En Obekväm Film Skriven av: Julie Anne Sjaastad & Katja Rosén Inledning ”Minns ni amatörfilmen med jorden snurrande i rymden? En av rymdfarkosterna på väg ut i universum hade kommit 640 miljoner mil ut i rymden, när Carl Sagan sa: ”Vi tar en bild av jorden.” Ser ni den blå pricken? Det är vi. Allt som har inträffat i mänsklighetens historia, har skett på den här pricken. Alla framgångar, alla tragedier. Alla krig, all hungersnöd. Alla stora framsteg. Det är vårt enda hem. Och det är vad som står på spel nu. Förutsättningar… för att vi ska kunna leva på jorden och för att vår civilisation ska ha en framtid. Jag anser att det är en moralisk fråga. Nu har ni chansen att ta tag i frågan. Nu har vi möjlighet att med gemensamma krafter trygga framtiden. […] Det är nästan som om ett fönster hade öppnats och genom det kunde man se framtiden. […] Där har ni den framtid ni kommer att leva i.” (Al Gore, Den Obekväma Sanningen 2006, 83 min) (Se bild 1) Har vi alla inte redan hörts talats om global förändring och om växthuseffekten? Är inte miljön och allt som är miljövänligt i fokus i dagens samhälle? Klimatförändringarna och framtidsutsikterna för jorden om inget görs har redan tagit stor plats i media idag. Det är på tapeten att vara klimatsmart och att vara miljövänlig. Privatpersonerna uppmanas att källsortera, köpa lågenergilampor, vara miljömedveten, åka kollektivtrafik. Företag manas att se över sina utsläpp bättre och länder inför mer striktare lagar och regler för att minska på klimatförändringarna. Har inte alla redan läst alla dessa artiklar där det står om hur det ser ut för vår planet eller sett andra dokumentärer kring ämnet? Vad gör då denna film, Den Obekväma Sanningen, speciell och chockerande för vissa? Här kommer en färgfilm i storformat som lättare kan komma in i människors medvetande. Artiklar kommer en och en. I denna film är all fakta samlat i en och samma film och då förstår man bättre, man lär sig att se sammanhanget direkt. Hur talar man då till en publik och hur håller man dem på alerten när man vill säga något viktigt utan känslan att man predikar? Det vi har valt att skriva om och undersöka är hur man som bäst kan nå ut till en masspublik med ett budskap med filmen Den Obekväma Sanningen i fokus. Syftet med denna uppsats är att undersöka filmens budskap och dess 1 visuella retorik. Hur filmens skapare har gjort för att lättare få ut ett viktigt budskap. På vilka sätt de har gjort det och varför de kan ha tagit den riktningen. Vi kommer därför att gå in på vad som belyses i filmen och även hur man skulle kunna sammanfatta deras budskap i tre olika scener som vi analyserar lite närmare. För att kunna svara på dessa frågor har vi studerat filmen Den Obekväma Sanningen, och utgått från våra egna analyser och tolkningar. Med hjälp av de retoriska tilltalen etos, logos och patos kommer vi att förklara hur avsändaren försöker förklara, övertala och övertyga sin mottagare deras åsikter och lösningar. Vi har även undersökt hur kommunikation via bilder kan se ut, mycket med hjälp av Bo Bergströms böcker kring ämnet. Vi har försökt att inte få denna uppsats till en filmvetenskaplig analys utan har fördjupat oss på de små detaljerna i filmens retorik. Vi har heller inte gått igenom hela filmen i detalj utan valt att fördjupa oss i tre olika scener som vi tycker är relevanta för uppsatsens mål. Teoretisk utgångspunkt Den röda tråden under filmen och uppsatsen gäller etos, logos och patos. Etos är den retorik som försöker övertyga betraktaren genom att skapa en tillit och välvilja mellan betraktare och avsändaren, i det här fallet Al Gore, genom att visa vem han är med sin personlighet och karaktär. Logos använder förnuftsargument och det logiska tänkandet för att övertyga, övertala eller förklara och patos övertyger genom det som berör publiken känslomässigt (Wærn, Petterson & Svensson, 2004). Dessa tre argumentationsmedel utgör en enhet; tankegångar, ord och argument (Renberg, 2007). En fempunktsplan för övertalning går att följa genom hela filmen. Den första, bete, kan vara någon historia eller påstående som ger upphov till åhörarens intresse. Ett problem, då sändaren lägger fram sitt problem som senare ska lösas. En lösning på hur man kan lösa problemet, sedan en utdelning där man får fördelarna att lösa problemet framför sig. Till sist, en uppmaning till handling, då sändaren ska aktivera och engagera mottagaren till gärning (Thompson, 1998). För att denna retoriska process ska lyckas hos publiken krävs det att något budskap ska påverka mottagarens medvetande. Där deras attityder, förkunskaper, förväntningar, koncentrationsförmåga m.m. spelar in (Renberg, 2007). De flesta bilder filmen använder sig av är instrumentella budskap. Att de påvisar ett problem, belyser om riskfulla och allvarliga förhållanden och fenomen, oftast dramatiskt utformade. Att de ordentligt problematiserar sakinnehållet i bild och tal. De ska heller inte ge 2 mer utrymme för fler än en tolkning. Dessa bilder ska beröra betraktaren känslomässigt i deras medvetande (Bergström, 2003). Överallt möter vi bilder som öppnar våra ögon för verklighetens stora och små oarrangerade händelser (Bergström, 2003). Den visuella representationen skapas i stor utsträckning via språket. Genom att tänka på en bild och tala om den blir vi medvetna om dess innehåll och uppbyggnad. Hur vi sedan tar till oss och förstår bilden är beroende av hur vi benämner bildens olika detaljer. Språket kan förändra bildens innehåll, utan att man lägger till eller utelämnar vissa bildelement i en beskrivning och analys. Det är inte tillräckligt att analysera varje uttrycksform för sig, man måste även ta hänsyn till hur de interagerar med varandra. De bilder som man träffar på är av olika karaktärer, t.ex. fotografier, målningar och digitalt framställda bilder. Det gäller även för filmerna (Eriksson & Göthlund, 2004). Bilden fungerar som gestaltning av det som beskrivs, beträffande person- och miljöbeskrivningar. Bildens innehåll kan tolkas fritt p.g.a. att bilden är mångtydig till sin karaktär. En bild kan inte vara en utsaga eller ett påstående på samma sätt som en text kan vara. När vi tittar på en bild tar vi i allmänhet till oss bilden relativt snabbt, d.v.s. vi får en idé om och en känsla för bildens innehåll. Det finns många typer av bilder som griper in i människors liv på ett omfattande sätt. Varje individ möter bilder utifrån sina egna förutsättningar (Eriksson & Göthlund, 2004). Global uppvärmning ”Människor har småpratat om vädret i alla tider och överallt. Men det är annorlunda nu. I den lilla byn Kethbari, i södra Nepal, pratar byborna om hur floden som kommer från Himalayas smältande glaciärer svept bort hälften av byns åkermark på fyra år. […] I Spanien har vinodlare och bönder stora problem på grund av att somrarna är längre och varmare. Och i Afrika försvinner uråldriga nomadstammar för att öknarna breder ut sig och det inte längre går att hitta vatten till boskapen. Antarktis istäcke har aldrig varit så litet och antalet drunknade isbjörnar har aldrig varit så stort. Orkaner, döende korallrev, torka.” (Gore, 2006b) Den globala uppvärmningen är en realitet som bör uppmärksammas p.g.a. dess konsekvenser, men vad är den globala uppvärmningen för något? Att människan oroar sig för den globala uppvärmningen beror på den s.k. växthuseffekten. Under 1990-talet ökade jordens medeltemperatur med 0,6o C och havsytan har stigit med 10-20 cm det senaste seklet. Det har alltid funnits naturliga klimatförändringar, där en istid och en värmeperiod omfattar en cykel på ca 100 000 år. Det är även troligt att astronomiska faktorer orsakar cykler av nedisningar och värmeperioder. Andra faktorer som påverkar framtidens klimat är samspelet mellan 3 atmosfär, havsströmmar och istäckta områden, men den faktor som bidrar starkast till klimatförändring är växthuseffekten. Flera olika gaser kan reflektera