UPPSALA UNIVERSITET
Institutionen för arkeologi och antik historia
Antikens kultur- och samhällsliv
KVINNOR I DEN ANTIKA VETENSKAPEN
En social studie från senarkaisk till romersk tid.
Elisabeth Sundström
C-uppsats 10 p
VT 2006
Handledare: Birgitta Leppänen Sjöberg
ABSTRACT
Sundström, E., 2006. Kvinnor i den antika vetenskapen. En social studie från senarkaisk till
romersk tid. Women in antique science. A social study from late archaic to roman time. Clevel paper in Classical Archaeology and Ancient history, Uppsala University.
The aim of this thesis is to investigate the social status of women in ancient science, from late
archaic to roman time. Although gender studies have become more popular in the last two
decades, few scholars have shown interest in women in ancient science and particularly in the
social status and the role in the society for these women. By studying antique literary sources,
inscriptions and modern studies about gender and society in antiquity, I will discuss possible
roles in the society for the women acting in the spheres of philosophy and medicine during
antiquity.
Elisabeth Sundström, Department of Archaeology and Ancient History, Uppsala University,
Box 626, SE-751 26 Uppsala, Sweden.
Keywords: Women; Antiquity; Science; Philosophy; Medicine; Social status.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 INLEDNING............................................................................................................... 1
1.1
1.2
1.3
1.4
SYFTE OCH METOD ............................................................................................... 1
DEFINITIONER ........................................................................................................ 1
FORSKNINGSHISTORIK ........................................................................................ 2
ANTIKA KÄLLOR OCH KÄLLKRITIK................................................................. 3
2 KVINNOR I DEN ANTIKA VETENSKAPEN....................................... 4
2.1
FILOSOFI (MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK) ...................................... 4
2.2
MEDICIN................................................................................................................... 5
2.3
UTBILDNING ........................................................................................................... 6
2.3.1
Klassisk/hellenistisk tid...................................................................................... 6
2.3.2
Romersk tid ........................................................................................................ 7
3 ANTIKA KÄLLOR TILL KVINNOR I VETENSKAPEN ............... 8
3.1
3.2
TEXTMATERIAL ..................................................................................................... 8
INSKRIPTIONER.................................................................................................... 11
4 ANALYS OCH DISKUSSION....................................................................... 13
4.1
4.2
4.3
4.4
4.5
4.6
4.7
FÖRDELNING MELLAN VETENSKAPSOMRÅDENA ..................................... 13
KÄLLORNA............................................................................................................ 13
OFFENTLIGT - PRIVAT........................................................................................ 14
GEOGRAFISK HÄRKOMST ................................................................................. 17
SOCIAL BAKGRUND............................................................................................ 17
FAMILJEBAND ...................................................................................................... 19
VETENSKAPSKVINNORNAS UPPGÅNG OCH FALL...................................... 21
5 SAMMANFATTNING ....................................................................................... 21
6 LITTERATUR- OCH KÄLLFÖRTECKNING ..................................... 23
6.1
6.2
6.3
ANTIKA KÄLLOR ................................................................................................. 23
MODERNA KÄLLOR ............................................................................................ 23
ILLUSTRATIONER................................................................................................ 24
7 APPENDIX: Kvinnor i den antika vetenskapen ..................................... 25
1
1 INLEDNING
Kvinnornas status i det antika samhället är ett ämne som på senare år har intresserat allt fler
och fått större plats inom antikstudiernas ramar. Ofta rör intresset kvinnornas situation i deras
”egna” domäner, d.v.s. inom hemmets ramar, och mycket sällan har man gjort en jämförelse
mellan män och kvinnor i samma situation. Förmodligen beror detta på att män och kvinnor
nästan aldrig befann sig på samma plats i samhället, med någorlunda jämförbara sysslor.
Genom att studera vetenskapen under antiken kan vi dock närma oss ett område där det
förekom både män och kvinnor, och där de verkar ha spelat på relativt liknande arenor inom
respektive fält.
1.1 SYFTE OCH METOD
Med denna uppsats vill jag ställa fokus på de kvinnor som gav sig in i en sfär i samhället till
största del befolkad av män, nämligen vetenskapen. En tyngdpunkt i arbetet kommer att
läggas på att försöka redogöra för dessa kvinnors situation i samhället, hur de levde och
vilken bild av dem som förmedlades av de uteslutande manliga historikerna och berättarna.
Genom studier av både moderna och antika källor kommer jag att presentera ett material med
kvinnor som verkade inom vetenskapen under antiken, från sen arkaisk tid genom klassisk
och hellenistisk tid till romersk. Som ett stöd till tolkningen av de antika källorna kommer jag
också att inkludera moderna studier kring socialt liv i antiken, främst i det klassiska Grekland.
1.2 DEFINITIONER
Vetenskapen kommer i denna uppsats att ha en mycket bred definition, med innebörden
intellektuellt arbete, eller arbete som krävde en mer teoretisk utbildning. I vetenskapsområdet
kommer jag att inkludera dels de olika filosofiska skolorna som behandlade allt från vad vi
idag betraktar som filosofiska frågor, dels naturvetenskap som matematik och astronomi. Vad
gäller den medicinska delen så kommer jag att räkna dit de som omnämns som ”läkare”, men
även de som omnämns som gynekologer och barnmorskor. Gränsen mellan gynekolog och
barnmorska är dock något vag, och tolkas olika av olika forskare, både när det gäller de
egentliga arbetsuppgifterna och översättningen av orden från grekiska. Det råder en
någorlunda allmän åsikt om att barnmorska var ett yrke som inte krävde formell utbildning,
medan en gynekolog behövde mer inlästa kunskaper för att kunna utöva sitt yrke. Jag väljer
2
att inkludera båda i vetenskapsdefinitionen eftersom många tvistar om de grekiska ordens
rätta betydelse, och jag själv inte kan ha någon språklig åsikt i ämnet.
1.3 FORSKNINGSHISTORIK
Tyvärr är det nödvändigt att konstatera att de vetenskapliga skrifter och verk författade av
kvinnorna som verkade inom vetenskapen under antiken antingen helt har gått förlorade, finns
bevarade mycket fragmentariskt eller endast är citerade genom andra källor. Dock anser jag
inte detta utgöra ett problem för denna uppsats, eftersom den inte främst kommer att analysera
deras forskning och verk, utan snarare det faktum att dessa kvinnor alls existerade, deras plats
och status i samhället, och samtidens syn på dem samt förmedlandet av den.
Den forskning som hittills har gjorts om kvinnor i vetenskapen under antiken är snarare
bred än djup. Det finns åtskilliga biografier som mer eller mindre översiktligt listar kvinnor
inom vetenskapen från antiken till våra dagar.1 Dessa är användbara främst för att hitta kortare
beskrivningar om de kvinnor som verkade inom vetenskapen under antiken, men även för att
finna andra, mest antika, källor till fakta kring deras liv och verk. I övrigt är materialet mycket
begränsat vad gäller forskning kring dessa kvinnors liv. Undantag finns dock, exempelvis har
Hypatia av Alexandria (född kring 370 e.Kr.) rönt betydligt mer intresse i vår tid än andra
kvinnliga vetenskapsprofiler. En möjlig förklaring till detta är källmaterialets karaktär,
Hypatia levde ett händelserikt liv och kring henne finns många historier bevarade. Dock är det
viktigt att komma ihåg att många fler kvinnor som verkade inom den antika vetenskapen finns
omnämnda i antika källor, kanske inte med lika dramatiska livsöden som Hypatia, men ändå i
en kontext av intressant information.
Trots det relativt rika utbudet av översiktliga biografier som listar kvinnorna inom den
antika vetenskapen har frågan om deras situation i samhället och varför de kunde ge sig in i
en så mansdominerad värld engagerat få. Många tycks betrakta dessa kvinnor som ett
naturligt undantag från regeln, och nöjer sig ofta med den förklaringen.
Som utgångspunkt och grund för uppsatsen kommer jag att använda Technikai kai
Mousikai: The education of women in the 4th century and in the Hellenistic period av Sarah
B. Pomeory. Möjligheten för kvinnor att skaffa sig samma utbildning som männen måste ses
som en nödvändig förutsättning för att kvinnorna senare i livet kom att ägna sig åt vetenskap.
I Pomeroys uppsats beskrivs tämligen noggrant huruvida och vilken sorts utbildning
kvinnorna fick i Grekland under 400-talet och hellenistisk tid. Med tanke på Pomeroys
1
Alic 1986; Herzenberg 1986; Ogilvie 1986.
3
gedigna bakgrund i antik kvinnoforskning kommer jag även att använda mig av andra av
hennes böcker som grundligt beskriver kvinnors situation i det antika samhället, Goddesses,
whores, vives and slaves: Women in classical antiquity (1975), Women in Hellenistic Egypt:
from Alexander to Cleopatra (1984), Families in classical and hellenistic Greece:
Representations and realities (1997) samt Spartan Women (2002).
1.4 ANTIKA KÄLLOR OCH KÄLLKRITIK
En viktig del av uppsatsen kommer att bestå av studier av antika källor där kvinnor i
vetenskapen omnämns. Ofta är de antika källorna där kvinnor inom vetenskapen finns
nämnda av betydligt senare datum än när kvinnorna ifråga själva levde. Detta utgör
naturligtvis ett problem, och man bör vara försiktig med att för bokstavligt tolka t.ex.
specifika händelser som återberättas. Källorna har ju också genomgått åtskilliga redigeringar
fram till våra dagar, och kan i värsta fall vara en mer eller mindre diffus skugga av sin
ursprungliga form.
