SPRÅKDEPRIVATION

Hälsa och samhälle
SPRÅKDEPRIVATION
EN LITTERATURSTUDIE OM SPRÅKETS
BETYDELSE FÖR DÖVA OCH
HÖRSELSKADADE
Ann Elisabeth Axelsson Brakstad
Språkdeprivation
EN LITTERATURSTUDIE OM SPRÅKETS
BETYDELSE FÖR DÖVA OCH
HÖRSELSKADADE
ANN ELISABETH AXELSSON BRAKSTAD
Axelsson Brakstad, A. Språkdeprivation En litteraturstudie om språkets betydelse
för döva och hörselskadade konsekvenserna av att ha ett språk. Examensarbete i
Socialt Arbete 15 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för
socionomutbildningen, 2012.
Språkets betydelse för människans utveckling är viktig för individens utveckling.
Språket ger oss möjligheten till en god kognitiv förmåga och vägleder oss fram till
vår identitet och personlighet. Genom språket uttrycker vi vem vi är och vad vi
vill. Men vad händer om språket inte blir en självklarhet och om vi inte får
tillgång till det? Den här studien handlar om vilken betydelse språket har för döva,
hörselskadade och personer med cochleaimplantat och vad som händer om de inte
får tillgång till det språk de är i behov av.
Nyckelord: Cochleaimplantat, Döva, Dövkultur, Glickman, Språkdeprivation,
Språkets betydelse
LANGUAGEDEPRIVATION
A LITERATURE STUDY ON THE IMPORTANCE OF
LANGUAGE FOR DEAF PEOPLE AND HEARING
IMPAIRES
Axelsson Brakstad, A. Language deprivation A literature study on the importance
of language for deaf people and hearing impairs. Degree Project, 15 Credit Points
in Social Work. Malmö University: Health and society, Department of Social
work, 2012.
Importance of language in human development is important for the individuals.
The language allows us to good cognitive performance, and guides us to our
identity and personality. Through language we express who we are and what we
want. But what if the language doesn’t become a matter of course and if we do not
have access to it? This study deals with the role of language to deaf, hearing
impaired and people with cochlear implants and what happens if they do not have
access to the language they need.
Keywords: Cochlear implantats, Deaf, Deaf culture, Glickman, Langueage
deprivation, Importance of language
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ....................................................................................................... 1
1.1 Disposition ..................................................................................................... 1
2. PROBLEMFORMULERING .............................................................................. 2
3. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR .............................................................. 3
4. BAKGRUND ....................................................................................................... 3
4.1 Dövkultur ....................................................................................................... 3
4.1.1 Kultur ...................................................................................................... 3
4.1.2 Dövkultur ................................................................................................ 4
4.2 Språkets betydelse och utveckling ................................................................. 6
4.2.1 Språkets betydelse................................................................................... 6
4.2.2 Språkutveckling ...................................................................................... 7
4.2.3 Personlig påverkan .................................................................................. 8
4.2.4 Språkdeprivation och offentlig påverkan ................................................ 9
4.3 Teckenspråk ................................................................................................. 10
4.4 Språklagen ................................................................................................... 11
4.5 Tvåspråkighet............................................................................................... 11
5. METOD OCH MATERIAL .............................................................................. 12
5.1 Litteratursökning .......................................................................................... 12
5.2 Inklusions- och exklusionskriterier .............................................................. 13
5.3 Metoddiskussion .......................................................................................... 13
6. INLEDANDE DISKUSSION............................................................................ 14
6.1 Kommunikationsteori .................................................................................. 14
7. RESULTAT ....................................................................................................... 15
7.1 Språkets betydelse för individen och kulturen ............................................. 16
7.1.1 Språk och kognition .............................................................................. 16
7.1.2 Döva och språk ..................................................................................... 17
7.2 Språkdeprivationens för betydelse och påverkan för individen privat
respektive i samhället......................................................................................... 17
7.2.1 Konsekvenserna .................................................................................... 17
7.2.2 Kultur och språk.................................................................................... 18
7.3 Fördelar och nackdelar med tvåspråkighet .................................................. 19
7.3.1 Tvåspråkighet – fördelar och konsekvenser ......................................... 19
7.4 Resultatdiskussion ....................................................................................... 20
7.4.1 Språkdeprivation i samhället ................................................................ 20
7.4.2 Språkdeprivation och individen ............................................................ 21
7.4.3 Kommunikation mellan barn och föräldrar .......................................... 21
7.4.4 Tvåspråkighet........................................................................................ 22
7.4.5 Dövkulturen .......................................................................................... 23
7.4.6 Författarens förhållningssätt ................................................................. 23
8. SLUTORD ......................................................................................................... 23
9. Källhänvisningar ................................................................................................ 25
9.1 Internetreferenser ......................................................................................... 26
1. INLEDNING
When my whole family sat down at the dinner table
There was always a lot to eat from corner to corner
There was always a conversation between forks and spoons
There was always a conversation between glasses and cups
There was always a conversation between napkins
There were always empty plates and empty bowls
But the knife that laid between them all
From mouth to ear
From mouth to eye
Cut me off
(Stemalu/Curtis Robbins, 2002)
Dikten ovan beskriver en form av ett utanförskap som många döva känner när de
lever i en värld där ingen förstår dem eller deras sätt att kommunicera på. Att sitta
runt ett bord och inte kunna kommunicera med sin familj är vardag för många
döva som är ensamma med sin funktionsnedsättning i sin familj, där känslan av
delaktighet aldrig är fullständig. Vad händer med de döva som är uppväxta i en
familj, där teckenspråket aldrig har fått en självklar plats?
Den här uppsatsen är gjord som en litteraturstudie och har fokus på språkets
betydelse för döva individer. Under författarens verksamhetsförlagda utbildning
(VFU) på Region Skånes Hörsel- och Dövenhet kom författaren att arbeta runt
döva och kom därmed i kontakt med den problematik som finns kring dövas
språkutveckling. Begreppet språkdeprivation är inte allmänt känt i samhället, men
de som är väl insatta i dövkultur och har goda språkkunskaper i svenskt
teckenspråk ser tydligt att det finns ett problem för många döva.
Språksvårigheter är idag ett av kännetecknen för att ha drabbats av en psykisk
funktionsnedsättning, vilket är problematiskt för många döva. En döv individ som
en gång besökte socialtjänsten blev bedömd som utvecklingsstörd när det snarare
handlade om problem att uttrycka sig för att personen aldrig fått någon
språkstimulans alls. Vilka konsekvenser leder språkdeprivationen till i den dövas
vardag i det officiella samhället, respektive privatlivet?
1.1 Disposition
Upplägget av den här studien är delvis inspirerad av Fribergs (2006) upplägg för
en litteraturstudie med tillhörande rubriker. Dock har detta modererats något av
författaren då det skapat ett bättre flöde i den här studien. Uppsatsens inledning
berör ämnet som studien behandlar för att sedan övergå i ett dispositionsavsnitt.
Därefter följer problemformulering, syfte och frågeställningar. Dessa avsnitt följs
av bakgrundsavsnittet som ger en överblick över dövas historia och kultur, men
som även tar upp tidigare forskning gällande språkets betydelse och utveckling
samt vilken påverkan språket har. Vidare förs en redogörelse för teckenspråket,
språklagar och tvåspråkighet. Efter bakgrundsavsnittet kommer metodavsnittet
som redogör för valet av metod för den här studien samt en redovisning för hur
materialinsamlingen gjorts. Avsnittet följs av en metoddiskussion där författaren
förhåller sig kritisk och diskuterar valet av metod och vad som kunde gjorts
1
annorlunda. Den inledande diskussionen behandlar teori som används för att
stödja empirin som används. Resultatdelen redovisar vad som framkommit inom
ämnet, uppdelat i olika teman som inspirerats utifrån frågeställningarna.
Resultatet övergår sedan i en resultatdiskussion där författaren är kritisk till
resultatet där också en diskussion kring författarens eget förhållningssätt och
påverkan på resultatet förs. Studien avrundas med författarens slutord där
resultatets betydelse diskuteras.
2. PROBLEMFORMULERING
Den här uppsatsens ämnesval påverkades av författarens egna erfarenheter av att
leva med en hörselskada. Erfarenheterna av att kommunicera med hörande
människor såväl som erfarenheter med döva har haft ett stort personligt värde för
författaren av denna uppsats. Under åren har kommunikationens värde visat sig
vara oerhört viktig och därför är det intressant att forska mer om kommunikation
och vad språket har för nytta respektive svårigheterna är för individer med
annorlunda förutsättningar. Vilken betydelse har därmed språket?
Att vara döv eller hörselskadad innebär att helt eller delvis sakna förmågan att
kunna höra. Orsakerna till hörselskador och dövhet kan vara många, men det finns
även de fall där det inte finns någon förklaring till funktionsnedsättningen. Det
kan vara ärftligt/medfött, bero på bullerskador eller uppstå genom sjukdomar som
satt sig på hörselorganen samt av åldersmässiga orsaker.
Med hörselnedsättningen påverkas även en del av den vardagliga
kommunikationen på ett sätt som har en stor inverkan på individen. För den
hörselskadade kan det bli svårt att hänga med i samtal beroende på kontexten och
för döva är det bästa språket att kommunicera med teckenspråket. De sistnämnda
lämnas därmed helt utanför det verbala språkets gemenskap.
Enligt språklagen (2009:600) ska den som är döv eller gravt hörselskadad lära sig
teckenspråk och döva skall dessutom tillgodogöra sig den skrivna svenskan för att
kunna tillgodogöra sig själva i samhället. Hur påverkar
kommunikationsbarriärerna och hörselskadorna den enskilde individen?
Att kunna uttrycka sig själv genom sitt språk är en av de grundläggande
mänskliga rättigheterna och en självklarhet för människan. I de fall där
individerna har svårt att uttrycka sig finns det ofta bakomliggande orsaker och
därmed ställs det ofta en diagnos, i form av språkstörningar eller språkdeprivation.
Språket är också viktigt för bedömningen av psykiska sjukdomar och enligt
Glickman (2009) blir många döva diagnostiserade med olika typer av psykiska
eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar Systemet med att använda språket
som bedömningsmall passar dåligt med de döva som har språksvårigheter. Hur
kommer det sig? Därmed kan även frågan om vilka förutsättningar som döva har
både privat och i det offentliga samhället ställas, utifrån sina språkkunskaper och
samhällets förväntningar.
Men vad händer med de hörselskadade som är i behov av teckenspråk men som
inte får möjlighet att lära sig eller använda det? Och vad händer med de som föds
döva om inte blir exponerade för teckenspråk, trots att det är deras enda
kommunikationssätt?
2
3. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet med den här uppsatsen är att genom en litteraturstudie undersöka vad som
enligt forskningen anser vara vikten av att ha ett språk och vilka konsekvenserna
blir om enskilda individer eller grupper saknar ett första språk. Målet är att kunna
bidra till en ökad kunskap, till socialarbetare och lärare, om språkets betydelse.
