Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i USA 2005
1. Sammanfattning
Den amerikanska författningen ger ett omfattande skydd åt de mänskliga
rättigheterna (MR). En kombination av statliga institutioner, självständiga
domstolar, enskilda organisationer och fria medier försvarar individens och
olika minoriteters rättigheter. USA ser sig självt som ett föregångsland i dessa
frågor.
MR-läget i USA är på det hela taget gott. Vissa påpekanden bör ändå göras.
Flera av de viktigaste internationella MR-instrumenten har av olika skäl inte
ratificerats av USA och så lär knappast heller ske inom överskådlig tid. I de fall
MR-konventioner har ratificerats har betydande reservationer gjorts.
Det amerikanska dödsstraffet är den enskilt mest uppmärksammade frågan.
Det återinfördes 1976 och i juli 2005 väntade 3 415 personer på att avrättas.
79 av dem var minderåriga när de begick sina respektive brott. Dödsstraffet har
ett starkt stöd i USA. Sedan ett par år pågår dock en intensifierad debatt i
frågan. I mars 2005 fastslog Högsta domstolen att dödsstraff för minderåriga
(de som var under 18 år då de begick sina brott) strider mot den amerikanska
konstitutionen.
Kampen mot terrorismen har också medfört en ökad debatt om
inskränkningar av de medborgerliga fri- och rättigheterna. Genom skärpt
lagstiftning (bland annat USA Patriot Act of 2001) har statens befogenheter att
avlyssna och frihetsberöva utökats. Främst har behandlingen av immigranters
rättssäkerhet uppmärksammats av ett antal människorättsorganisationer. Även
amerikanska medborgares behandling har ifrågasatts. Principfrågan rör
balansen mellan den nationella säkerheten och skyddet av individens
rättigheter. För närvarande pågår en debatt i kongressen om att förlänga Patriot
Act, som vid dess antagande endast trädde i kraft för en fyraårsperiod (20012005), tillsammans med ett antal tillägg. Representanthuset och senaten har
presenterat olika förslag, och förlikning väntar nu i en konferenskommitté.
2
Polisbrutalitet, överfulla fängelser och övergrepp mot fångar är andra problem
som ägnas fortsatt uppmärksamhet. USA:s agerande i samband med krigen i
Irak respektive Afghanistan har också haft MR-aspekter. Stor uppmärksamhet
har omgärdat den amerikanska behandlingen av fångar i fängelset Abu Ghraib i
Irak. Dessutom har ett lagförslag under 2005 lagts fram med syfte att förbjuda
tortyr och förnedrande behandling av fångar, även av fångar som inte är
amerikanska medborgare och som hålls frihetsberövade i amerikanska
fängelser utomlands. Dessa har tidigare ansetts falla utanför ramarna för
existerande konventioner.
Uppmärksamheten har också riktats mot Högsta domstolens beslut att de
fångar som hålls på den amerikanska militärbasen i Guantánamo, Kuba, skall
ha tillgång till amerikansk domstol. I juli 2005 fastslog en appellationsdomstol i
fallet Hamdan v. Rumsfeld att Guantánamofångar kan ställas inför rätta i de
militärkommissioner som administrationen inrättat för behandling av
terroristfall. Beslutet har dock överklagats och fallet kommer att höras i Högsta
domstolen i mars eller april 2006. Beslutet förväntas i juni eller juli 2006.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för
mänskliga rättigheter
Ratificering av internationella avtal och konventioner kräver godkännande av
senaten med två tredjedelars majoritet. Oberoende av majoritetsförhållanden
råder en allmänt skeptisk inställning till internationella avtal och konventioner i
senaten, med motiveringen att de begränsar det egna landets suveränitet och
handlingsfrihet.
Med undantag av de två tilläggsprotokollen till konventionen om barnets
rättigheter, ILO:s konvention mot de värsta formerna av barnarbete samt
konventionen mot organiserad brottslighet med tillhörande tilläggsprotokoll,
har inga större MR-konventioner ratificerats de senaste åren.
Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter
undertecknades 1977 och ratificerades 1992 med en rad reservationer mot flera
av konventionens centrala bestämmelser, till exempel förbudet mot dödsstraff
för minderåriga och principen att konventionen har företräde framför nationell
lagstiftning. USA har inte undertecknat eller ratificerat de fakultativa
protokollen om enskild klagorätt och om avskaffande av dödsstraffet.
Internationell konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
undertecknades 1977 och översändes till senaten för godkännande 1978, men
har fortfarande inte ratificerats. Det finns i USA en skepsis mot tanken på att i
lag garantera ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Utsikterna för en
snar ratifikation av konventionen är därför små.
3
Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering
undertecknades 1966 och ratificerades 1994 med en rad reservationer. I
september 2000 presenterade USA sin första rapport till
konventionskommittén. Kommittén berömde rapporten för dess uppriktighet,
men kritiserade USA för att inte tillräckligt respektera konventionens anda i
nationell lagstiftning.
Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
undertecknades 1980 och översändes till senaten för godkännande i november
samma år, men har inte ratificerats. Många senatorer ställer sig kritiska bland
annat till att konventionen gör kvinnans ställning till en statlig angelägenhet.
