Funk i P1
Avsnitt 3
Gymnasieministern: Ta bort sär ur särskolan
(Funkmusik)
Shang Imam: Välkommen till Funk i P1 – programmet där vi undersöker samhället ur ett funkisperspektiv.
Och då menar vi inte funkisdesign utan funkis som i funktionsvariation. Funkis och funktionsvariation är de
orden vi använder istället för det värderande ordet funktionsnedsättning.
Jonas Franksson: Rullar det? Pratar jag för högt?
Iki Gonzalez Magnusson: Lugna ner dig.
Shang: Och de som ska ut och undersöka är två personer med yrkeserfarenhet av just funkisfrågor: Iki
Gonzalez Magnusson och Jonas Franksson. Jag som guidar er genom programmet heter Shang Imam.
(fågelkvitter)
Shang: Idag ska vi kasta oss tillbaka till den där hoppfyllda och oroliga tiden då en står mittemellan skoltiden
och arbetslivet.
(musik: ”Studentsången”)
Shang: Studentens lyckliga dag… Hur ser möjligheterna ut när en går ut särskolan? Vi ska träffa studenten
som bara vill tänka på fetsen, funkisaktivisten som vill avskaffa särskolan och gymnasieministern som vill ha
den kvar. Men Iki och Jonas – hur var era studenter?
Jonas: Jaa…. Det var väldigt mycket blandade känslor tycker jag. Det var roligt med studenten och sådär
men samtidigt en ganska hopplös känsla för jag gick ju på estetiskt teatergymnasium och många av mina
vänner skulle ju söka teaterhögskolorna och så… Jag visste ju at jag inte fick komma in där på grund av att
jag inte hade full rörlighet. Då fick man inte komma in på de där teaterhögskolorna.
Iki: Du kunde inte söka till teaterhögskolan?
Jonas: Nä, man fick ju inte det på den tiden. Nuförtiden får man ju inte säga så för det är ju diskriminering
va, men på den tiden sa man på det sättet. Så jag visste inte riktigt vad jag skulle göra eller vad det skulle bli
av mitt liv liksom. Men det var kul med fest. Hur var din student då?
Iki: Jo, i stunden väldigt problemfri liksom. Jag gick ju ut med ofullständiga betyg så att…
Jonas: Du hade underkänna i olika ämnen då?
Iki: Ja. Det var ju så himla svårt att koncentrera sig och så höll jag på med allt annat skit som man kan tänka
sig världen.
Jonas: Så du visste att du var tvungen att gå på Komvux eller?
Iki: Om jag skulle plugga vidare. Det är ju också en så klassiker… MVG i alla estetiska ämnen. Jag pluggade
ju musik… men allt annat – matte och svenska – tack och hej.
Jonas: Vad kände du att du ville göra då?
Iki: Ja men inte gå i skolan bara för det funkade inte. Jag kände att jag inte kunde tänka om jag inte fick
tänka musik typ, eller nåt kreativt.
Jonas: Men var du inte orolig för arbetslivet och sådär?
Iki: Jo, det var jag ju. Och det var det jag menade med studenten att just i stunden var det fylla och ha det
kul. Jag fick sjunga inför hela Sydskånske gymnasiet…sjunga Aretha Franklins ”Think” och det var en sån
maffig känsla. Samtidigt så varade ju den känslan bara en dag för sen dagen efter så var det ju bara ”helvete
vad ska jag göra nu”. Eller kanske två dagar efter…
Jonas: Men om jag frågar Iki 18 år. Vad är dina framtidsdrömmar Iki? Vad skulle du ha svarat då?
Iki: Slippa plugga, slippa studera, tror jag. Och få jobba med musik. Det var ju de ville då.
Shang: Jonas och Iki sitter utanför gymnasiesärskolan Kung Saga gymnasium på Telefonplan i Stockholm.
Iki har jobbat med eleverna här. Hon är ju dansare och koreograferade deras mellanakt i Funkismello. Iki tar
med Jonas in för att träffa eleverna som kanske har en extra oviss framtid.
(innomhusmiljö, skolkorridor)
Shang: Ellinor Färnert vill bara tänka på själva studentfesten som ska gå i guld och glitter.
Iki: Ska du ha stor fest hemma?
Ellinor Färnert: Oh ja. Det kommer vara jättemycket folk. Det ska vara typ 80 eller 75 stycken.
Iki: Vi har ju hört att du har en specialbeställd guldmössa. Är det sannt?
Ellinor: Ja…
Iki: Kan du inte visa den?
Ellinor: Jo, jag ska bara…
Iki: Vad hade du tagit för färg Jonas om du fick välja?