Syftet är även att förmedla kunskap om vilka konsekvenser som finns vid brister
på språk, för att göra det möjligt att hjälpa dem som har behov av stöd och hjälp
att uttrycka sig på andra sätt. Avgränsningen i den här studien har dragits till att
endast behandla den döva delen av befolkningen, även om ett visst mått av att
sträcka sig generellt krävs.
Frågeställningarna som skall besvaras i den här uppsatsen är följande:
-
Hur beskrivs språkets betydelse för individer och för kulturer?
Hur diskuteras det om språkdeprivationens betydelse för individen privat
och i samhället?
Hur resonerar litteraturen runt att man som döv är språkdepriverad?
Hur beskriver litteraturen fördelarna och nackdelarna med tvåspråkighet
vad häller döva/hörselskadade/CI-opererade?
4. BAKGRUND
Detta avsnitt är upplagt för att först redogöra för kulturbegreppet för att sedan
avgränsa det till dövkultur. Vidare redogörs det för språkets betydelse och
utveckling, både för individen privat och offentligt. Till sist redovisas information
om teckenspråk och om Sveriges inställning till språk genom språklagen samt
slutligen en kort genomgång av tvåspråkighet.
4.1 Dövkultur
4.1.1 Kultur
Kultur är något som är svårt att definiera eftersom begreppet kan ses ur många
perspektiv. Leigh (2009) beskriver bland annat kultur som ett fenomen som
uppstår genom gemensamma normer, värderingar och trosuppfattningar. Kamali
(2007) menar att kultur har olika betydelse beroende på vilket perspektiv som
används för att vinkla begreppet på. Utifrån ett antropologiskt perspektiv är kultur
definierat som levnadssätten från de gamla urbefolkningarna som lever kvar
medan det strukturalistiska perspektivet snarare anser att kultur uppstår genom det
sociala livet. Precis som Leigh (2009) skrev ovan så är kultur en blandning av de
perspektiven hon nämnde. Det strukturella perspektivet som Kamali (2007)
nämner handlar om att kultur är något för sig själv, men att det kommer i uttryck i
den enskilda individen samt i det gemensamma sociala samhället. Kamali (2007)
nämner även att grupptillhörighet till en kultur är kontextrelaterad och relationell
vilket innebär att det kulturaliserade jaget skapas från det som individen jämför
sig med.
3
4.1.2 Dövkultur
Dövkultur myntades som begrepp först 1982 (Reagan 1995) och är något som
skulle kräva flera sidor av den här studien att förtydliga. På grund av både tid- och
platsbrist så kommer genomgången inte bli så lång, men de centrala delarna om
döva och deras historia redovisas nedan. Genomgången inleds först med en
historisk tillbakablick om döva och sedan övergår förklaringen i en
definitionsdiskussion om begreppet kultur.
Det svenska teckenspråket blev ett officiellt erkänt språk av den svenska
riksdagen först år 1981 (Göransson 1995). I och med det erkännandet räknas idag
teckenspråket som ett av de minoritetsspråk som finns bevarade i Sverige,
förutom till exempel samiska.
Döva i Sverige har under lång tid varit en diskriminerad grupp. Tidigare delades
döva in olika typer av grupper, de som kunde tala hade mer rättigheter än de som
betraktades som dövstumma1. Den grekiske filosofen Aristoteles ansåg att döva
inte kunde prata överhuvudtaget vilket sedan motbevisades av en munk som
började undervisa döva barn i Spanien. Döva som inte kunde prata var
omyndigförklarade och hade inga rättigheter. Kunde de prata så fick de vissa
rättigheter, som till exempel arvsrätt (Göransson 1995).
Skolundervisningen av döva barn var under en lång tid en diskussionsfråga där
åsikterna var delade. Vissa ansåg att teckenspråket var viktigt och teckenspråket
ansågs jämlikt med varje lands eget officiella språk. Andra gick på oralismens, det
talade språkets, linje och vid en kongress i Milano 1880 beslutades det att dövas
undervisning skulle bedrivas genom det talade språket, att använda teckenspråket
var förbjudet (Göransson 1995). Fram till Milanokongressen var
skolundervisningen i Sverige inriktad på att använda teckenkommunikationen då
Manillaskolan, Sveriges första dövskola som grundades i Stockholm 1809 ansåg
att den metoden var bäst. Målet var redan då att döva skulle lära sig svenska
utöver teckenspråket för att kunna lära sig att läsa och uttrycka sig i skrift. När
beslutet om att undervisningen skulle ske med det talade språket kom, var det ett
stort slag mot skolorna och mot den döva gruppen och återigen påbörjades
kampen för en teckenspråkig skolgång. Teckenspråkets erkännande 1981 blev en
stor seger och döva har undervisats helt på teckenspråk sedan dess.
Grundskoleutbildningen är förlängd med ett år men skolgången följer i regel
Skolverkets kriterier och mål för skolgången, med undantag i ett fåtal ämnen. Ett
av de stora målen är dock att döva skall bli tvåspråkiga för att bli självständiga i
det svenska samhället (Göransson 1995).
Sedan döva länge varit en förtryckt grupp där hörande fört deras talan utan att
fråga de omtalade vad de vill, så har föreningslivet blivit viktigt för många döva.
Under oralismens tid blev det viktigt för döva att kunna samlas för att kämpa för
sina rättigheter, men föreningarna blev även det enda forum där döva kunde
uttrycka sig själva med teckenspråk. Sveriges Dövas Riksförbund och andra
1
Ordet dövstum avskaffades redan på 1950-talet då det inte längre ansågs vara relevant. Dövas
möjligheter till att tala har ingenting med dövheten att göra men de använder det sällan då det
kan kännas obekvämt att tala eftersom de inte själva hör hur de låter. Döva uttrycker sig istället
genom sitt visuella språk, teckenspråket och det är deras sätt att uttrycka sig på (Sveriges Dövas
Riksförbund 2012a)
4
föreningar som Hörselskadades Riksförbund arbetar politiskt och kämpar än i dag
för dövas rättigheter och deras rätt att påverka (Göransson 1995).
Irene Leigh (2009) nämner också att det är den enskildes individuella kontakt med
kulturen som gör att en individ omges av en kultur. Barn som till exempel lever
ensam i en familj med hörande individer blir först insatt i den hörande kulturen
eftersom det är där individen lever i. När individen senare kommer till skolan och
träffar andra döva, till exempel lärare eller andra elever som föds i döva familjer
så blir de även insatta i den döva kulturen. Däremot påverkas graden av
tillhörighet i gruppen av vilka gränser som finns i den döva kulturen och hur
kulturen uppfattar den enskilde individen om man tillåts vara delaktig i
gemenskapen eller inte. Att vara delaktig i två kulturella världar (döv-hörande)
beskriver Leigh (2009) som att vara bikulturell.
Den kulturella gruppens sammansättning beror enligt Hylland-Eriksen (1999) på
det sociala samhällets normer och värderingar gentemot den aktuella gruppen.
Dövkulturen som ett exempel är en relativt stark grupp där sammansättningen och
gemenskapen påverkats av hur samhället under lång tid har förtryckt den döva
gruppen bland annat genom oralismen. Utsattheten gjorde att gruppen vände sig
till varandra istället och därför är sammanhållningen så viktig, än idag (Göransson
1995).
Dövas ställning i samhället har inte alltid varit starkt. Timothy Reagan (1995)
beskriver att hörande traditionellt sett ofta ansett döva som oförmögna på grund
av deras förlust av hörsel samt att omgivningen i regel tyckt synd om dem. Döva
spärrades in på mentalsjukhus och fick inte använda teckenspråk i skolan
(Sveriges Dövas Riksförbund 2012-05-12) Döva ses ofta av samhället som
funktionsnedsatta och en grupp som många tycker synd om, framförallt för att de
saknar hörsel. Själva anser de sig dock inte vara funktionsnedsatta alls, utan som
en språklig minoritet i samhället som lever utifrån sina förutsättningar (Göransson
1995, SoU 2003:12, Reagan 1995).
Döva kan ses på två sätt både ur ett medicinskt och ur ett sociokulturellt
perspektiv då de väljer att se sig som en språklig minoritetsgrupp. Det medicinska
perspektivet vill göra döva så hörande som möjligt, till exempel genom
cochleaimplantat. Ett sådant implantat förkortas som CI (författarens anm.) och är
ett hjälpmedel vars syfte är att ge svårt hörselskadade och döva möjlighet att
kunna höra, om en vanlig hörapparat inte fungerar. Implantatet består av en inre
del och en yttre del. Den inre delen, en stimuleringselektrod, opereras in precis
under huden bakom örat för att sedan kopplas med en liten tråd till hörsnäckan
vilken fungerar som en mottagare. Den yttre delen ser ut som en hörapparat och
som kallas för ljudprocessor. Detta implantat fungerar som ett eget elektroniskt
fält som skapar ett digitalt ljud, vilket blir hörseln. Resultatet av implantatet
varierar (CI – sektionen, 2010).
Det andra perspektivet handlar om de kulturella döva som istället kämpar för sin
sak och för samtal med politiker och andra som kan anpassa samhället efter
gruppen istället. Man skiljer också på olika typer av döva, de som är födda och
uppvuxna som döva, de som blivit döva av sjukdom, hörselskadade som blivit
döva, alternativt att åldern sett till att hörseln förlorats (Reagan 1995)
5
Det absolut främsta som kännetecknar den döva kulturen är språket. Döva anser
sig vara en subkulturell, lingvistisk grupp, en minoritet som själva kämpar för sina
egna rättigheter. Språket är tecknet på solidaritet och ett tydligt bevis på att de
tillhör en grupp där kommunikation enbart sker genom det korrekta teckenspråket.
Språket räknar de dock som en tillgång och inte som ett kommunikationsmedel
(SDR, ”Dövkultur”, 2012) Genom språket har döva även erfarenheter som stärkt
dem gemensamt som grupp, där som tidigare nämnts diskrimineringen i skolan är
en sådan (a a).
En annan aspekt som är av relevant för dövkulturen är att de har gemensamma
normer om hur de ska bete sig och uttrycka sig. De har ett annorlunda mönster
gällande ögonkontakt (ögonen är viktig för teckenspråket, författarens anm.)
fysisk kontakt och sätt att uttrycka sig (Reagan 1995). Döva drar sig inte för att
kramas, peka på varandra eller säga att någon är tjock, vilket kan verka konstigt
för hörande.
Dövkulturen gäller inte bara för dem som är döva även om det låter så. Språket är
en av de viktigaste grundpelarna för att utmärka gruppen så är det inte allt.