Senatens utrikesutskott röstade 2003 för att sända frågan om ratificering vidare
till hela senaten.
Konventionen om barnets rättigheter undertecknades 1995, men USA har inte
ratificerat denna. Den möter hårt motstånd i senaten, där ett antal ledamöter
anser att konventionen inkräktar på familjens helgd och relationen mellan
föräldrar och barn. Konventionen reglerar förhållanden som i USA ofta
hamnar inom delstaternas eller kommunernas jurisdiktion.
I juli 2003 ratificerade senaten dock de två fakultativa tilläggsprotokollen om
skydd av barn indragna i väpnade konflikter och om handel med barn,
barnprostitution och barnpornografi.
Konventionen mot tortyr m.m. undertecknades 1988 och ratificerades 1994
med en rad reservationer. USA inlämnade hösten 1999 den första rapporten till
konventionskommittén. Den andra rapporten lämnades in i juni 2005 (fyra år
för sent), och innehöll bland annat en utförlig redogörelse för MR-läget i
fängelserna i Guantánamo, Afghanistan och Irak.
Interamerikanska konventionen om mänskliga rättigheter undertecknades
1977, men har inte ratificerats. Konventionen innehåller många för USA
problematiska element, till exempel att mänskligt liv börjar vid befruktningen,
vilket står i strid med rätten till abort i USA, samt hårda skrivningar mot
dödsstraffet.
Konventionen om flyktingars rättsliga ställning har varken undertecknats eller
ratificerats av USA, som däremot anslutit sig till 1967 års protokoll om
flyktingar.
Konventionen mot gränsöverskridande brottslighet undertecknades 2000 och
ratificerades 2005. Samtidigt ratificerades tilläggsprotokollet om att förhindra,
förbjuda och straffa handel med människor, särskilt kvinnor och barn.
4
ILO:s konventioner: USA har med hänvisning till uppdelningen i federal resp.
delstatlig lagstiftning hävdat svårigheter att ratificera ILO:s konventioner. I
dagsläget har USA ratificerat 14 konventioner. Av de åtta s.k. Core Labor
Standards har konventionen 182 "mot de värsta formerna av barnarbete" och
konventionen 105 "för upphävande av tvångsarbete" ratificerats.
Konventionen 111, om diskriminering i arbetslivet, är inte ratificerad, men
skulle mot bakgrund av nuvarande lagstiftning kunna ratificeras.
Efter flera års eftersläpning har USA nu i tid börjat lämna in de periodiska
rapporterna knutna till respektive konvention. Förklaringen till förseningarna
har främst varit byråkratiska. Det har visat sig vara en tidsödande och
komplicerad uppgift att samla in underlag från samtliga inblandade
myndigheter. Ansvaret för denna samordning vilar nu på State Departments
rättsavdelning.
USA undertecknade 2000 Romstadgan för den Internationella
brottmålsdomstolen (ICC). Bushadministrationen förklarade dock 2002 att den
inte längre ansåg sig vara bunden av underskriften. Den främsta amerikanska
invändningen mot ICC har varit att domstolen enligt Romstadgan kan ha
jurisdiktion över amerikaner, trots att USA inte är part. Man har därför slutit
ett antal så kallade artikel 98-avtal med ett 90-tal länder, dock ej inom EU.
Dessa avtal innebär att överlämnande av amerikanska medborgare till
domstolen förutsätter amerikanskt medgivande.
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Det förekommer inga av statsmakten sanktionerade politiska mord,
avrättningar utan föregående rättsligt förfarande eller så kallade försvinnanden.
Det förekommer heller inget slaveri eller slaveriliknande förhållanden.
Polisbrutalitet kvarstår som ett av de mest uppmärksammade MR-problemen
även om det under det senaste året uppmärksammats mindre på grund av
fokus på förändringarna i och med Patriot Act. Både Amnesty International och
Human Rights Watch rapporterar kontinuerligt i frågan. Enskilda incidenter av
bland annat misshandel, obefogade skottlossningar och onödigt brutala
ingrepp, har förekommit i polisdistrikt runtom landet. I vissa storstäder finns
tecken på polisbrutalitet i större skala och att vissa minoritetsgrupper är mer
utsatta än befolkningen i stort. Justitiedepartementet har agerat för att tvinga
enskilda polisdistrikt, som uppvisat ett mönster av brutalt beteende, att
genomföra reformer.
Amerikansk kriminalvård har en starkare betoning på bestraffning än
rehabilitering och har höga straffsatser för våldsbrott. Vid utgången av 2004
satt 2 135 901 personer i antingen federala, statliga eller lokala fängelser, vilket
5
innebär en 2,6-procentig ökning i jämförelse med 2003. Minoriteter, särskilt
den svarta befolkningen, är överrepresenterade i fängelserna. Rättssystemets
behandling av dessa grupper är därför en uppmärksammad fråga.
I flera delstater är fängelserna överfulla, vilket bland annat lett till en hög våldsoch övergreppsfrekvens mellan fångarna. I september 2003 trädde en ny lag i
kraft för att motverka problemen – Prison Rape Elimination Act 2003. Det är den
första lagen på federal nivå mot våldtäkter i fängelse. Amnesty International
har under 2005 noterat fängelsernas oförmåga att skydda fångar med avvikande
sexuell läggning från våld från medfångar, trots lagen. Dessutom har man
under året också pekat på ett antal fall av fångvaktarbrutalitet mot dessa fångar.