Jonas: Jag hade ingen studentmössa. Jag gillar inte de där vita mössorna så jag tog en grön, egen mössa
istället. Jag var den ända som inte hade studentmössa på studentkortet faktiskt.
Iki: Wow!
Jonas: Tjusig!
Ellinor: Guld där och här och så är den vit där.
Jonas: Och så är det en pärla i mitten.
Iki: Verkligen disco.
Ellinor: Mm. Det är därför jag tycker om guld… för jag tycker om disco jättemycket.
(musik)
Ellinor: Du vet han Kenny? Han ska vara dj på min discostudent.
Iki: Jag gillar att du kallar det discostudent.
Ellinor: Ja…
Shang: Iki och Jonas vill veta mer om hur det funkar med särskola. Vad ger särskolan för möjligheter på
arbetsmarknaden. Riksföreningen Grunden är en förening som jobbar mot diskriminering och utanförskap
för personer med intellektuella funktionsvariationer. De är också emot särskolan som särskild skolform.
Emily Gunnarsson är förbundssamordnare där.
Emily Gunnarsson: Vi kallas utvecklingsstörda medan dom andra som inte har funktionsnedsättningar, dom
kallar jag för invecklingsstörda för det är dom som vecklar in allting i lagar och paragrafer.
Jonas: Genialiskt. Vi satt här utanför och resonerade, jag och Iki, om skolan och att skolan egentligen inte
var till för oss. Hur var din skolgång?
Emily: Jag gick i vanlig skola, invecklingsstörda skolan, och vanligt gymnasieprogram, så jag läste samhälle,
natur, media, mediaform, mediabruk, drama och scenisk gestaltning.
Jonas: Hur funkade det då?
Emily: Det gick bra i och med att jag gick fyra år. Då var det långsammare tempo och så hade vi tre
klassassistenter.
Jonas: Jag vet ju att ni i riksföreningen Grunden är emot särskolan. Varför är ni emot särskolan?
Emily: Det är genom att… när man går i vanlig dagis, förskola so det heter nuförtiden, så går till exempel
Kalle i vanliga dagis, och sen när han ska börja skolan så säger dom till dagisbarnen ”Ni ska gå där. Kalle du
ska gå där” och genom att det står i skollagen kapitel 3, femte paragrafen, där står det att man ska få extra
anpassning med särskilt stöd. Och varför finns särskolan då?
Jonas: Hur tycker du att särskolan fungerar då?
Emily: Jag har inte gått i särskolan men många utav mina andra arbetskamrater har gått särskola. Till
exempel så har jag en kollega som har läst till kallskänka och dom sa att hon skulle få jobb direkt, men när
hon sökte till kallskänka då är hon inte välkommen eftersom det står särskolebetyg på betyget.
Iki: Ja, och det har jag också fått erfara när jag jobbat att det var jättesvårt för eleverna på särskolan att bara
få praktik, alltså att få praktisera som till exempel kallskänka, just för att du måste berätta att du kommer från
en särskola.
Emily: Mm.
Jonas: Hur ser det ut när man går ut särskola? Vad är det som väntar en som elev då?
Emily: Ofta är det daglig verksamhet. En daglig verksamhet är typ, som vi på Grunden tycker, en förvaring
för oss med funktionsnedsättningar.
Jonas: Men är inte daglig verksamhet tänkt som en slags arbete?
Emily: Jo, men oftast kommunala verksamheter är oftast till exempel lägga pärlplattor eller något annat sånt
och vi kan utföra ett arbete. Jag har varit med om att en daglig verksamhet tvättat kommunens kläder och det
är en daglig verksamhet – då blir det lönedumpning. Genom att vi har daglig verksamhet så behöver inte
arbetsgivaren betala arbetsgivaravgifter och lön.
Jonas: Men får ni ingen lön på daglig verksamhet?
Emily: Oftast är det så att om man går på daglig verksamhet så får man åtminstone hab-ersättning. Vi har 54
kronor i Göteborg. Men jag har gjort en utredning. I 3-4 kommuner i Västra Götalands län får dom ingenting.
Jonas: Alltså är det 54 kronor i timmen?
Emily: Nä, om dagen.
Jonas: 54 kronor om dagen alltså?
Emily: Ja.
Jonas: Men du menar att det finns då daglig verksamhet där man utför riktiga arbetsuppgifter men där man
inte får lön för det?
Emily. Ja.
Iki: Kan en gå tillväga på något annat sätt om en vill söka jobb? Kan man göra det på egen hand?
