Olika perspektiv på orsakerna till kalla kriget
Jag som har satt samman den här texten heter Henrik Svensson och arbetar som
gymnasielärare. Du kan hitta denna text på min hemsida:
www.henriksvensson.info.se
Den här texten publicerades på hemsidan 2010-09-25.
Sida 1 av 10
Vad orsakade det kalla kriget? De forskare som klassificerades som s.k. traditionalister
dominerade fram till 1960-talets mitt då revisionisterna kom starkt. Under 1970-talet kom
postrevisionisterna. När ryska arkiv öppnades och nya källor blev tillgängliga för forskare i
början av 1990-talet gled debatten över något till traditionalisternas utgångspunkter.1
Vad är då skillnaden mellan dessa tre idéer om orsakerna till det kalla kriget?
Texten nedan är ett citat (men jag har lagt till rubriker i fetstil) från s. 17 – 18 i en bok av
Lundestad, Geir (1997). Öst, väst, nord, syd: huvuddrag i internationell politik 1945-1995. 3.,
[rev. och uppdaterade] uppl. Lund: Studentlitteratur.
Vem var ansvarig för det kalla kriget?
”Få, om ens någon, anser att hela ansvaret kan läggas på en enda part. Det rör sig trots allt om
ett samspel mellan flera aktörer. Traditionalisterna placerar emellertid huvudansvaret för det
kalla kriget hos Sovjetunionen. Revisionisterna lägger ansvaret på USA, medan
postrevisionisterna antingen inte uttalar sig nämnvärt om frågan eller framhåller de båda
ländernas gemensamma ansvar mer än vad de två andra riktningarna gör.”
Vilken var den mest aktiv parten under de första åren efter kriget?
”Skuldfrågan hänger intimt samman med analysen av vilken part som var mest aktiv under de
första efterkrigsaren. Traditionalisterna ser det som så att USA förde en passiv politik.
Washington lade vikten på internationellt samarbete inom organ som FN och försökte i viss
grad att medla mellan de två huvudfienderna, Storbritannien och Sovjetunionen.
Demobiliseringen av de väpnade styrkorna försiggick i rask takt. Först 1947, och då som svar
på den sovjetiska expansionen i Östeuropa, lade Washington om kursen. Trumandoktrinen
och Marshallplanen blev vändpunkterna.
Revisionisterna lägger fram en helt annan bild. Redan innan kriget var slut försökte USA
begränsa Sovjets och vänsterkrafternas inflytande runt om i världen. USA hade så omfattande
målsättningar att det också kom i konflikt med Storbritannien. För att nå sina mål använde
amerikanerna en rad olika verkningsmedel, alltifrån atombomben till lån och annat
ekonomiskt stöd. Sovjet betraktas som defensivt orienterat. I långa stycken var den sovjetiska
politiken i Östeuropa ett svar på amerikanska ambitioner i området.
Postrevisionisterna anser som revisionisterna att viktiga element inom amerikansk politik var
utformade redan före Trumandoktrinen och Marshallplanen. De är också överens om att USA
använde en rad olika medel för att främja sina intressen. Men de hävdar att revisionisterna i
allt för hög grad ser användningen av dessa medel som dikterade av antisovjetiska hänsyn. De
förnekar också att den sovjetiska politiken i Östeuropa kan ses som ett resultat av
amerikanska ambitioner.”
Vilka var de centrala drivkrafterna, i synnerhet i den amerikanska utrikespolitiken?
”När det gäller drivkrafterna i amerikansk politik framhäver traditionalisterna USA:s behov
att försvara sina och Västeuropas legitima säkerhetsintressen gentemot ett expansivt Sovjet.
Dessa säkerhetsintressen flyter samman med försvaret av de demokratiska rättigheterna.
1
Lundestad (1997, s. 16).
Sida 2 av 10
Revisionisterna ser däremot USA:s politik som i huvudsak dikterad av kapitalismens behov
och en grundläggande antikommunism.
Postrevisionisterna hävdar att alla dessa drivkrafter spelar en roll. De för också in en del nya,
t.ex. opinionens, kongressens och olika påtryckningsgruppers roll. Betoningen av faktorerna
varierar från författare till författare, men för postrevisionisterna är de ekonomiska
förhållandena mindre viktiga än för revisionisterna. Å andra sidan opponerar de sig när det
gäller traditionalisternas nästan totala avvisande av sådana drivkrafter i amerikansk politik.
Synen på drivkrafterna i Sovjets politik är inte i lika hög grad särskiljande som hållningen till
USA. Det finns dock en tendens till att traditionalisterna ser på Sovjets politik som motiverad
av ideologiskt-expansiva hänsyn, medan revisionistema lägger större vikt vid Sovjetstatens
säkerhetsbehov. Postrevisionisterna återigen vill betona mångfalden och understryker att den
ena typen av förklaringar inte behöver utesluta den andra.”