Under 2005 har organisationerna Amnesty International och Human Rights
Watch uppmärksammat att minst 2 225 ungdomsbrottslingar avtjänar
livstidsstraff utan möjlighet till villkorlig frigivning. 59 procent av dessa
ungdomsbrottslingar är förstagångsförbrytare. Ovanstående organisationer har
också sedan flera år observerat Maximum Security Prisons, där insynen uppges
vara dålig och övergreppen många. Till följd av uppmärksamheten har vissa
fängelser förändrat sina rutiner, till exempel vad gäller bruk av elpistoler (stun
guns).
I oktober 2005 godkände senaten ett tillägg till försvarsdepartementets budget
för 2006, som syftar till att förbjuda tortyr och förnedrande behandling av
fångar samt etablera enhetliga normer för behandling av fångar. Samtliga
demokrater och en majoritet republikaner röstade för tillägget. Eftersom
representanthusets version av budgeten saknar detta tillägg kommer dess öde
att avgöras i en förlikningskommitté mellan kamrarna. I skrivande stund har
denna fråga inte avgjorts.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet återinfördes i USA 1976 och finns för närvarande 38 av 50
delstater. År 2001 hävdes också moratoriet mot federala avrättningar. Den 2
december 2005 genomfördes den tusende avrättningen sedan 1976. Under
2004 avrättades 59 personer, vilket var något färre än året innan. Hittills i år (5
december 2005) har 58 personer avrättats. Den delstat som oftast tillämpat
dödsstraffet sedan 1976 är med stor marginal Texas. Det senaste året följs
Texas av Oklahoma, North Carolina, Florida, Georgia, Alabama och Ohio.
Sedan tidigare år har även Virginia och Missouri ett högt antal genomförande
av dödstraffet.
I 19 av de 38 delstaterna är minimiåldern för dödsstraff 18 år, i fem är
minimiåldern 17 år och i 14 delstater är minimiåldern 16 år eller ej fastställd.
Av ca 3 500 fångar på death row har drygt 70 dömts som ungdomsbrottslingar.
En tredjedel av dessa befinner sig i Texas. Sedan 1976 har 22 män avrättats för
6
brott begångna som ungdomsbrottslingar. Det totala antalet mentalt
handikappade som avrättats sedan 1976 är 35.
Avrättning av mentalt handikappade hamnade i fokus under 2002. I målet
Atkins v. Virginia beslutade Högsta domstolen att dödsstraffet i dessa fall
strider mot konstitutionens bestämmelse om cruel and unusual punishment. Flera
utomstående aktörer – bland annat EU – uppvaktade domstolen i ärendet.
Frågan om vem som är mentalt handikappad avgörs dock på delstatsnivå,
vilket i praktiken innebär beslut av juryn i enskilda mål.
Under 2005 har också dödstraff för psykiskt sjuka debatterats. Enligt National
Mental Health Organization tros mellan 5 och 10 procent av de dödsdömda ha
psykiska störningar.
Högsta domstolens beslut 2002 i Ring v. Arizona innebär att inte enbart en
domare, snarare än en jury, kan besluta och bedöma om det föreligger så pass
allvarliga omständigheter i ett rättsfall att påföljden kan bli dödsstraff.
I mars 2005 beslutade Högsta domstolen i målet Roper v. Simmons att dödstraff
för ungdomsbrottslingar (de som var under 18 år då de begick sina brott)
strider mot den amerikanska konstitutionen. Även i detta fall uppvaktade EU
amerikanska myndigheter för att få till stånd förbud mot dödsstraff för
ungdomsbrottslingar.
Efter ett antal uppmärksammade fall av frigivningar av dödsdömda fångar med
hjälp av DNA-tester i Illinois, hamnade frågan om DNA-tester i fokus. Ett
lagförslag, Advancing Justice Through DNA Technology Act of 2003, antogs av
kongressen i oktober 2004. Lagen innebär bl.a. att federala fångar får ökad
möjlighet att pröva sina fall med hjälp av DNA-tester. Sedan 1973 har 119
fångar på death row frisläppts på grund av att de – bland annat genom DNAtester – visat sig vara oskyldiga.
Flera amerikanska MR-organisationer, som tillsammans bildar National Coalition
to Abolish the Death Penalty, verkar för att skapa en inhemsk opinion mot
dödsstraffet. Olika opinionsundersökningar har under de senaste åren visat ett
försvagat stöd för dödsstraffet. Trots detta finns ett solitt stöd för dödsstraffet,
både inom administrationen, i kongressen och bland allmänheten (omkring 65
procent). Dödsstraffet blir därför med all sannolikhet kvar under överskådlig
tid, och debatten handlar i första hand om att öka precisionen för när och hur
dödsstraff utdöms och verkställs.
5. Rättssäkerhet
Delstatliga och federala domstolar åtnjuter självständighet i förhållande till den
exekutiva makten. Presidenten nominerar dock domare till Högsta domstolen
7
och federala distriktsdomstolar, vilket i regel sker på basis av politiska
preferenser. Utnämningar till Högsta domstolen skall bekräftas av senaten. Det
amerikanska domstolsväsendet har flera instanser för överklagan.