eller stänga in energi och de viktigaste är vattenånga och koldioxid. En stor del av denna energi strålas tillbaka ut från jordens yta till gaserna i atmosfären och vidare ut i rymden, medan dessa gaser fångar en del av den energin. Detta håller jordens temperatur jämn. Växthuseffekten är i grunden god för om det inte hade varit för den, skulle inte atmosfären innehålla växthusgaser och jordens temperatur skulle i genomsnitt bli 33 o C lägre. Människan har ökat mängden koldioxid i atmosfären genom att använda fossila bränslen. Jordens förmåga att reflektera energi minskas om stora områden med is och snö smälter. Temperaturen kommer att öka och en konsekvens är att havsnivån kan komma att stiga, vilket är den vanligaste framtidsbilden man ser i media som t.ex. på nyheterna eller i filmen, Den Obekväma Sanningen, där den är central för hela Gore föreläsning. Om bl.a. Arktis smälter skulle det leda till en djupgående förändring, exempelvis att årstidsväxlingen kommer att förändras, där vissa delar av världen värms upp snabbare än andra (Lomborg, 2007; UNFCCCa). På kort tid har människan ändrat denna balans genom att elda med kol, olja och naturgaser, som därmed släpper ut stora mängder koldioxid i luften. Det finns dock inga entydiga svar på om människan är orsaken till klimatförändringen. Det finns andra grundläggande orsaker, till exempel boskapsuppfödning och risodling som ger ifrån sig metan, dikväveoxid och andra gaser som förorsakar växthuseffekten. Klimatförändringen berör människans fortlevnad, välstånd och utveckling och den påverkar alla genom konsekvensen av den fortsatta klimatförändringen och åtgärderna för att hejda den. För att åtgärda hotet mot klimatet så måste människan minska på utsläppen, främst av koldioxid. Detta betyder att människan måste minska användningen av fossila bränslen (Lomborg, 2007; UN). Det har därför skett ett initiativ från de flesta av världens länder för att förebygga miljön och 1997 skrev de flesta under ett protokoll i Kyoto. I protokollet lovade 37 i-länder och EU att minska sina utsläpp av växthusgaser med 5 % till 2008-2012 (UNFCCCb). Al Gore Albert Arnold Gore, Jr föddes 31 mars, 1948 i Washington, D.C. Gore växte upp på två olika platser eftersom hans far arbetade både som senator i Washington D.C. och som ägare till en tobaksplantage i Tennessee. Han har skapat sig en karriär inom politiken, bl.a. har han varit ledamot av representanthuset, senator och vicepresident på den demokratiska sidan. År 2000 4 ställde han upp i USA: s presidentval mot George W. Bush, men förlorade med ett fåtal röster. Gore var redan i sin tidiga karriär intresserad av miljön och efter förlusten av presidentvalet återgick han till sitt miljöarbete och fortsatte med sina föreläsningar kring klimatförändringar, som han hade satt igång sedan tidigare (algore.com; Nationalencyklopedin). Earth in the Balance var en bok som han skrev år 1992 där han syftade på klimatförändringar som var orsakade bl.a. av människorna. I boken påstod han att de bara såg jorden som något vars resurser inte hade något mer värde än vad den hade för nytta för tillfället. I inledningen i boken ställde han en fråga, ”Are we so unique and powerful as to be essentially separate from the earth?” Boken har kommit att bli bakgrunden till Gores miljöföreläsningar och för filmen (Gore, 2006a). Han är även grundare och styrelseordförande för Generation Investment Management, ett företag som fokuserar på att få en annan vinkel för en hållbarbar investering (algore.com). Gore har även grundat organisationen Alliance for Climate Protection, som arbetar för att bromsa den globala uppvärmningen och att utbilda andra om klimatkriserna och dess vikt, samt vad de kan bidra till att åtgärda problemet (Alliance for Climate Protection). År 2007 tilldelades han Nobels fredspris tillsammans med FN: s klimatpanel IPCC för deras insatser för miljön. Han fick ett Oscarpris för filmen Den Obekväma Sanningen och en Emmy för sin kreativa insats inom Current TV, en självständig tv-kanal där tittare själv kan skapa nyheterna (Encyclopedia Britannica). Den Obekväma Sanningen Den amerikanska dokumentärfilmen Den Obekväma Sanningen, är regisserad av Davis Guggenheim och producerad av Laurie David, Lawrence Bender och Scott Z. Burns, för filmbolagen Paramount Classics och Participant Productions. Filmen fick sin USA-premiär under Sundance Filmfestival den 24 januari 2006 och i Sverige hade den biopremiär den 8 september 2006. Det är en film om den globala uppvärmningen, presenterad av Gore. Dokumentären fokuserar på Gore och hans resa att informera och utbilda allmänheten om klimatkriserna. Samtidigt vävs hans privata liv in i filmen, man får lära sig mer om hans uppväxt, hur och när hans världssyn har förändrats, vilka som påverkat honom, om hans systers död och när sonen blev påkörd av en bil m.m. 5 Tyngdpunkten ligger i grund och botten på Gores föreläsning om miljön, där han tar upp vetenskaplig fakta om klimatförändringarna och diskuterar kring politiska och ekonomiska faktorer för den globala uppvärmningen. Han försöker förmedla komplicerade fakta på ett underhållande sätt genom att lägga in roliga kommentarer och skämt i hans manus. Det blir en timmes och trettiotre minuters lång miljöföreläsning med bilder och vetenskapliga fakta på smältande glaciärer, animerade bilder om den globala uppvärmningen, utrotning av djur och växter, orkaner och andra naturkatastrofer och störda havsströmmar. Med detta vill Gore visa de konsekvenser som han vill tro kommer att ske om inte växthusgaserna minskar under den närmsta framtiden. Filmens tes är att den globala uppvärmningen är verklig, att det inte är en myt och det kan bli katastrofala följder om inget görs för att stoppa detta. Målet för filmen är att ändra de skeptiska människors åsikter, resten av världens befolkning och allas medvetenhet om klimatkrisen. Att reda ut de missuppfattningar som finns gällande begreppet global uppvärmning. Filmen avslutas ändå med hopp, att det finns sätt att rädda jorden och publikens framtida generationers liv. Under eftertexterna ges det tips och råd om hur alla kan minska sina koldioxidutsläpp till noll. De uppmanar till att köpa energisnåla produkter, återvinna, om möjligheten finns, köpa en hybridbil. Gå, cykla eller åk kollektivtrafik så ofta som möjligt. Ta reda på så mycket som möjligt om klimatkrisen och sedan omsätta sina nyförvärvade kunskaper till handling. Filmens retorik Idén med filmen är att nå en masspublik med ett längre budskap. Förutsättningen för all slags visuell kommunikation är att någon har något att föra ut, berätta, meddela o.s.v. En sändare, som i det här fallet är Gore med stab och Davis Guggenheim. De har noga formulerat ett budskap, vilket de sänder via denna film, som i sin tur ska överföras till en mottagare. Därför har avsändaren en klar intention om hur de vill att publiken ska uppfatta deras film. Det bidrar till att det inte kan bli en neutral film. Det kan nästan tänka sig som en propagandafilm, då de lägger fram sin åsikt som den enda rätta och få människor att dela deras åsikter. Människor ser olika saker från en och samma bild och i detta fall från rörliga bilder och stillbilder, det kan också skiljas från vad avsändaren vill att betraktaren ska se och från vad betraktaren egentligen ser. Betraktaren tar med sig olika erfarenheter, kunskaper och 6 associationer när de ser filmen, och därför uppfattas det annorlunda från person till person (Sturken & Cartwrigt, 2005). Filmens budskap är att uppmärksamma allmänheten om den globala uppvärmningen och att om vi inte gör något för att stoppa den, så kommer jorden att förändras radikalt, till det negativa. Därför ska publiken börja engagera sig mer om miljön. Budskapet förmodas att nå ut till de flesta i publiken och det blir deras respons som kommer att se olika ut för varje person. Filmen börjar med en scen av en