Kvinnor och mäns
sjukskrivningsmönster
Stockholms län 2010 och 2011
■ Hälso- och sjukvårdsförvaltningen
■ 08-123 132 00
■ Sara Dahlin och Gunilla Röjdalen
■ Juni 2012
Hälso- och sjukvårdsförvaltningen
Sara Dahlin
08-123 132 69
[email protected]
Gunilla Röjdalen
08-123 133 96
[email protected]
Inledning
Enligt den nationella överenskommelsen om sjukskrivningsmiljarden har
landstingen ett uppdrag att säkerställa att sjukskrivningsprocessen blir
jämställd, det vill säga att den håller en hög kvalitet, är rättssäker för både
kvinnor och män samt bidrar till att minska omotiverade skillnader mellan
kvinnor och mäns sjukskrivningar.
Enligt överenskommelsen för åren 2010-2011 fick landstingen bland annat i
uppdrag att analysera könsuppdelad statistik och att utarbeta en handlingsplan
för en jämställd sjukskrivningsprocess. Syftet var att säkerställa en hög kvalitet
samt att minska omotiverade skillnader mellan kvinnor och mäns
sjukskrivningar. Stockholms läns landsting genomförde tre kortsiktiga och två
långsiktiga åtgärder enligt handlingsplanen.
För 2012 är villkoret att landstinget utifrån resultaten av en ny analys ska
uppdatera den tidigare handlingsplanen med nya åtgärder för en jämställd
sjukskrivningsprocess. De kortsiktiga åtgärderna ska genomföras under 2012,
men planen ska även innefatta långsiktiga åtgärder.
Sida 2
Innehållsförteckning
Inledning ............................................................................................................................................. 2
Bakgrund ............................................................................................................................................. 4
Begreppsdefinitioner ...........................................................................................................................5
Syfte och metod ................................................................................................................................... 7
Skillnader i sjukskrivningsmönster ................................................................................................... 8
Analys av diagnosfördelning ............................................................................................................. 11
Psykisk ohälsa .................................................................................................................................... 12
Rörelseorganens sjukdomar ............................................................................................................. 18
Långtidssjukskrivning ...................................................................................................................... 20
Sjukfrånvaro...................................................................................................................................... 23
Sjukfrånvaron i Stockholms län ....................................................................................................... 23
Högst i Norrtälje och lägst i Danderyd ............................................................................................................. 25
Sammanfattning ..............................................................................................................27
Referenser ......................................................................................................................................... 29
Sida 3
Bakgrund
Hälsan bland Stockholms läns befolkning förbättras kontinuerligt. Under
perioden 2001-2010 var medellivslängden i länet 83,1 år för kvinnor och 78,7 år
för män1. Ohälsotalet, som ett mått på befolkningens hälsoläge, visar att
Stockholm sett ur ett nationellt perspektiv har en relativt frisk befolkning och att
såväl kvinnor som mäns ohälsotal kraftigt förbättrats de senaste åren, trots att
det inom länet finns geografiska skillnader.
Skillnader i hälsa beror på en rad olika faktorer, varav en del är påverkbara inom
hälso- och sjukvården. Om de geografiska skillnaderna i hälsa och
hälsofrämjande levnadsvanor utjämnas kan det resultera i minskad sjuklighet
och därmed minskade kostnader för hälso- och sjukvården, bland annat i form av
minskad sjukskrivning.
Samtidigt som hälsan förbättras generellt, så visar Folkhälsorapport 2011 att det
ojämlika hälsoläget i länet består. Det innebär bland annat att ungas psykiska
ohälsa kvarstår, rökning bland ungdomar ökar, det alkoholrelaterade
vårdnyttjandet ökar och stora geografiska skillnader för övervikt och fetma är ett
fortsatt problem. Sämst hälsa och hälsorelaterad livskvalitet rapporteras av
personer med sjuk- eller aktivitetsersättning. Det finns ett dubbelriktat samband
mellan ohälsa/sjukdom och ekonomiska svårigheter. Enligt Folkhälsorapporten
anger personer med sjuk- eller aktivitetsersättning i avsevärt högre grad än
befolkningen i övrigt svårigheter att klara löpande utgifter och att de har avstått
från sjukvård och läkemedel på grund av dålig ekonomi.
Det finns också skillnader i kvinnor och mäns vårdkonsumtionsmönster2, framför
allt inom öppenvården. Kvinnor gör fler besök inom öppenvården och har fler
vårdtillfällen inom akutsjukvård och geriatrik. Fler män vårdas inom psykiatrin.
De generella skillnader som ses inom slutenvården kan till stor del förklaras av
kvinnors vård i samband med graviditet och förlossning.
Under senare delen av 1990-talet och fram till och med 2003 ökade
sjukfrånvaron i Sverige i snabb takt. Sedan 2003 har den trenden vänt, men från
och med 2011 ses åter en ökning gällande vissa försäkringsformer. Sammantaget
har socialförsäkringens utgifter för rikets sjukfrånvaro sjunkit från 81 miljarder
2010 till 77,4 miljarder 20113. Uteslutande beror detta på att antalet personer
med sjuk- och aktivitetsersättning minskat, eftersom kostnaderna för sjuk- och
Folkhälsorapport 2011, Stockholms läns landsting
Vården i siffror 2011, Hälso- och sjukvårdsförvaltningen
3 Socialförsäkringen i siffror 2011. I beräkningen ingår sjuk- och rehabiliteringspenning samt sjuk- och
aktivitetsersättning.
1
2
Sida 4
rehabiliteringspenning faktiskt ökat med ungefär 3,4 miljarder under samma
period. Utgiftsökningen beror i huvudsak på att antalet sjukskrivningar under
2011 har blivit fler och att fallängderna har blivit längre. Med denna ökning, ökar
också skillnaderna – geografiskt och mellan könen. Att nivåerna stiger eller
sjunker antas bero på förändringar i sjukförsäkringssystemet snarare än på
förändringar i hälsoläge.
Både kvinnor och män som varit sjukskrivna löper hög risk för förtida död, även
om de varit sjukskrivna en kortare period. En risk som ökar med antalet
sjukpenningdagar4.
De senaste åren har långtidssjukskrivningarna minskat. Nackdelarna med
långtidssjukskrivning är många, exempelvis försämrad ekonomi, isolering,
passivitet och försämrade karriärmöjligheter. I denna rapport görs därför en
särskild analys av de långtidssjukskrivnas hälsoläge.
Hälso- och sjukvården har i uppdrag att kvalitetssäkra sjukskrivningsprocessen
så att den ses som en del i vård och behandling och att den sker utifrån en god
patientsäkerhet. Följande analys görs som en del av sjukskrivningsmiljarden
2012.
Begreppsdefinitioner
Genus är de föreställningar som finns i samhället om det som definieras som
kvinnligt eller manligt. Genus uppkommer i ett samspel mellan biologiskt kön
och människans sociala och kulturella miljö och är därmed möjligt att förändra.
Genusordningen bestämmer fördelning och isärhållande av uppgifter och
resurser mellan könen. Ordningen utmärks både av en fördelning där det som
män och kvinnor ägnar sig åt är olika, ett isärhållande, och att det som män gör
värderas högre, överordnas.
Hälsa definieras av WHO som ”… ett tillstånd av fullkomligt fysiskt, psykiskt och
socialt välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom”. Ohälsa avser brister i en
eller flera av hälsans komponenter.
Sjukfrånvaro är i denna rapport ett begrepp som används som benämning för
olika former av ersättning från sjukförsäkringen. Sjukpenning,
rehabiliteringspenning (med fasta tidsgränser), samt sjuk- och
aktivitetsersättning (utan fasta tidsgränser) registrerad hos försäkringskassan.
Dessa försäkringsformer kan beskrivas i dagar eller personer. Eftersom
4 Alexanderson, K; Marklund, S; Mittendorfer Rutz, E & Svedberg, P (2011) Kvinnors och mäns
sjukfrånvaro, Karolinska institutet, 2011.
Sida 5
uppgifterna hämtats från Försäkringskassan gäller att de 14 första dagarna i
sjukfrånvaroperioden5 inte inkluderas i denna analys. Nedan beskrivs de
vanligaste sjukfrånvaromåtten.