En fråga man bör ställa sig när man studerar de antika källorna är varför dessa kvinnor
överhuvudtaget omnämns, och hur just dessa från början har hamnat i materialet. Denna fråga
blir exempelvis aktuell när man studerar den mängd av intelligenta kvinnor som
uppenbarligen fanns inom den pytagoreiska skolan. Har dessa kvinnor lyfts ut som speciellt
viktiga i glansen av Pytagoras? Och har vi i ett senare skede vid redigering av texten valt att
föra deras namn vidare just på grund av detta? Något att beakta är också vad som finns skrivet
om dessa kvinnor, och varför just detta är nedtecknat. Alic nämner att de antika och medeltida
historikerna var betydligt mer intresserade av hur dygdiga deras kvinnliga litterära objekt
framstod än den intellektuella förmåga som dessa kvinnor hade besuttit. Ofta hör vi åtskilligt
mer om Theanos, Aspasias, Lastheinas och Leontiums sexuella eskapader än om vad de
egentligen åstadkom inom vetenskapen.2
Naturligtvis bör vi också vara medvetna om hur vi själva tolkar det material som finns att
tillgå. Exempelvis så färgar vår syn på vad vetenskap är idag hur vi ser på det vi kan gruppera
som vetenskap under antiken. Därför har jag i denna uppsats valt att ha en mycket bred
definition vad gäller vetenskap, en definition som kanske snarare skulle kallas intellektuellt
arbete. Alla de kvinnor som genom årtusenden har besuttit kunskapen att blanda örter och
naturprodukter till medicin och botemedel för åtskilliga sjukdomar och åkommor, ägnade sig
dessa åt en form av vetenskap, trots att de inte var utbildade läkare i vår strikta bemärkelse?
2
Alic 1986, 27.
4
Något som utöver texterna tjänar som ett viktigt antikt källmaterial är inskriptioner, ofta
över kvinnor som verkade inom medicinområdet. Sådana grav- och statyinskriptioner
förekommer både för romerska och grekiska kvinnor. Ofta ger de ingen utförlig information
kring hur personen som finns omnämnd i inskriptionen verkade, men vi kan åtminstone få en
tydlig indikation på vad de verkade som och att de existerade i sin tids samhälle.
2 KVINNOR I DEN ANTIKA VETENSKAPEN
2.1 FILOSOFI (MATEMATIK, ASTRONOMI OCH FYSIK)
Det förekommer åtskilliga exempel på kvinnor som valde att engagera sig inom filosofin
under antiken. Det största antalet återfinns mellan åren 600 och 300 f.Kr, vilket tydligt
illustreras i materialredovisningen i appendix på sidan 25. Att så många kvinnor, relativt sett,
kom att verka inom filosofin trots dominans av män inom ämnet och de sociala hindren är av
betydande intresse.
Många av de kvinnor som ägnade sig åt filosofi under antiken går att finna i eller i
anknytning till antingen den pytagoreiska eller platonistiska skolan, och även kring Platons
lärare Sokrates samt Epikuros. Orsaken till detta går förmodligen att finna i skolornas och
filosofernas öppna inställning till kvinnligt deltagande i samhället i stort.
Den pytagoreiska skolan grundades av Pytagoras i den grekiska kolonin Kroton i södra
Italien mellan åren 540-520 f.Kr. Förutom att fungera som en akademi för studier inom
matematik, filosofi, astronomi, musik, akustik och medicin, innehöll den pytagoreiska skolan
även en orden med hemliga riter och speciellt levnadssätt. Kvinnor togs in som fullvärdiga
medlemmar, vare sig de var lärare eller studenter, och det existerade åtminstone 28 (av ca 300
medlemmar totalt) kvinnliga lärare och studenter på skolan. Alla medlemmar i skolan skrev
sina verk under Pytagoras namn, vilket har gjort det svårt att urskilja vad kvinnorna bidrog
med, men eftersom de utgjorde en del av skolan kan man anta att de också deltog i skrivandet.
Senare spreds den pytagoreiska filosofins seder och bruk till Grekland och Egypten genom att
både manliga och kvinnliga lärare förflyttade sig ut i världen. Den pytagoreiska filosofin kom
att få stor påverkan på t.ex. Platon och Aristoteles.3
3
Herzenberg 1986, xiv; Alic 1986, 22-23.
5
2.2 MEDICIN
Konsten att bereda botemedel med en bas av örter och andra naturprodukter är en syssla som
kvinnor av tradition har behärskat under årtusenden. Redan runt år 2000 f.Kr. finns en
kvinnlig läkare omnämnd i Mari, Mesopotamien.4 Likaså är barnmorska en syssla som sedan
länge har utförts av kvinnor. De som hjälpte till vid födslar under antiken, kallade
barnmorskor med modern terminologi, var inte specifikt utbildade, utan denna syssla tillhörde
mödrar och äldre kvinnor inom familjen.5 Ofta tog barnmorskorna hand om de mindre
komplicerade födslarna medan professionella läkare behövdes vid de svårare. Gazzaniga
menar att det ändå fanns möjlighet för dessa kvinnor som assisterade de professionella
läkarna vid födslar att med tiden förkovra sig i yrket och kanske läsa medicinska texter och
delta i informella offentliga föreläsningar. Dessa kvinnor ska enligt Gazzaniga ha kallats
ietreusa, vilket har den breda betydelsen ”en kvinna som arbetar inom det medicinska fältet”,
istället för någon som bara hjälpte till vid födslar. Ytterligare en teori som hon framför är att
denna förkovring, om inte regelrätt utbildning, ska ha lett till en ökad status för kvinnan
(barnmorskan) i fråga, något som eventuellt kan skönjas i några av de inskriptioner som
berättar om kvinnliga ”läkare” och barnmorskor.6 Soranus från Efesos (98-138) har i
Gynaeciorum Commentarii skrivit om vilka kvalifikationer en barnmorska bör ha. Hon måste
bl.a. vara läskunnig och kunna föra metodiska studier, ha ett bra minne och ha lätt att förstå.7
Huruvida det förekom kvinnliga gynekologer, i ordets bemärkelse ett yrke som förmodas
ha krävt en mer formell utbildning än barnmorskeyrket, under antiken råder det delade
meningar om. Om vi betraktar fallet med inskriptionen om Phanostrate heter det att hon var
både maia (ung. barnmorska) och iatros (något i stil med läkare).8 Detta tolkar Pomeroy som
att Phanostrate arbetade som gynekolog, kvinnoläkare,9 medan King menar att iatros snarare
betyder helare än läkare, eftersom de som arbetade inom läkekonsten i antikens Grekland inte
delades upp i de formella kategorier vi använder idag, och att vi därför inte kan säga exakt
vad Phanostrate gjorde. Enligt Gazzaniga har inte ordet maia någon professionell innebörd,
uppgiften att hjälpa till vid förlossningar var en icke-teknisk uppgift som mödrar och äldre
kvinnor i familjen utförde.10
4
Wayland Barber 1994, 178.
Gazzaniga 1997, 280.
6
Gazzaniga 1997, 281-282.
7
Irby-Massie 1993, 365.
8
Pleket 1969, nr1.
9
Pomeroy 1977, 60.
10
Gazzaniga 1997, 280.
5
6
Dock verkar det råda en relativt enhetlig uppfattning kring att de kvinnor som verkade
inom medicinområdet under antiken främst ägnade sig åt kvinnor och deras sjukdomar.
Kanske beror detta på att det under antiken förekom två skilda skolor inom medicinen, den
ena som argumenterade för att mäns och kvinnors sjukdomar berodde på samma orsaker och
kunde behandlas på samma sätt, och den andra som hävdade att kvinnor var så olika männen
att de krävde en helt egen medicinsk gren för att finna lämpliga behandlingar.11 Ytterligare en
förklaring kan säkert vara statusfrågan, att män inte hade förtroende för en kvinnlig ”läkare”.
Det verkar också vara så att all form av medicinsk övning i den antika världen skedde
under mindre organiserade former, oavsett om det gäller män eller kvinnor. Ofta skedde
utbildningen i form av privat undervisning, från far till son.12 Att undervisningen var privat
kanske också medförde en möjlighet för läkarnas eventuella döttrar att delta.
2.3
UTBILDNING
2.3.1 Klassisk/hellenistisk tid
Den hellenistiska perioden var en tid som förde med sig många sociala och ekonomiska
förändringar för de grekiska kvinnorna. Bland dessa förändringar fanns en attitydförändring
kring kvinnors utbildning. Från och med 400-talet f.Kr. blev det möjligt för kvinnor i de högre
skikten av samhället att skaffa sig en utbildning som i sin tur gjorde det möjligt för vissa av
dem att verka inom specialiserade yrkeskategorier. Att seriöst få ägna sig åt intellektuellt,
artistiskt eller vetenskapligt arbete, som en extrasysselsättning, eller till och med som ett
alternativ till giftermål, var något nytt för de grekiska kvinnorna. Århundradet före arbetade
bara respektabla kvinnor utanför hemmet om det var absolut nödvändigt ur ekonomisk
synpunkt.13
Det är inte känt om det under 500-talet och tidigare förekom någon utbildning för kvinnor
utanför hemmet, dock är det troligt att en del unga flickor lärde sig läsa och skriva
tillsammans med sina bröder i de hushåll som kunde hålla sig med privatlärare. Under 400talet började dock en mer formell utbildning för flickor att växa fram. Terracotta-figuriner
från många olika delar av Grekland, daterade till den senare delen av 400-talet och det tidiga
300-talet, visar flickor som läser och skriver.14 Enligt källorna så var skolschemat detsamma
för både pojkar och flickor, något som gjorde det möjligt för kvinnorna att senare kunna ägna
11
King 1986, 59.