Emily: Det är nämligen så att om man ska söka arbete så måste man gå till Arbetsförmedlingen och då
kopplar de in Försäkringskassan som ska utreda om man har kapacitet att utföra ett arbete.
Iki: Så jag kan inte gå in på en privat restaurang och snacka med dem bara ”hej, behöver ni hjälp med nåt?”
och få jobb?
Emily: Oftast inte. De kräver att se betygen.
Jonas: Skulle man vilja plugga till andra betyg eller gå någon annan skola – folkhögskola eller till och med
högskola – går det eller?
Emily: När man har särskolebetyg så kommer man inte in på högskola… genom att det står särskolebetyg.
Då är man inte välkommen till högre studier.
Jonas: Kan du gå på en folkhögskola för att läsa upp betygen eller?
Emily: Ja, men jag har gått folkhögskola men dom betygen gäller inte ändå.
Jonas: Så vägen till högre utbildning är stängd då kan man säga?
Emily: Ja. Vi är i Sverige det enda landet i Norden som har särskolan kvar.
(musik)
Shang: Du lyssnar på Funk i P1 – programmet där vi alltid har ett funkisperspektiv på samhället. Det här
avsnittet handlar om hur det är att vara funkis och ta språnget från gymnasiet ut i arbetslivet. I Sverige 2016.
Sverige är ganska unikt i världen med en särskild skolform för elever med intellektuella funktionsvariationer.
Bara några få andra länder har en liknande modell. För några år sedan gjorde man om gymnasiesärskolan i
Sverige så att den skulle likna gymnasieskolan mer. Bland annat fick särskoleeleverna fler program att välja
på och syftet var att förbättra elevernas förutsättningar på arbetsmarknaden. Men hur det går för före detta
särskoleelever på arbetsmarknaden vet regeringen egentligen inte, för det har inte funnits någon statistik
förrän nu. Tidigare i år kom en doktorsavhandling från Högskolan i Halmstad. Jessica Arvidsson som forskar
I hälsa och livsstil har tagit fram siffrorna. Dom visar att skolan inte lyckas ge elever med intellektuella
funktionsvariationer vidare bra förutsättningar för att ta sig in på arbetsmarknaden. De siffrorna har Iki och
Jonas med sig nu när de ska träffa Gymnasie- och kunskapsministern Aida Hadzialic i
utbildningsdepartementets lokaler.
Aida Hadzialic: Hur lång tid har vi på oss?
Pressekreterare: Du har nästa grej fem över halv.
Jonas: Så vi har till halv eller? Då sätter vi igång då. Jag tänker att särskolan är ju ganska unik skolform för
just Sverige. Det finns inte i så många andra länder i världen. Hur kommer det sig att vi har kvar särskola
som skolform i Sverige?
Aida: Jag tycker för det första att själva namnet särskola är problematiskt och jag har faktiskt bett
utbildningsdepartementet titta på om vi kan ändra namnsättningen. Det må tyckas vara en banal liten sak,
men jag tycker att det sänder ut signaler om att de som går särskola, det är dom som är sär på något vis och
så bör det inte vara. Sen har vi inte landat i vad vi skulle kunna kalla det istället, men processen är igång.
Iki: Det känns underbart att veta för jag tycker att varje gång jag säger det känns desto jag kastas jag tillbaka
till något 70-tal.
Aida: Eller hur…
Jonas: Ja är det inte konstigt att vi haft kvar det så länge?
Aida: Jag kan säga att det här är en sak som jag lyfte redan som ung SSU:are – att det inte bör heta särskolan
– så nu när jag är minister så tänkte jag att nu så ska jag fasiken ta tag i det. Men varför vi har kvar den här
skolformen? Det beror helt enkelt på att vi vill att alla elever, alla ungdomarna få den allra bästa skolgången.
Och om det är så att man klarar av den vanliga skolan så ska man gå där, sen ifall man gör en bedömning att
man behöver gå en speciell skolform för att klara av skolan så finns det som då heter särskolan nu, som ett
alternativ.
Iki: Men just nu så finns det ju ny forskning kring gymnasiesärskolan och där finns ju siffror på att 78
procent står utanför den vanliga arbetsmarknaden och det är ju… jag tycker det är jättehöga siffror. Vad
tänker du om dem?
Aida: Jag kan säga att vi har ett problem med att vi inte riktigt kan följa upp hur det går för särskoleelever
med anledningen av att det finns ett integritetsskydd som finns där av en anledning – för att man inte ska
kunna följa enskilda individer. Så den här statistiken ni pekar på den är ju ett tecken på att det inte fungerar
och nu vill vise över hur vi kan koppla skolan och arbetsmarknaden än tydligare.