Det nya sjukpenningtalet infördes av Försäkringskassan under våren 2011 för
att beskriva sjukfrånvarons utveckling, vilket ersatte det tidigare ”ohälsotalet”.
Måttet anger antalet frånvarodagar som ersätts med sjuk- eller
rehabiliteringspenning per försäkrad under en 12-månadersperiod. Sjuk- och
rehabiliteringspenning är båda ersättningar med fasta tidsgränser. Pågående
sjukfall utgår också från sjuk- och rehabiliteringspenning men anges i antal
personer sista dagen i kvartalet.
Sjuk- och aktivitetsersättning (SA) består av sjukersättning (förtidspension
före 2003) som är en ekonomisk ersättning för personer mellan 30 och 64 år som
troligen aldrig kommer att kunna arbeta heltid på grund av sjukdom, skada eller
funktionsnedsättning. Aktivitetsersättning (sjukbidrag före 2003) riktar sig till
personer mellan 19 och 29 år som troligen inte kommer att kunna arbeta heltid
på minst ett år på grund av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. Dessa är
sjukförsäkringsformer utan fasta tidsgränser.
Jämställd vård handlar både om tillgång till och kvalitet på vård, sjukskrivning
och behandling. Utgångspunkten är att kvinnor och män delvis är lika, delvis
olika. Kvinnor och män är i många avseenden väldigt lika och har därmed nytta
av samma behandlingar. Olika vårdbehov ska leda till olika vårdinsatser, men
könsskillnader i vård och behandling kan också vara omotiverade vilket leder till
att kvinnor och mäns behov inte tillgodoses i samma utsträckning.
Jämställd sjukskrivning innebär att kvinnor och män ska bemötas likvärdigt,
få sina behov bedömda och åtgärdade utifrån en helhetssyn kring den enskilde
individens behov och förutsättningar oavsett deras kön.
5
Sjuklöneperioden
Sida 6
Syfte och metod
Denna rapport syftar till att beskriva sjukskrivningsmönstret för kvinnor och
män i Stockholms län under 2010 och 2011. Vid beskrivning av befolkningens
hälsoläge används Folkhälsorapport 2011, för beskrivning av vårdkonsumtion
används Vården i siffror 2011.
Sjukskrivningsdata har hämtats från Försäkringskassan och statistik över slutenoch öppenvård för specifika diagnoser samt folkhälsodata över
långtidssjukskrivningar har tagits fram av Hälso- och sjukvårdsförvaltningen.
Området sjukskrivningar är komplext och för att undvika feltolkningar som beror
på osäkerhet beträffande innehåll i data har analys av skillnader mellan åren
utelämnats. På grund av olika mätmetoder är det inte heller möjligt att göra
jämförelser mellan olika datakällor. En del data har inte varit möjlig att hämta ut
på läns- och kommunnivå, vidare har åldersfördelning för diagnoser inte gått att
få fram från Försäkringskassans databaser.
Sida 7
Skillnader i
sjukskrivningsmönster
Kvinnor i Stockholms län står för närmare två tredjedelar av alla sjukskrivningar
som startas. I december 2011 fick kvinnor ersättning från sjukförsäkringen med i
genomsnitt 26,1 dagar. Motsvarande för män var 19,4 dagar. Ca 6 procent av alla
sjukskrivningar bland kvinnor i Stockholms län kan relateras till
graviditetsbesvär vilket därmed också förklarar en del av könsskillnaderna i
sjukskrivningsmönstret. Motsvarande siffra för riket är nästan 4 procent. De
största diagnosgrupperna för sjukskrivning, för både kvinnor och män, är
rörelseorganens sjukdomar samt psykiska sjukdomar.
Under 60- och 70-talen var det inga större skillnader mellan mäns och kvinnors
sjukfrånvaro, utan det är från 80-talet och framåt som kvinnor haft fler
sjukpenningdagar än män. Sverige, Norge och Danmark är de länder som
uppvisar störst skillnader i sjukfrånvaro mellan män och kvinnor. Det är också de
länder där kvinnors arbetskraftsdeltagande är som störst6.
Kvinnor söker vård i större utsträckning än män, men får inte alltid adekvat
behandling för smärtproblematik och psykisk ohälsa och riskerar i större
utsträckning än män att medikaliseras för sina problem. Kunskapsluckorna är
fortfarande stora och genusperspektiv saknas fortfarande till stor del både i
medicinsk litteratur och inom den medicinska utbildningen7.
Att inte se olikheter i mäns och kvinnors biologi, utan att se något av könen som
norm kallas för ”könsblindhet”. Ett exempel på sådan könsblindhet är de studier
som visar att män och kvinnor med ljumskbråck opereras på samma sätt, trots att
kvinnors bråck ofta sitter längre ner och längre in. Ett annat exempel är att
symtomen på borrelia ofta beskrivs som cirkelformade utslag, trots att studier
visar att kvinnors utslag ofta är jämnröda.
Även i fråga om läkemedelsförskrivning finns det skillnader. Exempelvis förskrivs
antidepressiva medel i större utsträckning till kvinnor, vilket kan tolkas som att
kvinnors hälsa medikaliseras mer, men det kan också vara ett tecken på att mäns
depressioner underbehandlas8. Det finns också anledning att misstänka att mäns
depressioner underdiagnostiseras, vilket forskare menar beror på att vården inte
upptäcker depressioner hos män. Det kan också vara så att män har svårare att
6
Angelov, N; Johansson, P; Lindahl, E & Lindström, E-A (2011) Kvinnors och mäns sjukfrånvaro. Institutet
för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), rapport 2011:2
7 North F, Syme SL, Feeney A, Head J, Shipley MJ, Marmot MG. Explaining socioeconomic differences in
sickness absence: the Whitehall II Study. BMJ Clinical research ed. 1993;306:361-6. Connell R. Om genus.
[Gender in World Perspectiv]: Diadalos AB 2009.
8 Vårdfokus nr. 1:11, Vårdförbundet
Sida 8
söka hjälp och lever med sin depression i tysthet. Trots att män får diagnosen
depression mer sällan, begår de självmord dubbelt så ofta som kvinnor9.
Det finns också skillnader i hur kvinnor och män, när de drabbas av sjukdom,
upplever smärta och rehabilitering. En studie från Umeå universitet har
exempelvis sett skillnader i hur kvinnor och män behandlas vid förstagångsbesök
hos sjukgymnast i primärvården. Studien visade att kvinnor i högre grad lade
skulden på sig själva och tyckte att de borde ha tränat mer medan männen ansåg
att de hade fått ont för att de hade ett tungt jobb. De som blev bekräftade i att de
hade besvär, var nöjdare med behandlingen. De som inte fick bekräftelse fortsatte
att lägga skulden på sig själva, i den gruppen ingick bara kvinnor. Män som
upplevde att de inte blev tagna på allvar menade att det berodde på
vårdpersonalens inkompetens och sökte sig då vidare till privata sjukgymnaster,
kiropraktorer eller naprapater10.
Det finns både kvalitativa och kvantitativa studier som tyder på att läkare och
patient ”gör genus” (doing gender) i sjukskrivningsprocessen. Samma process
förekommer antagligen också bland Försäkringskassans handläggare.
Faktorer som, vid sidan av sjukdom, förklarar mäns och kvinnors skilda
sjukskrivningsmönster är exempelvis skillnader på arbetsmarknaden. Det finns
även skillnader i kvinnor och mäns möjligheter att komma in på
arbetsmarknaden, att stanna kvar och att utvecklas inom arbetslivet samt att
kombinera arbete och familjeliv11. Skillnaderna visar sig genom kvinnors
underrepresentation i företagsledningar, löneskillnader, ojämn fördelning av
föräldraförsäkringsuttag samt könsskillnader i sjukskrivningar. Kvinnors större
ansvar för hem och familj, i kombination med ökat arbetskraftsdeltagande, har
utpekats som den huvudsakliga orsaken till ökade skillnader i sjukfrånvaro över
tid mellan könen12. Samma forskning visar att tröskeln för att bli sjukskriven har
förskjutits över tid och att denna tendens är mer påtaglig bland kvinnorna.
