Främmande Arter

Främmande Arter
Vad är främmande arter?
Främmande arter är växter, djur, svampar eller mikroorganismer som med hjälp av
människan förflyttats från sina ordinarie ekosystem till en helt ny miljö.
När en helt ny slags art plötsligt hamnar i en näringspyramid den inte borde leva i, kan
det hända att systemet hamnar i obalans.
Det kan vara t.ex att en inhemsk art ligger på samma nivå i näringspyramiden som den
nyinflyttade arten, och att de sedan behöver konkurrera för samma föda längre ner i
näringspyramiden. På så sätt kan mängden inhemska arter i pyramiden riskera att
förminskas eller i värsta fall dö ut på grund av den främmande arten som tittat förbi.
Hur hamnar de i fel vatten?
När en främmande art kommer in i en ny miljö kan det vara genom:
Sjöfart, Båtar och fartyg är en stor faktor i det hela. När fartygen är ute till havs långt
härifrån kan det hända att arter från ekosystemen där borta hamnar i
barlastvattentankarna i båten, och vissa organismer fastnar under båten och åker med
till Sverige. När fartyget sedan är hemma i Sverige igen kanske organismerna under
båten släpper och hamnar i våra svenska hav. Även när barlastvattnet töms kan det
hända att man släpper ut arter från andra ekosystem som hamnat i tankarna.
Vattenbruk, många av dagens arter förädlas och odlas i stora industrier (t.ex musseloch ostronodlingar). När man startar de stora odlingarna måste man ofta flytta arter i
längre sträckor. Detta är mycket riskabelt eftersom att arterna under transporten kan dra
med sig oanade parasiter och sjukdomar som blir frisläppta ut i naturen. Därför har man
skrivit en lag som säger att man måste ha intyg från länsstyrelsen på att man får
anlägga massodlingar till nya arter.
Fiske och fiskevård, Vid odlingen av fiskarter så som lax och röding måste man utfodra
dem med fisk som hade kunnat vara mat till människor. Dessutom behöver man ofta
hjälpa odlingarna genom att sätta ut kompensationsutsättning av de olika arterna för att
mängden fisk ska öka vid fångst, samt att möjligheten att kunna fiska andra arter ska
finnas. Även här finns risken för parasitspridning stor eftersom att man måste
transportera kompensationsfisken också.
Akvarium och dammar, på de senaste 20 åren har fiskar och sjöväxter blivit ett allt mer
populärt husdjur att ha hemma. Ungefär en gång i veckan ska vattnet i akvaruimen
bytas ut, och vanligtvis händer det att man tömmer ut "använt" vatten i vattendrag,
kanske utanför huset eller ner i avloppet. Risken är då stor att det finns bakterier eller
parasiter av livet i vattnet som hamnar direkt ut i naturen. Eftersom att man ofta har
exotiska växter och djur i akvarium och dammar kan man inte heller vara helt säker på
att de kan överleva i svenskt vatten. Detta medför många risker så som att det bildas
alger p.g.a den syrefattiga miljön som uppstår när fisken och växterna dör.
Fotosyntesen rubbas.
Man ska därför vara noga med att inte släppa ut smutsigt vatten rakt ut i naturen där det
finns risk att sjukdomar börjar spridas. Både för naturens och människornas skull.
Vilka konsekvenser drar detta med sig?
- Risken för att ekosystemen rubbas p.g.a konkurrens mellan likgiltiga arter blir stor.
Detta bidrar till ett ändrat samspel i ekosystemet eftersom att den nya arten kan vara allt
från rovdjur, bytesdjur eller konkurrent till inhemska arter. I värsta fall kan det bidra till att
vissa arter minskar drastiskt i mängden, eller rent ut av dör ut.
- Om ett rovdjur skulle hamna i fel miljö, kommer denna antagligen livnära sig på
djurplankton. I och med att djurplankton och växtplankton är en del av fotosyntesen
leder detta till att växtplankton börjar föröka sig i en extrem fart, och vattnet blir drabbat
av giftiga algblomningar som är ohälsosamt för både livet på land och i havet.
- När nya arter startar ett liv i en ny miljö bidrar de till olika genetiska effekter i
ekosystemen. Arter korsas med andra arter, många starka arter försvagas i samband
med genetiska förändringar och fel i DNA. Det kan också hända att vissa arter riskerar
att försvinna när spridningen av främmande gener blir större. Det går inte heller att bara
utrota en främmande art utan att på något sätt förstöra för de inhemska arterna som
fanns där från början.
- Även samhället får problem om havets hälsa skulle försämras. Om det blir stora
onaturliga algblomningar då det inte går att solbada, förlorar kuststäderna mycket
turister som ofta är en stor inkomstkälla i de trakterna. Fisken blir kanske inte heller så
hälsosam i längden vilket bidrar till att det inte blir bra kvalité på maten vi äter. Fiskarna
förlorar mycket jobb.
- Kostnaderna för havets ohälsa kostar miljontals kronor och blir en extrem utgift för
samhället.
- I samband med tömningen av barlastvatten, släpper man ut elakartade mikroalger och
sjukdomsframkallande organismer så som salmonella och kolera. En del av dem
hamnar i dricksvattnet där sjukdomarna lätt sprids då aktiva renande bakterier i vattnet
dör. På så sätt tar sig elakartade bakterier upp på land och påverkar människans hälsa
när vi använder vattnet.
