Käre användare!
Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Världens Historia
(www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part.
Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna.
Med vänlig hälsning
Redaktionen
Antikens Grekland
Historiens fader var
en lögnare
Under 60 år såg och beskrev Herodotos den
antika världen. På grund av sina reseskildringar
kallades han ”historiens fader” men de ibland
alltför fantasifulla anekdoterna och berättelserna
gav honom även öknamnet ”lögnens fader”.
”J
Av Natasja Broström
ag är skyldig att tala om vad
som berättas, men jag är in­
te skyldig att tro på allt”,
konstaterade Herodotos i
sitt berömda verk Historia
från cirka 450 f.Kr.
Men greken från Halikarnassos hade
svårt att skilja mellan fabler och fakta.
Han kunde t.ex. beskriva människor
med hundhuvuden och han skrattade
bara åt dem som påstod att Asien, Liby­
en och Europa var lika stora. Alla upp­
lysta människor visste ju att Europa var
det klart största landområdet i världen.
Herodotos reste runt i den antika
världen under flera decennier. Med
hjälp av historiska källor och
­intervjuer samlade han in en
Under 60 år
enastående mängd fakta om
samlade
seder och bruk, historia och
Herodotos
geografi. Allt från Libyens
all antikens
utkanter till det fjärran In­
kunskap om
dien. Herodotos var en av
det förflutna.
All over press
de första under antiken
som skrev på prosa och
blandade uppgifter från
olika källor med sina eg­
Grekland/450 f.Kr.
na upplevelser. Han
skapade en ny under­
Grekland är sin tids
sökande litteratur: his­
mest upplysta kultur
toria. Han kallas ofta
och har grundat
”historiens fader” –
kolonier och
men ibland skarvade
stadsstater på
Grekland
Herodotos så vilt i si­
flera platser kring
na skildringar att
Medelhavet. Värlhan även har kom­
den utanför är dock
mit att kallas ”lög­
fortfarande okänd mark.
nens fader”.
Till exempel lät Herodotos en av Min­
dre Asiens kungar, Kroisos, möta Grek­
lands v
­ isaste man, Solon, från Athen.
Men Kroisos var inte kung medan Solon
levde och mötet var alltså en omöjlighet.
Sådana små detaljer brydde sig dock
inte Herodotos om, och flera av hans re­
seskildringar är lika fantasifulla. Han
hävdade t.ex. att han med egna ögon
sett Babylons stadsmur, som enligt
­Herodotos var 100 meter hög, och att
han kände till namnen på alla de 300
spartaner som kämpat mot en överläg­
sen perserarmé vid Thermopyle.
Prostituerad byggde en pyramid
Herodotos kryddade ofta sina berättelser
med mustiga överdrifter som skulle hål­
la läsaren trollbunden.
När han beskriver egyptiernas tradi­
tion att balsamera sina döda väver Hero­
dotos in historien om en man som i
smyg hade sex med de vackraste liken.
Enligt Herodotos ändrade egyptierna
praxis när det gällde ”mycket vackra
och mer ansedda” kvinnor:
”När mera framstående mäns hustrur
avlidit, eller när kvinnorna är mycket
vackra eller mer ansedda, lämnar
man dem inte genast till balsamering
utan först när de varit döda tre eller
fyra dagar.”
Den ”fördärvade” farao Cheops, som
var upphovsman till den största av pyra­
miderna, fick också en släng av sleven.
Medan pyramidbygget pågick tog peng­
arna slut, och enligt Herodotos satte då
Cheops sin dotter i ett hus för skökor för
Perserna piskade upp havet
Bakgrunden till Herodotos omfattande
skrivande var alla de krig som rasade
mellan greker och perser från cirka 500
f.Kr. till 448 f.Kr.
Herodotos samlade in sägner och
anekdoter; han ville visa på skillnaden
mellan det fria, grekiska samhället och
barbarerna – vilket i hans värld främst
var perserna.
Särskilt ilsken var Herodotos på
­perserkungen Kambyses som invader­
ade Egypten år 525 f.Kr. Kungen mör­
dade inte bara sin bror – enligt Herodo­
tos. Han begick dessutom helgerån
genom att låta piska och bränna farao
Amasis mumie.
Perserna var blasfemiska, maktgalna
och högmodiga, menade Herodotos. Till
exempel trodde kung Xerxes att han
kunde behandla naturen som en slav.
När perserkungen försökte erövra
Grekland år 480 f.Kr. byggde han en
bro över Hellesponten – det sund som
skiljer Europa från Mindre Asien. Men
bron slogs i bitar under en storm.