Arbetsmiljöfaktorer är en annan förklaring till skillnader i sjukskrivningar, menar
Försäkringskassan. Det startas fler sjukskrivningar per anställd i yrkesgrupper
med lägre krav på utbildning. Möjligheten att kunna anpassa sina arbetsuppgifter
vid besvär spelar också in. Service- och omsorgsyrken är kvinnodominerande
yrken som står för ett högt antal startade sjukskrivningar.
9 Genus 1 2012, Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet
10
Genusperspektiv på rehabilitering för patienter med rygg- och nackbesvär i primärvård. Stenberg,
Gunilla Umeå universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Umeå centrum för genusstudier
11
Välfärd nr 4, SCB 2011
12
Angelov, N; Johansson, P; Lindahl, E & Lindström, E-A (2011) Kvinnors och mäns sjukfrånvaro.
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), rapport 2011:2
Sida 9
En annan faktor som kan förklara skillnader är att det har skett en
normförskjutning om när ersättning från Försäkringskassan är aktuellt13. Dels
genom överutnyttjande då fördelarna av sjukfrånvaro sätts i relation till dess
kostnad, dels genom individers och gruppers inflytande på varandra. Exempelvis
har forskning visat att det kan ske från föräldrar till barn. Om föräldrarna själva
har varit sjukfrånvarande så är överföringen större och barnens sjukfrånvaro kan
i högre grad förklaras av familjegemensamma faktorer. Förhållandet kan vara en
indikation på att samhället inte klarar att utjämna skillnader i förutsättningar
mellan individer, vilket innebär att samhället är ojämlikt14.
Forskare menar att skillnader mellan könen måste sökas i ett brett perspektiv
som inkluderar olika samhällsstrukturer, arbetslivets uppbyggnad samt
människors livssituation. Även livsloppsperspektivet runt sjukskrivna måste
beaktas15. Att anta ett intersektionellt perspektiv – det vill säga att beakta hur
olika former av diskriminerande maktordningar som kön, social klass, etnicitet
och ålder samverkar och i vissa fall förstärker varandra – kan ge fördjupad
kunskap och kanske förändrad bild av genusperspektivet. Såväl arv som miljö är
betydande för variationer i sjukskrivning och fortsatt forskning bör se till hur
sjukfrånvaro, arbetsvillkor och förhållanden i privatlivet samspelar för kvinnor
och män16.
13
Ibid
14Långtidssjukfrånvaro hos föräldrar och deras barn (2012) Inspektionen för socialförsäkringen (ISF),
Rapport 2012:7
15 Genus 1 2012, Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet
16 Alexanderson, K; Marklund, S; Mittendorfer Rutz, E & Svedberg, P (2011) Kvinnors och mäns
sjukfrånvaro, Karolinska institutet, 2011
Sida 10
Analys av diagnosfördelning
Psykiska sjukdomar och muskelsjukdomar är de två största diagnosgrupperna i
riket för både kvinnor och män. En högre andel män får SA-ersättning för
psykiska sjukdomar samtidigt som de i lägre grad, 29 procent jämfört med
kvinnors 40 procent, får sjuk- och rehabiliteringspenning för samma diagnos. För
muskeldiagnoserna är det ingen större skillnad mellan kvinnor och män i de
pågående sjukfallen, medan kvinnor i större utsträckning uppbär SA-ersättning
på grund av sjukdomar i rörelseorganen. Av tabell 1 framgår att muskeldiagnoser
generellt är ovanligare i Stockholms län än i riket som helhet.
Tabell 1
Diagnoskapitel per kön, andel pågående sjukfall respektive SA-ersättning,
kvartal 4, 2011.
Pågående sjukfall
Diagnoser
Riket
Länet
Psykiska sjukdomar
Kvinnor
Män
40
29
39
29
SA-ersättning
Muskelsjukdomar
Kvinnor
Män
25
27
17
21
Psykiska sjukdomar
Kvinnor
Män
32
38
40
47
Muskelsjukdomar
Kvinnor
Män
33
20
26
15
SA-ersättningar per diagnoskapitel inom Stockholms län är ojämnt fördelad
mellan kvinnor och män (se bilaga 1, tabell 1). Kvinnor står för 57 procent av alla
ersättningar i jämförelse med mäns 43 procent. Det är framför allt för psykiska
diagnoser som kvinnor och män får SA-ersättning i Stockholms län. Men det är
inom diagnosgruppen muskelsjukdomar som skillnaden mellan kvinnor och män
är som störst. Jämn könsfördelning är det för sjukdomar i ögat, denna
diagnosgrupp är dock förhållandevis liten.
Också gällande andelen i länet som uppbär sjuk- eller rehabiliteringspenning är
könsfördelningen ojämn (se bilaga 1, tabell 2). Kvinnor står för 65 procent av
sjukfallen jämfört med männens 35 procent. Störst skillnad är det i
diagnosgruppen psykiska sjukdomar. Det är samtidigt den vanligaste
diagnosgruppen för såväl kvinnor som män.
Särskilda insatser riktas till dem som lider av psykisk ohälsa eller rörelseorganens
sjukdomar via den nationella rehabiliteringsgarantin. Behandling erbjuds i
formerna kognitiv beteendeterapi (KBT) och multimodal rehabilitering (MMR),
av vilka MMR är den mest resurskrävande behandlingsformen. Satt i förhållande
till andelen sjukfrånvarande inom de aktuella diagnosgrupperna (tabell 1) märks
inga uppenbara signaler om att resursfördelningen inom ramen för
Rehabiliteringsgarantin i länet är ojämnt fördelad mellan könen (tabell 2).
Möjligen genomgår en relativt hög andel kvinnor KBT-behandling, men
Sida 11
jämförelsen är inte helt rättvisande eftersom Rehabiliteringsgarantin riktar sig
till personer som är eller riskerar att bli sjukskrivna.
Tabell 2
Personer som genomgått MMR eller KBT inom Rehabiliteringsgarantin
Stockholms län, 2011.
Antal
Andel (%)
Fördelning (%)
Kvinnor
Män
Totalt
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
MMR
1120
556
1676
10
12
67
33
KBT
10052
4113
14165
90
88
71
29
Totalt
11 172
4 669
15 841
100
100
71
29
Psykisk ohälsa
En hög andel sjukskrivningar startar på grund av psykisk sjukdom, till exempel
stressreaktioner, depressioner och ångestsyndrom17. Försäkringskassan menar
att sjukskrivningar på grund av psykiska diagnoser är vanliga i yrkesgrupper som
kräver teoretisk specialkompetens och där man arbetar med människor i utsatta
situationer – exempelvis som präster, psykologer och socialsekreterare.
I slutet av 2011 var 38 093 personer i Stockholms län sjukfrånvarande på grund
av en psykisk diagnos, vilket motsvarar 3 procent av befolkningen i arbetsför
ålder. Av dessa utgjorde kvinnor 57 procent.
I tabell 3 nedan redovisas för vilka diagnoser inom Psykiska sjukdomar och
syndrom samt beteendestörningar som flest besök gjordes inom Stockholms län
under 2011. Åldersgruppen som redovisas är 18-64 år.
Medelsvår depressiv episod står för högst andel besök för kvinnor och
ospecificerad depressiv episod står för högst andel besök för män. Fördelningen
mellan könen är ojämn. Skillnaden mellan kvinnor och män är störst inom
gruppen recidiverande (återkommande) depression. Kvinnor gör fler besök än
män.
Tabell 3.
Öppenvård besök 2011, flest antal besök för de tre största diagnoserna,
Stockholms län.
Diagnos
Depressiv episod,
medelsvår
Depressiv episod,
ospecificerad
Recidiverande
depression,
medelsvår episod
17
Antal
Andel (%)
Fördelning (%)
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
15290
6952
14
13
69
31
14395
7757
13
15
65
35
13783
5633
13
11
71
29
Välfärd nr 4 2011
Sida 12
Åldersindelningen av de största diagnoserna (tabell 4) visar att besöken för
depression framför allt görs av personer i 25-44 års ålder. Det beror antagligen på
att det befolkningsmässigt är den största åldersgruppen. Skillnaderna mellan
kvinnor och män är stora och som störst i den lägsta åldersgruppen. Unga i
åldern 18-19 år gör få besök för återkommande depressioner, men det är framför
allt unga tjejer som gör dessa besök. Det kan betyda att flickor insjuknar i
depression i lägre åldrar än pojkar och som en följd av detta också insjuknar i
återkommande depressioner i lägre ålder. Andra förklaringar kan vara olika
utsatthet för psykisk ohälsa, olika sökmönster eller att pojkar inte diagnosticeras
för depressioner som huvuddiagnos när de är i kontakt med vården.
