Nada-Nord hjälper Karelen - Finlands Svenska Baptistsamfund

Nr 4
13 april 2006
Inne i
tidningen:
Årgång 114
Han blev pinad för våra
brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi
skulle helas,
hans sår gav oss bot.
FS och FRAMTIDEN
� På Frikyrklig Samverkans årsmöte väcktes
förslaget att en framtidsgrupp borde tillsättas.
På ledarplats diskuterar
Peter Sjöblom frågan.
Vi gick alla vilse som får,
var och en tog sin egen
väg,
men Herren lät vår skuld
drabba honom.
SIDAN 3
Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin
mun.
Han var som lammet
som leds till slakt
eller tackan som är tyst
när hon klipps,
han öppnade inte sin
mun.
TRÖTTHET
� I Angeläget frågar sig
Benita Lidman om det
är tillåtet att känna sig
trött.
SIDAN 4
FOTO: S-G LILJESTRÖM
Jes 53:6-8
PÅSKENS VITTNEN
� En påskpredikan av
Niklas Holmefur.
FÖRLÖSANDE
PASTORSFRU
� Pastorsfrun Britta
Lidman (bilden) i Nykarleby arbetade före
pensioneringen bl a
som sjukskötare och
barnmorska. Hon konstaterar att också ord
kan verka förlösande.
SIDAN 4
SALEM ÅTERINVIGT
� Glädje i Yttermark när
baptistförsamlingen fick
återinviga sitt bönehus.
SIDAN 11
SIDAN 6
SÅNGERNAS SÅNG
� Roger Wingren
skriver i en krönika om
Bibelns Höga visa.
Tavlan i fonden i Salem i
Yttermark, målad av Annie
Krokfors, åskådliggör påskens dramatik.
SIDAN 9
FOTO: STEN-GÖRAN LILJESTRÖM
FOTO: PETER SJÖBLOM
OTO: STEN-GÖRAN LILJESTRÖM
Nada-Nord
hjälper Karelen
FINSK BAPTISM
� Suomen baptistiyhdyskunta (SBYK)
kommer att delta i 150årsfirandet tillsammans
med FSB. Samfundsledare Jari Portaankorva
(bilden) tror på ett gott
deltagande.
SISTA SIDAN
”Nada” betyder ”hopp” på serbiska.
Därför passade namnet bra för en
hjälporganisation. Nada startades
1993 (bytte namn till Nada-Nord 1995)
och den första hjälpen gick till offer för
kriget i Jugoslavien.
Marita och Stig Brandt har varit med
från början och är idag aktiva i NadaNord vars bistånd idag till största delen
går till Karelen. De berättar bl a att
Karelen håller på att målas om.
MITTUPPSLAGET
2
L
Missionsstandaret
Finlands svenska baptistmission
möttes till vårmöte i Jakobstad
ördagen den 1 april höll Finlands
svenska baptistmission sitt vårmöte i
Betaniakyrkan i Jakobstad. Parallellt
med vårmötet höll Baptistsamfundet
ett extra möte där förslaget till ny
samfundsordning äntligen kunde antas. Till vårmötet hade kommit 86 ombud från 13 församlingar, till samfundets extra möte 75 ombud från
11 församlingar.
Leif-Erik Holmqvist, pastor i Jakobstads
baptistförsamling som stod värd för vårmötet,
hälsade välkommen och läste i sitt inledningsanförande Fil. 1:3-11:
”Jag tackar min Gud var gång jag tänker på
er, alltid, i alla mina böner för er alla. Och det
är med glädje jag ber för er: ni har varit med i
arbetet för evangeliet ända från första dagen,
och jag är övertygad om att han som har börjat
ett gott verk hos er också skall fullborda det till
Kristi Jesu dag. Det är som sig bör att jag tänker
så om er alla. Jag har er ju i mitt hjärta; både när
jag bär bojor och när jag försvarar och befäster
evangeliet delar ni allesammans nåden med mig.
Gud kan vittna om att jag längtar efter er alla
med Kristi Jesu ömhet. Och min bön är att er
kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt
och urskillning, så att ni kan avgöra vad som är
väsentligt och stå rena och skuldfria på Kristi
dag, fyllda av den rättfärdighet som är frukten
av Jesu Kristi verk, Gud till ära och pris.”
– Hoppas detta ska vara den gemenskap vi har
i vårmötet, sade Holmqvist.
Efter detta höll Erik Liljeström, missionsstyrelsens ordförande, sitt anförande.
Framtid och hopp
– Jag ser framför mig endast människor fyllda
med framtid och hopp, sade Liljeström trosvisst
som inledning på sitt tal.
Här anspelade han på Baptistmissionens
motto för i år som ju är ”Framtid och hopp”. Till
mötesordförande valdes Bo-Sanfrid Höglund
och till sekreterare missionsföreståndare Nils
Erik Vikström.
Sommartid har kommit. Under punkten
hälsningar på föredragningslistan hälsade ungdomssekreterare Caroline Södergård-Hahn från
Svenska baptisternas i Finland ungdomsförbund (SBFU) och meddelade att Sommartid nu
utkommit. Där kan man läsa om alla de aktiviteter som anordnas på lägerområdet Hummelholmen i sommar. Husmor för sommaren saknas
Bo-Sanfrid Höglund (t v) agerade mötesordförande med gott humör vid det gemensamma
mötet för baptistmissionen och baptistsamfundet.
Missionsföreståndare Nils Erik Vikström fungerade som sekreterare.
ännu. Husfar kommer att vara Daniel Drifell och
köksbiträde blir Magdalena Ahlskog.
Baptistmissionens Verksamhetsberättelse,
bokslut och revisionsberättelse för 2005 godkändes utan större dramatik.
Humlevisionen avhandlades under punkten
övriga ärenden. Den högsta prioriteten där är en
ny lagerbyggnad.
Ny församlingsordning
godkändes
FOTO: PETER SJÖBLOM
Missionsstyrelsen var samlad
till ett kort möte före vårmötet. Där presenterades bl a ett
förslag för de närmaste åtgärderna på Hummelholmen. Det
viktigaste i det nya förslaget
är att den lagerbyggnad som
ska uppföras inte byggs bakom
lägergården utan i stället på
den plats där det gamla lagret
nu står (dvs ungefär där pennorna på bilden visar). Den
ska enligt det nya förslaget
byggas så att man i ett senare
skede enkelt kan bygga vidare
och uppföra det kök som enligt
helhetsskissen ska finnas just
där. I väntan på det byggs i
anslutning till lagerbyggnaden en infopunkt och en kiosk
med en uteplats delvis under
tak. Planeringen fortsätter.
FOTO: PETER SJÖBLOM
Den andra punkten under övriga ärenden var det
bordlagda ärendet om en ny församlingsordning
från Baptistsamfundets årsmöte i februari. Styrelsens nya förslag kunde nu omfattas och godkännas. Den nya formuleringen av den omtvistade
paragrafen lyder nu så här:
”Som medlemmar i samfundet kan upptas
församlingar och personer med en baptistisk
grundsyn gällande dop och medlemskap. Samfundets syn på församlingstillhörighet grundar
sig på bekännelse av personlig tro på Jesus
Kristus och därtill hörande dop som sker i den
treeniga Gudens namn genom hela kroppens
nedsänkning i vatten.”
Dessutom ströks paragraf 24 som behandlar
församlingsstadgan. Mikael Lidman fick mötets
fullmakt att göra eventuella formella ändringar
som kan komma att krävas av Patent- och registerstyrelsen.
Resa till Åland i augusti. Med anledning av
150-årsjubileet planeras en bussresa till Åland
11-13 augusti där man bl.a. ska besöka det ställe
på Föglö där det första baptistdopet i Finland
ägde rum. Samtidigt får man under dagarna tillfälle att delta i Ålandskonferensen i Mariehamn.
Om bussen är någorlunda full blir resan att
kosta 170-180 euro inklusive hotell. Mat under
dagarna står man för själv.
Planeringen för vår egen jubileumskonferens i juni i Pedersöre fortsätter oförtrutet. Det
kommer en del långväga gäster till konferensen,
bland andra Denton Lotz, generalsekreterare för
Baptisternas Världsallians.
S-G LILJESTRÖM
FOTO: PETER SJÖBLOM
Frikyrklig Samverkan godkände nya
stadgar och behandlade tidningsmotion
F
rikyrklig Samverkan FS rf var
samlat till årsmöte i Metodistkyrkan i Vasa fredagen den 31 mars.
Från de sex medlemsorganisationerna
fanns sammanlagt 33 befullmäktigade
ombud på plats, 2 adventister, 10 baptister, 4 metodister, 7 pingstvänner, 8
missionsförbundare och 2 från Frälsningsarmén.
