Att förebygga demenssjukdom

Länsgemensamt program
för vård och omsorg av demenssjuka
”Inom mig bär jag mina tidigare ansikten som ett träd har sina årsringar.
Det är summan av dem som är "jag". Spegeln ser bara mitt senaste ansikte,
jag känner av alla mina tidigare. (Citat ur Tomas Tranströmer, Minnena ser mig (1993)
Närvård i Sörmland
Kommuner – Landsting i samverkan
2011
2
Innehållsförteckning
Förord....................................................................................................................... 6
Syfte och mål ....................................................................................................... 6
Programmets utformning ..................................................................................... 6
Inledning .................................................................................................................. 6
En värdegrund ...................................................................................................... 7
Varje person som lider av demens har rätt ...................................................... 7
Vårdkedja ................................................................................................................. 7
Att förebygga demenssjukdom ................................................................................ 9
Utredning ................................................................................................................. 9
Basal demensutredning ........................................................................................ 9
Strukturerad anamnes ...................................................................................... 9
Intervju med anhöriga eller annan närstående ............................................... 10
Bedömning av fysiskt och psykiskt tillstånd ................................................. 10
Kognitiva test; MMT tillsammans med klocktest.......................................... 10
Strukturerad bedömning av funktions- och aktivitetsförmåga ...................... 10
Radiologi ........................................................................................................ 11
Blodprovstagning ........................................................................................... 11
Mål för utredningen ....................................................................................... 11
Samarbete....................................................................................................... 11
Utvidgad demensutredning ................................................................................ 12
Personcentrerad omvårdnad inom hälso- och sjukvård och socialtjänst ............... 12
Multiprofessionellt teambaserat arbete .................................................................. 13
Utbildning .............................................................................................................. 13
Tidig social utredning och regelbunden strukturerad uppföljning......................... 14
Läkemedelsbehandling .......................................................................................... 16
3
Alzheimers sjukdom .......................................................................................... 16
Utvärdering av läkemedelsbehandling........................................................... 17
Aktiviteter, fysisk träning och hjälpmedel ............................................................. 17
Dagliga aktiviteter.............................................................................................. 17
Fysisk träning ..................................................................................................... 18
Hjälpmedel och teknologi .................................................................................. 18
Reminiscense, validation och realitetsorientering ............................................. 19
Konfusion vid demenssjukdom ............................................................................. 20
Genes ............................................................................................................. 20
Symtom .......................................................................................................... 20
Beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD) ................. 22
Palliativ vård i livets slutskede .............................................................................. 24
Vård i livets slutskede .................................................................................... 24
Dagverksamhet och särskilt boende ...................................................................... 24
Dagverksamhet .................................................................................................. 24
Flytt .................................................................................................................... 24
Särskilt boende ................................................................................................... 25
Den fysiska miljön i det särskilda boendet ........................................................ 25
Den psykosociala miljön i det särskilda boendet ............................................... 25
Stöd till anhöriga .................................................................................................... 25
Rekommendationer för specifik omvårdnad.......................................................... 26
Undernäring, nutrition ....................................................................................... 26
Munvård ............................................................................................................. 26
Urininkontinens ................................................................................................. 27
Förebygga och behandla förstoppning – icke-farmakologisk behandling ......... 27
Att förebygga fall ............................................................................................... 27
4
Att förebygga och behandla trycksår ................................................................. 27
Fysiska begränsningsåtgärder ............................................................................ 28
Att förhindra vanvård......................................................................................... 28
Anmälningsskyldighet och intyg ........................................................................... 29
Vapen ................................................................................................................. 29
Körkort och demens ........................................................................................... 29
Vårdintyg ........................................................................................................... 30
God man eller förvaltare vid demenssjukdom ....................................................... 30
God man ............................................................................................................. 30
Förvaltare ........................................................................................................... 31
Kvalitet................................................................................................................... 31
Kvalitetsindikatorer i de Nationella riktlinjerna ................................................ 31
Kvalitetsregister ................................................................................................. 32
Andra kvalitetsindikatorer att redovisa årligen .................................................. 33
Adresser ................................................................................................................. 34
Länktips ................................................................................................................. 34
Ordlista................................................................................................................... 36
Verktyg .................................................................................................................. 37
5
Förord
Syfte och mål
Detta länsomfattande vårdprogram är utformat med utgångspunkt från
Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom som
gavs ut 2010. Det riktar sig till all personal inom hälso- och sjukvården samt
kommunernas socialtjänst som kommer i kontakt med demenssjuka personer i
såväl öppna som slutna vårdformer. Syftet är att ge riktlinjer för och
grundläggande kunskap om handläggning av patienter med demenssjukdom.
Programmet avser också att utgöra underlag för lokala handlingsplaner och för
beslut på olika nivåer om hur vården av personer med demenssjukdom ska
utformas och dimensioneras.
Vården av demenssjuka ska vara likvärdig i hela länet och oberoende av var i
länet den demenssjuke söker, ska programmets riktlinjer säkerställa att den sjukes
behov tillgodoses på ett kunskapsbaserat sätt. Länsprogrammet ska ge stöd åt
sjukvårds- och omsorgspersonal i arbetet med att utreda och behandla personer
med demenssjukdom. Målet är att all personal inom hälso- och sjukvården och
den kommunala omsorgen som kommer i kontakt med demenssjuka personer ska
tillämpa programmets riktlinjer.
Programmets utformning
Länsprogrammet har sammanställts av en projektgrupp med representanter för
länets samtliga kommuner och för berörda verksamheter inom Landstinget
Sörmland (bilaga – Projektgrupp). Programmet omfattar insatser i hela
vårdkedjan – förebyggande insatser, utredning och behandling, vård och omsorg,
specifika omvårdnadsinsatser samt dagverksamhet och särskilt boende. Strävan
har varit att utforma programmet så att det ger vägledning i det kliniska och
praktiska arbetet. Det är därmed omfattande och detaljerat. På grund av
dokumentets storlek har det delats in i tre delar:
 Länsgemensamt program
 Verktyg och bilagor
 Fördjupningsdel
Inledning
Enligt riksdagsbeslut 1997 avseende prioriteringar inom hälso- och sjukvården
ingår vården av demenssjuka i den högst prioriterade gruppen. Demens är en svår
kronisk sjukdom som leder till nedsatt autonomi och förkortad livslängd. Därav
6
följer att personer med kognitiv nedsättning och demenssjukdom har rätt till
utredning, behandling, vård och omsorg av hög kvalitet och på lika villkor.
Demens är ett kliniskt syndrom som innefattar störningar i kognitiva, emotionella,
beteendemässiga och neurologiska funktioner. Det medför nedsatt tankeförmåga,
försämrat språk och olika perceptionsstörningar. Inga enskilda symtom är i sig
själva typiska för en demenssjukdom men minnesstörning, om än inte alltid
uttalad, krävs för diagnos.
En värdegrund
Varje person som lider av demens har rätt
 att veta vilken sjukdom som orsakar demenssymtomen,
 att få en adekvat medicinsk vård för sin sjukdom,
 att så länge som möjligt behålla sin funktionsduglighet med stöd av planenlig
och individuell vård,
 att behandlas som en fullvuxen människa,
 att känna att han eller hon tas på allvar,
 att vara utan lugnande läkemedel om det är möjligt,
 att bo i en välkänd och trygg miljö där hans eller hennes särskilda behov
beaktas,
 att vara med människor som känner hans eller hennes levnadshistoria och
vanor,
 att regelbundet få röra sig utanför hemmet eller vårdinrättningen,
 att varje dag under handledning få delta i meningsfull verksamhet som stödjer
den vuxna människans jagbild,
 att få beröring: kramar, ömhet, och en annan människas närhet,
 att få vård som förverkligas av yrkesskicklig personal, som är insatt i vården av
personer med demens.
(Virgina Bell och David Troxel Alzheimer’s Disease
International 21 september
1994)
Vårdkedja
Kommunerna, vårdcentralerna och sjukhusens specialistkliniker ansvarar för olika
delar av vårdkedjan för demenssjuka. För att vården ska vara trygg och säker,
behöver en generell struktur för samverkan mellan vårdaktörerna finnas, liksom
ett gott samarbete i vardagen. Ansvariga chefer eller andra företrädare för
ledningsnivån inom olika verksamheter bör träffas regelbundet för att utforma
skriftliga samarbetsrutiner och för att följa upp samarbetet.
När diagnos har ställts, ska individen ges information om kommunens möjligheter
till stöd. Individen och dennes anhöriga ska erbjudas kontakt med kommunens
verksamheter med inriktning mot demensvård alternativt med
biståndshandläggare. Efter samtycke från individen ska relevant information
7
överföras mellan berörda verksamheter inom landstinget och kommunen, för att
samarbete ska kunna inledas.
Det stöd som utformas i samarbete mellan aktörerna och med individen, ska
dokumenteras i en samordnad vårdplan där åtgärder, mål med åtgärderna och
ansvarsfördelning anges. En sådan plan kan t.ex. upprättas vid utskrivning från
sjukhus, vid inskrivning i hemsjukvård eller då behov föreligger av andra skäl.
Respektive huvudman ansvarar för dokumentation enligt egna rutiner.
I de fall där det krävs långvariga och stora insatser från flera aktörer i vården, ska
den demenssjuke erbjudas att en samordningsplan upprättas i enlighet med
”Samverkansriktlinjer för habilitering och rehabilitering i Sörmland enligt SOSFS
2008:20”. En samordningsplan skapar en samlad bild av de olika aktörernas
insatser och underlättar därmed vardagen för personen med demenssjukdom och
dennes anhöriga. Samtidigt underlättas samarbetet mellan vårdgivarna genom att
ansvarsfördelning och struktur för samverkan tydliggörs.
