Blåsippa – Hepatica nobilis
Familjen Ranunkelväxter
Blåsippan är en av våra tidigaste blommande örter (mars-maj). Växten kännetecknas av sina lilablå
blommor med många ståndare, samt de treflikiga, läderartade och vintergröna bladen. Både blommor och
blad är långskaftade och växer ut från en grov jordstam. Arten hittas i lövskogar och ängsgranskogar i
kalk- och mullrik, väldränerad jord.
Det påstods förr att man genom att äta den första blåsippan man såg för året skulle få skydd mot
sjukdomar under sommaren. Enligt den gamla kristna signaturläran, som hävdade att växternas utseende
visade oss vad vi skulle använda dem till, var också blåsippans blad verksamma mot leveråkommor av
olika slag, eftersom de genom sin flikighet och rodnaden på bladundersidan efterliknade en människas
lever. Släktnamnet Hepatica kommer från grekiskans hepar, som betyder just lever.
Blåsippans frön sprids ibland med hjälp av myror. Dessa fattar tycke för en del av blåsippans frukt och
tar därför frukten med sig. Efterlämnade frön kan sedan gro längs myrornas stråk och tillhåll. För att
underlätta för myrorna böjer blåsippan ner sitt fruktskaft mot marken då frukten är mogen att pallas.
Blåsippan är fridlyst i Hallands län.
Lästips
Här hittar du blåsippa
Den nya nordiska floran - s. 174
Hallands flora - s. 297
Smålands flora - s. 215
Flora Femsionensis - s. 16
Nyttiga växter för människor och bin - s. 41
Nyttans växter - s. 125
I Femsjö växer blåsippa bara vild i Bökeberg.
Leta nära den gamla linden, 6310940 N,
1352318 Ö. I Bökeberg noterades den också
av Thore Fries omkring 1850.
