Gal 53 Jesus Rabbi.indd

75
För att få svar måste vi gå till den judiska omgivningen
och se hur andra som använde samma uttryck menade.
Begreppet var alltså bekant för lyssnarna. Om man kan
veta vad andra lärare avsåg med ”Guds rike”, kan
man ana hur Jesu åhörare uppfattade honom när han
använde samma begrepp.
För det första är ”Himmelriket” och ”Guds rike” synonyma begrepp. De betyder samma sak. Att Matteus
använder Himmelriket beror på att hans läsare är judekristna som ovilligt tar ordet ”Gud” i sin mun. På Jesu
tid var det vanligt att ha omskrivningar om Gud. Man
sa exempelvis i stället ”Namnet” och ”Himlen”.
Det var i det perspektivet man uppfattade Jesu symbolhandling när Jesus satte sig på åsnan och red ner
för Olivbergets sluttning. Pilgrimernas reaktion var:
Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!” Mark 11:10
När människor i Jesu samtid hörde begreppet ”Guds
rike”, förstod man med det tillståndet på jorden då alla
människor på jorden lyder Guds Torah på samma sätt
som de troende i Israel följde den.
GUDSRIKET NÄRVARANDE
Samma innebörd
För det andra förklarar aldrig Jesus var han menar
med ”Guds rike”. Att han skulle mena något avsevärt
annorlunda än rabbinerna, är osannolikt eftersom han
då konstant löpte risken att bli missförstådd. Hade
Jesus menat något avvikande hade han skapat ett eget
begrepp för att förmedla sitt budskap.
Shema
Varje morgon och kväll reciterade judarna Shema, 5
Mos 6:4 - 5:
- Vad menade rabbinerna med Guds rike?
Det var detsamma som att ”ta på sig Himmelrikets ok”,
det vill säga man erkände Guds totala suveränitet och
skyldigheten att älska och lyda honom.
Det arameiska motsvarigheten till Guds rike har innebörden ”Guds herravälde, Guds konungavälde”. Det
rymmer en aspekt som saknar geogrask och lokal
betydelse. Det betecknar ett tillstånd där en kung regerar.
Innebörden av uttrycket ”Guds rike” går tillbaka på
Gamla testamentets beskrivning av Gud
som världens kung.
Herren har rest sin tron i himlen,
allt är underlagt hans välde.
Ps 103:19
Herren är konung
nu och för evigt.
2 Mos 15:18
Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall
ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk
- ty hela jorden är min - 6och ni skall vara ett rike av
präster och ett heligt folk som tillhör mig.
2 Mos 19:5-6
När Israel ck en kung och kungatron i Jerusalem,
var han bara Guds viceregent. Gud fortsatte att vara
kungen. Detsamma gällde efter att davidsdynastin störtats av babylonierna. Herren beskrivs som ”Jakobs
Konung”. Jes 41:21
I fulländningens tid väntade de fromma judarna på
Messias, den davidsättling som skulle återupprätta
Davids tron.
- Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. Du skall
älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din
själ och med all din kraft.
Själva bekännelsen av Herren var entren in i Himmelriket enligt de skriftlärdes undervisning:
Människan sätter sin tillit till Herren och bekänner sig
till honom. Konsekvensen av denna omvändelse och
tro är att man börjar följa hans bud, älskar honom av
hela hjärtat, ger sitt liv till honom och alla tillgångar
man förfogar över. Det var så man uppfattade innebörden av Shema.
I det perspektivet sa Jesus angående himmelriket:
Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma
in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske
faders vilja.
Matt 7:21
Också för Jesus ligger ett viljebeslut och avsikt att göra
Guds vilja (leva efter Torahn) i själva bekännelsen av
Herren. Himmelriket är rotat både i bekännelsen av
Gud och hans auktoritet och utförandet av hans vilja.
”Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”
Matt 11:3
Riket närvarande genom Jesus
Jesus är alltså överens med sin samtid angående Himmelriket. Skillnaden är att Jesus gör anspråk på att förverkliga Riket. Jesus kommer med riket. Riket bryter
in genom Jesu person. Det manifesterade sig genom att
människor blev helade från sjukdomar, befriande från
demoner och Guds kraft blev manifesterad.
Guds rike bryter fram, spränger igenom. Inte för att
förstöra men driva bort Satan. Rabbinerna menade att
76
riket allti funnits. Jesus menar att det bröt fram genom
Johannes Döparen.
Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket
fram,
Matt 11:12
När Johannes kommer i tvivelsmål om riket verkligen
brutit loss, får han meddelandet från Jesus: ”Gå och
berätta för Johannes vad ni har sett och hört: blinda ser,
lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda står upp
och fattiga får ett glädjebud.
Luk 7:19-28
Andlig aspekt av Riket
Med rätta har alltså Himmelriket kommit. Med Jesu
person bryter riket in. Jesus jämställs med riket.
GUDS RIKE ÄNNU FRAMTIDA
”Låt ditt rike komma”
I synagogans gudstjänst bad man att Guds rike skulle
komma. Den s.k. Kaddishbönen inleds med orden:
”Upphöjt och helgat vare hans stora namn i den värld
som han har skapat efter sin vilja, och må han upprätta
sitt rike under edert liv och i edra dagar…..”
Jesu anknyter till denna bön i ”Fader Vår”. Guds vilja
sker i den himmelska världen. Bönen är att det tillståndet ska ske på jorden.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske,
på jorden så som i himlen.
Matt 6:10
Fysisk aspekt av Riket
Trots att riket brutit igenom genom Jesu närvaro, uppmanar han lärjungarna att bedja Låt ditt rike komma.!
Och Herren skall vara konung över hela jorden. Den
dagen skall Herren vara en och hans namn ett enda.
Sak 14:9
Det saknas ännu något. Riket har inte ännu kommit i
sin härlighet. Det kommer att ske vid Jesu återkomst.
”Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar. 16Jag säger er:
jag kommer inte att äta den igen förrän den får sin
fullkomning i Guds rike.”
Luk 22:15-16 Se även Apg 1:6 1Kor 15:24
Riket är en gåva - inte resultatet av pliktuppfyllelse.
Riket tar man emot som ett barn tar emot en gåva,
utan gentjänst. Mark 10:13-16. Vägen in i riket är
avgörelse och beslut, att acceptera Jesu person. Jesus
beskriver Himmelriket i ett antal liknelser.
Väggmålning där Jesus går på vattnet i
ett kristet ”kapell” i östra Syren från
omkring år 250. Händelsen visade Guds
rikes krafter i verksamhet.
För rabbinerna är Guds rike närvarande varje gång
Shema uttalas och människan ställer sig under Guds
herravälde.
För Jesus har Guds rike brutit in och blivit förverkligat
genom hans egen person.
JESU PERSON & KRISTOLOGIN
Det radikalt nya med Jesus framstår i att han är mer
än människa. För de åhörare till Jesus som kände
till begreppet ”Människosonen” var hans gudomliga
anspråk direkta. Men evangelierna skildrar hur upptäckten av Jesu gudomlighet kräver något av en ”trons
blick”. Det stod så att säga inte på Jesu visitkort att han
var gudamänniskan.
Kristologi i evangelierna
Direkt och indirekt skildrar evangelierna att Jesus var
annorlunda. Det gick inte på en dag, men med tiden
förstod lärjungarna att han var någon mer än andra
Torahlärare.
De förstod det inte första dagen, när de kallades även
77
om accepterandet av kallelsen till lärjungaskap förutsätter vissa insikter om vem han var.
Men efterhand blev hans gudomlighet mer uppenbarad
för dem. Lärjungarna gör ”språnglika” upptäckter.
a.