flod omgiven av träd längs kanten. Solen skiner och fåglar kvittrar i bakgrunden. Gore berättar samtidigt om hur stämningen skulle kunna tänkas vara om man befann sig i den miljön. Scenen inrymmer en känsla av lugn och fridfullhet och om en orörd natur. Gore vill påminna publiken om den känslan och om den sinnestämningen man kan få från naturen. Han berättar inte bara om sina egna känslor utan om en mer generell. Alla kan ha den känslan om de befinner sig på den platsen och därmed har Gore fått en position som är mer jämlik publiken. Tilltalet når ut till att väcka känslorna hos betraktaren. Känslan som bringas fram är att denna sinnesstämning man får från den orörda naturen är snart förlorad och att man inte ska glömma bort att kämpa för att hålla fast vid både känslan och naturen. Därefter följer, som genomgående under filmen, klipp från andra föreläsningar av Gore. De visar andra folk som beundrar och förundras. Gör Gore till en ”superstjärna” eftersom det flyger blixtar från kameror, folk applåderar och personer som vill skaka hand och samtala efteråt. Gore blir en person som publiken ser upp till och därutöver en person de kan lita på. De tilltalar förnuftet hos betraktaren. Därpå presenterar han sig med: ”I am Al Gore. I used to be the next president of the United States of America.” Publiken skrattar, applåderar och jublar. “I don’t find that particularly funny” Gore vill visa att han är en skämtsam man och inte alls byråkratisk eller formell som föreställningarna om en politisk ledare kan se ut. Ändå visas både bilder och klipp från hans presidentsvalkampanj och andra sekvenser från hans politiska karriär för att påvisa att han är en man av betydelse. Flera gånger under filmens lopp visas det klipp på Gore när han är ute och reser i världen. Man hör honom tala i bakgrunden och ser honom checka ut från en flygplats, sitta ensam i ett litet upplyst hotellrum vid datorn o.s.v. Det ger en känsla om att han är ensam om kampen och att det är eller har varit en svår tid för honom. Han ger ett vanligt intryck för att ge mer tillit till publiken. Det är en skrämselretorik filmen främst använder sig av. De använder sig av konsten att tala väl och medryckande på ett skrämmande sätt. I filmen varnas det och övertalas det, vilket 7 gör att mottagaren kan känna sig mindre delaktig när slutsatser dras av någon annan (Bergström, 2007). Gore målar upp ett undergångscenario om inget görs för att stoppa klimatförändringarna. Al Gore i Den Obekväma Sanningen Själva berättandet, förmågan att berätta en historia blir avgörande och den som kan berätta en historia blir en förebild. Yrkespersonen, i det här fallet Gore, är den som kan skapa en rytmisk spänning, där publiken växlar mellan att ena sekunden känna sig hemma och van och i nästa sekund helt överraskad. Al Gore är huvudpersonen i Den Obekväma Sanningen. Hans roll blir att skapa en enhetlig gemensam andning mellan aktörer och publik och den som ska få samtliga att lämna salongen starkt påverkade och även en smula förändrade. Oavsett hur mycket eller hur lite publiken kände till Gore sedan innan, finns det någon form av förhandsinställning som till en början sätter en prägel på betraktarens tolkning av framställningen. Den inställningen man har är ingen statiskt utan förändras under kommunikationsprocessen (Renberg, 2007). Filmens gestalter som beskrivs, t.ex. miljön, ställs inför konflikt, kamp och avgörande som kommer att förändra dem. En bra berättelse måste alltid innehålla utveckling eller förändring. Att känna att någonting kommer att hända inom en och att man aldrig blir densamma efter att ha tagit del av en berättelse därför att de känslor som skapas förändras. Betraktaren går kanske från oengagemang till engagemang, från okunskap till kunskap. (Bergström, 2004) Gore använder sig av olika argument, skäl, påståenden för att övertyga och övertala betraktaren genom patos, etos och logos. Etos använder han exempelvis när han vill höja trovärdigheten i hans fakta genom att han nämner att han har vetenskapliga belägg för det han säger eller de sekvenser som visas om honom som privatperson. Målet med denna etos är att visa betraktaren att man kan lita på talaren, Gore, och att det ska vara något som är värt för åskådaren att ta till vara (Wærn, Petterson & Svensson, 2004). Det är karaktärsargument Gore använder sig av, att vara övertygande med hjälp av sin personlighet och stil (Bergström, 2003). Patos används i filmen genom att den ska beröra tittaren på ett känslomässigt plan, exempelvis att klimatförändringarna påverkar alla människor, något som berör hela mänskligheten, oberoende på var man lever. Till sist, logos, används genom att rikta sig till personens förnuft och logiska tänkande (Wærn Petterson & Svensson, 2004). Det kan handla 8 om att det än något vi måste göra, vi måste ta till handling för att rädda världen vi lever vi eller även då han tar upp vetenskaplig fakta. Det ska kännas förnuftigt och efter betraktarens logiska tänkande ska de därför övertalas av Gore. Sändaren försöker att använda sig av ett intygande budskap, att betraktaren ska kunna förlita sig på det fakta som filmen bygger sig på genom att en intygande person, Gore, presenterar dessa fakta (Bergström, 2007). Genom honom ska det skapas en tryggande känsla över betraktaren och därför göra det lättare att ta beslut som krävs av filmen. Trots att han ska vara en intygande person för filmen, har han som person och filmen fått mycket kritik. De flesta kritiken som filmen har fått är kritiken mot Gore som person, inte mot filmen i sig (Gandelman, 2008). Då kan man fråga sig hur filmen skulle ha sett ut om någon annan än Gore skulle stå där och föreläsa. Det bidrar bara ännu mer till att filmen inte kan bli objektiv, med Gore själv som föreläser. Om det skulle vara någon annan eller fler än bara Gore som pratar i filmen, skulle filmen se annorlunda ut. Skulle man kunna få in den personliga delen i filmen, eller skulle man se flera synvinklar på flera liv och därmed relatera bättre? De ger en snäv synvinkel på det hela, bara Gores synvinkel. Vilket man som betraktare bör ha i åtanken, filmen ger bara en sida på den globala förändringen och klimatkrisen. Filmen bygger sig följaktligen på och växer fram från Gore som person, det är han som pratar i filmen, han är filmens huvudperson, det handlar om hans liv o.s.v. Från att vara USA: s vice president, ”stel” politiker, ser vi honom nu i filmen engagerad, full av entusiasm, kunnig och underhållande miljöaktivist. Gore försöker få fram sina fakta mer övertygande genom att referera till andra människor som delar hans åsikt. Denna metod kan däremot slå slint hos publiken då dessa vetenskapsmän, forskare, vetenskapliga undersökningar och forskningar Gore nämner är namnlösa. Han berättar det på grund av att låta mer trovärdig, att det inte bara är han som delar dessa åsikter, det är även flera, och att undersökningar och forskning har gjorts för att bevisa hans argument. Det visar att de har försökt att visa betraktaren att det finns folk som delar deras åsikter och att betraktaren därmed kan känna att det är sanning. Idag är vi alla vana med referenser och det skulle låta ännu mer trovärdigt om han nämnde namn istället för att bara säga: ”[...] enligt vetenskapliga undersökningar [...]” eller ”[...]flera vetenskapsmän håller med mig [...].” För att låta ännu mer trovärdig visar Gore upp flera olika slags stapeldiagram och ren fakta som nog kan få en negativ effekt på betraktaren. Han diskuterar ändå och förklarar dessa diagram in i minsta detalj så att det blir lättare för åhöraren att förstå vad de innebär. Om Gore inte skulle göra det skulle diagrammen vara förvirrande och de måste vara självförklarande. Dessa diagram spelar direkt in på betraktarens förnuft. De känns 9 tillförlitliga i sin utformning och därför skapas ett större förtroende gentemot Gore och dess fakta. Privatpersonen