Biståndshandläggare
Rehabteam
Hemsjukvård
Demenssamordnare/sjuksköterska
Hemtjänst
Vårdcentralens
Växelvård
minnesteam
Ansvarig
Dagvård/Dagverksamhet
Samordnad
vårdplan
läkare
Korttidsvård
Minnesmottagning
specialistklinik
Särskilt boende
Anhörigstöd
Demensförening
Frivilligorganisationer
Särskilda boendeformer
för personer med demens
och särskilda behov
8
Att förebygga demenssjukdom
Personer som är fysiskt aktiva eller deltar i mentalt och socialt stimulerande
aktiviteter på fritiden löper mindre risk att insjukna i demenssjukdom. Livsstilsfaktorer som låg fysisk aktivitet, rökning, övervikt och felaktig kost ska
uppmärksammas av verksamheterna inom landsting och kommuner, även med
avseende på att minska risken för demenssjukdom. I förekommande fall ska
hälsofrämjande råd och stöd ges.
Bland de riskfaktorer som går att påverka, finns det idag starkast vetenskapligt
stöd för att behandling av högt blodtryck i medelåldern kan minska risken för att
insjukna i demenssjukdom. Det är därför angeläget att hälso- och sjukvården
behandlar personer med högt blodtryck.
Utredning
Handläggningen vid demensutredning kan delas in i en basal respektive en utvidgad del. I normalfallet räcker det med den basala utredningen, som sköts av
minnesteamen på vårdcentralerna. Om en utvidgad utredning blir aktuell, ansvarar
specialistläkare på sjukhusens minnesmottagningar för detta. Minnesteamen
ansvarar för utredning av personer i såväl eget som i särskilt boende. Utredning av
personer i särskilt boende initieras av läkare eller sjuksköterska på boendet.
(verktyg – checklista demensutredning)
Basal demensutredning
Vårdcentralerna har en central roll i genomförandet av den basala utredningen och
ansvarar för själva utredningen samt behandling av och vårdplanering för listade
patienter. Beslut om att minnesutredning ska genomföras, fattas av läkare i
primärvården.
Om den basala utredningen inte är tillräcklig för att utreda eller handlägga ett fall,
kan en utvidgad utredning på en specialistenhet bli aktuell. Patienter yngre än 75
år och patienter med svårdifferentierade och svårvärderade symtom kan remitteras
till minnesmottagning på specialistklinik.
Strukturerad anamnes
För att öka den diagnostiska säkerheten kan, när så är lämpligt, en strukturerad
mall (verktyg – checklista för strukturerad anamnesupptagning) användas.
Anamnestiska fakta kan inhämtas av läkare, sjuksköterska, arbetsterapeut eller
kurator. Information insamlas om bakgrund, symtom, ärftlighet och läkemedelsanvändning. Hembesök görs, när och om så är lämpligt, t.ex. av sjuksköterska
och arbetsterapeut som har kunskap om demensutredning.
9
Intervju med anhöriga eller annan närstående
Genom att låta anhöriga i lugn och ro besvara en symtomenkät (verktyg –
Symtomenkät och Sammanställning) kan man få värdefull information om
symtom och symtomutveckling. En viktig del av anamnesen är att låta anhöriga
ge en muntlig beskrivning av situationen i enrum, så att alla delar av sjukdomens
konsekvenser kan komma fram.
Bedömning av fysiskt och psykiskt tillstånd
En utförlig undersökning av personen ska, förutom en allmän somatisk undersökning (BT, puls, hjärta-lungor, EKG), också innehålla en neurologisk
undersökning. Den neurologiska undersökningen syftar till att bedöma hjärnskadorna i topografiskt och etiologiskt hänseende. Ortostatisk blodtrycksmätning
ska ingå i utredningen. En bedömning av det psykiska tillståndet ingår också för
att utreda eventuell förekomst av bland annat depressions sjukdom, ångest eller
psykotiska symtom (verktyg – Geriatric Depression Scale och/eller Cornells
depressionsskattningsskala). Äldres kognitiva funktioner försämras även av till
synes lindriga sjukdomar och komplikationer. Nedsatt syn och hörsel ska också
beaktas.
Kognitiva test; MMT tillsammans med klocktest
MMT och klocktest kompletterar varandra och bidrar till att man kan ställa
demensdiagnos. Det går dock inte att ställa diagnos eller att utesluta demenssjukdom enbart med MMT eller klocktest, eftersom andra medicinska eller
psykiska tillstånd också kan påverka kognitionen. Utfallet av testningen jämförs
därför med övriga undersökningsresultat. Testning kan genomföras av såväl
arbetsterapeut, sjuksköterska, läkare som undersköterska, förutsett att
vederbörande har inhämtat kompetens för detta. (Verktyg – MMT och Klocktest.)
Strukturerad bedömning av funktions- och aktivitetsförmåga
I utredningen ingår att bedöma vilka funktionsnedsättningar som demenssjukdomen medför. Syftet är att påvisa konsekvenserna och skapa underlag underlag
bl. a. för biståndshandläggarnas ställningstagande till vilka stödinsatser som kan
lämpliga för att personen ifråga ska kunna uppnå optimal livskvalitet. Det är
också viktigt med en aktivitetsbedömning för fortsatt planering av insatser och
stöd till den demenssjuke och anhöriga samt till vårdpersonal. Den utgör grund för
insatser i syfte att bibehålla förmågor och föreslå kompensatoriska strategier.
Erfarenheten visar att bedömningar som sker tidigt, följs upp kontinuerligt och
sker i en för den demenssjuke personen känd miljö, ger underlag för säkrare
insatser av hjälpmedel/stöd och råd för patient och anhöriga. På grund av
sjukdomens progressiva förlopp kan bedömningen behöva upprepas då indikation
om förändring föreligger. Funktionsbedömning genomförs av arbetsterapeut och
omfattar:
 hur de kognitiva nedsättningarna påverkar vardagen för personen,
 en strukturerad ADL-bedömning (till exempel ADL-taxonomin med tillägg av
hur man kan hantera medicin och sköta räkningar),
 att arbetsterapeuten, för att bedöma om nedsatt exekutiv funktion föreligger,
gör en bedömning av personen i aktivitet. (Instrument kan vara AMPSbedömning),
 bedömning av behovet av hjälpmedel.
10
Radiologi
En strukturell avbildning av hjärnan ingår i den basala utredningen. Såväl
datortomografi som magnetkamera urskiljer personer med Alzheimers sjukdom
från andra demenssjukdomar och är därmed av värde för det diagnostiska arbetet.
Undersökningarna är dock av begränsat värde vid svår demenssjukdom med
typisk sjukdomsutveckling och symtombild och där avvikande fynd på röntgen i
praktiken ändå inte skulle förändra handläggningen. Datortomografi är mest
kostnadseffektivt och båda undersökningarna kan bidra till att identifiera andra
sjukdomstillstånd (tumörer, hjärnblödningar).
Blodprovstagning
Det finns i dagsläget inga demensspecifika blodprover som man alltid måste ta.
Utifrån anamnes och klinisk bedömning görs en helhetsbedömning där man tar
ställning till vilka prover som är lämpliga att ta i det enskilda fallet.
Vanligen är följande prover aktuella:
 TSH
 Elektrolytstatus inklusive kalcium
 Hb
 Glukos
 Homocystein
Vid misstanke utifrån anamnes och klinisk bild: lues-, borrelia- och HIV-serologi.
I enstaka fall kan hyperkalcemi kopplas till symtom på kognitiv svikt eller vara en
utlösande faktor vid konfusion. I övrigt – se fördjupningsdelen.
Mål för utredningen
Målet är att fastställa om demenssjukdom föreligger eller inte. En basal
demensutredning är en förutsättning för att kunna ställa diagnos. Om
demenssjukdom föreligger ska den exakta diagnosen om möjligt fastställas.
(Verktyg – Diagnoskod 1 och Diagnoskod 2.)
Utöver de läkemedel som kan vara aktuella, är det viktigt att komma fram till de
omsorgsinsatser/interventioner som kan komma ifråga beroende på patientens
individuella funktionsnedsättningar. Utredningen bör även klarlägga om innehav
av körkort och vapen är lämpligt.
Samarbete
Ett bra samarbete mellan de olika aktörerna inom hälso- och sjukvården och
socialtjänsten krävs, för att kunna förmedla ett underlag för ställningstagande till
åtgärder. Den fortsatta medicinska uppföljningen ska struktureras och förmedlas
på ett tydligt sätt. Ofta behöver både muntlig och skriftlig information om
sjukdomen förmedlas till patient och/eller familj liksom information om vart man
framöver ska vända sig för medicinska frågor och för att få stöd från
11
kommunen. Ett möte för vårdplanering ska alltid erbjudas och förmedlas. En
bedömning behöver göras i det enskilda fallet om patient och anhöriga ska vara
med vid samma möte eller om mötena ska ske separat.
Utvidgad demensutredning
En utvidgad demensutredning utförs vid specialistklinikernas minnes
mottagningar och kan behövas vid svårbedömda demenstillstånd vilket
förekommer i upp till en femtedel av fallen. Liksom den basala utredningen utgörs
den utvidgade av flera olika delar som kompletterar varandra. Neuropsykologiska
test, hjärnavbildande metoder, funktionellt avbildande metoder (blodflödesmätning) och diagnostiska test är några exempel. Lumbalpunktion med analys av
olika demensmarkörer kan också ingå i utredningen. Att utreda demenssjukdomar
och ställa diagnos är svårast i tidigt skede av sjukdomsförloppet och för yngre
personer.