Gazzaniga 1997, 283.
13
Pomeroy 1977, 51.
14
Pomeroy 1977, 52.
12
7
sig åt yrken som tidigare bara hade varit öppna för män, t.ex. konstnär eller poet, eftersom
männen tidigare var de enda som hade utbildning. Aristoteles säger att det fanns fyra ämnen
som barnen undervisades i: läsning och skrivning, gymnastik, konst och måleri.15
Förmodligen är det på grund av den höjda utbildningsnivån som antalet kvinnliga filosofer
formligen exploderar under 400- och 300-talen f.Kr.
2.3.2 Romersk tid
Under romersk tid är det känt att kvinnorna i Rom från de övre
samhällsklasserna inte sällan var bra utbildade och ofta deltog i
intellektuella diskussioner med sina manliga vänner. Dock verkar
utbildning även ha kunnat nå fler än de allra rikaste i samhället, även
en dotter till en plebejisk centurion kunde få undervisning i
grundskolan på Forum. Privatlärare var något som bara de rika
familjerna hade råd med åt sina söner och döttrar. Vid den ålder när
pojkarna sedan började studera med filosofer och retoriker utanför
hemmet var de flesta flickor redan gifta, och deltog på grund av detta
inte i sådan utbildning. Däremot fanns det stora möjligheter också för
flickor att influeras av en intellektuell atmosfär i sitt barndomshem,
och inte sällan tilldelades sedan fäderna äran när döttrarna visade sig
intellektuella, vältaliga eller välutbildade. Att som kvinna vara
intellektuell och utbildad var i Rom inget hot mot hennes respektabla
rykte, utan var snarare något som förhöjde hennes status.16 Skillnaden
mellan en traditionell grekisk och en romersk utbildning låg till största
delen i att grekisk utbildning innehöll musik och geometri, vilket den
romerska utbildningen saknade.17
I det grekiska Egypten tror man att undervisning under den
romerska perioden var betydligt mer tillgänglig i metropoleis än i
Fig. 1. Kalkstensstaty
av en kvinna med
bok i handen.
Oxyrhynchos, ca 250
f.Kr.
byarna på landsbygden, och även här var det enbart de välbärgade familjerna som kunde
engagera privatlärare. Förmågan att kunna skriva ordentligt var något mycket statusfullt, även
för en kvinna från de högsta samhällsklasserna, trots att kvinnor gavs färre tillfällen att öva, i
15
Pomeroy 1977, 53.
Pomeroy 1975, 170-171.
17
Fantham 1994, 272.
16
8
och med att de sällan skrev och/eller undertecknade dokument och liknande. En gravstaty från
Oxyrhynchos pekar på det statusfyllda i att vara läs- och skrivkunnig, och visar en kvinna
med en bok i handen (Fig.1).18
3 ANTIKA KÄLLOR TILL KVINNOR I VETENSKAPEN
3.1 TEXTMATERIAL
Platon (427-347 f.Kr.) skriver i Staten om hur det optimala sociala systemet i en stat bör
utformas. I detta avsnitt behandlar han likheter och skillnader mellan män och kvinnor, hur
sysslor ska fördelas mellan könen på bästa sätt och mer specifikt om män eller kvinnor är bäst
lämpade att vakta staden. Den argumentation som förs i avsnittet pekar på att kvinnor likaväl
som män kan vara starka, modiga, atletiska och krigslystna. Platon förordar att kvinnor kan
användas till samma sak som män, men att de då måste utbildas på samma sätt männen: i
gymnastik, musik, krigskonst o.s.v. I en mening exemplifierar Platon att vissa kvinnor är
naturligt lämpade för läkarrollen, medan andra, också av naturen, är mindre lämpade:
Shall we, then, assign them all to men and nothing to women?
How could we?
We shall rather, I take it, say that one woman has the nature of a physician and another not,
and one is by nature musical, and another unmusical?
Surely.
Can we, then, deny that one woman is naturally athletic and warlike and another unwarlike
and averse to gymnastics?
I think not.
And again, one a lover, another a hater, of wisdom?19
Ytterligare ett citat kring kvinnliga läkare förekommer i avsnitt 5.454d:
We meant, for example, that a man and a woman who have a physician's mind have the
same nature. Don't you think so?
I do.
But that a man physician and a man carpenter have different natures?
Certainly, I suppose.20
Platon understryker även i en annan av sina texter, Lagarna, vikten av att ge män och
kvinnor samma utbildning. Han gör inga reservationer för något område, och anser inte att
fysiskt krävande aktiviteter som ridning eller gymnastik skulle vara olämpligt för kvinnor. En
18
Rowlandson 1998, 300-301.
Platon, Staten, 5.455e-5.456a.
20
Platon, Staten, 5.454d.
19
9
stat som inte utnyttjar möjligheten att använda både män och kvinnor i arbete är bara en halv
stat, enligt Platon.21
Den stoiska romerska filosofen Musonius Rufus (30-101 e.Kr.) argumenterar även han
för att kvinnor och män ska få samma utbildning. Han påpekar att det inte finns några
skillnader mellan män och kvinnor som gör att kvinnor skulle vara mindre lämpade för att
studera och verka inom filosofin. Musonius Rufus tycker till och med att filosofiska
kunskaper skulle kunna komma kvinnor till nytta när de sköter hushållet, eftersom varje
aspekt av hushållsskötande är en del av livet och filosofin är vetenskapen om hur man ska
leva. En kvinna som är lärd inom filosofi skulle enligt M. Rufus vara den perfekta hustrun för
sin man och ett ornament för sin familj, en bra förebild för alla som känner henne. M. Rufus
påpekar dock att vissa anser att kvinnor som umgås i filosofiska kretsar är djärva, orädda och
egensinniga och ger sig av med män för att hålla tal och argumentera, när de egentligen
borde sitta hemma och väva.22
En tidig kvinnlig filosof, Pytagoras fru Theano, finns omnämnd i Athenaeus Naucratitas
Deipnosophistae. Han säger att hon trollband Pytagoras, men trots detta kunde Pytagoras
komma till stora slutsatser i både geometri och astronomi.23
Diogenes Laertios (200-talet e.Kr) namnger 17 av Platons manliga elever, men också två
av hans kvinnliga elever; Lasthenia av Mantinea och Axiothea av Phlius. Den senare av dem
ska ha klätt sig i manliga kläder för att kunna utöva sitt yrke.24
Themistios (317-388) använder exemplet med Axiothea för att illustrera den stora
attraktionskraften hos Platons filosofi. Han skriver att när Axiothea hade läst en del ur
Platons Republiken lämnade hon sitt hem i Arkadien och begav sig till Aten. Där närvarade
hon vid Platons föreläsningar utan att någon lade märke till att hon var kvinna.25 I ett annat
verk skriver han förmodligen om Lasthenia, som efter Platons död fortsatte att studera med
Platons elever Speusippus och Menedemus Eritreanen, enligt Hippobotus. Themistios
nämner också att Hieronymos av Rhodos skriver om henne i sin uppsats kring fysik och att
även Aristofanes den Peripatetiska26 berättar att Lasthenia var vacker och full av okonstlad
charm.27
21
Platon, Lagarna, 7.804e.
Musonius Rufus, Que les femmes, elles aussi, doivent faire la philosophie, 3.
23
Athenaeus Naucratita, Deipnosophistae, XIII 599.
24
Diogenes Laertios, Vitae philosophorum, 3.46, 4.2.
25
Themistios, Orationes, 295.
26
Den Peripatetiska: efter Aristoteles sätt att undervisa sina elever; under promenad. P.g.a. detta kallas
Aristoteles lära ofta peripatetisk, av grek. peripateo 'vandrar omkring'.
27
Lefkowitz & Fant 2005, 167.