Emellanåt visar filmen sekvenser på Gore som privatperson. Betraktaren får lära känna honom som älskad familjefar, son, bror, elev etc. De klippen blir som andningspauser mellan de tunga fakta som framläggs om klimaten, vilket ger åskådaren att hinna smälta in allt som Gore tar upp. Att de har valt att ta med dessa scener visar att de vill sätta Gore på samma nivå som betraktaren. Att han är en vanlig person med sorgsna stunder såsom lyckliga. Det gör honom till en pålitlig människa med samma problem som vem som helst. De gör Gore personlig och betraktaren själv kan leta i minnet efter liknande händelser och därför relatera bättre till honom. De är till för att beröra betraktaren känslomässigt och att skapa en bro mellan Gore och publik. Därför ska man som betraktare kunna lita på Gore såsom den fakta han framlägger. En av dessa scener behandlar hans sexåriga sons olycka och nära-döden-upplevelse. Publiken får se flera svartvita bilder på en sjukhusmiljö och får höra Gore prata i bakgrunden. Då han berättar om att sonens olycka fick honom att inse vad som är viktigt i livet. Det kan tolkas som att det krävs en traumatisk händelse för att man ska förstå vad som är meningen med livet. Gore bestämde sig för att göra något åt miljöproblemen. Människor behöver ibland nästan förlora något för att inse vad man inte kan leva utan. Vad man kan undra är hur relevant det är med hans sons bilolycka men vad Gore vill påvisa med det kan vara att nu behöver inte betraktaren uppleva något liknande, de kan lära sig från hans liv och mening. Gore visar något linkande under en annan del i filmen där han drar kopplingar till människans beteende med en grodas. Att om en groda hoppar i kokande vatten så hoppar han ut igen för grodan känner faran, men om han hoppar i ljummet vatten som sakta kokar upp så sitter den kvar där utan att röra på sig. Trots att temperaturen stiger till dödande effekt. Grodan kommer att stanna kvar i vattnet tills den dör, eller tills den blir räddad av någon annan. Gore menar med detta att det liknar människans egna nervsystem, att det krävs en chock för att vi ska uppfatta faran. Det kan hända att publiken ser detta inslag som något underhållande och att de ser förbi det budskap och argumentation scenen vill ge. Sekvensen spelar dock på betraktarens förnuft och tankeförmåga, att de snabbt ska kunna utläsa det sekvensen vill säga. 10 Ett annat exempel om en privat händelse i Gores liv är när hans syster dog i lungcancer. Hans familj hade en tobaksplantage när han var barn och när medicinalstyrelsen gjorde en rapport om sambandet mellan cigarettrökning och lungcancer 1964 fortsatte de att odla tobak. När systern slutligen dog i lungcancer insåg familjen att de har bidragit till denna sjukdom och därför slutade de med sin tobaksodling. Människan överlag tror att man är oövervinnlig, all sjukdom och våld man läser i tidningen händer någon annan. Inte en själv eller ens familj. När det väl händer något negativt med en själv eller någon nära förändras man på något sätt. De vill framförallt med denna vinkling av Gore visa att han som ”oss”, likväl som alla andra har han problem, ljusa stunder såsom mörka. Det handlar om att visa vem han är, har varit och vem han vill bli. Publiken kan också bli som honom, de ser Gore som en mänsklig människa och därför kan man lättare relatera till honom. Attityden ”kan han, så kan jag” kan tänka sig vara bland publiken. Politikern I inledningen av filmen berättar Gore att han är stolt över sitt arbete inom den politiska banan. Han började tidigt under karriären att berätta om klimatförändringarna till allmänheten och till politiker men han ger en känsla av misslyckande. Hans budskap har inte lyckats nå fram. Många av scenerna handlar om hur Gore försökt få de amerikanska politikerna att uppmärksammas på klimatförändringarna. Han trodde de skulle bli upprörda och därför göra något åt saken. Ingenting hände, de förblev oengagerade. Gore fortsätter att berätta att han hade förtroende för demokratin och kongressen, ett förtroende han inte längre har. Han kommer med kritik mot den sittande presidentens och republikanernas misstag inom politiken, däribland deras handlingar från katastrofen i New Orleans, och deras sätt att avfärda klimatfrågorna. Hans demokratiska åsikter lyser därför igenom. Det förtydligas ännu mer när klipp på andra republikanska presidenter och politiker som tidigare har avfärdat och föredömt varningarna om klimatförändringarna. Hur de fått forskare att censurera sina rapporter till nackdel för miljön. Mer subtilt menar Gore att om han själv skulle sitta på presidentstolen skulle aldrig detta hända. Ändå vill han framställa sig som naturens förespråkare, att han orkar bära de problem och moraliska ansvar som ingen av politikerna förmår sig att utstå. Ännu en gång ställer han sig på publikens nivå, genom att visa att han vill stå utanför de politiska diskussionerna kring ämnet. 11 Dess kritik mot den republikanska politiken smygs in i filmen nästan naturligt, vilket de försöker anspela på förnuft och medkänsla. Att den sida Gore har valt, är den rätta. Vilket kan påverka betraktarens ställningstagande gentemot politiken och filmen. Han kritiserar även USA på vissa ställen. När han föreläser om Kyotoavtalet, som skrivits på av hela världen förutom USA och Australien. Han vill visa att vissa amerikanska stater och städer har tagit egna initiativ för att hålla de krav som Kyotoavtalet ställer. En indirekt kritik mot presidenten som själv inte tagit detta initiativ. Detsamma gäller när han berättar om bilindustrin. Att i USA har de kommit långt efter vad gäller bättre miljödrivna bilar gentemot resten av världen och framförallt Kina. Han vill visa att USA inte har något intresse för att förbättra sig för miljöns skull. Gore förtydligar flera gånger att det inte längre är en politisk fråga gällande miljön och att politisk vilja inte längre behöver vara i vägen. Det är en förnybar kraft. Vilket anspelas på ytterligare kritik mot den sittande presidenten. Scenanalyser Den globala uppvärmningen kommer att få många effekter såsom stigande havsnivåer, smältande glaciärer och eventuellt utrotningshotade djur som t.ex. isbjörnar. De scenerna som vi har valt att analysera handlar om glaciärer som drar sig tillbaka, havsnivån som stiger och isbjörnar som håller på att minskas i antalet. Varje scen visar dessa retoriska tilltal logos patos och etos. För att de ska kunna sammanfatta hela filmen har alla tre scenerna denna skrämselretorik som är starkt präglad i filmen. Den första scenen är som bildbevis på att Gores tes är sann, han använder sig där av förnuftet och tillförliten hos betraktaren. Den andra scenen visar på vad som kommer att hända om på den globala uppvärmningen fortskrider och därför tilltalar känslorna som rädslan. Den tredje scenens språk tilltalar både känslorna och förnuftet hos publiken genom att man ska se kopplingen med den globala uppvärmningen och därför känna oss mer ödmjuka gentemot andra varelser på denna jord. Scenerna innefattar hela filmen. Gore talar om klimatförändringen och dess effekter och därmed visar genom dessa tre scener om vad som redan håller på att förändras och att alla blir drabbade av klimatförändringen, inte bara människorna. 