Sida 3 av 10
Här följer tre bilder. Vilken bild här till vilken teori om det kalla kriget? (facit längre fram)
Sida 4 av 10
Sida 5 av 10
Sida 6 av 10
Sida 7 av 10
Bilderna är hämtade från Håkan Danielssons, lärare i Lund, hemsida:
http://web.me.com/hakan_danielsson/Skola/nv2e/kallt_krig_kompendium.pdf
Danielsson skriver:
Bilden ovan illustrerar den traditionella teorin på ett utmärkt sätt. Stalin, i form av en orm,
visar sin aggressivitet gentemot Västeuropa i form av en flicka. Endast den amerikanska
jägare (han har en tidning med texten US News i handen) kan medsitt gevär rädda situationen.
Om vi ska illustrera den revisionistiska teorin så kan nedanstående bild vara ett bra exempel.
Just denna bild visar påamerikanska aggressivitet i form av deras atomvapensprängningar på
atollen Bikini. Men geten, med texten ”Humanity” kan också tolkas som att det är det
amerikanska maktspråket som är aggressivt, inte Sovjet. Även denna bild är tecknad av
engelske illustratören Illingworth.
Bilden nedan är en utmärkt illustration till denna misstro. På bilden möts den amerikanske
utrikesministern Marshall med sin sovjetiske motsvarighet, Molotov. I misstroendets
spegelbild är det istället Truman och Stalin som uppträder hotfullt motvarandra. Den engelske
utrikesministern Beevor, som kanske kan representera hela Europa, har blivit gisslan i denna
supermaktsduell.
Sida 8 av 10
Två texter men tre teorier om det kalla krigets orsaker (traditionalister, revisionisterna, tillhör
postrevisionisterna). Till vilken teori hör texterna?
Trumandoktrinen som krigsförklaring av Fleming
”Den 9 oktober (1944) föreslog Churchill Stalin, att Ryssland skulle få 90% inflytande i
Rumänien, andra länder 10%, 75% i Bulgarien, andra 25%. I Grekland skulle Storbritannien
få 90% inflytande, andra länder 10%. I Ungern och Jugoslavien skulle inflytandet delas 5050. Ingenting sades om att denna delning skulle vara tidsbegränsad.
Stalin accepterade detta förslag utan ett ord.[…] Han höll sig lojalt till överenskommelsen
med Churchill och han kunde knappast ha trott, att avtalen i Jalta skulle leda till en brytning
mellan de allierade så snart kriget var över. […] Vad som gjorde en konflikt oundviklig var att
Truman blev presidentjust vid krigsslutet. Han avsåg att uppfylla Roosevelts åtaganden till
punkt och pricka och att av Stalin fordra, att han skulle hålla sina löften, bl a det om fria val i
Östeuropa. […] Emellertid var Trumans metoder vitt skilda från Roosevelts och Hulls.
Han (utrikesminister Hull) hävdade, att vi måste vara tåliga och överseende. 'Vi kan inte klara
upp våra inbördes motsättningar genom hotelser.' ”
Till den fria världens försvar av Bailey
"När kriget slutade 1945 med skrällen från atombomben, hyste amerikanarna fortfarande stark
sympati för sina tappra ryska allierade. […] Men Kreml slog brutalt undan Amerikas
utsträckta hand, antagligen därför att ett samarbete med den kapitalistiska världen skulle
försena den kommunistiska världsrevolutionen. […] Rysslands försvarare har gjort gällande,
att Ryssland vände sig mot Amerika därför att Amerika först vände sig mot Ryssland. […]
Den nakna sanningen är, att i mitten av mars 1945 - en månad före presidentens död - övertog
Sovjetunionen klart och tydligt Polen och Rumänien som satellitstater, svikande sina
högtidliga löften på Jalta. Roosevelt dog medveten om, eller starkt misstänkande, att han
misslyckats i sitt jättelika hasardspel att vända Stalins sinne från hans farliga ideal, med
vänliga ord och 'lend lease'-politikens frikostighet. De ryska ledarna […] hade skickligt fört
amerikanarna bakom ljuset, vilka i sin tur var benägna att lura sig själva.”
Sida 9 av 10
Fleming liknar en revisionist
Bailey liknar en traditionalist
Textutdragen är hämtade ifrån s. 361 i
Brolin, Per-Erik, Holmberg, Åke & Dannert, Leif (1984). Historiens huvudlinjer: historia för
gymnasieskolan. Stockholm: Almqvist & Wiksell läromedel
Sida 10 av 10