Däremot så använder de språket som slags bedömningsmall, om de som beter sig
som för ”hörande”, oftast de som blivit döva på senare år, har ett försvenskat
språk som kan medföra kommunikationshinder och därmed räknas de inte in
(Reagan 1995). Men hörande får möjlighet att vara delaktiga i den döva kulturen,
bland annat om man är ett barn till döva föräldrar, som får teckenspråk som första
språk och är uppväxt med dövkulturen.
4.2 Språkets betydelse och utveckling
4.2.1 Språkets betydelse
Enligt flera forskare är språket ett av de absolut viktigaste verktygen för
människans utveckling. Genom språket kan människor kommunicera med
varandra och därmed utvecklas. (SOU 2003:12). Språket är ett av de bärande
elementen i relationen med andra människor och det är i det sociala samspelet
mellan varandra som vi utvecklas kognitivt, känslomässigt och socialt. Enligt en
statlig offentlig utredning (SOU 2003:12) angående språkets betydelse för både
hörande och döva barn formas människans identitet genom att de har tillägnat sig
ett språk. Språket används även som ett verktyg för att förmedla kultur, både
genom att man lever i sin egen kultur och få möjlighet att få uttryck för den, men
kultur tillämpar man sig också genom att ta den till sig genom exempelvis böcker
(a a).
Martinsen m.fl. (1999) för också en diskussion om språket betydelse för den
kognitiva förmågan och åsikterna är tudelade. En av förklaringarna hävdar att
språket visst har betydelse för den kognitiva förmågan eftersom det är språket som
skapar vår uppfattning av verkligheten och därmed kan förstå den. Martinsen (a a)
hävdar därför att språket är den avgörande faktorn som bestämmer människans
kognitiva utveckling. Den andra förklaringen går emot den första radikalt
eftersom de hävdar att det finns bevis för att även de som är funktionsnedsatta
likväl kan ha ett fullständigt språk. Till exempel har de som diagnosisteras med
Aspergers syndrom ofta en hög nivå på deras språk. Den sista förklaringen som
ges är att språket och kognitiv förmåga inte är beroende av varandra i botten, men
att de i slutändan är beroende av varandra gemensamt för den individuella
utvecklingen (a a).
6
Även Irene Leigh (2009) menar att språket är av relevans, oavsett om man pratar
med döva eller hörselskadade, då kommunikation och hur man kommunicerar är
avgörande relationer. Kommunikationen mellan andra och hur man själv upplever
den påverkar även den enskildes identitet, vilken kommer till uttryck beroende på
vilket sammanhang som förs med andra.
4.2.2 Språkutveckling
Enligt Håkansson (1998) påbörjas barnens språkutveckling enligt samma mönster,
oavsett vilket språk de börjar tala med. Barns språkutveckling går från att ha ett
obegripligt joller till att de tar efter sina föräldrars ordbruk, i enstaka ord.
Utvecklingen sker från att ha ett joller som är mer gurglande till att leda fram till
mer stavelser, exempelvis ”dadadada” (Håkansson 1998, s 20) Språket forstätter
sedan med att barnet bygger upp ett ordförråd och försöker sedan placera dessa
ord i meningar. Däremot är det svårt att lära sig alla stavelser som ska till när man
ska ljuda bokstäverna, vilket senare tillhör finjusteringar i språket som kommer i
senare skeden. Grammatik är även en del av den fortsatta utvecklingen av språket,
som fortsätter i skolans värld senare (a a).
Språkutvecklingen sker enligt Lotta Andersson (2002) genom interaktionen
mellan barn och vuxna. Barnet förbereds redan tidigt på att kommunikation är
något man gör med sin förälder. Spädbarnet kommunicerar genom skriket och
senare under det första året använder sig av ögonkontakt och pekningar för att få
fram vad barnet vill. Utvecklingen av barnets språk börjar som ovan förklarat
genom ett joller som sedan utvecklas till ord. Barnet behöver i sin
kunskapsvandring genom språket lära sig saker i förhållande till symboler och
kontext – de lär sig genom synen. Föräldern som ordar något visar senare fram en
lampa, docka eller en boll som barnet sedan upprepar och tar till sig. Den visuella
betydelsen för språket förstärks sedan forskning kommit fram till att blinda barn
har en senare språkutveckling (a a).
Samspelet mellan barn och vuxna blir viktigt även när barnet börjar bli större. Vid
barnens språkinlärning styrs inlärningen till stor del av den vuxna och beroende på
nivån på den vuxnas kommunikationsmönster påverkar den barnens benägenhet
att lära sig (Andersson 2002). För att gynna utvecklingen av barnets språk är det
viktigt att hålla sig på barnens nivå, dels för att de ska förstå vad man pratar om
men också för att stimulera barnen att fortsätta prata. Språkstilarna kan vara
många men enligt Andersson (2002) är det optimala att samtala runt någonting
som intresserar barnet och att man ”/…/ fånga upp, bekräftar, upprätthåller och
vidareutvecklar samtalet” (a a s, 41).
När barnet kommer utanför sin hemmiljö exponeras de för andra individer, vilket
kan bli problematiskt. Barn har en otrolig förmåga att anpassa sig till varandra och
utvecklas den vägen. Under den viktiga perioden av barnens språkutveckling är
det viktigt att vuxna som interagerar runt barnet måste ha en social kompetens
(Nettelbladt & Salameh 2007). Det innebär att man har en förmåga att anpassa sig
till barnets nivå och förutsättningar, något som främjar social interaktion. Enligt
Andersson (2002) påverkar barnets kultur i form av värderingar och normer
möjligheterna att bygga på sitt språk.
Språkutvecklingen hos barn som är döva eller har andra funktionshinder kan
verka mer problematisk efter som förutsättningarna hos barnet är annorlunda än
hos dem som är hörande. En av orsakerna som Lotta Andersson (2002) nämner är
7
att föräldrarna till barnen fokuserar på att barnen inte kan och att de istället fyller i
på de ställen där barnens gensvar går förlorad. Barnen stimuleras inte själva av att
försöka och därmed försvinner barnens nyfikenhet och interaktion. Hos de med ett
multihandikapp blir kommunikationssvårigheterna fler eftersom barnen signalerar
på flera sätt samtidigt, vilket kan vara svårt för mottagaren att förstå (a a) (se
avsnitt 6). Däremot har döva barn (beroende på om de stimuleras korrekt,
författarens anm.) jämlik språkutveckling som hörande barn, där de faktiskt
utvecklar sin kommunikation snabbare (a a).
Oavsett språk behöver barn stimulering i sin språkutveckling för att kunna
utveckla det. Andersson (2002) påpekar att barnens kommunikationsutveckling
påverkas av dess egna möjligheter beroende på graden av eventuella
funktionsnedsättningar samt vilka förutsättningar som finns i deras omgivande
miljö. Enligt SOU rapporten om teckenspråkets ställning (2003:12) är det
problematiskt för döva barn till hörande föräldrar att lära sig sitt språk. Orsaken
till detta är att föräldrarna inte har erfarenhet inom teckenspråk sedan tidigare och
inte heller haft någon kännedom om barnets dövhet och därmed lär sig föräldrarna
språket samtidigt som deras barn skall lära sig. Negativt är också att det tar tid för
föräldrarna att lära sig språket och att grammatisk korrekthet försvinner (a a).
Understimulering av språk återkommer i avsnittet om personlig påverkan (se 2.3)
Enligt Nettelbladt (2007) är det dock inte bara hemmiljön som kan hindra/gynna
språkutvecklingen utan även att trygga och stabila relationer som påverkar.
4.2.3 Personlig påverkan
Språkets betydelse för den enskilda individen är oerhört viktig. Genom vårt språk
har vi en interaktion med andra människor (Lundsbye, 2010). Genom att ha en
kommunikation med andra så kan vi förmedla vad vi känner och tänker och får på
så vis samhörighet med andra.
Unga Hörselskadade verkar för att barn som är hörselskadade ska få tillgång till
två språk, det vill säga både sitt första språk svenskan, men också möjligheter till
teckenspråk. De menar att hörselskadade måste kunna välja språk utifrån vilken
kontext de befinner sig i. Möjligheter till kommunikation när hörseln inte räcker
till menar de är viktigt för en känsla av delaktighet, vilket också påverkar
självkänslan (Unga Hörselskadade, uå).
Språkets betydelse för döva individer menar Richler (2007) också är av relevans
för deras utsatthet. Döva har genom tiderna varit utsatta för dubbel diskriminering
då de först och främst var döva och i tillägg till detta inte fick använda de enda
språk de kunde använda sig av. Teckenspråket är det enda sättet som döva blir
stimulerade kommunikationsmässigt och kan få en bra levnadsstandard med.
Att inte få tillgång till språk påverkar även den individuellas möjlighet till en
kultur. I de fall där föräldrarna inte har någon kunskap om döva/hörselskadade är
det svårt att veta vilka deras behov är (SOU 2003:12).
Döva och hörselskadades behov i samhället är en stor del av den dövas identitet.
Att möta en annan kultur och inte vara en del av den kan vara problematisk.
Peretti och Austin (1980) talar om subkulturer (en mindre kultur inom den större
kulturen, författarens anm) och hur barn påverkas av skolgång tillsammans med
barn som har gemensam skola med majoritetskulturella barn. Dessa barn får i stor
omfattning problem i skolan och räknas ner i värde av det gemensamma
samhället. De talar bland annat om låg självuppfattning och en minskad kognitiv
8
förmåga. (Glickman 2009). Artikeln belyser en form av kulturell deprivation
(cultural deprivation, se sökorden), vilket också kan relateras till den
språkdeprivation barn kan få som är uppväxta i en miljö utan en god, språklig
stimulering. Som en konsekvens av lite språkstimulering kan individen få svåra
sociala problem samt en osäkerhet och svårigheter i framtida yrken. Att ha en
språklig deprivation kan enligt författaren (Glickman 2009) resultera i en nedsatt
kognitiv förmåga, beteendestörningar, ångest- och emotionella problem samt
personlighetsstörningar.
4.2.4 Språkdeprivation och offentlig påverkan
Betydelsen av att kunna ha ett andra språk som de döva förväntas ha leder till att
de kan ha en kommunikation med människor som de möter ute i den andra
kulturen, det hörande samhället.
Begreppet språkdeprivation som ovan har berörts något definieras enligt
Nationalencyklopedin (2012 sökord deprivation) som en konsekvens av en
understimulering av något som har en ”väsentlig betydelse för människans
utveckling” (a a). Nationalencyklopedins definition berör bara ordet deprivation,
men sätter man språk före kan man ganska snabbt konstatera att förmågan vi här
som är understimulerat enligt definitionen ovan är språket. Glickman (2009)
diskuterar begreppet utifrån ett medicinskt perspektiv i sin bok, utan någon tydlig
förklaring på begreppet, därmed valdes Nationalencyklopedins definition.
