Ledningsstaben
Ulrika Whiss
2015-05-12
Dnr: RS 2015-268
Socialdepartementet
[email protected]
[email protected]
Yttrande – Läkemedel för djur, maskinell dos och sällsynta
tillstånd (SOU 2014:87) (Dnr S2014/9003/FS)
Sammanfattning
Region Östergötland (RÖ) har getts möjlighet att yttra sig angående
Socialdepartementets remiss om Läkemedel för djur, maskinell dos och
sällsynta tillstånd. RÖ är positiv till att en utredning har gjorts framförallt
gällande maskinell dosdispensering och läkemedel vid sällsynta tillstånd och
lämnar här synpunkter på olika förslag.
RÖ anser att det är viktigt med god tillgänglighet på marknaden för
dosdispenserade läkemedel, men anser att det saknas förslag kring sårbarhet
och tydlig ansvarsfördelning på området. Det föreslås i utredningen att
vårdgivare endast får tillgodose behovet av dosdispenserade läkemedel i sluten
vård inom den egna verksamheten. Detta anser RÖ inte vara patientsäkert då
patienten på grund av detta kan hamna i kläm av olika anledningar. RÖ anser
att den prismodell för dosdispenserade läkemedel som föreslås leder till att
priserna inte blir transparenta och att det inte har utretts hur
patientsäkerheten eventuellt kan påverkas.
Utredningen föreslår att det ska skapas en möjlighet till subvention enligt en
särskild ordning där Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV)
tillsammans med regioner och landsting samt läkemedelsföretag kommer
överrens om specifika villkor för ett eventuellt förmånsbeslut. RÖ stödjer detta
förslag, men anser att det finns en risk att trepartsöverläggningar endast
sänker kostnaderna på marginalen. I denna modell förväntas RÖ, och alla
övriga landsting och regioner, bidra till utvecklandet av förmånssystemet.
Regioner och landsting bör enligt RÖ kompenseras för detta arbete.
Läkemedel för djur
RÖ har inga direkta synpunkter på avsnittet gällande läkemedel för djur, men
vill gärna poängtera att det är viktigt att det ges uppföljningsmöjligheter inom
detta område på samma sätt som för humana läkemedel. Det är också viktigt
att det går att särskilja dessa poster ifrån varandra så att ingen eventuell
sammanblandning sker på grund av att man använder sig av djurägarens
personnummer vid förskrivning.
Ledningsstaben
Ulrika Whiss
2015-05-12
Dnr: RS 2015-268
Maskinell dosdispensering
Öppen- och slutenvårdsdos
RÖ anser att det är viktigt med konkurrens och god tillgänglighet på
marknaden för dosdispenserade läkemedel, men anser att det i utredningen
saknas förslag på hur dagens problem med sårbarhet och brist på tydlig
ansvarsfördelning mellan olika aktörer ska förbättras. Det saknas till exempel
förslag på hur sårbarheten vid allvarliga driftstopp i dosproduktionen kan
minska eller förhindras. Enligt RÖ saknas ett övergripande nationellt ansvar
för hela processen som består av flera aktörer. Enligt RÖ är det inte rätt att
peka ut landsting och regioner som huvudansvariga för en process där det i
delar, helt eller delvis, saknas insyn och möjlighet att påverka. Idag finns en
rad olösta och allvarliga problem som både påverkar arbetssituationen för
vårdpersonalen samt påverkar patientsäkerheten. Det handlar till exempel om
att det inte görs kontroller mot dosrecept vid utlämnande av
originalförpackning, att inte alla förskrivningar syns på dosrecept eller i Pascal
och att versionsnumret på dosreceptet inte ändras då läkemedel sätts ut.
Utredningen föreslår att maskinell dosdispensering även fortsättningsvis ska
betraktas som tillverkning och kräva tillstånd från Läkemedelsverket, vilket
RÖ bejakar. Det föreslås också att ett tillstånd till annan vårdgivare än
öppenvårdsapotek endast får tillgodose behovet av dosdispenserade läkemedel
i sluten vård inom den egna verksamheten. Detta kan enligt RÖ bli
problematiskt för landsting och regioner till exempel mot privata leverantörer
av vård med avtal med regionen samt vid gränsdragningar mellan öppen vård
och sluten vård. Ytterligare farhågor som RÖ ser är till exempel om regionen
inte får något anbud på öppenvårdsdos från externa aktörer eller om det
uppstår leveransproblem av öppenvårdsdos. För slutanvändaren, det vill säga
patienten vore det då önskvärt om detta kunde lösas genom att regionen fick
dosdispensera även öppenvårdsdos.
