FRAMSTÄLLNING nr 9/2008-2009
Datum
2008-11-25
Till Ålands lagting
Ny lagstiftning om allmän ordning och säkerhet
Huvudsakligt innehåll
Landskapsregeringen föreslår att det införs en ny lag om allmän ordning
och säkerhet i landskapets lagstiftning. Genom den nya lagen vilken är en
blankettlag tillämpliggörs, inom landskapets behörighet, rikets ordningslag.
Förslaget innebär att det intas bestämmelser om äventyrande av ordning
och säkerhet samt orsakande av störning i landskapets lagstiftning. Vidare
intas bestämmelser om förbjudna föremål och ämnen och om hundhållning.
Lagförslaget innebär även att det intas bestämmelser om vilka påföljder
som utdöms i händelse av att någon uppsåtligen bryter mot lagens
bestämmelser. Lagförslaget innebär även att det intas särskilda
bestämmelser om rätten att utse ordningsvakter, och bestämmelser om
ändringssökande. Förslaget innehåller även vissa följdändringar.
__________________
684084946
2
INNEHÅLL
Huvudsakligt innehåll ................................................................................... 1
Allmän motivering ........................................................................................ 3
1. Inledning ............................................................................................. 3
1.1 Allmän ordning ................................................................................ 3
1.2 Säkerhet ......................................................................................... 3
1.3 Ordningslagstiftningens berättigande .................................................. 3
2. Gällande central ordningslagstiftning i landskapet ..................................... 3
2.1 Ordningsstadgor enligt 11 § kommunallagen för landskapet Åland ......... 3
2.2 Landskapslagen om eggvapen ........................................................... 4
2.3 Landskapslagen angående ordningsstadga för landsbygden i
landskapet Åland ................................................................................... 5
3. Rikets ordningslag i huvuddrag ............................................................... 5
4. Ordningslagstiftningen i Sverige och Norge – en översikt ........................... 6
4.1 Sverige ........................................................................................... 6
4.2 Norge ............................................................................................. 7
5. EG - lagstiftning .................................................................................... 8
6. Åtgärdsbehov ....................................................................................... 9
6.1 Särskilt om ordningsstadgor .............................................................. 9
6.2 Övrigt ........................................................................................... 10
7. Landskapsregeringens förslag ............................................................... 10
8. Förslagets konsekvenser ...................................................................... 11
8.1 Ekonomiska konsekvenser .............................................................. 11
8.2 Administrativa konsekvenser ........................................................... 11
8.3 Jämställdhetskonsekvenser ............................................................. 11
8.4 Konsekvenser för miljön ................................................................. 13
9. Lagstiftningsbehörighet........................................................................ 13
10. Beredningsarbete .............................................................................. 14
11. Särskilda omständigheter som inverkat på förslagets utformning ............ 14
11.1 Straffbestämmelserna ................................................................... 14
11.2 Kommande lagförslag ................................................................... 16
Detaljmotivering ........................................................................................ 16
1. Landskapslag om tillämpningen i landskapet Åland av ordningslagen ......... 16
2. Landskapslag om upphävande av vissa bestämmelser om allmän ordning
och säkerhet i strafflagen......................................................................... 26
3. Landskapslag om upphävande av 11 § kommunallagen för landskapet
Åland .................................................................................................... 27
4. Landskapslag om upphävande av landskapslagen angående
ordningsstadga för landsbygden i landskapet Åland ..................................... 27
5. Landskapslag om upphävande av landskapslagen om eggvapen................ 27
6. Landskapslag om ändring av 36 § vägtrafiklagen för landskapet Åland ...... 27
Lagtext ..................................................................................................... 29
L A N D S K A P S L A G om tillämpning i landskapet Åland av ordningslagen . 29
L A N D S K A P S L A G om upphävande av vissa bestämmelser om allmän
ordning och säkerhet i strafflagen ............................................................. 31
L A N D S K A P S L A G om upphävande av 11 § kommunallagen för
landskapet Åland .................................................................................... 31
L A N D S K A P S L A G om upphävande av landskapslagen angående
ordningsstadga för landsbygden i landskapet Åland ..................................... 32
L A N D S K A P S L A G om upphävande av landskapslagen om eggvapen ..... 32
L A N D S K A P S L A G om ändring av 36 § vägtrafiklagen för landskapet
Åland .................................................................................................... 32
Bilaga ....................................................................................................... 34
Ordningslag ........................................................................................... 34
Parallelltexter ............................................................................................ 41
3
Allmän motivering
1. Inledning
1.1 Allmän ordning
När allmän ordning råder kan människor umgås med varandra på ett
sedvanligt sätt under lugna förhållanden på allmänna platser och vid större
tillställningar, där ingen stör friden mer än vad som är lämpligt med hänsyn
till platsens eller tillställningens natur. Att friden inte störs innebär att alla
uppträder på ett sätt som är godtagbart för majoriteten av människorna. Vad
som är dåligt beteende varierar dock beroende på tid, plats och andra
omständigheter. Därför är det skäl att iaktta särskild försiktighet när man
lagstiftningsvägen ska fastställa vilken typ av verksamhet som anses
störande ur allmän ordningssynpunkt. I ett demokratiskt och pluralistiskt
samhälle måste den enskilde även kunna fördra sådana sedvänjor som är
representativa för andra medborgargrupper till vilka han eller hon inte hör
och som i vissa fall avviker avsevärt från den egna värdegrunden.
1.2 Säkerhet
Med säkerhet avses ett tillstånd då människorna utan att behöva vara rädda
och utan att bli hindrade av andra kan utöva de grundläggande fri- och
rättigheter som tillkommer dem, såsom att vistas och röra sig på allmänna
platser. Med säkerhet avses närmast skydd av den personliga integriteten,
men även skydd mot kränkningar av egendom och andra sådana rättsobjekt
som är skyddade genom de i Finlands grundlag (FFS 731/1999), nedan
kallad grundlagen, stipulerade grundläggande fri- och rättigheterna. Utöver
att säkerheten garanteras för individen, avvärjs risker för staten och för dess
förvaltningsorgan och verksamhet. Dock bör observeras att det i fråga om
vissa fenomen eller funktioner är svårt att avgöra om de kränker säkerheten
eller ordningen eller vardera.
1.3 Ordningslagstiftningens berättigande
Oordning skapar otrygghet. Brottsligheten koncentreras lätt till områden
som inte underhålls och får förfalla. Tecken på förfall och oordning ger ett
intryck av en miljö som man inte bryr sig om och som inte övervakas.
Följden kan bli allvarlig brottslighet, otrygghet och framför allt en känsla
av otrygghet och av att brott hotar. Säkerheten och den allmänna ordningen
kan visserligen befrämjas på många andra sätt än genom att i lag föreskriva
att vissa förfaranden är straffbara. En ordningslag behövs dock dels för att
ge medborgarna tydliga signaler om hurdant uppförande som anses
opassande på allmänna platser, dels för att ge polisen och i vissa fall vissa
andra aktörer klara regler och befogenheter för hur medborgarnas trygghet
på gator och torg ska garanteras på bästa sätt.
2. Gällande central ordningslagstiftning i landskapet
2.1 Ordningsstadgor enligt 11 § kommunallagen för landskapet Åland
Enligt 11 § kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland, nedan kallad
kommunallagen, kan fullmäktige, för att främja allmän ordning och
säkerhet, anta en ordningsstadga. Vidare kan bötesstraff utsättas som
påföljd för överträdelse av en ordningsstadga (ordningsförseelse). Innan
kommunen antar eller ändrar en ordningsstadga ska kommunen inhämta
landskapsregeringens utlåtande. Böter för ordningsstadgeförseelse får inte
omvandlas till fängelsestraff. Med stöd av en liknande bestämmelse i 7 §
kommunallagen (1980:5) för landskapet Åland har ordningsstadgan för
Mariehamns stad antagits. Denna har förblivit i kraft med stöd av
4
övergångsbestämmelserna i den nuvarande kommunallagens 125 § om
instruktioner och stadgor.
I 3 § nämnda ordningsstadga föreskrivs att ingen genom sitt
uppträdande får störa den allmänna ordningen, äventyra andras säkerhet,
uppföra sig störande i berusat tillstånd eller offentligen såra anständigheten
eller åstadkomma osnygghet på allmän plats. Enligt 4 § är förtäring av
alkoholhaltigt ämne eller annat rusmedel på allmän plats förbjuden. Polisen
kan dock, om särskilda skäl föreligger, tillåta förtäring av alkoholdrycker
på allmänna platser. Enligt 6 § 1 mom. får skjutvapen inte utan polisens
tillstånd användas på annat än skjutbana eller vid tillåten jakt. Vidare får
man enligt 6 § 2 mom. inte på allmän plats öppet bära skjut- eller
eggvapen, armborst, compound-båge eller annat vapen. Detta gäller dock
inte personer som utför tjänsteåligganden, för vilket bärandet av vapen är
nödvändigt med tanke på tjänsteåliggandets art. Enligt 11 § får man inte
göra upp öppen eld, bränna avfall eller anordna fyrverkeri utan tillstånd av
brandmyndigheten1. Enligt 20 § 1 mom. ska snö och is på tak eller annan
motsvarande plats, som då den rasar kan vålla skada, utan dröjsmål
avlägsnas. Det farliga området ska spärras av och vid behov ska en vakt
utposteras på platsen. Bestämmelsen i 21 § föreskriver att parkering av
fordon på enskilt område utan tillstånd av fastighetens ägare eller
innehavare är förbjuden. Föreskrifterna som gäller parkering på enskilt
område ska vid behov anges på ett sätt som klart kan iakttas. Enligt 28 §
2 mom. ska den som handlar i strid med ordningsstadgan eller de
föreskrifter som myndighet utfärdat med stöd av den och som allmänheten
fått kännedom om genom kommunala kungörelser straffas med böter.
2.2 Landskapslagen om eggvapen
I landskapslagen (1978:4) om eggvapen anges bl.a. förutsättningarna för
när det är tillåtet att bära eggvapen på allmän plats. Med farligt eggvapen
avses enligt landskapslagens 1 § dolk, stilett och bajonett. Lagen tillämpas
även på svärd, djungelkniv, kastkniv och därmed jämförbart eggvapen samt
på fjäderbatong, knogjärn och av kätting, kabel, metallrör eller vajer
tillverkat och därmed jämförbart tillhygge. Enligt 2 § 1 mom. får inte farligt
eggvapen tillverkas i landskapet eller införas från utlandet i
försäljningssyfte. Vidare får man inte handla med sådana vapen såvida det
inte rör sig om vapen som från konstnärlig eller historisk synpunkt är att
anse som värdefulla. I 3 § föreskrivs att farliga eggvapen inte får innehas på
allmän plats, vid allmän sammankomst eller annan offentlig tillställning,
såvida inte det föreligger godtagbara skäl för detta.
Slidknivar och dylikt som kan användas i brottsligt syfte men är avsedda
för att användas som arbetsredskap eller för annat godtagbart bruk får,
enligt 4 §, innehas på allmän plats, vid allmän sammankomst eller annan
offentlig tillställning. Detta är dock endast tillåtet under förutsättning att det
är nödvändigt för att vapnets innehavare ska kunna utföra sina
arbetsuppgifter eller har andra godtagbara skäl för att använda vapnet. I
landskapslagens 6 § föreskrivs att den som i strid med 3 § innehar farligt
eggvapen, ska dömas till böter eller till fängelse i högst ett år, för innehav
av farligt eggvapen på allmän plats. I samma paragraf föreskrivs att den
som i strid med 4 § innehar ett i den paragrafen avsett eggvapen ska dömas
till böter eller till fängelse i högst sex månader.
1
Denna bestämmelse ska tolkas i belysning av de ändringar i
landskapslagstiftningen som har inneburit att räddningslagen (2006:106) för
landskapet Åland trädde i kraft den 1 januari 2007.
5
2.3 Landskapslagen angående ordningsstadga för landsbygden i
landskapet Åland
Landskapslagen (1952:32) angående ordningsstadga för landsbygden i
landskapet Åland innehåller ordningsföreskrifter som den enskilde har att
iaktta då denne uppehåller sig på väg eller annan allmän plats ute i
landsbygdskommunerna.
I 1 § föreskrivs att ''På allmän väg eller annan allmän plats må folk ej
samla sig tillhopa så, att oordning uppstår eller trafiken hindras. Den, som
utan giltig anledning uppehåller sig på ångbåtsbrygga eller annan allmän
plats eller arbetsplats och därigenom stör allmän ordning eller hindrar
trafiken, är skyldig att på tillsägelse avlägsna sig.''
I 5 § föreskrivs att ''På allmän väg eller annan allmän plats må bollspel
eller diskus- och spjutkastning ej äga rum, ej heller andra dylika
idrottsövningar, tävlingar eller lekar så anordnas, att men eller fara för
människor eller hinder för trafiken därav kan uppstå.''
I 6 § föreskrivs att ''Vid äventyr av i strafflagen stadgat straff vare
förbjudet att på allmän väg, gata, farled eller annat offentligt ställe eller vid
offentlig förrättning eller allmän sammankomst genom oljud eller svordom
störa lugnet eller föröva annat ofog.''
Enligt 7 § får inte ''någon av okynne på vägg, port, plank, pelare, bänk
eller annat dylikt vid allmän plats skriva, rita eller annorledes framställa
ord, bilder eller andra tecken. Den, som antingen utsprider eller på ställe,
som är för allmänheten tillgängligt, anslår eller utställer tryckalster, skrift
eller bildlig framställning, som sårar tukt eller anständighet, straffes enligt
strafflagen.''
Enligt 31 § får inte ''handel eller annan näring på allmän plats idkas
annorstädes än på för ändamålet förbehållna eller anvisade platser, ej heller
på andra än därför bestämda tider.''
I 32 § föreskrivs att ''Kiosker, salustånd eller andra fasta
försäljningsanordningar må icke uppsättas på allmän plats, med mindre att
tillstånd därtill erhållits, ej heller må handel eller annan näring på sådan
plats så bedrivas, att allmän ordning störes eller trafiken hindras.''
Landskapslagens 54 § föreskriver att ''Den, som bryter emot
stadgandena i denna landskapslag eller på grund därav utfärdade
bestämmelser, dömes, där icke förseelsen är belagd med straff i annat
lagrum, till högst etthundra dagsböter. Underlåter någon att iakttaga vad i
denna landskapslag är stadgat eller på grund av densamma särskilt
föreskrivits, kan polisen på hans bekostnad låta utföra det, som underlåtits,
på sätt därom är särskilt stadgat, eller inom gränserna för sin
maktbefogenhet vidtaga andra åtgärder för att förebygga att uraktlåtenheten
kunde föranleda fara för allmän ordning eller säkerhet eller hinder för
trafiken.''
Flertalet av bestämmelserna i denna landskapslag är föråldrade och äger
inte längre praktisk tillämpning på grund av att bestämmelser i modern
speciallagstiftning som tangerar sådant som denna landskapslag avser att
reglera gäller framom bestämmelserna i densamma, trots att de formellt sett
fortfarande är i kraft.
3. Rikets ordningslag i huvuddrag
I syfte att främja allmän ordning och säkerhet har ordningslagen (FFS
612/2003) antagits i riket (se bilagan). Ordningslagens 1 kap. innehåller
allmänna bestämmelser som anger lagens syfte och som definierar vissa i
lagen centrala och regelbundet återkommande begrepp. Ordningslagens
2 kap. innehåller bestämmelser om äventyrande av ordning och säkerhet
samt orsakande av störning. I 3 kap. föreskrivs om förbjudna föremål och
ämnen och i 4 kap. om djur. I 5 kap. föreskrivs om vilka påföljder som
6
utdöms i händelse av att någon uppsåtligen bryter mot lagens
bestämmelser. I 6 kap. finns särskilda bestämmelser om rätten att utse
ordningsvakter, ordningsövervakningsuppgifter och ändringssökande.