Advokatkåren är självständig i förhållande till myndigheterna. Det finns inga
skillnader mellan mäns och kvinnors tillgång till rättsväsendet.
Under våren 2005 introducerades ett lagförslag, Streamlined Procedures Act of
2005, som syftar till att minska antalet fall av habeas corpus-karaktär (prövning
av ett falls förenlighet med konstitutionen) som kan prövas på federal nivå.
Enligt förslagets upphovsmän skulle lagen förenkla och stävja den tungroddhet
som enligt dem nu karaktäriserar systemet. Motståndare till lagförslaget,
däribland National Coalition to Abolish the Death Penalty, menar att det bland
annat skulle leda till att hundratals fångar på death row skulle förlora sin sista
chans till omprövning av sina dödstraffsdomar. Enligt kritiker skulle detta
innebära försämrad rättssäkerhet.
Det finns ett militärt rättsväsende, men det kan inte lagföra civila personer.
Militärer som begått brott utanför tjänsten kan ställas inför civil domstol.
I november 2001 beslutade presidenten att upprätta särskilda militära
kommissioner som ett led i kriget mot terrorismen. Denna typ av ad hoc
kommissioner har använts tidigare i krigssituationer. Tanken är att dessa skall
hantera terroristmisstänkta utlänningar, bland annat några av de mer än 600
utländska medborgare som i samband med krigsinsatserna i Afghanistan har
tagits till den amerikanska militärbasen i Guantánamo, Kuba.
Beslutet väckte omfattande kritik, då riktlinjerna inte ansågs ge tillräckliga
möjligheter för de åtalade att försvara sig eller att överklaga, trots att dödsstraff
kan utdömas. Med anledning av denna kritik har riktlinjerna modifierats. I juni
2004 beslutade Högsta domstolen i fallen Rasul et al v. Bush och Al Odah et al v.
United States att utländska medborgare, som tillfångatagits utomlands och som
sitter fängslade i Guantánamo, har rätt att få sina interneringars legalitet prövad
(hapeas corpus) i amerikanska civila domstolar. I enlighet med ovanstående beslut
prövades i november 2004 fallet Hamdan v. Rumsfeld i Columbiadistriktets
domstol. Domstolen fann att Hamdan, som i juli 2004 åtalades för
terroristbrott och som skulle ställas inför en militärkommission, inte kunde
prövas i en sådan om en panel ansett honom vara en krigsfånge enligt
Genèvekonventionen. Beslutet medförde att alla processer i
militärkommissionerna för tillfället stoppades. I juli 2005 beslutade dock
Columbias appellationsdomstol, efter överklagan, att upphäva
distriktsdomstolens beslut. Appellationsdomstolen fann att Hamdan lagligen
kunde ställas inför rätta i en militärkommission, att Genèvekonventionen inte
medförde några individuella rättigheter som kunde åberopas i en civil domstol,
och att Genèvekonventionen inte kunde tillämpas på al Qaidamedlemmar.
8
Dessutom fann domstolen att Combatant Status Review Tribunals har rätt att
avgöra Guantánamofångarnas legala status i enlighet med administrationens
förslag. Hamdan har överklagat beslutet, som kommer att höras i Högsta
domstolen i mars eller april 2006. Beslut förväntas i juni eller juli 2006.
234 fångar har släppts eller överförts från Guantánamo till sina hemländer
sedan 2001.
Den amerikanska behandlingen av fångar i det irakiska fängelset Abu Ghraib
uppmärksammades under 2004. Efter interna utredningar ansåg
administrationen att ansvaret vilade på ett fåtal soldater, samt dålig befälsföring
och bristande militär samordning i Irak. Sju soldater har sedan 2004 fällts för
brott begångna i Abu Ghraib, däribland Lynndie England som i september
2005 dömdes till tre års fängelse. Kritiker menar dock att händelserna är en
följd av nya centrala riktlinjer för fånghantering och att ansvaret därför vilar
högre upp i statsförvaltningen.
Även hanteringen av fångarna i Guantánamo har uppmärksammats. Under
2005 har hungerstrejker genomförts och MR-organisationer har anklagat USA
för förnedrande behandling av fångar. Det tillägg till försvarsdepartementets
budget som behandlas i avsnittet om respekt för rätten till liv, kroppslig
integritet och förbud mot tortyr kan ses i ljuset av kritiken som riktats mot
fånghanteringen ibland annat Abu Ghraib och Guantánamo.
Demokraterna i senaten har föreslagit en oberoende kommission med syfte att
undersöka ovanstående fall av felaktig behandling av fångar sedan 2001. Alla
tidigare undersökningar har genomförts av paneler tillsatta av antingen armén
eller Pentagon. Förslaget till en dylik oberoende granskningskommission har
hittills inte vunnit något stöd bland republikaner.
I oktober 2005 bjöd det amerikanska försvarsdepartementet in tre FNrapportörer för att på plats studera förhållandena för fångarna på Guantánamo.