Efter välkomstkaffet inleddes mötet
med sången Gud är trofast och ett
kort tal av styrelsens ordförande Olof
Göthelid som hälsade ”välkommen till
familjefesten!”. Därefter informerade
Nils Erik Vikström om Naturlig Församlingsutveckling.
Sedan följde något som Göthelid
påstod att knappast hade gjorts tidigare,
man bad nämligen för det stundande
biskopsvalet inom Borgå stift.
Parentation hölls över Sergei Dubrovin och Håkan Sandström som båda
dött under året som gått sedan senaste
årsmöte.
När det egentliga årsmötet så kom
igång valdes Olof Göthelid till mötesordförande, Erik Liljeström till vice
ordförande och Håkan Nitovuori till
sekreterare.
I genomgången av bokslutet framkom
att året inte gått så bra ekonomiskt.
Konferensen i Borgå gav ett stort minus.
Tack vare extra bidrag från församlingar
och ett lån på 3000 euro från Andreaskyrkan i Helsingfors visar ändå bokslutet ett litet överskott. Lånet ska helst
betalas tillbaka före sommaren.
Rubriken val av styrelse var delvis
lite missvisande eftersom ”valet” i det
här fallet bara består av ett bekräftande
av de val medlemssamfunden gjort när
det gäller representanter i styrelsen (se
sidan 3 för hela listan).
Styrelsens förslag till verksamhetsplan godkändes med ändringen att
punkten ”fortsätta att utreda och stöda
planeringen av en frikyrklig teologisk
utbildning på svenska i Finland” skärptes till ”arbeta för en...”.
Medlemsavgiften höjdes från 500
till 650 euro per medlemsorganisation
förutom Adventkyrkan och Frälsningsarmén som står kvar på 500 euro.
I den budget som antogs utgör FS
egen direkta verksamhet en spottstyver
jämfört med de summor som förmedlas
till olika missions- och biståndsprojekt
genom Frikyrkan Hjälper. FS/FH är
takorganisation och projekten förverkligas genom medlemsorganisationernas
arbete. Projektbudgeten balanserar på
907 273 euro där egenandelen totalt
utgörs av 136 060 euro.
FS/FH är sedan ett par år tillbaka en
av tio finländska biståndsorganisationer
som har ett så kallat partnerskapsavtal
med Utrikesministeriet. Det här ställer
även krav både på planering och uppföljning. Frikyrklig Samverkan skulle vara
betjänt av en heltidsarbetande person
som kunde sätta sig in i alla detaljer.
Idag har man fyra personer som delar
på jobbet. Stefan Salonen är biståndsrådgivare med en anställningsprocent
som pendlar mellan 15 och 30 %, Mona
Groop har nyligen anställts som projektassistent på 40 %. Håkan Nitovuori är
generalsekreterare på 20 % och vid årsmötet presenterades den nyaste i skaran,
Gabriel Grönroos som från 1 april börjar
som biståndskoordinator på 20 %.
Årsmötet godkände det förslag till
nya stadgar som en arbetsgrupp utarbetat och som varit på remissrunda till
medlemssamfunden. De nya stadgarna
innebär bl a att man från nästa år har
både vår- och höstmöte, vårmötet senast
inom juni och höstmötet senast inom
november.
Till årsmötet hade baptistmissionen
sänt en motion om att frågan om en
gemensam frikyrklig tidning åter skulle
tas upp. Beredningsförslaget från FS:s
styrelse var att Missionsstandaret skulle
sammankalla representanter från de
olika tidningarna för samtal i frågan,
FS:s gen sekr Håkan Nitovuori är synbarligen glad att få presentera Gabriel Grönroos (t h) som från april går in i en tjänst som biståndskoordinator för FS (20%).
men årsmötet ville annorlunda.
Efter att Leif-Erik Holmqvist redogjort för bakgrunden till motionen och
gjort en visionär skiss över kraften i en
gemensam tidning, följde en diskussion
där främst ett par tunga inlägg från baptisthåll gav resultat. Styrelsen får nu ta
nya tag vad gäller frågan om en eventuell
gemensam tidning. Dessutom föreslogs
att en framtidsgrupp tillsätts.
FKF:s rektor Thomas Nordström
informerade om skolans verksamhet.
Erik Liljeström redogjorde för läget
bl a vad gäller stadsbidragsfrågan och
fastighetsskatten. Han fick av årsmötet i uppdrag att vidare utreda frågan
om fastighetsskatten samt att handha
behandligen av samhällsfrågor överlag
å FS:s vägnar.
Leif-Göte Björklund informerade om
att man planerar följande gemensamma
pastorsdagar till februari 2007 i Ylöjärvi
med temat ”Predikan/förkunnelse”.
Nästa gemensamma frikyrkokonferens blir 2010. (PES)
3
Missionsstandaret
www.baptist.fi
Finlands svenska baptistmissions och dess ungdomsförbunds tidning
Utkommit sedan 1892.
Tidigare namn: Finska
Månadsposten, Finska
Missionsbladet (1903),
Missions-Standaret (1915)
12 nummer per år
Redaktörer:
Sten-Göran Liljeström,
Peter Sjöblom (layout)
Ansvarig utgivare:
Leif-Erik Holmqvist
Postadress:
PB 54, 65101 Vasa
Redaktion och expedition:
Rådhusgatan 44 K 5, Vasa
Tfn: 06-346 4501; Fax:
06-346 4510; E-post:
[email protected]
Prenumerationer:
Henry Månsus
Redaktionsråd:
Maj-Lis Ede, Jan Edström,
Leif-Erik Holmqvist, Rurik
Lindqvist, Inez Revahl
Prenumerationspriser
2005:
I Finland 45 euro, i Europa
50 euro, övriga länder
(med flyg) 60 euro. Gåvoprenumeration: 32 euro,
Europa 40 euro, övriga
länder 55 euro. Med studieeller pastorsrabatt: 36 euro.
Frikyrkligt tidningspaket
(FTP) 125 euro, EVMST
65 euro, KBMST 73 euro,
NBMST 61 euro.
Annonspriser:
0,95 euro/spmm.
Förlovnings-, vigsel- och
födelseannonser 13 euro/st.
Bankgiro:
Vörå Sb 497111-213391;
Nordea 228218-61965;
Sampo 800012-252311
Karleby 2006,
Ab Österbottningen
Nästa
nummer…
…utkommer den 12 maj.
Manus till det numret
bör vara redaktionen
tillhanda senast fredagen den 28 april. Kortare
notiser tas emot senare.
k
K O R T
&
N Y T T
� RENOVO-samling i
Baptistkyrkan, Vasa den 27
april från kl 9.30. Anm. till
MB Vehkaoja senast 24.4 på
tfn 044-33 22 722 eller e-post
mai-britt.vehkaoja@baptist.fi.
� MEDDELA GÄRNA
eventuella felaktigheter i
adressuppgifterna i Årsskriften eller i kompletteringen till
årsskriften, så samlar vi dem
och publicerar alla på en gång.
Meddela helst per e-post.
FS och framtiden
”För att Frikyrklig Samverkan verkligen
skulle kunna leva upp till sitt namn och
i ännu högre grad befrämja samverkan
mellan frikyrkorna måste det finnas
tid över också för reflektion och djupa
samtal. Därför är det bra om det tillsätts
en arbetsgrupp som får koncentrera sig
på framtidens utmaningar och komma
med idéer och föreslå strategier”, skriver Peter Sjöblom bl a i sin ledartext.
F
rikyrklig Samverkan FS rf är de
finlandssvenska frikyrkornas
samarbetsorgan. Tidigare hette
det Frikyrkorådet, men bytte för några
år sedan namn. FS hade sitt årsmöte i
Metodistkyrkan i Vasa nyligen (se referat på annan plats i tidningen).
Årsmötet i Vasa hade bland annat
att ta ställning till en motion inlämnad av Finlands svenska baptistmission. I motionen framlades en önskan
att frågan om en eventuell gemensam
frikyrkotidning åter skulle prövas.
Att märka är att initiativet
till motionen inte kommer från
Missionsstandaret utan från missionsstyrelsen som på höstmötet i Vasa i november föreslog att motionen skulle
inlämnas och fick understöd för det.
N
är det var dags för årsmöte
hade FS:s styrelse av allt att
döma inte riktigt hunnit behandla motionen ordentligt utan gav i
föredragningslistan till årsmötet beskedet att frågan inte kan behandlas av
styrelsen och därför bör hänskjutas till
respektive redaktion och utgivare och
att Missionsstandaret föreslås samla
till samtal mellan de olika tidningarnas redaktioner och utgivare.
Årsmötet gav styrelsen bakläxa.
