FÖRORD Kinesiologi är en metod för att undersöka och behandla

FÖRORD
Kinesiologi är en metod för att undersöka och behandla olika avvikande tillstånd i kroppen. Metoden
utvecklades av den amerikanske kiropraktorn George Goodheart, D.C., som på sextio- och sjuttiotalet
grundade Applied Kinesiology. Sedan dess har det utvecklats mer än femtio olika grenar av kinesiologi, som
alla har muskeltestning som gemensam nämnare.
Muskeltestning kan delas upp i två huvudgrupper:
Manuell muskeltestning för att hitta och behandla obalanserade muskler.Dessa muskeltester är baserade på
boken ”Muscles, Testing and Function”, av Henry Kendall.
Testning med en s.k. indikatormuskel för att kunna kommunicera direkt med en persons kropp och
undermedvetna.
Obalanser i musklerna bör behandlas och korrigeras i förebyggande syfte, de kan annars med tiden ställa till
med strukturella problem.
Hypotoniska (svaga) muskler har t.ex. alltid hypertoniska (överstarka) antagonistmuskler. Denna typ av
obalans kan leda till att en kota dras snett, eller andra typer av strukturella felställningar.
Tekniken att använda en muskel för att ställa frågor och få svar, är unik och finns bara i kinesiologi. En sådan
muskel kallas indikatormuskel och med den kan man hitta och lokalisera ett problem, dess grundorsak, typ
av problem och hur det bör behandlas. Allt detta är möjligt eftersom kroppens celler och det undermedvetna
redan innehåller denna information. Kroppen vet vad som är fel!
De tekniker som används i kinesiologi är effektiva och ofarliga. De har hämtats från olika länder och går
utmärkt att kombinera med andra former av behandling, såväl modern läkarbehandling, som olika typer av
alternativmedicinisk behandling. Eftersom kinesiologisk muskeltestning inte är beroende av placeboeffekt,
eller av verbal kommunikation, är den även lämplig för testning och behandling av t.ex djur.
Några av de behandlingsmetoder som används är:
Muskelbalansering.
Massage av muskler, bindväv och kroppens reflexpunkter.
Akupunktur utan nålar.
Behandling av de bioelektromagnetiska systemen (chakrasystemet m.fl.).
Stresslindring och mentala omprogrammeringar.
Muskeltestning av toleranser och allergier.
Kost- och näringsråd
TERAPILOKALISERING
Terapilokalisering förkortas TL innebär att man håller med handen eller fingrarna på olika ställen på kroppen
för att lokalisera dysfunktioner och skador av olika slag samt för att testa vilken punkt på kroppen som
behöver behandlas (NL-, NV-, Akupunkter etc.).
För att förklara principen närmare kan vi tänka oss en person med ett öppet sår. Han själv, eller en annan
person, sätter ett finger mitt i såret och trycker till. Smärtan ger upphov till stress och om man testar en muskel
(vilken som helst) så kommer den att testa svagt, vilket är kroppens sätt att visa att den är under stress.
Vi tänker oss nu en annan typ av skada, utan öppet sår, t.ex. någon form av ledskada eller organfel. Personen
sätter sin hand eller några fingrar över skadan samtidigt som man muskeltestar honom. Även nu uppstår en
stress och muskeln kommer att testa svagt. Kroppen vet ju att den har denna skada, även i de fall då skadan
ännu inte börjat ge obehag eller värk, d.v.s. innan personen medvetet har upptäckt och känt av problemet.
Genom att lokalisera skadan och sätta handen på stället för den, blir kroppen påmind om denna skada, stress
uppstår och muskeln testar svagt som en följd av denna stress!
INDIKATORMUSKEL
När man använder en stark och balanserad muskel för terapilokalisering TL och vid andra tillfällen då man
kommunicerar med en person via muskeltetsning, kallas muskeln som testas för indikatormuskel IM.
Principen för muskeltestning som kommunikation bygger på att stress försvagar musklerna. Det är därför man
oftast ser till att en person sätter sig ned innan man framför en dålig nyhet. Om chocken är stor kan det hända
att ”benen viker sig” och personen kan ramla omkull!
När en stark muskel blir svag, eller det motsatta, en svag muskel blir stark, kallas detta ”Indicator Change”
IC (indikatorändring). En IC uppstår alltså då en muskel ändrar tonus; från stark till svag, eller från svag till
stark.