Tabell 4.
Öppenvårdsbesök 2011 för de tre största diagnoserna per åldersgrupp,
Stockholms län.
Diagnos
Medelsvår depressiv episod
Ålder
Antal
Andel (%)
Fördelning (%)
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
18-19
626
318
4
5
66
34
20-24
1 711
661
11
10
72
28
25-44
7 442
3 052
49
44
71
29
45-64
5 511
2 921
36
42
65
35
69
31
Totalt
Depressiv episod, ospecificerad
Totalt
Recidiverande depression,
medelsvår episod
Totalt
18-19
1 110
481
8
6
70
30
20-24
1 827
1 033
13
13
64
36
25-44
6 564
3 404
46
44
66
34
45-64
4 894
2 839
34
37
63
37
65
35
18-19
258
44
2
1
85
15
20-24
978
331
7
6
75
75
25-44
6 466
2 735
47
49
70
30
45-64
6 081
2 523
44
45
71
29
13 783
5 633
100
100
71
29
Sida 13
Sett till slutenvårdsbesök inom länet så ser fördelningen annorlunda ut (tabell 5).
Bipolär sjukdom är en sjukdom som drabbar kvinnor och män i lika hög grad.
Sett till vårdkonsumtion så har kvinnor fler vårdtillfällen inom slutenvården för
bipolär sjukdom än vad män har. Flest vårdtillfällen inom slutenvård har kvinnor
och män för ospecificerad depressiv episod.
Tabell 5.
Slutenvård 2011, fördelning av de tre största diagnoserna, Stockholms län.
Antal
Andel (%)
Fördelning (%)
Diagnosgrupper
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Bipolär sjukdom,
ospecificerad
279
154
12
10
64
36
Depressiv episod,
medelsvår
152
132
7
8
54
46
Depressiv episod,
ospecificerad
700
514
30
32
58
42
Sida 14
Om ålder läggs till som en variabel (tabell 6) så framkommer det att skillnaderna
för slutenvård av bipolär sjukdom är som störst i de lägre åldersgrupperna. Män
vårdas i lägre grad för depressioner fram till 25 års ålder då skillnaderna mellan
könen utjämnas. I åldersgruppen 45-64 år vårdas män i högre utsträckning än
kvinnor för medelsvår depression. Mönstret kan tyda på att mäns depressioner
generellt sett debuterar högre upp i åldrarna, men det kan också vara en orsak av
att män inte får depression som huvuddiagnos i yngre åldrar och att de
underdiagnostiseras. Att kvinnor i lägre utsträckning vårdas för medelsvår
depression, trots att de i större utsträckning besöker öppenvården är också något
som kan vara underlag för ytterligare analyser. Orsakerna till mönstren kan inte
helt förklaras av den statistik som redovisas här och bör därför undersökas
vidare.
Tabell 6.
Slutenvård 2011, antal vårdtillfällen för de tre största diagnoserna per
åldersgrupp, Stockholms län.
Diagnos
Bipolär sjukdom, ospecificerad
Antal
Andel (%)
Fördelning (%)
Ålder
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
18-19
24
1
9
1
96
4
20-24
32
13
11
8
71
29
25-44
112
69
40
45
62
38
45-64
111
71
40
46
61
39
64
36
Totalt
Medelsvår depressiv episod
18-19
15
5
10
14
75
25
20-24
35
18
23
14
66
34
25-44
60
59
39
45
50
50
45-64
42
50
28
38
46
54
54
46
Totalt
Depressiv episod, ospecificerad
18-19
45
36
6
7
56
44
20-24
103
83
15
16
55
45
25-44
290
196
41
38
60
40
45-64
262
199
37
39
57
43
58
42
Totalt
Sida 15
Tabellen nedan (7) visar Försäkringskassans statistik över pågående sjukfall inom
Stockholms län för det fjärde kvartalet 2011. Kvinnor står totalt för 71 procent av
de pågående sjukfallen, medan män står för 29 procent. Den vanligaste
diagnosen är förstämningssyndrom. Det är den största diagnosen för såväl
kvinnor som män, medan neurotiska och stressrelaterade syndrom är näst
vanligast. Stora skillnader mellan kvinnor och män ses i de flesta diagnoserna,
dock har schizofreni och organiska, symtomatiska och psykiska störningar en
jämn fördelning av sjukfall. Totalt står dock dessa för en låg andel av de totala
sjukfallen.
Tabell 7.
Pågående sjukfall diagnosavsnitt Psykiska sjukdomar, kvartal 4, år 2011
Stockholms län.
Diagnosavsnitt
Antal
Andel (%)
Fördelning (%)
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
32
29
0
0
52
48
49
67
0
1
42
58
Organiska, inklusive symtomatiska,
psykiska störningar
Psykiska störningar och
beteendestörningar orsakade av
psykoaktiva substanser
Schizofreni, schizotypa störningar
och vanföreställningssyndrom
Förstämningssyndrom
159
156
1
2
50
50
3114
1246
18
14
71
29
Varav Depressiv episod
1832
699
11
8
0
0
2788
973
16
11
74
26
1875
565
11
6
0
0
123
15
1
0
89
11
161
32
1
0
83
17
38
40
0
0
49
51
140
83
1
1
63
37
6618
2651
39
29
71
29
Neurotiska, stressrelaterade och
somatoforma syndrom
Varav Anpassningsstörning
och reaktion på svår stress
Beteendestörningar förenade med
fysiologiska rubbningar och fysiska
faktorer
Personlighetsstörningar och
beteendestörningar hos vuxna
Störningar i psykisk utveckling
Beteendestörningar och
emotionella störningar med debut
vanligen under barn- eller
ungdomstid
Totalt
Sida 16
För SA-ersättningar inom de psykiska sjukdomarna (tabell 8) är mönstret
följande. Förstämningssyndrom är den största gruppen för såväl kvinnor som
män. Beteendestörningar förenade med fysiologiska rubbningar och fysiska
faktorer är den diagnos med störst skillnader mellan könen, med 78 procent
kvinnor och 22 procent män.
Tabell 8.
SA-ersättning för psykiska sjukdomar, kvartal 4, år 2011 Stockholms län.
Diagnosavsnitt
Organiska, inklusive symtomatiska,
psykiska störningar
Psykiska störningar och
beteendestörningar orsakade av
psykoaktiva substanser
Schizofreni, schizotypa störningar och
vanföreställningssyndrom
Förstämningssyndrom
Varav Depressiv episod
Neurotiska, stressrelaterade och
somatoforma syndrom
Varav Anpassningsstörning och
reaktion på svår stress
Beteendestörningar förenade med
fysiologiska rubbningar och fysiska
faktorer
Personlighetsstörningar och
beteendestörningar hos vuxna
Psykisk utvecklingsstörning
Störningar i psykisk utveckling
Beteendestörningar och emotionella
störningar med debut under
barn/ungdomstid
Ospecificerad psykisk störning
Totalt
Antal
Andel (%)
Fördelning (%)
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
223
248
1
1
47
53
286
631
1
2
31
69
1521
2007
4
7
43
57
4199
2635
11
9
61
39
1918
1222
5
4
61
39
3912
2398
10
8
62
38
1236
970
3
3
56
44
165
47
0
0
78
22
1130
1008
3
3
53
47
713
793
2
3
47
53
772
1343
2
5
37
64
433
535
1
2
45
55
116
78
0
0
60
40
15162
13662
40
47
53
47
Sida 17
Rörelseorganens sjukdomar
Exempel på sjukdomar i rörelseorganen är artroser, sjukdomar i rygg och axlar,
värk eller reumatism. Enligt Försäkringskassan är det framför allt anställda i
arbeten med en fysiskt krävande arbetsmiljö som leder till sjukskrivningar i detta
diagnoskapitel. Sjukdomar i rörelseorganen är näst efter psykisk ohälsa, den
vanligaste orsaken till sjukfrånvaro. Vid årsskiftet 2011/12 fick 19 293 personer i
länet någon form av sjukersättning för diagnos kopplad till rörelseorganen och 59
procent av dessa var kvinnor.