Främst var det de baptistiska delegaterna som uttalade sig i frågan. För
det första uttalades ett allmänt missnöje med den behandling motionen
fått. Så värst många motioner brukar inte inlämnas till FS:s årsmöten
och ifall inte inlämnade motioner be-
handlas på ett seriöst sätt stryper man
helt viljan att använda detta demokratiska verktyg. Det andra man protesterade mot när det gäller styrelsens
behandling av motionen var att man
försökte flytta över initiativet för den
fortsatta bearbetningen av frågan på
Missionsstandaret (som alltså inte ens
hade tagit det ursprungliga initiativet).
Diskussionen resulterade i att styrelsen fick i uppdrag att själv ha hand
om den fortsatta behandlingen av frågan. Dessutom framfördes förslaget
att en framtidsgrupp skulle tillsättas.
Eftersom också det förslaget fick understöd får vi väl se vad denna framtidsgrupp får för specifika uppgifter
och vad deras arbete kan föra med sig.
B
ehandlingen och diskussionen
kring denna fråga blottade
även en del av Frikyrklig samverkans svagheter. Eftersom man inte
är annat än ett samarbetsorgan för frikyrkorörelserna har man ingen verklig
beslutandemakt i större frågor. Och
flera av delegaterna uttalade klart att
de inte har mandat att uttala sig i frågor som inte deras egna beslutande
organ har tagit ställning till. Det var
också orsaken till att ingen omröstning/opinionsyttring om motionen företogs under årsmötet även om mötets
ordförande Olof Göthelid föreslog det,
kanhända i syfte att få rådgivning för
det fortsatta arbetet med frågan.
Som det är nu verkar Frikyrklig
samverkans styrelse ha mer än tillräckligt med arbete. Det var säkerligen
också den grundläggande orsaken till
att den inlämnade motionen till synes
blev något styvmoderligt behandlad.
Men vad kan man annat vänta av en
utmattad styrelse som enligt hörsägen
redan sammanträtt i drygt sju timmar
när frågan om motionen kom upp till
behandling. Med en sådan arbetspress
kan man inte förvänta sig att någon ska
ha kraft att lyfta blicken och se framåt.
För att Frikyrklig Samverkan verkligen skulle kunna leva upp till sitt
namn och i ännu högre grad befrämja
samverkan mellan frikyrkorna måste
det finnas tid över också för reflektion
och djupa samtal. Därför är det bra om
det tillsätts en arbetsgrupp som tar sig
denna tid och som får koncentrera sig
på framtidens utmaningar och komma
med idéer och föreslå strategier.
E
n av huvuduppgifterna för en
dylik framtidsgrupp borde vara
att försöka tänka sig in i vilka
utmaningar våra församlingar står
inför om tio, femton, tjugo år, när ännu
fler av de gamla trotjänarna är borta
och oket ska axlas av en ny generation
som tagit till sig ett helt annat ekumeniskt tänkande och där solidariteten
med det egna samfundet och den egna
rörelsen inte alltid är så självklar.
Fenomen som speglar denna
vilja bland främst de unga att
se större helheter som inte begränsas av trångt samfundstänkande är t ex Midvinterveckan och
Humlefestivalen som år efter år
fungerar som ekumemiska manifestationer trots att de samtidigt är förankrade i FMU respektive SBFU.
Och det att frikyrkofolket redan
två gånger under det här seklet kommit samman till en gemensam sommarkonferens gör att man kanske kan
tro på att vi växer samman så småningom – eller åtminstone växer närmare varandra. Samtidigt måste man
vara medveten om att det även finns
tendenser som tyder på att utvecklingen inte alltid sker i riktning mot
större närhet och samförstånd.
Som ett stöd för framtidsgruppen i deras arbete vore det i alla fall
viktigt att få till stånd en dialog med
framför allt de yngre generationerna
av frikyrkofolket. Ett konkret och relativt enkelt verktyg för denna dialog vore ett diskussionsforum på
Frikyrklig Samverkans hemsida.
PETER SJÖBLOM
P
rogram för jubileumskonferensen ingår i Missionsstandaret denna gång.
Programmet är så gott som
klart, men vi återkommer
med mer detaljer senare.
Vill ännu en gång påminna er kära
läsare om att konferensen börjar torsdag den 15 juni med inledningsmöte.
Det är ganska många år sen vi möttes
till konferens så tidigt. Vanligtvis har
vi bara hållit konferens ett veckoslut.
Eftersom vi nu jubilerar låter vi konferensen sträcka sig över flera dagar.
Försök ordna en fridag/semesterdag
fredagen den 16 så att du kan vara
med under hela festen.
Vi har nu fått besked om att Baptisternas Världsallians generalsekreterare Denton Lotz kommer att
närvara. Helari Puu, ordförande för
Den europeiska baptistgemenskapen
(EBF), kommer också att delta. Harry
Månsus kommer också till konferensen
och har lovat att predika i inledningsmötet, då vi också hoppas på att ha
representant för Undervisningsministeriet på plats. Han kommer vidare
att hålla ett seminarium och predika i
högtidsgudstjänsten
söndag förmiddag.
Stefan Albinsson
som idag arbetar på
Svenska Baptisternas ungdomsförbund
i Sverige kommer att
delta speciellt i ungdomarnas program under konferensen. Ett
par seminarier för ungdomar kommer
att hållas och sena samlingar. Det blir
också en landhockeyturnering och en
fotbollsturnering om tillräckligt många
deltagare anmäler sig.
För de yngre är ett speciellt programupplägg ordnat. Barnpassning för
de mindre och barnmöten för 7-12åringar.
De finsktalande baptisterna kommer
också att delta i jubileumskonferensen och det är ju naturligt eftersom vi
har samma rötter. Deras deltagande
märks speciellt under lördag och
söndag. Vi kommer bl.a. att vid två tillfällen få lyssna till en kör på ett 30-tal
röster under Brenda Lempinens ledning. I en del av samlingarna kommer
det också att bli tolkning till finska.
Det blir vidare ett intressant seminarium kallat ”Det sociala kapitalet”.
Seminariet kommer att lyfta fram baptismens betydelse i samhället under
år som gått både andligt, socialt och
utvecklingsmässigt speciellt gällande
industrin. Professor Nils Erik Villstrand, bördig från Purmo i Pedersöre,
Richard J. Foster
Tvivel och
förtröstan
Jag frågor vill ställa
kan Bibeln ge svar?
I världen tycks gälla
att Gud ej finns kvar.
I tvivlandets stunder
söks alternativ.
Kan påsktidens under
ge hopp om nytt liv?
Och Golgata-stegen
vem kan väl de gå?
Jag blir så förtegen.
Kan någon uppstå?
Då världen jag lämnar
jag bör ha rätt svar,
för andra som ämnar
ha troshoppet kvar.
Förblir jag ett minne
i vänskapens krets?
Känns sorg i nåns sinne?
Har vän vilseletts?
Har kärlek som varit
fått bygga en bro?
Har livet som farit
frambringat en tro?
Vid slutet av livet
hör jag Kristi röst?
Blir ordet mig givet:
där nåd blir till tröst.
Jag synd velat gömma
på vandringens stig.
Du Gud må mig döma.
Förkasta ej mig.
Åt mig ock du hade
frälsning förordat.
För mig ock du sade:
”Det är fullbordat!”´
Jag frågor fick ställa
och Kristus gav svar.
I världen än gälla
att Gud nog finns kvar.
Miionsförtåndaren
På väg
mot konferens
”
– Vi kan be om större tro så
att vi kan hela andra, men
Gud, som förstår mänskliga
behov vida bättre än vi gör,
ger oss större medkänsla så
att vi kan gråta med andra.
kommer som föreläsare.
Programkommittén och organisationskommittén försöker göra sitt bästa
för att jubileumskonferensen verkligen
ska bli ett minne för livet för alla som
deltar.
Hoppas att församlingarna inte har
glömt fredag eftermiddag då vi har
programpunkten Sång- och musikglädje. Vi räknar med att både amatörer och längre hunna ställer upp och
vi väntar att det blir framträdanden av
både sångare och musikanter. Skynda
på och anmäl er. Information om saken
har sänts ut till församlingarna.
Vi fortsätter att be och arbeta för
underbara jubileumsdagar tillsammans. Och tills vi möts är det många
olika slags satsningar som ännu skall
ske i lokalförsamlingarna. Nu kommer
vi först med en förväntan i våra
lokalmiljöer när vi samlas. Förväntan
på att det kommer att ske någonting
underbart hos oss som samlas skapar
en smittande entusiasm. Vanligen så
följer på den glädje och fest. Gudstjänsten ska vara en fest, därför vill vi
vara med och skapa en atmosfär av
glädje och begeistring.
