Idrottsledares lärande av etik och moral
Susanne Linnér
Linnéuniversitetet, Institutionen för idrottsvetenskap
Projektnummer: P2010-0042
Bakgrund och syfte med projektet
Idrottens värdegrund och etik är ett viktigt område för forskning såväl nationellt som
internationellt. Det talas inom idrotten om att ta avstånd från fusk, rasism, våld, ojust spel
och istället försöka främja rent spel, allas lika värde, laganda, respekt och idrottens sociala
ansvar. Kritiken har hårdnat kring innehåll och form i barn- och ungdomsidrotten, där bilder
lyfts fram som berör prestationskrav, ökad polarisering mellan olika grupper av barn och en
ökad konkurrens (Engström 1999, Petersson 2004). Föreningarna och ledarna ställs idag
inför nya komplexa krav. De forskare som anser att det finns ett behov av att gå på djupet
kring idrottens fostrande uppdrag (Lindfelt 1999, Engström & Anderson 1983, Nilsson 1988,
Fundberg 2003). Mot denna bakgrund har vi haft för avsikt att fördjupa oss dels i frågan hur
lärande och professionell kompetensutveckling kring etik och moral hanteras inom olika
utbildningar, dels i frågan om vilken kompetens blivande ledare besitter. Några frågor inom
studiens ram:
Hur ser de etiska och moraliska mönstren ut i idrottsledares sätt att tala om och
hantera etiska dilemman?
Hur uppfattar idrottsledare det lärande av etisk och moralisk kompetens de tillägnat
sig under sin utbildning?
Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten
Frågor som rör etik och moral kopplas forskningsmässigt vanligtvis samman med
idrottsutövare och idrottslig praktik av olika slag. Vad som är mindre fokuserat är
idrottsledares kompetens att hantera dessa frågor. Idrottsledarens betydelse för
verksamhetens kvalitet är omvittnad i andra avseenden. Rimligen reflekteras en betydande
del av den etik och moral som karakteriserar idrottsutövandet av den kompetens som
idrottsledaren besitter i dessa avseenden. Här vill vi därför få möjlighet att fokusera
idrottsledare och deras kompetens att hantera etiska och moraliska frågor inom sin idrott
samt vilken roll utbildning spelar vid utvecklingen av denna kompetens. Etiska och moraliska
frågor behandlas i de olika former av idrottsledarutbildningar som utvecklats – såväl inom
idrottsrörelsens egna ledarutbildningar som i de högskoleutbildningar som utvecklats särskilt
utformade för idrottsledare. Men idrottsledares etiska och moraliska kompetens utvecklas
också i den dagliga praktiken i samvaron med andra ledare och aktiva. Dessa båda
utvecklingsvägar kan sägas utgöra två sidor av samma mynt – en formaliserad och en
ickeformaliserad sida av idrottsledares kompetensutveckling.
Syftet med studien var att bidra med en fördjupad kunskap om idrottsledares etiska och
moraliska kompetens. Projektets tar sin utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv på
lärande, vilket innebär att vi ser lärande och utveckling som något som är bundet till det
sociala sammanhang där människor finns. Lärande är något som sker mellan människor och
genom de erfarenheter vi gör (Säljö, 2000; 2005). Datainsamlingen bygger på tre delar; De
deltagande personerna får individuellt ta del av datorbaserade filmvinjetter som illustrerar
dilemman som berör olika värdekonflikter. De får sedan ta ställning och skriftligt redovisa
sina ställningstaganden och grunderna för desamma. Nästa steg i datainsamlingen utgörs av
gruppsamtal, där deltagare i grupp får diskutera dilemmat. Här ämnar vi intressera oss för
vad som sägs, hur det sägs samt hur samspelet i övrigt sker mellan gruppdeltagarna.
Deltagarna har också fått besvara en enkät, som handlar om att reflektera över på vilket sätt
de upplever att det egna utbildningsprogrammet bidragit till utvecklingen av en etisk- och
moralisk kompetens.
Ledarna upplever att det finns ett stort behov av att diskutera dessa frågor men att det
samtidigt är svårt. I det svenska coachprogrammet hanteras etiken som perspektiv inom
andra kurser ex coaching, sport management: De svenska studenterna upplever det mycket
positivt att etiken hanteras som perspektiv. De framhåller de situationer och lärtillfällen där
innehållet byggt på konkreta situationer/händelser vilka varit tagna från det idrottsliga
vardagsarbetet. Det gäller exempelvis undervisningssituationer där studenterna fått ta del av
ex filmatiserade händelser som sedan enskilt och i grupp analyserats och diskuterats.
Studenterna framhåller bl.a att krocken mellan ideal och verklighet ibland kan bli jobbig att
hantera och att olika lojalitetskrav hamna i strid med varandra. Det är inte alltid det finns ett
klimat i föreningen/förbundet där det är tillåtande att kontinuerlig lyfta fram dessa frågor. I
många fall kan det vara mycket ensamarbete som ledare och då också brist på mötesplatser.
De framhåller att frågorna oftast kommer upp till ytan när det händer någonting antingen i
egna föreningen eller inom förbundet. Det är mer sällan som respondenterna upplever att
de etiska frågorna diskuteras kontinuerligt och i förebyggande syfte.
Under de samtal som förs i början av utbildningen är det relativt sällan som olika värden
synliggörs, flera perspektiv blir inkluderade och olika konsekvenser vägs mot varandra.
Tillhörigheten till en specifik idrottslig arena innebär istället att outtalade normer,
värderingar och försanthållanden om vad verksamheten ska syfta till riskerar att
segmenteras och på så sätt inte heller vidgas. Under utbildningens gång går det dock att
urskilja vissa förändringar om än inte i grupperna som helhet. I samtalet och i studenternas
egna upplevelser har deras egna och andras berättelser/erfarenheter bidragit till att förstå
vad etik kan handla om i olika situationer. Genom att bringa reda i olika argument, intressen
och värden blir det möjligt att skilja fakta från föreställningar. Det blir också möjligt att förstå
hur lagar, regler, etiska koder och teorier kan hanteras. Det som framgår är behovet av att
enskilda individers perspektiv ständigt utmanas av en mångfald och variationsrikedom i
perspektiv och att skapa ett pedagogiskt klimat och genomtänkta lärprocesser för att
underbygga etiska kompetens kräver tillit, tid och kontinuitet.
