Hygrohypnum molle
Mjuk bäckmossa
NE
NA
LC
Mossor
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning: Hypnales, Familj: Amblystegiaceae, Släkte: Hygrohypnum
(bäckmossor), Art: Hygrohypnum molle - mjuk bäckmossa (Hedw.) Loeske Synonymer: Hypnum molle Hedw.
Kännetecken
Växer i matt- till olivgröna eller ofta bruna kuddar eller mattor. Skotten är 2-10 cm långa och sparsamt, oregelbundet
förgrenade. Stambladen är brett äggrunda, plana eller svagt kupade, från bladmitten eller längre ned gradvis
avsmalnande till smalt trubbig eller smalt rundad spets. Bladen är mer eller mindre utstående och raka, samt långt
eller kort nedlöpande. Bladnerven är dubbel, kluven eller grenad, når 25-50 % upp i bladet och slutar ibland i en tagg
på bladryggen. Bladkanten är åtminstone delvis fintandad i övre delen, plan eller smalt tillbakaböjd nära basen.
Cellerna i bladmitten är 23-74 µm långa. De bandformiga bashörnsgrupperna längs bladkanten är otydligt avgränsade,
och består av rektangulära till brett linjära, svagt vidgade och mer eller mindre tunnväggiga celler. Stammen saknar
hyalodermis. Arten är samkönad. De inre honbladens kant är fint eller ofta grovt tandad nära bladspetsen och
bladskivans celler är antingen släta eller så har ett skiftande antal av de övre cellerna svagt utskjutande övre cellhörn
(gäller utvuxna blad, efter befruktningen). Sporerna är 15-19 µm.
Mjuk bäckmossa, styv bäckmossa Hygrohypnum duriusculum och fjällbäckmossa Hygrohypnum alpinum skiljer sig i
den genomsnittliga bladformen, men bladformen varierar en del inom arterna och man måste undersöka andra
karaktärer för säker bestämning. Mjuk bäckmossa har otydliga bandformiga bashörnsgrupper av långa, svagt vidgade
och tunnväggiga celler medan de två andra har rundade till rektangulära bashörnsgrupper av kvadratiska till
rektangulära utvidgade celler. Bashörnscellerna hos fjällbäckmossa är tunnväggiga medan de hos styv bäckmossa är
tjockväggiga. Bladcellerna hos styv bäckmossa är ofta längre än hos de andra två, 34-113 µm jämfört med 23-74 µm.
Slutligen skiljer sig de övre bladcellerna hos honbladen när dessa vuxit ut efter befruktningen. Styv bäckmossa har
släta celler, mjuk bäckmossa släta celler eller en del celler med svagt utskjutande övre hörn, och fjällbäckmossa har
många celler med kraftigt utskjutande övre hörn.
Utbredning och status
I Sverige hittas mjuk bäckmossa i fjällkedjan från subalpin till alpin region. Arten finns i Norge, Finland, Island och
Färöarna. Utanför Norden är den känd från bergsområden i Europa, Asien och Nordamerika.
Ekologi
Mjuk bäckmossa växer i fjällbäckar men undviker de mest kalkrika områdena.
Litteratur
Hedenäs, L. 2014. Hygrohypnum molle mjuk bäckmossa s. 83. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 3757], Bladmossor: skirmossor-baronmossor : Bryophyta: Hookeria-Anomodon. Artdatabanken, Sveriges
lantbruksuniversitet, Uppsala.
Författare
Lars Hedenäs 2014
ArtDatabanken - artfaktablad
1