4. Ordningslagstiftningen i Sverige och Norge – en översikt
4.1 Sverige
Den svenska ordningslagen (SFS 1993:1617) trädde i kraft den 1 april
1994. I lagen finns bestämmelser om allmänna sammankomster och
offentliga tillställningar samt om allmän ordning och säkerhet på offentliga
platser och i kollektiv persontrafik. I den svenska ordningslagens 3 kap. om
allmän ordning och säkerhet finns bestämmelser om användningen av
offentlig plats, åtgärder till skydd för personer och egendom, tillstånd och
villkor och återkallelse av tillstånd samt påföljder. I 3 kap. föreskrivs bl.a.
att en offentlig plats inom detaljplanelagt område inte, utan tillstånd av
polismyndigheten, får användas på ett sätt som inte stämmer överens med
det ändamål som platsen har upplåtits för eller som inte är allmänt
vedertaget. Vidare gäller att brister på byggnader, ställningar, skyltar och
liknande anordningar som medför risk för skada på personer eller egendom
på offentlig plats, ska avhjälpas utan oskäligt dröjsmål. Snö och is som kan
rasa ned och skada personer eller egendom på offentlig plats ska utan
oskäligt dröjsmål avlägsnas från tak, rännor och liknande anordningar. Den
som tar upp en isränna eller vak, gräver, schaktar eller utför liknande arbete
ska vidta de åtgärder som med hänsyn till platsen för arbetet och övriga
omständigheter behövs för att förhindra att personer eller egendom kommer
till skada. Brunnar, bassänger och liknande anläggningar ska vara försedda
med de säkerhetsanordningar som behövs med hänsyn till anläggningarnas
belägenhet och beskaffenhet. Utan tillstånd av polismyndigheten är det inte
tillåtet att inom detaljplanelagt område spränga och skjuta med eldvapen.
Utan tillstånd av polismyndigheten är det heller inte tillåtet för den som är
under 18 år att inom sådant område använda luft- eller fjädervapen.
Tillstånd av polismyndigheten krävs även vid användning av pyrotekniska
varor, om användningen med hänsyn till tidpunkten, platsens belägenhet
och övriga omständigheter innebär risk för skada på eller någon
beaktansvärd olägenhet för person eller egendom.
Vidare finns i svenska ordningslagen bl.a. bestämmelser med stöd av
vilka kommunen eller länsstyrelsen kan utfärda föreskrifter, som kan gälla
t.ex. konstruktioner på lek-, idrotts- och campingplatser eller motsvarande
platser. Kommunen kan utfärda föreskrifter för att upprätthålla den
allmänna ordningen på offentliga platser. De lokala stadgarna kan gälla
bl.a. förtäring av alkohol, reklam, användning av högtalare och torghandel.
Lokalt kan man utfärda föreskrifter som syftar till att förhindra att
människors hälsa eller egendom skadas till följd av användningen av
pyrotekniska varor.
Enligt den svenska polislagen (SFS 1984: 387) ska polisen övervaka de
lokala ordningsföreskrifterna. I vissa fall kan övervakningen också skötas
av ordningsvakter, naturvårdsinspektörer och jaktinspektörer. Sveriges
författningar om eggvapen och farliga föremål finns i lagen om förbud
beträffande knivar och andra farliga föremål (SFS 1988:254) och i
förordningen om tillstånd till införsel av vissa farliga föremål (SFS
1990:415). Knivar, andra stick- och skärvapen samt andra föremål som är
ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa får inte innehas
på allmän plats. Förbudet gäller inte, om kniven eller föremålet enligt
särskilda föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag.
Exempelvis poliser eller väktare kan i sitt arbete behöva redskap som hör
till denna grupp. Förbudet gäller inte heller om innehavet med hänsyn till
föremålets art, innehavarens behov och övriga omständigheter är att anse
7
som befogat. Med knivar, stick- och skärvapen samt andra föremål som är
ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa avses t.ex.
slidknivar, dolkar, stiletter, sylar, stämjärn, mejslar, knogjärn, batonger,
kaststjärnor, karatepinnar, strypsnaror, kedjor som har försetts med handtag
samt ölburkar som har fyllts med cement. Knogjärn, kaststjärnor eller andra
föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa
samt springknivar får inte överlåtas eller säljas till personer under 21 år.
För införsel av ovan nämnda vapen och föremål krävs tillstånd.
Tillstånd till införsel kan beviljas endast om sökanden kan bevisa att
föremålet är avsett att ingå i en vapensamling eller innehas för något
liknande ändamål. Tillstånd för införsel av batonger kan beviljas om
batongen enligt särskilda föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller
visst uppdrag, om föremålet förs in i landet för att ingå i sådan utrustning.
Polisen är tillståndsmyndighet.
Bestämmelser om luftvapen, vapen med fjäderfunktion samt CO2-vapen
(luftvapen som fungerar med kolsyrepatroner) finns i vapenlagen (SFS
1996:67). Tillstånd krävs inte för den som har fyllt 18 år och om en
projektil från vapnet, fyra meter från pipans mynning, har en anslagsenergi
som är mindre än 10 joule. För hel- och halvautomatiska vapen är gränsen
tre joule. Gränserna gäller även paintballvapen. Om vapnet ägs av en
person under 18 år eller om vapnet överskrider effektgränsen krävs tillstånd
för innehav, handel och införsel. Polisen är tillståndsmyndighet.
Armborstet är ett i vapenlagen avsett tillståndsbelagt skjutvapen.
Vapenlagens bestämmelser om innehav, handel och införsel tillämpas även
på armborst.
4.2 Norge
Utöver den allmänna strafflagen '' almindelig borgerlig straffelov (1902-0522-10)'' tillämpas även ordningsstadgor (politivedtekt) som utfärdats av
kommunerna. En enskild kommun utarbetar och beslutar om stadgan inom
sitt område, det norska justitieministeriet fastställer bestämmelserna och
den lokala polisen övervakar att de iakttas. De norska kommunala
ordningsstadgorna baserar sig på 14 § polislagen '' lov om politiet
(politiloven) (1995-08-04-53)'' som också uppställer ramar för vad som ska
regleras i de kommunala ordningsstadgorna. I ordningsstadgorna ska inte
regleras sådant som har reglerats uttömmande i någon annan lag eller någon
annan författning utfärdad med stöd av någon annan lag än norska
strafflagen eller polislagen.
Genom ordningsstadgorna ska inte heller regleras sådant där det
professionella ansvaret ankommer på andra myndigheter eller som är
sekundärt för polisen eller som saknar betydelse eller är onödigt med tanke
på samhället och de gemensamma toleransgränserna. Som exempel kan
nämnas att förbudet enligt det tidigare normalförslaget till ordningsstadga
(1964) mot att damma mattor och sängkläder på eller mot allmän plats har
inte ansetts som en naturlig del av polisens övervakning, och motsvarande
föreskrifter finns inte i det nya normalförslaget. I dag har
ordningsstadgorna mindre betydelse än tidigare, eftersom frågorna till stor
del regleras genom speciallagar, i synnerhet inom näringslivet.
Justitieministeriet utformade 1996 ett normalförslag till ordningsstadga,
vilket de flesta av kommunerna använder som grund. Böter för
överträdelser av ordningsstadgan baserar sig på 30 § polislagen. I
normalförslaget föreskrivs om bl.a. lugn och ordning på allmän plats, farlig
och skrämmande verksamhet, tryggande av trafiken, arbeten som medför
fara, renhållning av allmän plats, nedskräpning, att hålla djur kopplade och
anordnande av evenemang för allmänheten. Det är förbjudet att på allmän
plats eller i dess omedelbara närhet delta i upplopp, larm eller slagsmål som
8
stör den allmänna ordningen eller trafiken. Vid underhåll av byggnad och
annat på allmän plats eller på område som gränsar till allmän plats ska den
som ansvarar för arbetet med hjälp av bommar göra klart att det är farligt
eller svårt att röra sig på platsen. Det är förbjudet att urinera på allmän
plats, på ett område som gränsar till allmän plats eller i omedelbar närhet
därav. Hundägaren eller den som ansvarar för en hund ska genast röja
undan hundens exkrementer på allmän plats.
Alla bestämmelser om vapen och farliga föremål finns i vapenlagen "lov
om skytevåpen og ammunisjon (1961-06-09-1)" och i förordningen
"forskrift om skytevåpen, våpendelar og ammunisjon (1963-01-25 -9722)".
Det är förbjudet att köpa och på annat sätt skaffa, äga samt inneha
butterflyknivar, springknivar, stiletter, knogjärn och batonger.
Förbudsbestämmelsen gäller inte vapen som är avsedda för polisen eller
försvaret. Ovan nämnda vapen kan dock ingå i en vapensamling. I den
norska vapenlagen finns en särskild bestämmelse om personer under 16 år.
Till dem får inte överlåtas slag- eller stickvapen, knivar eller andra
stålvapen där bladet är längre än 25 cm.
Enligt den norska strafflagen är det straffbart att på allmän plats inneha
knivar eller motsvarande vassa föremål som är ägnade att vålla
kroppsskada. Brottet kan bestraffas med böter eller fängelse i högst tre
månader. Straffskalan är densamma vid medhjälp. Förbudet gäller inte
knivar och föremål som används i arbetet, för motion eller inom annan
godtagbar verksamhet.
Det norska miljöministeriet har utfärdat en föreskrift som gäller förbud
att tillverka, föra in i landet, marknadsföra, bedriva handel med och
använda produkter som lämpar sig för våld. Föreskriften gäller
kommersiellt tillverkade produkter för privat bruk vilka inte har något
godtagbart användningsändamål, t.ex. karatepinnar, kaststjärnor och sådana
blåsrör som kan användas för att skjuta pilar.
Genom vapenlagen har norska justitieministeriet givits omfattande
rättigheter att bestämma närmare i skjutvapenfrågor. Justitieministeriet har
rätt att t.ex. bestämma i vilken utsträckning vapenlagen gäller luftgevär och
gevär med fjäderfunktion samt luftpistoler och pistoler med fjäderfunktion.
Justitieministeriet har dock inte utfärdat några dylika föreskrifter, vilket
innebär att vapenlagens allmänna bestämmelser om innehav av skjutvapen
också gäller luftvapen och vapen med fjäderfunktion. Skjutvapen, delar av
skjutvapen eller patroner får inte utan polischefens tillstånd överlåtas till
personer som är under 18 år. Tillstånd kan överhuvudtaget inte beviljas om
personen är under 16 år. Skjutvapen, vapendelar eller patroner får utan
polismästarens tillstånd överlåtas till 16-18-åringar, förutsatt att
övervakning har ordnats, föräldrarna eller vårdnadshavarna ger sitt
samtycke till överlåtelsen eller personen behöver vapnet för sitt yrke. I
Norge är det förbjudet att utan polismästarens tillstånd köpa, skaffa, äga
eller inneha armborst. Det är förbjudet att köpa, skaffa, äga eller inneha
elvapen. Förbudet gäller inte elvapen som används av polisen eller
försvaret och inte vapen som ingår i vapensamlingar.
5. EG - lagstiftning
Rådet har antagit ett direktiv (91/477/EEG) om kontroll av förvärv och
innehav av vapen, nedan kallat vapendirektivet. I vapendirektivet avses
med vapen också andra vapen än skjutvapen såsom dessa definieras i den
nationella lagstiftningen. Vapendirektivet påverkar inte tillämpningen av
nationella bestämmelser om rätten att bära vapen. Medlemsstaterna får
också i sin lagstiftning anta strängare bestämmelser än vad som föreskrivs i
vapendirektivet.
9
Enligt artikel 14 vapendirektivet ska medlemsstaterna anta alla
bestämmelser som behövs för att förbjuda införsel till deras territorier av
andra vapen än skjutvapen, förutsatt att den ifrågavarande medlemsstatens
nationella föreskrifter tillåter det.
6. Åtgärdsbehov
6.1 Särskilt om ordningsstadgor
Vid tillkomsten av kommunallagen anförde Ålandsdelegationen i sitt
utlåtande bl.a. följande2: ''Jämlikt 18 § 25 punkten självstyrelselagen har till
landskapets behörighet hänförts beläggande med straff och storleken av
straff inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet.
Med stöd härav har bestämmelsen om att bötesstraff kan utdömas som
påföljd för överträdelse av en ordningsstadga kunnat intas i 11 §
landskapslagen.'' Högsta domstolen konstaterade i samband med sin
laggranskning bl.a. följande3 ''Bestämmelsen i 11 § 2 mom. lagtingsbeslutet
om beläggande med straff hör enligt 18 § 25 punkten självstyrelselagen till
landskapets behörighet.'' Vidare konstaterade Högsta domstolen att ''I 11 §
4 mom. lagtingsbeslutet ingår en bestämmelse om förvandlingsstraff för
böter. Bestämmelsen hänför sig till den del av straffrätten som enligt 27 §
22 punkten självstyrelselagen hör till rikets lagstiftningsbehörighet.
Bestämmelsen överensstämmer dock i sak med motsvarande bestämmelser
i rikets kommunallag och den har därför med stöd av 19 § 3 mom.
självstyrelselagen för vinnande av enhetlighet och överskådlighet kunnat
upptas i lagtingsbeslutet.''
När kommunallagen kom till för ikraftträdande vid ingången av år 1998
var det alltså inga som helst problem med att ha kommunala
ordningsstadgor med böter som påföljd. Möjligen var förbudet mot
förvandling av bötesstraff till frihetsstraff av väsentlig betydelse i
sammanhanget, trots att varken Ålandsdelegationen eller Högsta domstolen
säger någonting om den saken i sina respektive utlåtanden. Man skulle
kunna tänka sig att ett kommunalt beslut i form av en bestämmelse i en
ordningsstadga kan innebära att frihetsstraff kommer ifråga, om det inte
finns ett förbud mot förvandlingsstraff. Och i slutändan skulle det utan ett
sådant förbud betyda att brott mot ett kommunalt beslut kunde medföra
fängelse, vilket knappast var förenligt med regeringsformen för Finland
(FFS 94/1919), nedan kallad regeringsformen, och än mindre med dess
efterföljare, grundlagen.
Varken Ålandsdelegationen eller Högsta domstolen berör frågan om vad
ordningsstadgorna ska få innehålla. I riksdagens förvaltningsutskott4
ägnades däremot den frågan en hel del uppmärksamhet.
Förvaltningsutskottet betonar bl.a. att en ordningsstadga naturligtvis inte får
innehålla bestämmelser som inskränker någon av de grundläggande
friheterna och rättigheterna. Samtidigt konstaterar utskottet att det
förekommit att det i ordningsstadgor intagits bestämmelser som inte borde
ha fått tas in i en sådan. Utskottet säger också att straffregler av den typ
som ingår i 7 § och som kompletterar det straffrättsliga påföljdssystemet i
vilket fall som helst måste slopas i framtiden5. Utskottet grundar sin
bedömning på de krav som föranleds av de grundläggande fri- och
rättigheterna i regeringsformen. Utskottet accepterar att det ännu ett tag får
finnas ordningsstadgor men förutsätter samtidigt att de avvecklas så fort
som möjligt. Under utskottets behandlingen gjordes den ändringen i 7 § att
2
Se Ålandsdelegationens utlåtande nr 30/1997, givet den 5 juni 1997.
Se Högsta domstolens utlåtande nr 2883, givet den 28 augusti 1997.
