1 (4)
Datum
2013-11-12
Kommunfullmäktige
Elin Hallberg
Utvecklingssekreterare
0302-52 10 08
0705-61 92 72
[email protected]
Civilsamhället och välfärden
Föreläsning av Andreas Linderyd
11 november, kl 17-20, Stenkulan
Bakgrund
Kommunfullmäktiges ordförande Ingvar Frid inleder kvällen med att välkomna de
föreningsrepresentanter och förtroendevalda som kommit. Han berättar om
Kommunfullmäktiges presidiums pågående uppdrag som kallas ”Framtida
prioriteringar för Lerums kommun”. Uppdraget går ut på att belysa framtida
utmaningar och prioriteringar för kommunen, med anledning av den demografiska
och ekonomiska förändring som sker. En större andel äldre i samhället, unga
arbetslösa och högre krav på den allmänna välfärden gör att finansieringsmodeller
behöver omprövas och kommunen kan komma att behöva prioritera bland den
service man erbjuder. Hur ser dessa utmaningar ut för Lerums del? Kan en ökad
samverkan med det civila samhället innebära nya möjligheter och lösningar?
En viktig del av presidiets uppdrag har varit att inleda en dialog om dessa frågor
och belysa framtida utmaningar genom föreläsningar riktade till förtroendevalda,
tjänstemän och allmänhet. Två tidigare föreläsningar har ägt rum. Hans
Abrahamsson talade i Kommunfullmäktige om den sociala hållbarhetens
förutsättningar ur ett freds- och utvecklingsperspektiv. Det andra tillfället var en
utbildning för förtroendevalda och tjänstemän om så kallad ”gender budgeting” –
hur man säkerställer en jämställd kommunal budget. Detta är alltså det tredje
föreläsningstillfället, som vänder sig till förtroendevalda och
organisationer/föreningar i det civila samhället.
Föreläsning
Andreas Linderyd är doktorand i internationell marknadsföring på
Handelshögskolan vid Åbo Akademi, och författare till böckerna Välfärd bortom
staten och kapitalet – civila samhällets närvaro och förutsättningar i välfärden
och Frihet utan oberoende – civila samhället och relationen till stat och kommun,
båda utgivna av tankesmedjan Sektor3 (2012, 2008). Hans power point-
Postadress
Lerums kommun
443 80 Lerum
Besöksadress
Bagges Torg
Telefon/fax
0302-52 10 00 (vx)
0302-52 11 18 (fax)
Webb/e-post
www.lerum.se
[email protected]
Org.nr 212000-1447
Pg 3 31 43-9
Bg 547-6239
2 (4)
Datum
2013-11-12
presentation av föreläsningen bifogas till detta referat, i tillägg till följande
anteckningar från föreläsningen och efterföljande diskussion.
Sverige ett av de länder som engagerar sig mest vad det gäller obetalda insatser i
det civila samhället. Engagemanget minskar inte, men det tar sig nya former! Hur
samverkan mellan det offentliga och det civila ska se ut är upp till er, menar
Andreas Linderyd och vänder sig till åhörarna.
Civilsamhället kan ses som röstbärare, gemenskap, demokratiskola, motvikt och
serviceproducent. Idag har många organisationer utvecklats till olika typer av
”hybrider” – civila sammanslutningar är ofta både förening och företag. Andreas
nämner exemplet idrottsklubbar som kan vara både förening och aktiebolag. Ett
problem i den världen är att många gärna engagerar sig ideellt i styrelsebiten, i
bolaget. Det är svårare att hitta volontärer som leder ungdomslag, skjutsar, tvättar
matchställ, sådant som hör själva ”sportbiten” till.
En annan typ av samhällsförändring är expanderande ”välfärdsmarknader”. Fler
aktörer bjuds in att producera välfärdstjänster på en konkurrensutsatt marknad.
Frågan är; vad skulle motivera ideella organisationer att agera och producera
tjänster på en marknad?
2008 klubbades ”Överenskommelsen” igenom. Det är, som namnet antyder, en
överenskommelse mellan regeringen, idéburna organisationer (inom det sociala
området) och Sveriges Kommuner och Landsting. Målet är att stärka de idéburna
organisationernas självständiga och oberoende roll som röstbärare och
opinionsbildare. Syftet är också att utveckla en större mångfald av utförare och
leverantörer av hälso- och sjukvård samt omsorg. Överenskommelsen bygger på
sex principer om samverkan: självständighet och oberoende, dialog, kvalitet,
långsiktighet, öppenhet och insyn samt mångfald.
Andreas påtalar att Överenskommelsen inte är något lagstiftat avtal, men frågar
sig; vad är det då? Ett erkännande av varandras roller? Ett förhållningssätt, ett
avtal, ett styrdokument? Ett sätt att legitimera ideella aktörer som utförare av
välfärdstjänster och konkurrenter på en marknad? Ett steg mot en ökad mångfald
av aktörer i välfärden?
I Regeringens proposition ”En politik för det civila samhället” (2009) betonas det
civila samhällets särart. Regeringen lyfter fram det civila samhällets stora
betydelse, och vill utveckla och tydliggöra relationen mellan staten och det civila
samhället. Det civila samhället beskrivs som en arena, skild från staten,
marknaden och det enskilda hushållet, där människor, grupper och organisationer
agerar tillsammans för gemensamma intressen. Regeringen föreslår att målet för
politiken ska vara att förbättra villkoren för det civila samhället som en central del
3 (4)
Datum
2013-11-12
av demokratin. Detta ska ske genom att utveckla det civila samhällets möjligheter
att göra människor delaktiga, genom att stärka det civila samhällets
förutsättningar att bidra till samhällsutvecklingen och välfärden.