Sen när vi alla möts i juni har vi
detta med oss och då blir det glädje
och fest.
NIls Erik Vikström
Elof Granholm
Frikyrklig Samverkan
– den nya styrelsen
Adventkyrkans representanter i
styrelsen är Carsten Berglund
(nyval) och Gun-Lis Liljeberg
(tidigare vald för 2006) med
ersättarna Tuire Sundvik (om)
och Hannu Huhtala (06). Från
FSB sitter Nils Erik Vikström
(om) och Mai-Britt Vehkaoja
(06) med Leif-Erik Holmqvist
(om) och Henry Månsus (06)
som ersättare. FMF: Stefan
Salonen (om) och Olof Göthelid (06) med Olle Rosenqvist
(om) och Henrik Nymalm
(06) som ersättare. Pingst: Kaj
Kanto (ny) och Tom Kecklund
(06) med Kurt Hellsröm (om)
och Harry Blomberg (06)
som ersättare. Metodisterna:
Mayvor Wärn-Rancken (om)
och Leif-Göte Björklund (06)
med Fredrik Wegelius (om)
och Björn Elfving (06) som
ersättare. Frälsningsarmén har
bara en representant i styrelsen.
Där ersattes Antero Puotiniemi
av Camilla Rahkonen för sitt
återstående år medan Puotiniemi
själv ersatte Sinikka Rökman
som ersättare.
4
Missionsstandaret
Anders Wejryd vald till
ny ärkebiskop i Sverige
Till ärkebiskop för Svenska kyrkan har valts biskopen i Växjö stift Anders Wejryd, 57. I valet den 30
mars fick han 176 röster. Hans motkandidat i den
andra omgången var biskop Ragnar Persenius
som fick 127 röster.
Wejryd har varit biskop i Växjö stift sedan 1995.
Före det var han direktor för Ersta diakonisällskap
i Stockholm. Wejryd har bland annat varit ordförande för Svenska kyrkans ekumeniska råd sedan
a
Angeläget
2004, och medlem i Lutherska Världsförbundets
råd och ordförande för Lutherska Världsförbundets kommitté för missions- och utvecklingsarbete sedan 2003. Han var även ledare
för Svenska kyrkans delegation vid Kyrkornas
Världsråds generalförsamling i februari 2006.
Wejryd påbörjar sitt uppdrag den 2 september,
vid en mottagningsgudstjänst i Uppsala domkyrka.
Sveriges nuvarande biskop KG Hammar, 63,
pensioneras i augusti. Han har varit ärkebiskop
sedan 1997. Lunds universitet har kallat Hammar
till gästprofessor på deltid för en treårig period.
Hammar är teologie doktor sedan år 1972 och
docent i kyrkohistoria vid Lunds universitet.
(KT/ps)
Fader Heikki Huttunen
generalsekreterare för ERF
Ekumeniska rådet i Finland höll sitt vårmöte
måndagen den 3 april och valde då pastor Heikki
Huttunen, 46, till ny generalsekreterare för femårsperioden 1.8.2006-31.7.2011. I och med valet
av fader Heikki Huttunen får Ekumeniska rådet
sin första ortodoxa generalsekreterare.
Pastor Huttunen utexaminerades som teologie
magister från Helsingfors universitet år 1985 och
prästvigdes samma år. Han har varit präst inom
den ortodoxa församlingen i Helsingfors med
olika uppgifter. För närvarande är han chef för
den regionala verksamheten och präst i EsboGrankulla ortodoxa församling. Heikki Huttunen
har varit medlem i Finlands ortodoxa kyrkas kyrkomöte sedan 1998. Han har också länge varit
medlem i Ekumeniska rådet i Finland och är nu
Påskens vittnen
En spalt med utrymme för
vardagliga – och mindre
vardagliga – tankar.
Påskpredikan av Niklas Holmefur
Benita Lidman
och då blir de rädda eftersom de tror
att Jesus är en vålnad. Då ber Jesus
om något att äta för att avdramatisera
situationen och när han tuggandes
på en bit stekt fisk talar till dem då
äntligen trillar mynten ner. Då finns
bara en sak att göra. Då faller lärjungarna ner och hyllar honom. Man
tillber Jesus Kristus som Herre och
Mästare. Det är denna fascination
av Jesus som kännetecknar de första
kristna.
Det här är inte en passiv fascination som enbart vårdas som en skatt
i hjärtats lovsång. Nog finns den därinne men denna fascination är också
offentlig och framför allt djärv. Ett
tydligt exempel på detta är Petrus
och Johannes i Apg 4.
Inledning
Får man
vara trött?
N
är jag i höstas fick uppmaningen
att skriva denna kolumn var min
första tanke ”Nej, jag orkar inte.
Jag ger återbud.” Men sen slog
det mig att kanske skulle jag försöka få ner
några rader om just det, att inte orka.
I mitt huvud snurrar ett sammelsurium av
tankar. Svårt att få någon ordning på dem.
Sällan är det så tyst och lugnt att jag kan
sätta mig ner och ordna upp i mitt huvud.
Med fyra relativt små barn är det alltid fullt
liv. Alltid är det nån som ska skjutsas än hit,
än dit. Alltid är det nån som ska ha tröst och
en famn att krypa upp i. Alltid finns saker
som ska ordnas och plockas… Som mamma
är det svårt att räcka till och samtidigt se att
det som jag gör just nu är värdefullt.
Under processen med denna text läste
jag en tanke i en annan
kolumn: För att kunna
vara kreativ krävs tid för
stillhet och eftertanke. Det
är sällan man har det som
splittrad småbarnsmamma.
Tänk om man
Sjukdom, oro och vaknätkunde vara
ter gör också sitt till för
nöjd med det
att tröttheten ökar. Inte att
undra på att skaparlusten
som är. Det
blir otillfredsställd. Jag
som jag är
slipper ju aldrig riktigt
och gör är
till…
tillräckligt.
Det finns så många
outtalade krav och förväntningar, både från andra och
kanske främst från mig själv. Ofta är det
alla dessa ”borde” som tröttar mer än det
man faktiskt gör. Det är inte alltid jobbet
som gör att jag blir trött, utan allt som jag
borde göra, allt som ligger på. Tänk om man
kunde vara nöjd med det som är. Det som
jag är och gör är tillräckligt. Dagar då jag
fryser ner 30 liter saft, tvättar fönster och
klär om kökssoffan är inte mer värdefulla än
då vi värmer hamburgare i mikron och bara
finns utan att göra något vettigt. Kanske det
är just de dagarna som är vettiga, då vi kan
sitta ner och bara vara, tillsammans med
varandra.
Min tröst är att jag aldrig är ensam i tröttheten. Jesus är med, han förstår. I Getsemane gick han igenom ångest och plåga för
min skull. Lärjungarna somnade men Jesus
kämpade för oss. Så kan jag hoppas att
komma ur trötthetsträsket. ”Länge väntade
jag på Herren, och han böjde sig ner till mig
och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur
fördärvets grop, ur slam och dy. Han ställde
mig på fast mark, mina steg gjorde han
trygga. Han lade en ny sång i min mun, en
lovsång till vår Gud” (Ps 40:1-4).
”
c
C I T A T E T
– Frukten av att vi lägger allt i Hans händer
är närvaron av Hans varaktiga frid i våra
hjärtan.
Hannah Whitall Smith
– Sådana tider då jag inte tycks kunna finna
Gud vilar jag lugn i förvissning om att Han
vet hur han ska finna mig.
Neva Coyle
Om vi flyttar oss tillbaka i tiden
till någonstans runt år 33 så finner
vi ett drygt hundratal människor i
Jerusalem som investerat sina liv i
efterföljelsen av Jesus från Nasaret.
Nästan alla kommer från trakten runt
Galileiska sjön i norra Israel. För
några år sedan sögs de in i rörelsen
runt Jesus och när han bad dem följa
honom så släppte de allt de sysslade
med och bara följde honom. Det
var ett fantastiskt äventyr som höll
på i ungefär tre år. Sedan kom den
oväntade vändningen i Jerusalem
där allt går snett under några dagar
och det hela slutar med den snöpliga
korsfästelsen.
Men historien tar sedan en ny
vändning i och med Jesu uppståndelse. Efter att Jesus uppstått och
ingjutit nytt mod i lärjungarna
lämnar han dem. Han har visserligen
sagt att de ska få del av samma Ande
som bor i Jesus själv men trots detta
löfte är frågetecknen många. Vad ska
det bli av oss nu? Flera av oss har ju
följt Jesus både dag och natt under tre
års tid, vad ska vi nu ta oss till? Vi
kan inte bara fortsätta som livet var
innan Jesus kallade oss men å andra
sidan vad ska vi göra istället?