4
Se FvUB 18/1994.
5
Paragrafhänvisningen avser 7 § i rikets kommunallag (FFS 365/1995).
3
10
boten inte längre ska kunna omvandlas till fängelsestraff. I
regeringspropositionen (RP 192/1994) föreslogs att 7 § skulle ha följande
ordalydelse. ''Fullmäktige kan för främjande av allmän ordning och
säkerhet godkänna ordningsstadgor. För överträdelse av dem
(ordningsstadgeförseelse) kan dömas till böter enligt vad som stadgas
särskilt. Innan en ordningsstadga godkänns eller ändras skall kommunen
inhämta utlåtande av länsstyrelsen.''
När landskapets kommunallagstiftning förnyades var 6a §
regeringsformen sådan den löd i lagen om ändring av regeringsformen för
Finland (FFS 969/1995), vilken trädde i kraft den 1 augusti 1995, gällande.
När rikets kommunallag trädde ikraft den 1 juli 1995 var den aktuella
paragrafen visserligen inte gällande men nog under behandling varför
tillbörlig hänsyn i praktiken ändå togs till den som om den ändå varit
gällande. Paragrafens lydelse var ''Ingen får anses skyldig till brott eller
dömas till straff på grund av en gärning som inte enligt lag var straffbar då
den begicks. För brott får inte dömas till strängare straff än vad som
stadgades i lag då gärningen begicks''.
Det fanns alltså då i praktiken ett krav, eller åtminstone något slag av
krav, på att straffbestämmelser måste finnas i lag, jämför uttrycket ''som
inte enligt lag var straffbar'', men ändå godtog, som vi kan se ovan,
riksdagen att brott mot föreskrifter i kommunala ordningsstadgor skulle
föranleda straff. Ovan har dock i och för sig också nämnts att detta
godtagande i riksdagen och dess förvaltningsutskott var, förutom
uttryckligen utsagt, också förenat med ett erkännande att det inte borde
finnas kommunala ordningsstadgor och att det följaktligen måste avvecklas
på sikt och ersättas med uttryckliga lagbestämmelser.
6.2 Övrigt
Landskapets ordningslagstiftning är i vissa delar föråldrad. Behovet av
lokala ordningsföreskrifter har minskat till följd av under senare år
tillkommen lagstiftning. Den nuvarande ordningslagstiftningen fyller inte
grundlagens krav eller de krav som ett modernt samhälle ställer på
ordnings- och säkerhetsfrågor. Landskapsregeringen anser följaktligen att
regleringen på det här området måste anpassas till dagens behov och krav.
I modernt samhälle uppkommer ett stort antal frågor som rör ordning
och säkerhet. Var och en av dessa frågor kan i för sig påstås kräva
författningsreglering. Det är emellertid inte möjligt eller ens önskvärt att
genom föreskrifter av olika slag reglera varje situation som kan tänkas
innebära en säkerhetsrisk för allmänheten eller som kan tänkas ge upphov
till friktioner mellan människor. En sådan detaljreglering kan lätt leda till
att den av allmänheten uppfattas som ett onödigt tvång. Det leder i sin tur
till att efterlevnaden av reglerna kan upprätthållas med stor svårighet.
Därför bör behovet av föreskrifter alltid vägas mot intresset av att den
enskildes handlingsfrihet inte blir föremål för opåkallade inskränkningar.
7. Landskapsregeringens förslag
Mot bakgrund av det som anförts i avsnitt 6 föreslår landskapsregeringen
att det i landskapslagstiftningen intas nya bestämmelser om allmän ordning
och säkerhet som bättre tillgodoser grundlagens krav och de krav på
trygghet och säkerhet som medborgarna i ett modernt samhälle med fog
kan ställa på det allmänna. De samhällsföreteelser och -problem vilka
motiverat ordningslagens införande i riket gör sig även gällande i
landskapet och bör regleras på i stort sett samma sätt som i riket. Förbuden
och påbuden i landskapets ordningslagstiftning bör därför vara desamma
som i riket. Av den anledningen är det mest ändamålsenligt att härvid
använda sig av blankettlagstiftningstekniken. Således föreslår
11
landskapsregeringen att ordningslagen görs tillämplig i landskapet genom
landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av ordningslagen, nedan
kallad blankettlagen, på det sätt som närmare framgår av lagtexten nedan.
Förslaget innehåller även ett antal följdändringar varav upphävandet av
11 § kommunallagen är den mest centrala (se vidare detaljmotiveringen till
den landskapslag varigenom 11 § kommunallagen för landskapet Åland
upphävs på sid. 25 nedan).
8. Förslagets konsekvenser
8.1 Ekonomiska konsekvenser
Genomförandet av lagförslagen medför inte några ökade kostnader för
landskapet. Tack vare den förebyggande effekten gällande brott och
störande beteende kan genomförandet väntas medföra inbesparingar. Om
polisen t.ex. får ingripa i klottring redan innan någonting har hänt, minskar
kostnaderna för rengöring av klotter.
8.2 Administrativa konsekvenser
Om förslaget antas av lagtinget kan kommun- och stadsfullmäktige inte
längre fastställa allmänna ordningsstadgor. Dock upphör inte rätten helt för
kommun- och stadsfullmäktige att vid behov utfärda föreskrifter som
relaterar sig till allmän ordning och säkerhet eftersom ett sådant förbud inte
vore ändamålsenligt (se detaljmotiveringen till 5 § blankettlagen på sid. 1920 nedan).
Centrala bestämmelser om den allmänna ordningen och säkerheten
kommer att finnas i den föreslagna blankettlagen. De allvarligaste
gärningarna som hotar den allmänna ordningen och säkerheten ska regleras
genom de bestämmelser i strafflagen (FFS 39/1889) som tillämpliggjorts på
i blankettlagen föreskrivet sätt (se avsnitt 11.1.1 i den allmänna
motiveringen på sid. 13 nedan och detaljmotiveringen till 6 § på sid. 20-23
nedan). Ålands polismyndighet ska övervaka att ordningslagen iakttas. De
föreslagna ändringarna har inte några nämnvärda verkningar i fråga om
personal (jmfr detaljmotiveringen till 8 § på sid. 24-25 nedan).
8.3 Jämställdhetskonsekvenser
Undersökningar visar att män är överrepresenterade i brottsstatistiken6.
Detta innebär att den procentuella andelen individer som tenderar att ta till
våld i konfliktsituationer och i övrigt ta risker som kan medföra lagbrott
bland män är högre än bland kvinnor. Detta medför i sin tur att särskilt
straffbestämmelser i olika former av lagstiftning, i synnerhet i
ordningslagstiftningen, kommer att åberopas i samband med rättsliga
förfaranden och få praktisk verkan under sådana omständigheter där
förövaren sannolikt är en man.
De föreslagna reglerna kommer troligtvis inte att inom den närmaste
framtiden att nämnvärt påverka brottsstatistiken till den del den anger
könsfördelningen vid begångna brott eller ordningsförseelser.
Landskapsregeringen vill emellertid med skärpa understryka att förslaget
inte enbart riktar sig till män utan att regelverket angår den enskilde oavsett
kön. Alla ska därför iaktta följsamhet mot bestämmelserna i landskapets
ordningslagstiftning, på lika villkor, vare sig de är kvinnor eller män.
Genom förslaget kommer den brottsförebyggande verksamheten att kunna
bedrivas effektivare av främst polismyndigheten samtidigt som den
enskilde medborgaren får klart för sig hur man ska uppträda på allmänna
platser på ett ur ordnings- och säkerhetssynpunkt godtagbart sätt.
6
Se Ålands statistik och utredningsbyrå, Kvinnor och män på Åland 2008 s 63.
12
13
Tabell 1 Anmälningar som gjorts till Ålands polismyndighet
2000
2002
2004
2006
2007
23
48
4
7
18
47
4
21
34
80
6
10
22
68
11
23
29
76
5
32
27
105
8
16
93
27
37
101
6
23
93
32
34
101
29
Brott mot kvinna
Olaga hot
Misshandel
Våldtäkt
Hemfridsbrott
Brott mot man
Olaga hot
Misshandel
Hemfridsbrott
Tabell 2 Brott som kommit till polisens kännedom år 2005
Personer misstänkta för brott
Procentuella andelar
Kvinnor
Män
Brottstyper
Antal
brott
Egendomsbrott
Brott mot person
Sexualbrott
Brott mot samhället
Trafikbrott
Brott mot alkohollagen
Trafikförseelse
1144
249
14
49
791
25
613
341
228
19
46
650
24
514
10,9
22,4
17,4
19,7
25,0
22,4
89,1
77,6
100,0
82,6
80,3
75,0
77,6
Totalt
3233
2067
18,3
81,7
8.4 Konsekvenser för miljön
Förslaget har positiva miljökonsekvenser, eftersom tillämpningen av de nya
bestämmelserna förbättrar trivseln i omgivningen och miljöbilden i
tätbebyggda områden. Möjligheten att på förhand ingripa i klottring redan i
det skede då ämnen lämpade för klottring transporteras till en tänkbar plats
inverkar positivt på miljöbilden för bebyggda områden samt höjer den
allmänna känslan av trygghet. Härmed förbättras även kvaliteten på den
sociala miljön. Då exkrementer av husdjur och människor samt
nedskräpning minskar på bebyggda områden och allmänna platser
förbättras områdenas hygieniska kvalitet varvid risken för nedsmutsning av
miljön minskar.
9. Lagstiftningsbehörighet
De genom förslaget tillämpliggjorda bestämmelserna i ordningslagen är i
allt väsentligt att hänföra till rättsområdet för allmän ordning och säkerhet
vilket jämlikt 18 § 6 punkten självstyrelselagen (1991:71) för Åland faller
inom ramen för landskapets lagstiftningsbehörighet. Till den del
ordningslagen innehåller bestämmelser som hänför sig till rikets behörighet
har dessa kunnat intas i landskapslagstiftningen med stöd av 19 § 3 mom.
självstyrelselagen.
14
10. Beredningsarbete
Efter sedvanlig beredning har förslaget sänts på remiss till länsstyrelsen på
Åland, centralkriminalpolisen, landskapsåklagarämbetet, sjöbevakningen
på Åland, Ålands tulldistrikt - Mariehamns tull, Ålands kommunförbund
k.f., Mariehamns stad, räddningscheferna, Ålands polismyndighet samt
trafikavdelningen, kansliavdelningen och social- och miljöavdelningen vid
Ålands landskapsregering. Förslaget har även granskats av chefen för
jämställdhetsfrågor vid Ålands landskapsregering. I stort sett alla
remissinstanser har avgivit utlåtande och överlag förhållit sig positiva till
förslaget som helhet. Ett flertal remissinstanser har framfört synpunkter på
detaljer i förslaget. Landskapsregeringen har så långt det varit
ändamålsenligt beaktat dessa synpunkter i samband med att lagförslaget
utarbetats.
11. Särskilda omständigheter som inverkat på förslagets
utformning
11.1 Straffbestämmelserna
11.1.1 Koncentrationsprincipen i strafflagstiftningen och dess följder
Som ett led i det revideringsarbete av strafflagen som alltjämt pågår i riket
tillämpas den s.k. koncentrationsprincipen vilket innebär att alla de
straffbestämmelser med hot om fängelse som finns i speciallagstiftning ska
överföras till strafflagen. I en situation där lagstiftningen till sitt omfång
hela tiden ökar är det således tänkt att strafflagen ska vara det ställe där de
mest klandervärda brotten, dvs. brotten mot bestämmelser som innehåller
hot om fängelsestraff, i sin helhet finns samlade. Koncentrationsprincipen
är en av de viktigaste principerna som hänför sig till totalreformen av
strafflagen. En fördel med principen har ansetts vara att den gör det möjligt
att lättare än förut bedöma hur olika bestämmelser förhåller sig till
varandra. När alla de gärningar som kan bestraffas med fängelse finns
samlade i strafflagen blir det t.ex. lättare att fastställa straffskalorna med
hänsyn till hur klandervärda de olika gärningarna är i relation till varandra.
Till följd av att koncentrationsprincipen tillämpas inom
strafflagstiftningen så innehåller ordningslagen straffbestämmelser som
endast möjliggör utdömande av bötesstraff i händelse av att någon handlar i
strid mot bestämmelserna i densamma. Dessa straffbestämmelser finns i
ordningslagens 16 § om ordningsförseelse. Då någon uppsåtligen agerat i
strid mot ordningslagens bestämmelser på ett sätt som motiverar
utdömande av fängelsestraff tillämpas i riket bestämmelser i strafflagen
direkt, bl.a. bestämmelserna i 41 kap. 4, 5, 6 och 7 §§ strafflagen. I
ordningslagen hänvisas det endast till den typen av bestämmelser. Dylika
hänvisningsbestämmelser, exempelvis ordningslagens 17 § om övriga
straffbestämmelser, tjänar således endast som förbindelselänkar mellan
ordningslagen och strafflagen med stöd av vilka det inte är möjligt att
direkt utdöma straff. I de fall sådana straffbestämmelser hänför sig till ett
rättsområde som faller inom ramen för landskapets lagstiftningsbehörighet,
vilket gäller vad beträffar rättsområdet för allmän ordning och säkerhet, får
inte relevanta strafflagsbestämmelser automatisk rättsverkan i landskapet
på samma sätt som i riket enbart genom att ordningslagen görs tillämplig i
landskapet genom blankettlag.
Det är viktigt att lagstiftningsvägen göra det möjligt att komma till rätta
med de problem som kan uppstå om någon gör sig skyldig till (upprepade)
grövre lagöverträdelser. För att motverka lagbrott är det är av yttersta vikt
att det även i landskapslagstiftningen ges utrymme för att utdöma
fängelsestraff i händelse av att någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
15
handlar i strid med de bestämmelser i ordningslagen som genom
blankettlagen gjorts tillämpliga i landskapet. Därför måste det i
blankettlagen uttryckligen stipuleras att de bestämmelser i strafflagen, till
vilka det endast hänvisas i ordningslagen, ska tillämpas i landskapet. I
annat fall skulle konsekvensen av blankettlagen endast bli att
lagtillämparen informeras om vissa bestämmelser i strafflagen. Dessa
skulle dock inte vara praktiskt användbara därför att de inte uttryckligen
bringats att samverka med blankettlagens övriga bestämmelser.
11.1.2 Självstyrelselagens betydelse för strafflagstiftningen i landskapet
I samband med att den nuvarande självstyrelselagen trädde ikraft
utvidgades landskapets lagstiftningsbehörighet ifråga om rätten att belägga
med straff. Dessförinnan gällde härvidlag att landskapet endast hade rätt att
lagstifta om utdömande av bötesstraff och utdömande av vite och annat
äventyr inom rättsområden hänförande sig till landskapets
lagstiftningsbehörighet.
Strafflagstiftning
såsom
utdömande
av
fängelsestraff ankom på riket att lagstifta om. Utvidgningen innebar att
lagtinget fick rätt att lagstifta om att belägga med fängelsestraff ifråga om
ett rättsområde som lyder under landskapets lagstiftningsbehörighet.
I 71 § självstyrelselagen förskrivs att om ett rättsområde har överförts
till landskapets lagstiftningsbehörighet ska den rikslagstiftning inom
nämnda rättsområde som har tillkommit innan den nuvarande
självstyrelselagen trätt ikraft fortfarande tillämpas i landskapet till dess den
upphävs genom landskapslag. Av föregående avsnitt framgår att det i riket
vid sidan av ordningslagen finns bestämmelser i strafflagen om allmän
ordning och säkerhet. (Även i annan rikslagstiftning finns bestämmelser
som hänför sig till allmän ordning och säkerhet, se nästa avsnitt).