Jonas: Men, jag tänker såhär: 78 procent når alltså inte ut till den vanliga arbetsmarknaden, och så har man
då en specialskola för att elever ska få den bästa undervisningen. Är inte de här siffrorna ett gigantiskt
underbetyg för hela skolformen?
Aida: Det är framförallt ett stort underbetyg vad gäller arbetsmarknaden. Att man inte suger upp människor
med deras olika förmågor. Jag har svårt att säga att det handlar om att det är skolan som har gjort fel med
tanke på att vi har en väldigt ny skolform som knappt har hunnit sjösättas ordentligt så det är alldeles för
tidigt att utvärdera den. Men samtidigt med tanke på att vi ser att folk inte kommer i jobb…även om mycket
har gjorts så har det ju uppenbarligen inte varit tillräckligt.
Jonas: Mm. Om man tittar då sånär folkkommers ut på arbetsmarknaden så kommer dom flesta ut på daglig
verksamhet och får kanske en habiliteringsersättning på kanske 30-50 kronor om dagen. Är det en rimlig
ersättning för unga vuxna tycker du?
Aida: Jag tror att det dagliga verksamheten skulle behöva ses över rent generellt. Jag har själv varit
kommunalråd i Halmstad och jobbat med de här frågorna, och jag tycker att det finns en hel del kvar att göra
för det ska bli en riktigt meningsfull sysselsättning med bra kvalitet och gärna en riktig koppling till
arbetsmarknaden.
Iki: Men finns det någon anledning till att de här unga personerna med intellektuella funktionsvariationer,
alltså eleverna på särskolan, inte förbereds för att komma ut på den vanliga arbetsmarknaden? För att de jag
har pratat med på de skolorna… det finns ju inget förberedande att ”nu ska vi ut och jobba” utan du lotsas in
i en daglig verksamhet.
Aida: Den nya särskolan, även om vi inte ska kalla det särskolan framöver förhoppningsvis, den har
moderniserats, men det finns uppenbarligen än mer att göra och jag har givit gymnasieutredningen, som ska
komma med sitt slutbetänkande i oktober, i uppgift att se över vad som kan göras än mer för att det här ska
bli bättre. Men sen tror jag att det andra svaret är att arbetsmarknaden behöver göra sitt också. Arbetsgivarna
behöver se att alla människor är rikedomar i olika former och variationer.
Jonas: Mm. Jag har hört också att du säger att nu behöver vi utvärdera och så. Men elever går ju ut i
förtidspension och segregerad arbetsmarknad som det ser ut idag. Har eleverna verkligen råd att vänta på
ständiga utvärderingar, när det redan har kommit rapport om att 78 procent står utanför arbetsmarknaden?
Aida: Jag tror inte att vi ska höfta fram reformer och förslag. Den svenska skolan behöver långsiktighet,
stabilitet, evidensbaserad reformer där forskningen och parterna och eleverna och alla andra verkligen är med
på de reformerna… för det har ju visat sig att det här skjuta-från-höften-perspektivet som funnits, det har inte
riktigt varit bra.
Jonas: Sverige har ju ratificerat FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Där
står det bland annat om rätt till arbete, rätt till arbete på lika villkor, rätt att tjäna sitt uppehälle, rätt att välja
sysselsättning. Tycker du att gymnasiesärskolan lever upp till konventionen?
Aida: Jag hoppas det. Nu kan inte jag i sittande stund bedöma om allt klaffar mellan konventionen och hur
skolformen ser ut idag, men jag vet att vi har höga ambitioner vad gäller utbildning i Sverige, och vi tror på
jämlikhet, vi tror på likvärdighet. Vi vill att alla barn ska få de lera bästa förutsättningarna. Om man nu ska
tala om hur det är med den svenska skolan sett ur ett större perspektiv, så har vi väldigt stora problem med
likvärdighet och jämlikhet. Vi har de snabbast fallande kunskapsresultaten, en femtedel av alla elever rent
generellt fullföljer inte sin skolgång, gymnasiet. Vi har stora klyftor i skolan, segregationen, polariseringen,
är väldigt stor. Så sett utifrån det så kan jag säga nej, vi är inte framme vid att den svenska skolan är
likvärdig och jämlik på en hög nivå. Men däremot så är jag glad över att vi över de politiska gränserna ser att
alla elever ska ha en jämlik tillgång till utbildning, och en jämlikhet i utbildning, men däremot behöver vi
jobba för att komma tid.
I det här programmet så har vi intervjuat Ellinor som pluggar på Kung Saga gymnasium som är en skola för
speciellt begåvade elever, det brukar de säga. och idag tar de studenten, åtta stycken. Om du skulle hällt ett
tal till de här studenterna idag – vad skulle du sagt?