12 Glaciärerna drar sig tillbaka ”Nästan alla världens bergsglaciärer håller nu på att smälta, många av dem riktigt fort. Det ger oss något att tänka på.” (Gore, 2006b) I filmen pratar Gore om att effekterna börjar märkas i verkligheten, t ex sjukdomar som sprider sig uppåt, årstiderna förändras, det blir varmare somrar eller floder som svämmar över p.g.a. att havsnivån stiger. Detta visar han genom vetenskapliga undersökningar som har gjorts på koldioxidhalten och visar att den har ökat på sistone, t.ex. orkaner som återkommer och drabbar människorna eller genom nyhetsrapporteringar där man visar naturliga orsaker där floder svämmar över. Han menar även att glaciärer håller på att försvinna och detta visar han genom en vetenskaplig undersökning där man mätte vilket år som var varmast. Han visar därmed upp olika bilder av hur t.ex. bergsglaciärerna såg ut då och hur de ser ut nu. Det första exemplet som han tar upp är Kilimanjaro. Han visar tre olika bilder av hur Kilimanjaro såg ut 1970, 2000 och 2005. I den första bilden som är från 1970 var berget täckt med snömassor och glaciärer. Berget med den massiva snön ser vackert och praktfullt från där man har fotograferat den, men när han senare visar en bild av hur Kilimanjaro såg ut 30 år senare var det betydligt mindre is och snö. Denna bild skiljer sig enormt från den första bilden och det är här som man kan se att klimatförändringen intar sin roll. När Gore visar den tredje bilden från 2005, ser inte berget likadant ut längre. Detta påvisar den skrämselretoriken de har alltigenom märkbart under hela filmen. Jämfört med bilden från 2000, har snömassan och isen minskat ännu mer drastiskt, och detta bara med fem års mellanrum. Kilimanjaro ser väldigt naket och kalt ovanifrån där hans vän har tagit bilden. Gore påpekar även att inom tio år är Kilimanjaros vita topp ett minne blott. (Se bild 2, 3, 4) Med detta vill Gore anspela på betraktarens känslor och förnuft. Bilderna i denna sekvens är bevismaterial mot den globala uppvärmningen och därmed ska betraktaren se sammanhanget med klimatförändringarna genom sitt logiska tänkande. Han berättar hur vackra och magnifika glaciärerna är, för att påminna betraktaren att det är något de inte ska glömma bort. Därefter säger han att mycket av det som finns nu kommer inte att finnas kvar längre framåt eftersom det man ser numera är glaciärer som smälter eller kalvar. Han visar därpå en filmsekvens av en bit glaciär som kalvar och faller mot havet. Kameran zoomar in de sekunderna när en del av glaciären bryter sig isär och faller ner mot vattnet. (Se bild 5, 6, 7) Här vill Gore visa att det finns fakta och bevis på att glaciärer håller på att smälta p.g.a. den globala uppvärmningen. I slutet på denna scen berättar han om hans 13 vän, Lonnie Thompson, som visar vad man kan utläsa i isen t.ex. när snön föll ner och vilken temperatur det var vid nedfallet. Att det finns mycket at utläsa hos isen, de berättar historier kring klimatet. Han visar ett flertal bilder av olika bergsglaciärer som t.ex. bilder över Alperna, han visar ett gammalt vykort över Tschiervaglaciären i Schweiz 1910 och ett foto av samma plats 2001. Jämfört med fotot från 2001, fanns det mer snömassa och is år 1910, än vad den gjorde 2001. På fotot visas det att glaciären har dragit sig undan och det finns mer gröna områden där snömassan annars brukade vara. En annan del av Alperna som han visar är Adamelloglaciären i Trentino Italien. Den första bilden är från 1880 och bilden visar den stora snömassan. Glaciären är vackert, men när Gore visar nästa bild från 2003 har snömassan försvunnit helt. Snömassan har dragit sig undan och området är helt kal. Bilden ska ge en skrämmande effekt, som även förstärkts med mörka svävande moln ovanför. De mörka molnen skulle kunna tolkas som luftföroreningarna, vilket pekar på att det är från avgaserna från bilar och utsläpp från industrier som påverkar och förändrar klimatet. Gore påpekar att det är samma historia över hela världen. Han visar bilder av glaciärerna i Peru, Argentina, USA, Nepal etc. Ett annat exempel han visar är bilder av Upsalaglaciären i Patagonien. Den första bilden är från 1928 och är i svartvitt och man ser att bilden visar över ett stort landskap som är täckt med snö och is. Gore visar därpå en bild av samma glaciär, som är tagen 2004, men den enorma ismassan är borta. De snötäckta bergen ser man fortfarande, men vid foten av bergen och området kring det finns bara en stor sjö med ett litet antal isflak som flyter här och där. Vad denna scen bevisar är att global uppvärmning händer. Världens temperatur stiger och som följd av det är att snön och glaciärerna minskar. Gore visar bildbevis på det och det är främst riktade till de skeptiker som finns. De kan inte neka till att glaciärerna minskar med åren och nu minskar de och försvinner med en snabb takt. Dessa bilder är en del av den skrämselretorik filmen främst använder sig av. Det är en skrämmande tankeställare som betraktaren får, den ger en dyster känsla och inte mycket hopp ges. Istället är det en väckarklocka. En väckarklocka som ringer och säger att något måste göras nu, innan det är för sent. Efter att Gore visar bilden av hur Patagonien ser ut, säger han att det finns ett meddelande som hela världen bör uppmärksamma sig på. Uttalet riktar han därmed till publiken, där han menar att de ska ta till sig förnuftet att göra något. Bilderna över glaciärerna och dess framtidsscenarion, som målas upp i betraktarens medvetande, och öppnar upp betraktarens ögon för verkligheten. Publiken blir medvetna över bildernas innehåll och verkan, och långsamt kan de komma till insikt med vad Gore menar. Det som publiken sedan 14 visualiserar framför sig, skapas via språket och det är där Gore visar vad han går för eftersom han förklarar de bilderna som visas. Havsnivån stiger En annan av de mest olycksbådande följderna av den globala uppvärmningen är stigande havsnivåer. Sedan urminnes tider har olika kulturer haft myter om katastrofala flodvågor, som översvämmat hela jorden och bara räddat några djur och växter som t.ex. i Bibeln om Noaks ark. I filmen visar Gore inte bara bilder av bergsglaciärer, utan även bilder på vad som kommer att hända med länder i framtiden om ingenting förbättras. I denna scen tar han upp vikten med Grönland och Antarktis. Han visar att större isområden både på Antarktis och Grönland är hotade. Han berättar att sedan 2006 har två nya undersökningar gjorts där den totala isvolymen i Östantarktis minskats och att glaciärerna verkar röra sig allt snabbare ut mot havet. Än så länge är Östantarktis stabilare än Västantarktis, vars istäcke bärs upp av öarna. Om isen smälte mer eller halkar av öarna och gled ut i havet skulle det leda till en höjning av havsytans nivå. Likadant skulle hända med världen om den grönländska inlandsisen smälter eller sprack upp och gled ut ur havet. Därför att Grönland är nästan lika stort som Västantarktis (Gore, 2006b). Gore visar därpå digitalt framställda bilder av Grönland som är tagna från olika år, 1992, 2002 och 2005. Den första bilden från 1992, visar avsmältningsområdets utbredning på Grönland under sommaren. Där har de markerat områden röda. Runtom kusterna kan man se gröna områden och det vita området är det som dominerande på den här bilden. När Gore visar den andra bilden från 2002, har avsmältningsområdet ökat betydligt. På den här bilden ser betraktaren hur det vita området har börjat dra sig undan in mot kusterna, det är mer gröna områden runt kusten och det röda området har börjat breda ut sig. När Gore visar den tredje bilden från 2005, har det röda området börjat dominera i Grönland. (Se bild 8, 9, 10) Gore fortsätter med att berätta att om hela den grönländska ismassan skulle smälta eller spricka och glida ut i havet, skulle det få förödande effekter. Han kommer därmed fram till sin nästa punkt och det är här som hans bilder på sin Keynote och dess effekter ska ge ett otäckt scenario till betraktaren. Han visar bilder av olika länder och städer, som människorna känner igen, som kommer att bli drabbade och detta ger betraktaren lite av en apokalyptisk syn där världen går under p.g.a. den globala förändringen. 