Strafflagen har genomgått flera stora reformer sedan den nuvarande
självstyrelselagen trädde i kraft, vilket med beaktande av bestämmelsen i
71 § självstyrelselagen har lett till att ett flertal straffbestämmelser som
gäller allmän ordning och säkerhet fortsättningsvis har tillämpats i den
form den hade den 31 december 1992. Denna situation är inte längre
godtagbar, särskilt eftersom allmänheten har svårt att veta vilken
lagstiftning som ska tillämpas.
I rättspraxis har åtminstone följande brott ansetts höra till rättsområdet
för allmän ordning och säkerhet och beivrats med stöd av
strafflagsbestämmelser i den lydelse de senast hade innan den nuvarande
självstyrelselagen trädde ikraft:
1) offentlig kränkning av sedligheten,
2) störande av griftefriden,
3) underlåtenhet att övervaka farligt husdjur,
4) underlåtenhet att övervaka hund samt
5) falskt alarm och ofog.
Högsta domstolen ansåg i sitt beslut nr 1821 av den 18 augusti 2005 att
fysiskt våld mot vaktmän ombord på passagerarfartyg gäller allmän ordning
och säkerhet på det sätt som avses i 18 § 6 punkten självstyrelselagen.
Eftersom någon landskapslag om allmän ordning och säkerhet inte vid
nämnda tidpunkt var utfärdad ansåg Högsta domstolen i sitt beslut vidare
att den rikslagstiftning som gällde den 31 december 1992 skulle tillämpas i nämnda rättsfall 16 kap. 1 § strafflagen (FFS 621/1967) om våldsamt
motstånd mot tjänsteman. Till följd av Högsta domstolens
ställningstagande dömdes gärningsmannen för under synnerligen
förmildrande omständigheter till begånget våldsamt motstånd mot
tjänsteman i enlighet med 16 kap. 1 § i den lydelse den hade 31 december
1992. Följaktligen är det uppenbart att straffbestämmelsen i 17 kap. 6 §
16
strafflagen (FFS 563/1998) inte ska tillämpas i landskapet, något som heller
inte skett i rättspraxis.
Då landskapslagstiftningen om allmän ordning och säkerhet i och med
denna framställning föreslås reformerad är det således ändamålsenligt att
alla i riket nu gällande strafflagsbestämmelser som hänför sig till
rättsområdet allmän ordning och säkerhet tillämpliggörs i landskapet.
Samtidigt ska enligt landskapsregeringens uppfattning motsvarande
bestämmelser i strafflagen, vilka alltjämt gäller i landskapet i den lydelse
den hade den 31 december 1992, upphävas. Denna följdåtgärd är ytterst
nödvändig för att undvika att det uppstår ett ohållbart och oacceptabelt
rättsläge med parallella och varandra motstridiga straffregelsystem.
11.2 Kommande lagförslag
Längre fram kommer landskapsregeringen att för lagtinget förelägga
ytterligare tre framställningar som relaterar sig till denna framställning för
antagande. Framställningarna kommer att innehålla förslag till lagstiftning
om tillämpning av lagen om ordningsvakter (FFS 533/1999), lagstiftning
om tillämpning av lagen om privata säkerhetstjänster (FFS 282/2002)
respektive lagstiftning om tillämpning av lagen om sammankomster (FFS
530/1999). I och med att den i denna framställning föreslagna huvudlagen i
stor utsträckning samverkar med den nyssnämnda lagstiftningen i de
kommande lagförslagen bör samtliga framställningar behandlas i anslutning
till varandra.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om tillämpningen i landskapet Åland av
ordningslagen
1 § Syfte och tillämpningsområde Bestämmelsen i 1 mom. har införts i
informativt syfte för att klargöra vad lagen handlar om. Vid tillämpning av
lagar är det alltid viktigt att ha lagens anda och mening i åtanke. Av den
anledningen är det motiverat att i lag införa bestämmelser som anger syftet
med lagen för att den ska kunna tillämpas så korrekt som möjligt. Det
primära syftet med denna lag är att främja den allmänna ordningen och
säkerheten. Genom paragrafen tillämpliggörs, inom landskapets behörighet,
ordningslagen i landskapet.
Ibland ändras ordningslagen av olika skäl. För att landskapets regelverk
inom rättsområdet för allmän ordning och säkerhet ska överensstämma med
ordningslagen är det viktigt att det finns bestämmelser som automatiskt gör
ändringarna i ordningslagen tillämpliga i landskapet. Med anledning av
detta har bestämmelsen i 2 mom. om författningsändringar intagits i
förslaget.
2 § Förvaltningsuppgifter Genom denna paragraf ges Ålands
polismyndighet möjlighet att i landskapet utföra de förvaltningsuppgifter
som hör samman med den rätt att utse ordningsvakter som jämlikt 22 §
ordningslagen givits rikets polismyndigheter (se vidare detaljmotiveringen
till 8 § på sid. 24-25 nedan).
3 § Hänvisningar Av de orsaker som föranleder användningen av
blankettlagstiftningsteknik i förevarande fall (se avsnitt 7 i den allmänna
motiveringen på sid. 10 ovan) är det viktigt att olika delar av landskapets
regelverk inom rättsområdet för allmän ordning och säkerhet samverkar på
samma sätt som i riket. I ordningslagen hänvisas till bestämmelser i lagen
som sammankomster, lagen om privata säkerhetstjänster, lagen om säkerhet
vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (FFS 390/2005),
17
förordningen om explosiva varor (FFS 473/1993) samt lagen om
ordningsvakter. I strafflagen vilken till vissa delar gjorts tillämplig genom
denna blankettlag (se vidare detaljmotiveringen till 5 § på sid.19-20 nedan)
hänvisas till ordningslagen.
Då landskapet har (och när det gäller privata säkerhetstjänster och
ordningsvakter kommer att ha) egen lagstiftning inom de rättsområden som
de nämnda riksförfattningarna reglerar måste det således i blankettlagen
intas ett hänvisningsstadgande varigenom nämnda hänvisningar ersätts med
hänvisningar till bestämmelser i motsvarande författningar i
landskapslagstiftningen. Härigenom kan landskapets ordningslagstiftning
fungera på samma sätt som rikets.
4 § Avvikelser I 2 § 1a punkten ordningslagen definieras allmän plats som
väg, gata, gångbana, torg, park, badstrand, idrottsplan, vattenområde,
begravningsplats och annat motsvarande område som kan användas av
allmänheten. Enligt 2 § 1b punkten avses med allmän plats även byggnad,
kollektivt trafikmedel och annan motsvarande plats, såsom ämbetsverk,
kontor, trafikstation, köpcentrum, affärslokal och restaurang som antingen
under någon tillställning eller annars kan användas av allmänheten.
Hamnområde finns inte explicit angivet i nämnda bestämmelser. Att kunna
upprätthålla allmän ordning och säkerhet inom hamnområde är minst lika
viktigt som att kunna göra detsamma exempelvis på gator och torg. Av den
anledningen har bestämmelsen i 1 mom. intagits i förslaget. Bestämmelsen
tillämpas dels på i lagen om kommunala hamnordningar och trafikavgifter
(FFS 955/1976, nedan kallad 1976 års hamnlag) angivna kommunala
hamnar, dels på i lagen om privata allmänna hamnar (FFS 1156/1994,
nedan kallad 1994 års hamnlag) angivna privata allmänna hamnar i den
mån sådana finns i landskapet.
Begreppet kommunal hamn är inte definierat i 1976 års hamnlag men i
förarbetena till 1994 år hamnlag7 framgår det att kommunal hamn avser
sådan hamn som kommunen är huvudman för. Det kan också rimligen
förutsättas att kommunala hamnar förmedlar all sådan trafik som lämpar sig
för förhållandena i hamnen, och som inte begränsar hamnens användning
eller serviceutbud utom när det är nödvändigt med tanke på allmän ordning
och säkerhet. I 1994 års hamnlag finns däremot en entydig definition av
privat allmän hamn. I 2 § nämnda lag föreskrivs att som privat allmän
hamn avses en privat hamn som används för handelssjöfart och som
förmedlar all för hamnen lämpad trafik utan att begränsa hamnens
användning och serviceutbud utom när det är nödvändigt med tanke på
allmän ordning och säkerhet. Med detta torde vara klart på vilka hamnar
den föreslagna blankettlagen ska tillämpas.
I 1 § 1976 års hamnlag föreskrivs att kommunfullmäktige för kommunal
hamn ska godkända en hamnordning, vilken innehåller erforderliga
bestämmelser om hamnens användning samt om den ordning som ska
iakttas på hamnområdet. I 4 § 1994 års hamnlag finns en liknande
bestämmelse enligt vilken kommunfullmäktige ska godkänna en
hamnordning för hamnen. Även i denna hamnordning ska tas in behövliga
bestämmelser om hamnens användning samt om den ordning som ska
iakttas på hamnområdet. För närvarande regleras hamnverksamheten vid
exempelvis Mariehamns hamn av ordningsstadgan för Mariehamns hamn,
vilken ska anses som en i 1976 års hamnlag avsedd hamnordning. Nämnda
hamnordning innehåller närmare bestämmelser om fartygs ankomst till
hamnen, lotsning inom hamnområdet, anmälan om fartygs ankomst,
ankring och förtöjning av fartyg samt förtöjda och upplagda fartyg. Vidare
ingår i hamnordningen bestämmelser om trafiken inom hamnområdet,
7
Se RP 37/1994 s 4.
18
bestämmelser till skydd mot hamnens uppgrundning och förorening,
lossning och lastning av gods, uppläggning av gods samt användning av
anordningar i hamnen. Hamnordningen innehåller även bestämmelser om
förebyggande av eldfara, ordningsregler för uthyrning av småbåtsplatser
och vinterförvaring av småbåtar, bestämmelser om undanskaffande av
fartyg och gods samt hamnsäkerhet samt straffbestämmelser.
Till den del en hamnordning innehåller bestämmelser som hänför sig till
handelssjöfart samt farleder för handelssjöfarten ska den alltjämt fortsätta
att gälla ända fram till det får anses påkallat ur säkerhetssynpunkt att ändra
sådana bestämmelser. Dessa bestämmelser utfärdas med stöd av
bemyndigandet i 1 § 1976 år hamnlag (ifråga om allmän privat hamn med
stöd av bemyndigandet i 4 § 1994 års hamnlag) vilket gäller i landskapet
per automatik eftersom bestämmelser om handelssjöfart samt farleder för
handelssjöfarten faller inom ramen för rikets lagstiftningsbehörighet jämlikt
27 § 13 punkten självstyrelselagen för Åland8. Om straff för brott mot
sådana bestämmelser föreskrivs i sjötrafiklagen (FFS 463/1996). Förslaget
innebär således ingen förändring av gällande rättsläge härvidlag.
Till de delar hamnordningen innehåller bestämmelser om skydd mot
hamnens uppgrundning och förorening, förebyggande av eldfara,
ordningsregler för uthyrning av småbåtsplatser och vinterförvaring av
småbåtar samt hamnsäkerhet kan man enligt landskapsregeringens
bedömning, utgående från vad som föreskrivs i landskapets vatten-,
miljöskydds- och räddningslagstiftning (samt ordningslagstiftning om
förslaget antas av lagtinget), erhålla tillräcklig vägledning om vad som ska
iakttas i de situationer som nämnda föreskrifter i hamnordningen för
närvarande reglerar. Nämnda föreskrifter ska rimligen tas bort eftersom
man i görligaste mån generellt bör minska antalet lagar och med stöd härav
utfärdade författningar för att undvika onödig dubbel- och överreglering
vilket, vid sidan av syftet att harmonisera landskapslagstiftningen med
grundlagens krav, är det övergripande syftet med detta lagförslag.
Vad som ovan konstaterats angående Mariehamns hamnordning är även
relevant för övriga i landskapet gällande hamnordningar.
Enligt 9 § 1 mom. ordningslagen är det förbjudet att i landet införa,
tillverka samt saluföra knogjärn, stiletter, kaststjärnor, eggvapen som är
maskerade som något annat föremål, förlamande elvapen, elbatonger,
fjäderbatonger, precisionsslangbågar och precisionsslungor. Likaså är det
förbjudet att inneha dylika föremål på allmän plats eller i ett trafikmedel på
allmän plats. Från denna huvudregel har undantag införts i 9 § 2 och
3 mom. samt i 12 § ordningslagen. I 9 § 2 mom. ordningslagen föreskrivs
att saluföring av teleskopbatonger är förbjuden. Dock är det tillåtet att sälja
teleskopbatonger till sådana bevakningsföretag som avses i lagen om
privata säkerhetstjänster. Likaså är det tillåtet att sälja teleskopbatonger till
den som enligt lagen om privata säkerhetstjänster anordnar
specialutbildning för väktare i att använda maktmedel. Vidare föreskrivs i
momentet att det är förbjudet att inneha teleskopbatonger på allmän plats
och i ett trafikmedel på allmän plats. Väktare och ordningsvakter i
arbetsuppdrag har dock rätt att inneha teleskopbatonger. Innehav är även
tillåtet under sådana i 12 § ordningslagen angivna omständigheter. I 9 §
3 mom. föreskrivs att bestämmelserna i 1 och 2 mom. samma paragraf inte
gäller staten eller innehav av föremål i statens ägo, om innehavet grundar
sig på att en person i anställning hos staten handhar sina uppgifter.
8
I denna regelkategori ingår enligt landskapsregeringens bedömning alla
bestämmelser utom bestämmelserna om skydd mot hamnens uppgrundning och
förorening, förebyggande av eldfara, ordningsregler för uthyrning av
småbåtsplatser och vinterförvaring av småbåtar samt hamnsäkerheten.
19
Skälet till att bestämmelsen i 9 § 3 mom. intagits i ordningslagen är
följande. Statens rätt att bruka maktmedel utövas av tjänstemännen i statens
tjänst. Staten bör ha rätt att för dessa personers bruk välja sådana föremål
som kan anses vara de ändamålsenligaste för skötseln av uppgifterna. De
tjänstemän som har rätt att bruka maktmedel kan utrustas även med sådana
föremål som det inte kan vara tillåtet för andra personer att inneha på
allmän plats. Bestämmelsen bör dock tolkas snävt när man bedömer
nödvändigheten av innehav vid skötseln av en uppgift. Sålunda är t.ex.
statsanställda vaktmästare, som inte har särskilda befogenheter att bruka
maktmedel, inte innehavsberättigade. Det hör till statens uppgifter att förse
de personer med maktmedelsredskap som är berättigade att bära sådana.
Ansvaret för att de fungerar och för att personerna skolas i att använda dem
ligger då hos staten. Bestämmelsen möjliggör sålunda inte innehav av andra
föremål än sådana som staten äger. Genom bestämmelsen i 2 mom. denna
paragraf tillerkänns landskapsanställda samma rätt som statsanställda att
bära maktmedelsredskap.
I 14 § 1 mom. föreskrivs att ägaren eller innehavaren av en hund, för
bevarande av allmän ordning och säkerhet, ska
1) hålla hunden kopplad inom tätorter,
2) se till att hunden inte kommer ut på motionsslingor eller andra
liknande löparbanor okopplad och inte alls ut på allmänna badstränder, på
områden reserverade som lekplats för barn, på torg under torgtid, i skidspår
som iståndsatts för allmänt bruk eller på idrottsplaner, om det inte är
särskilt tillåtet samt
3) se till att hundens exkrementer inte lämnas kvar i miljön inom en
tätort på ett område som underhålls.