Personcentrerad omvårdnad inom hälso- och
sjukvård och socialtjänst
Personcentrerad vård, omvårdnad och omsorg innebär att personen, och inte
demenssjukdomen sätts i fokus. Utgångspunkt är den enskildes upplevelser av sin
verklighet. Syftet är först och främst att personen ska uppleva sin tillvaro som
meningsfull. Det är hans/hennes personlighet och upplevelse av verkligheten som
ska vara utgångspunkten. Grunden är att den som vårdar skapar relationer med
den demenssjuke personen, dvs. relationer där två människor möts, inte bara en
vårdare och någon som vårdas.
Personcentrerad omvårdnad innebär bl.a. att de anställda inom hälso- och
sjukvården och socialtjänsten i Sörmland ska:
 bemöta personen på ett sätt som gör det möjligt för henne att uppleva sitt fulla
människovärde,
 se personen som en aktiv samarbetspartner, med upplevelser, självkänsla och
rättigheter,
 se personligheten som ”instängd av sjukdomen” i stället för förlorad,
 försöka förstå svårtolkade beteenden med hjälp av kunskap om vem personen
är,
 uppmuntra personen att vara med och bestämma saker i stort och smått, så att
han/hon upplever sig vara delaktig,
 försöka hjälpa personen ha kvar sin personlighet trots sviktande
funktionsförmåga,
 sträva efter att förstå vad som är bäst för personen utifrån dennes perspektiv,
 anpassa både den fysiska miljön och vården och omsorgens innehåll till de
behov som personen med demenssjukdom har,
 göra anhöriga och andra i det sociala nätverket delaktiga i vården.
12
Multiprofessionellt teambaserat arbete
Multiprofessionellt arbete syftar till att skapa kontinuitet i vården och omsorgen
och till att underlätta bedömningar som kräver olika perspektiv eller kompetenser.
Arbetet syftar också till att upptäcka problem, hitta lösningar och för att tillgodose
personens behov av hälso- och sjukvård, omvårdnad och omsorg ur ett
helhetsperspektiv.
Det är ofta av stort värde, att de personer som arbetar med en person med
demenssjukdom, utbyter kunskaper och erfarenheter. Ett väl beprövat sätt att
skapa samarbete mellan de olika yrkesgrupperna, är att forma rutiner och
mötesplatser så att multiprofessionellt arbete stärks. Livssituationen för personen
med demenssjukdom kan då ses ur olika synvinklar och synpunkterna kan
balanseras mot varandra. Som regel behövs bedömningar och åtgärder av flera
yrkesgrupper vid utredningen av om en person har en demenssjukdom, vid
uppföljning efter fastställd diagnos och vid bedömning och utformningen av olika
vård- och omsorgsinsatser.
Vilka som ska delta i det multiprofessionella arbetet kan variera över tid. En
person med demenssjukdom kommer oftast först i kontakt med läkare och
sjuksköterskor när han eller hon söker hjälp för de problem sjukdomen orsakar.
Allt eftersom personens behov av vård och omsorg ökar, blir det aktuellt med
åtgärder från andra professioner. Det kan vara biståndshandläggare, enhetschef
inom äldreomsorgen, demenssjuksköterska, distriktssköterska i hemsjukvården,
vårdbiträde, undersköterska, kurator, arbetsterapeut och sjukgymnast. Teamarbete
inom den egna verksamheten och över huvudmannagränser är en förutsättning för
att säkerställa den demenssjukes vårdkedja samt för samordning av vårdplanering
och av sociala insatser.
Utbildning
För att kunna bedriva en god vård och omsorg om personer med demenssjukdom
behövs kunskaper och kompetens på alla nivåer. Kunskapen behövs för
övergripande styrning och ledning samt för utredning och myndighetsbeslut enligt
gällande lagar. Den ansvarige enhetschefen i en verksamhet behöver kunskap,
men framförallt behöver personal, som arbetar direkt i verksamheten med hälsooch sjukvård och omsorg om personer med demenssjukdom, tillräcklig kunskap
och kompetens. Även biståndshandläggarens kompetens om hur
demenssjukdomar påverkar en människas vardag är av stor vikt för att vården ska
kunna utformas på bästa sätt.
All erfarenhet visar på, att vården och omsorgen kan förbättras med hjälp av
kontinuerlig utbildning och träning av personalen, medan enstaka insatser har
sämre effekt. Det finns också ett tydligt forskningsstöd för att utbildning
13
kombinerad med praktisk träning, handledning och feedback som bedrivs
långsiktigt har bäst effekt.
Målsättningen är att alla som möter personer med demenssjukdom ska ha
grundläggande kunskap om demenssjukdomar, deras konsekvenser och om
målgruppens specifika behov. Demens-ABC är en interaktiv utbildning som finns
tillgänglig på Svenskt Demenscentrums hemsida. I utbildningen konkretiseras de
nationella riktlinjerna för demens. Utbildningen kan ses som en första
introduktion till kunskap om demens som all personal bör genomgå. Den är också
lämplig för anhöriga.
Personal som arbetar i verksamheter som är specifikt inriktade gentemot personer
med demenssjukdom ska dessutom utveckla en mer fördjupad kompetens. I varje
verksamhet och yrkesgrupp bör det också finnas personal med spetskompetens
som kan ge stöd till arbetslaget.
Respektive arbetsgivare har skyldighet att se till att personalen har den kompetens
som krävs för uppgiften och att erbjuda nödvändiga utbildnings- och
fortbildningsinsatser. Därtill bör huvudmännen samverka och erbjuda gemensamt
utformade utbildningar för alla i länet som arbetar med personer med
demenssjukdom.
Tidig social utredning och regelbunden
strukturerad uppföljning
Tidig social utredning
En social utredning görs enligt SOL (Socialtjänstlagen) eller LSS och syftar till att
upptäcka vilket hjälpbehov som finns. I utredningen ingår att en handläggare för
SOL eller LSS gör hembesök, vid behov tillsammans med
demenssjuksköterska/distriktssköterska eller annan profession. Ofta finns behov
av insatser enligt SOL, till exempel hemtjänst, dagverksamhet, ledsagning,
trygghetslarm och matdistribution. Det är viktigt att ta god tid på sig vid dessa
hembesök för att kunna få en klar bild av personens situation och vilket
hjälpbehov han eller hon har.
Den demenssjukes möjlighet att påverka sin kommande omsorg och omvårdnad
ökar om den sociala utredningen genomförs tidigt. Demenssjukdom i sig kan
senare medföra att personen inte alltid kan ge uttryck för sin vilja, sina behov och
sina önskemål på ett adekvat sätt. Det kan vara svårt att förstå och tolka den
demenssjukes behov. Den demenssjuke kan också ha svårt att ta till sig
information. Det är därför angeläget att handläggaren har tillräckliga kunskaper
om olika demenssjukdomar och deras konsekvenser. Kunskap behövs även om
hur man bemöter och samtalar med den demenssjuke i olika skeenden av
sjukdomen och i olika situationer.
14
När det gäller yngre personer behövs ibland kontakt med en LSS-handläggare.
Dessa handläggare gör utredningar för personer under 65 år som tillhör en av de
tre målgrupper som kan beviljas insatser enligt LSS. Det är särskilt viktigt med
tidig vårdplanering för de yngre som utreds enligt LSS, eftersom utredning inför
LSS-beslut är en tidskrävande process. För dessa utredningar krävs det läkarintyg
som tydlig anger att det handlar om en bestående hjärnskada som förvärvats i
vuxen ålder.
Efter att insatser beviljats enligt SOL, ska aktuell verksamhet upprätta en genomförandeplan tillsammans med den demenssjuke, en kontaktpersonal samt
eventuell anhörig. Av vårdplanen/genomförandeplanen ska det tydligt framgå vad
som ska göras och på vilket sätt den demenssjuke behöver få stöd för att
kompensera för konsekvenserna av sjukdomen och för att kvarvarande förmågor
ska kunna bibehållas så länge som möjligt. I planen ska även planering av
individuella och gemensamma aktiviteter ingå. En nedtecknad levnadsberättelse
är ett viktigt hjälpmedel för att planera en personcentrerad vård och omsorg. Både
den biståndsbedömda delen och genomförandeplanen ska regelbundet följas upp
och omprövas. Det ska också framgå vem/vilka som ansvarar för uppföljningen.
Målet med den vård och omsorg som ges är att den enskilde, så långt det är
möjligt, ska få bibehålla sin självständighet och ha en meningsfull tillvaro i sin
invanda miljö. Personer med demenssjukdom i senare stadier har ofta svårt att
själva uttrycka hur de mår. Effekterna av individuellt planerade aktiviteter och
omvårdnadsåtgärder som syftar till att öka livskvaliteten kan då med fördel
följas/utvärderas med hjälp av skattningsverktyget Qualid som finns på Svenskt
demenscentrums hemsida.
Regelbunden årlig uppföljning
Vårdcentralerna har oftast ansvar för uppföljningen av de demenssjuka under
sjukdomens olika stadier och vårdcentralernas sätt att fungera är avgörande för en
effektiv och god demensvård – alltifrån de initiala symtomen till slutstadierna av
sjukdomen på ett särskilt boende. På det särskilda boendet görs uppföljningen av
ansvarig läkare, tillsammans med sjuksköterska och arbetsterapeut på boendet.
En regelbunden (minst årlig) medicinsk och social uppföljning av personer med
demenssjukdom kan, enligt mångårig beprövad erfarenhet, vara förebyggande mot
ytterligare sjuklighet och demenssjukdomens konsekvenser. Denna uppföljning,
som ska göras oavsett boendeform, syftar till att bedöma sjukdomen och dess
konsekvenser – medicinskt inklusive översyn av läkemedel, funktionellt, socialt
och omvårdnadsmässigt. En gemensam bedömning, där företrädare för den
landstingsdrivna hälso- och sjukvården och kommunens handläggare samverkar,
är oftast en förutsättning för att personen ska få sina samtliga behov tillgodosedda.