Enligt tabell 9 över pågående sjukfall i Stockholms län, kan de flesta
sjukskrivningar på grund av sjukdomar i rörelseorganen härledas till
ryggsjukdomar. Könsfördelningen för denna diagnosgrupp är relativt jämn.
Störst skillnader ses för diagnoser som Andra sjukdomstillstånd i mjukvävnader
och inflammatoriska systemsjukdomar. Vad gäller sjukskrivningar inom dessa
diagnoser är kvinnor kraftigt överrepresenterade.
Tabell 9.
Pågående sjukfall per rörelseorganens sjukdomar kvartal 4, år 2011
Stockholms län.
Diagnosgrupper
Ledsjukdomar
Infektiösa ledsjukdomar
Antal
Kvinnor
943
Män
628
Andel (%)
Kvinnor
Män
5
7
Fördelning (%)
Kvinnor
Män
60
40
10
11
0
0
48
52
Inflammatoriska polyartriter
156
56
1
1
74
26
Artros
424
329
2
4
56
44
Andra ledsjukdomar
353
232
2
3
60
40
Inflammatoriska
systemsjukdomar
Ryggsjukdomar
100
28
1
0
78
22
1097
827
6
9
57
43
28
14
0
0
67
33
Spondylopatier
110
77
1
1
59
41
Andra ryggsjukdomar
959
736
6
8
57
43
546
399
3
4
58
42
752
352
4
4
68
32
Sjukdomar i ledhinnor och senor
51
30
0
0
63
37
Andra sjd i mjukvävnader
701
4
4
69
31
Deformerande ryggsjukdomar
varav Ryggvärk
Sjukdomar i mjukvävnader
varav Andra
sjukdomstillstånd i
mjukvävnader
Sjukdomar i ben- och broskvävnad
322
422
81
2
1
84
16
41
40
0
0
44
43
Rubbningar i bentäthet och
benstruktur
Andra sjukdomar i benvävnad
22
20
0
0
52
48
19
20
0
0
49
51
Andra sjd i muskuloskeletala
systemet och bindväven
Totalt
57
53
0
1
52
48
2999
1940
17
21
61
39
Sida 18
Mönstret för länets SA-ersättningar (tabell 10) ser likartat ut, men med förstärkta
skillnader mellan könen. Ryggsjukdomar är den största gruppen för såväl
kvinnor som män. Inflammatoriska systemsjukdomar och Andra
sjukdomstillstånd i mjukvävnader är de diagnoser med störst skillnader mellan
könen. Vad gäller Andra sjukdomstillstånd i mjukvävnader så är 91 procent
kvinnor och enbart 9 procent män.
Tabell 10.
SA-bestånd för rörelseorganens sjukdomar, kvartal 4, år 2011, Stockholms
län.
Diagnosavsnitt
Ledsjukdomar
Infektiösa ledsjukdomar
Antal
Kvinnor
1580
Andel (%)
Fördelning (%)
Män
708
Kvinnor
Män
2
Kvinnor
69
Män
31
4
0
0
61
39
23
22
14
Inflammatoriska polyartriter
647
193
2
1
77
Artros
663
384
2
1
63
37
Andra ledsjukdomar
248
117
1
0
68
32
Inflammatoriska systemsjukdomar
332
57
1
0
85
15
10
9
59
41
27
Ryggsjukdomar
3674
2511
Deformerande ryggsjukdomar
167
62
0
0
73
Spondylopatier
411
359
1
1
53
47
3096
2090
8
7
60
40
1716
1188
5
4
59
41
9
2
86
14
24
Andra ryggsjukdomar
Varav Ryggvärk
Sjukdomar i mjukvävnader
3272
515
Muskelsjukdomar
44
14
0
0
76
Sjukdomar i ledhinnor och senor
23
10
0
0
70
30
Andra sjukdomar i mjukvävnader
3205
491
8
2
87
13
Varav Andra sjukdomstillstånd i
mjukvävnader
Sjukdomar i ben- och broskvävnad
2795
268
7
1
91
9
72
40
0
0
56
31
Rubbningar i bentäthet och
benstruktur
Andra sjukdomar i benvävnad
52
26
0
0
67
33
20
14
0
0
59
41
Andra sjukdomar i
muskuloskeletala systemet och
bindväven
Totalt
50
27
65
35
70
30
10025
4329
Sida 19
0
0
26
15
Långtidssjukskrivning
Ungefär 5 procent av befolkningen i arbetsför ålder i Stockholms län var fjärde
kvartalet 2011 långtidssjukskrivna med sjuk- eller aktivitetsersättning (bilaga 1,
tabell 3)18. Nedan görs en jämförelse av hälsoläget mellan långtidssjukskrivna
personer och personer som arbetar som anställda. Statistiken baseras på
Folkhälsodata, enkätundersökningen från 2010. Materialet som redovisas är
ålderstandardiserat.
Resultatet från Folkhälsoenkäten 2010 visar att majoriteten av de
långtidssjukskrivna befinner sig i åldersgruppen 45-64 år. Bland de
långtidssjukskrivna är 53 procent kvinnor och 47 procent män.
Ungefär hälften av gruppen långtidssjukskrivna bedömer att de har förtroende
för vården. En siffra som inte skiljer sig nämnvärt från dem som har en
anställning. De långtidssjukskrivna kvinnorna har högst förtroende för
sjukvården. De skattar sin hälsa som dålig eller mycket dålig i betydligt högre
grad, drygt 53 procent, än de långtidssjukskrivna männen, 33 procent.
Tabell 11 nedan visar att de långtidssjukskrivna i högre grad än anställda är
dagligrökare. När det gäller konsumtion av alkohol är mönstret det omvända, där
de anställda skiljer ut sig som riskkonsumenter. Störst skillnad mellan kvinnor
och män är det i gruppen långtidssjukskrivna när det gäller alkoholkonsumtion.
Drygt 10 procent av de som arbetar som anställda har ett BMI över 30 jämfört
med nästan 23 procent av de långtidssjukskrivna. Könsskillnaderna mellan
kvinnor och män inom de olika grupperna är små.
Tabell 11.
Levnadsvanor, andel kvinnor och män (%)
Långtidssjukskriven
Kvinnor
Män
Arbetar som anställd
Kvinnor
Män
Dagligrökare
29,0
31,9
13,3
11,9
Högkonsumtion av alkohol
15,6
19,9
24,5
26,3
BMI 30 och över
22,8
22,5
10,1
11,0
Med långtidssjukskrivning avses här de längre sjukförsäkringsformerna utan fasta tidsgränser.
Långtidssjukskrivna med sjuk- eller rehabiliteringspenning är ej inräknade i denna siffra.
18
Sida 20
Det är fler män än kvinnor som anger att de har besvär av ängslan, ångest och oro
(tabell 12). En fjärdedel av de långtidssjukskrivna har övervägt att ta sitt liv vilket
också är en anmärkningsvärt hög siffra i förhållande till de anställda. Det är något
fler kvinnor än män som haft självmordstankar det senaste året.
Av dem som blivit utsatta för våld eller hot om våld de senaste 12 månaderna är
de långtidssjukskrivna kvinnorna dubbelt så utsatta som de kvinnor som har en
anställning. Andelen långtidssjukskrivna som det senaste året utsatts för hot och
våld är 4,2 procent jämfört med 1,5 procent av de som arbetar som anställda.
Tabell 12.
Psykisk ohälsa, andel kvinnor och män (%)
Långtidssjukskriven
Kvinnor
Män
Arbetar som anställd
Kvinnor
Män
Besvär av ängslan, ångest, oro
79,9
82,1
37,1
26,7
Depression en gång eller fler
57,6
43,1
17,3
7,7
24,6
24,6
3,2
2,8
11,7
8,3
5,9
6,3
Övervägt att ta sitt liv den
senaste veckan eller året
Blivit utsatt för hot och våld
senaste 12 mån
Ungefär hälften av alla långtidssjukskrivna anger att de avstått från
sjukvårdsbesök det senaste året på grund av sin ekonomi (tabell 13). De
långtidssjukskrivna kvinnorna har i högre utsträckning än män avstått från att
söka vård på grund av sin ekonomi.