I 14 § 2 mom. föreskrivs att bestämmelserna i 1 mom. 1 och 2 punkten
samma paragraf inte gäller hundar i statens ägo som används vid
tjänsteutövning9, hundar som i bevakningsuppgifter används av väktare,
skolade räddningshundar som utför serviceuppgifter, rörelsehandikappades
assistenthundar eller synskadades ledarhundar.
Genom bestämmelserna i 14 § ordningslagen sammanjämkas den
enskildes intresse av att kunna vistas på allmänna platser, utan att behöva
vara rädd för lösgående, ibland farliga, hundar och utan att behöva besväras
av bristande sanitära förhållanden, med det allmännas intresse av att kunna
upprätthålla allmän ordning och säkerhet effektivt. Den praktiska
betydelsen av bestämmelsen i 3 mom. denna paragraf är att landskapets
polishundar vid tjänsteutövning kan användas på samma sätt som
polishundar används i riket vid tjänsteutövning.
Eftersom jakt bedrivs inom Mariehamns stads gränser inom särskilt
utmarkerade områden t.ex. vid Lotsberget och förslaget inte syftar till att
denna verksamhet ska upphöra är det viktigt att stipulera undantag från
huvudregeln i 14 § ordningslagen så att inte landskapets lagstiftning om
allmän ordning och säkerhet blir oförenlig med landskapets jaktlagstiftning.
Av den anledningen har det intagits en passus i 3 mom. som innebär att
hundhållningen, i samband med jakt på ifrågavarande områden inom
stadens gränser, i tillämpliga delar ska regleras i enlighet med vad som
följer av bestämmelserna i 8 kap. 41, 42, 43, 44, 45, 46 §§ jaktlagen
(1985:31) för landskapet Åland, nedan kallad jaktlagen. Även tillsynen
över katt i samband med jakt inom stadens gränser på ovannämnda
områden ska regleras av nämnda bestämmelser i jaktlagen.
För att landskapslagstiftningen ska vara överskådlig och någorlunda lätt
att tillämpa (något som ligger i allas intresse) är det till fördel om den är
funktionellt uppbyggd. Bestämmelsen i 23 § ordningslagen reglerar bl.a.
vem som ska ha rätt att utföra ordningsövevakningsuppgifter (uppgifter
9
Härmed avses främst polishundar.
20
som utförs för att allmän ordning och säkerhet ska kunna upprätthållas) och
vilka befogenheter som tillkommer dem som fått i uppdrag att utföra
sådana uppgifter. Eftersom sådana bestämmelser starkt anknyter till
lagstiftning om privata säkerhetstjänster och om ordningsvakter är det mer
ändamålsenligt att reglera den typen av frågor i sådan lagstiftning. Av den
anledningen har bestämmelsen i 4 mom. intagits i förslaget.
5 § Särskilda bestämmelser I ordningsstadgan för Mariehamns stad finns
vid sidan av de bestämmelser som nämnts i avsnitt 2.1 på sid. 3-4 i den
allmänna motiveringen bl.a. bestämmelser om vad som på allmän plats ska
iakttas i samband med utövning av näringsverksamhet, bedrivande av
torghandel, uppsättande av reklam. Även vad som ska iakttas vid
uppsättande av tillfällig reklam på enskilt område och utförande av arbeten
finns reglerat i ordningsstadgan.
Enligt ordningsstadgans 13 § får på trafikled, i hamn eller på annan
allmän plats som kommunen äger eller innehar handel eller annan näringseller förvärvsverksamhet idkas endast med tillstånd av stadsstyrelsen.
Tillstånd krävs dock inte för utnyttjande av tryckfrihet, försäljning av
märken eller för annan penninginsamling, om denna för övrigt är tillåten
enligt lag eller föranstaltas med myndigheternas tillstånd, och inte för
persontrafik som är beroende av tillstånd. Försäljningsautomat får inte utan
tillstånd av stadsstyrelsen uppställas på allmän plats som staden äger eller
innehar, eller så att automaten eller en del av den sträcker sig in på sådant
område. Tillstånd ska på anfordran företes för granskande myndighet.
Enligt ordningsstadgans 14 § får torghandel på stadens torg och härtill
ansluten försäljning från farkoster inom hamnområde idkas med tillstånd av
stadsstyrelsen under de tider och på de villkor som särskilt bestäms.
Enligt ordningsstadgans 15 § får reklam, gatuaffisch, dekoration,
kungörelse eller annat föremål inte i reklam- eller försäljningssyfte placeras
på allmän plats eller ovanför trafikled utan tillstånd av stadsstyrelsen
förutom på för ändamålet särskilt uppsatta anslagstavlor. Varor får inte
heller i annat syfte eller på annat sätt utan tillstånd placeras på allmän plats
som staden äger eller innehar. Fordon får inte i reklam- eller
försäljningssyfte uppställas på trafikled.
Enligt ordningsstadgans 16 § får inte tillfällig reklam eller annan
därmed jämförbar informationsverksamhet bedrivas på enskilt område eller
utgående från sådant område på ett sätt som äventyrar säkerheten eller stör
den allmänna ordningen eller trafiken. Privat tillfällig reklam eller annat
meddelande eller dekoration får inte uppsättas på byggnad, stängsel, pelare
eller träd eller på annat sätt placeras på en fastighet utan ägarens samtycke.
Detta gäller även framförande av reklam, meddelande eller dekoration på
fastighet genom projicering eller på annat sätt.
Enligt ordningsstadgans 17 § gäller att reklam, annons eller härtill
anslutande konstruktion som uppsatts olovligen eller i strid med
tillståndsbeslut eller som stör allmän ordning, säkerhet och trafik ska
avlägsnas av uppsättaren. På samma sätt ska man förfara då dessa inte
längre är aktuella eller då tiden som utsatts för användningen gått till ända.
Enligt ordningsstadgans 18 § ska arbeten som kan störa närboende
utföras på sådant sätt och med sådan teknik att minsta möjliga olägenheter
av verksamheten förorsakas. Sådana arbeten får inte utföras på lördagar
eller på dagar som infaller före helg från kl. 18.00 till söndag eller annan
helgdag kl. 24.00. Utan tillstånd av stadsstyrelsen är det inte tillåtet att
utföra sådana arbeten under arbetsdagar mellan kl. 21.00-07.00. Sådana
maskiner som förorsakar avsevärt störande buller eller avsevärda
olägenheter för närboende, får inte utan specificerat tillstånd av
stadsstyrelsen användas efter kl. 18.00. Tillstånd att använda sådana
arbetsmaskiner kl. 21.00-07.00 kan beviljas endast om synnerliga skäl
21
föreligger. Bestämmelsen gäller inte lastnings- eller lossningsarbeten i
hamnen, inte heller sådana oundgängliga reparations- och
renhållningsarbeten som utförs av myndighet eller el- eller
telefoninrättning. Vidare gäller att vid utförande av arbeten utomhus får
ämnen som dammar eller som lätt kan föras omkring av vinden, inte
hanteras så att granntomt eller allmänna områden röner olägenhet av
verksamheten.
Trots att ordningsstadgan för Mariehamns stad enligt förslaget upphävs
kommer det framdeles att finnas ett behov att reglera just sådant som
nyssnämnda bestämmelser ordningsstadgan för närvarande reglerar. Därför
vore det oskäligt ur allmän ordnings- och säkerhetssynpunkt, särskilt med
tanke på att ordningslagen inte ger tillräcklig vägledning vad som rimligen
ska iakttas vid t.ex. torghandel som är en frekvent återkommande
företeelse, om det inte gavs utrymme att närmare föreskriva vad som härvid
ska iakttas. Av den anledningen har denna paragraf intagits i förslaget.
Landskapsregeringen bedömer dessutom att det inte är möjligt att utan
lagstöd utfärda liknande föreskrifter då ordningsstadgan upphävts. De
föreskriver bl.a. om ett tillståndsförfarande och ingriper därmed i den
enskildes rättigheter och skyldigheter på ett sådant sätt att grunden för
föreskrifterna jämlikt grundlagens 80 § måste vara angiven i lag, något som
ytterligare motiverar att denna paragraf intagits i förslaget.
6 § Straffbestämmelser Enligt 1 mom. ska inom landskapets behörighet, på
samma sätt som i de fall någon uppsåtligen bryter mot bestämmelserna
ordningslagen (se vidare nedan) och döms för ordningsförseelse i enlighet
med vad som föreskrivs i 16 § ordningslagen, även den som uppsåtligen
bryter mot bestämmelser utfärdade med stöd av 5 § denna lag dömas till
böter för ordningsförseelse. Bestämmelsen i 16 § 2 mom. ordningslagen
ska även tillämpas på sådana ordningsförseelser.
För att kunna beivra överträdelser av föreskrifter utfärdade med stöd av
5 §, vilket är viktigt för att föreskrifterna ifråga inte ska vara tandlösa,
måste det finnas ett fullgott sanktionsinstrument att använda sig av vid
behov. Eftersom straffbestämmelser måste finnas i lag och ordningslagen
inte gör det möjligt att komma tillrätta med eventuella överträdelser av
förevarande slag måste blankettlagen kompletteras med bestämmelsen i
1 mom.
Mot bakgrund av det principiella resonemang som förts i avsnitt 11.1 i
den allmänna motiveringen (se sid. 13-15) har det intagits kompletterande
straffbestämmelser 2 mom. varigenom vissa bestämmelser i strafflagen,
som enligt landskapsregeringens bedömning hör till rättsområdet för allmän
ordning och säkerhet, blir tillämpliga i landskapet. Härigenom erhålls ett
heltäckande sanktionssystem som möjliggör samma effektiva lagföring
som på rikssidan. I momentet föreskrivs att strafflagens bestämmelser i
16 kap. 1, 2, 3 och 4 §§, 17 kap. 2, 3, 4, 6, 12 och 13 §§, 28 kap. 11 §
1 mom. 3 punkten samt bestämmelserna i 41 kap. 4, 5, 6 och 7 §§ i
strafflagen ska tillämpas inom landskapets behörighet och i den lydelse de
har när denna lag träder i kraft utöver straffbestämmelserna i 16 §
ordningslagen. Innebörden av att 16 § ordningslagen görs tillämplig i
landskapet är att den som uppsåtligen, i strid mot vad som följer av
blankettlagen, stör den allmänna ordningen eller äventyrar säkerheten, intar
rusmedel, försummar att iaktta den aktsamhetsplikt som ägaren eller
innehavaren av en byggnad eller konstruktion eller deras företrädare har,
använder ljus eller reklam eller avlägsnar eller skadar en kungörelse eller
ett meddelande, köper eller erbjuder sexuella tjänster eller urinerar eller har
avföring ska dömas för ordningsförseelse till böter om strängare straff för
gärningen inte bestäms någon annanstans i lag. Detsamma gäller då någon
uppsåtligen, i strid mot vad som följer av blankettlagen, ordnar
22
föreställningar, försummar sin skyldighet att säkerställa tillträde till ett hus,
innehar ett ämne som lämpar sig för klottring, försummar sin skyldighet
som gäller hållandet av djur eller bryter mot förbudet som gäller ridning
och körning.
I 16 kap. 1 § strafflagen föreskrivs att den som använder eller hotar
använda våld för att tvinga en tjänsteman till eller hindra honom eller henne
från en tjänsteåtgärd som innefattar utövning av offentlig makt eller annars
med anledning av en sådan tjänsteåtgärd använder eller hotar använda våld
mot den tjänsteman som vidtar åtgärden ska dömas till fängelse för
våldsamt motstånd mot tjänsteman i minst fyra månader och högst fyra år.
Detsamma gäller i de fall då någon använder våld mot en tjänsteman eller
en person som står i ett nära släktskapsförhållande till honom eller henne
för att hämnas för en sådan tjänsteåtgärd. Även den som förfar på det sätt
som nämns i det föregående mot den som på en tjänstemans begäran eller
med dennes samtycke bistår tjänstemannen i en tjänsteåtgärd som innefattar
utövning av offentlig makt döms för våldsamt motstånd mot tjänsteman.
Enligt 16 kap. 2 § strafflagen ska den som gjort sig skyldig till våldsamt
motstånd mot tjänsteman dömas för motstånd mot tjänsteman till böter eller
fängelse i högst sex månader. Förutsättningen är att våldet eller hotet varit
ringa eller att brottet, bedömt som en helhet har begåtts under förmildrande
omständigheter.
Enligt 16 kap. 3 § strafflagen ska den som utan att använda våld eller
hot om våld orättmätigt hindrar eller försöker hindra att en tjänsteåtgärd
som avses i 16 kap. 1 § strafflagen vidtas eller som försvårar den, dömas
till böter för hindrande av tjänsteman. Även den som förfar på det sätt som
nämns i det föregående mot den som på en tjänstemans begäran eller med
dennes samtycke bistår tjänstemannen i en tjänsteåtgärd som innefattar
utövning av offentlig makt ska dömas till böter för hindrande av
tjänsteman.
Enligt 16 kap. 4 § strafflagen ska den som underlåter att lyda en
befallning eller ett förbud som en polisman för upprätthållande av allmän
ordning och säkerhet eller utförandet av ett uppdrag meddelar inom ramen
för sina befogenheter eller vägrar lämna en polisman personuppgifter
såsom namn, personbeteckning eller om sådan saknas, födelsedatum och
medborgarskap samt var han eller hon kan anträffas, dömas till böter eller
fängelse i högst tre månader för tredska mot polis. För tredska mot polis
döms även den som underlåter att följa ett tydligt tecken eller en befallning
som en polisman ger för att stanna ett fordon eller få det flyttat. Detsamma
gäller för den som försummar att bistå polisen med att leta efter någon som
har försvunnit och befinner sig i livsfara, rädda människoliv eller hjälpa
skadade samt avvärja betydande egendomsskada eller olägenhet för miljön.
Även den som utan anledning tillkallar polis eller försvårar polisens
verksamhet genom att lämna falska uppgifter faller inom lagrummets
tillämpningsområde.
Enligt 17 kap. 2 § strafflagen ska den som, när det är uppenbart att en
folksamling står i beråd att begå våld på person eller orsaka avsevärd skada
på egendom, med sina gärningar deltar i folksamlingens verksamhet och
härvid låter bli att lyda en behörig myndighets i laglig ordning till
folksamlingen givna befallning att skingra sig, för upplopp dömas till böter
eller fängelse i högst ett år.
Enligt 17 kap. 3 § strafflagen ska den som, när en folksamling begår ett
sådant brott som nämns i 16 kap. 1 § eller våld på person eller orsakar
avsevärd skada på egendom, med sina gärningar deltar i folksamlingens
verksamhet, för våldsamt upplopp dömas till böter eller fängelse i högst två
år.
23
Enligt 17 kap. 4 § strafflagen ska den som anstiftar eller anför en
folksamling som avses i 3 § för anförande av våldsamt upplopp dömas till
fängelse i högst fyra år.
Enligt 17 kap. 6 § strafflagen ska den som med våld eller hot om våld
hindrar eller försöker hindra en person som upprätthåller ordningen från att
fullgöra en uppgift som enligt lag eller förordning ankommer på honom
eller annars försvårar fullgörandet av nämnda uppgift, om strängare straff
för gärningen inte bestäms på något annat ställe i lag, för motstånd mot
person som upprätthåller ordningen dömas till böter eller fängelse i högst
sex månader.
Med person som upprätthåller ordningen avses härvid en
1) sådan förare, med föraren jämställd person och passagerare som på
begäran av föraren eller en med föraren jämställd person bistår dessa, som
avses i lagen om upprätthållande av ordning i kollektivtrafik (FFS
472/1977),
2) en biljettkontrollör som avses i lagen om kontrollavgift i
kollektivtrafik (FFS 469/1979) och en ordningsvakt som bistår vid
kontrollen,
3) en väktare som avses i lagen om privata säkerhetstjänster samt
4) en ordningsvakt som avses i lagen om ordningsvakter.