För att säkerställa en god helhetsbedömning, ingår som regel också ett samtal med
anhörig.
15
Utifrån den samlade bilden görs ytterligare en bedömning av funktion och
eventuellt omsorgsbehov. Vid behov initieras ny vårdplanering eller vidtas
ytterligare åtgärder.
Läkemedelsbehandling
Idag finns det två typer av läkemedel, kolinesterashämmare (Aricept, Exelon,
Reminyl) och glutamathämmare (Ebixa), som är godkända för symtomatisk
behandling av Alzheimerdemens.
Det är inte möjligt att förutsäga vilket läkemedel som ger den bästa effekten för en
viss patient. Det finns farmakologiska skillnader mellan preparaten som är
teoretiskt intressanta, men det har inte övertygande visats att dessa är kliniskt
relevanta. Medicineringen botar inte sjukdomen, bromsar inte upp den och
förlänger heller inte överlevnaden, men den kan påverka dess förlopp så att
viktiga ADL-funktioner och kognition förbättras eller bibehålls längre och så att
den upplevda anhörigbördan minskar. Inför behandling bör man dämpa
orealistiska förhoppningar och informera om att den grundläggande verkan av
läkemedlet är symtomlindring under begränsad tid.
Alzheimers sjukdom
Behandling med kolinesterashämmare ska erbjudas vid mild till måttlig
Alzheimers sjukdom. Behandling kan påbörjas oavsett ålder om vederbörande,
efter etiska och medicinska överväganden, bedöms vara i ett tillstånd där det finns
skäl att försöka bevara funktionsnivån. Behandling förutsätter uppföljning av
effekten, av dos och av välbefinnande, lämpligen minst en gång om året efter det
att medicineringen är inställd. EKG-kontroller görs vid behov.
Behandling bör övervägas även vid demensbild som talar för Alzheimers sjukdom
där utredningen ger belägg för samtidig cerebrovaskulär skada.
Vid medelsvår till svår grad av Alzheimers sjukdom, när flertalet patienter redan
bör ha en pågående medicinering med en kolinesterashämmare, kan försämringen
försöksvis motverkas med dosökning följd av utvärdering såsom tidigare.
Vid ytterligare försämring, kan tilläggsbehandling med memantin vara ett
alternativ. Behandlingen får fortgå om patienten visar en förbättring inom tre
månader, annars avslutas den. För patienter med svår demenssjukdom är
betydelsen av trygg och säker omvårdnad klart överordnad behovet av
demensläkemedel.
16
Utvärdering av läkemedelsbehandling
Underlag för bedömning av behandlingseffekt erhålles säkrast efter cirka 12
månaders medicinering.
Någon exakt mall för uppföljning finns inte, men en initial bedömning av om
patienten tolererar läkemedlet bör göras efter cirka en månad när dosen ökas,
ibland av praktiska skäl efter 3 veckor, om patienten bor på en ort där apoteket
måste beställa hem nästa tablettstyrka. Ofta kan den initiala bedömningen ske
telefonledes. Det kan vara lämpligt med ytterligare en telefonkontakt för att följa
upp att patienten tolererat dosökningen.
Efter 2-5 månader görs en första klinisk utvärdering, vid behov med somatiskt
status och EKG. Uppgifter inhämtas om medicineringen, om hur sjukdomen
påverkat familjen och om ytterligare behov finns av förmedling av stödinsatser
från kommunen.
Vid den andra utvärderingen, oftast efter12 månaders behandling, görs en
helhetsbedömning inklusive ADL och eventuella beteendeförändringar samt en
kognitiv testning (MMT, klocktest). MMT kan i vissa fall, speciellt vid
framskriden sjukdom, vara oetiskt varför man då bör avstå. Särskild tyngd bör
fästas vid helhetsbedömningen (verktyg – Uppföljning).
Utvärdering/uppföljning ska göras regelbundet, årligen eller oftare om
medicinändringar eller andra förhållanden kräver det. En patient som inte svarar
på ett preparat i adekvat dos, kan visa sig ha god effekt av en annan
kolinesterashämmare.
Bedömning av behandlingslängd och utsättningsförsök
Medicinering av Alzheimers sjukdom kan ha effekt även i ett relativt sent stadium
av sjukdomen och patienter kan ha nytta av medicinering under många år. När
patienten trots medicinering, och dosjustering ändå försämras kan utsättning av
läkemedlet – direkt och utan nedtrappning - vara ett sätt att pröva dess effekt.
Utsättningsförsök ska alltid följas av en systematisk utvärdering inom 2-4 veckor.
Om ingen försämring (försämring av kognition, av ADL förmåga eller tilltagande
BPSD) ses inom observationstiden, så kvarstår utsättningen annars återintrappas
medicinen.
Aktuella läkemedel – en utförligare beskrivning av läkemedelsbehandling finns i
fördjupningsdelen. Där finns också läkemedelskommitténs rekommendationer.
Aktiviteter, fysisk träning och hjälpmedel
Dagliga aktiviteter
Vid framskriden demenssjukdom är det av största vikt att få behålla sin fysiska
förmåga och att få fortsätta med fysisk aktivitet så långt det är möjligt. Alla ska ha
rätt till individuellt anpassade aktiviteter inklusive fysisk aktivitet.
17
Promenader och utevistelse ger både fysisk aktivitet och en känsla av sammanhang. I särskilda boenden är det viktigt att fysisk aktivitet kommer in som en
naturlig del i vardagen, till exempel genom att det erbjuds en utemiljö med
exempelvis trädgård, promenadgångar etc.
Ledsagning och andra sociala insatser beviljas av handläggare utifrån behov. Vid
beviljad ledsagning har den demenssjuke till exempel möjlighet att få komma ut
på promenader, gå på konditori, göra inköp, få sällskap till och från olika
aktiviteter m.m.
Fysisk träning
Personer med demenssjukdom omfattas av samma hälsorekommendationer
avseende fysisk aktivitet som friska, dvs. 30 minuters lätt konditionsträning, minst
5 dagar i veckan. Personer med demenssjukdom har samma behov av fysisk
aktivitet som friska personer, men klarar ofta inte av att genomföra detta på egen
hand. Anpassad fysisk aktivitet för att förebygga funktionsnedsättning kräver väl
valda aktiviteter samt instruktion och anpassning till den enskilda individen. För
att kunna individanpassa den fysiska träningen krävs, vid demenssjukdom, extra
god kännedom om personen och dennes funktionsnedsättningar. Det krävs också
god kommunikation mellan den demenssjuke, anhöriga och aktuell personal.
Inom hälso- och sjukvården i Sörmland kan ett flertal yrkeskategorier (läkare,
sjukgymnast, arbetsterapeut, sjuksköterska, kurator) skriva recept på fysisk
aktivitet, så kallat FAR-recept, och det kan vara ett av flera sätt att främja fysisk
aktivitet. Andra sätt kan vara att ge möjlighet till deltagande i speciella
träningsgrupper på ett boende eller vid en dagverksamhet. Det är också möjligt att
remittera personen ifråga till en sjukgymnast. Vad gäller FAR-recept, finns boken
FYSS (fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling) utgiven av
Statens Folkhälsoinstitut där olika sjukdomar beskrivs och där förslag på lämpliga
fysiska recept för sjukdomarna ges.
Hjälpmedel och teknologi
Vid minnesutredning och vid fastställande av demensdiagnos bör en bedömning
ske av eventuellt behov av hjälpmedel och bostadsanpassning.
Hjälpmedel som kan vara aktuella är dels specifika hjälpmedel för kognitiva
funktionsnedsättningar, dels hjälpmedel för nedsatta fysiska funktioner (syn,
hörsel, förflyttning, hygien osv.). Det är viktigt att introducera kognitiva
hjälpmedel tidigt, då inlärningen går lättare i tidigare stadier. Därmed blir
vinsterna större för den demenssjuke och dennes anhöriga, vid mild och måttlig
demens.
18
I Sörmland finns ett regelverk med en sortimentsförteckning som avgör vilka
hjälpmedel man kan få för utlåning/utprovning. Förteckningen justeras regelbundet. Inom området kognitiva hjälpmedel sker en snabb utveckling och
sortimentet utökas undan för undan. Egenavgifter förekommer för en del av dessa
hjälpmedel, exempelvis för tidshjälpmedel. Alla har rätt till information om att det
finns hjälpmedel och vilka som kan erbjudas.
Arbetsterapeuter och sjukgymnaster i kommuner och landsting har ansvar för
utprovning av dessa hjälpmedel och för utfärdande av intyg för bostadsanpassning. För vissa hjälpmedel ansvarar istället sjuksköterskor i kommuner och
landsting.
Vid utprovning av olika individuella, personliga trygghetslarm såsom passagelarm
eller påkallningslarm, ska en laglig och etisk prövning ske, då tekniska lösningar
inte får innebära olagligt tvång och att lösningarna är etiskt försvarbara. Larm är
ett hjälpmedel och får inte användas för att minska personalbemanningen så att
kvaliteten i vården försämras.
Reminiscense, validation och realitetsorientering
Reminicense, validation och realitetsorientering är specifika behandlingstekniker
som utgår från de svårigheter man har som demenssjuk, det vill säga svårigheter
att orientera sig, att minnas och att upprätthålla bilden av sig själv och sin
livshistoria. Det vetenskapliga underlaget för effekterna av metoderna som
behandlingstekniker är svagt, men metoderna är viktiga som bemötandetekniker
och förhållningssätt.
Realitetsorientering är en metod för att försöka hjälpa personer med demenssjukdom att bli mer medvetna om vem man är och om tid och rum. Genom att
samtala om årstid, årtal, månad och aktuella händelser försöker man stärka
tidsuppfattningen hos personen.