Då inbjudan inte innebar någon möjlighet att personligen träffa fångarna, vilket
i normala fall är en förutsättning för besöken, tackade FN nej till inbjudan.
6. Personlig frihet
Vad gäller frihetsberövanden har en rad MR-grupper och media
uppmärksammat den anti-terroristlagstiftning som röstades igenom under
namnet USA Patriot Act of 2001. Lagen ger bland annat rätt att frihetsberöva
utländska medborgare i upp till sju dagar utan att behöva gå till domstol. Om
personen bedöms utgöra ett hot mot den nationella säkerheten kan denne
hållas längre. Den gripne har under denna tid inte rätt till vare sig advokat eller
att få veta vad han/hon står anklagad för. Vidare tillåts nu myndigheterna att i
vissa fall avlyssna samtal mellan advokat och klient.
9
Under 2005 har både representanthuset och senaten lagt fram lagförslag för att
förnya och i vissa fall utöka befogenheterna i Patriot Act. Mänskliga
rättighetsorganisationer har uppmärksammat att representanthusets förslag
innehåller en potentiell utökning av det federala dödstraffet. Arbete pågår nu i
en konferenskommitté för att förlika de två förslagen.
Amerikanska medborgare är i princip förhindrade att resa till Kuba och
implementeringen av dessa bestämmelser har skärpts under 2004. Dispens
efter ansökan ges dock normalt till kubanskfödda amerikaner, journalister,
forskare, idrottsutövare, med flera.
7. Straffrihet
Det amerikanska rättssamhället är väl utvecklat och straffrihet får inte
förekomma. I enskilda fall av polisbrutalitet har det framkommit att brott
initialt inte beivrats och bestraffats p.g.a. bristfälliga interna utredningar och
motvilja bland polismän att samarbeta i utredningar av kolleger.
8. Yttrande- och mediafrihet
Den amerikanska yttrande- och mediafriheten är väl förankrad i den federala
konstitutionen (First Amendment) och i delstatliga författningar. Media är
oberoende och någon censur förekommer inte.
Förenings-, församlings- och religionsfrihet råder, inklusive rätten att ansluta
sig till politiska och fackliga organisationer eller religiösa samfund.
Arbetsgivarens oinskränkta rätt att anställa och avskeda personal gör dock att
anslutning till fackförening ofta motarbetas av arbetsgivare. I skydd av
yttrande- och föreningsfriheten tillåts även rasistiska och statsfientliga
organisationer. USA har ingen statsreligion.
9. De politiska institutionerna
USA är en förbundsrepublik bestående av 50 delstater med såväl vertikal
(federal-delstatlig) som horisontell (verkställande-lagstiftande-dömande)
maktfördelning. President väljs vart fjärde år. Val till representanthuset och en
tredjedel av senaten äger rum vartannat år. Valdeltagandet är allmänt lågt,
ungefär 50 procent i presidentvalen. Det finns inga skillnader mellan mäns och
kvinnors valbarhet.
Politisk pluralism med flerpartisystem (i praktiken ett tvåpartisystem) råder.
Kostnaderna för valkampanjer har tenderat att öka de senaste årtiondena.
Tydligare regler om kampanjfinansieringen har därför varit en
uppmärksammad fråga. Under 2002 infördes ny lagstiftning på området. Bl.a.
begränsas nu storleken på de bidrag som företag och privatpersoner kan ge till
politiska partier.
10
Presidentvalet år 2000 satte fokus på svagheter i amerikansk valprocedur. Efter
många turer på delstatsnivå (Florida) avgjordes valet först när Högsta
domstolen tog ställning mot ytterligare omräkning av valsedlar. 2004 års
presidentval utmärktes av stort valdeltagande (ungefär 60 procent) och förlöpte
utan valtekniska problem.
USA har såsom framkommit ovan inte ratificerat konventionen om
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. I princip har dock alla
befolkningsgrupper lika ekonomiska och sociala rättigheter, men i praktiken
finns däremot stora skillnader, till exempel vad gäller reella möjligheter till
utbildning och regelbunden hälsovård.
10. Rätten till arbete
Diskriminering på basis av ras, kön, hudfärg, religion eller politisk åsikt är
förbjuden. Minoritetsgrupper – särskilt svarta och latinamerikaner – är dock
överrepresenterade inom låglöneyrken. Arbetsrätten regleras genom flera lagar
från 1963 och framåt, bland annat Civil Rights Act från 1964 och Equal Pay Act
från 1963. Uppföljning av dessa lagar åligger The U.S. Equal Employment
Opportunity Commission.
Arbetstiden är reglerad till 40 timmars arbetsvecka med lagstadgad rätt till ett
femtioprocentigt lönetillägg för tid utöver denna. Enligt en ny lag från 2004 har
emellertid rätten till övertidsersättning för löntagare i så kallad
"arbetsledandeställning" begränsats. Minimilönen är enligt federal lag 5,15
USD/tim (vissa delstater ligger över denna nivå). Fackföreningar har
lagstadgad rätt att verka men det är vanligt att arbetsgivare försvårar
fackföreningsbildning. Avsaknaden av lagstadgad anställningstrygghet, vilket
gör att t ex arbetsgivaren kan avskeda fackföreningsorganisatörer, är en av
faktorerna som bidrar till den låga organisationsgraden, 12,5 procent år 2004
(8,2 procent inom den privata sektorn och 36,4 procent inom den offentliga).