Det är dessa enkla människor som
utgör basen i den rörelse som ungefär
trettio år senare – i mitten på 60-talet
– har genomsyrat en betydande del
av Medelhavsområdet. De behöver
bara drygt trettio år för att ta sig
från Jerusalem till Rom och för att
under denna tid genomsyra området
däremellan.
Det här tidsspannet – år 30 till 65
– utgör till stora delar Nya testamentets historia. Vi ska idag ägna oss åt
frågan vad det är som kännetecknar
denna första kristna mission. Vad är
det som gör att de vittnar om påskens
händelser med en sådan passion
och övertygelse så att denna vitala
rörelse blir möjlig? Vad är det som
driver dem? Hur går det till? Vad
kännetecknar dem?
Låt oss titta på framför allt berättelsen i Apostlagärningarna men
också göra nedslag i några av Paulus
brev för att se om vi kan finna några
svar på dessa frågor. Jag vill inledningsvis poängtera att jag fortfarande arbetar med dessa frågor. Jag
är inte helt säker på att jag förstått
texterna. Men jag brottas med dessa
frågor och texterna och idag får ni
hålla till godo med mina tentativa
svar. Det är en evangelisationsteologi i vardande.
Uppdraget är dem givet
Det är viktigt att notera att initiativet
att dela med sig av tron till alla människor inte kommer från lärjungarna
själva. Det är inte så att de bestämmer sig för att det här verkar så bra så
vi borde nog dela med oss lite. Det är
faktiskt anmärkningsvärt hur tydligt
Lukas betonar just detta i Apg. Även
efter den fantastiska händelsen på
pingstdagen när församlingen växer
kraftigt så är man fortfarande kvar
i Jerusalem (förutom de diaspora-
MST-ARKIV
judar som återvände hem). Här tas
inga initiativ från ledarna i Jerusalem om att vittna utanför Jerusalem.
Det är först i Apg 8 när förföljelsen
tilltar efter Stefanos martyrium som
församlingen i Jerusalem tvingas ut
i Judeen och Samarien. Vi vet inte
hur länge det hade dröjt innan detta
skulle skett för egen maskin. Vi
vet bara att Lukas beskriver denna
rörelse som en följd av yttre tvång.
På samma sätt ser vi i Apg 10 att när
Petrus ska förkunna evangeliet för
första gången för en hedning – en
romersk officer dessutom – ja då
måste det till en kraftig övertalning
av den helige Ande innan Petrus till
slut ger med sig. Nej, det finns inget
initiativ från lärjungarnas sida inledningsvis. De hade nog fortfarande
suttit kvar och deppat i övre salen om
evangelisationen och församlingens
liv varit avhängig deras egen initiativförmåga (jfr Jh 20:19).
Nej, initiativet kommer från Jesus
själv. Det är Jesus själv som uppmanar lärjungarna att vittna om honom:
Matteus 28:18-20, Markus 16:15,
Lukas 24:46-49, Johannes 20:21,
Apostlagärningarna 1:8. Själva uppdraget är således givet från början
och lärjungarnas uppgift blir att
fullfölja detta uppdrag.
Vad är det då som karaktäriserar
de första kristnas vittnesbörd om
Jesus Kristus.
Fascinationen av Jesus
Det första vi måste konstatera är de
första kristnas oerhörda fascination
av Jesus. Många var fascinerade av
”
Det tredje som utmärker
de första kristna är att
de är ett folk på väg. Det
finns i Nya testamentet
en känsla av att det är
bråttom.
Jesus redan tidigare när man såg
honom och lyssnade till honom. När
Jesus avslutat bergspredikan beskriver Matteus folkets reaktion på följande sätt: ”När Jesus hade avslutat
detta tal var folket överväldigat av
hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som deras
skriftlärda” (Mt 7:28-29). Ännu mer
fascinerade var man av hans underverk och det här känner ni igen från
evangelierna (Mt 4:23-25).
Men det finns en djupare klang i
lärjungarnas fascination efter uppståndelsen och förhärligandet. Man
är inte längre fascinerad bara för att
det är spännande att lyssna till Jesu
undervisning eller på grund av alla
märkliga under Jesus gör. Nej, nu får
man till slut klart för sig vem Jesus
är. Det är med en blandning av humor
och allvar som Lukas skildrar denna
upptäckt i slutet av sitt evangelium
(Luk 24:13-53). Först är det de två
lärjungarna som går i sällskap med
Jesus hela vägen till Emmaus utan att
myntet trillar ner förrän han lämnar
dem. Sedan träffar han hela gruppen
Kristushymner
Det är denna fascination av Jesus
som får den tidiga kyrkan att formulera Kristushymner varav vi finner
två enastående exempel insprängda
i Paulus brev.
”Låt det sinnelag råda hos er som
också fanns hos Kristus Jesus. Han
ägde Guds gestalt men vakade inte
över sin jämlikhet med Gud utan
avstod från allt och antog en tjänares
gestalt då han blev som en av oss. När
han till det yttre hade blivit människa
gjorde han sig ödmjuk och var lydig
ända till döden, döden på ett kors.
Därför har Gud upphöjt honom över
allt annat och gett honom det namn
som står över alla andra namn, för att
alla knän ska böjas för Jesu namn, i
himlen, på jorden och under jorden,
och alla tungor bekänna att Jesus
Kristus är herre, Gud fadern till ära.”
(Fil 2:5-11)
”Han är den osynlige Gudens
avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i
himlen och på jorden, synligt och
osynligt, troner och herravälden,
härskare och makter; allt är skapat
genom honom och till honom. Han
finns före allting, och allting hålls
samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som
är begynnelsen, förstfödd från de
döda till att överallt vara den främste,
ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i
honom och att genom hans blod på
korset stifta fred och försona allt med
sig genom honom och till honom,
allt på jorden och allt i himlen.” (Kol
1:15-20)
Överlåtelsen
till gemenskapen
Det andra som utmärker de första
kristnas evangelisation är överlåtelsen till gemenskapen. De inledande kapitlen i Apostlagärningarna
innehåller ett intressant växelspel
mellan evangeliets förkunnelse och
församlingens liv. Det är i huvudsak
Petrus som förkunnar och han gör
det när tillfälle ges – när Anden fyller
lärjungarna på pingstdagen och när
den lame vid Sköna porten helas.
Dessa tillfällen beskriver Lukas som
särskilda tillfällen när de som utrustats av Anden för denna uppgift
predikar.
5
Missionsstandaret
vice ordförande i styrelsen.
Heikki Huttunen började sin ekumeniska bana
tidigt. Han var chef för Kyrkornas världsråds
ungdomsavdelning i Genève 1985-1989. Han
har haft flera olika ekumeniska och andra förtroendeuppdrag såväl inom sin egen kyrka som
internationellt. Fader Heikki Huttunen har varit sin
kyrkas representant vid de fyra senaste generalkongresserna som Kyrkornas världsråd hållit. Vid
den generalkongress som hölls i Porto Alegre i
februari valdes han till medlem i Kyrkornas världsråds centralkommitté.
Baptistpastorn Jan Edström har verkat som
generalsekreterare för Ekumeniska rådet i Finland sedan år 1993. Hans mandattid går ut i
sommar.
Ekumeniska rådet i Finland inledde sin verksamhet 1917 och är ett samarbetsorgan mellan
de kyrkor, kristna samfund och församlingar som
verkar i Finland. Rådet har 12 medlemskyrkor och
medlemssamfund. Utöver det finns 20 medlemmar med observatörsstatus, varav tre är kyrkor
eller kristna samfund och 17 är kristna organisationer. Den lutherska ärkebiskopen Jukka Paarma
är ordförande för Ekumeniska rådet.
Rådets uppgift är att främja kyrkornas och de kristna samfundens strävan mot Kristi kyrkas synliga enhet,
att stärka de kristnas gemenskap,
vittnesbörd och tjänst i Finland och
att vara en mötesplats för kristna
kyrkor och samfund. (KT)
”
Men vid sidan om detta och hela
tiden finns ett annat kännetecken
som låter tala om sig och det är överlåtelsen till gemenskapen. Lukas
beskriver detta i tre sammanfattande
textavsnitt: 2:41-47, 4:32-27, 5:12-16.
I dessa texter ges en liten sammanfattning av hur gemenskapen tar sig
uttryck och hur högt den värdesätts.
Här växer ett alternativt sätt att relatera till varandra fram som gör starka
intryck på omgivningen.
Undervisning, diakoni, nattvard
och bön utgör centrum i denna
gemenskap och till detta överlåter
man sig omedelbart efter att man
kommer till tro och döps in i församlingen. Det finns inget långsamt växande in i detta. Istället kastar man sig
huvudstupa in i detta gemensamma
liv och detta är vittnesbördet. Det är
inte så att man behöver säkerställa
att man bedriver någon viss form av
muntlig retorik hela tiden som skulle
kallas evangelisation.