Aida: Jag hade gratulerat dem. Sagt bra jobbat, ni har fixat er skolgång och jag hoppas ni fått kunskaperna ni
behöver för er framtid. Skolan är framtidshoppet och jag hoppas de känner framtidstro och att de känner att
de är lika mycket värda som alla andra. Vi lever i ett samhälle där vi tror på rättvisa och alla människors lika
värde och skolan ska spegla det. Så jag hoppas att e känner att de går en ljus framtid till mötes.
Jonas och Iki: Tack.
Aida: Tack.
(skolkorridor)
Iki: Jag tänker att man säger väl hej då till alla lärare. Hur känns det?
Ellinor: Lite sorgligt
Shang: Ellinor Färnert ska ta studenten från särskolan Kung Saga och säger att hon just nu bara vill tänka på
festen. Inte den ovissa framtid som väntar…
Iki: Här kommer vi ut till den här stora trappan.
Shang: på trappan, som vätter ut mot blomsterförsäljarna på torget på Telefonplan, ska Ellinor snart springa
ut med sin studentmössa på huvudet.
Iki: Kommer du våga kasta din guldmössa?
Ellinor: Nej, haha.
Iki: Haha, jag tänkte väl det. Men då står ni här och sjunger. Här kommer stå massa föräldrar och vänner och
kanske de har sådana här plakat och sådant va?
Ellinor: Ja. Jag undrar om det inte är något pinsamt på själva plakatet.
Iki. Vad är det värsta som dina föräldrar skulle kunna trycka?
Ellinor: En nakenbild. Jag vet inte… Jag vågar inte lita på farsan. Min pappa är den värsta av de värsta…
Iki: Men då får du nog förvänta dig en nakenbild, va?
Ellinor: Hoppas inte!
Iki: Sen så kramas man och så åker var och en hem till sig. Eller kommer ni gå på varandras fester?
Ellinor: Nej. Hej då, bye bye. Det kommer bara vara dans och disco för hela slanten och det kommer vara
bubbel, vi kommer spruta champagne.
Iki: Men då får man spruta champagne och ha jättekul, men sen… Är du inte rädd att man kanske känner sig
lite såhär…. oj, vad händer nu?
Ellinor: Jo.
Iki: Hur hanterar du det?
Ellinor: Jag vet inte. Det är bara att vara lugn. Det är viktigt.
Iki: Du känner att det kommer lösa sig? Om du vill jobba så kan du jobba? Men kan du tänka dig att jobba
med vad som helst? Städa?
Ellinor: Nej.
Iki: Bra.
(musik)
Iki: Men ibland så tänker jag såhär att skolsystemet, det var inte för mig. Men samtidigt så är det ju alla dom
lärarna som inte trott på mig eller lyssnat när jag säger att det är jobbigt att koncentrera sig… Att på nåt sätt
så har ju mitt driv varit att jag ska visa dom att fan heller att i ska få rätt i det här och fan heller att man måste
ha matte B för att överleva.
Jonas: Jag tänker att det är så viktigt att få verktygen att kunna få göra det man vill. När jag växte upp var det
alltid folk som sa att du kan inte hålla på med teater och du kan inte hålla på med skådespeleri, det är inget
för dig. Och nu har jag jobbat som skådespelare i flera år. Varför höll man på så? Och varför tutade man i
mig att den enda vägen var att jobba med datorer när jag hatade att jobba med datorer liksom. Det känns som
att skolan skulle kunna bli så mycket bättre på att möta folks önskningar och vilja och faktiskt ge människor
ordentliga verktyg. Det är svårt att bli en bra skådespelare om man aldrig får chansen att studera
skådespeleri.
Iki: Och framförallt tänker jag – tack till de som faktiskt lyssnade och gav oss privilegiet att komma dit vi
kom. För det handlar ju också om att det faktiskt finns fejs som lyssnar på en ibland.
Shang: Du har lyssnat på Funk i P1 som idag har handlat om skolan ur ett funkisperspektiv. Du hittar fler
avsnitt i appen Sveriges Radio Play. Följ oss gärna på Instagram, Där heter vi Funk i P1.
Röst: Du har hört ett program av Iki Gonzalez Magnusson, Jonas Franksson och Shang Imam. Tekniker
Krister Orreteg och producent Louise Jacobson. Funk i P1 görs av produktionsbolaget Filt för Sveriges
Radio P1.
Om du hittar felaktigether i texten får du gärna uppmärksamma oss på detta genom att maila till
[email protected].
