Telemeddelande Sid. 1(4) 2012-10-02 Amnr PEKI 20121002 Peking Ekonomiska sektionen Jakob Kiefer, ministerråd Anton Lagerbäck, praktikant Amnr PEKI 20121002 Makroekonomisk rapport inför Kinas ledarskapsskifte 2012-2013 Sammanfattning Den vikande efterfrågan på Kinas exportmarknader, inte minst Europa, visar på strukturella problem i den kinesiska ekonomin. Den arbetsintensiva tillväxtindustrin i kustprovinserna – motorn i världens fabrik – drabbas just nu hårt. Den officiella arbetslösheten är 4,1 procent, men kommer rimligen att stiga. Även andra ekonomiska indikatorer pekar åt fel håll. En tillfällig ljusning på fastighetsmarknaden, ökad lånestock och något positivare förväntningar bland kinesiska konsumenter ger regeringen visst andrum. Med en stark statskassa finns utrymme för stimulansåtgärder, vilka åtminstone kortsiktigt bör ge positiva effekter, framförallt genom en förbättrad likviditet i ekonomin. Stimulanspaketen kommer dock i grunden inte kunna nämnvärt påverka den svaga efterfrågan eftersom Kina alltjämt har ett stort omvärldsberoende. Också svenska företag förutser en minskad efterfrågan i Kina. Den kinesiska statsapparaten är både skicklig och uthållig i att finjustera finanspolitiken, vilket bl a stävjat den farliga inflationen som historiskt lett till missnöje bland de breda folklagren. Med en avtagande tillväxttakt för sjätte kvartalet i rad hopar sig frågorna om hur den för landet långsiktiga strukturomvandlingen ska besvaras. Det gigantiska stimulanspaketet från 2009 visade att Kinas statskapitalistiska system inte förmår att skapa en effektiv resursallokering i samhällsekonomin. Men med vilken övertygelse och kraft nödvändiga strukturreformer kommer att genomföras - och därmed undvika att Kina fastnar i medelinkomstfällan - får vi veta först en bra bit in i det pågående ledarskiftet. Ledarduon Xi Jinping, nästa president, och Li Keqiang, nästa premiärminister, har sagt mycket litet om vilken politik de avser föra. Sammanfattningsvis står vi hösten 2012 med både ökad ekonomisk och politisk osäkerhet, med förhöjda risker vilka fått flertalet bedömare att tala om ned- snarare än uppsidor. * * * 2(4) Avtagande tillväxttakt Den senaste ekonomiska statistiken visar att Kinas ekonomi fortsätter att bromsa in. Tillväxten för andra kvartalet 2012 blev 7,6 procent, ner från första kvartalets 8,1 procent. Det är det sjätte kvartalet i rad med sjunkande tillväxt och den lägsta siffran sedan tredje kvartalet 2009. Tillväxtminskningen beror bl.a. på minskad efterfrågan av kinesiska varor i Europa och USA samt den kinesiska regeringens kraftfulla penningpolitiska åtstramningsåtgärder under andra halvåret 2011. Kina sänkte i mars 2012 sitt tillväxtmål från 8,0 procent till 7,5 procent. Det genomsnittliga tillväxtmålet för femårsplanen 2011-2015 ligger på 7,0 procent. Världsbankens tillväxtprognos för Kina 2012 sänktes till 8,2 procent från tidigare 8,4 procent i april. I början av juli sänkte IMF sin årsprognos för Kina från 8,2 procent till 8,0 procent för 2012 och från 8,8 procent 2013 till 8,5 procent. Minskad inflation Inflationen har sjunkit kraftigt sedan toppnoteringen på 6,5 procent i juli 2011. Under september 2012 låg inflationen på 2,0 procent. Sjunkande priser på flera livsmedel är den drivande faktorn bakom minskningen. Efter toppnoteringen i juli reagerade Kinas centralbank med ett antal räntehöjningar samt höjningar av bankernas reservkrav. Priskontroller på vissa livsmedel, som främst driver inflationen, infördes också. Kinas centralbank har vartefter inflationssiffran sjunkit vidtagit flera åtgärder för att främja tillväxten. Åtstramningarna fick effekt och i december 2011 sänktes bankernas reservkvoter för första gången på tre år, från 21,5 procent till 21 procent. Därefter har kvoten sänkts ytterligare två gånger, till nuvarande 20 procent. I juni sänktes utlåningsräntan för första gången sedan 2008 och därefter ytterligare än en gång i juli till nuvarande 6 procent. Inflationsmålet för 2012 har Kina satt till 4 procent. Den relativt låga inflationen idag ger Kina utrymme att vidta ytterligare finanspolitiska åtgärder för att stimulera ekonomin, men släpps inflationen iväg för snabbt påverkas konsumenternas efterfrågan negativt. Minskat handelsöverskott och avtagande export Kinas export ökade under första halvåret 2012 med 9,2 procent till 954,4 miljarder USD. Importen ökade med 6,7 procent till 885,5 miljarder. Handelsöverskottet var således 68,9 miljarder. Totalt uppgick handeln till 1840 miljarder USD, vilket motsvarar en ökning på 8 procent från föregående år. Tillväxtmålet för den totala handeln ligger på 10 procent för hela året. Under 2011 ökade exporten med 20,3 procent och importen med 24,9 procent. Utländska direktinvesteringar till Kina för 2012 uppgår hittills till 75,9 miljarder USD, en minskning med 3,5 procent från föregående år. För enbart juni minskade investeringarna med 7 procent. Kinas utlandsinvesteringar ökade 2010 till 68 miljarder USD från 56,6 miljarder USD 2009. 