En IM kan användas för att ställa direkta frågor till kroppen. Vanligtvis betyder då stark muskel ”ja” och svag
muskel ”nej”.
En muskel som av någon anledning är svårtestad, kan man lätt testa genom att låta personen utföra ett arbete
med muskeln, samtidigt som man testar en IM.
INTRODUKTION TILL MUSKELTESTNING
Kinesiologins grundare, George Goodheart, upptäckte ett samband mellan muskler och inre organ och körtlar.
Ett organ med någon form av obalans gör att dess associerade muskel kommer att testa svagt. Därav kan man
dock inte dra slutsatsen att en muskel som testar svagt visar på ett fel hos dess organ. Muskeln kan ju vara svag
i sig själv utan att det berör organet.
En kinesiolog har i sin hand en unik och fantastisk metod för att kommunicera direkt med en annan människas
kropp och undermedvetna, men han bör arbeta efter följande regler:
En kinesiolog testar och behandlar olika former av energistörningar i kroppen, muskelobalanser och vissa
neurologiska obalanser.
Ställer inte medicinska diagnoser.
HUR MAN UTFÖR EN MUSKELTESTNING
En kinesiologisk muskeltestning är inte ett styrketest för att se vem som är starkast, terapeuten eller patienten.
Den är heller inte ett rörlighetstest. Testet visar istället om det finns blockeringar i muskelns förbindelse med
kroppens olika system, som t.ex. systemen för nerver, lymfa, blod, meridianer, m.m.
Vid muskeltestning bör båda inta bekväma och korrekta ställningar. Muskeln som ska testas placeras i sin
minst gynnsamma position, med ursprung och fäste nära varandra. Testriktningen är att föra muskeln mot
extension, d.v.s. sträcka muskeln.
I de flesta fall stabiliserar man med en hand mot personens axel (acromion), eller mot höften (crista iliaca).
Man bör undvika att stabilisera direkt på den muskel som ska testas, eller på någon reflexpunkt för lymfa, blod
eller akupunktursystemet, eftersom detta kan påverka muskeltestet. Den hand som inte stabiliserar, används
för att testa. Man trycker med handflatan i testriktningen.
Låt inte P. ändra kroppsställning för att ta hjälp av synergistmuskler, eller ta tag i bänken för att kunna hålla
emot. P. bör heller inte lyfta eller vrida huvudet, sluta ögonen, eller titta åt olika håll under testningen.
När personen andas normalt, säger man ”håll” och trycker mot leden under 2 - 3 sekunder. Trycket bör vara
mjukt, men samtidigt fast, utan häftiga rörelser och ökas gradvis. Endast en led bör vara inblandad i testet.
En stark och balanserad muskel ”låser sig” och förblir stark och stadig. En svag och obalanserad muskel känns
skakig och orkar ofta inte hålla emot för trycket.
De flesta muskeltesterna kommer ursprungligen från Henry Kendall, och är beskrivna i standardverket ”Muscles, Testing and Function”. En del av dessa har vidareutvecklats och modifierats i Applied Kinesiology (AK)
och Touch for Health (TFH). Andra stora innovatörer på detta område har varit bl.a. Alan Beardall och min
lärare Mac Wolontis, Manual Kinesiologi (MK).
DE VASKULÄRA REFLEXPUNKTERNA
En amerikansk kiropraktor upptäckte på 1920-talet ett antal punkter som ökade det vaskulära flödet till olika
muskler och organ när de berördes. Han hette Terence Bennet och forskningen kring dessa s.k. NV-punkter
kom att kosta honom och hans assistent livet, då de utsatte sig för höga doser av strålning i den tidens primitiva
röntgenapparater.
De NV-punkter som används inom kinesiologi finns främst på huvudet, några sitter vid halsen och knäna. De
flesta NV-punkterna är kopplade till flera olika muskler. Några NV-punkter sitter på huvudets mittlinje, de
övriga är bilaterala. NV-punkterna ska inte masseras.
Behandlingen består av att de hålls lätt med fingertopparna eller handflatan under ca trettio sekunder.
DE LYMFATISKA REFLEXPUNKTERNA
Kroppen har ett system av neurologiska reflexpunkter som styr det lymfatiska flödet i muskler och inre organ.
Punkterna upptäcktes på 1930-talet av den amerikanske osteopaten Frank Chapman och införlivades i Applied
Kinesiology av George Goodheart. Punkterna ligger i allmänhet mellan revbenen på kroppens framsida och
utefter ryggraden på baksidan.
