Rubrik
Indikation för induktion
Dokumenttyp
Riktlinje
Gäller from
2017-04-28
Författare
Wide-Swensson Dag
Faktaägare
Teleman Pia
Gäller för (enhet)
VE kvinnosjukvård, SUS
Utskrivet dokument gäller inte som original!
Giltigt t o m
2019-04-28
Sida:
1 (4)
Version:
3
Indikation för induktion
Om det inte föreligger en klar medicinsk indikation för induktion ska man vara mycket
återhållsam med att inducera en förlossning. En induktion kan medföra såväl risker för
barnet som för kvinnan och få konsekvenser såväl kortsiktigt som långsiktigt.
Inför varje induktion är det viktigt att kvinnan, gärna tillsammans med hennes partner,
informeras om såväl fördelarna som riskerna vid en igångsättning av förlossning.
I alfabetisk ordning:
Diabetes
Indikation för induktion: Typ 1 diabetes i graviditetsvecka 40+0. Gestationsdiabetes i v.
41+0. Sjunkande insulinbehov.
Det finns en klart ökad risk för intrauterin död hos barn till kvinnor med diabetes typ1. Hos
denna grupp av kvinnor eller kvinnor med insulinkrävande gestationsdiabetes som har haft
en okomplicerad graviditet med normaltillväxt av fostret och en välkontrollerat diabetes kan
man acceptera att låta graviditeten fortgå till graviditetsvecka 40+0. I övriga fall bör en
individuell plan läggas.
Vid sjunkande insulinbehov ska patienten induceras tidigare.
En graviditet komplicerad enbart av en kostbehandlad gestationsdiabetes kan man låta gå
fram till 41+0.
Se PM: Diabetes
Hepatos
Indikation för induktion: Gallsalter>40 mikromol/L. Förhöjda bilirubinvärden efter v 36+0.
Uttalade besvär (psykosocialindikation).
Hepatos kan vara ett besvärligt tillstånd för den gravida och kan medföra en ökad risk för
intrauterin fosterdöd. Endast klåda utan påverkan på leverenzymer eller vid endast stegring
av ALAT föreligger ingen ökad risk för barnet. Vid gallsyrevärden <40 mikromol/L
föreligger troligen ingen ökad fetal risk.
Överväg att förlösa i vecka 38 (tidigare om bilirubinstegring över normalområdet). Detta har
signifikant minskat den perinatala mortaliteten i flera studier.
Se PM: Hepatos
Indikation för induktion
1
Instabilt läge.
Indikation för induktion: Där det föreligger risk för navelsträngskomplikation vid spontan
vattenavgång.
Instabila lägen/tvärlägen är ofta förknippade med polyhydramnios, lågtsittande placenta
eller uterusanomali. Tvärläge innebär en ökad risk för navelsträngsprolaps i samband med
vattenavgång. Denna risk måste vägas mot riskerna vid induktion. Efter graviditetsvecka
39+0 kan man överväga att göra en yttre vändning och göra en försiktig amniotomi. Det är
viktigt att man då håller huvudet ner i lilla bäckenet samtidigt som man gör hinnsprägning.
Ett alternativ, om hinnsprägning inte är möjligt är att sätta ett syntocinondropp efter att man
har roterat ner huvudet i lilla bäckenet. Vid bibehållen cervix betraktas risken för
navelsträngsprolaps som liten. Dessa patienter skall uppmanas att ringa förlossningen i
samband med vattenavgång för att sedan komma in för snar bedömning.
Intrauterintillväxthämning
Indikation för induktion: Kraftigt avplanande intrauterin tillväxt. Patologisk
fosterövervakning (blodflödesförändringar och/eller CTG förändringar).
Vid misstanke om intrauterin tillväxthämning följer man kontrollerna som anges i särskilt
PM. Så länge fostertillväxten följer ”sin kurva” vid ultraljudkontroller och blodflödet är
normalt/stabilt grad 1 finns sällan någon indikation för induktion av förlossning. Vid
avplanande tillväxt måste den totala bilden bedömas i det enskilda fallet. I fullgången
graviditet där man inte kan påvisa någon tillväxt eller om denna är inom felmarginalerna för
ultraljudsmätningen bör patienten förlösas.
Vid IUGR och blodflödespåverkan i a. umbilicalis måste man väga in tidsperspektivet. Rör
det sig om en hastig försämring bör man överväga att förlösa kvinnan. Föreligger blodflödes
förändring klass I kan kvinnan i de flesta fall förlösas vaginalt. Uppkommer patologiskt
CTG bör man starkt överväga att gå till sectio. Vid blodflödesklass 2 tål fostret i de flesta
fall (ca 50/50) inte vaginal förlossning och vid blodflödesklass 3A eller 3B ska sectio alltid
göras.
Se PM: Intrauterin tillväxthämning
Preeklampsi/Gestationshypertoni
Indikation för induktion: Preeklampsi i fullgången graviditet. Vid svårare fall tidigare.
Kortsiktigt har kvinnor med diagnosen preeklampsi och gestationshypertoni en god prognos
efter genomgången graviditet. På längre sikt finns det belägg för en ökad risk för hjärtkärlsjukdomar. Om denna höjda risk är direkt kopplat till graviditeten eller om risken finns
där innan vet man inte. Ett långdraget sjukdomsförlopp kan på sikt försämra prognosen vad
gäller hjärt-/kärlsjukdomar (detta vet man inte).