Språkdeprivation är ett begrepp som är svårt att definiera men Sanjay Gulati
(2007) menar att det är en social konsekvens som uppstår i form av att barn blir
understimulerade genom språket. Döva barn och vuxna, särskilt de som är födda i
utvecklingsländerna är diagnostiserade med språkdeprivation på grund av att de
inte blivit exponerade för ett lämpligt språk att kommunicera med. Orsakerna till
detta kan bero på okunskaper om teckenspråk hos föräldrarna, att möjligheter till
att lära sig språket inte finns samt att teckenspråket kanske inte är accepterat i det
land man kommer ifrån. Språkdeprivationen som en social konsekvens handlar
enligt Gulati om att den individuella utvecklingen som barnet får genom
språkbruket går förlorad när det inte går att kommunicera med varandra. I de fall
där teckenspråket inte finns för det döva barnet kommunicerar man istället med
gester och kroppsspråk. Gulati (2007) menar att detta gestuella
kommunikationssättet inte är tillräckligt eftersom det inte finns någon grammatik.
Konsekvenserna för barnets kognitiva utveckling och förmåga varierar därför
beroende på när man faktiskt exponeras för ett grammatiskt teckenspråk (till
exempel i skolåldern). Barnets intellektuella förmåga behöver dock inte ha
påverkats på alla plan eftersom man till exempel inte behöver kunna ett språk för
att veta hur man skall titta när man ska korsa en väg. Däremot riskerar de barn
som är språkdepriverade att gå miste om mycket information och kunskap som
andra barn får då de obehindrat kan ställa tusentals frågor till människor i sin
omgivning och därmed fortsätta utvecklas.
Glickman (2012) diskuterar också språkdeprivation och enligt honom kan man
känna igen språkdeprivation hos individer genom följande kriterier: Medfödd
dövhet eller att hörseln förloras före talet ger sig till känna, att barnet inte
stimuleras med teckenspråk, att man inte talar sitt bästa språk flytande, att ha svårt
att uttrycka sig eller förstå andra samt att man har beteendemässiga eller sociala
störningar och inte har någon psykisk sjukdom (Glickman 2009:334)
9
Glickman diskuterar dövas ökade utsatthet i relation till diagnosisteringar av
psykiatriska sjukdomar och jämförde dessa med hörandes diagnosantal. Studierna
som genomförts visade att döva i större regel oftare får en diagnos med
psykiatriska sjukdomar. Problematiken ligger i språkdeprivationens fångenskap.
Vid utredning av psykotisk eller en psykiatrisk sjukdom är språktester ofta en
indikation på att någonting är fel. Döva som växt upp med en dålig
språkstimulering får svårare att utveckla ett skrivet språk som komplement för att
klara sig i samhället. Problematiken som Glickman (2009) för i sina diskussioner
om de många döva som får fel diagnos handlar om okunskap hos personalen som
skall diagnostisera patienterna. Dels så har de inga kunskaper om döva, dövkultur
eller teckenspråk och då tolkningen inte fungerar så vill de sakkunniga istället
använda sig av papper och penna – vilket i sin tur inte faller väl ut. Döva som inte
har ett fullgott språk uttrycker sig inte heller i språk särskilt bra. Payne (2002)
menar dock att det är av vikt att ta reda på kontexten till varför språket är nedsatt
innan en bedömning av sjukdom görs, då det kan finnas flera faktorer som
påverkat den nedsatta språknivån. Paynes resonemang gäller för alla, inte bara för
döva.
En annan faktor som påverkar döva i en negativ riktning är användningen av
teckenspråkstolkar som behövs i de fall där utredarna inte kan teckenspråk. I USA
finns det tolkar som är utbildade inom mental hälsa (författarens översättning),
men tolkarna är bara utbildade i att översätta samtalet rakt av och har man ingen
kunskap i psykiatri riskerar samtalet med tolk därmed att förödande för den döva
eftersom ingen har kunskap om en eventuell språkdeprivation hos den döve. Det
absolut största problemet är dock, vilket man fokuserar på när det gäller hörande,
är att se till att patienten till en början har förstått frågan, vilket inte alls är
självklart vid samtal med en språkdepriverad person.
4.3 Teckenspråk
Teckenspråket är döva och hörselskadades kommunikationssätt och räknas för
döva som deras första språk. Teckenspråkets historia är lång och som nämnts i
avsnittet om dövkultur (se 2.1) har det inte alltid varit tillåtet att använda
teckenspråk. Språket blev först erkänt i Sverige den 14 maj 1981 (Göransson
1995). Teckenspråkets ställning har förstärkts och idag räknas teckenspråket som
ett minoritetsspråk likvärdigt till det svenska språket, som är huvudspråket i vårt
land. Teckenspråket är precis som övriga språk ett nationellt språk och inte ett
internationellt, det vill säga det inte är likadant i alla länder där teckenspråk
används.
Teckenspråket jämförs med det svenska språket eftersom språken, trots skillnader,
är strukturellt uppbyggda på liknande sätt. Språken har ett ordförråd som följer
svenskan och så har det en grammatik (SOU 2006:29). Glickman (2009)
understryker dock att även om språken är uppbygga på en grammatisk bas, skiljer
sig teckenspråkets och svenskans grammatik sig åt. Det är alltså
sammansättningen och meningsbyggnaderna som kan skilja på sig (SOU
2006:29).
Teckenspråket är ett visuellt språk som uppfattas med synen och som talas med
händerna. Ofta används båda händerna, men de behöver inte vara aktiva samtidigt
(SOU:2006:29). Språket stöds också av kroppsspråket och genom ansiktsuttryck
och att till exempel använda ögonbrynen (höja och sänka dem) kan man visa om
10
det är ett påstående eller en fråga som förmedlas. Hela kroppen kommer till
användning när man talar teckenspråket.
4.4 Språklagen
1 juli 2009 infördes en ny lag i Sverige som reglerar rättigheterna till svenska och
andra minoritetsspråk. Lagen reglerar att alla som bor i Sverige skall ha tillgång
till det svenska språket. Samhället har även ett ansvar att stärka minoritetsspråken
i vårt land (Språk för alla – förslag till språklag, prop. 2008/09:153). FN:s
konvention om medborgerliga och politiska rättigheter reglerar att staten har ett
ansvar för människors kulturella liv och ansvara för att deras identitet bevaras
(Rättigheter för nationella minoriteter, 2012). Enligt Språklagen (2009:600) 14§
punkt 2 skall ” den som är döv eller hörselskadad och den som av andra skäl har
behov av teckenspråk ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska
teckenspråket”. I 5 § regleras det att svenska är det huvudsakliga språket och att
alla som bor här ska ha tillgång till i det svenska samhället. Denna tillgång kan
ske genom bland annat språkundervisning.
4.5 Tvåspråkighet
Att vara tvåspråkig definieras enligt Bialystok (2001) att en individ behärskar två
språk till fullo och har resurser nog att använda dem i en situation som kräver
något av språket. Vanligtvis räknas personer som tvåspråkiga när de lär sig två
helt skilda språk med olika meningsbyggnader och betydelser. Man betonar dock
att det går att vara tvåspråkig även när språken är uppbyggda på samma principer,
som till exempel engelska och det amerikanska teckenspråket, ASL. Bialystok
beskriver problematiken med att definiera vem som är tvåspråkig, då avgörandet
om hur mycket av språket en person måste kunna behärska för att kunna kalla sig
flerspråkig kan vara svår.
I Sverige beslutades det i en integrationsutredning i början på 1980 – talet, precis
innan det svenska teckenspråket blev ett erkänt officiellt språk, att alla döva barn
även måste lära sig det svenska språket för att kunna klara sig i det svenska
samhället när situationerna kräver det. I och med detta ska döva barn lära sig både
svenska och teckenspråk i skolan och blir därmed också tvåspråkiga enligt
definitionen ovan (Sveriges Dövas Riksförbund 2012b).
I Sverige har intresseorganisationerna för de med dövhet och hörselskador kämpat
för att även ge hörselskadade en möjlighet till att lära sig teckenspråk som en
möjlig kommunikationsform. Språklagen som lagstadgades 2009 (se ovan)
hävdade hörselskadades möjligheter till teckenspråk. Enligt bland annat Unga
hörselskadade (årtal saknas) som var en av de drivande i frågan så skulle
teckenspråk ge möjlighet till en ökad livskvalitet i vardagen. Att vara tvåspråkig
och få teckenspråket redan i tidig ålder ger många hörselskadade möjligheter att
vara delaktiga i sitt vardagliga liv när teknik inte är tillräcklig. Många
vardagssituationer utspelar sig också i stimmiga eller högljudda miljöer, vilket gör
att det kan vara skönt att kunna växla språk när situationen kräver det (Unga
Hörselskadade, årtal saknas)
Maria Midbøe (2011) har i sin rapport gått på samma linje och fastslagit vikten av
att ge barn som har cochleaimplantat möjlighet att så fort som möjligt utveckla sin
kommunikation och ges möjlighet till båda språken. Orsaken är att resultaten av är
individuella och att det, trots noggranna tester inte är säkert att implantatet
fungerar. Fokus inom hörselvården är inrutade på en habiliterande verksamhet där
11
det talade språket kommer först och därmed riskerar teckenspråket att väljas bort
och enbart tillämpas om situationen verkligen kräver det.
5. METOD OCH MATERIAL
Avsnittet tenderar här att redovisa tillvägagångssättet för uppsatsens
materialinsamling. Sökandet efter litteratur och vilken litteratur som valts ut
redovisas i skilda avsnitt. Uppsatsens upplägg bygger upplägg bygger på en
metodbok, ”Dags för uppsats – Vägledning för litteraturbaserade
examensarbeten!”, gjord av Febe Friberg (2006). Alla huvudrubriker som finns
med i boken tas upp, med enskilda undantag, vilket tas upp senare i
metoddiskussionen.
5.1 Litteratursökning
Språkdeprivation och döva är ett område som det inte forskats mycket om i
Sverige, vilket påverkade sökningsmöjligheterna här. Därför har internationell
litteratur varit nödvändigt att användas för att uppfylla uppsatsens syfte.
När sökandet till denna litteraturstudie påbörjades söktes främst material som
författaren visste fanns angående ämnet. I samband med den verksamhetsförlagda
utbildning som författaren gjort fanns det kännedom om två böcker som
behandlade just språkdeprivationen. Av den orsaken påbörjades sökningen efter
den litteraturen först, vilket gjordes genom Libris.
Litteratursökningen fortsatte med hjälp av nyckelord som ansågs vara av relevans
för uppsatsen. Dessa var language deprivation, language dysfluency, Glickman,
bilingualism, tvåspråkighet, språkdeprivation, språkets betydelse, deaf, döva,
Glickman.
När sökningarna gjordes på respektive sökord enskilt eller i kombinationer blev
sökningen utvidgad med andra sökord i resultatet. I de fall där ovanstående
nyckelord fanns med öppnades länkar och abstract lästes och här kunde andra
sökord som till exempel cultural deprivation ansågs vara av relevans för
uppsatsen.