ENERGIFLÖDEN
Enligt Einstein är materia energi. Denna vetenskapliga sanning ser vi ofta bevis för i vardagslivet, t.ex. när vi
tinar upp is till vatten, vilket vi sedan kan koka tills det förångas. Energin i het ånga kan som bekant användas
till ångmaskiner och annat.
I många esoteriska kunskaper anses materia/energi ha sju olika tillstånd, av vilka fyra, eller fem, är kända av
vetenskapen idag. Dessa erkända tillstånd är:
Fast materia
Flytande form
Gasform
Plasma
”Bioplasma”
KROPPENS VIKTIGASTE ENERGISYSTEM (utom nervsystemet).
Meridian-systemet Mest känt från Kina och Tibet. Energin anses flöda i speciella kanaler inuti och lite utanför kroppen. Kineserna kallar denna energi ”chi” och japanerna kallar den ”ki”.
Chakra-systemet Ett slags trumpetliknande energicentra på kroppen. Det finns sju stora och flera min
dre chakras. De sju stora är förbundna med inre körtlar och organ, vilka de påverkar.
Nadis Enligt gamla indiska läror, flyter energin (som indierna kallar ”prana”) i banor i och utanför kroppen, inte olikt hur ”chi” rör sig i kroppens akupunkturmeridianer.
Tibetansk åtta Detta system påminner mycket om energiflödena i nadis. Kanske är det samma feno
men, beskrivet lite olika av två skilda kulturer? Energin i en tibetansk åtta rör sig med oscillerande, snabba vibrationer och bildar mönstret av en åtta (symbolen för evighe
ten). Kroppen har en stor åtta på framsidan och en på baksidan. Därutöver finns det mindre åttor, i enlighet med hologramprincipen, en för varje kroppsdel, liten som stor.
MERIDIANER
Under sjuttiotalet upptäckte Goodheart sambandet mellan kroppens muskler och de kinesiska
akupunkturmeridianerna. Han såg också, att sambandet mellan muskler och organ i kinesiologi, stämde
överens med sambandet mellan meridianer och organ.
Meridianerna är förenade med varandra och har ett flöde av chi som cirkulerar från meridianens första till
dess sista punkt och därifrån över till nästa meridian. Det finns också andra meridianer som för chi till de inre
organen och till andra delar av kroppen. När chi cirkulerar fritt, är personen frisk, om det finns blockeringar
i flödet kan sjukdomar och andra problem uppstå. Genom att stimulera flödet av chi, hjälper man kroppens
läkningsprocess.
Chiflödet kan behandlas på flera olika sätt, det mest kända är behandling med nålar. Nålen fungerar som en
antenn, för att leda in chi i kroppen. Den vanligaste och enklaste metoden i kinesiologi, är behandling med
fingrarna. Vissa akupunkter masseras, andra hålls, eller trycks på. Det förekommer också behandling med ljus,
färger, magneter, ljud etc. mot punkterna. Energi kan tillföras på många olika sätt!
De tolv organmeridianerna är bilaterala och har sina punkter på samma sida av kroppen, utom
tjocktarmsmeridianen, som korsar
kroppens mittlinje under näsan. Centralmeridianen och styrkärlsmeridianen löper utefter kroppens mittlinje.
För att terapilokalisera meridianen för den muskel man behandlar, håller man bilateralt på meridianens
start- och slutpunkter på samma sida som muskeln (se upp med den korsande tjocktarmsmeridianen!).
Den enklaste metoden för att behandla flödet i en meridian, kommer från Manual kinesiologi, och består av att
hålla och koppla ihop punkterna under några minuter.
GRUNDORSAK
Alla skador och sjukdomar uppstår som en följd av stagnation och botemedlet, enligt de gamla kineserna, är
cirkulation. Uttryckt med andra ord: Rörelse är liv och motsatsen, d.v.s. stillastående, är död.
Smärta och värk är de sista symptomen på en obalans och det första som kan avlägsnas. Det är ju logiskt att
först försöka befria P. från värk. Därefter söker man grundorsaken. Denna är det som från början har gett
upphov till problemet och måste behandlas separat vid alla kroniska och mer allvarliga problem.