”När Xerxes hörde detta blev han för­
grymmad och befallde att man skulle ge
Hellesponten trehundra gisselslag och
sänka ett par fjättrar ned i havet”, skrev
Herodotos skeptiskt och tillade:
”Jag har också hört berättas, att han
därjämte skickade folk för att inbränna
slavmärken på Hellesponten.”
Forskarna vet nu att Herodotos skild­
ring av perserna som barbarer var ren
krigspropaganda och att deras rike på
många sätt var flera hundra år före sin
tid. Den förste perserkungen, Kyros den
store (559–529 f.Kr.), kunde rentav
kallas världens mest sympatiske imperia­
list. Han utlovade religionsfrihet åt alla
folkslag i Perserriket – och till skillnad
från många andra regenter på den tiden
mary evans
att få in mera pengar. Då såg dottern sin
chans att få en egen pyramid och bad
varenda kund om en sten till projektet.
”Av dessa stenar sade de (prästerna,
red:s anm.) är den pyramid byggd, som
står mellerst av de tre, framför den stora
pyramiden (...).”
Även om Herodotos inte alltid var
helt övertygad om det han fick berättat
för sig, förde han ändå vidare historier
som den om indiernas får som hade så
långa svansar att herdarna måste binda
små vagnar under dem. Och om indier­
nas märkliga traditioner skrev han:
”Kommer någon till hög ålder, slaktar
de honom och äter upp honom.”
Herodotos lilla värld
Kartan visar hur stor del av världen
Herodotos beskrev i sitt verk Historia.
Ytterområdena besökte han aldrig själv,
vilket ledde till flera missförstånd.
”
Många av skyterna
förfärdigar mantlar av
hudarna; de syr ihop dem
såsom herdepälsar. Många
brukar även flå högra
händerna jämte naglarna
på sina fiender och gör
därav lock till pilkorgen.”
Skyterna var ett folkslag som
levde norr om Svarta havet och
Kaspiska havet. Skytien hade sin
storhetstid på 300-talet f.Kr.
”
(I västra Libyen) finns
jätteormarna och
lejonen och elefanterna och
björnarna och spisormarna
och de behornade åsnorna
och de hundhövdade djuren
och de huvudlösa djuren
som har ögonen sittande på
bröstet.”
Grekerna hade kolonier i nuv.
östra Libyen, västra delen kontrollerades av fenicierna. Endast vid
kusten bodde civiliserat folk; om
den öde öknen spreds sägner.
”
Hos (...) indier (...) sker könsumgänget
offentligen, alldeles som hos boskapen. Alla
har samma färg på huden (...) som liknar etiopiernas. Deras säd, varmed de befruktar kvinnorna,
är inte vit såsom andra människors utan svart som
hud­färgen.”
Redan omkring 3300 f.Kr. uppstod en blomstrande kultur
kring floden Indus mellan nuvarande Indien och Pakistan.
Civilisationen hade både skriftspråk och storstäder.
”
På vintern drivs
solen av nordanstormarna från himlens
mitt och till det sydliga
Libyen.”
Herodotos hävdar också att
Nilen svämmade över på grund
av att solen sög åt sig vattnet
och spottade ut det igen.
dödade Kyros inte sina motståndare ut­
an gjorde dem till förvaltare i provinser­
na. Assyrierna brukade däremot flå sina
besegrade motståndare levande.
Herodotos bok blev berömd
Efter flera års resande gav Herodotos ut
sitt verk Historia cirka 450 f.Kr. Den
blev snart en klassiker och översattes till
flera språk. Forskarna har till exempel
hittat papyruskopior av den i Egypten.
År 445 f.Kr. kallades den berömde
författaren till Athen där han skulle få
ett hederspris för sitt arbete. Men precis
”
Varje infödd
­kvinna måste en
gång i livet sätta sig i
Afrodites helgedom
och pläga umgänge
med en främling.”
Bl.a. i Babylonien var sex en
del av en religiös ritual
– även kallat tempelprostitution. Men det var bara
kvinnor som var knutna till
templet som deltog – inte
alla kvinnor i landet.
som hans texter var Herodotos liv en
blandning av sanning och skrönor. Ing­
en vet i dag om Herodotos någonsin be­
sökte staden.
Trots alla brister betraktas Herodotos
Historia i dag som ett av västvärldens
viktigaste verk, en skattkammare full
med kunskap om antikens värld.
Läs mer
Robin Waterfield: Herodotus – The Histories, Oxford University Press, 2008 ● George Swayne: Herodotus, BiblioBazaar,
2009 ● Herodotus: The Histories, Oxford Paperbacks, 2008
●
●
www.varldenshistoria.se/kw/herodotos
Världens Historia 12 • 2011
45