Av de långtidssjukskrivna männen är det 22,3 procent som har avstått från att
hämta ut medicin på grund av dålig ekonomi, jämfört med 2,4 procent av de män
som arbetar som anställda. 25,2 procent av de långtidssjukskrivna kvinnorna har
avstått från att hämta ut läkemedel jämfört med 4,5 procent av de anställda
kvinnorna.
Tabell 13.
Ekonomisk situation, andel kvinnor och män (%)
Långtidssjukskriven
Avstått från sjukvårdsbesök det
senaste året
Avstått från att hämta ut läkemedel
det senaste året
Arbetar som anställd
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
15,7
13,4
3,9
2,9
25,2
22,3
4,5
2,4
Sida 21
För att sammanfatta de långtidssjukskrivnas situation så är de i lägre grad
riskkonsumenter av alkohol, med har sämre levnadsvanor, en sämre psykisk
hälsa med större utsatthet för våld och mer självmordsbenägna än de som har en
anställning. De har också en sämre ekonomisk situation. Vad gäller skillnader
mellan könen så tycks hälsoläget i stort motsvara redan tidigare kunskap om
kvinnor och mäns levnadsvillkor, där kvinnor i högre grad är deprimerade medan
män i högre grad konsumerar alkohol.
Det resultat som är mest uppseendeväckande är att män i större utsträckning än
kvinnor rapporterar ängslan, oro och ångest samt att kvinnor uppger en avsevärt
sämre självskattad hälsa än vad män gör.
Sida 22
Sjukfrånvaro
Sett ur ett nationellt perspektiv har både det nya sjukpenningtalet och
nybeviljade SA från 2005 och framåt sjunkit, samtidigt som nivåerna för män
respektive kvinnor närmat sig varandra. De hittills lägsta nivåerna för båda
ersättningsformerna uppnåddes 2010 och särskilt sjukpenningtalet har därefter
börjat öka. Förklaringar till ökningen är att utförsäkrade personer återvänder till
sjukförsäkringen, sjukfallen blir fler och sjukskrivningarna längre. I samband
med ökningen, ökar åter skillnaderna mellan könen.
Andelen individer med utbetalning för sjuk- eller rehabiliteringspenning i landet
har under 2011 ökat med 8,6 procent medan utbetalning för SA-ersättning
minskat med 6,9 procent. Motsvarande förändring har också skett i länet (sjukoch rehabiliteringspenning har ökat 6 procent, SA-ersättning minskat 7,6
procent). I slutet av året uppgick andelen i sjukfrånvaro bland den arbetsföra
befolkningen till 8,9 procent i riket, respektive 7,1 procent i länet. Av dessa
utgjorde personer med sjuk- eller rehabiliteringspenning 2 procent, både på länsoch riksnivå, och två tredjedelar var kvinnor. Således är det den relativt sett låga
andelen invånare med sjuk- och aktivitetsersättning (5,1 mot rikets 6,9 procent)
som håller sjukfrånvaron nere i Stockholm.
Sjukfrånvaron i Stockholms län
Nedanstående diagram (1) visar utvecklingen för nybeviljad aktivitetsersättning
för åldersgruppen 20-29 år i Stockholm. För denna typ av sjukersättning är
skillnaderna mellan män och kvinnor små, frånsett en ”topp” för kvinnor 2004.
En ökning av nybeviljande kan iakttas sedan 2010.
Sida 23
Diagram 1. Nybeviljade aktivitetsersättningar per 1 000 försäkrade, ålder 20-29 år.
Stockholms län 2000-2011.
4,0
3,5
3,0
2,5
Kvinnor
Män
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0
Nybeviljad sjukersättning för personer i åldern 30-64 år (diagram 2) däremot,
blir till och med 2011 alltmer ovanligt och i takt med att kurvorna dalar jämnar
också skillnaderna ut sig mellan könen.
Diagram 2.
Nybeviljade sjukersättningar per 1 000 försäkrade, ålder 30-64 år.
Stockholms län 2000-2011.
25
20
Kvinnor
15
Män
10
5
0
Sida 24
Högst i Norrtälje och lägst i Danderyd
Mellan 4,3 och 10,9 procent av den arbetsföra befolkningen i åldern 18-64 år i
länets kommuner (se bilaga 1, tabell 3) var sjukfrånvarande i december 201119.
Siffran för länet var 7,1 procent. För SA-ersättning var skillnaderna mellan
kommuner som störst, mellan 1,6-4,6 procent av befolkningen i länets kommuner
hade denna ersättningsform.
Danderyd hade den lägsta och Norrtälje den högsta sjukfrånvaron bland
Stockholmskommunerna. Störst skillnader mellan könen ifråga om SA-ersättning
ses i Upplands Bro och för sjuk- och rehabiliteringspenning är skillnaderna störst
i Salem.
Bilden skiljer sig inte nämnvärt för sjuk- och rehabiliteringspenning räknat i
antal sjukfrånvarodagar per försäkrad 2011 (diagram 3)20. Lägst sjukpenningtal
återfinns i Danderyd och Lidingö och det högsta hittar vi i Norrtälje och Sigtuna.
Skillnader mellan könen, i fråga om sjuk- och rehabiliteringspenning, återfinns
främst i Nykvarn och Salem där kvinnor är sjukskrivna drygt fem fler dagar än
män.
Diagram 3. Sjukpenningtalet december 2011, Stockholms kommuner, högsta, lägsta
och största skillnaderna
Stockholms län
Riket
Danderyd
Kvinnor
Lidingö
Män
Salem
Samtliga
Nykvarn
Sigtuna
Norrtälje
0,0
2,0
4,0
6,0
8,0
10,0
12,0
Tabellens könsuppdelade statistik är beräknad på total befolkningsmängd och därför inte
jämförbar med Försäkringskassans siffror som beräknas på antal registrerade försäkrade i
åldrarna 16-64.
20 se även bilaga 1, tabell 4
19
Sida 25
Det har tidigare angivits att andelarna av befolkningen i arbetsför ålder som
uppbär sjuk- eller rehabiliteringspenning är exakt desamma i länet som i riket.
Att länet trots detta har ett lägre sjukpenningtal bör indikera att
långtidssjukskrivningarna ligger på en låg nivå i Stockholm jämfört övriga landet.
Det ska tilläggas att vi inte ligger lägst, Östergötland och Region Skåne ligger
båda lägre sett till nya sjukpenningtalet.
Både mäns och kvinnors sjukpenningtal har minskat under åren 2000-2010 och
den största minskningen står kvinnor för. Om det är så att förändringar i
sjukförsäkringssystemet har störst påverkan på sjukpenningtalen så verkar det,
sett ur ett jämställdhetsperspektiv, vara så att kvinnor i högre grad berörs av
dessa systemförändringar. En aspekt att titta vidare på är om villkoren för
sjukförsäkringen drabbar något kön omotiverat. För att kunna dra sådana
slutsatser behöver ytterligare analyser göras. Det som försvårar en analys är att
det inte finns någon basnivå att utgå ifrån, varken för kvinnor eller för män.
En tolkning skulle också kunna vara att ökad kvalitet på sjukskrivningar leder till
minskad sjukfrånvaro. Dock finns motstridiga uppgifter till ett sådant antagande.
Bland annat visar Försäkringskassans granskningar av sjukintygen 2010 och 2011
att intygskvaliteten i Stockholms län har blivit bättre. Vid granskningen 2010
innehöll 42 procent av intygen kompletta uppgifter för Försäkringskassans
bedömning av rätten till sjukpenning. En siffra som 2011, då sjukfrånvaron åter
börjat öka, hade ökat till 46 procent.
Ett kanske än mera anmärkningsvärt resultat är att männens intyg stod för den
bästa kvaliteten i den tidigare mätningen, medan det 2011 är kvinnors intyg som
håller bäst kvalitet - 48 procent godkändes21. Kvaliteten i männens intyg hade
däremot försämrats vid det senare mättillfället då 42 procent var godkända.
Förbättringen av kvinnornas resultat i granskningen 2011, skedde under en
period av uppåtgång i sjukskrivningarna – särskilt för kvinnor. Därför är det
tveksamt om sjukskrivningarnas kvalitet, i alla fall när det gäller intygen, har
något betydelse för sjukfrånvaron. En annan förklaring kan vara ett bristfälligt
urvalsförfarande i samband med mätningarna så att resultaten inte återspeglar
en korrekt bild av situationen i länet.