Under som Jesus utför var ögonöppnare. ”Vem är han
som till och med befaller vindarna och vattnet och får
dem att lyda?” Det är lärjungarnas reaktion efter att
Jesus stillat stormen. Luk 8:22-25
Frågan är mer förvåning än bekräftelse av en insikt de
redan satt inne med.
b.
Den gudomliga presentationen som Jesus får på ”förklaringsberget” utlöser rädsla hos lärjungarna. Inte
bekräftelse.
”Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna
till honom.” 6När lärjungarna hörde detta kastade de
sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor
skräck. 7Jesus gick fram och rörde vid dem och sade:
”Stig upp och var inte rädda.”
Matt 17:5-7
c.
Petrus bekännelse - som sker i det halvhedniska Caesarea Filippi! - kommer efter att Jesus tagit upp spekulationerna angående hans person bland folk i allmänhet.
Han vände sig till lärjungarna:
”Och ni”, frågade han, ”vem säger ni att jag är?”
16Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den levande
Gudens son.” Matt 16:15-16
Det berömda svaret och bekännelsen av Petrus var mer
än inlärt. Det var mer än förståndets slutsats. Petrus
insikt hade växt med umgänget. Jesus säger uttryckligen att insikten om hans person är en uppenbarelse
från Gud.
Då sade Jesus till honom: ”Salig är du, Simon Barjona,
ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig,
utan min fader i himlen. Matt 16:17
d.
Den dramatiska upptäckten av Jesu gudomliga natur
kom först sedan Jesus visade sig efter uppståndelsen
och ”öppnat” lärjungarnas sinnen.
Lärjungarna var besvikna efter att Jesu entre´ till Jerusalem resulterade i korsfästelse och inte i Messiasbankett! Besvikelsen var total eftersom de hoppades att
han var den som skall befria Israel. Man övervägde att
återuppta skerirman igen i Galileen.
Men då visade sig Jesus igen och gav dem tro. Se
på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen
annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte
kött och ben, och det kan ni se att jag har.” 40Och
han visade dem sina händer och fötter. 41Då de av idel
glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han
dem: ”Finns det något att äta här?” 42De räckte honom
en bit stekt sk, 43och de såg hur han tog den och åt.
Lukas 24: 39-43
Sedan öppnade Jesus lärjungarnas sinne så att de förstod sammanhanget. Man insåg hans person. Man ck
nyckeln till att förstå Gamla testamentet. Det är om
Honom som Gamla testamentet handlar. Återigen krävdes ett Andens mirakel som ledde till ”trons insikt”.
Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå
skrifterna. 46Och han sade till dem: ”Detta är alltså
vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från
de döda på tredje dagen, 47och syndernas förlåtelse
genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för
alla folk, med början i Jerusalem. Luk 24:45-47
Indirekta antydningar
Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi
såg hans härlighet, Joh 1:14
Det är i perspektiv av uppståndelsen - ”med facit i
hand” - som evangelierna skildrar Jesu liv.
Men olika detaljer i berättelserna om Jesus ger ständigt ”kristologiska informationer”, antydningar om att
han är ”någonting mer”. För människor som var andligt lyhörda fanns möjligheten under Jesu livsdagar att
förstå att han var gudamänniskan.
Men det lyste ingen gloria kring Jesu huvud. Det stod
inte ”Gudason” på Jesu visitkort. Men ”trons blick”
kände igen honom från Skrifterna.
a.
När Matteus skriver om folkets reaktion efter att ha
lyssnat till Jesu Bergspredikan, signalerar han att åhörarna uppfattade att Jesus talade med gudomlig auktoritet.
När Jesus hade avslutat detta tal var folket överväldigat
av hans undervisning, 29för han undervisade med makt
och inte som deras skriftlärda. Matt 7:28-29
Jesus undervisade visserligen annorlunda till formen
på det sättet att han inte ständigt hänvisade till andra
lärares förklaringar och utläggningar. Så går undervisningen till stor del till i den rabbinska litteraturen. Rabbinerna citerar tidigare rabbiner i en som man menade
obruten traditionskedja tillbaka till Moses som är den
som egentligen innehar auktoriteten.