Enligt 17 kap. 12 § strafflagen ska den som olovligen öppnar en grav
eller ur denna tar ett lik eller en likdel, en kista eller en urna, behandlar ett
obegravat lik på ett anstötligt sätt, eller skadar eller skändar en grav eller ett
minnesmärke över en avliden, för brott mot griftefrid dömas till böter eller
fängelse i högst ett år.
I 17 kap. 13 § strafflagen föreskrivs att den som genom att föra oljud
eller på något annat sådant sätt orsakar störning i samband med
tjänsteutövning någon annanstans än på en allmän plats eller i ett
ämbetsverk, ett kontor, en butik eller i en fabrik dit allmänheten inte äger
tillträde eller på någon annan motsvarande plats, ska, om inte strängare
straff för gärningen bestäms på något annat ställe i lag, för ofog dömas till
böter. Detsamma gäller för den som orsakar störning genom att ringa
samtal till ämbetsverk, kontor, affärer eller andra liknande platser, eller av
okynne orsakar falskt alarm genom att använda nödbroms eller
larmanordning i ett kollektivt trafikmedel, en hiss eller någon annan
anordning,
Innebörden av att 28 kap. 11 § 1 mom. 3 punkten görs tillämplig innebär
att den som olovligen bemäktigar sig mark eller byggnad som är i någon
annans besittning eller en del därav ska, om strängare straff för gärningen
inte stadgas på något annat ställe i lag, för besittningsintrång dömas till
böter eller fängelse i högst tre månader. Som besittningsintrång anses dock
inte en gärning som har medfört endast ringa men. I 10 § ordningsstadgan
för Mariehamns stad föreskrivs att camping och övernattning i husbil eller vagn på allmän plats är tillåten endast på sådana platser som särskilt
anvisats för detta ändamål. I och med att ordningsstadgan enligt förslaget
ska upphävas och därmed bestämmelsen om olovlig camping är det viktigt
att i landskapslagstiftningen införa en ersättande bestämmelse för att det
ska vara möjligt att komma till rätta med den typen av besittningsintrång
som olovlig camping innebär. Av den anledningen har denna
straffbestämmelse intagits i förslaget.
I 41 kap. 4, 5, 6 och 7 §§ strafflagen finns bestämmelser om vissa
vapenbrott. I 4 § föreskrivs att den som i strid med bestämmelserna i 9 §
ordningslagen om farliga föremål inför, tillverkar eller saluför ett farligt
föremål i landet, ska dömas för brott mot bestämmelserna om farliga
föremål till böter eller fängelse i högst två år. Vidare föreskrivs i samma
paragraf att försök är straffbart. I 5 § föreskrivs att den som i strid med
bestämmelserna i 9 § ordningslagen innehar ett farligt föremål på allmän
24
plats eller i ett trafikmedel på allmän plats, ska dömas till böter eller
fängelse i högst ett år för innehav av farligt föremål. I 6 § föreskrivs att den
som i strid med bestämmelserna i 10 § ordningslagen om innehav av
föremål och ämnen som lämpar för att skada någon annan, på allmän plats
innehar ett föremål eller ämne som lämpar sig för att skada någon annan
eller ett föremål som är förvillande likt ett skjutvapen eller en explosiv
vara, ska dömas till böter eller fängelse i högst sex månader för innehav av
föremål eller ämne som lämpar sig för att skada någon annan. I 7 §
föreskrivs att den som i strid med bestämmelserna i 11 § ordningslagen om
överlåtelse av luftvapen med fjäderfunktion och harpuner, säljer eller
annars varaktigt överlåter ett luftvapen, ett vapen med fjäderfunktion eller
en harpun till någon som inte fyllt 18 år, ska dömas till böter eller fängelse i
högst sex månader för överlåtelse till en minderårig av föremål som lämpar
sig för att skada någon annan.
Innebörden av 3 mom. är att ändringar och nya bestämmelser om straff
för brott mot de i 2 mom. angivna bestämmelserna i strafflagen ska
tillämpas i landskapet från den dag de träder i kraft i riket. Eftersom det är
motiverat att i landskapet upprätthålla samma regelsystem inom
rättsområdet för ordning och säkerhet som i riket är det följaktligen viktigt
att landskapets straffbestämmelser smidigt kan anpassas till eventuella
ändringar i strafflagen. Av den anledningen har detta moment intagits i
paragrafen.
7 § Bestämmelser om ordningsbot Skadeverkningarna av vissa gärningar är
med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet så pass ringa att den
som givit upphov till dessa inte bör straffas med böter eller fängelse.
Samtidigt är det viktigt att från samhällets sida markera att dylika
gärningar, av hänsyn till den enskildes integritet, säkerhet och allmänna
välbefinnande, likväl inte kan accepteras. Därför ska påföljdssystemet vara
flexibelt, nyanserat och förutsägbart och inte enbart innehålla bestämmelser
som anger förutsättningarna för att straffas med böter eller fängelse.
Ordningsboten blir därmed ett ändamålsenligt instrument som kan
användas för att effektivt förebygga och komma till rätta med
lagöverträdelser av ringa karaktär. Av det skälet inför man bestämmelser
om ordningsbot i lagstiftningen såväl i riket och landskapet som
annorstädes. Med anledning av att bestämmelserna om ordningsbot i
ordningslagen, i likhet med vissa av straffbestämmelserna i densamma, har
karaktären av informationsbestämmelser bör de, av samma skäl som
motiverar utformningen av 6 § i denna lag, anknytas till övriga i landskapet
tillämpliggjorda bestämmelser i ordningslagen på det sätt som framgår av
ordalydelsen i lagtexten nedan.
Enligt 1 mom. ska inom landskapets behörighet bestämmelserna om
ordningsbot i 2a kap. 8 §, 9 § 1, 4 och 5 mom. samt 10 och 11 §§
strafflagen tillämpas i den lydelse de har när blankettlagen träder i kraft. I
2a kap. 8 § föreskrivs att ordningsbot är ett till beloppet fast
förmögenhetsstraff som är lindrigare än böter som får vara högst 200 euro
och som inte får omvandlas till fängelsestraff om ordningsboten inte
betalats. I 2a kap. 9 § 1 mom. föreskrivs att ordningsbot, i enlighet med vad
som i övrigt föreskrivs i 9 §, kan bestämmas som påföljd för en förseelse
som hör under allmänt åtal, när det strängaste föreskrivna straffet är böter
eller fängelse i högst sex månader. I 2a kap. 9 § 4 mom. föreskrivs att
ordningsbot också kan bestämmas som påföljd för ordningsförseelse enligt
ordningslagen. I 5 mom. samma strafflagsparagraf föreskrivs att
ordningsbot också kan bestämmas som påföljd för ringa i 41 kap. 6 §
strafflagen avsett innehav av föremål eller ämne som lämpar sig för att
skada någon annan och för ringa i 41 kap. 7 § avsedd överlåtelse till en
minderårig av föremål som lämpar sig för att skada någon annan. I 2a kap.
25
10 § föreskrivs att ordningsbot föreläggs av en polisman eller någon annan
tjänsteman som utför i lag föreskriven övervakning. Ordningsbot får inte
föreläggas, om förseelsen har varit ägnad att föranleda annan fara eller
olägenhet än sådan som ska anses vara ringa. Ordningsbot får heller inte
föreläggas om den som begått förseelsen genom sitt förfarande har visat
likgiltighet för förbud eller påbud i lag, eller det är uppenbart att
målsäganden med anledning av förseelsen kommer att framställa begäran
om åtal till åklagaren eller polisen eller lägga fram ett skadeståndsyrkande.
I 2a kap. 11 § föreskrivs att om ordningsbot samtidigt ska föreläggas för två
eller flera förseelser, föreläggs ordningsboten för den förseelse för vilken
den strängaste ordningsboten är föreskriven. För ordningsbot och
bötesstraff eller fängelsestraff på viss tid får inte bestämmas ett gemensamt
straff.
I 2 mom. föreskrivs att ändringar och nya bestämmelser om i 1 mom.
angiven ordningsbot i strafflagen ska tillämpas i landskapet från den dag de
träder i kraft i riket. Av samma skäl som talar för införandet av 6 § 3 mom.
i förslaget är det viktigt att landskapets bestämmelser om ordningsbot
smidigt kan anpassas till eventuella ändringar i de bestämmelser om
ordningsbot som återfinns i strafflagen. Av den anledningen har detta
moment intagits i paragrafen.
I 3 mom. föreskrivs att landskapsregeringen utfärdar i
landskapsförordning närmare bestämmelser om till vilket belopp
ordningsboten ska fastställas för olika ordningsförseelser. Denna
bestämmelse har intagits i förslaget eftersom det å ena sidan är viktigt att
den enskilde av rättsäkerhetsskäl får klart för sig exakt hur stor
ordningsboten är för olika förseelser samtidigt som denna typ av
bestämmelser är av teknisk detaljnatur och som följaktligen ska utfärdas
genom landskapsförordning.
8 § Besvärsbestämmelser Besvärsbestämmelser syftar i allmänhet till att
förmå förvaltningsmyndigheter att vinnlägga sig om att en god förvaltning
upprätthålls till gagn för samhällsmedborgarna. Genom att införa
besvärsbestämmelser i lagen får den enskilde tillgång till ett
rättsäkerhetsinstrument som kan användas exempelvis då materiellt oriktiga
förvaltningsbeslut fattats till nackdel för honom eller henne.
Enligt 22 § 1 mom. ordningslagen kan polisinrättningen på den ort där
ett köpcentrum eller en trafikstation finns eller från vilken ett trafikmedel
avgår, på ansökan av innehavaren av platsen eller trafikmedlet, bevilja
tillstånd att för köpcentret, trafikstationen eller det kollektiva trafikmedlet
utse ordningsvakter som avses i lagen om ordningsvakter.
Ordningsvakternas uppgift är att bistå polisen i att upprätthålla ordning och
säkerhet, om det inte är ändamålsenligt att upprätthålla ordning och
säkerhet på något annat sätt och upprätthållandet av ordning och säkerhet
kräver det av grundad anledning. I beslutet om rätt att utse ordningsvakter
ska ordningsvakternas tjänstgöringsområde begränsas till köpcentrets eller
trafikstationens fastighet och till trafikmedlet och vid behov till deras
omedelbara närhet. Enligt 22 § 2 mom. ordningslagen gäller tillståndet för
rätten att utse ordningsvakter i högst fem år. Tillståndet kan förenas med
villkor som gäller ordningsvakternas utbildning, bärandet av
maktmedelsredskap,
tjänstgöringsområde
samt
placeringen
av
ordningsvakter och antalet ordningsvakter. Enligt 22 § 3 mom.
ordningslagen kan den polisinrättning som beviljat tillståndet vid behov
återkalla det samt ändra dess villkor eller dess giltighetstid på grund av
sådana förändringar som inverkar väsentligt på upprätthållandet av ordning
och säkerhet inom tjänstgöringsområdet.
De beslut som det kan bli aktuellt att besvära sig över är de
förvaltningsbeslut som Ålands polismyndighet fattat och som rör
26
återkallande av tillstånd att utse ordningsvakter eller ändringar av
tillståndsvillkoren. Enligt 25 § självstyrelselagen ska besvär över beslut
som har fattats av myndigheter vilka underlyder landskapsregeringen
anföras hos Ålands förvaltningsdomstol om det inte i landskapslag
föreskrivs att överklagande ska ske till landskapsregeringen i stället.
Utgående från kompetensfördelningen inom landskapsförvaltningen och
med beaktande av den enskildes krav på ett fullgott rättsskydd är det mest
ändamålsenligt att överprövning av beslut varom här är fråga sker vid
Ålands förvaltningsdomstol. Det föreslås således i 1 mom. att besvär över
förvaltningsbeslut fattade med stöd av lagen ska anföras hos Ålands
förvaltningsdomstol i enlighet med huvudregeln i 25 § självstyrelselagen.
Om polismyndigheten fattat ett ovannämnt förvaltningsbeslut som den
till vilken beslutet riktar sig inte är nöjd med måste det likväl förutsättas att
beslutet fattats på goda objektiva grunder, i enlighet med principerna för
god förvaltning och i syfte att värna om det starka samhälleliga intresset av
att den enskildes rörelsefrihet och säkerhet tryggas, tills motsatsen
konstaterats genom ett domstolsavgörande. Således är det ur ordnings- och
säkerhetssynpunkt viktigt att beslutet, oberoende av om ändring söks,
iakttas omedelbart och efterlevs fram till dess det slutgiltigt prövats i
domstol om inte besvärsmyndigheten bestämmer annat. Av den
anledningen har bestämmelsen i 2 mom. intagits i förslaget.
Skälet till att endast förvaltningsbeslut fattade med stöd av blankettlagen
är överklagbara är följande. Besvär gäller i allmänhet förvaltningsbeslut
som innebär tolkning av lag. Det kan till exempel vara fråga om tillståndseller skyldighetsrelaterade förvaltningsbeslut. Lagtillämpningsbeslut där
offentlig service beviljas eller avslås får likaså överklagas. Det är däremot
inte möjligt att anföra besvär över tillhandahållande av offentlig service
såsom undervisning eller vårdåtgärder. Det är heller inte möjligt att anföra
besvär över den faktiska utövningen av offentlig makt, som exempelvis
polisens trafikdirigerande verksamhet. Om varje beslut, fattat med stöd av
blankettlagen som ett led i den, i förevarande fall nödvändiga, faktiska
utövningen av offentlig makt, vore överklagbart skulle situationen bli
ohållbar. Polisen skulle då i praktiken avhålla sig från att vidta de
omedelbara åtgärder som krävs för att avvärja fara eller hot om fara.
Ordningen och den allmänna säkerheten skulle därmed inte kunna
upprätthållas effektivt. Således har besvärsrätten avgränsats på det sätt som
framgår av denna paragraf.
9 § Ikraftträdelse Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som
möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför i
1 mom. att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för
landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagens ikraftträdande förutsätter
att information sprids om lagen och att polisen utbildas för att kunna utföra
sina uppgifter i överensstämmelse med lagen. Av den anledningen har
bestämmelsen i 2 mom. intagits i förslaget.
2. Landskapslag om upphävande av vissa bestämmelser om
allmän ordning och säkerhet i strafflagen
1 § Upphävande Med stöd av 71 § självstyrelselagen för Åland och av skäl
som anförts i den allmänna motiveringen ska i paragrafen angivna
bestämmelser i strafflagen upphöra att gälla. Genom denna paragraf
genomförs detta. Paragrafens ordalydelse motiveras av att bestämmelserna
ifråga gäller i landskapet i den lydelse de hade den 31 december 1992.
2 § Ikraftträdelse Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som
möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför i
27
paragrafen att datumet för ikraftträdande
landskapsregeringen att fatta beslut om.
lämnas
öppen
för
3. Landskapslag om upphävande av 11 § kommunallagen för
landskapet Åland
1 § Upphävande Genom blankettlagen ersätts de kommunala
ordningsstadgorna. Därför behövs inte längre 11 § kommunallagen för
landskapet Åland, som har möjliggjort ordningsstadgorna. Således upphävs
genom denna paragraf nämnda bestämmelse i kommunallagen samt den
gällande ordningsstadgan för Mariehamns stad jämte ändringar.
2 § Ikraftträdelse Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som
möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför i
paragrafen att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för
landskapsregeringen att fatta beslut om.
