Klimatpåverkan från våtmarker
Det pågår forskning på flera håll rörande våtmarkernas klimatpåverkan och en hel del fakta att
inhämta. Men det finns i dagsläget inget fullständigt material att använda sig av för att
bedöma en specifik våtmarks klimatpåverkan. Nedan följer ett sammandrag av kunskapsläget
idag.
Koldioxid
Vid nedbrytning av torv under aeroba förhållanden frigörs koldioxid till atmosfären. Vid
exempelvis dikning eller torvbrytning sänks vattennivån i torven. Detta medför att marken
syresätts och nedbrytningen av torv ökar. Därmed ökar också torvens utsläpp av koldioxid.1
Men våtmarkerna kan även i många fall fungera som koldioxidsänkor när tillväxt av vitmossa
binder koldioxid i torven. En våtmark kan alltså både avge och ta upp koldioxid beroende på
tillväxten och nedbrytningen av organiskt material. Tillväxten och nedbrytningen styrs av
ljus- temperatur- och fuktighetsförhållanden, vegetationsmängd och artsammansättning. Det
gör att koldioxidbalansen, dvs. mängden koldioxid som tas upp eller avges från en våtmark,
varierar både mellan olika myrar och inom myrar samt även under olika tider av året och av
dygnet.1
Geologiska forskningscentralen i Finland anger att koldioxidbalansen i den boreala zonens
näringsfattiga mossmyrar i naturligt tillstånd varierar från -85 till +67 g C/m2 och år. I
näringsrika starrmyrar varierar koldioxidbalansen mellan -101 och +98 g C/m2 och år. i
Metan
Djupare ner i torven, under vattenytan, bildas metangas genom anaerob nedbrytning. Den
anaeroba nedbrytningen är betydligt långsammare än den aeroba och det bildas därför
jämförelsevis mindre mängd metan än koldioxid. Eftersom bildandet sker djupare ned i torven
och under vattenytan har metanet också svårare än koldioxiden att nå ut i atmosfären. Men
metan är istället en 23 gånger effektivare växthusgas än koldioxid.1
Bildandet och uttransporten av metan påverkas av vattenytans läge, temperaturen och
vegetationens sammansättning. Om vattennivån i myren är hög så sker också bildandet av
metan närmare markytan, vilket medför att metangasen lättare läcker ut till atmosfären. Om
vattenytan i myren är låg kan en del av metanet oxideras till koldioxid i den aeroba zonen. ii
Geologiska forskningscentralen i Finland anger att de årliga utsläppen av metangas är störst
från fuktiga myrar med rik kärlväxtvegetation. Metangasutsläppen från näringsfattiga
mossmyrar är 1-16 g C/m2 och år och från näringsrika starrmyrar <1-42 g C/m2 och år.
Mossmyrar binder dessutom mer kol än starrmyrarna. Detta gäller särskilt för unga
mossmyrar. 1
SLU har undersökt hur läckaget av metangas kan variera inom en myr beroende på bl.a.
vattennivån. Där framgår att de torra partierna av en myr kan ha en metangasbalans som
varierar mellan -2 och +10 mg CH4/m2 och dag (dvs. -0,55 – 2,7 g C/m2 och år) medan det i
de blötaste delarna kan avgå mer än 500 mg CH4/m2 och dag (dvs. 137 g C/m2 och år).2
Enligt en uppgift från Stiftelsen Svensk Torvforskning kan myrar på nordliga breddgrader
vara en av de dominerande källorna för metanutsläpp till atmosfären, utgörande så mycket
som 10-15 % av den globala emissionen. iii
Bilden visar de tre huvudsakliga tillstånden hos kol i myrens ekosystem: Atmosfäriskt
koldioxid, myrens aktiva kollager och det passiva kollagret. Kolet kommer in i systemet
genom fotosyntesen (GPP). Koldioxid bildas genom aerob nedbrytning, vilket i bilden
markerats som RH (heterotrof respiration) och RA (autotrof respiration). Den anaeroba
nedbrytningen som ger upphov till metan markeras som MP (metanproduktion). Oxidation av
metan till koldioxid markeras som MO (metanoxidation). Vattennivån har markerats med ett
blått streck (MWT). Bilden har hämtats från Tobias Eriksson, 2010. 4
Vegetationen är en viktig faktor för hur mycket metan som bildas och frigörs från en myr.
SLU har visat att myrar med kärlväxter, framförallt dvärgris och halvgräs, läcker större
mängder metan än myrar med vitmossa. Det innebär att kvävenedfall och igenväxning av
myrarna så att vitmossan konkurreras ut av kärlväxter innebär ökade utsläpp av metan. iv
i
Geologiska forskningscentralen. Torven, kolbalansen och metangasen i den allt varmare världen.
Websida: http://se.gtk.fi/_system/print.html?from=/_system/In_focus/news_0032.html
ii
Catharina Mikkelä, 1999. Methane Emission frpm Swedish Mires – in Relation to Different Spatial and
Temporal Scales, SLU.
Abstract: http://epsilon.slu.se/avh/1999/91-576-5645-2.pdf
Svensk sammanfattning: http://www-umea.slu.se/sve/pressinf/disp990923cm.htm
iii
Kent Nyström, Torven och växthuseffekten, Stiftelsen Svensk Torvforskning.
Länk: http://www.torvforsk.se/pdfer/vaxthus.htm
iv
Tobias Eriksson, 2010. Boreal Mire Carbon Exchange - Sensitivity to Climate Change and Anthropogenic
Nitrogen and Sulfur Deposition, SLU
Länk: http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002344/01/Eriksson_T_100903.pdf