78
Jesus behövde inte citera andra. Han hade en egen
auktoritet. Och det var denna ”Andens smörjelse” som
åhörarna uppfattade.
moln.” 65Då slet översteprästen sönder sina kläder och
sade: ”Han har hädat.
Matt 26:63-65
b.
Jesus var inte ensam om att hela sjuka. I Gamla testamentet förekom helandeunder. Också i Jesu samtid
fanns det människor som var kända som Guds redskap
för mirakler.
- Vari bestod hädelsen?
Även om människor var mer eller mindre bekanta
med både demonutdrivning och ”helanden”, så förstod
människor att Jesus var en gudsman när han gjorde
under.
Hädelsen bestod tydligen heller inte i att han gjorde
anspråk på att vara Guds Son. ”Guds Son” var i Jesu
samtid (till skillnad från senare dogmbildning under
kyrkofädernas tid) ett messianskt begrepp. Det beskrev
också Jesu unika relation till Fadern.
Mycket folk kom till honom, och de hade med sig
lama, blinda, lytta, stumma och många andra och lade
ner dem framför honom. Han botade dem, 31och folket
häpnade: stumma talade, lytta blev friska, lama gick
och blinda såg. Och de prisade Israels Gud.
Matt 15:30-31
c.
När Jesus förlät synder var detta något ”totalt annorlunda”. När åhörarna hörde att Jesus förlät synder, var
det tydligt att han gjorde anspråk på ”något mer”. Bara
Gud kan förlåta synd.
Med trons blick var detta ”annorlunda” möjligt att
omfatta. Men för dem som inte ville var det anstötligt
och en hädelse.
Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig
själva: 7”Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan
förlåta synder utom Gud?” 8Jesus förstod i sin ande
vad de tänkte och sade till dem: ”Hur kan ni tänka
så i era hjärtan? 9Vilket är lättast, att säga till den
lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp,
ta din bädd och gå? 10/11Men för att ni skall veta
att Människosonen har makt att förlåta synder här på
jorden säger jag dig” - och nu talade han till den lame
- ”stig upp, ta din bädd och gå hem.” 12Och mannen
steg upp, tog genast sin bädd och gick ut i allas åsyn,
så att de häpnade och prisade Gud och sade: ”Aldrig
har vi sett något sådant!”
Mark 2:6-12
d.
Det är Jesu person som är i fokus när Jesus står anklagad inför Sanhedrinen i Jerusalem. Åtalet gällde inte
att han brutit mot Torahn. Det som fäller honom är Jesu
anspråk på att vara Gud.
Och översteprästen sade: ”Jag besvär dig vid den
levande Gudens namn att säga oss om du är Messias,
Guds son.” 64Jesus svarade: ”Du har själv sagt det.
Men jag säger er: efter detta skall ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens
Inte i Jesus gjorde anspråk på att vara Messias. Det
hade andra gjort både före och efter honom utan att det
uppfattades som hädande.
Det som Sanhedrinen uppfattade som hädelsen var
att Jesus identierade sig med Människosonen. Han
gjorde anspråk på att vara Människosonen, dvs djupast
sett Gud själv!
Nu var detta ingen hädelse eftersom Jesus verkligen
ÄR Gud och människa i samma person. Men eftersom
Sanhedrinen inte erkände detta anspråk blev det för
dem en hädelse.
Detta är grunden till förkastandet och korsfästelsen det Jesus gör anspråk på som person.
VAD ÄR NYTT HOS JESUS?
- Hur ska man se Jesu förhållande till den samtida
judendomen?
Jesus vare sig bryter fullständigt med den tradition
han växte upp med eller är en i raden som för denna
tradition vidare i oförändrat skick.