22
10
Hos Diogenes Laertios kan vi också läsa om Hipparchia (340-300 f.Kr.), en grekisk
kvinnlig filosof. Diogenes Laertios berättar hur Hipparchia blev förälskad i cynikern Crates,
och efter detta följde både hans föredrag och sätt att leva. Crates blev hennes allt, Hipparchia
klädde sig enkelt på cynikers vis och följde honom överallt. I ett annat avsnitt nämns hur
Hipparchia med en elegant logisk krumbukt lurar filosofen Theodours på en
middagsbjudning.28
I ett epigram om Hipparchia skrivet av Antipater från Thessaloniki ca 100 f.Kr., kan vi
läsa om hur hon bekänner sig till den cyniska läran och avböjer moderna kläder och vackra
smycken. Hipparchia säger att hon är mycket starkare än Atalanta från Maenalus eftersom
hennes visdom är större än bedriften att springa över berg.29
I enstaka fall påträffar man i litteraturen uppgifter om att lärda kvinnor ska ha varit lärare
för män, både i retorik och i frågor som snarare rör det dagliga livet. I Platons Symposium
hävdar Sokrates att Diotima av Mantinea ska ha lärt honom om passionen och i Menexenus
säger han att han har lärt sig retorik från Aspasia. Från Xenofon (430-355 f.Kr.) finns två
skildringar där Sokrates talar om vad han har lärt sig av Aspasia. Det ena exemplet handlar
om kontaktförmedlare, och Aspasia hävdar enligt Sokrates att de som är bäst på att förmedla
äktenskap är de som inte ljuger om sina klienter.30 Det andra exemplet handlar om hur en bra
hustru ska vara. Sokrates säger att han rekommenderar Kritobulos att tala med Aspasia om
ämnet istället, eftersom hon kan förklara det bättre än han kan.31
Hos Plutarkos (ca 46-120) kan vi läsa också om Aspasia som under sitt liv kom att träffa
en av Atens mäktigaste män, Perikles. Plutarkos skildring av hennes liv och bakgrund i
Pericles är tämligen innehållsrik. Berättelsen om Aspasia inleds med orden:
... this may be a fitting place to raise the query what great art or power this woman had, that
she managed as she pleased the foremost men of the state, and afforded the philosophers
occasion to discuss her in exalted terms and at great length.32
Vidare diskuterar han hennes bakgrund och familj översiktligt innan han omgående vill
behandla ämnet varför hon under sitt liv umgicks så mycket med Atens maktfulla män, t.ex.
Perikles och Sokrates.
… and they say that it was in emulation of Thargelia, an Ionian woman of ancient times,
that she made her onslaughts upon the most influential men.33
28
Diogenes Laertios, Vitae philosophorum, 6.96-6.98.
Lefkowitz & Fant 2005, 168.
30
Xenofon, Memorabilia, 2.36.
31
Xenofon, Oeconomicus, 1.3.
32
Plutarkos, Pericles 24.1.
33
Plutarkos, Pericles 24.2.
29
11
Enligt Plutarkos hade Perikles stor respekt för Aspasia som filosof och politiker. Trots att
hon drev en ”orespektabel” upplärningsverksamhet för unga hetärer kom Sokrates med sina
elever för att besöka henne, och hans vänner tog med sig sina fruar för att lyssna på
Aspasia.34 Dock nämner Plutarkos också att det verkar som att Perikles känslor för Aspasia
mest var av erotisk natur.35
Athenaeus Naucratita nämner även han Aspasia ett flertal gånger i Deipnosophistae. Han
skriver att Aspasia från Miletos först hette Milto, men senare började kallas Aspasia, och
följde med en man kallad Cyrus på en expedition. Han säger att hon var prostituerad, men
trots det var hon den visaste och vackraste.36 En annan åtråvärd prostituerad kvinna, Nicarete
från Megara, säger Athenaeus Naucratita studerade med en filosof vid namn Stilpon.37
Athenaeus Naucratita säger också att Aspasia tillhörde den sokratiska cirkeln och att hon
importerade många vackra kvinnor, så att till slut hela Grekland fylldes med hennes
prostituerade.38 På flera ställen i Deipnosophistae understryks hur galet förälskad Perikles var
i Aspasia, och att detta fick konsekvenser som att han orsakade tumult i hela Grekland och
grät stora tårar för Aspasia, större än om hans liv och egendom vore i fara, när hon
anklagades för ogudaktighet.39
Ytterligare en person som nämner Aspasia är Themistios. I sitt tal kring filosofisk retorik
nämner han både Perikles och Aspasia, och beskriver dem båda som fulländade retoriker med
hög moral.40 Påpekandet att Aspasia hade hög moral framstår som något märkligt med tanke
på att hon var prostituerad och drev en upplärningsverksamhet för unga hetärer.
3.2 INSKRIPTIONER
I det antika källmaterialet förekommer också flera inskriptioner, alla över kvinnor (och i
vissa fall även deras män) som verkade inom medicinområdet. De flesta inskriptioner är
relativt sena, från de två första århundradena e.Kr., då medicinyrket kan ha varit vanligare
bland kvinnor än under tidigare perioder. Personen omtalas alltid i mycket goda och
kärleksfulla ordalag, och eftersom många av inskriptionerna är epitafer nämns utöver yrket
också hur saknad personen är.
34
Plutarkos, Pericles 24.3.
Plutarkos, Pericles 34.3-6.
36
Athenaeus Naucratita, Deipnosophistae, XIII 576.
37
Athenaeus Naucratita, Deipnosophistae, XIII 596.
38
Athenaeus Naucratita, Deipnosophistae, XIII 569.
39
Athenaeus Naucratita, Deipnosophistae, XIII 589-590.
40
Themistios, Orationes, 329.
35
12
Den tidigaste och säkerligen mest kända inskriptionen, daterad till någon gång efter ca
350 f.Kr., kommer från en gravstele och handlar om Phanostrate, barnmorska och läkare i
Aten.41
Phanostrate, a midwife and physician, lies here. She caused pain to none, and all lamented
her death.42
Dock behövde man inte vara död för att bli förevigad i sten och skrift. Antiokis, en läkare
från Tlos i Lycien, hedrades av folket och reste sin egen staty under det första århundradet
e.Kr:43
Inte lika självhävdande som Antiokis var läkaren Pantheia från Pergamon, som fick sin
epitaf uppställd av maken Glykon, också läkare, runt 100/200-talet e.Kr. Epitafen om
Pantheia föregås av en epitaf för Glykons far, som även han var läkare.44 Ytterligare en epitaf
finns för Domnia (100/200-talet e.Kr.), en kvinnlig läkare från Neoclaudiopolis
(Phazimonitis i Mindre Asien)45, och från ungefär samma tid kommer epitafen för Obrimos
och hans fru Ammina, båda läkare från Cilicia Trachea, 8 km norr om Anemourion.46
Från 100-200-talet e.Kr. finns flera inskriptioner över kvinnliga läkare i Rom. Terentia
Prima finns omnämnd i inskriptionen över sin frigivna slav, Terentia Nice, gjord av den
senares barn.47 Läkaren Primilla levde 44 år och spenderade 30 av dessa med sin make
Lucius Coeccius Apthorus utan ett enda gräl.48 Även Julia Pye var läkare,49 liksom Gaias
frigivna slavar Minucia Asste50 och Venuleia Sosis51. Också Appuleius slav Malitine står
omnämnd som läkare.52
41
Pleket 1969, nr 1.
Lefkowitz & Fant 2005, 267.
43
Pleket 1969, nr 12.
44
Pleket 1969, nr 20.
45
Pleket 1969, nr 26.
46
Pleket 1969, nr 27.
47
CIL VI.9619; Lefkowitz & Fant 2005, 264.
48
CIL VI.7581; Lefkowitz & Fant 2005, 264.
49
CIL VI.9614; Lefkowitz & Fant 2005, 265.
50
CIL VI.9615; Lefkowitz & Fant 2005, 265.
51
CIL VI.9617; Lefkowitz & Fant 2005, 265.
52
CIL VI.6851; Lefkowitz & Fant 2005, 265.
42
13
4 ANALYS OCH DISKUSSION
4.1 FÖRDELNING MELLAN VETENSKAPSOMRÅDENA
Att det finns en klar övervikt i materialet kring kvinnor som engagerade sig i filosofin, och
betydligt färre som verkade inom medicinområdet, kan tänkas ha flera förklaringar. En
förklaring kan vara att de filosofiska skolorna inte var ekonomiskt vinstdrivande, medan
däremot medicinområdet var det, och till och med lukrativt.53 Skälet till att kvinnor inte till
lika hög grad kunde engagera sig i vinstdrivande verksamhet kan säkert ha varit att det inte
ansågs fint att arbeta, vare sig för män eller för kvinnor inom samhällets högre klasser, och
särskilt inte med avlönat arbete.54 Filosofin ansågs också enligt vissa tillhöra den privata
delen av samhället,55 den sfär dit kvinnor hörde, och inte den offentliga som var männens
sfär. Kanske gjorde detta det enklare för kvinnor att vara verksamma inom filosofi, där de
inte korsade den moraliska gränsen till det offentliga livet.
Ytterligare en tänkbar förklaring till att vi har fler bevis på kvinnor inom filosofin kan
vara att kvinnor som var verksamma inom detta vetenskapsområde på ett helt annat sätt
lämnade efter sig skrifter och dokumentation. Även om denna dokumentation inte har
bevarats till våra dagar, kan den ha funnits tillräckligt länge för att deras verk skulle leva
vidare och citeras under antiken, och på så sätt bli synliga för eftervärlden innan de försvann
i sin primära form. Inom medicinområdet förekom förmodligen inte alls samma typ av
dokumentation, då den främsta uppgiften var att behandla patienter och inte att utföra
forskning och nedteckna sina resultat.
4.2 KÄLLORNA
Om textkällorna kan man generellt säga att mycket lite berättas om vetenskapskvinnornas
professionella och/eller intellektuella liv. Det finns en tendens bland historieskrivarna att
koncentrera diskussionen kring kvinnornas skönhet, kontakter (både sexuella och allmänna)
med olika män, hur stor påverkan de hade på sina makar eller vilka galna saker makarna
gjorde under influens av sin hustru. Pomeroy nämner att det i den grekiska bibliografiska
traditionen var vanligt att måla upp en bild av erotiska band mellan kreativa kvinnor i
allmänhet och män, istället för att beskriva dem självständigt eller att beskriva relationen med
männen som enbart intellektuell.56 Ofta skedde nedtecknandet av historierna flera hundra år
53
Pomeroy 1997, 144.