Studier av betydelsen av reminiscense har visat på att personer med demenssjukdom kan bli lugnare och kommunicera bättre med andra. Studier har även
visat att personal får möjlighet att lära känna personen bättre och får ökad
förståelse för dennes livssituation. Metoden kan framförallt fungera bra som
social aktivitet inom demensvård, även om den som behandlingsteknik har en
lägre rekommendation. Syftet med reminiscens är att väcka minnen till liv genom
att arbeta med hågkomster eller genom att stimulera olika sinnen.
Validation kan beskrivas som en teknik och ett sätt att förhålla sig till personer
med framförallt svår demenssjukdom. Förhållningssättet har till syfte att bekräfta
de känslor som personen uttrycker utan att värdera dem. Bekräftelsen ges med
ord, beröring och kroppsspråk. Vårdaren måste sätta sig in i och acceptera den
demenssjukes upplevelse av verkligheten även om den ligger många år tillbaka i
tiden.
19
Konfusion vid demenssjukdom
Konfusion, delirium eller förvirringstillstånd definieras som ett akut, i regel
övergående, tillstånd av kognitiv svikt. Det är inte en sjukdom i sig, utan ett
symtom på grund av cerebral insufficiens och det behöver inte vara frågan om en
underliggande demenssjukdom. Samma symtombild med konfusion kan ses till
exempel hos barn som yrar av hög feber, vid alkoholdelirium, vid CVLinsjuknande, postoperativt och vid infektionssjukdomar. Konfusion är en vanlig
orsak till beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD). Kännedom om
förekomsten av eventuell samtidig demenssjukdom eller psykiatrisk sjukdom är
väsentlig för rätt diagnos och behandling. Det förekommer ofta att symtom på
demenssjukdom eller BPSD tolkas som ett akut förvirringstillstånd och som
därmed felaktigt förväntas avklinga, med eller utan medicinering.
Differentialdiagnoser är demenssjukdom, agiterad depression och mani.
Konfusion är mycket vanligt, både i hemmiljö och inom sjukvård och omsorg,
även om det i hög omfattning (50-70 %) förblir odiagnostiserat. Tillståndet
medför hög risk för medicinska komplikationer och för förlängda vårdtider. I
obehandlade fall, liksom vid felaktig medicinering avsedd just för att häva
konfusionen, kan det leda till döden.
Det är nödvändigt att ha inhämtat information om det kognitiva utgångsläget för
att kunna veta vilken nivå man kan förvänta sig när konfusionen avklingat.
Orienteringsförmågan återkommer till exempel inte, oavsett åtgärder och
medicinering, om den på grund av demenssjukdom inte fanns där före insjuknandet i konfusion.
Genes
Genesen är oftast multifaktoriell och risken för konfusion ökar starkt med
stigande ålder. Konfusionstillstånd kan utlösas av vad som förefaller vara
obetydliga påfrestningar som ”banala” infektioner, trötthet, smärta eller av
stressen av ett miljöombyte likaväl som av livshotande tillstånd. Andra
riskfaktorer – se fördjupningsdelen.
Symtom
Den vanligaste symtombilden med grumlat medvetande och kraftig emotionell
upprördhet/agitation eller inaktivitet bör kunna kännas igen av all sjukvårdskunnig personal. Förloppet vid svår konfusion är ofta typiskt med snabbt
påkommande psykotiska symtom, med dramatiska hallucinationer och vanföreställningar som växlar under och mellan dagar.
Den drabbade befinner sig i ett plågsamt, mardrömsliknande tillstånd som medför
defekt uppmärksamhet med bristande förmåga att orientera sig och att förstå
omgivningen och andras beteende. Nutid, förfluten tid, minnen och framtid
blandas samman.
Vantolkningar av verkligheten leder till oro, ångest och synvillor (hallucinationer). Detta kan medföra antingen avskärmning/hypoaktivitet eller rastlöshet/hyperaktivitet, ofta omväxlande med varandra. I svårare fall uppträder
20
hänsyftnings- och förföljelseidéer (paranoia). Tanke och talförmåga är splittrad
och oorganiserad, utan sammanhang eller logik och omöjlig att följa.
Den sjuke förmår inte fokusera tillräckligt eller byta tankegång och blir på en
gång både okoncentrerad och persistent (vidhäftande). Sömn och vakenhets
cykeln är störd med sömnlöshet, omvänd dygnsrytm, nattlig förvärrning av
symtom eller mardrömmar.
Utredning och åtgärder för att bedöma och åtgärda bakomliggande orsaker till
symtomen
Det krävs en noggrann kartläggning av vad som föregått insjuknandet, av
symtomen inklusive vilken tid på dygnet de uppstår och av vad de utlöses. En
noggrann läkemedelsanamnes är av allra största vikt!
1. Identifiera och åtgärda underliggande/utlösande tillstånd; kroppslig sjukdom, biverkningar inklusive läkemedelseffekter som hypotoni, bradykardi
osv, överdosering/förgiftning, abstinens till exempel vid utsättnings
symtom av medicin.
2. Modifiera faktorer som sänker tröskeln för kognitiv svikt; se över hela
läkemedelslistan och sätt ut alla icke-livsnödvändiga läkemedel som kan
tänkas bidra till konfusion. Antikolinerga effekter är vanliga utlösande
faktorer, men andra mekanismer är också möjliga.
3. Omvårdnadsåtgärder för minskad stress; lugn och realitetsförankrande
kontakt, rofylld miljö, tydlig dygnsrytm, lugna enkla förklaringar ”synerna
du har fått beror på infektion och kommer att gå över”, lugnande beröring
och mänsklig kontakt.
4. Det finns inga specifika läkemedel som botar konfusion, eftersom de utlösande faktorerna varierar. Symtomlindrande lugnande psykofarmaka
behandling kan dock behövas. I de flesta fall avtar symtomen inom något
eller några dygn efter det att orsaken åtgärdats, men de kan kvarstå upp till
ett par veckor.
Farmakologisk behandling
I en ohållbar vårdsituation och när omvårdnadsinsatser visat sig vara otillräckliga
måste farmakologisk behandling prövas. Man bör då vara medveten om att risk
finns för att konfusionssymtomen döljs, så att ytterligare försämring av utlösande
faktorer inte uppmärksammas.
Behandling med såväl neuroleptika som sederande läkemedel förutsätter kort
behandlingstid och utvärdering av effekt efter högst två veckor samt att man
regelbundet tar ställning till utsättning eller dosminskning.
21
Beteendemässiga och psykiska symtom vid
demenssjukdom (BPSD)
BPSD (Behavioural and Psychological Symtoms in Dementia) är ett internationellt numera vedertaget – om än ibland ifrågasatt – begrepp som lanserades
av IPA (International Psychogeriatric Association) som ett samlingsnamn för
olika symtom som vanligen förknippas med demenssjukdomar i deras olika
stadier. Någon gång under sjukdomsförloppet uppvisar nio av tio personer med
demenssjukdom BPSD. Symtomen orsakar lidande för personen med
demenssjukdom och de är ofta svåra att möta för närstående och vårdpersonal.
Det kan handla om beteendemässiga symtom som aggressivitet, rop och skrik,
vandring, plockande, hamstrande, destruktiv social eller sexuell interaktion, störd
och fragmenterad dygnsrytm eller om psykiska symtom som hallucinationer,
vanföreställningar, ångest eller depression. Fyra olika symtomgrupper har
identifierats: affektiva symtom, psykossymtom, hyperaktivitet och apati.
Förekomsten av BPSD är av betydelse för hur länge den demenssjuke kommer att
kunna bo kvar i sitt hem.
Förutom skadornas lokalisation och bristen på signalämnen finns det en rad
faktorer som är, eller anses vara, av betydelse för utveckling av BPSD. Miljö och
omgivning spelar en stor roll, liksom plötsliga förändringar i patientens
omgivning och kroppslig sjukdom inklusive syn- och hörselnedsättning. Det kan
handla om behov som inte är tillgodosedda eller att patienten upplever smärta, det
kan vara frågan om kommunikationsproblem eller om svårigheter att tolka eller
att orientera sig i den omgivande miljön. Andra faktorer kan utgöras av
orealistiska krav på den demenssjuke eller av brist på meningsfulla aktiviteter. En
vanlig orsak är för hög dos av läkemedel eller läkemedel som ur
biverkningssynpunkt är olämpliga.
De olika symtomen kan ibland ses som naturliga reaktioner hos en person som
kämpar med att förstå och interagera med en omgivning som blivit obegriplig då
minnet och tänkandet sviktar. Det går helt enkelt inte alltid att finna den
bakomliggande orsaken.
En multiprofessionell tolkning av symtomen ska göras med medicinskt,
omvårdnadsmässigt och socialt perspektiv. Därefter upprättas en vårdplan som
omfattar medicinska, specifika omvårdnads- och sociala åtgärder.
Trygghetsskapande närvaro och anpassad aktivitet kan vara avgörande för
symtomkontroll. Vid till exempel vandringsbeteende kan möjligheten till fysisk
aktivitet vara avgörande för att minska symtomen.
Det är viktigt att bemanningen i de särskilda boendena är anpassade till de
boendes behov, speciellt med avseende på personaltäthet och kompetens.
Eventuellt insättande av läkemedel ska ses som ett komplement till
omvårdnadsåtgärder.
22
Sammanfattande praktiska rekommendationer www.lakemedelsverket.se
1. Utredning/kartläggning av symtom, tänkbara orsaker och utlösande moment
samt eventuella pålagrade psykiska eller kroppsliga sjukdomar
Utredningen omfattar vanligtvis fysiskt och psykiskt status och vid behov riktade
undersökningar och provtagning såsom temperatur, urinsticka, blodtryck, puls,
andning, blodsocker. Angående bedömning av smärta - se verktyg Smärtbeteende.