Förslaget om att det ska ställas krav på läkemedelsgenomgångar för patienter
med dosdispenserade läkemedel anser RÖ inte är lämpligt krav. Det är alltid
viktigt att patientens behandling följs upp och eventuellt omprövas. Att
särskilja patienter som har läkemedel iordningställda i dosett från de som har
maskinellt dosdispenserade läkemedel i frågan om behov av
läkemedelsgenomgång anses av RÖ inte rätt.
Landsting och regioner önskar sedan länge en förändrad författning avseende
sjukhusens läkemedelsförsörjning där till exempel skillnader mellan
öppenvård och sluten vård suddas ut. RÖ anser därför att det är beklagligt att
utredningen inte har tittat på hela vårdkedjan för dosdispenserade läkemedel
till exempel gällande ansvarsfördelning mellan kommuner och
landsting/regioner.
Mängden slutenvårdsdos eller patientindividuell dos kommer med all
sannolikhet att öka framåt. Det är viktigt att regelverk anpassas efter det till
exempel gällande märkning av doser samt möjligheten att använda så kallade
endosförpackade läkemedel. Ett exempel är att det idag, enligt
Läkemedelsverket, inte finns någon möjlighet att dosförpacka jourdoser utan
patientidentitet.
Ledningsstaben
Ulrika Whiss
2015-05-12
Dnr: RS 2015-268
Finansiering och utbyte
Landsting och regioner har idag onödigt höga kostnader för de
dosdispenserade läkemedlen. Det beror på att dosaktörerna ibland är
obenägna att till exempel byta ut ett originalläkemedel till ett generika, att
aktörerna själva upphandlar till exempel parallellimporterade läkemedel och
att periodens vara inte fungerar optimalt på grund av andra
förpackningsstorlekar m.m.
Utredningen redovisar som huvudförslag att en ny takprismodell införs och att
kravet på utbyte slopas för dosdispenserade läkemedel. Prismodellen som
föreslås leder till att dosapoteken tillåts att förhandla om inköpspris. Detta
anser RÖ inte är rätt väg. Om apoteken tillåts förhandla om inköpspriserna på
läkemedlen kommer detta leda till att det inte blir transparent hur mycket
apoteken tjänar det vill säga hur stor handelsmarginalen blir.
Detta förslag kan riskera att medverka till att dosaktörerna får incitament att
öka användningen av dosdispenseringstjänsten på ett sätt som inte är önskvärt
för landsting och regioner. Läkemedelsverkets rapport från 2013 ”Utvärdering
av dostjänsten” lyfter flera patientsäkerhetsrisker med dos såsom att det totala
antalet läkemedel som en patient behandlas med ökar, att förändringar av
läkemedelsbehandlingen sker mer sällan och att andelen med potentiellt
riskfylld behandling ökar i samband med övergång till dostjänst. Enligt RÖ
saknas det en ordentlig konsekvensanalys kring utredningens huvudförslag
inte minst gällande eventuella patientrisker.
Utredningen redovisar även fyra alternativa förslag. RÖ anser att en
kombination av förslaget kring en separat lista för periodens varor för
dosdispenserade läkemedel samt att man tillåter längre prisperioder för
periodens varor är den bästa lösningen. Det ger dosaktörerna större möjlighet
att planera vilka läkemedel som ska dispenseras samt gör att TLV inte behöver
uppdatera denna lista varje månad.
RÖ anser inte att förslaget om att landsting och regioner tar över ansvaret för
de dosdispenserade läkemedlen är bra. Det skulle innebära att dessa
läkemedel tas ut ur läkemedelsförmånerna. Om läkemedel blir helt gratis för
patienterna finns en risk för ökad användning av läkemedel samt en risk för
ökad användning av dosdispenserade läkemedel på icke-medicinska grunder.
Det leder inte heller till en jämlik vård om man i vissa fall, men inte i andra,
får sina förskrivna läkemedel helt gratis.
I utredningen förslås att den så kallade 24-timmarsregeln inte ska gälla för
dosdispenserade läkemedel utan att dessa ska tillhandahållas ”så snart det
går”. RÖ anser att denna beskrivning är alltför otydligt och behöver förtydligas
samt att det inte är bra ur ett jämlikhetsperspektiv utan att samma regler bör
gälla för läkemedel som hämtas ut på sedvanliga recept som för de
dosdispenserade läkemedlen.