Brock 1994, 346.
55
Cohen 1991, 76-77.
56
Pomeroy 2002, 10.
54
14
efter subjektets levnadstid, och en anledning till historiernas erotiska krydda kan ha varit att
det inte fanns tillräckligt med annan information om kvinnan i fråga att berätta. Dock är det
en tydlig tendens att utfyllnaden i historierna alltid tycks ha blivit av sexuell natur. Detta kan
också tyda på att dessa kvinnors åstadkommanden inom respektive vetenskapsområde inte
betraktades som särskilt intressanta eller minnesvärda ens under deras livstid, och därför kom
deras verk och gärningar att snabbt glömmas bort.
Pomeroy har kommenterat Platons citat kring mäns och kvinnors lämplighet som läkare i
Plato and the female physician.57 Enligt henne är få översättare av texten överens om hur den
ska utläsas korrekt. Vissa utesluter helt att inkludera ordet kvinna i översättningen från
grekiskan och använder sig istället av en översättning som t.ex. ”a physician and one who is
in mind a physician may be said to have the same nature” eller ”we ment for example, that
one male physician and another male physician have the same nature”.58 För att finna den
korrekta översättningen av texten anser Pomeroy att man måste följa Platons argumentation i
tidigare textavsnitt. Genom att följa de tidigare argumenten anser Pomeroy att man kan säga
att Platon faktiskt åsyftar att just manliga och kvinnliga läkare har samma natur, samma
själ.59 Att frågan om skillnaden mellan manliga och kvinnliga läkare enbart skulle vara av
hypotetisk natur eftersom vissa argumenterar för att det inte fanns kvinnliga läkare i Aten på
Platons tid, är också något som Pomeroy avslår med två exempel på kvinnor (Phanostrate
och Agnodike) som hon anser verkade inom medicinområdet i Aten under 400-300-talet
f.Kr.60
4.3
OFFENTLIGT - PRIVAT
Redan vid en första anblick på det presenterade materialet av kvinnor som verkade inom
vetenskapen under antiken, slås man av funderingen att dessa kvinnor måste ha tillåtits leva
ett relativt öppet liv. Att verka inom filosofin innebar att delta i diskussioner och symposier,
och att vara verksam inom medicinområdet måste ha inneburit dels en längre utbildning, dels
en regelbunden kontakt med patienter där man rörde sig mycket i samhället.
Den tidigare gängse uppfattningen att kvinnor i antikens Grekland levde större delen av
sina liv isolerade i hemmet och utestängda från samhället i övrigt, har på senare år ifrågasatts
av bl.a. David Cohen. David Cohen menar att många forskare inom antikvetenskapen som har
57
Pomeroy 1978.
Pomeroy 1978, 496-497.
59
Pomeroy 1978, 496-498.
60
Pomeroy 1978, 500.
58
15
studerat kvinnans status i samhället inte har kunnat skilja förstahandsobservationer från
informanters skildringar, alla färgade, både medvetet och omedvetet, av kulturella normer och
ideal. Enligt Cohen så har det största problemet varit svårigheten att skilja mellan ideologi
och normativa idel å ena sidan, och det egentliga sociala livet å andra sidan. Något som
Cohen också understryker är att man inte ska blanda ihop begreppen separering och
uteslutning, och ta för givet att den klassiska antikens kvinnor levde hela sina liv i total
isolering från världen utanför, bara för att männens sfär återfanns i det offentliga medan
kvinnornas sfär ansågs vara det privata.61
En vidare syn av den privata sfären är något som Cohen belyser. Han pekar på att en av
de vidare definitionerna för den privata sfären är ”allt utanför politiken”. Exempelvis så talar
Isokrates om att återvända till det ”privata livet” efter att ha suttit på ett publikt ämbete i ett år.
Aristoteles och Platon ska också ha definierat det offentliga livet med sådant som innebar
politiska aktiviteter, och det privata livet med aktiviteter inom filosofi och nöjen.62
Många forskare har genom att läsa ideologiskt bestämda texter som Xenofons beskrivning
av den perfekta hustrun eller Andromaches tal, satt likhetstecken mellan separering och
uteslutning.63 I Seclusion, separation, and the status of women in classical Athens presenterar
Cohen både antika litterära bevis och moderna komparativa antropologiska bevis för att
kvinnorna i det klassiska Aten i högsta grad utförde många aktiviteter utanför hemmets
väggar. Som exempel nämner han att kvinnor ofta deltog i offerriter, religiösa festivaler och
till och med i planerandet, och att de fattigare kvinnorna i samhället med all säkerhet arbetade
på fälten eller sålde varor på marknaden. En av de viktigaste aktiviteterna för kvinnor var att
besöka och hjälpa vänner och släktingar. På samma sätt som män hade sina vänner skapade
även kvinnorna kontakter med grannar och andra människor i deras närhet, och besökte ofta
varandras hem, antingen för att låna något eller helt enkelt för att prata.64
Hos Platon kan vi se bevis för att många män inte enbart besökte varandras hem, utan
även umgicks med vännernas familjer, både med fruar och med barn.65 Cohen påpekar att en
total isolering av kvinnan i hemmet endast kan ha förekommit i de absolut rikaste familjerna,
eftersom de flesta familjer inte skulle ha haft råd att avvara den inkomst som kvinnan kunde
inbringa till hushållet. Antropologiska studier i kulturer som liknar den antika grekiska, visar
att betydelsen av att kvinnorna ska stanna inom husets väggar snarare är att de aldrig bör
61
Cohen 1996, 135.
Cohen 1991, 76-77.
63
Cohen 1996, 137.
64
Cohen 1996, 139.
65
Cohen 1991, 87.
62
16
lämna huset utan ett syfte som ses som legitimt; som att gå till fontänen eller att arbeta ute på
fältet. Detta speglas också i skildringar från Aristofanes, där han beskriver en situation där
män hittar sina hustrur utanför huset och vill veta vad de har gjort. Männen vet att deras
hustrur går ut, men kvinnorna ska inte kommas på med att ha varit ute, och särskilt inte utan
en giltig anledning.66
Lisa Nevett ifrågasätter också, liksom David Cohen, på grunder av felaktiga studier av
litterära källor, den gängse uppfattningen om det segregerade livet i det klassiska grekiska
hemmet, med en manlig och en kvinnlig del. Istället för att som tidigare förlita sig på de
litterära källorna, som kan vara både vinklade och svårtolkade, understryker Nevett det
viktiga i att använda sig av arkeologiskt material för att studera de sociala relationerna i det
antika hemmet. De arkeologiska källorna speglar det riktiga livsmönstret hävdar Nevett, och
är inte påverkade av den filtrering som föregår en litterär nedteckning. Dock påpekar Nevett
att även det arkeologiska materialet kan ha sina svagheter, men det utgör ändå en viktig källa i
dessa studier eftersom det knappt alls har använts förut.67 I Gender relations in the classical
Greek household: The archaeological evidence föreslår Nevett att uppdelningen i det
klassiska grekiska hushållet var betydligt mer nyanserad än enbart en strikt uppdelning
manligt/kvinnligt utrymme. De arkeologiska studier som Nevett refererar till i artikeln
uppvisar en klar tendens till att hålla vissa delar av hushållet privat, i syfte att reglera
interaktionen mellan hushållets innevånare och eventuella besökare. När både detta och
skildringarna från de litterära källorna tas i beaktning, kan man bygga en hypotes kring att det
som separerades i huset snarare var kvinnor från manliga besökare än kvinnor från hushållets
män. Det man ville separera i huset var de mer offentliga delarna och de privata.68
Med Nevetts slutsatser inräknat David Cohens vidare definition av offentligt/privat och
givet den mängd kvinnor som verkade inom antik filosofi och även medicin, ger detta
sammantaget en indikation på att kvinnornas liv i det antika Grekland inte behöver ha varit så
inlåst och separerat som tidigare forskare vill göra sken av. Naturligtvis kan de fortfarande ha
varit helt förbjudna från deltagande i den offentliga världen, om vi till den räknar aktiviteter
som politik och militära frågor, men vissa områden i samhället tilläts de vistas och agera i på
liknande villkor som män.
66
Cohen 1996, 139-143.
Nevett 1995, 364-365.
68
Nevett 1995, 380.
67
17
4.4
GEOGRAFISK HÄRKOMST
En vanlig åsikt är att Sparta var en utpräglad krigsstat där lite energi ägnades åt intellektuella
aktiviteter. Både när det gäller män och kvinnor brukar det påtalas att Sparta inte bidrog med
någon profil inom vetenskapen eller den intellektuella världen. När det gäller studier av antika
kvinnor blir den följande frågan varför den i våra ögon ganska kvinnobejakande stadsstaten
Sparta då inte bjöd världen en enda kvinna inom vetenskapsområdet. Den miljö som tillät
flickor att utbildas på samma villkor som pojkar borde ha varit den ultimata för att skapa
kvinnor som ville utveckla sin intellektuella förmåga.