2. Översyn av farmakologisk behandling
Överväg utsättande av läkemedel med potentiellt negativ effekt på centrala
nervsystemet och insättande av behandling för förbättring av den kognitiva
förmågan. Tidigt insatt grundbehandling mot Alzheimers sjukdom kan minska
risken för utveckling av BPSD. Att sätta ut olämpliga eller inaktuella läkemedel är
ofta den mest adekvata farmakologiska interventionen.
3. Optimerad vårdmiljö och bemötande
Tillfredsställande av individens basala behov såsom mat, dryck, sömn, trygghet,
aktivitet och stimulans samt skötsel av basala kroppsliga behov. Symtomen kan
förslagsvis ringas in och åtgärdas med hjälp av Checklista BPSD (se verktyg)

För patienter i eget boende: utbildning/information till
patient, anhöriga respektive andra vårdgivare såsom hemtjänst där demenssköterska/motsvarande spelar en central roll. Coping-stöd för både patient och
anhörig. Avlastning för anhörigvårdare.

För patient i särskilt boende:
utbildning/information/patientrelaterad handledning till personalen. Speciellt
viktig är en god miljö, anpassad aktivitet och rätt bemötande, tillräcklig
personaltäthet och anhörigas medverkan. Det är visat att utbildning och
handledning av personal kan minska den demenssjukes symtom. Läkemedelsbehandling är ett komplement till adekvata omvårdnadsåtgärder.
4. Vid otillräcklig effekt – ställningstagande till farmakologisk behandling
Förekomsten av studier av läkemedelsbehandling är av etiska och praktiska skäl
sparsamt förekommande och vetenskapligt underlag saknas för flertalet
läkemedel. De rekommendationer som ges i fördjupningsdelen (se denna) baseras
på erfarenhet.
Primärvården kan vid behov konsultera Minnesmottagningarna. För närvarande
finns det inte några vårdplatser i länet som är speciellt avsedda för akuta behov av
inläggning på grund av BPSD. Vid utebliven effekt – över- väg remiss till
psykiatrisk klinik.
23
Palliativ vård i livets slutskede
Vård i livets slutskede
Palliativ vård är den vård som, i lindrande syfte, ges vid livets slutskede. Vid
demenssjukdom krävs det palliativa synsättet och dess helhetsbedömning.
Någon bot eller kurativ behandling finns inte. Vården är riktad mot symtomen.
Målet för den palliativa vården är att möjliggöra livskvalitet – också till den
demenssjuke.
Den som bor i särskilt boende befinner sig i tidig fas av palliativ vård. Då
personen försämras och behöver hjälp med all ADL, går hon eller han in i sen fas
av palliativ vård. Studier visar att när den demenssjuke behöver hjälp med all
ADL samt uppvisar tecken till undernäring och viktnedgång trots adekvat hjälp
vid måltider, är den sjuke i livets slutskede.
Ett tvärprofessionellt arbetssätt och samarbete i team gör att kunskaper från
respektive vårdaktör kan användas. Teamarbetet medför också att problem, som
eventuellt uppkommer, lättare kan hanteras och bemästras.
Dagverksamhet och särskilt boende
Dagverksamhet
Dagverksamheter som är specifikt riktade till personer med demenssjukdom ska
kunna erbjudas. Det bör även finnas verksamhet med särskild inriktning på yngre
demenssjuka. Om sådan verksamhet saknas, ska istället individuellt utformade
lösningar tillhandahållas. I de fall en kommun har svårighet att lösa detta på egen
hand, kan samarbete över kommungränser förordas.
Flytt
När en person med demenssjukdom ska flytta till särskilt boende eller mellan
boenden, är det viktigt att förbereda flytten väl. I samband med flyttningar kan
personer med demenssjukdom uppleva förvirring, nedstämdhet, hopplöshet och
känna sig övergivna. Detta kan leda till förtvivlan, ångest, oro och aggressivitet,
vilket kan försöka förebyggas med god planering.
En god planering innebär att information ska ges i god tid och att personen som
ska flytta och dennes anhöriga får möjlighet att besöka boendet. Anhöriga ska ha
fått möjlighet att möblera och ställa i ordning i förväg. En kontaktpersonal ska
utses i förväg och bör vara den som tar emot vid inflyttning.
24
Särskilt boende
Särskilt boende ska beviljas, då den demenssjuke försämrats i sin sjukdom och det
inte längre kan anses skäligt, att den sjuke ska kunna bo kvar i det egna hemmet.
Specifikt inriktade småskaliga boenden, med anpassad miljö för personer med
demenssjukdom, är att föredra.
Den fysiska miljön i det särskilda boendet
Boendemiljön ska vara välplanerad och harmonisk samt fri från störande ljud för
att den ska kännas trygg och upplevas ge välbefinnande. Färgsättning av väggar
och golv samt möblering – i den egna lägenheten, i korridorer och
gemensamhetsutrymmen – ska utformas så att omgivningen blir lätt att tolka och
orientera sig i.
Den psykosociala miljön i det särskilda boendet
Inom både hemtjänst och särskilt boende är det viktigt med en god psykosocial
miljö. Centralt är att skapa en hemkänsla, möjliggöra självbestämmande samt att
inge den demenssjuke en känsla av kontroll. I mötet med personalen ska den sjuke
uppleva sig bli bekräftad, sedd och bemött med värdighet. Det ska finnas tid och
utrymme för meningsfulla aktiviteter och social samvaro. (Verktyg –
Bemötandeplan)
Stöd till anhöriga
”Socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en
närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående som
har funktionshinder.” Lag (2009:549, 5 kap. 10§)
Det ska finnas tillgång till anhörigstöd i länets alla kommuner. Information om
möjligheterna till anhörigstöd ska lämnas till de anhöriga tidigt i sjukdomsförloppet. Informationen bör vara både muntlig och skriftlig. Det skriftliga
materialet ska finnas tillgängligt och kunna lämnas ut från socialtjänst,
vårdcentraler, sjukhusmottagningar m.m. Av det skriftliga materialet ska det
tydligt framgå vilka stödinsatser som finns att tillgå och vart eller till vem man ska
vända sig för att få del av dessa.
Stödet till anhöriga ska finnas med hela tiden, från de första kontakterna med den
demenssjuke ända till slutstadierna av sjukdomen och ges såväl i hemmet som i
det särskilda boendet.
25
Rekommendationer för specifik omvårdnad
Undernäring, nutrition
Socialstyrelsens rekommendationer kring mat, näring och måltider avser personer
med måttlig till svår demenssjukdom, där sjukdomen har gått så långt att han/hon
behöver stöd för att äta. Rekommendationerna gäller både personer med
demenssjukdom som bor hemma med stöd av anhöriga och hemtjänst/hemsjukvård samt personer i särskilt boende. Socialstyrelsen framhåller att
det är viktigt att både personal i hälso- och sjukvård och socialtjänst är
uppmärksamma på hur personen klarar att äta själv. Personens förmåga att äta kan
bedömas med standardiserade formulär. Risk för undernäring ska bedömas genom
en strukturerad riskbedömning och analys av olika faktorer som kan påverka den
demenssjukes risk för undernäring och svårigheter att äta.
För Sörmland finns ”Länsgemensamma rekommendationer för nutrition inom
vård och omsorg med inriktning mot undernäring”, som är framtagna av
Landstinget Sörmland och länets kommuner. Rekommendationerna riktar sig till
all hälso- och sjukvårdspersonal, omsorgspersonal liksom chefer inom kommuner
och landsting i Sörmland. Varje verksamhet ska upprätta rutiner för att följa
rekommendationerna i nutritionsprogrammet.
Registrering i kvalitetsregister
På sikt ska alla verksamheter registrera uppgifter om nutrition i kvalitetsprogrammet Senior alert, som är ett nationellt kvalitetsregister för äldres vård och
omsorg. Risken för undernäring bedöms via bedömningsinstrumentet ”SF MNA”.
Syftet med registret är att förebygga vårdskador. Inom tre områden – nutrition,
fall och trycksår – görs riskbedömningar med vedertagna bedömningsinstrument.
Utifrån bedömning ska åtgärder vidtas för att förebygga vårdskador hos den
enskilde.
Munvård
Dålig tandhälsa hos personer med demenssjukdom kan medföra inte bara smärta
utan också sår i munnen, lunginflammation och undernäring. Muntorrhet och att
ha få tänder ökar risken för undernäring. Det finns speciella problem med dålig
munhälsa vid demenssjukdom. Genom att regelbundet göra strukturerade
bedömningar av munhälsan kan hälso- och sjukvården och socialtjänsten
förebygga, upptäcka och behandla ohälsa i munnen.
Landstinget ansvarar för viss tandvård till äldre och funktionshindrade. Särskilda
riktlinjer finns utarbetade av Tandvårdsenheten, Landstinget Sörmland. Där
framgår vilka grupper som omfattas av tandvårdsstödet. Flertalet av personerna
med demenssjukdom tillhör målgruppen.
26
Urininkontinens
Personer med demenssjukdom löper större risk att utveckla urininkontinens än
andra personer i motsvarande ålder. Risken ökar med sjukdomens svårighetsgrad.
Den vanligaste åtgärden när äldre har problem med urininkontinens är att erbjuda
absorberande produkter som blöjor och sängskydd. Produkterna ska vara
individuellt utprovade (högsta prioritet). Det är viktigt att personer med
demenssjukdom som har svårt att klara toalettbesök på egen hand, får hjälp att gå
på toaletten på regelbundna tider, anpassade efter personens vanor och
blåsfunktion.