MENTAL STRESS
Ett mentalt trauma, eller problem, kan orsaka så mycket stress att man blir blockerad. Minnet av en kär
anhörigs död kan föranleda okontrollerade gråtattacker, tanken på att hålla ett tal inför en grupp främmande
människor medför svettning, darrningar, förhöjd puls etc. Man bearbetar problemet i hjärnans bakre del, man
kan säga att tankarna ”går runt” i huvudet och man maler problemet utan att kunna lösa det.
Den kinesiologiska behandlingen består i första hand av att hålla på NV-punkterna för PMC. Dessa
reflexpunkter kallas ofta ESR-punkterna (Emotional Stress Release points) och sitter bilateralt på pannan, mitt
på en linje från mitten av ögonbrynen till hårfästet. P. kan själv hålla på dessa punkter, men effekten blir bättre
om en annan person håller på dem.
Punkterna hålls med fingertopparna, eller med hela handflatan mot pannan (”man tar sig för pannan”), alltifrån
en halv minut upp till fem minuter eller mer. Behandling av dessa NV-punkter ökar blodtillförseln, och
därmed syretillförseln, till hjärnan, främst till dess främre del. Man kan nu se och bearbeta problemet på ett
mer objektivt sätt och blockeringen börjar släppa.
STRESS
Stress är olika former av påfrestningar som vi utsätts för i vårt dagliga liv. Stress kan vara strukturell (en
fysisk skada), näringsmässig (kemisk), emotionell eller elektromagnetisk (t.ex. strålning). Man skiljer också
på positiv stress och negativ stress. Positiv stress är den normala stress som får oss att kliva ur sängen på
morgonen för att gå till skolan eller arbetet och där anstränga oss för att få bra betyg, eller en bra lön och
kanske befordran. Lagom doser av positiv stress är inte skadligt. Negativ stress påverkar bl.a. nervsystemet
och hormonsystemet. Genom s.k. feedback utlöser stressen diverse reaktioner i kroppen, vissa stresshormoner
(”fly eller slåss hormoner”) utsöndras. Om stressen åtföljs av en fysisk urladdning, man springer eller slåss
för livet, elimineras de flesta stresshormonerna och kroppen återgår till homeostatis (balans). Om den fysiska
reaktionen och aktiviteten däremot uteblir, som så ofta är fallet i vårt moderna samhälle, kvarstår en del av
dessa hormoner i kroppen.
De organ som i första hand påverkas av negativ stress är binjurarna, vilka avsöndrar de ovan nämnda
stresshormonerna. Om stressen upprepas gång på gång blir binjurarna utmattade.
Nervsystemet medverkar i processen genom att det icke viljestyrda, autonoma nervsystemet ANS aktiveras.
Den sympatiska delen av ANS slås på, blodtrycket ökar, sinnena skärps, musklerna spänns o.s.v. Med tiden
kan det leda till spänningar, låsningar och smärtor i muskler och leder. Halterna av dämpande och lugnande
hormoner sjunker, bl.a. serotonin, dopamin och ”lyckohormonet” oxytocin (som utlöses av kärlek och av
beröring). Personen börjar må dåligt psykiskt, ”ingenting är roligt” och kan gripas av depressioner.
Virus binder sig till samma receptorer som neuropeptider (”känslomolekyler”). Lyckokänslor och glädje
blockerar alltså virus, medan känslomässig stress ger virus fritt tillträde till kroppens celler och man blir mer
mottaglig för sjukdomar.
Allt detta är inledningen till en ond cirkel. Utmattade binjurar påverkar andra organ och körtlar, bl.a.
tymuskörteln och lymfsystemet, vilka båda är livsviktiga för immunförsvaret. Kroppen är nu vidöppen för alla
slags påfrestningar och attacker som den i vanliga fall lätt kan försvara sig mot.
Människans chakrasystem är också inblandat, varje chakra är kopplat till en endokrin körtel och dess
tillhörande organ. Kärleksbekymmer till exempel, påverkar hjärtchakrat, men även thymuskörteln och hjärtat
som organ. Man brukar ju tala om ”brustna hjärtan” och ”hjärtekrossare”, uttryck som inte är gripna ur
luften!
Olika stressymtom kan vara bl.a. ökad irritabilitet, oro och ångest, darrningar, svettning, bristande
koncentration, sömnproblem, nedsatt immunförsvar, hudbesvär, missbruk av nervlugnande medicin, sprit,
tobak och andra droger.
UTARBETAD - UTMATTAD - UTBRÄND
Dessa olika tillstånd förväxlas ofta och termen utbrändhet används ibland lite på en höft när det i själva verket
är fråga om något av förstadierna till det - vilka i och för sig kan vara nog så allvarliga!