Ledningsstaben
Ulrika Whiss
2015-05-12
Dnr: RS 2015-268
Läkemedel vid särskilda tillstånd
Utredningen har valt att titta på prissättning av läkemedel vid särskilda
tillstånd och inte endast så kallade särläkemedel. Detta anser RÖ är positivt
eftersom det finns läkemedel som används i Sverige på ovanliga sjukdomar
som är extremt dyra, men som inte är klassade som särläkemedel i EU.
Dessa extremt dyra priser, som sätts av läkemedelsföretagen, kan i dagsläget
aldrig anses kostnadseffektiva enligt TLV:s nuvarande arbetssätt. Det gör
också att regioner och landsting hamnar i svåra etiska dilemman gällande
svårt sjuka patienter. Det finns enligt utredningen tre möjliga alternativ för att
eventuellt kunna bevilja förmån för dessa läkemedel. Ett alternativ handlar om
att behålla nuvarande prissättningsmodell, men med högre tröskelvärde än
vad som anses kostnadseffektivt idag. Ett annat alternativ är att en särskild
prissättningsmodell utformas för definierade läkemedel och patientgrupper
och ett tredje alternativ handlar om att skapa en alternativ möjlighet att
värdera och finansiera dessa läkemedel. Utredningen saknar dock enligt RÖ en
konsekvensbeskrivning på hur förslagen som ges kommer att påverka
tillgången på läkemedel vid särskilda tillstånd.
Utredningen har valt att föreslå att det ska skapas en ny möjlighet till
subvention enligt en särskild ordning. Det innebär att TLV tillsammans med
regioner och landsting samt läkemedelsföretag kommer överrens om specifika
villkor för ett eventuellt förmånsbeslut. RÖ stödjer detta förslag för att kunna
få in dessa läkemedel för sällsynta tillstånd inom läkemedelsförmånerna och
ändå i stort behålla det värdebaserade prissättningssystemet. Det finns dock
en risk att trepartsöverläggningar endast sänker kostnaderna på marginalen
för dessa läkemedel och att landsting och regioner ändå, trots ny modell,
betalar betydligt mer per QALY än vad som anses kostnadseffektivt. Det kan
finnas etiska skäl att betala betydligt mer vid vissa tillstånd än andra, men
sällsyntheten i sig är inte ett prioriteringsskäl enligt RÖ. Med anledning av
detta önskar RÖ tydligare specificeringar kring vilka kriterier som ska gälla för
den särskilda ordningen.
Utredningen nämner att de allmännas kostnader kommer att öka marginellt
på grund av. förslagen. Trots detta vill RÖ påpeka att det är viktigt att det tas
hänsyn till statsbidraget för läkemedelsförmånerna för de ökade kostnader
som kan komma att uppstå vid ökad användning av dessa läkemedel efter
förhandling. RÖ vill också tillägga att det är resurskrävande för landsting och
regioner att hantera särskilda överläggningar och avtal med företag och TLV.
Detta har blivit tydligt vid arbetet med de så kallade hemliga avtal som slutits
för onkologiska läkemedel samt de trepartsöverläggningar som hållits kring
hepatit-C läkemedel. Dessa avtal kräver ofta mer av både vården och
administration till exempel kring uppföljning. Regioner och landsting bör
enligt RÖ kompenseras för detta arbete.
Förslaget om den särskilda ordningen gör att skillnaderna mellan recept- och
rekvisitionsläkemedel behålls. Detta är enligt RÖ olyckligt då olika regler och
finansieringsmöjligheter till exempel via stadsbidrag kan göra så att man styr
användandet till en mer patientosäker hantering. Det är till exempel enklare
och mer patientsäkert att vården rekvirerar läkemedlet när det ska hanteras på
en öppenvårdsmottagning än att patienten ska få det utskrivet och själv gå och
Ledningsstaben
Ulrika Whiss
2015-05-12
Dnr: RS 2015-268
hämta det på apotek innan det ska administreras. Det är också viktigt att
processen för prissättning och hantering hålls samman oavsett
beredningsform.