15 ”Världskartorna kommer att behöva ritas om.” (Gore, 2006b) Den första bilden han visar är över Florida, så som den ser ut nu på kartan. De första sekunderna som går, börjar vatten höjas och täcka stora delar av landsmassan. Långsamt visas det hur stora delar av Florida hamnar under vattenytan. Till slut visas en bild av hur Florida kommer att se ut om havsytan skulle höjas. (Se bild 11) Andra bilder han visar är en karta över Nederländerna, där hälften av landet ligger en meter över havet. Precis som med Florida stiger havsnivån, och betraktaren får även där se hur landet långsamt täcks av vattnet. Trots att landet skyddas av vallar, så kommer dessa vallar att spricka p.g.a. havet som tränger in och täcker kusten och sedan stora delar av landet. Till slut visualiseras halva Nederländerna över havsytan och den andra halvan under. (Se bild 12) Gore visar ytterligare fler bilder med samma undergång, över Beijing och Shanghai. Havsnivån ökar och täcker stora delar av Beijings kust och de 20 miljoner människor som bor i de områdena kommer att bli tvungna att lämna sina hem. Likadant skulle hända med Shanghai, där över 40 miljoner människor tvingas att flytta. (Se bild 13) Han tar upp både Beijing och Shanghai som exempel därför att det är miljontals människor som bor i dessa städer och båda ligger nära kusten. Städerna är lätta att bli drabbade. Han spelar därför på publikens känslor när han vill visa hur mycket folk som blir hemlösa bara från två städer. Han visar till slut en bild av Manhattan och drar den parallellt med 11: e september. Publiken får ser en bild av hur Manhattan ser ut idag. Samtidigt som Gore talar visualiseras det hur vattnet långsamt stiger och börjar täcka kusterna och sedan större områden av Manhattan. När det väl slutar ser publiken en stor del av Manhattan under vattenytan och det som ses är topparna från skyskraporna som pekar upp över ytan. En röd markering över där World Trade Center Memorial en gång stod visas under vattnet. (Se bild 14) Gore använde särskilt bilden av Manhattan eftersom den 11: e september händelsen är fortfarande känsligt och personligt för USA. Här vänder han sig direkt till det amerikanska folket, och spelar på deras känslor. ”Efter mardrömmen den 11 september, sa vi ’aldrig mer.’ Men så här skulle hända med Manhattan.” (Al Gore, Den Obekväma Sanningen 2006, 58 min) Denna scen avslutas med att Gore frågar publiken om det är tänkbart att de bör förbereda sig på andra faror än terrorism, d.v.s. att publiken borde även inrikta sig på andra problem. Det är här som han talar direkt till publiken och därmed ställer sig ännu en gång på deras nivå. Han 16 vill visa att det är ”vårt” problem och använder sig mest av patos och logos. Genom att visa vad som kommer att hända med länderna, speciellt med Manhattan som berör publiken känslomässigt. Varför skulle en amerikanare inte bli berörd av dessa bilder, framförallt bilden på Manhattan? Det är ens hem och andras hem som går förlorat. Det är här som publiken börjar fråga sig, vill de fortsätta blunda eller ska man ta till sitt förnuft och börja ändra på de saker som orsakar förändringarna på klimatet. Gore plockar fram fakta och bildbevis som pekar på den globala uppvärmningens effekter. Bildens innehåll kan tolkas fritt, men vad Gore vill visa och få betraktaren att förstå är att en del saker som människan gör bidrar till luftföroreningar och andra förändringar till klimatet påverkar jorden. Detta visar han genom de exemplen av platserna som människan känner till, städer där man kanske besökt, områden där det finns en trolighet att man känner någon som bor där och kan relatera vid. Bildens innehåll ger oss en känsla av hur framtiden kommer att se ut och den är skrämmande och berör publiken på ett känslomässigt plan. Det är intimt, det kommer in på märgen, när de träffar skarpt. Här uppmanar de publiken att ställa frågor till sig själv, att agera och fundera över vad som bör göras. Ska människan fortsätta som de gör eller ska de ändra på sina vanor? Gore tar därför upp de småsakerna som man kan ändra på och som kan förbättra klimatet, även om det är en långsam process. Det är en riskrapportering som läggs fram och den utgörs av denna skrämselretorik åter igen. Gore inger inget hopp i dessa scener utan framkallar att publiken ska agera. Isbjörnar som drunknar Den 31 sekunders långa scenen visar en animerad sekvens av en simmandes isbjörn, som vrider huvudet och letar efter något. I bakgrunden hörs det hur den flämtar vilket de vill att man ska höra för att förstå hur utsliten isbjörnen känner sig. Några sekunder in i scenen hittar isbjörnen ett isflak, som i storleksmässigt är lika stor som isbjörnen själv. När björnen ger ett eländigt försök att komma upp på isflaket, håller den inte för hennes tyngd och den går av mitt itu. Istället försöker björnen att komma upp i en av de nu två befintliga isflaken, även den går sönder. Isbjörnen ger upp sina försök att komma upp på något isflak, och forsätter simma iväg. Kameravinkeln går uppåt och bakåt till ett fågelperspektiv och det man ser är tre små isflaksdelar och isbjörnen i det stora havet. (Se bild 15, 16, 17, 18) För att förstå mer om denna scens sammanhang behöver vi gå tillbaka någon minut i filmen, där förklarar Gore att Arktis istäcke håller på att smälta. Att inom de kommande 50-60 17 åren kommer den vara totalt borta, på grund av solstrålarna som träffar det öppna havet som i sin tur blir varmare och därför påskyndar issmältningen. ”That’s not good for creatures like polar bears who depend on the ice. A new scientific study shows that for the first time they’re finding polar bears that have actually drowned. Swimming long distances up to 60 miles to find the ice, and they didn’t find that before. But what does it mean to us to look at a vast expanse of open water at the top of our world that used to be covered with ice? We ought to care a lot, because it has planetary effects” (Al Gore, Den Obekväma Sanningen 2006, 43 min) Scenen föreställer alltså en isbjörn som simmandes letar efter en plats att vila sig, vilket den inte hittar. Kameravinkeln börjar med en halvbild av isbjörnen, de visar bara huvudet detaljerat och resten av kroppen under vatten. Resterande av bilden visar bara hav och himmel i en blå färgton. Denna halvbild är för att tydliggöra isbjörnens personliga och sociala relation till sitt hem. En tillhörighet som påvisar isbjörnens relation till is och hav. Därefter fortsätter kameran bakåt och uppåt, till ett fågelperspektiv. Som kan vara är ett användbart knep inom visuell kommunikation, den ger isbjörnen en underlägsen position (Bergström, 2003). Isbjörnen kan inte göra något för att förbättra sin situation, människan måste göra något åt saken för att rädda djuret. I slutsekunden av scenen ser betraktaren ett stort öppet hav och himmel tillsammans med isbjörnen och de sönderbitna isflaken som små prickar. Allt detta förstärker det tidigare ännu mer. Scenens syfte är att påvisa de oskyldiga offren i den globala uppvärmningen. Tack vare att den globala uppvärmningen stiger temperaturen som i sin tur gör att isen smälter, då kommer isbjörnarna att drunkna. De blir bland växthuseffektens första offer. De orkar inte simma hur länge som helst, och eftersom det inte längre finns någon is kvar, eller som i denna scensekvens, är isen för tunn för isbjörnens tyngd. När deras ork tar slut, drunknar de. Denna scens kapacitet att beröra betraktaren beror på kulturella betingelser och de sociala, politiska och kulturella kontexter då den ses, vilket gäller för de flesta rörliga och stillbilder (Sturken & Cartwright, 2005). Om betraktaren enbart ser på denna scen, utan att se något sammanhang skulle den inte beröra lika mycket, eller åtminstone inte på samma sätt, men när åskådaren ser scenen ur sin yttre kontext gör den mycket enklare att förstå. Scenens inre kontext ger en annan känsla, en känsla av misslyckande och ensamhet. Den inre kontexten förstärker bilden och upplevelsen och skärper betraktarens sinnen (Bergström, 2003). Mycket av scenens känslor ligger på vad Gore säger och lyfter fram. Det ger betraktaren en viss förförståelse som gör att personen fortare kan identifiera motivet. Samtidigt kan det 18 resultera i att betraktaren