Inga lagstadgade ledigheter med betalning för exempelvis semester och
sjukdom existerar. Där sådana förekommer sker det genom arbetsgivarens
goda minne eller genom kollektivavtal, vilket omfattar ca 8 procent på den
privata sidan. USA har ej ratificerat ILO-konventionerna nr 87 och nr 98 om
organisations- och förhandlingsrätt. Strejkrätten är beskuren genom lagstadgad
rätt för arbetsgivaren att anställa ersättningsarbetskraft under strejk.
Fackföreningsrörelsen har i dagsläget ett försvagat men ett visst politiskt
inflytande. Tvångsarbete förekommer inte. Vad avser särskilda gruppers
situation på arbetsmarknaden hänvisas till avsnitt 14, 16, 17 och 19.
11
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Amerikansk hälsovård håller överlag hög standard. Hälsovården bedrivs
huvudsakligen i privat regi och finansieras genom privata försäkringar hos den
yrkesarbetande delen av befolkningen. Pensionärer och handikappade omfattas
av en federalt finansierad sjukförsäkring (Medicare) som omfattar ungefär 40
miljoner personer. Medicare omfattar sjukvård, medan mediciner bekostas av
den enskilde. Under 2004 infördes ett federalt subventionssystem av mediciner
inom ramen för Medicare. För personer med extremt låga inkomster kan
sjukvård erhållas genom Medicaid som finansieras gemensamt via federala och
delstatliga budgetmedel. Medicaid omfattar ca 44 miljoner personer. Medicare
och Medicaid utgör 17 procent respektive 16 procent av den federala budgeten.
Många anställda erhåller sjukförsäkring genom sina arbetsgivare, vilken
finansieras via en kombination av egenavgifter och arbetsgivaravgifter. De
senaste årens kraftigt ökade premier har inneburit att en ökad andel av premien
och självriskskostnaden belastat den enskilde.
Av USA:s drygt 290 miljoner invånare saknar ändå drygt 15,6 procent (45
miljoner) sjukförsäkring (även oförsäkrade har dock rätt till akutsjukvård och
förlossningshjälp). Ungefär 9 miljoner barn betecknas som oförsäkrade i USA.
De flesta fattiga barn har dock rätt till sjukförsäkring genom ett program kallat
SCHIP (State Children's Health Insurance Program). Endast 2,3 miljoner får dock
del av stödet.
12. Rätten till utbildning
Den grundläggande utbildningen på nio år är obligatorisk för alla barn från 6
till 15 år. Därefter finns möjlighet till tre års gymnasieutbildning (high school).
Det finns både offentliga (avgiftsfria) och privata (avgiftsbelagda) alternativ.
Det privata skolsystemet håller i allmänhet högre kvalitet än det offentliga,
särskilt i de större städerna. Det genomsnittliga antalet barn per lärare är också
lägre i privata skolor. Det förekommer inga skillnader mellan flickors och
pojkars rätt till utbildning eller mellan olika befolkningsgrupper. Kvaliteten
inom skolsystemet har under senare år blivit en viktig politisk fråga, vilket
resulterade i reformlagstiftning under 2002.
Ifråga om högre utbildning finns både privata och delvis offentligt finansierade
alternativ. De mest prestigefyllda universiteten är privata och avgifterna för
enskilda studenter är höga. Olika typer av stipendier används för att motverka
social snedrekrytering.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
De allmänna livsvillkoren för det stora flertalet amerikaner är goda eller till och
med mycket goda. USA:s BNP per capita är till exempel betydligt högre än
Sveriges. Den långa perioden av ekonomisk tillväxt har haft ett positivt
12
inflytande på fattigdomstalen. Sedan 2000 har dock andelen av befolkningen
som hamnade under fattigdomsstrecket procent ökat från 11,3 procent till 12,7
procent år 2004. Detta är emellertid en mindre andel av befolkningen än
genomsnittet för 1980- och 90-talen.
Den amerikanska staten garanterar varken bostad eller arbete. Enligt vissa
beräkningar finns det ungefär 750 000 hemlösa personer varje natt (600 000
enligt officiella källor). Inom loppet av ett år är nära tre miljoner personer
hemlösa under någon period. Hemlöshet drabbar personer i olika kategorier,
varav den snabbaste växande är familjer med barn, oftast unga ogifta mödrar.
14. Kvinnans ställning
Flera departement har avdelningar som bevakar kvinnofrågor, varav
arbetsmarknadsdepartementets Women's Bureau kan nämnas. På
utrikespolitikens område ansvarar State Departements Office of the Senior
Coordinator for International Women's Issues, frågor rörande kvinnans rättigheter.
Våld mot kvinnor är en fråga som står i särskilt fokus. 1994 antogs en lag,
Violence against Women Act, som bland annat förstärkte myndigheternas resurser
och skapade nya program för att bekämpa våld mot kvinnor. Denna lag
förlängdes sedan i oktober 2000. Justitiedepartementet har en särskild
avdelning för att följa upp lagen.