Utöver sökningen i databaser har även andra studier som behandlat ämnet
studerats och sökorden, som till exempel cochleaimplantat resulterade i
Maria Midbøe’s uppsats. Genom att titta på andra uppsatser har författaren även
fått tillgång till annan litteratur i form av böcker och propositioner som använts i
denna studie.
Utöver ovan nämnt har det även med hjälp av Libris och Malmö Högskolas
enskilda biblioteksbas Vega efterforskats böcker om döva och tvåspråkighet.
Informationsmaterial ifrån intresseorganisationerna för döva och hörselskadade
(Sveriges Dövas Riksförbund, Unga Hörselskadade) har används.
För informationen om teckenspråk som belyses i bakgrunden har författaren
använt sig av material som hänvisats av Sveriges Dövas riksförbund. Författaren
anser att föreningarnas material fyller ett syfte och är relevant för att svara på
uppsatsens syfte och frågeställningar. Det är av den anledningen deras främsta
uppgift att tillvara ta deras medlemmars intresse och rättigheter.
12
Sökningarna resulterade i totalt elva böcker, varav kulturböckerna användes för
definitioner och två andra böcker för att redogöra för kommunikationsteorin.
Glickmans bok lästes igenom och relevanta delar av boken valdes ut enligt de
underrubriker som skapats under uppsatsens gång. I vissa böcker användes bara
enskilda kapitel som svarade till uppsatsens syfte, till exempel kapitel som
handlade om språkutveckling och kognitiv förmåga. I övrigt användes även tre
vetenskapliga studier samt två internationella tidskriftsartiklar. Även två statliga
offentliga utredningar samt informationsmaterial från intresseorganisationerna
runt döva och hörselskadade valdes ut.
5.2 Inklusions- och exklusionskriterier
Alla resultat som var av intresse för syftet med den här studien lästes med hjälp av
abstract och huruvida de ansågs relevanta för syftet så blev de inkluderade
respektive exkluderade. Materialets relevans begränsades studiens syfte och
frågeställningar där döva, kultur och språk varit teman.
Med hjälp av sökorden lästes först titeln på varje resultat och om det var av
intresse lästes även abstract för dessa resultat. Om ett abstract uppfyllde
författarens fortsatta intresse kontrollerades tillgängligheten av materialet. Artiklar
som inte fanns tillgängliga via Malmö Högskolas betalningsfria fulltext valdes
bort. Även under bearbetningen av materialet valdes flera artiklar bort då de trots
allt inte uppfyllde uppsatsens syfte då författaren ansåg att artikeln hade fel fokus
och inte var överförbart till den här studien.
Beträffande materialet som består av böcker gjordes sökningar via Libris och
Vega med hjälp av sökorden. De böcker som fanns möjliga att tillgå och titlar som
verkade intressanta för författaren antecknades och undersöktes närmare i
bokhyllorna. Materialet valdes sedan ut med hjälp av böckernas
innehållsförteckningar och i vissa fall även inledningarna. Böcker, förutom
Glickmans bok, som inte fanns tillgängliga på Malmö Högskola valdes bort på
grund av tidsaspekten. Neil Glickmans bok fanns endast tillgänglig på ett
bibliotek i Stockholm och därmed gjordes ett undantag. Irene Leighs bok
inkluderades i uppsatsen då den dels motsvarade uppsatsen syfte samt att den
rekommenderades av insatta inom uppsatsens ämne.
5.3 Metoddiskussion
I det här avsnittet om metoddiskussion diskuteras studiens val av metod och hur
det valet kan ha påverkat studiens resultat. Även resonemang om hur andra
metoder skulle kunna vara av relevans för studiens förs nedan.
Författarens val att genomföra den här studien som en litteraturstudie visade sig
bli mer problematisk än vad som var tänkt från början. En av huvudorsakerna till
detta är att forskningen om döva i Sverige är snäv och att forskning runt döva inte
alls är speciellt utbredd. Litteratursökningen tog mycket tid och det var svårt att
hitta litteratur som passade den här uppsatsens syfte, speciellt med tanke på att
sökorden enskilt gav ett stort resultat, men att kombinationer av dem gav ett
mindre resultat. Även om skillnaderna i resultaten var stora så var det fortfarande
svårt att snäva av sökningen till enbart döva. Resultatet blev att även generell
forskning om funktionsnedsättningar och andra kulturer fick användas. Problemen
att söka information bekräftade dock bilden att forskning runt döva och
hörselskadade krävs och framförallt runt språkdiskussionerna.
13
Litteratursökningarna gjordes enbart i två databaser som enligt Malmö Högskolas
databasregister skulle handla om språkpsykologi. Orsaken till att författaren valde
just de databaserna gjordes då studien i stor utsträckning skulle behandla språket
och dess konsekvenser för döva. Resultatet skulle möjligtvis kunna bli annorlunda
och bredare om sökningarna gjordes i andra databaser, som till exempel
behandlade psykologi.
Valet av metoden är också en relevant fråga efter att ha arbetat enligt den här
formen av studie. Anledningen till att litteraturstudien valdes var dels på grund av
att författaren hade uppfattningen om att själva begreppet språkdeprivation, som
var utgångspunkten i litteratursökningen inte var allmänt känd i Sverige. Därmed
ansåg författaren att det skulle bli problematiskt att finna informanter som kunde
hjälpa till att fylla syftet. Däremot är dövenheten på Region Skåne väl insatt i
begreppet och det var även där författaren fick kännedom om vilken problematik
som finns. Valet att inte göra en kvalitativ/kvantitativ uppsats med intervjuer som
metod föll bort då författaren ansågs sig själv ha relationer till eventuella
informanter på Dövenheten, vilket enligt författaren uppfattades enligt
forskningsetiska skäl vara opassande. Kvale (2009) menar dock att en sådan
relation till informanten kan resultera i mer information än vad informanten tänkt
delge sig av. Dessutom slipper författaren arbetet med att skaffa sig en förtrolig
intervjusituation sedan parterna i uppsatsen redan har en relation till varandra.
Däremot inser författaren efter att ha arbetat med uppsatsen att det hade varit
lämpligt med en litteraturstudie kombinerad med intervjuinformanter för att
förstärka vetenskapen med praktiken. Professionellas syn på problematiken hade
eventuellt också varit värdefull i bemärkelsen att författaren kunde ha fått andra
perspektiv i materialet och resonerat runt saken på ett sätt som författaren kan ha
förbisett eller inte fokuserat tillräckligt på. Resultatet kan helt klart ha blivit
annorlunda om studien istället blivit en kvalitativ forskningsstudie.
Däremot kan valet av metod återigen ha bidragit till att redovisa vilket behov av
forskning som finns runt både ämnet men även för den studerade gruppen,
nämligen döva.
Utöver sökningarna och valet av metod anser författaren dock att uppsatsens
upplägg är av relevans för forskningens syfte. Även om det finns en medvetenhet
om att metodavsnittet är långt så är det av relevans för den stora okunskap som
råder om döva i sig att berätta om språket och om dövkulturen.
6. INLEDANDE DISKUSSION
Syftet med detta avsnitt är att redogöra för den teori som i resultatdelen kommer
att användas för att relatera till empirin som finns. Avsnittet har fått namnet
inledande diskussion då Friberg (2006) inte nämner något teoretiskt avsnitt, men
också då det som framkommit i bakgrunden kan anses som teori har författaren
valt att skilja på teorin genom detta avsnitt.
6.1 Kommunikationsteori
Språket är för människan ett viktigt verktyg i interaktionen mellan varandra.
Enligt Lundsbye (2010) används kommunikation för att förmedla våra känslor,
tankar och andra budskap till varandra i sociala samspel. Relationen mellan en
14
individ påverkas av hur väl interaktionen fungerar. Detta kallas för
kommunikationsteori. Kommunikation kan ske på olika sätt både genom ett talat
språk, med ord (verbal kommunikation) eller i form av till exempel kroppsspråk,
blickar eller mimik (icke verbal kommunikation). För att kommunikationen skall
kunna fungera måste det finnas någon som kommunicerar respektive någon som
ska ta emot kommunikationen (sändare och mottagare).
Kommunikationsteorin är enligt Michael Payne (2002) mycket användbart i flera
håll i det sociala arbetet då kommunikationen påverkar flera av våra bärande
funktioner. Det individuella jaget kommer i uttryck i form av attityder och
personlighet beroende på hur man kommunicerar, men det påverkar även våra
kognitiva förmågor.
Payne (2005) menar att personligheten hos individen visar sig i allt vi gör, men att
allt vi gör är ett resultat för hur vi har kommunicerat och uppfattat varandra. Ett
aggressivt beteende kan vara ett tecken på att urvalet av information ser olika ut
hos individerna eller att kommunikationen helt enkelt inte fungerat. Av den
anledningen är det därför viktigt att undersöka och tar reda på bakgrund och
kontexter i kommunikationer i utredningar om beteenden som kan vara av en
destruktiv form.
Genom att kommunicera så som Lundsbye (2010) har beskrivit det i form av
mottagare och sändare påverkas mänskliga relationer baserat på hur
kommunikationen fungerar. I ett samtal förs ständigt en kommunikation mellan
parterna som ingår i det genom både ett uttalat, och ett kroppsligt språk och
genom dessa kommunikationsformer tar parterna emot information som de måste
bearbeta. Bearbetningen av kommunikationen kallas för en selektiv perception
(Lundsbye 2010, Payne 2002) och innebär att en person sorterar bort vad som är
relevant för han eller henne. Alla människor har inre regler för hur vi förhåller oss
till informationen som vi får till oss, men många har problem med sin
kommunikation då de uppfattar informationen på felaktiga sätt eller att sortera
kommunikationen för vad som är relevant. Individer som dessutom har en
språkbarriär att förhålla sig till kan få större besvär (a a). Det är här som
dysfunktionalitet i relationerna blir ett problem.
Enligt Payne kan även kultur ha en påverkan på relation och
kommunikationsregler. En grupps gemensamma ”/…/ miljö, kultur och
kommunikation/../” (Payne 2002, s 233) påverkar relationerna vidare i mötet med
andra människor och kan i sin tur anammas av den. På så sätt skapas en form av
cirkel och skapar nya kulturer.
Människors sätt att kommunicera påverkas även av relationerna som de
interagerar inom. Varje grupp och individ har egna kommunikationsmönster och
regler för hur kommunikationen skall gå till. Dessa mönster kan sprida sig vidare
till andra grupper och skapa beteende som blir något av ett kulturellt mönster för
de som gör likadant (Payne 2002).
7. RESULTAT
Den här delen av studien presenteras enligt frågeställningarna, men med
underrubriker för de centrala temana som uppstått under bearbetningen av studien.
15
Dessa är, språk och kognition, konsekvenser, kultur och språk, samt för - och
nackdelar med tvåspråkighet. Alla delarna i uppsatsen hör på olika sätt ihop med
varandra och därmed kan de flyta ihop något. Resultatdelen avslutas med en
resultatdiskussion där valet av själva resultatet diskuteras.