Jesus använder ett kryptiskt uttryck som ingen riktigt
kommit underfund med: man slår inte nytt vin i gamla
vinsäckar, för då sprängs säckarna, och vinet rinner ut
och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya
säckar, då har man kvar både vin och säckar.”
Matt 9:17 // Mark 2:22 Lukas 5:38.
Denna bild har ibland tolkats som en beskrivning av
skillnaden mellan Jesus och den judiska samtiden.
Judisk tro ses som en förskola. Genom evolution
utvecklas en högre gudsbild och bättre gudsuppfattning. En utveckling som når sitt klimax i Nya testamentet.
Så har bilden målats. Jesus är instiftaren av en ny
religion. Han var visserligen jude men bröt med den
judiska tron som han betraktade som förlegad. I stället
skapade han en ny lära med andra principer.
79
Om detta skriver Odeberg: ”Något så i alla avseenden falskt och för NT:s människor fullkomligt
främmande! Jesus stiftade ju ingen religion. Han
kom såsom den som gav fullheten åt det gamla
förbundet.” (Bibelns eget Budskap s.145)
Vidare skriver Odeberg: ”Så som det framställs i NT
stiftar Jesus icke någon ny religion, icke någon ny
lära, icke någon ny etik.”
Det som är nytt med Jesus är hans person. Han är den
som fullkomligt uppenbarar Gud.
Odeberg igen: ”I NT betonas det ingalunda att
Jesus kommer med någon ny lära. Det han kommer
med är Guds Ord. Han talar det som Fadern har
givit honom att tala (Joh 14:24), och det är i naturlig överensstämmelse med det som redan förut är
givet.”
Den judiske forskaren David Flusser uttrycker sig så
här efter att först påminna om att Jesus hade en egen
vinkling på sin undervisning: ” jag kan inte uppriktigt nna ett enda ord av Jesus
som allvarligt kunde förarga en
jude med goda avsikter”.
Ingen ersättning alltså och ingen väsensskillnad. Snarare delad livsgemenskap.
Både judar och kristna har under historien framhållit
kontrasten mellan judiskt och kristet. Jesus har presenterats i motsättning till sin samtid. I sin värsta avart
har han framställts som företrädare för en ny tro - en
religionsstiftare.
Men orsaken till den kristna svartmålningen av judisk
tro - den mörka bakgrunden till Jesu undervisning - har
snarare historiska orsaker än teologiska som man kan
nna i Nya testamentet.
Jesus var jude. Han kände sig hemma i den judiska
omgivningen. Han var en del av den skriftlärda traditionen, den apokalyptiska rörelsen, den judiska mystiken och kände samhörighet med det vardagsnära livet
bland ”de stilla i landet”.
Nytt & Gammalt
Vad som skapar problem i sammanhanget är vad man lägger i
ordet ”nytt”. ”Nytt” rymmer både
kontrast och kontinuitet. Kontrasten innebär att han gör FULLKOMLIGT. Det som tidigare var
ofullkomligt fulländas. Kontinuiteten är att han UPPFYLLER det
som redan nns till. Nämligen det
som ryms i Skrifterna.
Betecknande är att Pingstdagen
(Apg 2:41) inte beskriver församlingen som någonting nytt. I strikt
mening kom inte den kristna församlingen till på Pingsten. I stället står det att ”den dagen ökade
de troendes antal ”. De troende
”lades till” något som redan existerade. Församlingen fanns alltså
sedan tidigare. Därmed är kopplingen mellan de båda förbunden
klar och gemenskapen obruten.
Ingen ersättning utan i stället
kontinuitet.
Cyklamen blommar i Galileen i januari.
Jesu förhållande till Gamla Testamentet kan jämföras med
Paulus beskriver relationen mellan den färdiga blommans förhållande till löken. Det är livet i
”kristna” och Israel som vildymlöken som slagit blom.
pens förhållande till det ädla olivträdet. Rom 11:17