Andreas för ett resonemang om olika driftsformer och utförare i välfärden. I
många andra europeiska länder är det ganska vanligt att till exempel
hjälporganisationer driver sjukhus, kyrkor driver skolverksamhet, osv. Och
egentligen kanske inte det spelar den enskilde individen så stor roll vem som
driver en viss verksamhet, så länge kvalitetsnivån och säkerheten är densamma?
Men om man inte ser till driftsformen, men istället tjänsten som ska utföras, så är
det nog viktigt att utreda vilken typ av tjänster som civilsamhället (som
självständig och särskild aktör) kan utföra bättre än – eller som komplement till –
kommuner och landsting. Vilka värden kan det civila bidra med för att berika
befintlig verksamhet? Volontärer som läser tidningar för de äldre, pensionärer
som hjälper till med läxläsning. Tjänster som kanske inte anses ingå i det
offentligas ansvar, eller inryms i dess resurser. Men frågan är; är det verkligen
möjligt att behålla sin självständighet och särart, samtidigt som samverkan med
kommunen ökar på välfärdsmarknaden?
Idag köper kommuner och landsting tjänster av ideella organisationer för ca 14
miljarder per år och för 68 miljarder av näringslivet. Privata välfärdsinrättningar
(skolor t.ex.) köper främst tjänster av näringslivet. Ideella organisationer får
uppdrag främst av offentlig sektor.
Vad tillför civilsamhället som aktör i välfärdsproduktionen?
Mångfald (av aktörer och utbud av tjänster)
Andra drivkrafter än vinstutdelning
Frivilliga som stärker de tjänster som erbjuds
Samhällskritik och närvaro i utsatta livssituationer
Sociala innovationer (nya infallsvinklar)
Ett etiskt förhållningssätt (kanske mer uttänkt och genomarbetat i en ideell
organisation som bildats med en tanke om en viss värdegrund)
Utmaningar/hinder
-
Snäva upphandlingar och prisfixering: hur ska ideella organisationer
kunna konkurrera?
-
Brist på kapital och finansiering för långsiktiga investeringar. En ryckig
bidragspolitik och villkorade projektanslag.
4 (4)
Datum
2013-11-12
Andreas Linderyd menar att man måste värna civilsamhällets oberoende. Det kan
behövas en utvecklad avdragsrätt och tillgång till startkapital.
Går det att komma runt upphandlingsförfarandet, frågar sig Andreas Linderyd.
”Idéburna offentliga partnerskap” skulle kunna vara ett sätt att få förtur i
upphandling. Det är en väldigt knepig juridisk fråga. Mer flexibla upphandlingar?
Breddade kvalitetsmått? En ny bolagsordning för välfärdsaktörer utan vinstsyfte?
Men nyckelfrågan är kanske ändå, menar Andreas, vill det civila samhället ta mer
ansvar i välfärden? Finns viljan och visionen?
För mer tankar om utmaningar och möjliga politiska vägar att gå för att hjälpa det
civila samhället fram, se paraplyorganisationen Forums linje.”Forum - idéburna
organisationer med social inriktning” är en intresseorganisation för socialt
inriktade ideella organisationer i Sverige. www.socialforum.se
Diskussion
Under efterföljande diskussion mellan deltagarna lyfts frågan om kommunens
policy för samverkan med frivilligsektorn. Inte många föreningar vet om att det
finns en kommunal policy. Kommunen måste bli bättre på att informera om
frivilligpolicyn, och att det finns en frivilligsamordnare. Det behövs en bättre
kommunikation mellan förvaltningens olika sektorer och föreningslivet.
Föreningarna ska veta var i den kommunala verksamheten det kan behövas ideella
insatser som komplement, var kommunen ser att resurserna inte räcker till eller
vilka verksamheter som kan utvecklas i dialog med civilsamhället. Kommunen
måste vara de som bäddar för ett ökat civilt välfärdsarbete.
Någon ställer frågan om inte ett ökat ideellt arbete i välfärden skulle innebära en
ökad arbetsbörda för kvinnor, vilka ofta är de som engagerar sig i sociala frågor
som vård, omsorg, välgörenhet och så vidare. Någon annan kommenterar att det
finns otroligt många män som engagerar sig ideellt, till exempel som ledare i
sportklubbar och liknande.
Det lyfts en kommenterar på ordförandens inledning, vilken antydde att
kommunal service och välfärd kommer att öka i kostnad på grund av en förändrad
demografi och så vidare. Det är en utmaning för kommunen att bekosta välfärden,
men välfärdstjänster förväntas väl inte utföras gratis av ideella organisationer från
det civila samhället? Och hur skulle det då vara en lösning på finansieringsproblemet, att civila aktörer blir en del av marknaden? Ordföranden svarar att en
större roll för det civila samhället är inte en besparingsåtgärd, men kan öka
mångfalden bland utförare och tjänster och tillföra andra värden.
Ingvar Frid avslutar med att tacka föreläsaren och åhörarna för en mycket
intressant och givande kväll.