Nej, vittnesbördet återfinns i stor
utsträckning i det gemensamma liv
som man överlåter sig till helt och
fullt. Det mest anmärkningsvärda
i detta gemensamma liv är nog
ändå den egendomsgemenskap som
utvecklas. Vi ska inte fördjupa oss i
detta här och nu men vi kan ändå konstatera att överlåtelsen till varandra
är konkret, praktisk och generös. Det
handlar inte om någon form av verbal
bekännelse där man överlåter sig till
varandra utan om ett gemensamt liv
som tar sig praktiska, konkreta och
generösa uttryck. Och det här, menar
Lukas, är evangelisation!
Ett folk på väg
Det tredje som utmärker de första
kristna är att de är ett folk på väg.
Det finns i Nya testamentet en känsla
av att det är bråttom. Man lever med
ett kort tidsperspektiv och strävar
efter att på allt sätt ta vara på den tid
man har. Det här kanske blir allra
tydligast i Paulus eget liv.
Paulus hade alla möjligheter att
slå sig till ro i ett hyfsat bekvämt liv.
Han hade all utbildning som behövdes för att göra sig gällande. Han
behärskade både grekiska och latin
såväl som hebreiska och han kunde
den grekiska filosofin likaväl som de
judiska skrifterna. Han var bildad
och kunde föra sig om han bara ville.
Men det verkar inte som om Paulus
riktigt ville. Han hamnar ständigt i
dispyt med de ortodoxa judarna och
han är inte sällan i konflikt med de
romerska myndigheterna. Han tycks
helt oförmögen att välja ett någorlunda enkelt liv där han slår sig till
ro med sakernas tillstånd.
Men är det inte bara Paulus som är
lite udda? Inte är väl Paulus något bra
MST-ARKIV/PES
Den fotograferade tavlan
är målad av Annie Krokfors och hänger i Salem i
Yttemark.
Det var ett fantastiskt äventyr som höll på i ungefär tre
år. Sedan kom den oväntade vändningen i Jerusalem där allt går snett under
några dagar och det hela
slutar med den snöpliga
korsfästelsen.
FOTO: STEN-GÖRAN LILJESTRÖM
exempel? Javisst är han udda. Han
utmärker sig både före och efter sin
omvändelse. Men det som är intressant är att Paulus ändå menar sig
vara ett föredöme (1 Kor 4:16, 11:1,
Fil 3:17, 2 Thess 3:9). Paulus kunde
skryta med sitt romerska medborgarskap eller att vara medborgare av
den grekiska staden Tarsos i Kilikien
men han gör inte detta. Paulus är hela
tiden på väg och han har sin identitet
någon annanstans. Han uttrycker det
så här:
”Vårt hemland är himlen, och
därifrån väntar vi också den som
skall rädda oss, herren Jesus Kristus.” (Fil 3:20)
Orsaken till Paulus livshållning är
att hans liv förändras i grunden den
där dagen omkring år 34 när han är
på väg till Damaskus (Apg 9). När
Paulus möter den uppståndne Jesus
så hamnar allt det som tidigare varit
betydelsefullt i en helt ny dager.
Det är ingen överdrift att påstå att
Paulus tvärvänder och från denna
stund omorienterar hela sitt liv. Det
som sedan är anmärkningsvärt är att
han aldrig tycks se sig om igen (se
Fil 3:7-11). Paulus får ju senare all
anledning att fundera över om han
inte skulle slå sig till ro och slippa all
den turbulens som hans förkunnelse
skapar. Men Paulus ser sig aldrig
tillbaka. Han vet att han tillhör ett
annat rike än Rom och att hans liv
måste präglas av denna tillhörighet.
Denna livshållning blir tydlig när
vi läser det sista Paulus skriver. I
Andra Timotheosbrevet möter vi en
trött men målmedveten Paulus: 2
Tim 4:6-8.
Texternas ärende
till oss idag
Låt oss nu fundera över vad vi kan
lära av dessa texter när vi nu nästan
två tusen år senare fortfarande är
kallade att vara påskens vittnen.
(1) Uppdraget är oss givet. I vår tid
diskuteras om vi ska dela med oss
av vår tro eller inte. Jag hör själv till
dem som tycker att frågan är viktig
att ventilera eftersom den finns i
många av oss. Men när frågan är på
tal slarvar vi ofta bort det viktigaste
bidraget i samtalet – nämligen Jesu
egna ord. Jesus har inte bett oss diskutera huruvida vi tycker mission är
viktigt eller inte. Han har uppmanat
oss att dela berättelsen om hans liv,
död och uppståndelse med alla människor. Här kan vi trösta oss med att
det fanns en tröghet hos urkyrkan
till en början. Man kastade sig inte
iväg för att fullfölja uppdraget men
Filippos och andra predikade glatt
när tillfälle bjöds.
Det är också viktigt att notera att
uppdraget gäller just själva vittnesbördet. Det är inte sällan man noterar
hur de som propsar på evangelisation
gärna gör en glidning mot att även
inkludera frågan om resultat. Man
blir sedan resultatfixerad och försöker mäta och kvantifiera vittnesbördets resultat för att utifrån detta finslipa metoderna. I förlängningen blir
evangelisation en smärre vetenskap
där metoder, siffror och resultat tar
överhanden. För mig känns allt detta
väldigt långt borta från de karaktärsdrag som Nya testamentet beskriver
urkyrkans vittnesbörd utifrån.
Låt oss lägga undan allt som har
med resultat och effekter att göra och
istället fokusera på vad som är vårt
uppdrag – att med våra liv berätta om
den uppståndne Jesus Kristus.
(2) Vår fascination av Jesus Kristus. Att vara fascinerad av Jesus
Kristus handlar inte om att frammana särskilda känslor för honom.
Det handlar inte om att vi ska försöka
odla någon form av inlevelse som gör
att vi kan pressa fram starka känslor
för Jesus. Nej, det handlar om att vi
likt lärjungarna sakta men säkert
upptäcker vem Jesus är.
Vi kan sedan berätta om honom,
Fader Heikki
Huttunen valdes
den 3 april till ny
generalsekreterare
för Ekumeniska
rådet. Bilden är
från frikyrkokonferensen i Borgå där
Huttunen framförde
ERF:s hälsning.
diskutera Jesus etc men vad vi framför allt är kallade till är att tillbe
honom.
(3) Överlåtelsen till gemenskapen.
Vi tänker alltför ofta på evangelisation som en verbal aktivitet. När vi
gör detta förflyttas också fokus till
den enskilda individen som förväntas ge prov på just den verbala sidan
av vittnesbördet. Det här skapar
lätt missmod eftersom många av
oss inte tycker att vi når upp till de
förväntningar som ofta vädras när
evangelisation kommer på tal. Det
stora problemet med den här diskussionen är dess reduktion av urkyrkans vittnesbörd. Det är glasklart i
Lukas framställning att överlåtelsen
till församlingens gemensamma liv
är det viktigaste inslaget i urkyrkans
evangelisation. Det är denna överlåtelse till det gemensamma som
bildar resonansbotten för all muntlig
förkunnelse.
På samma sätt är vår överlåtelse
till församlingen en av de viktigaste
aspekterna av vårt vittnesbörd om
den uppståndne Jesus Kristus.
(4) Ett folk på väg. Vårt vittnesbörd bör också rymma någon form
av udda element där vi på något sätt
gör tydligt att vi hör inte bara till den
här världen. Jag menar inte att vi ska
göra oss så udda och knepiga som
möjligt för att till varje pris klistra
en sektstämpel på oss. Nej, det är inte
detta jag är ute efter men jag famlar
efter någon form av uttryck för att vi
inte helt och fullt är i symbios med
vår egen samtid. Det måste finnas
något i våra liv och prioriteringar
som pekar bortom nuet. På något sätt
måste människor i vår omgivning
kunna läsa av att vi tillhör ett folk
på väg. Vi har inte ”byggt fast oss i
den här världen” utan vi är redo att
bryta upp och gå vidare när det är
dags. Jag kan inte riktigt sätta ord
på det här men jag ser i texterna att
det finns något hos de första kristna
på den här punkten som vi behöver
återuppliva.
Låt därför vittnesbördet – det
andra människor läser av – om oss
vara att vi är fascinerade av Jesus, att
vi överlåter oss till gemenskapen och
att vi är ett folk på väg. Amen.
L
ivsord
I
I spalten Livsord
uppmanas skribenterna
att utgå från ett bibelord.
Karin Asp
Vad bidrar
vi med?