7.1 Språkets betydelse för individen och kulturen
7.1.1 Språk och kognition
Det övergripande ämnet för den här uppsatsen har handlat om språkets betydelse
och meningarna om dessa är många. Diskussionen som förs ovan angående
språkets betydelse för den enskilde individen är tudelad. Flera forskare har hävdat
att språket är viktigt för individers välbefinnande och självvärdering. Orsakerna
till detta är att språket används som verktyg i sociala relationer samtidigt som
språket också medverkar till att utveckla individens kognitiva förmåga (2002).
Martinsen (1999) tar upp tre olika perspektiv på språket och kognitionens
samarbete med varandra. En av förklaringarna är att kognitionen och språk inte är
knutna till varandra men att det åt andra sidan inte går att utesluta att de två
verktygen samspelar. Vidare fann Martinsen inte heller att funktionsnedsatta
personer behöver ha språksvårigheter på grund av deras funktionsnedsättning.
Precis som Andersson (2002) menar så är det viktigt att föräldrarna förbiser
barnens funktionsnedsättningar och ger barnet en chans att svara på förälderns
prat för att ge det möjlighet att utvecklas. Neil Glickman (2009) resonerar i sin
bok att döva som inte fått någon språklig stimulering i utvecklingsfasen, den
tidigare delen av uppväxten får betydande svårigheter senare. Har man inte
förmågan att kommunicera på ett språk flytande så blir det svårare att tillägna sig
ett till. Samtidigt vill staten att döva ska undervisas i två språk för att klara kraven
i samhället (SOU 2003:12, Språklagen). Rimligheten med språkkravet för de döva
kan ifrågasättas då svårigheterna för personer med språkdeprivation eller
språkstörningar redan har problem med sitt första språk. Därmed blir det svårt att
tillägna sig ytterligare ett språk och frustration hos individen med aggressivitet
och ångest kan bli ett faktum.
Enligt den kommunikationsteori (Lundsbye 2010, Payne 2005) som beskrevs i
den inledande diskussionen är ett samtal beroende av att det finns både en sändare
och en mottagare i konversationen för att en interaktion skall fungera. Enligt
Lundsbye (2010) bör samtalet utgöras av ett talat språk (i den här studien kan det
talande språket också vara teckenspråk) som kompletteras med kroppsspråk,
gester och ögonkontakt med den personen som samtalet förs med. Beroende på
hur den andra personen har förmåga att ta till sig språket ges respons till svar som
enligt Andersson (2002) öppnar för fortsatta möjligheter till och stimulering av
samtalet. Andersson menar att det krävs tålamod i ett samtal och ha en så kallad
turtagning för att samtalet skall ha en intressant nivå för båda parter. I barnets
utveckling av språk är det därför viktigt att ger barnet en möjlighet att enligt
Lundsbye kunna vara en mottagare och sändare i samtalet på samma gång så att
barnet eller den man kommunicerar med upprätthåller en nivå på samtalet som
alla parter finner intressant.
Ögonen och synen är enligt flera forskare viktig för språkutvecklingen. Andersson
(2002) beskriver hur föräldern till barnet uttalar ett ord samtidigt som han eller
hon pekar på det man pratar om för att barnet skall få någonting att relatera till
och skapa en kontext kring. Forskning har visat att blinda barn har en senare
talutveckling och förstärker därmed antagandet om att synen är viktig för
utveckling. Språkutvecklingen är inte bara beroende av syn och symboler utan
16
ögonen är viktiga även för den icke-kommunikativa delen av språket som
Lundsbye benämner det. Kommunikation förs ofta i ett samspel mellan
grammatiskt språk och genom kroppsspråket. Språket förstärks genom att man
använder sig av gester, ögonkontakt eller fysiska beröringar. Det icke-verbala
språket är viktigt för teckenspråket då man bland annat använder ansiktet i språket
för att visa att man ställer en fråga, till exempel genom att höja ögonbrynen (SOU
2006:29). Trots att kommunikation också innehåller en icke-verbal del är inte
ögonkontakt och gester tillräckligt för att ge de döva barnen en tillräcklig grund
för språkutvecklingen innan föräldrarna har lärt sig språket, något som kan ta tid.
Kommunikationen måsten enligt kommunikationsteorin ske både verbalt (tecknat)
och på ett icke-verbalt sätt (Payne, 2007, Lundsbye 2010).
7.1.2 Döva och språk
Dövas svårigheter att kommunicera med andra kan ha flera orsaker, men
Glickman (2009) talar framför allt om att språkdeprivationen är ett grundläggande
problem. Glickman talar bland annat om dövas svårigheter att uttrycka sig på sitt
första språk, men också svårigheter att inte kunna kommunicera på det skrivna
språket eftersom de kanske inte fått tillräckligt med ordförråd eller förstått
skrivspråkets grammatik. De personliga konsekvenserna för döva på grund av
detta är många. Döva kommunicerar bäst med synen och kroppsspråket, men när
det gäller skolgången så hamnar döva som inte kan sitt huvudspråk på efterkälken
då de också får betydande svårigheter med det svenska språket (SOU 2006:29).
Kommunikationen som förs med personer som har en funktionsnedsättning eller
språkstörning måste enligt Lotta Andersson (2002) anpassas till den enskilde
individens för att få ett meningsfullt samtal. Det kan handla om att inte prata med
ett avancerat språk, eller helt enkelt prata om något som intresserar mottagaren.
Enligt Payne (2002) så är det individen som avgör vilken information som
mottagaren får som är av relevans för honom eller henne själv. Är språket på en
obegriplig nivå för den som har språksvårigheter är risken stor för att det istället
blir missförstånd. På grund av detta anser Nettelbladt (2007) att människor som
kommunicerar med de som har språksvårigheter och en kognitiv nivå som är
lägre, bör ha en förmåga att anpassa sig till den man pratar med. Vid
kommunikationen med döva som lider av språkdeprivation så kan ett mer bildligt,
mimik- eller teaterliknande teckenspråk, vara lättare för mottagaren att ta till sig
än att använda ett grammatiskt korrekt språk. Detta skulle även vara en kunskap
som teckenspråkstolkarna som arbetar runt döva borde ha med i bakhuvudet i
arbetet (Glickman 2009).
7.2 Språkdeprivationens för betydelse och påverkan för individen
privat respektive i samhället
7.2.1 Konsekvenserna
Döva och hörselskadades språkutveckling följer den hörandes talutveckling om
individen blir rätt stimulerad (Andersson 2002). Döva föräldrar till döva barn är
vana att gestikulera och använda sig av hela sin kropp i kommunikationen med
barnen, vilket gör att interaktionen i kommunikationen kan komma igång tidigare
för döva barn (SOU 2006:29).
När ett barn föds utan hörsel in i en familj där en hörande kultur är självklar kan
miljön ha en klar effekt på barns språkutveckling. Nettelbladt (2007) hävdar även
att relationerna kan ha en avgörande del i barns utveckling. Även om föräldrarna
17
inte kan stimulera barnet kan barnets utveckling finns möjligheten att det ändå
påverkas i en positiv riktning om föräldrarna har en bra inställning till barnet och
dess behov. Föräldrar till barn som föds döva, som saknar grundläggande
kunskaper i teckenspråk bör omgående lära sig språket för att få en chans att ge
barnet en språkstimulering så tidigt som möjligt i livet (SOU 2003:12). Utan
teckenspråket är det svårt för föräldrarna att skapa en gemensam relation och
kommunikation till sitt barn (SOU 2006:29).
Lotta Andersson (2002) menar att dålig språkstimulering i barnens uppväxt tyder
på att föräldrar till barn med funktionsnedsättningar i många fall bara ser till
hindren och inte till deras möjligheter. Lundsbyes (2010) förklaring om hur
kommunikationen går till visar att kommunikation enbart kan ses som lyckad om
sändaren och mottagaren tolkar varandras dialog på det sätt där båda förstår
varandra. Barn inser tidigt att kommunikation är viktigt för att fram sin vilja, till
exempel genom olika sorters skrik, pekningar och ögonkontakt. Andersson (2002)
hänvisar dock till att barn som inte får möjlighet till att själva få tala om vad det
vill förlorar barnet sitt intresse för kommunikationen i de fall där föräldrarna tar
över. Av den anledningen är det också viktigt att föräldrarna och andra människor
som interagerar runt barn har en social kompetens för att veta hur man skall
kommunicera med människor för att främja dem på bästa sätt (a a).
Att inte ha ett språk menar Glickman (2009) kan vara betydande för den enskildes
sociala funktioner, till exempel att det leder till att individen blir tillbakadragen i
sitt sätt att vara. Individer som inte gynnas av språket kan drabbas av betydande
svårigheter med kognitiva funktionsnedsättningar, samt emotions- och andra
personlighetsstörningar. Bland annat kan det yttra sig i aggressivitet (SOU
2003:12). Glickman (2009) beskriver bland annat att personer med
beteendemässiga problem även har svårigheter med ångestkänslor, som kan vara
en reaktion på att de ofta känner sig missförstådda eller ständigt har en känsla av
att bli lurad. Peretti & Austin (1980) menar även att personer som lever under
majoriteten får negativa förväntningar och därmed anser att det är svårt att klara
av framtida yrken, vilket även språksvårigheter i sig kan sätta stopp för. Även
Payne (2002) menar att kommunikationen är ett viktigt redskap för att utveckla
den identitet och att svårigheter i kommunikationsmönstret kan leda till
dysfunktion för den enskilde individen.
7.2.2 Kultur och språk
Kultur är enligt forskarna som det hänvisas till i denna studie något som visar sig
genom normer, värderingar och trosuppfattningar som tar sig i uttryck i det
sociala livet. Men det är språket som är den viktigaste komponenten för att
upprätthålla en kultur och vidareföra den generation efter generation. Kamali
(2007) menar att vi uttrycker det genom vårt levnadssätt genom seder och
traditioner. Det är med språket vi uttrycker våra tankar och värderingar och enligt
Lundsbye (2010) är det viktigt att vi får uttrycka dem. Kultur får sitt uttryck även i
det skriftliga språket i form av böcker, musik men också i form av teater. Döva
har på senare tid skapat teckenspråksteater och musikaler, vilket uppskattas även
bland hörande.
Den döva gruppen har en stark dövkultur där just språket är den absolut viktigaste
delen. Döva har under en lång tid varit en nedvärderad grupp i samhället (Reagan
1995) och har en lång historia med diskriminering bakom sig. Språket har alltid
varit viktigt för döva, kunde de inte tala hade de inga rättigheter och
18
diskussionerna om teckenspråkets ställning i skolundervisningen var under en
lång tid omdiskuterad. Teckenspråket blev inte erkänt i Sverige förrän så sent som
för 31 år sedan och därmed är språket en viktig faktor för döva och deras
rättigheter och en viktig del för kulturen.