Förebygga och behandla förstoppning – icke-farmakologisk
behandling
Risken att drabbas av förstoppning är högre för personer med demenssjukdom än
för friska äldre. Åtgärder för att förebygga förstoppning hos personer med
demenssjukdom är att se till att personen får i sig fiberrik kost och tillräckligt med
vätska, utövar fysisk aktivitet och att han eller hon ges förutsättningar för
individuellt regelbundna toalettvanor. Det finns olika läkemedel mot förstoppning,
men ofta kan man förebygga och/eller avhjälpa problemen utan att använda
läkemedel.
Att förebygga fall
Sörmland har sedan 2007 ett fallpreventionsprogram ”I alla fall”, som tagits fram
på uppdrag från länsstyrgruppen för Närvård i Sörmland. Det har arbetats fram i
samverkan mellan kommunerna och landstinget.
För att förebygga fall, ska preventiva åtgärder genomföras. I detta ingår utbildning
av personalen. Det åligger varje verksamhet att upprätta rutiner för att följa
fallpreventionsprogrammet, upprättade riktlinjer och checklistor.
Fallriskbedömning ska göras med hjälp av bedömningsinstrumentet ”Downton
Fall Risk Index”, vilket ingår i kvalitetsprogrammet Senior alert.
Att förebygga och behandla trycksår
Det är viktigt att använda sig av ett strukturerat riskbedömningsinstrument i
arbetet för att förebygga uppkomsten av trycksår. Risken för att utveckla trycksår
bedöms med hjälp av RBT-skalan och Nortonskalan som ingår i Senior alert.
Det är viktigt att undersöka huden för att tidigt upptäcka risk för trycksår. När en
anhörig eller i förekommande fall hemtjänst/vårdpersonal hjälper till, bör huden
inspekteras.
27
Risken för uppkomst av trycksår minskar, när bakomliggande orsaker behandlas.
Det minskar lidandet och förbättrar hälsotillståndet hos den demenssjuke. Enkla
medel för att minska risken kan vara:




Registrering av intaget av föda och vätska
Protein- och energirik kost, minska nattfastan
Träning i att ändra kroppsställning, lägesschema
Tryckutjämnande underlag i stol och säng
Fysiska begränsningsåtgärder
Socialstyrelsens föreskrifter om tvångs- och skyddsåtgärder (SOSFS 1980:87 och
SOSFS 1992:17) upphörde att gälla från och med 15 juni 2010. Anledningen till
att föreskrifterna inte längre gäller, är att de skydds- och begränsningsåtgärder
som används idag är sådana att de enligt regeringsformen (RF) kräver stöd i lag.
Något specifikt sådant lagstöd finns inte idag, men arbete pågår med förslag på ny
lagstiftning.
I första hand ska behovet av åtgärder förebyggas. Ju mer innehållsrika dagarna är
för personerna med demenssjukdom och ju mer personcentrerad vården och
omsorgen är, desto mindre brukar fysiska begränsningsåtgärder behövas.
Tvärprofessionell teamsamverkan med etiska diskussioner är väsentlig för att
trygga den enskildes säkerhet samt för att god personcentrerad vård och omsorg
ska ges.
Olika åtgärder kan behöva användas för att skydda individen, men får inte
användas som tvångsåtgärder utan lagstöd. De olika skyddsåtgärderna får inte
användas på grund av för låg bemanning, bristande kompetens eller olämpliga
lokaler. Däremot får de användas som skydd eller hjälpmedel för den enskildes
skull när han/hon samtycker till åtgärden.
Varje ställningstagande till skyddsåtgärd ska föregås av en riskanalys som ska ske
i samråd med legitimerad personal och enhetschef. Resultatet av riskanalysen ska
dokumenteras antingen i patientjournal eller i det sociala dokumentationssystemet, enligt rutiner som varje vårdgivare har upprättat. Även
ställningstagande till att inte vidta skyddsåtgärd ska dokumenteras.
Varje vårdgivare ska upprätta rutiner för hur skydds- och begränsningsåtgärder
hanteras och vem som ansvarar för vad.
Att förhindra vanvård
Personer med demenssjukdom är ofta beroende av andra för att klara sitt dagliga
liv. De har ofta nedsatt förmåga att kommunicera och deras beteende kan ibland
vara påfrestande för omgivningen. Detta bidrar till att personer med
demenssjukdom är i ett utsatt läge med ökad risk att utsättas för fysiskt våld eller
annan vanvård.
28
Den som arbetar med vård eller omsorg för äldre och funktionshindrade är skyldig
att anmäla om han/hon upptäcker övergrepp eller brister i vården eller omsorgen
(Lex Sarah, Lex Maria). Varje vårdgivare ska ha tydliga rutiner/system för
rapportering, anmälan, utredning enligt respektive lag.
Anmälningsskyldighet och intyg
Vapen
Läkare som bedömer att en patient av medicinska skäl är olämplig att inneha
skjutvapen, skall omedelbart anmäla detta till polismyndigheten. När en sådan
anmälan sker, ska skälen till detta journalföras och patienten informeras om att
anmälan är gjord.
Demenssjukdom innebär att en patient är olämplig att inneha skjutvapen. I
anmälan bör klart framgå att patienten är olämplig att inneha vapen. Innehav av
vapen är inte förenligt med en varaktig nedsättning av kognitiva funktioner som
uppmärksamhet, reaktionsförmåga, simultankapacitet, uppfattnings- och
igenkänningsförmåga, rumsorientering, minne, tidsuppfattning, praktisk förmåga,
planeringsförmåga och omdöme. Var god se fördjupningsdelen.
Körkort och demens
Läkare har skyldighet att bedöma symptom ur trafiksäkerhetssynpunkt och läkare
är skyldiga att anmäla patienter som av medicinska skäl bedöms vara ”olämpliga”
att inneha körkort (verktygen Körkortsbedömning och Kognition och
trafiksäkerhet). Det kan tolkas som en skärpning jämfört med Vägverkets tidigare
föreskrifter som talade om ”uppenbart olämpliga”.
Det finns också en ny bestämmelse om att läkare har möjlighet men inte skyldighet att anmäla den patient som motsätter sig utredning för att ta reda på om
olämplighet föreligger. Detta gäller om läkare bedömer att det är sannolikt att
olämplighet föreligger.
När anmälan till Transportstyrelsen görs, ska läkaren underrätta körkortsinnehavaren muntligen eller skriftligen. Detta kan gärna ske vid ett möte där
anhöriga är med. Såväl en anmälan som så kallat muntligt körförbud ska
journalföras.
När det gäller demenssjukdom är körkortsinnehav inte uteslutet i tidiga skeden av
sjukdomen så länge svårighetsgraden kan bedömas som ”lindrig” enligt vad som
sägs i föreskrifternas kapitel 10 3 § Allmänna Råd: ”Demens bör anses som
lindrig om patienten, trots påtagligt försämrad förmåga till aktivt yrkesarbete och
sociala aktiviteter, ändå har förmågan att föra ett självständigt liv med ett
förhållandevis intakt omdöme.”
29
Vid tveksamhet kan remiss skrivas till närmaste minnesmottagning/specialistklinik för hjälp med bedömning av lämpligheten att inneha körkort. Var god se
fördjupningsdelen.
Vårdintyg
Sjukvården förväntas normalt klara patienter med demenssjukdom utanför
tvångsvårdslagstiftningen. Tvångsvård kan emellertid bli aktuell och ett vårdintyg
behöva utfärdas för att adekvat vård ska kunna ges. Det kan till exempel inträffa
vid en pålagrad konfusion med vanföreställningar som medför risk för att
personen skadar sig allvarligt eller vid ett ohållbart utåtagerande beteende. I
lagmotiven står att det är ”ofrånkomligt att också framhålla att en psykisk
funktionsnedsättning som beror på åldrande och som tar sig uttryck i s.k.
åldersdement beteende kan vara så kraftig att begreppet allvarlig psykisk störning
är lämpligt”. De tre grundkriterierna för vårdintyg är att det föreligger en allvarlig
psykisk störning, ett nödvändigt behov av sluten vård och att patienten motsätter
sig vård.
God man eller förvaltare vid demenssjukdom
När det gäller förordnande av god man eller förvaltare, finns det inga särskilda
lagar och regler vad det gäller personer med demenssjukdom utan det handlar om
att tillämpa de principer som gäller alla. Möjlighet finns för äkta makar att för
varandra utföra vissa ekonomiska transaktioner med stöd av äktenskapsbalken.
Om/när kognitionen på grund av demenssjukdom blivit så nedsatt att den
drabbade inte längre kan bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin
person, då kan man behöva hjälp att få sina intressen bevakade av god man eller
av förvaltare.
God man
En god man fungerar som ställföreträdare för den hjälpbehövande. Personen har
kvar sin fulla rättshandlingsförmåga och ska samtycka till den gode mannens
åtgärder, såvida sådant samtycke inte kan inhämtas på grund av den demenssjukes
hälsotillstånd. Samtycke behövs inte för rättshandlingar inom den dagliga
hushållningen, om inte personen invänder mot detta. God man förordnas för att
patienten ska få hjälp med att sköta sina rättsliga och ekonomiska angelägenheter
samt den personliga omvårdnaden. Patienten själv och eventuella anhöriga kan
ansöka om ett sådant förordnande.
30
Förvaltare
En förvaltare förordnas när det inte är tillräckligt med ett godmanskap. Det kan till
exempel vara frågan om att den demenssjuke på grund av sin sjukdom riskerar att
ingå avtal som är skadliga för den demenssjukes ekonomi.
Skillnaden mot ett godmanskap är att förvaltarskapet innebär ett större ingripande
i den enskildes bestämmanderätt. Personen förlorar stora delar av sin
rättshandlingsförmåga och förvaltaren har ensam rådighet över personens
egendom inom ramen för uppdraget.