4. Landskapslag om upphävande av landskapslagen angående
ordningsstadga för landsbygden i landskapet Åland
1 § Upphävande Syftet med den numera föråldrade landskapslagen
angående ordningsstadga för landsbygden i landskapet Åland är att
upprätthålla allmän ordning och säkerhet i landsbygdskommunerna. Om
den föreslagna blankettlagen antas införs en modern ordningslagstiftning
som kommer att gälla både i Mariehamns stad och i
landsbygdskommunerna på lika villkor. Av den anledningen kommer
landskapslagen ifråga inte längre att behövas och det föreslås därför genom
denna paragraf att den upphävs.
2 § Ikraftträdelse Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som
möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför i
paragrafen att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för
landskapsregeringen att fatta beslut om.
5. Landskapslag om upphävande av landskapslagen om
eggvapen
1 § Upphävande De centrala bestämmelserna i landskapslagen om
eggvapen kommer genom reformen att i preciserad lydelse återfinnas i den
föreslagna blankettlagen. Därför föreslås genom denna paragraf att
landskapslagen om eggvapen upphävs eftersom den inte längre behövs.
2 § Ikraftträdelse Avsikten är att lagen ska träda i kraft så snart som
möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför i
paragrafen att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för
landskapsregeringen att fatta beslut om.
6. Landskapslag om ändring av 36 § vägtrafiklagen för
landskapet Åland
I 21 § ordningsstadgan för Mariehamns stad föreskrivs att parkering av
fordon på enskilt område utan tillstånd av fastighetens ägare eller
innehavare är förbjuden. Föreskrifterna som gäller parkering på enskilt
område ska vid behov anges på ett sätt som klart kan iakttas.
Av samma skäl som talar för att bestämmelserna i 5 § blankettlagen ska
intas i densamma är det nödvändigt att i landskapslagstiftningen införa en
bestämmelse som motsvarar ordningsstadgans 21 §. I 36 § vägtrafiklagen
28
(1983:27) för Åland föreskrivs om särskilda parkeringsförbud. För
närvarande får fordon inte parkeras framför infart till fastighet eller annars
så att trafiken med fordon till och från fastigheten väsentligt försvåras.
Fordon får heller inte parkeras på körbana bredvid annat fordon än
tvåhjulig cykel, tvåhjulig moped eller motorcykel utan sidovagn som
stannats vid körbanans kant i längdriktningen. Inte heller får fordon
parkeras så att det hindrar tillträde till annat fordon eller så att detta inte kan
föras från platsen eller vid mjölkbord eller i dess omedelbara närhet. Vidare
gäller att fordon inte får parkeras på parkeringsplats så att någon del av
fordonet står utanför parkeringsruta eller annan vägmarkering som anger
var parkering ska ske. Parkeringsförbud gäller även på körbana utanför
tätort, om vägen med vägmärke angetts som förkörsberättigad.
Mot bakgrund av vad 36 § vägtrafiklagen innehåller bedömer
landskapsregeringen att det är mest ändamålsenligt att ändra nämnda
paragraf genom att en ny 7 punkt fogas till paragrafen. Ändringarna i
punkt 5 och 6 är av smärre men dock nödvändig språklig natur.
29
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
LANDSKAPSLAG
om tillämpning i landskapet Åland av ordningslagen
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1§
Syfte och tillämpningsområde
Inom landskapets behörighet ska för upprätthållande av allmän ordning
och säkerhet ordningslagen (FFS 612/2003) tillämpas med de i denna lag
angivna avvikelserna.
Till den del den i 1 mom. angivna lagen reglerar sådant som hör till
landskapets behörighet ska den tillämpas sådan den lyder när denna lag
träder i kraft. Ändras därefter något i den i 1 mom. angivna lagen som hör
till landskapets behörighet ska ändringarna gälla i landskapet från
tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna
lag.
2§
Förvaltningsuppgifter
De förvaltningsuppgifter som enligt den i 1 § 1 mom. angivna lagen
ankommer på statens myndigheter ska i landskapet skötas av
landskapsregeringen, till den del förvaltningen grundar sig på landskapets
lagstiftningsbehörighet på området.
3§
Hänvisningar
Inom landskapets behörighet ska hänvisningen i 7 § ordningslagen till
lagen om sammankomster (FFS 530/1999) avse landskapslagen ( : ) om
tillämpning i landskapet Åland av lagen om sammankomster.
Inom landskapets behörighet ska hänvisningen i 9 § till lagen om privata
säkerhetstjänster (FFS 282/2002) avse landskapslagen ( : ) om tillämpning i
landskapet Åland av lagen om privata säkerhetstjänster.
Inom landskapets behörighet ska hänvisningen i 10 § ordningslagen till
lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor
(FFS 390/2005) avse landskapslagen (2007:98) om tillämpning i landskapet
Åland av riksförfattningar om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier
och explosiva varor. Inom landskapets behörighet ska hänvisningen i
samma lagrum i ordningslagen till förordningen om explosiva varor (FFS
473/1993) avse landskapsförordningen (2007:99) om tillämpning i
landskapet Åland av riksförfattningar om kemikalier och säkerhet vid
hantering av farliga kemikalier och explosiva varor.
Inom landskapets behörighet ska hänvisningen i 22 § ordningslagen till
lagen om ordningsvakter (FFS 533/1999) avse landskapslagen ( : ) om
tillämpning i landskapet Åland av lagen om ordningsvakter.
Inom landskapets behörighet ska hänvisningar i strafflagen till
bestämmelser i annan rikslagstiftning vilka äger motsvarighet i
landskapslagstiftningen avse de motsvarande bestämmelserna i
landskapslagstiftningen.
30
4§
Avvikelser
Inom landskapets behörighet ska enligt denna lag sådan i lagen om
kommunala hamnordningar och trafikavgifter (FFS 955/1976) angiven
kommunal hamn och sådan i lagen om privata allmänna hamnar (FFS
1156/1994) angiven privat allmän hamn, utöver sådana i 2 § 1a och
1b punkten ordningslagen angivna platser, anses som allmän plats.
Vad som i 9 § 3 mom. ordningslagen bestäms om staten och föremål i
statens ägo gäller även landskapet och föremål i landskapets ägo om
innehavet grundar sig på att en person i anställning hos landskapet handhar
sina uppgifter.
Vad som i 14 § 2 mom. ordningslagen föreskrivs om hundar i statens
ägo ska i landskapet även avse hundar i landskapets ägo. I övrigt ska vid
tillämpningen av 14 § ordningslagen de krav som följer av bestämmelserna
i 8 kap. 41, 42, 43, 44, 45, 46 §§ jaktlagen (1985:31) för landskapet Åland
beaktas.
Bestämmelserna
i
23 §
ordningslagen
om
ordningsövervakningsuppgifter ska inte tillämpas i landskapet.
Bestämmelser om ordningsövervakningsuppgifter och befogenheterna för
dem som utför sådana uppgifter finns i landskapslagen om tillämpningen i
landskapet Åland av lagen om privata säkerhetstjänster och landskapslagen
om tillämpning i landskapet Åland av lagen om ordningsvakter.
5§
Särskilda bestämmelser
Kommunfullmäktige kan vid behov utfärda särskilda föreskrifter som
anger förutsättningarna för utövning av näringsverksamhet, bedrivande av
torghandel, uppsättande och avlägsnande av reklam på allmän plats,
uppsättande av tillfällig reklam på enskilt område och utförande av arbeten
samt vad som därvid i övrigt ska iakttas för att allmän ordning och säkerhet
ska kunna upprätthållas.
6§
Straffbestämmelser
Inom landskapets behörighet ska, på samma sätt som i de fall någon
uppsåtligen bryter mot bestämmelserna ordningslagen och döms för
ordningsförseelse i enlighet med vad som föreskrivs i 16 § ordningslagen,
även den som uppsåtligen bryter mot bestämmelser utfärdade med stöd av
5 § denna lag dömas till böter för ordningsförseelse. Bestämmelsen i 16 §
2 mom. ordningslagen ska även tillämpas på sådana ordningsförseelser.
Inom landskapets behörighet ska, utöver bestämmelserna i 16 §
ordningslagen, bestämmelserna i 16 kap. 1, 2, 3, och 4 §§, 17 kap. 2, 3, 4,
6, 12 och 13 §§, 28 kap. 11 § 1 mom. 3 punkten samt 41 kap. 4, 5, 6 och
7 §§ strafflagen (FFS 39/1889), tillämpas i den lydelse de har när denna lag
träder i kraft.
Inom landskapets behörighet ska ändringar och nya bestämmelser om
straff för brott mot de i 2 mom. angivna bestämmelserna i strafflagen
tillämpas från den dag de träder i kraft i riket.
7§
Bestämmelser om ordningsbot
Inom landskapets behörighet ska bestämmelserna i 2a kap. 8 §, 9 § 1, 4
och 5 mom. samt 10 och 11 §§ strafflagen tillämpas i den lydelse de har när
denna lag träder i kraft.
Inom landskapets behörighet ska ändringar och nya bestämmelser om i
1 mom. angiven ordningsbot i strafflagen tillämpas från den dag de träder i
kraft i riket.
31
Landskapsregeringen utfärdar i landskapsförordning närmare
bestämmelser om till vilket belopp ordningsboten ska fastställas för olika
ordningsförseelser.
8§
Besvärsbestämmelser
Förvaltningsbeslut som Ålands polismyndighet fattat med stöd av denna
lag överklagas genom besvär till Ålands förvaltningsdomstol.
Om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat, ska ett beslut trots
besvär iakttas omedelbart.
9§
Ikraftträdelse
Denna lag träder i kraft den
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen
träder i kraft.
__________________
2.
LANDSKAPSLAG
om upphävande av vissa bestämmelser om allmän ordning och
säkerhet i strafflagen
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1§
Upphävande
Genom denna lag upphävs, såvitt gäller giltigheten i landskapet Åland
bestämmelserna i 16 kap 1, 2, 3, 4 strafflagen (FFS 39/1889), 24 kap 4 §
strafflagen, 28 kap. 11 § 1 mom. 3 punkten strafflagen samt 42 kap 7 §
jämte ändringar som gjorts före den 1 januari 1993.
2§
Ikraftträdelse
Denna lag träder i kraft den
__________________
3.
LANDSKAPSLAG
om upphävande av 11 § kommunallagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1§
Upphävande
Genom denna lag upphävs 11 § kommunallagen (1997:73) för
landskapet Åland.
2§
Ikraftträdelse
Denna lag träder i kraft den
32
Genom denna lag upphävs ordningsstadgan för Mariehamns stad jämte
ändringar.
__________________
4.
LANDSKAPSLAG
om upphävande av landskapslagen angående ordningsstadga för
landsbygden i landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1§
Upphävande
Genom denna lag upphävs landskapslagen (1952:32) angående
ordningsstadga för landsbygden i landskapet Åland.
2§
Ikraftträdelse
Denna lag träder i kraft den
__________________
5.
LANDSKAPSLAG
om upphävande av landskapslagen om eggvapen
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1§
Upphävande
Genom denna lag upphävs landskapslagen (1978:4) om eggvapen.
2§
Ikraftträdelse
Denna lag träder i kraft den
__________________
6.
LANDSKAPSLAG
om ändring av 36 § vägtrafiklagen för landskapet Åland
I enlighet med lagtingets beslut
ändras 36 § 5 och 6 punkten vägtrafiklagen (1983:27) för landskapet
Åland samt
fogas till lagens 36 § en ny 7 punkt som följer:
36 §
Särskilda parkeringsförbud
Fordon får inte parkeras:
----------------------------------------------------
33
5) på parkeringsplats så att någon del av fordonet står utanför
parkeringsruta eller annan vägmarkering som anger var parkering ska ske;
6) på körbana utanför tätort, om vägen med vägmärke angetts som
förkörsberättigad; samt
7) på enskilt område utan tillstånd av fastighetens ägare eller
innehavare.
__________________
Denna lag träder i kraft den
__________________
Mariehamn den 25 november 2008
Lantråd
Viveka Eriksson
Föredragande ledamot
Roger Eriksson
34
Bilaga
Ordningslag
(FFS 612/2003)
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs:
1 kap.
Allmänna bestämmelser
1§
Lagens syfte
Syftet med denna lag är att främja allmän ordning och säkerhet.
2§
Definitioner
I denna lag avses med
1) allmän plats
a) vägar, gator, gångbanor, torg, parker, badstränder, idrottsplaner,
vattenområden, begravningsplatser och andra motsvarande områden som
kan användas av allmänheten,
b) byggnader, kollektiva trafikmedel och andra motsvarande platser,
såsom ämbetsverk, kontor, trafikstationer, köpcentra, affärslokaler och
restauranger som antingen under någon tillställning eller annars kan
användas av allmänheten,
2) tätort områden med tät bebyggelse, vilka angetts med trafikmärket
för tätort.
2 kap.
Äventyrande av ordning och säkerhet samt orsakande av störning
3§
Störande av den allmänna ordningen och äventyrande av säkerheten
Det är förbjudet att störa den allmänna ordningen eller äventyra
säkerheten på allmän plats
1) genom att föra oljud eller på något annat motsvarande sätt,
2) genom upprepade hotfulla gester, aggressiva rörelser, muntligen
framförda hotelser eller något annat motsvarande hotfullt beteende som
inger rädsla,
3) genom att skjuta, kasta saker eller på något annat motsvarande sätt.
Verksamhet som avses i 1 mom. är förbjuden även annanstans än på
allmän plats, om verkningarna av verksamheten sträcker sig till en allmän
plats.
4§
Intagande av berusningsmedel (15.7.2005/582)
Det är förbjudet att inta berusningsmedel på allmänna platser i tätorter,
vid gränsövergångsställen som avses i gränsbevakningslagen (578/2005)
och i fordon i kollektivtrafik.
Vad som bestäms i 1 mom. gäller inte serveringsområden med särskilt
tillstånd eller enligt anmälan eller de inre utrymmena i ett fordon i privat
bruk. Det gäller inte heller intagande av alkoholdrycker i parker eller på
någon annan därmed jämförbar allmän plats så att intagandet samt den
vistelse på platsen och det beteende som hör samman därmed inte utgör ett
hinder eller gör det oskäligt svårt för andra att utöva sin rätt att använda
platserna för deras egentliga ändamål.
35
5§
Förhindrande av fara
Ägaren eller innehavaren av en byggnad eller konstruktion eller en
företrädare för dem skall se till att sådan snö eller is eller något annat
föremål eller ämne som faller ner från byggnaden, konstruktionen eller
någon annan motsvarande plats inte medför fara för människor eller
egendom.
6§
Reklam och kungörelser
Det är förbjudet att använda bländande eller vilseledande ljus som
äventyrar den allmänna ordningen eller säkerheten eller sådan reklam som
påminner om trafikregleringsanordningar eller annars äventyrar säkerheten.
På uppmaning av polisen skall den som använder sådana ljus och reklamer
utan dröjsmål avlägsna dem.
Det är förbjudet att olovligen avlägsna eller skada en offentlig
kungörelse eller ett meddelande som en myndighet har satt upp till allmänt
påseende.
7§
Annan verksamhet som orsakar störning
Det är förbjudet att på allmän plats köpa och mot betalning erbjuda
sexuella tjänster. Med sexuella tjänster avses i denna lag samlag enligt
20 kap. 10 § 1 mom. i strafflagen (39/1889) samt en därmed jämförlig
sexuell handling. I 20 kap. 8 och 8 a § i strafflagen föreskrivs om straff för
utnyttjande av person som är föremål för sexhandel och köp av sexuella
tjänster av ung person. (25.8.2006/744)
Det är förbjudet att urinera och ha avföring på allmän plats på ett sådant
sätt att det orsakar störning av den allmänna ordningen eller hälsorisker.