UTARBETAD
Man har gått för länge på ett för högt varvtal och binjurarna avsöndrar mer och mer stresshormoner för att
öka takten, ty nu är det full rulle! Adrenalinet gör att man känner sig skärpt och den höga halten av kortisol
blockerar förmågan att märka varningssignalerna som kroppen börjar skicka ut, och hjälper därför personen
att tänja gränserna för sin förmåga.
UTMATTAD
Nästa steg på vägen mot hjärnstress och utbrändhet är att man börjar må dåligt psykiskt när halten av de
lugnande hormonerna sjunker. Ingenting är längre roligt och det mesta känns meningslöst. En rad fysiska
symtom börjar också uppträda:
Öppna receptorer där virus kan ta sig in i cellerna och ett nedsatt immunförsvar som lämnar fältet fritt för
angrepp av bakterier och virus.
Försvagad tarmslemhinna som läcker ut för stora molekyler och lättare kan angripas av de bakterier som
orsakar magsår.
Levern blir överbelastad av alla giftiga slaggämnen som läcker ut i blodet. Ett av de första tecknen brukar
vara att man inte längre tål att dricka alkohol.
Sömnen blir dålig. I början har stressade personer svårt att somna eftersom de är så högt uppe i varv, sedan
somnar man av ren utmattning, men vaknar hela tiden, eller tidigt på morgonen utan att kunna somna om.
UTBRÄND
Personen mår nu riktigt dåligt. Binjurarna och levern börjar ”gå på knäna” och drar med sig andra organ.
Om tillståndet går för långt, kan sköldkörtelns produktion av hormonerna trijodtyronin och tyroxin påverkas.
Detta påverkar ämnesomsättningen och så småningom kan struma utvecklas.
De olika hormoner som hjälper till att hålla ångan uppe, kan leda till hjärnstress, ett tillstånd som beror på
att vissa neurotransmittorer kopplar långsammare, med följd att hjärnan får svårt att lösa även enkla
uppgifter. Man börjar få problem med minnet och med att förstå och bearbeta information. Det blir också
svårt att koncentrera sig och ägna sig åt det som är viktigt i arbete och privatliv. Risken ökar att få högt
blodtryck, vilket kan leda till någon form av infarkt. Personen har ofta ont i kroppen, spänningar i käkleden
och låsningar i diafragma och andra muskler.
De flesta som hamnar i den här häxkitteln är duktiga och energiska s.k. typ-A personligheter som tycker att
de mår bra när de arbetar mycket och under stor stress. De är ambitiösa, med höga prestationskrav på sig
själva och har ofta svårt att sätta gränser och säga nej, med följd att deras arbetsbörda ofta blir alldeles för
stor.
Utbrändhet beror oftast inte enbart på en stressig arbetssituation. Vanligen finns det också problem på det
personliga och sociala planet, i form av trassliga äktenskap, problem med barn, släkt eller vänner, eller dålig
ekonomi osv.
Vägen till utbrändhet kan beskrivas i fem steg:
1. Fysisk trötthet
Alltid trött, dålig sömn.
2. Intellektuell trötthet
Glömska, svårt att fatta beslut.
3. Social trötthet
Inget är kul, man drar sig undan.
4. Personlighetsförändring
Man börjar tappa verklighetsuppfattningen.
I det här stadiet har personen ”gått in i väggen”, eller kommer snart att göra det. Arbetslivet är kaotiskt och
ofta är privatlivet rörigt, eller i upplösning. Personen är i så dåligt skick, och arbetsförmågan så nedsatt, att den
enda lösningen är sjukskrivning. Redan vid det tredje steget, social trötthet, är det hög tid att dra i bromsen, ty
snart försvinner personens verklighetsuppfattning och självinsikt.
Den personlighetsförändring som blir följden kan göra att man blir cynisk och arrogant mot medarbetare,
familj och vänner. När dessa kanske försvinner, eller inte längre står ut med en, börjar frågorna om livets
mening inställa sig. - Är detta allt livet har att erbjuda? och: Vem är jag om jag inte kan jobba?
Risken för självmord kan bli stor i det här slutstadiet.
Går det då att få en utbränd människa på benen igen och tillbaks till arbetslivet?
De kinesiologer som arbetar med dessa problem, behandlar ofta personen en gång i veckan och många blir bra
efter ca ett halvår (3 - 12 månader).