Det är Tingsrätten som bestämmer om godemans- eller förvaltarskap ska
förordnas, vem det ska vara eller också utser överförmyndaren personen i fråga.
Kvalitet
Kvalitetsindikatorer i de Nationella riktlinjerna
I de Nationella riktlinjerna beskrivs 14 indikatorer (varav åtta är s.k. utvecklingsindikatorer) för uppföljning och jämförelser av vårdens och omsorgens
processer, resultat och kostnader. Arbete pågår för att göra det möjligt att
tillgängliga uppföljningssystem ska kunna följa personen med demenssjukdom
över huvudmannaskapsgränserna.
Indikatorer som är uppföljningsbara med dagens datakällor – redovisas årligen
– se kvalitetsbilaga
 Behandling med demensläkemedel.
 Behandling med antipsykosmedel i särskilt boende.
 Fastställda riktlinjer och rutiner för genomförande av läkemedelsgenomgång
med fokus på uppföljning av behandling med antipsykosmedel hos personer
med demenssjukdom.
 Riktlinjer och rutiner som beskriver hur man identifierar och följer upp
personer med demenssjukdom som riskerar att falla.
 Riktlinjer och rutiner som beskriver hur man identifierar och följer upp
personer med demenssjukdom som riskerar att utveckla eller som redan har
utvecklat trycksår.
 Riktlinjer och rutiner som beskriver hur man identifierar och följer upp
personer med demenssjukdom som riskerar att utveckla undernäring eller som
redan är undernärda.
31
Utvecklingsindikatorer – redovisas årligen på sikt
 Andel med nydiagnostiserad demenssjukdom.
 Andel personer med demensdiagnos som genomgått basal demensutredning.
 Andel personer med demenssjukdom som följs upp minst en gång per år av
hälso- och sjukvården.
 Andel personer med demenssjukdom som följs upp minst en gång per år av
socialtjänsten.
 Andel personer med demenssjukdom i särskilt boende som är anpassat för
personer med demenssjukdom.
 Andel personer med demenssjukdom som vårdats inom akutsjukvård för
höftfraktur orsakad av fall.
 Andel personer med demenssjukdom som har utvecklat trycksår, grad 1–4.
 Andel personer med demenssjukdom som har beviljats dagverksamhet enligt
socialtjänstlagen.
Kvalitetsregister
På sikt bör både kommuner och landsting ansluta till nedanstående register. För
samtliga register där både kommuner och landsting är anslutna gäller att
registrering sker inom respektive ansvarsområde.
Senior alert är ett nationellt kvalitetsregister för äldres vård och omsorg. På sikt
ska alla verksamheter registrera i Senior alert. Syftet med registret är att
förebygga vårdskador. Inom tre områden, nutrition, fall och trycksår, görs
riskbedömningar med vedertagna bedömningsinstrument (SF MNA, Downton
Fall Risk Index samt RBT- och Nortonskalan). Resultatet används för att förebygga vårdskador hos den enskilde. De tre områden som mäts ingår bland de
indikatorer som Socialstyrelsen avser att följa enligt ovan. www.senioralert.se
SveDem är ett kostnadsfritt kvalitetsregister för specialistvård och vårdcentraler,
för att över tid följa personer med demenssjukdom. Registret utvecklas successivt
för att fungera i samklang med de nationella riktlinjerna. Alla verksamheter inom
landstinget ska snarast ansluta sig till registret. När personer som registrerats inom
landstinget flyttar till ett särskilt boende, ska kommunerna lämna uppgifter så att
fortsatt registrering kan ske. www.svedem.se
BPSD-registret är ett kvalitetsregister som håller på att introduceras. Avsikten är
även här att följa symtomen genom hela sjukdomsförloppet, över huvudmannaskapsgränserna, för att på detta sätt inhämta kunskap om tillståndet.
Eventuellt kommer BPSD-registret så småningom att sammanfogas med
SweDem. För närvarande är det önskvärt, men inget krav, att enheter som är
inriktade på demensvård ansluter till registret. www.bpsd.se
32
Palliativa registret, Svenska palliativregistret är ett nationellt kvalitetsregister
som är till för alla som vårdar människor i livets slut. Målet för den palliativa
vården är att möjliggöra livskvalitet – också till den demenssjuke. Deltagande i
registret och återkoppling från detta ger underlag för kontinuerligt
förbättringsarbete. Alla verksamheter bör på sikt ansluta till registret.
www.palliativ.se
Andra kvalitetsindikatorer att redovisa årligen
Lokala rutiner/riktlinjer för vård och omsorg om personer med demenssjukdom
Verksamhetsspecifika rutiner ska utformas för vård och omsorg om personer med
demenssjukdom i alla verksamheter inom kommuner och landstinget som
kommer i kontakt med målgruppen. Rutinerna ska grunda sig på de nationella
riktlinjerna och det länsgemensamma programmet.
I de verksamhetsspecifika rutinerna ska ingå en beskrivning för hur vårdkedjan
säkerställs över verksamhets- och huvudmannaskapsgränserna för personer med
demenssjukdom. Plan för att säkerställa vårdkedjan ska upprättas i samarbete med
berörda vårdgrannar.
Antal personer med demenssjukdom i kommunal verksamhet
Årlig statistik ska sammanställas med angivande av antal personer med
demenssjukdom, inom hemtjänst, hemsjukvård, dagverksamhet och särskilt
boende. För särskilt boende ska särredovisning göra av hur många som bor i
specifikt demensboende.
Kompetensutveckling
Genomförda aktiviteter för kompetensutveckling ska sammanställas årligen inom
respektive verksamhet.
33
Adresser
Svenskt demenscentrum
Gävlegatan 16, 113 30 Stockholm
Te: 08-690 58 00
e-post: [email protected]
Hemsida: www.demenscentrum.se
Demensförbundet
Förbundets kansli: Lundagatan 42 A, 5 tr 117 27 Stockholm
Tel: 08-658 599 20, fax: 08-658 60 68
e-post : [email protected]
Hemsida: www.demensforbundet.se
Alzheimerföreningen i Sverige
Föreningens kansli: Karl XII-gatan 1 Lund
Tel: 046-14 73 18, fax: 046-18 89 76
e-post: [email protected]
Hemsida: www.alzheimerforeningen.se
Länktips
Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom
(2010) www.socialstyrelsen.se
Läkemedelsverket www.lakemedelsverket.se
FASS www.fass.se
FYSS www.fyss.se
Vägverket www.trafiksakerhetsverket.se
Transportstyrelsen www.transportstyrelsen.se
Forum för kognitiva sjukdomar, www.fks.nu.
34
Demensinformation för allmänheten, www.octopus.se
Vårdalinstitutet, www.vardalinstitutet.net
Silviahemmet, www.silviahemmet.se
Demensbutiken, www.demensbutiken.se
Våld mot äldre, www.socialstyrelsen.se/aldre/valdmotaldre
Nutrition inom vård och omsorg i Sörmland,
www.landstingetsörmland.se/PageFiles/4758/L%c3%a4nsgemensamma%20reko
mmendationer%20nutrition.pdf
35
Ordlista
Cerebral
hörande till hjärnan
Genes
orsak, uppkomst, bakgrund
Insufficiens
otillräcklig funktionsduglighet
Kognition
samlingsterm för människans förmåga att lära, tänka och
bearbeta information i hjärnan. De kognitiva funktionerna måste
vara intakta för att man skall kunna leva ett normalt vardagsliv
(Svensk förening för kognitiva sjukdomar)
Lex Sarah
lagen innebär att den som är verksam inom omsorger om äldre
människor (SoL) eller människor med funktionsnedsättning
(LSS) ska vaka över att dessa får god omvårdnad och lever
under trygga förhållanden. Lagen föreskriver också att den som
uppmärksammar eller får kännedom om ett allvarligt
missförhållande i omsorgerna om någon enskild genast ska
anmäla detta, Socialnämnden är ytterst ansvarig. Skriftliga
instruktioner ska finnas som visar vem som tar emot anmälan,
hur anmälan registreras och vem som ansvarar för att utreda
missförhållandena. Den som ansvarar för verksamheten är
skyldig att så snart som möjligt avhjälpa missförhållandet eller
anmäla detta till tillsynsmyndigheten (Socialstyrelsen).
Lex Maria
lagen gäller inom hälso- och sjukvården, det vill säga
verksamheter som omfattas av Hälso- och sjukvårdslagen. Den
innebär att vårdgivare har skyldighet anmäla till Socialstyrelsen
om en patient i samband med hälso- och sjukvård drabbats av
eller utsatts för risk att drabbas av en allvarlig skada eller
sjukdom. Anmälan gäller person eller situation och skickas till
närmaste chef.
Minnesteam
de team som på vårdcentralerna utreder och behandlar personer
med misstänkt demenssjukdom
Minnes-
sjukhusens/specialistklinikernas enheter för utredning och
mottagning
behandling av demenssjukdom
Neglekt
Tillstånd med omedvetenhet om, ibland också förnekande av,
den del av kroppen som är drabbad av ett handikapp
Prevalens
förekomst
36
Verktyg
Bemötandeplan
Checklista demensutredning
Checklista BPSD
Checklista för strukturerad anamnesupptagning
Cornells depressionsskattningsskala
Diagnoskod 1
Diagnoskod 2
FAST
Geriatric Depression Scale (GDS)
Klocktest
Kognition och trafiksäkerhet
Körkortsbedömning
MMT
Smärtbeteende
Symtomenkät
Sammanställning
Uppföljning
Utvärderingsinstrument Qualid
Bilaga
Kvalitetsindikatorer
Projektorganisation
37