Leigh (2009) beskriver att deltagandet i en kultur också beror på hur gruppen
tolkar den enskilde individen. Döva som är uppväxta i en hörande kultur eller som
aldrig exponerats av en dövkultur kan bli ifrågasatta. Detta kan antas bero på att
döva vill bevara sin kultur och inte ta in individer som inte tror på den eller deras
värderingar, som till exempel att hörselskadade har en fot för mycket i den
”hörande” världen för att delta i den döva kulturen. Leigh (a a) menar att gruppen
själva skapar kulturella gränser utifrån deras normer och värderingar, men om
man saknar språket och inte kan uttrycka dem eller anses ha fel åsikter kan det bli
ett problem. Anledningen till att dövkulturen känner sig hotad av språket kan bero
på den historia som gruppen har bakom sig. Språket var en viktig
bedömningspunkt för vilka rättigheter som döva skulle få och detta har länge varit
omdiskuterat (Göransson, 1995). Sjukvårdens synsätt på att man vill bota
funktionsnedsättningar, med bland annat cochleaimplantat och synen på att
talspråk går före teckenspråk bidrar till att döva vill behålla teckenspråkets
ställning. Därmed kan individer som inte kan teckenspråk ordentligt, till exempel
hörselskadade uteslutas. Kamali (2007) menade på att kulturtillhörighet påverkar
identiteten. Att inte få delta i en kultur som man själv identifierar sig med leder till
ett ytterligare utanförskap. Irene Leigh (2009) understryker dock att det finns de
döva som kan vara delaktiga i flera kulturer och må bra av det, vilket kallas för
bikulturalitet, det vill säga dubbelkulturell eller tvär/korskulturell. Men oavsett om
man har en fot i båda världarna kan det vara svårt att skaffa sig en identitet om
man inte känner full tillhörighet någonstans, där delaktighet enligt Midøe (2011)
kan viktig för identiteten.
Lundsbye (2010) menar att kommunikation är viktig för individerna då det bidrar
till att skapa en interaktion och delaktighet i samhället för individerna. Kamali
(2007) menade att kulturtillhörighet också är viktig för identiteten, men för döva
som inte har någon anknytning till dövkulturen kan identitetsarbetet ibland bli
svår. Döva barn till hörande föräldrar har ofta inte utsatts för någon exponering av
dövkulturen utan allt som oftast fått en kulturell tillhörighet till den hörande
världen. Individen som kanske är ensam döv kan på grund av språkbarriärerna få
svårt att känna tillhörighet någonstans. I skolåldern börjar döva barn ofta på
specialskolor och här exponeras de då för en annan kultur och kanske får en
känsla av delaktighet. Kamali (2007) understryker att språket är viktigt för att
kunna uttrycka sig och jämföra sig med andra och för de döva som dessutom har
språksvårigheter kanske jämförelsen inte alltid blir bra. Känslan av att vara
delaktig i en kultur påverkas därmed enligt vad Kamali sa av hur individer själva
relaterar sig till gruppen.
7.3 Fördelar och nackdelar med tvåspråkighet
7.3.1 Tvåspråkighet – fördelar och konsekvenser
Individuell identitet kan även för många hörselskadade, döva och CI-opererade ha
en koppling till språket. Integrationsutredningen som kom i början på 1980- talet
(Sveriges dövas riksförbund 2012a) och Språklagen (2009:600) öppnade
möjligheterna för att personer med hörselnedsättningar skulle få möjlighet att
utöver svenskan få lära sig teckenspråk, samt att döva skulle lära sig den skrivna
svenskan. Att kunna dessa två språk kallas enligt Bialystok (2010) att man är
19
tvåspråkig. För många öppnade detta möjligheterna att kunna kommunicera på
sina egna villkor och i olika situationer som kräver olika av individen. Enligt
Maria Midøe (2011) upplever många CI-opererade att det enbart finns fördelar
med att kunna fler språk då de kan växla mellan språken och samtidigt känna sig
delaktiga när de träffar andra människor. Unga Hörselskadade (uå) delar samma
uppfattning eftersom teckenspråk även ger en trygghet när tekniska hjälpmedel
inte räcker till. För dövas del är skrivna språket viktigt för deras möjligheter att
inkludera sig själva i det svenska samhället, både när det gäller utvecklingen i
skolan men också när teckenspråket inte räcker till. Däremot är det svårt för
många döva att lära sig svenskan eftersom de aldrig har fått tillgång till språket på
ett naturligt sätt, samtidigt som grammatiken i språken är annorlunda (SOU
2006:29). Glickman (2009) har också sett svårigheterna då diagnosställningar på
döva som gjorts med hjälp av kommunikation via papper och penna ofta lett till
beslut som inte varit till individernas fördel.
7.4 Resultatdiskussion
Nedan diskuteras resultatet i denna litteraturstudie i relation till studiens bakgrund
och syfte. Även författarens tankar om hur personliga erfarenheter inom ämnet kan ha
påverkat resultatet diskuteras.
7.4.1 Språkdeprivation i samhället
Studiens resultat visar att döva i stor utsträckning blir diagnostiserade felaktigt på
grund av okunskaperna om döva och hörselskadade och deras språk samt vilka
svårigheter språket kan medföra. Döva och hörselskadade skall vara tvåspråkiga,
men om man är språkdepriverad är det svårt för en enskild att lära sig två språk.
Glickman presenterade att man i undersökningsfaserna använder sig både av
teckenspråkstolkar samt av det skrivna språket om det förstnämnda inte skulle
fungera. Resultaten blir ofta förödande för den enskilde individen då de blir
stämplade med en allvarlig diagnos. Min analys av detta är att metoden för
diagnosisteringar inte fungerar. En trolig orsak till detta är enligt mig att allt för
stor vikt läggs vid språklig förmåga, där anpassning till den enskilde individen
uteblir i de fallen där språket är ett tydligt problem i ett utredande samtal. För att
förebygga felaktiga diagnoser hos enskilda individer bör andra metoder utarbetas
och att man bortser från språket i de fall där det finns tydliga språkbrister hos den
enskilde. Behandlande vårdavdelningar som arbetar med denna typ av
problematik måste tillföras kunskaper om döva, dövkultur samt kunskaper i/om
teckenspråk för att kunna skilja på vad sjukdom och språkdeprivation är.
Som ett led av okunskaperna gäller det också att, enligt flera av referenserna i den
här studien, se situationer ur sin helhet och kontext innan man gör en bedömning.
Inledningsvis i uppsatsen nämndes att en person som egentligen led av
språkdeprivation blev stämplad som utvecklingsstörd när sådant inte är fallet.
Språket är en viktig del av den enskilda individens utveckling och
identitetsbearbetning på många plan och framförallt kan den kognitiva förmågan
påverkas vid understimulering språkmässigt. Martinsen (1999) påpekade dock att
kognition och språk inte alls behövde hänga ihop, men andra författare har nämnt
att ett outvecklat språk leder till svårigheter i skolgången, samt att de också
påverkar utvecklingen på flera emotionella och beteendemässiga plan. Utifrån
Paynes (2002) synsätt om att språket är ett uttryck för dessa faktorer kan
understimulering av språket leda till aggressiva utbrott eller en lågbegåvning.
Båda delarna kan påverka diagnosställning av barnen om man inte reder ut varför
barnet har problem. Aggressivitet är ett av grundpelarna för till exempel ADHD.
20
Kommunikationsproblem kan också vara en av de bidragande faktorerna till
dysfunktionella relationer inom familjen som skapat osämja. Glickman (2009)
förespråkar också att man inte bör använda sig av skriftlig kommunikation när
viktiga bedömningar görs, då det finns en risk att den enskilda kompetensen i
språket inte är tillfredsställande för syftet. Exemplen kan vara många, men
uppsatsen har ändå visat att språket har en betydelse för individuella påfrestningar
som kan komma i uttryck på sätt som kan verka felaktiga för andra.
7.4.2 Språkdeprivation och individen
De individuella konsekvenserna av att ha en språkdeprivation har också varit en
central del i den här studien. Resultatet visade bland annat på individen kan få
svårigheter med personlighets-, emotions-, och beteendestörningar men att
konsekvenserna även kan leda till svårigheter till att skapa sociala relationer
eftersom kommunikationsmöjligheterna begränsas när integrationen enligt
kommunikationsteorin inte fungerar. Missförstånden som bildas skapas till stor
del av att en av parterna i kommunikationen skapar sig en väldigt skev bild av vad
som faktiskt är menat från den andra parten från början. Orsaken till detta kan
vara att den kognitiva förmågan är nedsatt och att den selektiva perceptionen som
Payne (2002) och Lundsbye (2010) diskuterar. En sådan situation kan tänkas leda
till ångestkänslor eftersom individen hela tiden blir missförstådd men också
utlopp i form av aggression eftersom det är svårigheter för individen att
kommunicera med andra.
Den individuella påverkan av språkdeprivationen resulterar också i en
övervägande risk för individen att få svårigheter med att identifiera sig med andra
då det är genom kommunikationen känslor, värderingar och andra saker som är av
relevans för individen uttrycks. Bemötandet gentemot individer som lider av
språkdeprivation bör därför enligt författarens funderingar utgöras av både
tålamod och social kompetens. Det gäller att ha en förmåga att studera helheten i
språket, både det verbala men också använda det icke-verbala som stöd där talet
inte alltid kommer till sin rätt. Andersson (2002) menade att turtagningen i
samtalet är viktigt samtidigt som man måste betona att man aldrig bör försöka
fylla i luckorna när individen får svårt att lyckas själv.
7.4.3 Kommunikation mellan barn och föräldrar
Studien har också visat att hörande föräldrar som får döva barn inte har någon
grundläggande kommunikationsstimulering eftersom föräldrarna inte är medvetna
om att barnet ska födas dövt, men också att föräldrarna lär sig teckenspråk i
samma takt som det döva barnet. Effekten av detta kan leda till en
språkdeprivation hos barnet, men att det inte nödvändigtvis inte bara är språket
som behöver påverka om barnet får problem vidare i livet. Martinsen (1999)
menar i sin teori att språk och kognition inte behöver höra samman med fortsatt
utveckling, men min uppfattning är att han diskuterar barn som inte har någon
hörselnedsättning. Detta kan innebära att barnen blir stimulerade språkmässigt
ändå, även om de inte ger uttryck för det eller tar det till sig. Men hur blir det då
med föräldrars interaktion med sina barn om kommunikationsteorin understryker
att en god kommunikation är ett resultat av verbal och icke-verbal kommunikation
samtidigt? Nettelbladt (2007) hävdade att det inte bara var miljön utan
relationerna till föräldrarna som också påverkade möjligheten till god utveckling.
Ett antagande av författaren baserat på personliga erfarenheter av döva som växt
upp i hörande familjer är att språkutvecklingen kanske inte är det relevanta, men
21
att uppmuntran att barnen får prova självt och familjerelationer kan jämna ut de
tidiga årens understimulering och inte alls påverka barnet senare i livet.