21
Resultatet för 2010 var för kvinnor 39 procent och för män 48 procent.
Sida 26
Sammanfattning
Sjukfrånvaron i Stockholm är låg, satt i relation till övriga landet. I slutet av 2011
uppgick andelen i sjukfrånvaro bland den arbetsföra befolkningen till 8,9 procent
i riket, respektive 7,1 procent i länet. Sjukfrånvaron har efter de senaste årens
nedåtgång åter börjat öka. Främst gäller det sjukskrivning genom ersättningarna
sjuk- och rehabiliteringspenning och mönstret ser likadant ut i Stockholm som
övriga landet. Kvinnors sjukfrånvaro ökar mer än männens varför också
skillnaderna mellan könen ökar.
Vanligast är sjukfrånvaro på grund av psykisk ohälsa eller sjukdomar i
rörelseorganen. Kvinnor står för totalt 57 procent av alla SA-ersättningar i länet.
Psykiska diagnoser är vanligast för nämnda ersättningsform och det vanligaste
skälet till sjukfrånvaro bland män. Störst skillnader mellan kvinnor och män är
det för sjukdomar i muskuloskeletala systemet och bindväven.
Även då det gäller andelen som uppbär sjuk- eller rehabiliteringspenning så är
kvinnor överrepresenterade. Också här är diagnosguppen psykiska sjukdomar
vanligast, men det är företrädesvis kvinnor som sjukskrivs med sådan diagnos.
Muskelsjukdomarna är en ovanligare diagnos för både SA-ersättning och sjukoch rehabiliteringspenning i Stockholm än i riket som helhet.
Vid en jämförelse mellan gruppen långtidssjukskrivna och anställda framträder
stora skillnader i hälsoläge, levnadsvanor och ekonomisk situation. För att
sammanfatta de långtidssjukskrivnas situation så är de i lägre grad
riskkonsumenter av alkohol, men har sämre levnadsvanor, en sämre psykisk
hälsa med större utsatthet för våld och de är mer självmordsbenägna än personer
som har en anställning. På grund av sin sjukskrivning har de också en sämre
ekonomisk situation. Det finns därtill framträdande skillnader mellan könen.
Långtidssjukskrivna kvinnor har exempelvis en betydligt sämre självrapporterad
hälsa, drabbas i högre grad av återkommande depressioner och är mer utsatta för
våld och hot om våld. De långtidssjukskrivna männen rapporterar i högre grad än
kvinnor högkonsumtion av alkohol och besvär av ångest och oro. Samtidigt
rapporterar de långtidssjukskrivna kvinnorna och männen i lika hög grad
självmordstankar.
Vid sidan av sjukdom finns några olika förklaringsmodeller till skillnader i
sjukskrivningsmönster mellan kvinnor och män. Hit hör bland andra skillnader i
förhållande till arbete som till exempel kvinnors ökade arbetskraftsdeltagande,
skilda förutsättningar och arbetsmiljö, kvinnors större ansvar för hem och familj,
skilda upplevelser av sjukdom samt normförskjutning i samhället av vad som är
att betrakta som ”sjukt”. Ett flertal studier har också pekat på att patientens kön
Sida 27
och socioekonomiska status har betydelse för sjukskrivning. En annan orsak kan
vara att läkare och patient ”gör” genus i sjukskrivningsprocessen.
Analysen beskriver länets situation i fråga om sjukfrånvaro. För att kunna
förklara vad skillnaderna beror på och hur olika faktorer samvarierar behöver
siffrorna relateras till exempelvis befolkningssammansättning,
arbetsmarknadsläge, individdata, generationshistorik och data från olika typer av
vårdinrättningar. I detta behöver jämställdhetsperspektivet finnas med. När
jämställd sjukskrivning analyseras är det viktigt att också få tillgång till
åldersuppgifter. Detta har inte varit möjligt att få ut från Försäkringskassan.
SLL:s egen vårdstatistik visar dock att ålder har betydelse. Det vore därför
intressant att ytterligare fördjupa analyser som svarar på frågor om vad kvinnors
dubbla roller har för betydelse i sjukskrivningssammanhang. Ansvaret för hem
och familj vilar ofta på kvinnor. Ofta blir jämställdhetsperspektivet belyst vad
gäller småbarnsföräldrars situation och då utifrån mammarollens alla krav. Ett
perspektiv som är viktigt att uppmärksamma är yrkesarbetande kvinnor som
befinner sig inom sektorer med stora påfrestningar på kroppen. Kraven på dessa
kvinnor är ofta höga, de är på väg ut ur arbetslivet och i en fas där de inte längre
har ansvar för egna barn, men däremot tar ett stort ansvar för barnbarn samt
egna åldrande föräldrar. Vilken roll spelar sjukskrivning för dessa kvinnor och
hur kan hälso- och sjukvården påverka sin roll i detta?
Ett viktigt uppdrag för hälso- och sjukvården är att inte bara se till diagnos utan
att också fokusera på behov utifrån funktionsförmåga. Användandet av
hjälpmedel för att göra funktions- och aktivitetsbedömningar i enlighet med ICF
förväntas leda till högre kvalitet och ökad jämlikhet i bedömningar, beskrivningar
och insatta åtgärder i samband med sjukskrivningar. Sett ur ett
jämställdhetsperspektiv kommer detta att vara positivt för kvinnor.
Sammanfattningsvis leder analysens resultat fram till en mängd frågeställningar.
Varför får män diagnosen depression så sent i ålder? Vad ligger bakom skillnader
i intygskvalitet mellan könen? Varför är kvinnor sjukskrivna så många fler dagar
än män i Nykvarn och varför är sjukfrånvaron i Danderyd så mycket lägre än i
Norrtälje? Är de skillnader som framkommit omotiverade eller skäliga?
Handlingsplanens inriktning blir därför bland annat fördjupade analyser som
kan komma närmare ytterligare förklaringar till skillnaderna inklusive hälso- och
sjukvårdens påverkbara roll i detta.
Sida 28
Referenser
Alexanderson, K; Marklund, S; Mittendorfer Rutz, E & Svedberg, P (2011) Studier om
kvinnors och mäns sjukfrånvaro, Karolinska institutet, 2011
Angelov, N; Johansson, P; Lindahl, E & Lindström, E-A (2011) Kvinnors och mäns
sjukfrånvaro. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), rapport
2011:2
Connell R. Om genus. [Gender in World Perspectiv]: Diadalos AB 2009.
Folkhälsorapport 2011. Stockholms läns landsting
Genus 1, 2012, Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet
Långtidssjukfrånvaro hos föräldrar och deras barn (2012) Inspektionen för
socialförsäkringen (ISF), Rapport 2012:7
North F, Syme SL, Feeney A, Head J, Shipley MJ, Marmot MG. Explaining
socioeconomic differences in sickness absence: the Whitehall II Study. BMJ Clinical
research ed. 1993;306:361-6. Socialförsäkringen i siffror 2011. Försäkringskassan
Stenberg, Gunilla (2012) Genusperspektiv på rehabilitering för patienter med ryggoch nackbesvär i primärvård. Umeå universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten,
Umeå centrum för genusstudier
Vården i siffror 2011, Hälso- och sjukvårdsförvaltningen, Stockholms läns landsting