Region Östergötland
Mats Johansson
Ordförande Regionstyrelsen
Barbro Naroskyin
Regiondirektör
1/2
Y
d
Yttrande 2015-
Socialdepartementet
Regeringskansliet
103 33 Stockholm
Delbetänkande Sedd, hörd och respekterad (SOU 2015:14) Dnr 52015/1547/FS
Patientnämnden I Region Östergötland har av Socialdepartementet beretts möjlighet att yttra sig över
ovanstående delbetänkandet.
Sammanfattning
Vi instämmer i det övergripande förslaget. Patientnämnden ser positivt att focus ligger på patienten
och närståendes behov, men noterar att tråden inte löper sammanhängande igenom betänkandet.
Begränsningen av IVOs utredningsskyldighet skulle innebära att patient/närstående inte har någon
oberoende myndighet att få sin sak prövad hos.
Det skulle samtidigt innebära att den privata vården (hälso-, sjuk- och tandvård) inte har någon
övergripande myndighet att vända sig till.
Det är positivt att vården får lagstadgad skyldighet att ta emot klagomål/synpunkter samt att utreda
(innebörden av utreda bör definieras)varför det inträffat och besvara desamma. Skyldigheten att
besvara patientens klagomål inom fyra veckor ser vi som positivt.
5.2.1 Vårdgivaren är skyldig att ta emot klagomål och synpunkter
Vårdgivarens bör få en skyldighet att systematisera inkomna klagomål och återkoppla dessa dels via
patientsäkerhetsberättelse men även inom den egna enheten för att ta lärdom och utveckla vården.
5.2.2. Patientens behov ska tillgodoses av vårdgivaren
Vi ser som positivt om utredningens förslag kan införlivas i patientsäkerhets- och patientlagen.
5.2.3 Förtydligat uppdrag för patientnämnder
Vi anser att patientnämnden bör kunna begära skriftlig klagomål från patient/närstående men även
vara behjälplig för de personer som har svårt att uttrycka sig i skrift. Ett annat alternativ är att kunna
förmedla ett inspelat samtal i samråd med patient/närstående.
5.2.4 IVO:s prövning och utredningsskyldighet
Inskränkningen av IVO:s utredningsskyldighet leder till att patienter inte får möjlighet till en
oberoende medicinsk bedömning. Ovanstående begränsning leder inte till en rättsäker hantering.
Postadress
Telefon
Fax
E-post
Region Östergötland
581 91 Linköping
010-103 00 00 (växel)
010-103 71 00
[email protected]
2/2
5.2.5 Förenklade förfaranderegler
Patientnämnden anser att i fall av kritik ska kommunicering även ske till patienten då det upplevs
viktigt att få återkoppling och möjlighet att inkomma med synpunkter.
5.2.6 Enhetlig information om hur man gör för att klaga
Förslag på enhetlig nationell information bör även inkludera Privattandvårdsupplysningen och
Privattandläkarnas förtroendenämnd.
5.2.7 Hälso- och sjukvårdens medarbetare måste i större utsträckning göras delaktiga och ges
förutsättningar att lära av patienters erfarenheter
Det är viktigt att all hälso- och sjukvårdspersonal får ta del av patienters klagomål och synpunkter för
att lära och utveckla vården.
5.2.8 Patientnämnderna bör lägga större fokus på analys av patienters och närståendes klagomål
För att kunna fullgöra uppdraget krävs resursförstärkning.
5.2.9 IVO får i uppdrag att tillsammans med patientnämnder, landsting och kommuner skapa en
långsiktig samverkansstruktur för nationell återkoppling och analys
Vi ställer oss positiva till en nationell databas för att kunna se tendenser, problem och ojämnlikheter
utifrån patienters upplevelser. Detta material föreslår vi kan tas med i ”Öppna jämförelser” för ökad
kännedom och analys i verksamheterna.
5.2.11 Patientfokuserad tillsyn hos IVO
Det är viktigt att IVO utnyttjar möjligheten att inhämta information från aktuell patientnämnd inför
inspektion och tillsynsuppdrag för kännedom om klagomål och synpunkter hos
vårdgivare/vårdenheter.
5.2.12 Patientens behov tillgodoses inte på bästa sätt av en nationell funktion
Förslager kräver tydlig information som vägleder patienten till rätt klagomålsinstans och rätt
patientnämnd. 1177 kan vara en bra informationssida.
Patientnämnden Region Östergötland
Inga Arnell Lindgren
Ordförande
Mona Ahlberg
Enhetschef