Vinklingen av den här studien gjordes utifrån materialet som framkom under
materialsökningen och under arbetets bearbetning kom funderingar på hur
resultatet hade påverkats om studien hade forskat i hur kommunikationen och
utvecklingen hos hörande barn till döva föräldrar (så kallade CODA, författarens
anm.) fungerar. Finns det någon omvänd språkdeprivation, att barnen istället får
problem med det talade språket eftersom teckenspråk är deras första språk? Hur
exponeras CODA- barnen för det talade språket och hur kan de utveckla det?
Frågorna är intressanta för en eventuell vidare forskning av den här uppsatsen.
Utfallet av resultatet hade förmodligen blivit mer tvåsidigt om en sådan fråga
diskuterats i den här studien.
7.4.4 Tvåspråkighet
Tvåspråkighet som det i den här studien beskrivs handlar det om att döva och
hörselskadade individer får möjligheter att tillägna sig ett andra språk i syfte om
att klara sig i situationer som kräver det. Döva studerar ett extra år i skolan för att
tillägna sig båda språken, medan det i regel bara är de hörselskadade och CIopererade barnen i specialskolorna som får möjlighet till att lära sig teckenspråk i
skolan. Andra hörselskadade som går i vanlig skola kan få möjlighet att lära sig
språket genom hörselvården, men i regel så är det föräldrarna som får den
möjligheten. Den här studien inleddes med en dikt om dövas utanförskap vid
matbordet där familjens eventuella bristande kommunikation till den döva bidrar
till en känsla av utanförskap. Unga Hörselskadade (uå) och Maria Midbøe (2011)
har påpekat att teckenspråk bidrar till att många hörselskadade känner sig
inkluderade vid användningen av båda språken eftersom de kunde välja språk
efter kontext. Till exempel så kunde teckenspråk vara bra att kunna när man
vistades i bullriga miljöer.
Tvåspråkigheten har enbart belysts i positiv anda men konsekvenserna av
tvåspråkigheten syns tydligt för döva, framförallt när det gäller deras
språkutveckling. Barn som redan har en nedsatt språkförmåga behöver
koncentrera sig på att lära sig sitt modersmål, varpå man kan fråga sig hur
relevant det egentligen är för de att lära sig både svenska och teckenspråk
samtidigt. Författaren till den här studien förstår argumenten för att använda
tvåspråkigheten, men man måste också fundera på hur man skall tillrättalägga
undervisningen för dem som har betydande problem. Teckenspråket och det
skrivna svenskan har olika grammatikuppbyggnad och för de som har en dålig
språkstimulering finns det också en risk för att ett ordförråd saknas. Glickman
(2009) menar att döva som inte kan tala teckenspråk flytande får svårare med det
skrivna språket och vetskapen om detta skulle kunna bidra till ångestkänslor
eftersom det är ytterligare ett kommunikationssätt där man blir missförstådd.
Även om det är praktiskt bra att ha ett skrivet språk i de miljöer i det hörande
samhället som teckenspråket så är frågan om det verkligen är värt det sista året i
skolan för att döva med språksvårigheter skall tillägna sig ännu ett språk, istället
för att fokusera på teckenspråket.
Även för hörselskadade kan den positivt omtalade tvåspråkigheten vara svår,
särskilt som man inte har möjlighet att lära sig teckenspråk, kanske för att man
blivit hörselskadad i sen ålder. Delaktigheten som här omtalas är svår att
22
tillgodogöra sig i exempelvis bullriga miljöer när man umgås med folk som inte
kan teckenspråk.
7.4.5 Dövkulturen
Uppsatsen har också behandlat och bearbetat dövkultur inom den ramen av en
beskrivning av vad dövkultur är och vilka konsekvenser som uppstår vid
språkstörningar eller försöken med att bota döva med så kallade
Cochleaimplantat. Det har varit problematiskt i uppsatsen att beskriva dövkultur
då begreppet delvis är så brett, men att det också var vanskligt att relatera just
språkdeprivationens påverkan på gruppen. Eventuellt skulle annat val av metod
eller annorlunda sökningar efter material gett en bättre bild av just av den biten.
Dövkulturen är dock av relevans för uppsatsen då det är en viktig bakgrund för att
förstå döva som grupp.
7.4.6 Författarens förhållningssätt
Författaren till den här studien har personlig anknytning till ämnet som här har
behandlats. Förutom den verksamhetsförlagda utbildningen som gjordes inom
området så har författaren själv en hörselnedsättning och goda kunskaper i
teckenspråket. Medvetenheten runt problematiken med det egna förhållningssättet
har varit en ständig inre kamp mot författaren själv för att inte redovisa några egna
tankar i resultatdelen. Författaren anser att strategin har fungerat och har så långt
det varit möjligt endast redovisat och diskuterat runt referensernas synsätt på
saken, även om egna funderingar dykt upp och varit föremål för diskussion dykt
upp under arbetets gång. Författarens funderingar har dock enbart lett till större
nyfikenhet och väckt frågor som kan användas i en senare studie.
8. SLUTORD
Den här studien har, trots svårigheterna med att dra specifika slutsatser bidragit
till att bevisa att språket har en stor betydelse för människor. Inte minst för
individernas välbefinnande och utveckling. Genom språket kommer människan
till uttryck och individualiserar sig själv, samtidigt som man skapar en identitet.
Språket är inte bara ett verktyg som används för att förmedla samtal med, utan det
är en så mycket större del. Konsekvenserna av att ha en språkstörning en större
utmaning, inte bara för att det är svårt att uttrycka sig själv utan att det på många
plan blir svårt för individen att skapa en meningsfull världsbild och en tro på sig
själv. För det framtida yrket som socionom har det också varit meningsfullt att få
en inblick i hur man skall bemöta individer som lider av en språkstörning för att få
fram det bästa resultatet i behandlingsarbetet eller mötet med individerna.
Resultatet av den här forskningen visar också att behovet av forskning om döva
och hörselskadade generellt men även att vidare forskning om språkdeprivation är
viktig. Även om svårigheterna med den här studien har varit många har det ändå
varit värt slitet på grund av lärdomarna och nyttan med ny forskning. För vidare
forskning utifrån den här studien skulle det vara intressant att studera hur
språkutvecklingen för hörande barn till döva föräldrar fungerar, men också hur
man skulle kunna göra för att förebygga språkdeprivation. Även tvåspråkigheten
som annars belysts så positivt kan, som i resultatdiskussionen diskuterats påverka
döva mycket. Det är av intresse och nyfikenhet också intressant att vid ett senare
23
tillfälle undersöka hur tvåspråkigheten påverkar döva och hur detta problem
tillvaratas och tillrättaläggs.
24
9. Källhänvisningar
Andersson, Lotta (2002) Interpersonell kommunikation – En studie av elever med
hörselnedsättning i särskolan Forskarutbildningen i pedagogik, Malmö Högskola
Bialystok, Ellen (2001) Bilingualism in Development – Language, Literacy &
cognition Cambrigde University Press
Eriksen, Thomas Hylland (1999) Kulturterrorismen: en uppgörelse med tanken
om kulturell renhet Nora: Nya Doxa
Friberg, Febe (2006) Dags för uppsats – Vägledning för litteraturbaserade
arbeten Studentlitteratur
Glickman, Neil (2009) Cognitive-Behavioral Therapy for Deaf and Hearing
Pearsons with Language and Learning Challenges Routledge, New York
Glickman Neil & Gulati Sanjay (red), (2007) Mental Health Care of Deaf People
New Jersey: Lawrence Erlbaum Associates Inc.
Göransson, Sara & Westerholm Göran (1995) Nästan allt om döva Tolk- och
översättarinstitutet, Stockholms Universitet
Håkansson, Gisela (1998) Språkinlärning hos barn Studentlitteratur, Lund
Kamali, Masoud (2007) Kulturkompetens i socialt arbete: Om socialarbetarens
och klientens kultur Carlsson Förlag, Stockholm
Kulturdepartementet (2008) Språk för alla - förslag till språklag Prop.
2008/09:153 >http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/122288< 2012-05-03
Kvale, Steinar (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun Studentlitteratur,
Ungern
Leigh, Irene (2009) A Lens On Deaf Identities Oxford University Press
Lundsbye, Maths (2010) Familjeterapins grunder: ett interaktionistiskt
perspektiv, baserat på system-, process- och kommunikationsteori Natur och
Kultur, Stockholm
Midbøe, Maria (2011) Upplevelse av delaktighet i det sociala samspelet hos
ungdomar med cochleaimplantat Psykologiska instutionen, Stockholms
universitet
Martinsen et al (1999) Barns språk Gjøvik AS, Norge
Nettelbladt, Ulrika & Salameh, Eva-Kristina (2007) Språkutveckling och
språkstörning hos barn upplaga 1:3 Studentlitteratur
25
Payne, Michael (2002) Modern teoribildning i socialt arbete Natur och Kultur,
Stockholm
Peretti O, Peter & Austin, Sandra (1980) Cultural deprivation reflected in
lunguistic acquisistion and development Social Behavior and personality, 8 (2)
225-227
Språklagen 2009:600
SOU 2006:29 Teckenspråk och teckenspråkiga – en kunskapsöversikt
SOU 2003:12 Översyn av teckenspråkets ställning
Stremalu, Tonya (2002) The deaf way II anthology - a literary collection by deaf
and hard of hearing writers Gallaudet University Press
Reagan, Timothy (1995) A sociocultural understanding of deafness: American
sign language and the culture of deaf people International Journal of Intercultural
Relations 19:2 s 239-251
Richter, Marcus (2007) Med tecken som röst – en intervjustudie med döva elever
om deras skolerfarenhet Göteborgs Universitet
9.1 Internetreferenser
Nationalencyklopedin (2012) Deprivation
>http://www.ne.se.proxy.mah.se/lang/deprivation< 2012-05-13
Regeringskansliet 2012 Rättigheten för nationella minoriteter
>http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/pod/?id=8&module_instance=3&a
ction=pod_show< 2012-04-25
Regeringens proposition 2008/09:153 Språk för alla – förslag till språklag
Sektionen för Cochleaimplantat (2010) Hur fungerar ett cochleaimplantat?
>http://www.karolinska.se/Verksamheternas/Kliniker--enheter/Oron--nas--ochhalsklinikerna/Huddinge-Cochleasektionen/Hur-fungerar-ett-Cochleaimplantat/<
(2012-04-24)
Sveriges Dövas Riksförbund (2012a) Döv inte dövstum >http://www.sdr.org/omdova/dov-inte-dovstum< 2012-05-02
Sveriges Dövas Riksförbund (2012b) Dövkultur >http://www.sdr.org/omdova/dovkultur< 2012-05-12
Unga Hörselskadade m fl., (U.å) Därför tvåspråkighet
26