3(4) Övriga ekonomiska indikatorer Industriproduktionen ökade med 8,9 procent under augusti 2012 jämfört med samma period förra året. Detta kan jämföras med 13,9 procent för hela 2011. Investeringarna i fasta tillgångar ökade under första halvåret med 20,4 procent. 2011 ökade de med 23,8 procent. Investeringar gjorda av SOE:s ökade första halvåret med 13,8 procent. Samtidigt minskade vinsttillväxten med 16,4 procent sedan föregående år för de statliga företagen. Investeringar i fastighetssektorn ökade med 16,6 procent under första halvåret jämfört med 32,9 procent under föregående år. Försäljningen av fastigheter ökade för första gången på åtta månader, till 6,9 procent i juni. Sammanlagt såldes 111 miljoner kvadratmeter fastigheter, samtidigt som osålda fastigheter uppgick till 314 miljoner kvadratmeter. Kinas officiella skuldkvot rapporterades i mars 2012 ligga på 43 procent av BNP, fördelad 60/40 på lokal och central regering. Den totala skuldbördan uppgår till 2 780 miljarder USD. Den faktiska summan anses vara betydligt större då indirekta förpliktelser som lokalregeringarnas finansieringsglapp och skulder hos offentligt ägda företag inte inkluderas. Den officiella arbetslöshetssiffran låg på 4,1 procent i december 2011. Siffrans relevans kan ifrågasättas på grund av bristfälliga arbetslöshetsdefinitioner samt att regeringen saknar incitament att få fram tillförlitlig data. De senaste tio åren har medeltalet för arbetslösheten rapporterats till 4,15 procent. Valutafrågan - QE3 väcker nya farhågor Kinas valutareserv uppgick vid årsskiftet 2011 till cirka 3 180 miljarder USD, en måttlig nedgång från toppnoteringarna i september 2011 på närmare 3 300 miljarder. FED:s Quantative Easing 3 har åter aktualiserat farhågor om ett förestående valutakrig, vilket framförallt Brasilien varnat för. Kina har också haft ett tryck från framförallt USA som sedan finanskrisens utbrott hävdat att Peking håller värdet på sin valuta artificiellt lågt. Renminbin har emellertid successivt apprecierats, valutakorgen breddats, och den tillåts nu fluktuera 1 procent. Utvidgningen av handelsintervallet är ett led i en långsam internationalisering av valutan och möjligen på sikt också finansmarknader. För närvarande är valutafrågan inte framträdande problem i relationerna till USA. Ambassadens kommentar Den kinesiska tillväxtmodellen har sedan år 1978, då The Reform and Open-Up Policy ersatte Maos ekonomiska vanstyre, bestått av billig arbetskraft; en gigantisk marknad som lockat till sig utländska investeringar; en hög andel export, ett högt utnyttjande och beroende av naturresurser; en hög offentlig investeringskvot, en lågt värderad valuta, en stor andel statligt ägda företag, en utbredd miljöförstöring, protektionism och statlig intervention. Under året har tillväxttakten sjunkit fortare än väntat och flera ekonomiska institut har sänkt framtidsprognoserna. Ett stimulanspaket om ca 1000 miljarder RMB har aviserats, 4(4) vilket rimligen kommer att leda till ökad ekonomisk efterfrågan mot slutet av året. De finansiella finjusteringarna fortsätter oförtrutet. Kina har inte i samma position som innan finanskrisen 2008, då det fanns större utrymme att stimulera ekonomin. Åtgärderna som genomfördes 2009 skedde till priset av finansiell överlikviditet, dåliga investeringar och hög inflation, något man måste undvika denna gång. Krisen visar därmed att ett grundläggande problem i Kinas ekonomiska modell är att resursallokeringar inte sker utifrån marknadsekonomiska utgångspunkter. Det saknas en effektiv bank- och aktiemarknad som möjliggör utlåning och fördelning av riskkapital på ett för landet effektivt sätt. Sammanfattningsvis måste Kina nu upprätthålla sin inhemska efterfrågan och hålla den för partiet så känsliga inflationen i schack samt hålla konsumtionen uppe. Med vilken övertygelse och kraft långsiktiga strukturreformer kommer att genomföras – och därmed undvika att Kina fastnar i medelinkomstfällan – är oklart. Ledarduon Xi Jinping, nästa president, och Li Keqiang, nästa premiärminister, har sagt mycket litet om vilken politik den avser föra. Sammanfattningsvis står vi hösten 2012 med både ökad ekonomisk och politisk osäkerhet. KIEFER