Matt. 14 och Joh. 6 berättas om då
Jesus mättade fem tusen män förutom
kvinnor och barn. Där talas om både
en lekamlig och andlig hunger som
blev mättad. Jesus hade sökt sig till en
enslig plats sedan Johannes Döparen
hade blivit halshuggen. Jesus for över sjön
och folkmassorna kom landvägen. Det står
att han förbarmade sig över dem och botade
deras sjuka. Då det blev kväll sade lärjungarna till Jesus att han skulle sända folket till
byarna för att köpa mat, men Jesus sade:
”Ge ni dem att äta!”
Då kom Andreas till Jesus med en pojke
som hade fem bröd och två fiskar. Jesus
såg upp mot himmelen, tackade Gud, bröt
brödet och gav åt lärjungarna som delade ut
maten till folkmassorna. Det var verkligen ett
stormöte där matserveringen sköttes på ett
gudomligt sätt med människors hjälp.
Alla åt och blev mätta och det som blev
över var tolv korgar fulla. Som söndagsskolflicka hade jag lättare att tro på brödundret men svårare att förstå varifrån de fick
korgarna för det som blev
över. Att det blev över
talar om att det räckte åt
alla.
Att predika för hungriga
människor hade inte gett
I vårt land har vi så bra resultat och sen
mat i överflöd i
skulle de orka vandra
hem också. Både andlig
dag. Så har det
och lekamlig hunger blev
inte alltid varit
tillfredsställda vid detta
och ännu finns
tillfälle.
I vårt land har vi mat i
de som inte uppöverflöd
i dag. Så har det
lever överflödet.
inte alltid varit och ännu
finns de som inte upplever
överflödet.
Men Jesus säger: ”Människan lever inte av bröd allenast”. Vi behöver
också andlig näring. Det som vi fått uppleva
tillsammans med Gud bör vi dela med oss till
våra medmänniskor. Herren vill använda oss
så att vi inte bara blir konsumenter i Guds
rike och väntar att andra skall göra både det
andliga och praktiska i Guds rike och fylla
våra behov.
I berättelsen gjorde Jesus sig beroende av
en omtänksam mor som packat en matsäck,
en pojke som var villig att ge sin mat (dessa
som inte var med i den officiella räkningen
på den tiden), lärjungarna som förde pojken
till Jesus. Han tackade Gud och med hans
NIKLAS HOLMEFUR
välsignelse räckte det åt alla. Tala om samarCopyright © 2003
bete när alla var villiga.
Johanneskyrkan Linköping.
Är vi villiga att komma med vad vi har till
www.johanneskyrkan.org
Herren så att han får välsigna våra gåvor så
Artikeln publiceras här med
att de blir till nytta för de behovs som finns i
tillstånd från författaren.
dag? Herren har inga andra redskap än vi i
dag för den andliga hunger som finns nu.
I berättelsen såg lärjungarna först
mera på svårigheterna än möjligheterna.
Maten var långt borta. Bröd för 200 denaTyvärr tappades en mening i det tredje stycket
rer hade inte räckt för att alla skulle få en
bort i Wilmer Wahlstedts artikel för Livsord i
bit var. Vi ser ofta som lärjungarna. Men
förra numret av Mst. Utan den meningen blir
Jesus visste vad han skulle göra, men
innehållet helt annorlunda än vad skribenten
han behövde alla de andras hjälp. Vi kan
avsett. Vi citerar nämnda stycke och den utetänka oss vilken glädje de alla kände då
lämnade meningen skrivs här med kursiv stil.
de vandrade hemåt den kvällen.
”Men frälsning är ett både djupt och brett
Ställer vi oss till förfogande då Herren
begrepp. Är vi också frälsta, befriade från
vill använda våra mänskliga och andliga
syndens makt? Är det inte så att en skylt med
gåvor som han har gett oss? Detta betytexten Frälsning pågår borde hänga runt min
der också att Herren är beroende av vad
hals? Ju längre jag levt desto klarare har svaret
vi offrar och hur vi använder vår tid. Vad
blivit ja. Eller: väl är vi nya skapelser (v. 17),
har vi som vi inte fått?
men bara bebisar! Är inte växt, fördjupning,
Fortfarande gäller Jesu ord: ”Ge ni
helgelse en enorm utmaning idag?”
dem att äta!”
Rättelse till förra Livsord
”
6
Missionsstandaret
Britta Lidman, barnskötare, barnmorska, sjukskötare och pastorsfru:
”Man kan förlösa med ord också”
B
ritta Lidman (f. Pettersson) är sedan ett par år
tillbaka en glad pensionär
i Nykarleby, där hon och
maken Mikael Lidman
bott de senaste tjugo åren. Men hon
växte upp i Esse. Hennes föräldrar hette
Karin och Josef Pettersson.
Pappa Josef var tillsammans med
sina bröder hönsfarmare. Det började i
mycket liten skala.
– De första hönsen – bara några
stycken – som pappa köpte hade alla
sina egna namn.
Det blev upptakten till bröderna
Petterssons sedermera så kända och
framgångsrika förädlingshönseri.
– Min mamma dog då jag var 10 år.
Vi var fyra syskon, alla flickor, och jag
är äldst. Efter några år gifte pappa om
sig med Eva Samulin, som var en god
styvmor för oss.
Efter att Josef gift om sig fick Britta
tre syskon till, så syskonskaran växte
därmed till sju.
– Min lillebror, Per-Erik ”Pelle” Pettersson fyller 50 år i sommar. Han bor
på hemgården.
Flyttade tidigt hemifrån
– Jag for hemifrån vid 17 års ålder.
Först gick jag ett år på Fria kristliga
folkhögskolan i Veikars. Sen for jag till
barnsköterskeskolan på Tölö barnhem
i Helsingfors. Det var en ettårig utbildning. Efter det var jag hemma ett år och
skötte min farfar, Erik Pettersson, som
blivit änkeman. Jag bodde hos honom.
Det var ett lärorikt år.
Farfar Erik var svensk, född i Hudiksvall. Hans far var skräddarmästare och
kom att flytta till Åbo, varifrån de så
småningom flyttade till Vasa.
Brittas farfar köpte en gård på Påvalls
i Ytteresse. Till yrket var han föreståndare för Esse Handelslag, men predikade vid sidan om. Han var predikant
inom pingstväckelsen.
– Först var han baptistpastor i Esse,
men vid brytningen med baptisterna
blev han pingstvän och var bl.a. pastor
för Kållby fria församling, som var en
pingstförsamling. Den församlingen
uppgick senare i Elim i Jakobstad.
Farmor Maria (f. Liedsle) var hemma
från Karleby (eller Gamlakarleby som
det hette på den tiden).
– Henne hittade han på en av sina
predikoresor.
De kunde tyckas vara ett ganska
”udda” par då de var på spatserturer
i byn.
– Farfar var lång och smal, medan
farmor var liten och rund.
Eftersom Maria kom från Karleby
var hon givetvis begåvad med den
berömda Karlebyhumorn. Britta ger
följande exempel.
– Då de var ute och promenerade tillsammans kunde det hända att farmor
Maria blev att stå och prata alltför länge
med någon. Om farfar då klagade på
detta kunde han få följande svar: ”Jag
ska tala munne till tom.”
Barnmorskeutbildning
– Efter året med farfar sökte jag till
barnmorskeinstitutet i Helsingfors.
På den tiden kunde man inte studera
till barnmorska i Österbotten. Dessutom började man inte heller nya kurser
varje år.
– Svenska kurser anordnades bara
då och då.
– Jag var bara 19 år då jag påbörjade
barnmorskeutbildningen. Det var en
tvåårig utbildning så jag var alltså 21
år då jag blev färdig.
– Jag fick genast tjänst på BB i Jakobstad. En gång då en mamma kom och
jag mötte henne sa hon: ”Jag skulle vilja
prata med en barnmorska.” ”Jag är nog
det jag”, svarade jag.
Det blev nästan fyra år för Britta på
Kvarnbacken (som stället kallas där BB
låg) i Jakobstad. – Det var intensiva år
och jag fick uppleva mycket. Arbetet
var förenat med ett stort ansvar. På den
tiden fanns det inte så många läkare
tillgängliga som i dag. Om någonting
extra inträffade måste patienterna föras
till Malmska sjukhuset. Fast en läkare
kom nog på rond till BB varje dag och
vi fick ringa honom när som helst. Han
hette förresten Nils-Erik Karlström och
var från Sverige.
är bra det också. Någon ska göra det
också. Alla ska inte ha den där synliga
platsen.
– Som pastorsfru tyckte jag väl att
man behövde ”synas”, fast inte på det
sättet att jag måste göra allt möjligt.
Jag tycker om att sjunga och har alltid
varit med i körer och strängband som
funnits där vi varit. Alla flickorna är
också sångare.