Den gängse uppfattningen att Sparta var ett intellektuellt underutvecklat samhälle är något
som Pomeroy motbevisar i Spartan Women. Pomeroy nämner att bland de 17-18 kvinnor som
Iamblichus omtalar som Pytagoras elever var en tredjedel från Sparta. Som kontrast till detta
härstammade endast 3 av de 218 omnämnda männen i denna kategori från Sparta.69 Det finns
också indikationer på att Spartas liberala attityd gentemot kvinnors rättigheter spreds runt till
andra grekiska områden i närheten, vilka kanske i påverkan av denna fick en mer öppen
inställning till kvinnor inom vetenskapen.70 De två kvinnor som anses ha studerat vid Platons
akademi; Lasthenia från Mantinea och Axiothea från Philius, härstammade från
peloponnesiska städer71 där influensen från Sparta kan ha varit av betydande storlek.
Vad gäller de hetärer som inte sällan figurerar i filosofiska kretsar, går det att urskilja en
tydlig tendens till att många av dem härstammade från joniska områden, som Aspasia från
Miletos.72
4.5
SOCIAL BAKGRUND
I Rom verkar det ha funnits möjlighet för kvinnliga slavar att verka inom medicinområdet.73
Det är svårt att enbart från dessa inskriptioner säga exakt vilken uppgift dessa kvinnor hade,
om de var utbildade, om de var assistenter, om de fungerade som ”husläkare” hos sina
respektive ägare eller drev en bredare verksamhet. Därför är det närapå omöjligt att säga
något om dessa kvinnors status i yrket.
Phanostrates gravstele och tolkningen av denna har diskuterats av många. Vad gäller
Phanostrates sociala status anser Brock att den måste ha varit betydande om man utgår från
69
Pomeroy 2002, 10-11.
Ogilvie 1986, 3.
71
Se appendix.
72
Ogilvie 1986, 5.
73
CIL VI.9619; 7581; 9614; 9615; 9617; 6851.
70
18
den genomarbetade utformningen av stelen.74 Firatli nämner också att Phanostrate var fru till
en medborgare, och inget pekar på att hon skulle ha varit slav, en status som indikerar att hon
mycket väl kan ha varit en kvinnlig motsvarighet till läkare. Vad som kan ha givit Phanostrate
denna status är svårare att spekulera kring, det är dock intressant att konstatera att hon
förmodligen hade en viss status i samhället. Hennes benämning i inskriptionen är ”maia kai
iatros” (ung. barnmorska och läkare). Detta visar på att man med inskriptionen ville visa på
att hon var något mer än bara maia, enligt Firatli.75 Eftersom den övriga texten i stelen också
rör hennes yrkeskarriär, och inte nämner att hon kommer från en särskilt rik eller högt uppsatt
familj, är det kanske en inte allt för vild spekulering att påstå att också hennes status har att
göra med hennes yrke(n), barnmorska och/eller läkare. Även Gazzaniga menar att
användandet av både maia och iatros skulle kunna tyda på en högre social status hos
Phanostrate.76 Något som också är värt att notera i fallet med Phanostrate är användningen av
den manliga formen av iatros.77 Detta kan tyda på att Phanostrate var något som det ännu inte
fanns en kvinnlig variant av ordet att beteckna, något som överensstämmer med att det
tidigare inte hade förekommit kvinnliga läkare i Grekland.
En specifik grupp som socialt utmärker sig i materialet är hetärerna, de ofta välutbildade
men lyxprostituerade kvinnorna. Dessa befann sig högst upp på den sociala skalan bland
prostituerade och utöver sin fysiska skönhet var de både intellektuellt och artistiskt tränade.
På grund av detta var de ofta ett uppskattat deltagande i symposier, och kom kanske på detta
sätt att inlemmas i den filosofiska världen. Enligt Pomeroy var hetärerna nästan uteslutande
fria kvinnor, men enligt lag var de förbjudna att gifta sig med atenska medborgare.78
Den mest kända hetären är förmodligen Aspasia från Miletos (470-410 f.Kr.). Aspasia
föddes i Miletos i Jonien, och var dotter till Axiochus, en lärd man som gav henne en bra
utbildning. Aspasia flyttade till Aten för att delta i det intellektuella livet och träffade där
Perikles, som hon levde med från ca 445 f.Kr och fick en son med. Tack vare relationen med
Perikles kom hon säkert i kontakt med alla de filosofer och intellektuella som brukar
sammankopplas med henne. Det sägs att Aspasia ska ha skrivit Perikles berömda
begravningstal 430 f.Kr. I Platons Dialoger nämns hon som en av Sokrates lärare och
Plutarkos säger att hon undervisade många högt uppsatta atenare i retorik. Hon lär också ha
haft en skola där unga flickor lärdes upp för att bli hetärer, och dit Atens ledare kom för att
74
Brock 1994, 340.
Firatli 1964, 176.
76
Gazzaniga 1997, 282.
77
Brock 1994, 340
78
Pomeroy 1975, 89.
75
19
”diskutera politik och vetenskap”.79 Även filosofen Epikuros omgav sig med hetärer, enligt
Diogenes Laertios hette de Mammarion, Hedia, Erotion och Nikidion.80 Athenaeus av
Naucratis nämner också kurtisanen Nicarete från Megara, som han säger, ”studerade” med
filosofen Stilpon.81
Det framstår som tämligen märkligt att de flesta moderna källor som diskuterar Aspasia
och andra hetärer som umgicks med filosofer och intellektuella, glorifierar dessa kvinnor och
deras situation i samhället. Pomeroy påpekar till och med att Aspasia var en så ”frigjord”
kvinna.82 Det verkar ha undgått många att dessa kvinnor trots allt var prostituerade, om än
säkert lärda och intelligenta, och även om de inte var slavar var de långt ifrån inom
vetenskapen fritt verkande kvinnor. Genom att prostituera sig blev det möjligt för hetärerna
att umgås med framgångsrika filosofer och högt uppsatta män, och det är säkert riktigt att de
förde intellektuella samtal, men relationen var inte enbart professionell och inte heller
villkorslös. Förmodligen var det en snabb och ”enkel” väg för en intelligent och välutbildad
kvinna att bli hetär och på så sätt genast kunna komma i kontakt med de bästa namnen inom
området. Att fritt umgås med män under symposier var ju endast tillåtet för hetärer, så denna
möjlighet till intellektuellt liv var säkert betydligt mer svårtillgänglig för en vanlig,
”respektabel” atensk kvinna, om den överhuvudtaget fanns. Dock betalade hetärerna ett pris,
och eftersom det förekommer exempel på kvinnor inom antik vetenskap som inte omnämns
som hetärer bör det ha funnits en annan väg in i området. Att bli hetär var kanske en väg in i
filosofins kretsar för de kvinnor som var utbildade och intresserade av det intellektuella livet,
men inte kom från en välbärgad familj med goda kontakter inom området.
4.6
FAMILJEBAND
Ytterligare en tydlig tendens i materialet är att många kvinnor verkar ha ”ärvt” sin yrkesbana
från en nära manlig släkting, t.ex. far eller bror. Förutom Pytagoras fru Theano (som själv var
dotter till läkaren Brontius83) och döttrar finns flera exempel på kvinnor som följde i sina
fäders fotspår, som Apasia (470-410 f.Kr.), dotter till Axiochus, en lärd man som gav henne
en bra utbildning.84 Arete från Cyrene (370-340 f.Kr.) var dotter till Sokrates följeslagare
79
Alic 1986, 25-26; Pomeroy 1975, 90.
Diogenes Laertios, Vitae philosophorum, 10.7; Irby-Massie 1993, 357.
81
Athenaeus Naucratita, Deipnosophistae, XIII 596.
82
Pomeroy 1975, 90.
83
Diogenes Laertios, Vitae philosophorum, 8.42.
84
Alic 1986, 24.
80
20
Aristippus.85 Aristippus grundade den cyrenska filosofiska skolan, vilken Arete också övertog
efter hans död.86 Även Aretes son, som bar sin morfars namn Aristippus, gick i sin mors
fotspår och hade också han senare en lärjunge, ateisten Theodorus,87 som umgicks i samma
kretsar som Hipparchia.88 Hipparchia (340-300 f.Kr.) i sin tur drogs in i den filosofiska
världen via sin bror Metrocles, som var bekant med cynikern Crates.89 Även Aristoteles fru
Pythias från Assos (ca 350 f.Kr.), som själv var utbildad i marinbiologi, var adopterad av
Hermeias, en välbärgad man som hade studerat hos Platon.90 Magnilla (ca 200 e.Kr.) var
dotter till filosofen Magnus och fru till filosofen Menius91 Även den mest kända antika
kvinnliga filosofen Hypatia (370-415) var dotter till Theon, ledaren för den neoplatonistiska
skolan i Alexandria. Denna uppgift axlade Hypatia efter sin fars död.92
Fenomenet med att följa i sin fars eller brors yrkesmässiga fotspår existerade även inom
den medicinska världen. I den hippokratiska eden uppmuntrades läkare att föra vidare sin
kunskap till sina söner,93 men kanske ville de ibland i avsaknad av söner istället föra vidare
yrkets kunskaper till sin dotter? Både Antiokis (131-201) och Pantheia från Pergamon (100200) följde sina fäder i yrkesvalet.94 Pantheia var även gift med en läkare, Glykon.95 Att det
fanns möjlighet för dessa kvinnor att både följa sina fäders eller bröders yrken, och att till och
med ibland helt överta deras åtaganden, är en intressant aspekt eftersom det åtminstone i
några av fallen borde tyda på att kvinnorna inom dessa yrken kunde välja att utbilda sig, leva
ett aktivt liv och vara verksamma inom ett specifikt område, och inte enbart ägna sig åt
hemmet och hushållsuppgifter. Naturligtvis är det troligt att dessa kvinnor tillhörde en
priviligerad klass i samhället, att de av ekonomiska skäl hade råd att ha slavar eller anställa
folk som skötte hushållssysslorna.