Ett av problemen med en utbränd person är att det ofta inte går att använda muskeltestning. Teres major är
överstark och resten av kroppens muskler brukar vara svaga, eller ”fladdra” mellan svag/stark/svag.
Nervsystemet är tilltrasslat som vid en kortslutning och det är ”rundgång” av stresshormoner.
ALLERGI
Allergi var förr ganska ovanligt, men har ökat lavinartat under hela 1900-talet, särskilt under tiden efter andra
världskriget. Folk började äta mer vitt mjöl, socker, kemiska tillsatsämnen i maten och man började hälla i sig
omåttliga mängder mjölk, samtidigt som konsumtionen av kött ökade på bekostnad av den delvis vegetariska
diet, som många av ekonomiska skäl var hänvisade till förr.
När jag gick i skolan på femtiotalet var det sällsynt att någon led av allergi eller astma. I slutet av sjuttiotalet
led ungefär en femtedel av skolbarnen i Sverige av någon form av allergi, och nu har 40 % av barnen allergi
eller astma, trots alla förebyggande åtgärder. Delvis beror detta på luft- och miljöföroreningar, men den största
boven är nog felaktig kost.
Fysisk allergi är kopplad till levern och ger rinnande ögon. Denna form av allergi har fysiska orsaker, som
t.ex. överexponering av viss föda, etc. Muskeltesta för att hitta de ämnen (”allergen”) som utlöser allergin.
Utöver behandlingen som beskrivs på sid. 265, måste ämnet om möjligt undvikas under kortare eller längre
tid. Oftast krävs det också någon form av utrensningskur och kostomläggning.
Psykisk allergi är kopplad till tjocktarmen och ger täppt näsa. Orsaken är ofta obehagliga minnen av någon
mat man tvingats äta som liten, eller att något obehagligt hänt medan man intog ämnet. Ett litet barn kan lätt
koppla den obehagliga händelsen till den mat han åt just då, och som vuxen reagera med en allergisk reaktion
så fort han kommer i kontakt med samma mat. Psykisk allergi svarar ofta mycket bra på behandling via NLP,
som beskrivs på sid. 267.
VANLIGA ORSAKER TILL ALLERGI
Genetiska anlag.
Överexponering av viss föda, eller andra ämnen.
Svaga chockorgan (binjurar, tymus, tyreoideus, bukspottkörtel och lever).
Brist på essentiella näringsämnen.
Virus, infektioner och sjukdomar.
Felaktiga kostvanor, missbruk av mediciner, tobak och andra droger.
Emotionella problem och stress.
Det har också framförts teorier om att barn i västvärlden idag växer upp i allt för skyddade miljöer. Barn i
fattigare länder drabbas inte alls i samma utsträckning av allergi. Barn skulle alltså behöva vänja sig mer
vid ”lite skit under naglarna”, kanske vistas oftare i smutsigare miljöer, som ladugård, stall och ha katt eller
hund hemma.
Våra moderna, väl isolerade bostäder med effektivt isolerande väggmaterial och treglasfönster etc. har också
utpekats som tänkbar orsak.
En del av orsakerna till allergi som nämns på förra sidan kan vi själva påverka, särskilt de som har att göra
med vår kost, allmänna livsföring, attityder och tankar. Den mat vi äter, luften vi andas, miljön vi vistas i,
våra tankar och attityder, kort sagt; vårt sätt att leva avgör om vi förblir friska eller blir sjuka.
Individen måste ta ett eget ansvar för sin hälsa och inte söka det magiska pillret, eller behandlingsmetoden,
som gör honom frisk nog att kunna fortsätta med sin nedbrytande livsföring. All effektiv behandling beror på
patientens vilja att bli frisk och hans aktiva medverkan i behandlingen.
Rörelse är liv och stillastående är död. Kroppens celler behöver adekvat näring, syre och energi för att
fungera. Slaggprodukterna måste avlägsnas via lymfsystemet för att inte intracellularvätskan ska slammas
igen och bli trögflytande. Om detta sker, inträder ett tillstånd av förgiftning, cellerna oxiderar snabbare och
främmande och skadliga partiklar får grogrund.
Om immunförsvaret dessutom har blivit försvagat, klarar inte lymfsystemets fagocyter att neutralisera
främmande ämnen, som kan vara kemikalier, bakterier, virus eller osmälta matmolekyler.