Hur hindrar man problemen från att bryta ut?
Angående problemet med barlastvattnet har man försökt att komma på en lösning för att
hindra eventuella sjukdomsspridningar. Det var att man skulle byta vattnet ute till havs
istället för när fartygen närmar sig kusterna. Men sedan kom man på att det inte gav
någon positiv effekt, snarare tvärt om. För det första kom man fram till att det inte gick
att tömma barlastvattentankarna till 100 %.
Så hur mycket vatten man än tömde skulle det ändå kunna finnas parasiter och
bakterier kvar i tanken.
Och beroende på var fartyget befinner sig ute till havs när man tömmer ser ekosystemen
antagligen annorlunda ut efter den sträcka man åkt från starten till det att vattnet töms.
Vattnets salthalt och kvävehalt avgör bakteriernas förmåga att föröka sig mer eller
mindre. Så rent generellt går det inte att vara helt säker på att organismerna kan
spridas. Det bästa hade varit om man kunde hitta något att ersätta barlastvattnet med
som inte har samma trivsamma miljö för bakterier och dylikt som vattnet har.
Just nu pågår det mycket forskning så att man om några år ska kunna ha en lösning till
problemen som främmande arter skapar. Man vad vi människor kan göra för att förändra
är många saker. T.ex kan vi låta bli att tömma gammalt akvarievatten rakt ut i naturen,
eller kanske rent utav låta bli att ha akvarium hemma. Man kan och får inte ta in levande
organismer till Sverige om det inte är godkänt av länsstyrelsen. Man får inte heller på
något sätt starta upp odlingar av t.ex musslor eller fisk utan att få godkänt. Det är även
förbjudet att flytta fisk mellan olika områden p.g.a dess förmåga att förflytta parasiter och
sjukdomsframkallande organismer. Även utlandsresenärer uppmanas att inte ta hem
stenar och snäckor hem.
Forskare bör vara noggranna med fältexperiment eftersom att främmande arter har
förmågan att etablera sig, främst växter. Även om arten man experimenterar med inte
skulle klara sig ute i ”riktiga” naturen, är risken ändå stor att den kan ha fripassagerare
med sig. Därför bör man endast göra fältexperiment på arter som redan finns och är
vanliga i den naturen man befinner sig i där experimentet görs.
Internationella lösningar och avtal
Som det ser ut i dag har vi inget dokumenterat fall på att en främmande art har orsakat
stora problem i våra svenska vatten. Däremot är frågan kring främmande arter ett
internationellt problem som är ganska så nytt. Med hjälp av fältexperiment och forskning
i olika hav har man nu insett att det finns stora risker att detta kan bli ett stort problem i
framtiden. Därför har man startat globala konventioner där man internationellt ska kunna
komma överens om eventuella lösningar. I konventionen om biologisk mångfald har man
noga uppsikt över att vissa arter inte ska försvinna/bli för många. I
våtmarkskonventionen har man koll på arter som sprider sig lätt, t.ex alger eller andra
könlösa organismer. Man undersöker även våtmarker och grunda kustvatten.
Det finns även en konvention som kallas för havsrättskonventionen, det är en
konvention där man har ”delat upp” världshaven så att hela världen kan vara med och
nyttja, skydda och använda dess resurser.
CITES är den globala konventionen om den internationella handeln med
utrotningshotade djur och växter. CITES är en viktig konvention i detta sammanhang
eftersom att handeln innebär förflyttning av levande organismer.
Det finns även ett globalt avtal som kallas för SPS-avtalet där man har kommit överens
om att alla länder får ha egna regler om hantering av växter och djur för att på bästa sätt
undvika skadegörelse i naturen. FN står i stort centrum för dessa frågeställningar.
Internationell Forskning
Även om länderna i dagens läge är ganska så insatta i frågan om havets framtid finns
det fortfarande mycket kvar att lära, inte minst av varandra. Därför har man satsat på
internationell forskning så att man kan fylla varandras kunskapsluckor på bästa sätt
sedan fortsätta vidare.
Strategin bakom detta projekt är att man ska dela upp arbetet, så att olika
forskningsgrupper i hela världen forskar om olika saker. När man efter en tid kommit
fram till vad man nu kommer fram till, lägger man ihop sina arbeten och får en enda stor
samling av information som man sedan kan utveckla för att komma på en lösning.
Ur miljösynpunkt är det tänkt som så att man kartlägger och identifierar de främmande
arter man kan hitta vid sina kuster idag. På så sätt vet man vilka arter som kan orsaka
störst skada, varför vissa arter är mer invasiva än andra och att vi kan förstå hur
främmande arter kan etablera sig i en ny miljö så snabbt. Utifrån denna information kan
man tillverka en riskanalys för havets framtid så att det blir enklare att ta itu med
problemen.
Åtgärderna ska man tillsammans hitta på. Det kommer bland annat vara vad vi ska
ersätta barlastvatten med, hur vi kan hindra främmande arter från att etableras i nya
ekosystem, hitta eventuella bekämpningsmedel mot parasiter och
sjukdomsframkallande organismer som orsakar problemen. På så sätt kan vi kanske
hitta ett sätt att rädda världens hav.
Källor: www.frammandearter.se
Saga Jenninger