Likaväl som att detta kan vara ett tecken på att yrket ärvdes mellan far och dotter, finns
också tolkningen att dessa kvinnors namn har överlevt till våra dagar just på grund av att de
levde i glansen av en framstående manlig släkting inom yrket. Dock är det troligt att de
kvinnor som tog över sina fäders positioner, exempelvis som ledare för skolor, säkerligen
själva räckte för att skapa sig ett namn inom området.
85
Diogenes Laertios, Vitae philosophorum, 2.86.
Herzenberg 1986, xiv-xv.
87
Diogenes Laertios, Vitae philosophorum, 2.86.
88
Diogenes Laertios, Vitae philosophorum, 6.97-98.
89
Diogenes Laertios, Vitae philosophorum, 6.96; Pomeroy 1984, 65-66.
90
Herzenberg 1986, xvi.
91
Lefkowitz & Fant 2005, 169.
92
Pomeroy 1984, 66.
93
Pomeroy 1997, 143.
94
Krug 1985, 197.
95
Pleket 1969, nr 20.
86
21
4.7
VETENSKAPSKVINNORNAS UPPGÅNG OCH FALL
Herzenberg presenterar en klar teori kring varför antalet kvinnor som verkade inom
vetenskapen under antiken fluktuerar tydligt mellan tidsepoker. Man kan utskilja en tydlig
tendens som från ett nära nolläge drastiskt ökar kring 600 f.Kr. för att runt 450 f.Kr. nå sin
topp och runt 200 f.Kr. avklinga. Enligt Herzenberg reflekterar kurvans utseende
höjdpunkterna i grekisk vetenskap och kultur, speciellt med en särskild topp kring
pytagoréerna och platonisterna. Att antalet kvinnor inom vetenskapen avtar kring år 200 f.Kr.
motiverar hon med att också den grekiska kulturen i helhet upplevde en nedgång vid denna
tid. Tiden då antalet kvinnor inom vetenskapen börjar avta överensstämmer ungefärligen med
hellenismens tillbakagång och uppgången för det romerska riket (150 f.Kr).96 Rent generellt
upplevde vetenskapen en stor uppgång under hellenismen, med både teoretiska och praktiska
landvinningar. Från och med slutet av 300-talet koncentreras också mycket verksamhet till
Mouseion i Alexandria med sitt berömda bibliotek. Redan från 100-talet f.Kr. avtar dock
denna lysande period, och mycket lite nytt material tillförs vetenskapsområdet.97
Efterhand ökar antalet kvinnor i vetenskapen återigen, för att nå en platå med ett antal
som ungefär motsvarar summan under hellenistisk tid. Antalet sjunker sedan något återigen,
för att vid ungefär 500 e.Kr. än en gång stabiliseras, vilket tidsmässigt motsvaras av
neopytagorérnas och neoplatonisternas uppkomst.98
5 SAMMANFATTNING
Att åtskilliga kvinnor under antiken gavs och/eller tog möjligheten att aktivt verka inom
filosofi och medicin är ett intressant faktum som få hittills har ägnat någon uppmärksamhet åt.
De som ändå har uppmärksammat fenomenet har ofta nöjt sig med att förklara detta som en
normal avvikelse från normen.
Den generella bilden av den antika kvinnan utgörs av en begränsad individ som
tillbringade nästan all sin tid i hemmet och sällan gjorde annat än hushållssysslor. Mycket
tyder dock på att detta är en förlegad stereotyp, eller åtminstone att verkligheten för vissa
kvinnor, under en lång tidsperiod från senarkaisk/tidig klassisk tid till romersk, inte alls
behövde te sig så. Det fanns möjligheter även för flickor att utbilda sig, men förmodligen
96
Herzenberg 1986, xiii-xvii.
Wikander & Wikander 1997, 182-183.
98
Herzenberg 1986, xvii.
97
22
spelade familjen då liksom nu en stor roll för vilken utbildning flickan fick och vad hon kom
att ägna sig åt i framtiden. Eftersom det verkar ha varit vanligt förekommande att flickor
följde i sina fäders fotspår, är det inte alltför långsökt att spekulera kring att dessa flickor fick
någon form av utbildning i sitt hem, av sin far eller andra personer i hemmet.
Vad gäller den sociala bakgrunden för de kvinnor som kom att engagera sig i filosofi och
medicin, verkar det som att hetärer ofta kunde inlemmas i den filosofiska sfären, medan de
som ägnade sig åt medicin ofta hade familjeband inom yrket. Även en del frigivna romerska
slavar omnämns ha verkat inom medicinområdet, så det går inte att utesluta att möjlighet till
utbildning fanns även hos dem som inte hade de allra bästa ekonomiska förutsättningarna.
Faktumet att kvinnor kunde ta sig ut i samhället och engagera sig i sysslor där
dominansen av män var närapå total, leder till att en omdefiniering av begreppen offentligtprivat under antiken är nödvändig. Tidigare har begreppen haft en strikt definition där
kvinnans plats i samhället var den privata, hemmet, och männens plats den offentliga, utanför
hemmet. Detta har tolkats som att kvinnan var utesluten från samhället utanför hemmet, och
man har rent bokstavligt tolkat det som en total separering av män och kvinnor. Cohen har
dock redan startat denna omdefiniering, och begreppen börjar allt mer utvecklas till en
tolkning där kvinnorna inte på något sätt var inlåsta i sina hem, utan snarare separerade från
den offentliga världen med innebörden militära, politiska positioner i samhället och liknande.
Med ökat intresse och mer forskning kring kvinnans situation i det antika samhället börjar
en mer nyanserad och komplett bild av det egentliga livet under antiken att målas upp. Från
att tidigare bara ha haft en utvecklad kunskap kring den del av samhället som involverade
män, kan vi nu se hur kvinnans situation ger de gamla kunskaperna nya dimensioner. En ny
bild av det antika samhället växer fram och en omvärdering av gamla begrepp och vedertagna
definitioner blir nödvändig. Genom att bidra med denna uppsats är min förhoppning att
utvecklingen fortgår på detta sätt, och det är med stor nyfikenhet jag ser fram emot nya rön
och insikter inom området.
Uppsala den 7 maj 2006
23
6 LITTERATUR- OCH KÄLLFÖRTECKNING
6.1
ANTIKA KÄLLOR
Athenaeus Naucratita, Deipnosophistae
Athenaeus Naucratita, The deipnosophists; in seven volumes,
översättning C.B. Gulik (Loeb ed.), London; Cambrigde
Massachusetts 1933.
CIL
Corpus inscriptionum Latinarum, Berolini 1863.
Diogenes Laertios, Vitae philosophorum
Diogenes Laertios, Lives of eminent philosophers: in two volumes,
översättning R.D. Hicks, London; Cambrigde Massachusetts 1972.
Musonius Rufus, Que les femmes, elles
aussi, doivent faire la philosophie
Musonius Rufus, Musonius Rufus: entretiens et fragments:
introduction, traduction et commentaire, översättning A. Jagu,
Hildesheim 1979.
Platon, Lagarna
Platon, Laws, översättning R.G. Bury (Loeb ed.), London;
Cambrigde Massachusetts 1984.
Platon, Staten
Platon, Staten, översättning C. Lindskog, Nora 1993.
Themistios, Orationes
Themistios, The private orations of Themistius, översättning R. J.
Penella, Berkeley; London 1999.
Xenofon, Memorabilia
Xenofon, Memorabilia and Oeconomicus, översättning E. C.
Marchant (Loeb ed.), London 1959.
Xenofon, Oeconomicus
Xenofon, Ledarskap, översättning S. Linnér, Stockholm 2004.
Plutarkos, Pericles
Plutarkos, Plutarch's Lives: in eleven volumes, Vol. 3, Pericles and
Fabius Maximus; Nicias and Crassus, översättning B. Perrin (Loeb
ed.), London; Cambrigde Massachusetts 1916.
6.2
MODERNA KÄLLOR
Alic 1986
M. Alic, Hypatia's heritage: a history of women in science from antiquity to
the late nineteenth century, London 1986.
Brock 1994
R. Brock, ‘The Labour of Women in Classical Athens’, CQ 44, 1994, 336-346.
Cohen 1991
D. Cohen, Law, sexuality, and society: the enforcement of morals in classical
Athens, Cambridge/New York 1991.
Cohen 1996
D. Cohen, ‘Seclusion, separation, and the status of women in classical Athens’,
i Women in antiquity, eds. I. McAuslan & P. Walcot, New York 1996, 135145.
Fantham 1994
E. Fantham, Women in the classical world: image and text, New York 1994.
Firatli 1964
N. Firatli, Les stèles funéraires de Byzance gréco-romaine, Paris 1964.
Gazzaniga 1997
V. Gazzaniga, ‘Phanostrate, Metrodora, Lais and the others’, Medicina Nei
Secoli: Arte e Scienza 9:2, 1997, 277-290.
Herzenberg 1986
C. Herzenberg, Women scientists from antiquity to the present: an index: an
international reference listing and biographical directory of some notable
24
women scientists from ancient to modern times, West Cornwall 1986.