År 2000 tillkom också Trafficking Victims Protection Act, för att bekämpa
smuggling och exploatering av kvinnor och barn. Sedan lagens tillkomst
publicerar State Department årligen the Trafficking in Persons Report vilken
behandlar omkring 150 länders agerande för att förhindra människohandel.
Rapporten har blivit ett effektivt verktyg för att tvinga länder att
uppmärksamma problematiken. Frågan om människohandel är prominent och
administrationen arbetar aktivt både nationellt och internationellt. I september
2004 utnämnde dåvarande utrikesminister Colin Powell en särskild ambassadör
med ansvar för dessa frågor. Kvinnans politiska, ekonomiska och sociala
position har successivt stärkts under de senaste årtiondena. Andelen kvinnor i
näringslivet, på höga offentliga poster och i den akademiska världen har ökat.
Antalet kvinnor i toppolitiken är dock lågt för ett utvecklat industriland. Av
kongressens totalt 535 ledamöter är 16 procent kvinnor. Den amerikanska
regeringen har fyra kvinnliga medlemmar (av totalt 16, inklusive
vicepresidenten), på posterna som inrikes-, arbetsmarknads-, utbildnings- och
utrikesminister.
59,2 procent av kvinnor över 16 år ingår i den civila arbetskraften. Av dessa
har 56 procent anställning. Motsvarande siffror för kvinnor mellan åldrarna 25
och 54 är 75,3 procent respektive 71,8 procent. Löneklyftan mellan män och
kvinnor minskar långsamt. Sedan 1979 har löneklyftan minskat med 18
13
procentenheter: 1979 tjänade en kvinna i genomsnitt 62 procent av mannens
lön, 2004 var motsvarande siffra 80 procent. Kvinnors rätt till lika lön för lika
arbete skyddas bland annat genom Equal Pay Act från 1963.
15. Barnets rättigheter
Barnets rättigheter respekteras i de flesta avseenden och det förekommer till
exempel inte något omfattande barnarbete eller någon organiserad handel med
barn. Barnets rättigheter garanteras bland annat i National Child Protection Act
från 1993. Det kan dock noteras att USA inte ratificerat konventionen om
barnets rättigheter, och att dödsstraffet i vissa delstater tillämpas även på
minderåriga.
Vidare förekommer visst illegalt barnarbete, bland annat inom
jordbrukssektorn. Enligt organisationen Human Rights Watch arbetar varje år
tusentals barn ute på fälten och i fruktodlingarna. De arbetar ofta
tolvtimmarsdagar, tjänar mindre än minimilönen och riskerar att skadas. En
övervägande del av dessa barnarbetare är latinamerikaner.
Rekryteringsåldern till landets väpnade styrkor är 17 år.
Under våren 2003 trädde The Protect Act och the Trafficking Victims Protection
Reauthorization Act i kraft. Dessa lagar innebär bland annat att amerikanska
medborgare som utnyttjar barn sexuellt utomlands riskerar upp till 30 års
fängelse. I samband med att denna lag infördes så initierade departementet för
hemlandets säkerhet Operation Predator, vilken resulterat i arrestering av över
4000 amerikanska pedofiler och sexualbrottslingar. Inom ramen för kampen
mot människohandel (se ovan) uppmärksammas barnets situation särskilt.
16. Olika befolkningsgruppers situation
Ingen av statsmakterna sanktionerad diskriminering förekommer. Minoriteters
och ursprungsbefolkningens rättigheter är väl skyddade i lag. Det hindrar
emellertid inte att vissa etniska grupper är ekonomiskt och socialt
marginaliserade, vilket fortfarande är en explosiv fråga i USA.
För att främja dessa gruppers ekonomiska och sociala framsteg förekommer i
vissa fall positiv särbehandling (Affirmative Action) på offentliga arbetsplatser,
vid intagning till offentligt finansierade universitet eller vid offentlig
upphandling. Detta system har under senare år ifrågasatts allt starkare och flera
delstater har avvecklat det. I och med en uppmärksammad prövning i Högsta
Domstolen i juni 2003 bekräftades universitetens rätt att behålla positiv
särbehandling, samtidigt som tekniska aspekter i vissa antagningsförfaranden
inte godtogs.
14
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
De homosexuellas situation har under senare år fått ökad uppmärksamhet i
USA. Det handlar bland annat om rätten att öppet visa sin sexuella läggning
inom försvarsmakten och huruvida organisationer har möjlighet att utesluta
medlemmar på basis av sexuell läggning. Ett flertal MR-grupper verkar för att
förbättra det juridiska skyddet för homosexuella. Bland annat har man stött
lagstiftning om Hate crimes, vilken har som syfte att göra våldsbrott, motiverade
av ras, hudfärg och kön, till federala brott. Ett förslag om att förstärka denna
lagstiftning med specifikt avseende på sexuell läggning (Local Law Enforcement
Enhancement Act of 2005) diskuteras för närvarande i representanthusets och
senatens respektive justitieutskott.