Vårdfokus nr. 1:11, Vårdförbundet
Välfärd nr 4, SCB 2011
Sida 29
Bilaga 1
Tabell 1
Sjuk- och aktivitetsersättning fördelat på kön och diagnoskapitel, kvartal 4, år
2011 Stockholms län.
Diagnoskapitel
Antal
Andel (%)
Fördelning (%)
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
Kvinnor
Män
-000
2936
3249
8
11
47
53
-999
35
39
0
0
47
53
Vissa infektions- och parasitsjukdomar
269
395
1
1
41
59
Tumörer
Sjukdomar i blod och blodbildande organ
samt vissa rubbningar i immunsystemet
Endokrina sjukdomar,
nutritionsrubbningar och
ämnesomsättningssjukdomar
Psykiska sjukdomar och syndrom samt
beteendestörningar
Sjukdomar i nervsystemet
639
348
2
1
65
35
93
46
0
0
67
33
629
453
2
2
58
42
15162
13662
40
47
53
47
2344
1769
6
6
57
43
150
150
0
1
50
50
Sjukdomar i ögat och närliggande organ
Sjukdomar i örat och mastoidutskottet
412
219
1
1
65
35
1254
1619
3
6
44
56
Andningsorganens sjukdomar
422
300
1
1
58
42
Matsmältningsorganens sjukdomar
475
278
1
1
63
37
Hudens och underhudens sjukdomar
Sjukdomar i muskuloskeletala systemet
och bindväven
Sjukdomar i urin- och könsorgan
211
101
1
0
68
32
10025
4329
26
15
70
30
212
124
1
0
63
37
Graviditet, förlossning och barnsängstid
32
12
0
0
73
27
Vissa perinatala tillstånd
Medfödda missbildningar, deformiteter
och kromosomavvikelser
Symtom, sjukdomstecken och onormala
kliniska fynd och laboratoriefynd
Skador, förgiftningar och vissa andra
följder av yttre orsaker
Yttre orsaker till sjukdom och död
Faktorer av betydelse för hälsotillståndet
och för kontakter med hälso- och
sjukvården
Totalt
16
22
0
0
42
58
422
366
1
1
54
46
1013
468
3
2
68
32
1305
1160
3
4
53
47
27
28
0
0
49
51
220
146
1
0
60
40
38303
29283
100
100
57
43
Cirkulationsorganens sjukdomar
Sida 30
Tabell 2
Pågående sjukfall, fördelat på kön och diagnoskapitel, kvartal 4, år 2011
Stockholms län.
Diagnoskapitel
Antal
Kvinnor
-000
Vissa infektions- och parasitsjukdomar
Tumörer
Sjukdomar i blod och blodbildande organ samt
vissa rubbningar i immunsystemet
Endokrina sjukdomar, nutritionsrubbningar och
ämnesomsättningssjukdomar
Psykiska sjukdomar och syndrom samt
beteendestörningar
Sjukdomar i nervsystemet
Sjukdomar i ögat och närliggande organ
Sjukdomar i örat och mastoidutskottet
Andel (%)
Män Kvinnor
Fördelning (%)
Män Kvinnor
Män
1783
1075
10
12
62
38
96
92
1
1
51
49
1299
630
8
7
67
33
40
26
0
0
61
39
170
93
1
1
65
35
6618
2651
39
29
71
29
626
365
4
4
63
37
50
62
0
1
45
55
71
37
0
0
66
34
Cirkulationsorganens sjukdomar
400
624
2
7
39
61
Andningsorganens sjukdomar
210
117
1
1
64
36
Matsmältningsorganens sjukdomar
244
174
1
2
58
42
Hudens och underhudens sjukdomar
Sjukdomar i muskuloskeletala systemet och
bindväven
Sjukdomar i urin- och könsorgan
73
68
0
1
52
48
2999
1940
17
21
61
39
138
82
1
1
63
37
Graviditet, förlossning och barnsängstid
1057
0
6
0
100
0
*
*
*
*
*
34
32
0
0
52
48
426
195
2
2
69
31
659
835
4
9
44
56
*
*
*
*
*
*
179
89
1
1
67
33
17175
9189
100
100
65
35
Vissa perinatala tillstånd
Medfödda missbildningar, deformiteter och
kromosomavvikelser
Symtom, sjukdomstecken och onormala
kliniska fynd
Skador, förgiftningar och vissa andra följder av
yttre orsaker
Yttre orsaker till sjukdom och död
Faktorer av betydelse för hälsotillståndet och
för kontakter med hälso- och sjukvården
Totalt
Sida 31
Tabell 3.
Kommun
Botkyrka
Danderyd
Ekerö
Haninge
Huddinge
Järfälla
Lidingö
Nacka
Norrtälje
Nykvarn
Nynäshamn
Salem
Sigtuna
Sollentuna
Solna
Stockholm
Sundbyberg
Södertälje
Tyresö
Täby
Upplands Väsby
Upplands-Bro
Vallentuna
Vaxholm
Värmdö
Österåker
Stockholms län
Sjukfrånvaron i Stockholms kommuner december 201122
Befolkningsmängd,
antal
alla åldrar
Kvinnor
41 736
16 447
12 907
38 944
49 261
33 756
22 805
46 432
28 088
4 581
12 972
7 965
20 657
33 114
35 323
440 350
19 846
43 535
21 727
32 674
20 171
11 962
15 353
5 627
19 311
19 846
1 055 390
Män
42 941
15 352
12 860
39 382
49 788
33 564
21 276
45 184
28 157
4 750
13 276
7 729
20 672
32 777
34 623
423 974
19 693
44 150
21 601
31 884
20 023
12 022
15 362
5 514
19 583
19 946
1 036 083
SA-ersättning,
andel,
alla åldrar
Kvinnor
4,5
1,8
3,4
5,3
3,4
4,6
2,4
2,6
5,4
3,2
5,5
2,4
4,5
3,5
3,9
3,3
4,2
4,4
3,8
2,4
5,0
5,5
3,0
2,7
3,2
3,5
3,6
Män
3,5
1,3
2,1
3,5
2,5
3,0
1,8
1,9
3,8
1,8
3,6
1,7
3,2
2,4
2,7
2,9
3,4
3,7
2,5
1,8
3,2
3,4
2,1
1,9
2,1
2,3
2,8
Sjuk-/rehabpenning,
andel alla åldrar
Kvinnor
1,9
1,0
1,8
1,9
1,8
1,6
1,2
1,4
2,1
2,1
1,8
2,2
2,0
1,3
1,4
1,5
1,7
1,8
1,7
1,4
2,1
1,8
2,0
1,6
1,6
2,1
1,6
Män
1,2
0,5
0,8
1,1
0,9
0,9
0,6
0,7
1,3
0,9
1,0
0,9
1,2
0,7
0,7
0,8
1,0
1,0
0,9
0,7
1,2
1,0
1,0
0,9
0,9
1,0
0,9
Total
andel
18-64 år
8,7
4,3
6,9
9,4
6,9
8,4
5,3
5,5
10,9
6,8
9,9
6,4
8,7
6,6
6,4
6,5
7,5
8,8
7,6
5,5
9,3
9,4
6,8
6,4
6,5
7,5
7,1
Tabellens könsuppdelade statistik är beräknad på total befolkningsmängd och därför inte jämförbar
med Försäkringskassans siffror som beräknas på antal registrerade försäkrade i åldrarna 16-64.
22
Sida 32
Tabell 4.
Sjukpenningtalet december 2011 för riket, Stockholms län och dess
kommuner fördelat på kön
Botkyrka
Danderyd
Ekerö
Haninge
Huddinge
Järfälla
Lidingö
Nacka
Norrtälje
Nykvarn
Nynäshamn
Salem
Sigtuna
Sollentuna
Solna
Stockholm
Sundbyberg
Södertälje
Tyresö
Täby
Upplands-Bro
Upplands Väsby
Vallentuna
Vaxholm
Värmdö
Österåker
Stockholms län
Riket
Kvinnor
Män
Samtliga
Skillnader
K/M, dagar
9,5
5,9
8,2
9,3
8,6
8,1
6,5
7,3
10,7
10,4
9,2
10,2
9,8
7,3
6,8
7,4
7,8
9,2
8,2
7,4
8,7
9,5
9,9
7,5
8,3
10,0
8,0
8,6
6,2
2,4
4,2
6,0
5,1
4,7
3,1
3,8
6,8
4,8
5,4
4,8
6,1
3,7
3,9
4,2
4,8
5,3
4,8
3,6
5,6
5,6
5,0
4,0
5,2
5,2
4,6
5,1
7,8
4,2
6,2
7,7
6,8
6,4
4,9
5,6
8,7
7,6
7,3
7,5
7,9
5,5
5,4
5,8
6,3
7,2
6,5
5,5
7,1
7,6
7,4
5,8
6,8
7,6
6,3
6,8
3,4
3,5
4,0
3,3
3,5
3,5
3,4
3,4
3,9
5,6
3,8
5,4
3,8
3,6
2,9
3,2
3,1
3,8
3,4
3,8
3,1
3,9
4,9
3,5
3,1
4,7
3,4
3,5
Sida 33