Irby-Massie 1993
G.L. Irby-Massie, ‘Women in ancient science’, i Womans power, man’s game:
essays on classical antiquity in honor of Joy K. King, ed. M. DeForest,
Wauconda 1993, 354-372.
King 1986
H. King, ‘Agnodike and the profession of medicine’, Proccedings of the
Cambridge Philological Society, 212, 1986, 53-75.
Krug 1985
A. Krug., Heilkunst und Heilkult: Medizin in der Antike, Mûnchen 1985.
Lefkowitz & Fant 2005
M.R. Lefkowitz & M.B. Fant, Women's life in Greece and Rome, a source book
in translation, London 2005.
Nevett 1995
L. Nevett, ‘Gender relations in the classical Greek household: The
archaeological evidence’, BSA 90, 1995, 363- 381.
Ogilvie 1986
M.B. Ogilvie, Women in science: antiquity through the nineteenth century: a
biographical dictionary with annotated bibliography, Cambridge 1986.
Pleket 1969
H.W Pleket, Epigraphica 2, Texts on the social history of the Greek world,
Leiden 1969.
Pomeroy 1975
S.B. Pomeroy, Goddesses, whores, vives and slaves: Women in classical
antiquity, New York 1975.
Pomeroy 1977
S.B. Pomeroy, ‘Technikai kai Mousikai: The education of women in the 4th
century and in the Hellenistic period’, AJA 2, 1977, 51-68.
Pomeroy 1978
S.B. Pomeroy, ‘Plato and the female physician’, The American Journal of
Philology 99, 1978, 496-500.
Pomeroy 1984
S.B. Pomeroy, Women in Hellenistic Egypt: from Alexander to Cleopatra, New
York 1984.
Pomeroy 1997
S.B. Pomeroy, Families in classical and hellenistic Greece: Representations
and realities, New York 1997.
Pomeroy 2002
S.B. Pomeroy, Spartan Women, New York 2002.
Rowlandson 1998
J. Rowlandson, Women and society in Greek and Roman Egypt: a sourcebook,
Cambridge 1998.
Spandago & Travlou 1994
V.Spandago & D.Travlou, Mathematicians of Ancient Greece, Aten 1994.
Wayland Barber 1994
E. Wayland Barber, Women's work: the first 20,000 years: women, cloth, and
society in early times, New York 1994.
Wikander & Wikander 1997
C. Wikander & Ö. Wikander, Europa i vardande: antiken, Stockholm 1997.
6.3
ILLUSTRATIONER
Fig. 1: Kalkstensstaty av en kvinna med bok i handen. Oxyrhynchos, ca 250 f.Kr. ur J. Rowlandson, Women and
society in Greek and Roman Egypt: a sourcebook, Cambridge 1998, s 301.
25
7 APPENDIX: Kvinnor i den antika vetenskapen
Namn
Levde
Ursrpung
Härkomst
Themistoklea
600-500 f.Kr.
Grekisk
Delfi?
Perictione
Aglaonike från Thessalien
Arignote
Chilonis
Damo
569-475 f.Kr.
500-400 f.Kr.
500-400 f.Kr.
500-400 f.Kr.
500-400 f.Kr.
Grekisk
Grekisk
Grekisk
Grekisk
Grekisk
Thessalien
Kroton
Sparta
Kroton
Deino
Diotima från Mantinea
Eloris från Samos
Melissa
Muia
Phintys
Theano
Tymicha
Vitali
Aspasia från Miletos
500-400 f.Kr.
500-400 f.Kr.
500-400 f.Kr.
500-400 f.Kr.
500-400 f.Kr.
500-400 f.Kr.
500-400 f.Kr.
500-400 f.Kr.
500-400 f.Kr.
470-410 f.Kr
Grekisk
Grekisk
Grekisk
Grekisk
Grekisk
Grekisk
Grekisk
Grekisk
Grekisk
Grekisk
Lasthenia från Mantinea
Nicarete från Korint
Pytias från Assos
Themista
Arete från Cyrene
Erotion
Hedia
Leontium
Mammarion
Nikidion
Axiothea från Phlius
Hipparchia
Agnodike
Cornelia Scipio
Olympias från Thebe
Cleopatra
Elephantis (Philista)
Laïs
Metrodora
Pantheia från Pergamon
Salpe från Lemnos
Antiochis
Julia Domna
Magnilla
Hypatia
400-300 f.Kr.
400-300 f.Kr.
400-300 f.Kr.
371-271 f.Kr
370-340 f.Kr.
350-300 f.Kr. ca
350-300 f.Kr. ca
350-300 f.Kr. ca
350-300 f.Kr. ca
350-300 f.Kr. ca
350 f.Kr.
340-300 f.Kr.
300 f.Kr.
ca 0
14-37 e.Kr.
100-200 e.Kr.
100-200 e.Kr.
100-200 e.Kr.
100-200 e.Kr.
100-200 e.Kr.
100-200 e.Kr.
131-201 e.Kr.
170-217 e.Kr.
200-300 e.Kr.
370-415 e.Kr.
Grekisk
Grekisk
Grekisk
Grekisk
Grekisk
Grekisk
Grekisk
Grekisk
Grekisk
Grekisk
Grekisk
Grekisk
Grekisk
Romersk
Grekisk
Romersk
Romersk
Romersk
Grekisk
Romersk
Romersk
Romersk
Alexandria
Samos
Kroton
Kroton
Kroton
Jonisk
Verkade
Filosof, matematik
Filosof
Astronom
Filosof
Filosof
Filosof
Filosof
Filosof
Filosof
Filosof, matematik
Filosof
Filosof, matematik
Filosof (mat., fys., med.)
Filosof, matematik
Filosof, matematik
Filosof
Mantinea, Peloponnesos Filosof
Korint
Filosof
Assos
Marinbiolog
Filosof
Cyrene
Filosof
Filosof
Filosof
Filosof
Filosof
Filosof
Phlius, Peloponnesos
Filosof, fysik
Filosof
Medicin
Utb. i geometri, filosofi
Thebe
Medicin, gynekologi
Medicin
Medicin, gynekologi
Medicin, gynekologi
Medicin
Pergamon
Medicin
Lemnos
Medicin
Tlos, Lycien
Medicin
Utb. filosofi, geometri mm.
Apollonien, Mysien
Filosof
Filosof, matematik
Övrigt
Prästinna i Delfi. Enligt myten hade hon stor påverkan på Pytagoras och lär vara orsaken till att Pytagoras tillät
kvinnliga medlemmar i sin skola.
Pytagoré, Mamma till Platon.
Kunde förutsäga mån- och solförmörkelser.
Pytagoré. Dotter till Pytagoras och Theano.
Dotter till Pytagoras och Theano. Studerade och undervisade i den pytagoreiska skolan. Flydde till Aten när
skolan stängde och publicerade Pytgaoras verk om geomerti. Skrev även egna verk kring avancerad geometri.
Svärmor till Pytagoras, pytagorée.
Förmodligen pytagoré, nämns som lärare åt Sokrates.
Pytagoré.
Pytagoré.
Dotter till Pytagoras och Theano.
Pytagoré.
Fru till Pytagoras, dotter till läkaren Brontinus.
Pytagoré.
Pytagoré, Damos dotter.
Hetär, dotter till Axiochus, en lärd man som såg till att hon fick en bra utbildning. Levde med Perikles.
Förekommer nämnd som lärare åt Sokrates.
Lärling till Platon.
Förknippas med Geometer.
Aristoteles fru, dotter till Hermeias, en välbärgad man som studerade hos Platon och blev filosof.
Kallas "den kvinnliga Solon".
Lärling till Sokrates. Dotter till och studerade hos Aristippus; grundare av den cyrenska filosofiska skolan.
Epicurus hetär.
Epicurus hetär.
Epicurus hetär.
Epicurus hetär.
Epicurus hetär.
Lärling till Platon, undervisade senare i Korint.
Fru till cynikern Crates, syster till Theophrastus student Metrocles från Maroneia.
Studerade hos Herophilus, berömd läkare och anatomist.
Skrev om hur man skulle undvika missfall.
Skrev om kosmetik och hudsjukdomar.
Galenius nämner att hon skriver om medicin. Föreläste i Rom.
Skrev om sjukdomar i livmodern, magen och njurarna.
Skrev om ögonsjukdomar, föreläste i Rom.
Galenius vän, studerade i hans skola på Eskvilinen. Specialicerade sig på reumatism och sjukdomar i mjälten.
Fru till Septimus Severus, hade berömda salonger med Galenius och Diogenes Laertios.
Dotter till filosofen Magnus, fru till filosofen Menius.
En av antikens mest berömda kvinnor inom vetenskapen. Dotter till Theon, ledaren för den neoplatonistiska
skolan i Alexandria. Övertog ledningen av skolan efter sin fars död.
Uppgifterna är hämtade från:
M. Alic, Hypatia's heritage: a history of women in science from antiquity to the late nineteenth century , London 1986.
C. Herzenberg, Women scientists from antiquity to the present : an index: an international reference listing and biographical directory of some notable women scientists from ancient to modern times , West Cornwall 1986.
M.R. Lefkowitz & M.B. Fant, Women's life in Greece and Rome, a source book in translation , London 2005.
M.B. Ogilvie, Women in science: antiquity through the nineteenth century: a biographical dictionary with annotated bibliography , Cambridge 1986.
V.Spandago & D.Travlou, Mathematicians of Ancient Greece , Aten, 1994.