Det är förbjudet att ordna föreställningar på allmän plats, om det strider
mot lag eller orsakar hälsorisker, skada på egendom eller betydande
störning av den allmänna ordningen. Bestämmelser om allmänna
sammankomster och offentliga tillställningar finns i lagen om
sammankomster (530/1999).
8§
Säkerställande av tillträde till byggnad
Ägaren eller innehavaren eller en företrädare för dem skall se till att det
i ett flervåningshus finns kontaktuppgifter på ett synligt ställe för gårdskarl,
disponent eller någon annan person med vars hjälp polis-, räddnings- eller
social- och hälsoskyddsmyndigheter eller stämningsman utan dröjsmål och
utan ersättning kan komma in i huset.
3 kap.
Förbjudna föremål och ämnen
9§
Farliga föremål
Det är förbjudet att tillverka, införa i landet, saluföra samt på allmän
plats eller i ett trafikmedel på allmän plats inneha knogjärn, stiletter eller
kaststjärnor samt som något annat föremål maskerade eggvapen liksom
även förlamande elvapen, elbatonger, fjäderbatonger, precisionsslangbågar
och precisionsslungor, om inte något annat bestäms i 2 eller 3 mom. eller i
12 §.
Saluföring av teleskopbatonger är förbjuden, om inte förvärvaren är ett
bevakningsföretag eller en anordnare av specialutbildning för väktare i att
använda maktmedel som avses i lagen om privata säkerhetstjänster
36
(282/2002). Det är förbjudet att inneha teleskopbatonger på allmän plats
och i ett trafikmedel på allmän plats, utom om den som innehar vapnet är
en i lagen om privata säkerhetstjänster avsedd väktare eller en i 22 § i
denna lag avsedd ordningsvakt i arbetsuppdrag eller om det finns någon
sådan godtagbar orsak till innehavet som har samband med överlåtelse av
teleskopbatongen eller något annat bestäms i 12 §.
Vad som bestäms i 1 och 2 mom. gäller inte staten eller innehav av
föremål i statens ägo, om innehavet grundar sig på att en person i
anställning hos staten handhar sina uppgifter.
10 §
Innehav av föremål och ämnen som lämpar sig för att skada någon annan
Det är förbjudet att på allmän plats inneha följande föremål och ämnen
som är avsedda att eller lämpar sig för att allvarligt skada någon annan:
1) eggvapen, söndriga glasföremål och andra med dessa jämförbara
föremål som lämpar sig för att skära eller sticka,
2) batonger, kättingar, fjädrar, vajrar, kablar, bobollsträn och andra med
dessa jämförbara föremål som är lämpliga som tillhygge,
3) kastpilar, kulor och andra med dessa jämförbara föremål som lämpar
sig för att kastas,
4) ämnen som är frätande eller lämpar sig för att allvarligt skada eller
förlama någon annan,
5) luftvapen, vapen med fjäderfunktion, harpuner, slangbågar, blåsrör
och andra med dessa jämförbara föremål som lämpar sig för skjutande,
6) hälsofarliga laserpekare.
Det är förbjudet att på allmän plats inneha sådana föremål som är
förvillande lika skjutvapen eller explosiva varor.
Vad som bestäms i 1 och 2 mom. gäller inte sådana föremål eller ämnen
som någon måste inneha på grund av sitt arbetsuppdrag eller av någon
annan godtagbar orsak.
Innehav av skjutvapen och explosiva varor regleras i skjutvapenlagen
(1/1998), lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och
explosiva varor (390/2005) och i förordningen om explosiva varor
(473/1993).
11 §
Överlåtelse av luftvapen, vapen med fjäderfunktion och harpuner
Det är förbjudet att sälja eller annars varaktigt överlåta luftvapen, vapen
med fjäderfunktion och harpuner till den som inte fyllt 18 år utan att dennes
vårdnadshavare samtycker därtill.
12 §
Samlande av farliga föremål
Det är tillåtet att tillverka, införa i landet och saluföra historiskt eller
konstnärligt värdefulla knogjärn, stiletter och kaststjärnor samt som något
annat föremål maskerade eggvapen, fjäderbatonger, teleskopbatonger samt
precisionsslangbågar och precisionsslungor. Det är tillåtet att inneha sådana
föremål på allmän plats och i ett trafikmedel på allmän plats av sådana
godtagbara skäl som har samband med ett köp eller med att föremålet fogas
till en samling eller placeras ut på en utställning.
Ett föremål anses vara historiskt värdefullt, om det har anknytning till en
betydande person, tilldragelse, plats eller tidsepok eller om det på grund av
sin ålder eller raritet eller på grund av att det är representativt för denna typ
av föremål eller av någon annan därmed jämförbar orsak har konst-, vapeneller krigshistorisk eller etnografisk betydelse. Ett föremål anses vara
konstnärligt värdefullt om det genom sin utformning, ytbehandling eller
37
utsmyckning representerar en viss stilperiod eller annars är av betydelse
med hänsyn till den konstnärliga helheten.
13 §
Innehav av ämnen som lämpar sig för klottring
Det är förbjudet att utan godtagbart skäl på allmän plats inneha
sprayfärger och andra sådana målarfärger eller andra ämnen som lämpar sig
väl för klottring av egendom.
4 kap.
Djur
14 §
Hunddisciplin
För bevarande av allmän ordning och säkerhet skall ägaren eller
innehavaren av en hund
1) hålla hunden kopplad inom tätorter,
2) se till att hunden inte kommer ut på motionsslingor eller andra
likande löparbanor okopplad och inte alls ut på allmänna badstränder, på
områden reserverade som lekplats för barn, på torg under torgtid, i skidspår
som iståndsatts för allmänt bruk eller på idrottsplaner, om det inte är
särskilt tillåtet, (19.12.2003/1195)
3) se till att hundens exkrementer inte lämnas kvar i miljön inom en
tätort på ett område som underhålls.
Vad som bestäms i 1 mom. 1 och 2 punkten gäller inte hundar i statens
ägo som används vid tjänsteutövning, hundar som i bevakningsuppgifter
används av väktare, skolade räddningshundar som utför serviceuppgifter,
rörelsehandikappades assistenthundar eller synskadades ledarhundar.
Vad som bestäms i 1 mom. 1 punkten gäller inte en sluten gård, en
träningsplats för hundar eller ett särskilt anvisat inhägnat rastområde.
Också på nämnda områden skall hunden dock övervakas av sin ägare eller
innehavare.
Vad som bestäms i 1 mom. 2 punkten gäller även katter. Vad som
bestäms i 1 mom. 1 och 2 punkten gäller även hästar samt i tillämpliga
delar andra husdjur eller sällskapsdjur.
15 §
Ridning
Det är förbjudet att rida och att köra med hästfordon eller andra
motsvarande fordon på motionsslingor och andra liknande löparbanor, på
skidspår som iståndsatts för allmänt bruk och på idrottsplaner, om inte
något annat har angetts.
Vad som bestäms i 1 mom. gäller inte nödvändiga service- och
underhållsarbeten eller myndigheternas verksamhet för upprätthållande av
ordningen.
5 kap.
Påföljder
16 §
Ordningsförseelse
Den som uppsåtligen
1) stör den allmänna ordningen eller äventyrar säkerheten på ett sätt som
avses i 3 §,
2) intar rusmedel i strid med förbudet i 4 §,
38
3) försummar att iaktta den aktsamhetsplikt som ägaren eller
innehavaren av en byggnad eller konstruktion eller deras företrädare har
enligt 5 §,
4) använder ljus eller reklam i strid med förbudet i 6 § 1 mom. eller
avlägsnar eller skadar en kungörelse eller ett meddelande som avses i 6 §
2 mom. i strid med förbudet i det nämnda momentet,
5) köper eller erbjuder sexuella tjänster i strid med 7 § 1 mom.,
6) urinerar eller har avföring i strid med förbudet i 7 § 2 mom.,
7) ordnar föreställningar i strid med 7 § 3 mom.,
8) försummar sin skyldighet att i enlighet med 8 § säkerställa tillträde
till ett hus,
9) i strid med förbudet i 13 § innehar ett ämne som lämpar sig för
klottring,
10) försummar sin i 14 § 1 mom. angivna skyldighet som gäller
hållandet av djur, eller
11) bryter mot förbudet i 15 § 1 mom. som gäller ridning och körning,
skall, om inte strängare straff för gärningen bestäms någon annanstans i lag,
för ordningsförseelse dömas till böter.
Böter för ordningsförseelse får inte förvandlas till fängelsestraff.
17 §
Övriga straffbestämmelser
(11.5.2007/533) Bestämmelser om straff för brott mot bestämmelserna
om farliga föremål, innehav av farligt föremål, innehav av föremål eller
ämne som lämpar sig för att skada någon annan och överlåtelse till en
minderårig av föremål som lämpar sig för att skada någon annan finns i
41 kap. 4–7 § i strafflagen.
18 §
har upphävts genom L 11.5.2007/533.
19 §
Ordningsbot
(11.5.2007/533) Bestämmelser om ordningsbot som påföljd för
ordningsförseelse enligt 16 § finns i 2 a kap. 9 § 4 mom. i strafflagen samt i
den förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av 6 mom. i
sistnämnda paragraf.
20 §
Tvångsutförande
Om någon trots uppmaning av polisen försummar att avlägsna ett ljus
eller en reklam som strider mot 6 § 1 mom., har polisen rätt att på dennes
bekostnad sköta avlägsnandet. För att hindra att den allmänna ordningen
eller säkerheten äventyras har polisen i brådskande fall rätt att utan att höra
den försumlige sköta avlägsnandet av ljuset eller reklamen på dennes
bekostnad.
21 §
Förstörande och fråntagande (11.5.2007/533)
Polisen samt, vid gränsövergångsställen och i sådana fordon i
kollektivtrafik där gränskontroll genomförs, även en gränsbevakningsman
kan frånta den som innehar ett föremål eller ämne som framställts, förts in
till landet, saluförts eller innehafts i strid med 9 eller 10 § detta föremål
eller ämne. Polisen kan dessutom frånta den som i strid med 13 § innehar
ett ämne detta ämne. En anhållningsberättigad tjänsteman har rätt att
bevisligen förstöra ett i 9 eller 10 § avsett föremål eller ämne som kan tas i
beslag, om det är av ringa värde och det är uppenbart att det av domstol
39
skulle dömas förverkat till staten. En polisman som hör till befälet har rätt
att besvisligen förstöra även ett ämne jämte kärl som innehafts i strid med
13 §, om ämnet jämte kärl är av ringa värde.
Polisen samt, vid gränsövergångsställen och i sådana fordon i
kollektivtrafik där gränskontroll genomförs, även en gränsbevakningsman
kan för bevarande av ordning och säkerhet frånta en person som i strid med
4 § har intagit berusningsmedel de ämnen som denne innehar i ett öppnat
eller öppet kärl och bevisligen förstöra dem.
6 kap.
Särskilda bestämmelser
22 §
Rätt att utse ordningsvakter
Polisinrättningen på den ort där ett köpcentrum eller en trafikstation
finns eller från vilken ett trafikmedel avgår kan på ansökan av innehavaren
av platsen eller trafikmedlet bevilja tillstånd att för köpcentret,
trafikstationen eller det kollektiva trafikmedlet utse ordningsvakter som
avses i lagen om ordningsvakter (533/1999) för att bistå polisen i att
upprätthålla ordning och säkerhet, om det inte är ändamålsenligt att
upprätthålla ordning och säkerhet på något annat sätt och upprätthållandet
av ordning och säkerhet kräver det av grundad anledning. I beslutet om rätt
att utse ordningsvakter skall ordningsvakternas tjänstgöringsområde
begränsas till köpcentrets eller trafikstationens fastighet och till
trafikmedlet och vid behov till deras omedelbara närhet.
Ett tillstånd att utse ordningsvakter skall gälla högst fem år. Tillståndet
kan förenas med villkor som gäller ordningsvakternas utbildning, bärandet
av maktmedelsredskap, tjänstgöringsområde samt placeringen av
ordningsvakter och antalet ordningsvakter.
Den polisinrättning som beviljat ett tillstånd att utse ordningsvakter kan
vid behov återkalla tillståndet samt ändra dess villkor eller giltighetstid på
grund av sådana förändringar som inverkar väsentligt på upprätthållandet
av ordning och säkerhet inom tjänstgöringsområdet.
23 §
Ordningsövervakningsuppgifter
Uppdrag som gäller ordningsövervakningsuppgifter som avses i 22 §
1 mom. får tas emot och fullgöras bara av ett bevakningsföretag som avses
i
3§
1 mom.
lagen
om
privata
säkerhetstjänster.
Ordningsövervakningsuppgifter får utföras bara av en ordningsvakt som är
anställd hos bevakningsföretaget och som har giltigt godkännande som
ordningsvakt och som väktare.
Befogenheterna
för
de
ordningsvakter
som
utför
ordningsövervakningsuppgifter bestäms enligt lagen om ordningsvakter.
Ordningsvakten har dock inte sådana befogenheter som anges i 6 §, 7 §
1 mom. 3 punkten, 7 § 3 och 4 mom. eller 8 § lagen om ordningsvakter. En
ordningsvakt som enligt 7 § 2 mom. lagen om ordningsvakter utövar sin
rätt att gripa har rätt att visitera den gripne och de saker som denne medför
för att försäkra sig om att den gripne inte innehar föremål eller ämnen med
vilka han eller hon kan orsaka fara för sig själv eller andra. Ordningsvakten
har rätt att frånta den gripne de farliga föremål och ämnen som påträffas vid
visitationen. De föremål och ämnen som fråntagits den gripne skall utan
dröjsmål överlämnas till polisen.
På ordningsövervakningsuppgifter tillämpas vad som i lagen om privata
säkerhetstjänster bestäms om god bevakningssed i 10–14 §, om
uppgörandet
av
uppdragsavtal,
händelserapporter
och
verksamhetsanvisningar i 8, 17 och 19 §, om maktmedelsredskap och
40
bärandet av dem i 2 § 14 punkten, 29 och 30 § samt om myndigheternas
rätt att få information i 43 §. Bevakningsföretaget skall i sina register över
personal och arbetsskift samt i sin årsanmälan ta in uppgifter som
motsvarar uppgifterna i 18 och 45 § lagen om privata säkerhetstjänster och
som gäller utförandet av uppdrag innefattande ordningsvaktsuppgifter samt
de ordningsvakter som deltagit i utförandet av uppdraget.
Den som utför ordningsövervakningsuppgifter skall vara iförd
ordningsvakts dräkt. För ordningsvaktsdräkten gäller i tillämpliga delar vad
som bestäms om väktares dräkt i 32 § 1 och 3 mom. samt 33 § lagen om
privata säkerhetstjänster. Inrikesministeriet kan genom förordning utfärda
närmare bestämmelser om märken och text på ordningsvaktsdräkten.
Straff för brott mot 1 mom. utdöms enligt 17 kap. 6 a § strafflagen.
Straff för brott mot 3 och 4 mom. utdöms enligt 56 § lagen om privata
säkerhetstjänster.
24 §
Ändringssökande
I ett förvaltningsbeslut som meddelats med stöd av denna lag söks
ändring på det sätt som bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996).
Ett beslut som med stöd av denna lag fattats om återkallande av tillstånd
eller ändring av tillståndsvillkoren skall iakttas trots ändringssökande, om
inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.
25 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2003.
Genom denna lag upphävs förordningen den 1 juni 1928 innefattande
allmän ordningsstadga för landsbygden (219/1928) jämte ändringar.
Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen
träder i kraft.
41
Parallelltexter
Parallelltexter till landskapsregeringens framställning nr 9/2008-2009