Frågan om homosexuellas rätt att ingå äktenskap har under de senaste åren
varit en uppmärksammad politisk fråga. Debatten tog fart efter att högsta
domstolen i delstaten Massachusetts beslutade att acceptera homosexuell
vigsel. Samtidigt genomförde San Franciscos borgmästare ett stort antal
borgerliga vigslar av homosexuella par, då i strid med Kaliforniens
delstatslagar. Vigslarna stoppades senare av Kaliforniens högsta domstol. Som
svar på denna utveckling presenterades flera republikanska förslag om
konstitutionella tillägg för att förhindra dylika äktenskap. Idag tillåts
homosexuella äktenskap endast i Massachusetts. Sju stater tillåter partnerskap.
Samtidigt har 16 stater konstitutionella tillägg som anger att äktenskap endast
kan ingås mellan en man och en kvinna. I september 2005 röstade Kaliforniens
kongress igenom, som första folkvalda församling, ett lagförslag (Religious
Freedom and Civil Marriage Protection Act) som godkände vigslar mellan
homosexuella. Guvernör Schwarzenegger lade dock in veto mot lagförslaget,
då han ansåg att frågan var konstitutionell och därför borde avgöras i domstol
eller genom folkomröstning.
Inom arbetslivet finns fortfarande brister beträffande homosexuellas
rättigheter. Det saknas t.ex. federal lagstiftning som uttryckligen förbjuder en
arbetsgivare att avskeda en arbetstagare på basis av sexuell läggning. Ett förslag
härom ligger i kongressen sedan förra året. (Employment Non-Discrimination Act).
Endast 12 delstater (samt Washington D.C.) har lagstiftning som direkt
förbjuder denna typ av diskriminering.
18. Flyktingars rättigheter
USA har inte anslutit sig till 1951 års konvention om flyktingars rättsliga
ställning. Enligt amerikanska uppfattning är den närmast skriven för europeiska
förhållanden vid tiden efter andra världskriget. Däremot har USA anslutit sig
till 1967 års protokoll till den ovannämnda konventionen.
USA är ett utpräglat immigrationsland, som lockar många flyktingar och
asylsökande. Under 2004 invandrade omkring 950 000 personer lagligen till
15
USA (en ökning i jämförelse med 2003), varav ungefär 61 000 togs emot som
flyktingar (en ökning i jämförelse med 2003). Drygt 10 000 beviljades asyl
under samma period, en fortsatt minskning från föregående år.
En ansökan om flyktingstatus vid inresan till USA bedöms först vid
gränskontrollen av personal från immigrationsmyndigheten (INS). Ett beslut
om direktavvisning kan överklagas till högre tjänsteman och, i sista hand, en
immigrationsdomare. Om ansökan bedöms trovärdig inleds en process som
ofta tar 6 månader. Det förekommer i ökande grad att asylsökande hålls
frihetsberövade under denna period, vilket uppmärksammats av MR-grupper.
För personer som befinner sig i USA och söker asyl vid ett INS-kontor finns
rätt till överklagan i domstol och möjlighet att anlita juridiskt biträde.
19. Funktionshindrades situation
De funktionshindrade föreskriver skydd mot diskriminering på
arbetsmarknaden genom en lag från 1990 (Americans with Disabilities Act). Vad
avser diskriminering på arbetsmarknaden trädde lagen i kraft 1992 respektive
1994, beroende på antalet anställda i företaget. Lagen föreskriver vidare att
offentliga lokaler, både existerande och nya byggnader, och allmänna
transportmedel skall anpassas till funktionshindrade.
Enligt officiella källor kvarstår i praktiken stora skillnader mellan
funktionshindrade och icke-funktionshindrade beträffande bl.a. arbete,
utbildning och inkomst. Omkring 30 procent av de funktionshindrade i
arbetsför ålder (18-64 år) har deltids- eller heltidsarbete. De funktionshindrade
har också i genomsnitt kortare utbildning och lägre årsinkomst.
För att råda bot på dessa skillnader föreslog president Bush 2001 New Freedom
Initiative. Initiativet syftade till att bättre integrera funktionshindrade i samhället,
i enlighet med ett beslut i Högsta domstolen 1999 (Olmsted v. L. C.). Förslaget
innebar bl.a. satsningar på tekniska hjälpmedel, särskilda utbildningsprogram,
bättre möjligheter till lån för husköp, och möjligheter att arbeta från hemmet.
Under 2005 har administrationen fortsatt med initiativet. Effekterna därav är
dock än så länge oklara.
20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
Ett stort antal MR-organisationer verkar fritt och har en icke obetydlig
inverkan på opinionsbildningen. Bland de större och mer välkända kan nämnas
American Civil Liberties Union, Amnesty International och Human Rights Watch. En
koalition av enskilda organisationer, National Coalition to Abolish the Death
Penalty, arbetar för att avskaffa dödsstraffet. Lawyers Committee for Human Rights
följer särskilt rättssäkerhetssituationen efter 11/9 2001.
16
21. Fältverksamhet eller rådgivning på området mänskliga rättigheter
Olika FN-rapportörer på MR-området har besökt USA de senaste åren, bland
annat de ansvariga för lagstridiga, summariska eller godtyckliga avrättningar,
för religiös intolerans och för våld mot kvinnor samt FN:s särskilde rapportör
för utbildningsfrågor. USA utfärdar ingen stående inbjudan till de olika
rapportörerna, men motsätter sig inte besök.