nöjer sig med de centrala elementen i historien och upptäcker bara det igenkännande, och så länge inget radikalt avviker från förväntningarna upptäcker betraktaren inte de små detaljerna (Eriksson, Göthlund, 2004). Huvudpunkten lyfts fram på ett lättförståeligt sätt och det krävs ingen detaljrik förståelse för att förstå innebörden av scenen. De känslorna scenen bringar är sympati och ömkning, man tycker synd om isbjörnen. Isbjörnen dör på grund av någons annans vanor eller misstag vilket kan nästan räknas som ett indirekt mord på isbjörnarna. På grund av den blåtoniga nyansen i scenen ger det även en underliggande kall ton till betraktaren. Det kan tolkas som människans kalla attityd mot andra varelsers liv, att det är någons annans problem. Det filmen vill säga med det kan handla om att det nu är människans problem, alla måste ändra sin attityd för rädda människans och andra varelsers fortlevnad på denna jord. Att inte vara själviska längre, det finns de som inte har något med klimatproblemen att göra och att det blir dem som drabbas också. Som Gore säger i sista meningen i scenen, att vi borde bry oss för det drabbar hela planeten, förstärker den känslan ytterligare. Budskapet scenen använder sig av är ett instrumentellt budskap, den är dramatiskt utformad, problematiserat innehåll med negativa motiv och ger inget utrymme för flera tolkningar. Den enda slutgiltiga tolkningen är att isbjörnarna drunknar för att isen håller på att smälta och det inte längre finns plats för dem att vila. De skulle kunna visa ett annat scenario för isbjörnarna, att istället för att visa att de drunknar för att isen smälter, kan de istället visa att de svälter. På grund av issmältningen finns det mindre plats för dem att jaga föda. De hittar helt enkelt inte maten. Istället för drunkning svälter de, för det är en situation som är en verklig vardag för isbjörnar (Bailey, 2006). Vilket blir den mest känsloladdade scenariot, att visa att de drunknar eller svälter? Om de skulle visa båda, skulle säkerligen ge en större effekt men de kan inte ha med allt i en enda film, det får man som publik ha i åtanken. Scenen anspelar på betraktarens känslor och förnuft. Förnuftet används genom att de spelar på konsekvenserna på den globala uppvärmningen. Detta scenario känns som en verklig följd. Eftersom temperaturen ökar, smälter isen, och isbjörnar och andra varelser som lever bland isen har inte längre mycket plats kvar att leva på. Om detta fortsätter blir följden av utrotning av dessa varelser. Känslomässigt hänsyftar de till att djuren själva inte kan göra något åt deras situation, det är inte deras fel att det händer och det finns inget de kan göra för att förbättra situation. Scenen syftar direkt på människans följder, det är deras fel. 19 Avslutande diskussion Det vi har gjort nu är att diskutera kring dokumentärfilmen, Den Obekväma Sanningen, och dess visuella språk filmen använder sig av. Främst har vi undersökt själva retoriken filmen och Gore har använt med de retoriska tilltalen logos, patos och etos som röd linje. Den Obekväma Sanningen är en dokumentärfilm om den globala uppvärmningen, med Gore som huvudperson. Vi får följa med honom och hans miljöföreläsning. Där upplyser han med bilder och vetenskapliga fakta på smältande glaciärer, animerade bilder om den globala uppvärmningen, utrotning av djur och växter, orkaner och andra naturkatastrofer och störda havsströmmar. Jorden blir varmare och vi har på kort tid ökat den globala uppvärmningen genom våra vanor som att köra bilar som kanske ej är miljövänliga. Temperaturen på jorden kommer att öka och konsekvensen blir att havsnivån stiger. Med detta ger den oss en framtidsbild av hur världen kommer att se ut. Filmen visar de konsekvenser som jorden drabbas med på grund av klimatkrisen som är aktuellt i nuläget. Retorikens formel handlar om vem som säger vad till vem, varför, när, var, hur och med vilken verkan. Det gäller alltså sändaren, budskapet, mottagarna, syfte, kontexten, framställningen, argumentation och dess verkan. I filmen gäller det främst Gore som sändare, där han berättar om de globala förändringarna och dess effekter till publiken. Vem är då den tänkta publiken? Mycket av vad Gore berättar i filmen riktar sig till de amerikanska invånarna. Han är mycket patriotisk, pratar om den amerikanska politiken, den amerikanska historien, om deras framsteg. Mycket är inriktade på amerikanernas tidigare kunskaper. Detta kan bero mycket på grund av att han själv är amerikan och att filmen är en produkt från USA. Anledningen till att Gore gör detta förklarar han med att han vill öppna folks medvetenhet om klimatförändringarna, göra dem engagerade i frågan och att ”rädda” jorden från att gå under. När han berättar detta har ingen stor betydelse i detta sammanhang men själva filmen är gjord 2006 och hans föreläsning fungerar i alla år förrän det sker någon förändring. Var han gör denna föreläsning har heller ingen stor betydelse i detta sammanhang, i och med filmen kan den ses av folk som befinner sig på olika platser i världen. Gore berättar i filmen att han för fram sitt budskap stad för stad, människa för människa, familj för familj o.s.v. För att få fram sitt budskap använder han sig av olika argument. Dessa argument kan genomskådas som etosargument, logosargument och patosargument. De används för att 20 övertyga och övertala betraktaren att den globala uppvärmningen och klimatförändringarna är verkliga. Filmens verkan är olika beroende på vem som ser den. Personer tar till sig olika saker, de ser olika detaljer och utelämnar vissa bildelement. I grund och botten handlar filmen om att få folk engagerade. Publiken ska inte bli en passiv mottagare utan snarare tvärtom, filmen uppmanar betraktaren att agera. Tilltalet logos har genomsyrat i filmen genom att tilltala publikens förnuft. De scener som visas med logos är de scenerna när Gore lägger upp de vetenskapliga fakta, visar bevis och olika undersökningar som visar på att den globala uppvärmningen är sann. Genom förnuftet ska alltså betraktaren se dessa argumentsmedlen som trovärdiga och därför anta att det ligger någon sanning i det Gore säger. Han överbygger dock inte klyftan mellan forskare och publik då han inte nämner vilka forskare eller vetenskapsmän det är. Han benämner dem bara som ”forskare” eller ”vetenskapsmän” o.s.v. Etos ligger i de scenerna där de berättar om Gores privatliv. Att höja hans trovärdighet genom att man som publik lär känna honom och lär sig att tycka om honom som person. Publiken får följa med på Gores livsresa. Hur han blev miljöintresserad, vad han har gjort för att upplysa folk och för att förbättra miljön. Hans sorgliga stunder såsom de lyckliga stunderna. Det gäller även för de ”bevis” Gore lägger fram för att få honom som person mer trovärdig. Patosargumenten är för att beröra betraktaren på ett känslomässigt plan. Det kan handla om något personligt hos betraktaren själv eller som i filmen, att de berör känsliga ämnen. Det kan vara de framtidsscenarion Gore visar eller de konsekvenserna som redan skett, som orkaner, översvämningar eller torka. Mycket av dessa retoriska begrepp som används i filmen går in i varandra, det kan både beröra förnuftet, känslorna och höja trovärdigheten i ett och samma argument. Många av de visuella framställningarna som används i filmen är till syfte att beröra betraktaren känslomässigt. Det är för att få publiken att välja det ”rätta” valet och därmed skapa välfärd, arbete och gå framåt i utvecklingen enligt honom själv. Gore vill även visa att de klarar denna utmaning som publiken ställs inför. Då de stått emot andra utmaningar under historiens lopp, som när kvinnor fick rösträtt, när slavarna befriades, när ickevåldprincipen skapade en revolution och avskaffade apartheid. Filmen ger ett politiskt ställningstagande i frågan även om detta inte är direkt uttalat. De säger åt publiken vad de ska