Komplikationer ante- och intrapartalt så som ablatio, eklampsi och koagulationsrubbningar
är inte nonchalerbara risker vid preeklampsi. Man bör starkt överväga att förlösa en kvinna i
fullgången graviditet (37+0) med lätt-måttlig preeklampsi. Vid svårare fall görs en
individuell bedömning.
Indikation för induktion
2
Hypertoni isolerat är sällan en indikation för induktion. Individuell bedömning görs utifrån
anamnes och det aktuella blodtrycket/status.
Se SVP och PM rörande preeklampsi.
Psykosocial indikation
Indikation för induktion: Risk för långvariga eller bestående psykiska besvär.
Kvinnor som tidigare genomgått traumatiska upplevelser i samband med förlossning kan i
vissa fall induceras. Ett sådant beslut bör först göras efter flera samtal på
specialistmödravården med särskilt tränad barnmorska samt obstetriker. Det är i dessa fall
speciellt viktigt att det finns en tydlig plan dokumenterad i journalen.
Oligohydramnios
Indikation för induktion: Innan överburenhetsgränsen v 42+0 endast i samband med annan
indikation.
Den kliniska betydelsen för barnet av oligohydramnios innan fullgången graviditet är
omdiskuterat. Ett isolerat fynd av oligohydramnios hos ett normalstort barn, normalt CTG,
normala blodflöden i a. umbilicalis, normal graviditet i övrigt och frisk kvinna har troligtvis
liten eller ingen relevans för barnet innan v. 39+6. Indikationen för induktion är därför liten.
Vid överburenhet (42+0) kan oligohydramnios vara ett tecken på börjande
placentainsufficiens, varför kvinnor med AFI<5 cm induceras. Mellan v 40+0 och 41+6
rekommenderas kontroller (individuell handläggning).
Se PM om överburenhet.
Stort barn/Makrosomi
Indikation för induktion: Förväntad barn över 4,5 kg.
Vid misstanke om stort barn görs ett ultraljud i graviditetsvecka 38. Det rekommenderas att
man endast inducerar stora barn om det prediktiva värdet för barnets storlek i fullgången tid
är 4500 gram (motsvarar ≥ +28%). Föreligger makrosomi bör den gravida induceras i
graviditetsvecka 38+.
Tvillinggraviditeter
Indikation för induktion: Beroende på chorionicitet görs induktion.
Monoamniotiska tvillingar löper en ökad risk för intrauterin död. Man bör förlösa dessa med
sectio innan graviditesvecka 34+0.
Monokoriotiska tvillingar löper en ökad risk för komplikationer i slutet av graviditeten och
bör induceras i vecka 38+0.
Dikoriotiska tvillingar rekommenderas inte att gå längre än till graviditetsvecka 40+0.
Se PM: Tvillinggraviditet.
Vattenavgång utan värkar innan fullgången graviditet (PPROM).
Indikation för induktion: Vattenavgång längre än 24 timmar efter v 34+0.
Indikation för induktion
3
Det visar sig i studier att det kan finnas en vinst för barnets lungfunktion att vänta 24 timmar
innan induktion. Detta så länge det inte föreligger tecken på infektion. Det är dock sällan
någon mening med att ge tokolys efter graviditetsvecka 34 för att uppnå denna effekt.
Kvinnor med PPROM mer än 24 timmar och utan tecken på infektion bör induceras. Vid
vattenavgång innan vecka 34 bör man överväga induktion i graviditetsvecka 34+0. I vissa
fall kan man med fördel vänta. Det är dock viktigt att man tar ett aktivt ställningstagande i
vecka 34+0.
Se PM: Vattenavgång före graviditetsvecka 37+0.
Vattenavgång utan värkar i fullgången graviditet
Indikation för induktion är: Vattenavgång utan värkar (PROM). Anamnestisk vattenavgång
är inte tillräckligt säker för att ställa diagnosen. Det är bara i fall där man säkert ser
fostervatten vid spekulumundersökning man ställer diagnosen PROM. En
ultraljudsundersökning är sällan indicerad men kan i vissa tillfällen ge en tilläggsupplysning.
Biokemiska tester har liten eller ingen plats i detta sammanhang. Patienten ska ej palperas
vaginalt innan induktion. Hon kan med fördel vänta ett dygn innan induktion görs. Det finns
dock liten vinst med att vänta längre än ett dygn då relativt få kommer i aktiv förlossning
senare utan hjälp. Studier visar dock att det inte är farligt att vänta något dygn. Vid
kolonisering med GBS ges antibiotika profylax (se PM).
Se PM: Vattenavgång.
Överburenhet
Indikation för induktion är: Patienten önskar avsluta graviditeten. Oligohydramnios
(AFI<5cm). CTG som inte är att betrakta som normalt.
Vid en okomplicerad graviditet hos en frisk kvinna bör hon rekommenderas induktion senast
i graviditetsvecka 42+0. Om patienten inte önskar följa våra rekommendationer görs från
och med graviditetsvecka 42+0 varannandags kontroller. Att gå längre än till
graviditetsvecka 42+4 ska avrådas. Det föreligger en ökad risk för IUFD hos förstföderskor
> 40 år, samt hos kvinnor som genomgått äggdonation. Dessa bör bedömas på
Specialistmödravården i graviditetsvecka 39+, och erbjudas induktion vid beräknad partus
(vecka 39+6).
Det föreligger en ökad risk för IUFD även hos kvinnor med BMI över 35. Dessa kvinnor
rekommenderas bedömning i graviditetsvecka 41+0, och bör erbjudas induktion i
graviditetsvecka 41+3.
Se PM: Överburen graviditet.
Indikation för induktion
4