MAT SOM OFTA GER ÖVERKÄNSLIGHET ELLER ALLERGI
Mjölk och mejeriprodukter, t.ex. ost.
Vitt mjöl och andra sädesslag (glutenallergi).
Jäst och mat som innehåller jäst, t.ex. bröd.
Jordnötter och vissa andra nötter.
Vissa bönor, t.ex. sojabönor och sojaprodukter.
Potatis, paprika, tomat, lök och svamp.
Citrusfrukter och äpplen (ofta bara skalet).
Jordgubbar, kiwi och persika.
Kött från gris, nöt eller kyckling.
Fisk och skaldjur.
Kaffe, choklad och sötningsmedel.
Kostråd vid svår allergi
Mat ur grupp I - undviks helt och hållet.
Mjölk, smör och ost av komjölk, all slags margarin, fett och matolja (utom olivolja), gris och nötkött,
kyckling, sötningsmedel, konserveringsmedel, färgämnen, socker, vetemjöl, salt, alkohol, läskedrycker,
chips och godis. Undvik te på kamomill, eukalyptos, basilika, rönnbär och echinaceo.
Mat ur grupp II - måttliga mängder om man tål det.
Yoghurt, kefir etc utan socker och tillsatser, honung, får- och getost, olivolja, ägg, fisk, skaldjur, jäst,
kryddor, potatis, lök, svamp, ärter, tomater, paprika, olika slags nötter och mandel, citrusfrukter och
fruktjuice.
Mat ur grupp III - stora mängder om man tål det.
Soja, sojamjölk, tofu, sesammjölk, groddar, fullkornsbröd, musli, baljväxter, hirs, ris och råris, rotfrukter,
sötpotatis, grönsaker, rå frukt, bär och torkad frukt.
Måltidsråd.
Ät i lugn och ro i en avstressande miljö. Duka upp vackert och lägg upp maten snyggt. Titta inte på TV och
diskutera inte upprörande ämnen vid matbordet. Om man är stressad eller arg, är det bättre att vänta med att
äta tills man är lugn igen.
Drick vatten en halv timme innan måltiden. Om man måste dricka till maten kan man dricka vatten utspädd
med lite citron och/eller en aning äppelcidervinäger. Drick inte något annat än detta under måltiden.
Maten ska tuggas minst trettio gånger innan man sväljer, med undantag för föda med lös konsistens.
Syra/Basbalansen.
Ät helst inte syrabildande och basisk mat i samma måltid, och ät mer basisk mat. Frukt och de flesta grönsaker är basiska, se sid. 276.
Vitaminer och mineraler.
Skaffa ett eller flera kraftfulla preparat. B-vitaminer är ofta framställda av jäst. Vid allergi bör man använda
B-vitaminer som istället är baserade på råris.
Rekommenderat dagsintag av vitaminer och mineraler
Vitaminer:
A 10.000 IE
Betacaroten 25.000 IE
D 200 - 400 IE
E 400 IE
C (esterifierat) 2 - 6 g
B1 - Tiamin 50 - 300 mg
B2 - Riboflavin 50 - 300 mg
B3 - Niacin 50 - 300 mg
B5 - Pantotensyra 200 - 500 mg
B6 - Pyridoxin 200 - 500 mg
B12 - Kobalamin 50 - 200 mcg
B13 50 - 100 mg
B15 50 - 100 mg
Paba 50 - 300 mg
H - Biotin 1 - 5 mg
Folsyra 1 - 5 mg
Kolin 100 - 200 mg
Inositol 200 - 400 mg
Mineraler:
Kalcium 1 - 2 g
Fosfor 1 - 2 g
Kalium (potasio) 1 - 2 g
Magnesium 500 - 1.000 mg
Järn 10 - 30 mg
Mangan 10 - 30 mg
Zink 10 - 30 mg
Koppar 1 - 3 mg
Krom 1 - 3 mg
Jod 150 - 300 mcg
Selen 100 - 200 mcg
Molybden 100 - 200 mcg
Rekommendationerna gäller tränande personer med en kroppsvikt av ca 100 kg. Justera doserna genom att
dividera kroppsvikten med 100 och multiplicera med värdena i tabellen. Exempel: Kroppsvikt 70 kg ger 0,7
vilket ska multipliceras med t.ex. värdet för vitamin E. Man får då: 0,7x400 IE = 280 IE.
Preparatet bör inte innehålla jäst, vete, mjölk, soja och olika tillsatsämnen.