tycka och tänka och gör det svårt för publiken att hålla kvar sina egna ståndpunkter. Det kan därför bidra att publiken får en negativ respons till filmen. Då det kan kännas att han propagerar över hur dåliga de republikanska politikerna uppför sig o.s.v. Förutom det, skyller Gore bara på människans vanor och koldioxidutsläppen som orsak till den globala uppvärmningen. När vi vet att det finns andra faktorer som spelar in. Trots det ger 21 filmen en bra balans mellan bild och tal, Gore förmedlar information genom talade synintryck och försöker göra detta ämne intressant för den vardagliga människan som kanske inte har mycket intresse inom miljön. I denna uppsats har vi tagit tre olika scener ur filmen och analyserat dessa. På dessa tre olika scener har Gore därmed visat de konsekvenserna som kommer att hända med länderna, med djuren, naturen och allt omkring. I scenerna tar Gore fram fakta som pekar på det som håller på att hända med klimatet. Han visar de vetenskapliga undersökningar som har gjorts på koldioxidhalten, hur de har ökat varje år och bidragit till värmeböljor. Han lägger även fram ”före” och ”efter” bilder på glaciärerna. Här använder han sig av fakta, undersökningar och bildbevis för att höja trovärdigheten i de föreläsningar och debatter han ger. När han sedan visar bilderna av länder och platser som vi känner till, använder han en effekt i sin presentation för att visa hur framtiden kommer att se ut. Det vi ser framför oss är länder, städer och platser som ligger under vattenytan. Utifrån dessa skapar vi en bild av att ens egna hem är under vattnet, de platser som man kanske har varit på och har gjort sig minnen av finns inte längre där. Det blir känslomässigt och skrämmande och det är vad Gore vill att vi ska känna. Det är också i isbjörnsscenen som vi blir berörda. Scenen visar oss att det inte bara är vi som blir drabbade, men även andra varelser. Scenen visar inte vad som kommer att hända med isbjörnen, men vi kan gissa och se bilden framför oss. När vi tänker på isbjörnen eller andra djur som skulle kunna drabbas av samma händelse blir vi berörda. Scenerna, som vi valde, omfattar hela filmen där de utgår från samma orsak d.v.s. klimatförändringen och dess effekter. Scenerna behandlar Gores bevis på hans tes, att globala uppvärmningen händer just nu. Han visar vad som kan komma att hända i framtiden om inget förändras och vem de oskyldiga offren är. Genomgående i filmen vill han visa att argumenten han framlägger är sanna, visa genom skrämselretoriken vad människan kan förvänta sig i framtiden. Vem och hur människor, djur och växter drabbas nu och framöver. Det som har gjort att filmen har blivit framgångsrik, är att all fakta kring klimatkrisen och den globala uppvärmningen är samlad i en och samma film. Under hela filmen har man gjort försökt på att övertala människan att göra något för klimatet. Det är inga nya nyheter eller ny information som man får höra. Det första som filmskaparna gör är att lägga in ett påstående om klimatet med hjälp av bilder, fakta och vetenskapliga undersökningar. Samtidigt förstärker de filmen genom att lägga till en historia som t.ex. Gores egen historia och uppvaknandet efter de tragiska händelserna. Det är nyttiga påminnelser på det man redan vet om klimatet. Det är trots allt ingen dyster film, som är skrivet sedan tidigare, men det finns 22 ändå hopp. Under filmens gång berättar Gore om olika historiska framsteg och mänskliga landvinningar. Under filmens gång uppmanar Gore att människan inte kan fortsätta att blunda, utan det är dags att ta tag i problemet och lösa det. Filmen avslutas även med olika tips på vad den vanliga människan kan göra. Filmens innehåll är mångtydig och kan därför tolkas fritt. När vi ser filmen får vi en idé om vad den riktar sig mot. De bilder som filmen visar griper in i människors liv på ett djupgående sätt, där bilderna som man möter är utifrån ens egen givna omständighet. En önskan som vi alla delar är att komma fram till de effektivaste sätten att göra jorden till en bättre plats att leva på. Alla vill vi överlämna planeten i ett anständigt skick till våra framtida generationer. Vi behöver påminna oss om att målet är att förbättra miljön och höja människans livskvalitet. Är denna film då ett bra sätt att sprida denna kunskap till människor? Dagens samhälle lever under tekniken, därför är film ett bra exempel på att distribuera till en masspublik. Jordens aktuella problem är något som tillhör alla på denna planet, det är försent att peka fingret åt någon eller hitta boven i dramat. Nu är alla inblandade. Denna films största nackdel har varit att den inte är objektiv men betyder inte att det har varit ett problem. Hade den fått så mycket uppmärksamhet om den inte var det? Är Gore anledningen till att filmen fått så mycket uppmärksamhet? Beroende på om uppmärksamheten har varit positiv eller negativ så har den ändå fått uppmärksamhet. Det är hela poängen med filmen. Att deras budskap ska uppmärksammas. 23 Referenser Tryckta Bergström, Bo (2003) Bild & Buskap: ett triangeldrama om bildkommunikation Stockholm, Carlsson bokförlag Bergström, Bo (2004) Effektiv visuell kommunikation: hur man får ett budskap i text, bild, film, form och färg att nå fram Stockholm, Carlsson bokförlag Bergström, Bo (2007) Effektiv visuell kommunikation: om nyheter, reklam och vår profilering i vår visuella kultur Stockholm, Carlsson bokförlag Carlsson, Anders & Kopperfeldt, Thomas (2001) Bild och retorik i media Malmö, Liber Eriksson, Yvonne & Göthlund, Anette (2004) Möten med bilder: analys och tolkning av visuella uttryck Lund, Studentlitteratur Gore, Al (2006a) Earth in the Balance; ecology and the human spirit New York, Rodale Gore, Al (2006b) En obekväm sanning: om den globala uppvärmningen och vad vi kan göra åt den Malmö, Dammförlag AB Lomberg, Björn (2007) Cool it: Den skeptiska miljövännens guide till den globala uppvärmningen Stockholm, SNS Förlag Renberg, Bo (2007) Retorikanalys – en introduktion Lund, Studentlitteratur Sturken, Marita & Cartwright (2005) Practices of looking: an introduction to visual culture USA, University Press Tompson, Peter (1998) Övertygande argument Malmö, Richters Wærn, Yvonne, Petterson, Rune & Svensson, Gary (2004) Bild och föreställning: om visuell retorik 24 Lund, Studentlitteratur Otryckta Al Gore http://www.algore.com/about.html (Acc: 2008-05-22) Alliance for Climate Protection http://wecansolveit.org/content/about/ (Acc: 2008-05-21) Bailey, Ronald (2006) An Inconvenient Truth - Gore as climate exaggerator http://www.reason.com/news/show/116471.html (Acc: 2008-04-16) Encyclopedia Britannica http://search.eb.com/eb/article-9037426 (Acc: 2008-05-21) Gandelman, Joe (2008) DVD Review: An Inconvenient Truth http://themoderatevoice.com/science/global-warming/17725/dvd-review-an-inconvenienttruth/ (Acc: 2008-03-04) Nationalencyklopedin Leif Eliasson http://ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=184230 (Acc: 2008-05-21) UN (United Nations) http://www.un.dk/swedish/Briefing_papers/Klimatforandringar/frame.htm (Acc: 2008-05-19) UNFCCC A: http://unfccc.int/essential_background/feeling_the_heat/items/2903.php (Acc: 2008-05-22) B: http://unfccc.int/kyoto_protocol/items/2830.php (Acc: 2008-05-22) Filmförteckning Den Obekväma Sanningen 2006 Regi: Davis Guggenheim USA, Paramount Classic & Participant Productions 25 Bildförteckning Alla bilder är tagna från filmen Den Obekväma Sanningen: Bild 1 – 83 min Bild 2 – 15 min Bild 3 – 15 min Bild 4 – 15 min Bild 5 – 16 min Bild 6 – 16 min Bild 7 – 16 min Bild 8 – 56 min Bild 9 – 56 min Bild 10 – 56 min Bild 11 – 57 min Bild 12 – 57 min Bild 13 – 57 min Bild 14 – 58 min Bild 15 – 43 min Bild 16 – 43 min Bild 17 – 43 min Bild 18 – 44 min 26 Bildbilaga Bild 1 Bild 2 Bild 3 Bild 4 27 Bild 5 Bild 6 Bild 7 Bild 8 28 Bild 9 Bild 10 Bild 11 Bild 12 29 Bild 13 Bild 14 Bild 15 Bild 16 30 Bild 17 Bild 18 31