR)
INDIKATION/ MEDICINSK BAKGRUN
Bakgrunden är att Wassermanns reaktion mäter antikroppar som uppkommer vid syfilis.
Analysen används därför till att ställa diagnosen syfilis, samt även vid upprepade provtagningar
som tillägg till VDRL reaktion vid kontroll av behandlingens effekt. Analysen är av värde när
reinfektion av syfilis misstänks, reinfektion ger ökning i både VDRL och Wassermanns reaktion.
METOD/ANALYSPRINCIP
Principen är en komplementbindningsreaktion. Analysen är kvantitativ.
Analysen inleds med ett absorptionssteg varvid patientserum inkuberas med en suspension av
cardiolipin/lecithin och komplement. Härvid sker reaktion mellan antikropp och antigen, följt av
inbindning till detta komplex av komplement. Slutligen tillsätts fårblodkroppar täckta av kaninIgG, varvid en hemolys indikerar att patienten saknar syfilisantikroppar.
Analysen föregås av en titrering av amboceptor (=kaninantikroppar mot får-erythrocyter), varvid
noteras den minsta mängd som behövs för att ge hemolys (vid låsta koncentrationer av
fårblodkroppar och komplement respektive amboceptor). Dessa steg måste utföras noggrant för
att ge god känslighet hos analysen.
Vid varje analysomgång inkluderas en reaktion i frånvaro av antigen, i syfte att utesluta bindning
av komplement till patientserum.
Sensitiviteten och specificiteten varierar beroende på när i förhållande till smittotillfälle och
symtomdebut som serum tagits. Samma förhållanden gäller här i stort som för VDRL. Ett
negativt resultat ses oftast inom ett år efter korrekt terapi.
SVAR
Svar lämnas som positivt eller negativt, med angivande av titer.
Exempel på svar:
”1. Wassermanns reaktion <7.5 titer
NEGATIV”
”2. VDRL
0 semikvant titer
NEGATIV”
”3. TPPA
NEGATIV”
”4. Syfilis-antikroppar 0,03 s/co
NEGATIV”
”INGA TECKEN TILL AKTUELL LUES”
Svarsfrekvens: Analysen utförs en gång i veckan, vanligtvis onsdagar. Svar lämnas som regel
nästa dag, tillsammans med resultatet av andra syfilis-tester. Provsvarets status kan inte följas i
Melior och PASiS.
Faktaägare:
Anna
Kjartansdottir
2014-02-17
Labmedicin
Klinisk mikrobiologi
LITTERATURREFERENSER
1. Isenberg H.D. et al. (Editor in Chief) Clinical Microbiology Procedures Handbook.
American Society for Microbiology, 1992.
2. Löwhagen G-B. Smittsam syfilis sällsynt - en översikt av aktuell diagnostik och
behandling. Läkartidningen 88, 972-976, 1991.
3. CDC. Recommendations for diagnosing and treating syphilis in HIV-infected patients.
From the MMWR. Arch Dermatol 125, 15-16, 1989.
4. Sundberg C. Medicinsk bakteriologi och immunitetslära. Stockholm: Nordiska
Bokhandeln, 1915 (citerad i doktorsavhandling Bodil Persson 1994).
5. Manual of Tests of Syphilis, U.S. Dept. of Health, education and Welfare, U.S. Public
Health Service Publication N0. 411, revised 1969. U.S. Printing Office, Washington,
D.C. 20402
Faktaägare:
Anna
Kjartansdottir
2014-02-17