– Mina farbröder är också musikaliska, och det var även fastrarna. Farfar
ville lära mig spela orgel, fast att spela
har jag inte riktigt brytt mig om.
Britta och Mikael är medlemmar
i Jakobstads baptistförsamling, där
Mikael var pastor i tio år innan han
pensionerades.
– Betania är en fin församling.
Dubbelbröllop
Under Kvarnbackstiden slog kärleken
till och det blev att gå i giftermålstankar.
– Jag gifte mig med Mikael Lidman
som då just jobbade i Betania då han var
på ferier från predikantskolan. Då han
under en tid vikarierade Roy Holmlund
som pastor i Betania i Jakobstad sa det
klick. Vi gifte oss den 28 december
1963.
Vid tiden för giftermålet studerade
Mikael på Betelseminariet i Stockholm.
– Han hade ett halvt år kvar av
studierna då vi gifte oss. Vi hade
dubbelbröllop i Esse med min syster
Ragni och Harry Liljeström. Pastor
Herbert Söderqvist vigde oss. Där var
det många präster och ”prelater” – och
många predikningar.
Dags för något nytt igen?
Till Sverige med Mikael
– På den här tiden kunde man ännu inte
få tjänstledigt, så därför sade jag upp
min tjänst då jag for till Sverige med
Mikael. Jag var inställd på att jag skulle
vara pastorsfru och vara där han var. I
Stockholm fick jag jobb på Allmänna
BB, inte så långt från Betelseminariet.
Det arbetet fick jag via Barnmorskeförbundet här i landet. Det var också en
lärorik tid. Jag måste förbinda mig att
jobba minst ett halvt år, vilket betydde
att jag var där till den sista juli. Mikael
blev färdig i juni. Han jobbade sen
under sommaren i Frihamnen.
I den här vevan fick Mikael tjänst
i Oravais och Pensala baptistförsamlingar, så det blev att flytta tillbaka till
Österbotten så snart Brittas arbetskontrakt löpte ut.
– Året var 1964. Under tiden i Oravais föddes både Maria (-65) och Eva
(-67).
Efter tre år blev det att flytta igen. Det
var ju ett vanligt ”pastorsöde”.
– Eva var tre månader då vi flyttade
till Karis år 1967. Där var jag mest
hemma och skötte barnen, men på
somrarna vikarierade jag på mödrarådgivningen. En sommar var Birgitta
Liljeström (g. Ahlskog) och skötte
barnen hos oss.
Från Karis till Österbotten
– Det var också en rik tid i och med att
jag kunde vara hemma med barnen. Vi
hade många besök under dessa år. Militärpojkarna – de som var här norrifrån
– kom ofta till oss. De for ju inte hem
över helgerna då. Bland andra Henry
Månsus, Leif-Erik Holmqvist och Ingemar Hannus var ofta gäster hos oss.
De som gick på Lärarinneseminariet i
Ekenäs kom också ofta till oss. Bland
dem fanns Helena Jansson, som hade
söndagsskola och hjälpte till i Betel.
– Mikaels syster Seidi och hennes
man Henry Rönnmark bodde också i
Karis. Seidi som var hemmafru hjälpte
oss med barnskötandet. Det är med
glädje jag tänker på Karis. Under vår
tid i Karis startade också verksamheten
på Åbacka lägergård.
– På hösten 1970 flyttade vi till Esse,
där vi kom att bo fem år och där är
yngsta dottern, Michaela (-73), född.
Under den här tiden vikarierade jag
FOTO: STEN-GÖRAN LILJESTRÖM
Britta Lidman, pensionerad barnmorska
och pastorsfru, tycker sig ha ”haft bakjour hela livet”.
Hedda Willman som barnmorska i
Purmo, då hon var och kompletterade
sin utbildning. Jag tog nu också körkort. Jag måste ju ha det för att kunna
köra mellan Esse och Purmo. Det blev
nästan ett och ett halvt år. Sen fick jag
ett annat vikariat på rådgivningen i
Esse, och ibland hoppade jag in och
vakade på BB i Jakobstad.
Svårigheter ibland
– Min inställning var som sagt att en
pastorsfru borde vara hemma åtminstone medan barnen är små. Men ekonomiskt går det ju inte ihop med en
liten pastorslön. Följden blir att man
slits mellan jobb, familj och församlingsarbetet. Tillika som det också varit
mycket inspirerande.
– Från Esse flyttade vi till Närpes år
1975. Det var spännande för de två äldre
flickorna att lära sig närpesiska. Men
det gick det också. Vi bodde i Finnby,
mitt i centrala Närpes nära Mosebacke
skolcentrum. Flickorna fick lekkamrater ganska nära vårt hem och hann lära
känna dem innan de började i skolan.
Men det var tufft för dem. Maria började i årskurs fem och Eva i trean.
– Jag har alltid trivts där vi varit. I
Närpes hade jag dagbarn från början,
för att kunna vara hemma. Det arbetet
var också intressant. Men jag hann
med lite annat också. Innan vi for från
Närpes var jag på BB i Kristinestad
en kort tid, och barnträdgårdslärare i
Yttermark ett par månader. Jag tyckte
det var jobbigt att hoppa in på BB och
förlossningsanstalterna, för det kom så
mycket nytt hela tiden. Jag vikarierade
då hellre på rådgivningarna.
Under Närpestiden blev de två äldre
flickorna döpta i Närpes baptistförsamling.
Efter Närpes gick flytten till Hirvlax
i Munsala. Året var då 1978.
– Där fick vi flytta in i ett nytt hus,
det var en upplevelse. De många flyttningarna var inte så bra för barnen.
Men efter Hirvlax var det sen samma
skola för flickorna. Så Michaela har
gått i samma skola hela tiden. Då vi
flyttade till Munsala började Maria i
högstadiet och Eva i femman. I Hirvlax
hade jag också dagbarn från början.
Senare började jag vikariera av och till
på rådgivningarna i Nykarleby, Munsala och Jeppo. Jag var också en tid på
BB i Jakobstad. Då det funnits längre
vikariat på rådgivningen här har jag
föredragit det arbetet. Vi bodde i Hirvlax i åtta år. Den här gården i Nykarleby
där vi nu bor köpte vi 1986, så i augusti
har vi bott 20 år här.
Sjukskötare vid fyllda 50
– Efter flytten till Nykarleby vikarierade jag först på flera olika håll. Sen
insåg jag att jag behövde mera utbildning och det ledde till att jag utbildade
mig till sjukskötare i tre terminer.
Under den tiden fyllde jag 50 år.
– År 1990 fick jag arbete som föreståndare på Florahemmet, ett privat
serviceboende för åldringar. Det är
tänkt att åldringarna där ska vara i
ganska bra skick: kunna klä sig själva,
gå till matsalen osv. Men då det ofta var
fullt på alla åldringshem, blev de kvar
där längre och längre, så det blev mer
och mer vård mot slutet.
– Arbetet omfattade allt möjligt. Det
var allt från administration, sjukvård,
medicinutdelning till gårdskarlsarbete.
Fast städade gjorde jag inte. Men jag
trivdes jättebra. En gång då jag var på
en dagsamling för pensioner fick jag
frågan hur det var att vara barnmorska
på Florahemmet. På den frågan kan
man t.ex. svara: Man kan förlösa med
ord också. Arbetet på Florahemmet var
liksom en liten bonus, då jag tänker på
alla de olika arbeten jag haft.
– Jag jobbade tills jag blev 65 år, de tre
sista åren på 50 %. Då jag blev pensionär hade jag nog färdigt jobbat, tyckte
jag. Visst tycker jag att det är roligt att
besöka hemmet ännu, men jag längtar
inte efter jobbet mera.
Bakjour hela livet
– Jag tycker om människor. Jag brukar
säga att jag haft bakjour hela livet,
både här hemma och i jobbet. Men det
– Det var jätteskönt att bli pensionär,
men nu är jag inne i någon sorts brytning. Jag tycker att jag skulle vilja göra
någonting nytt igen. Jag blev inspirerad
då jag nyligen var på en kvinnokonferens på folkhögskolan här i stan.
– Jag tror att Gud har en uppgift för
oss här i Nykarleby fastän vi hör till
Betania. Jag är öppen för något slags
förändring. Man möter så många människor som är så trötta och som man
skulle behöva kunna ge en fristad, ett
andrum.
Här kommer Britta att tänka på
en dikt som hon försökt ha som rätttesnöre.
– Jag fick den här dikten av en god
vän då vi for från Närpes 1978.
Vara någonting för någon annan
om så bara sällskap för en vilsen
eller kanske den som log på vägen
utan andra skäl än själva glädjen.
Kanske den som ägde rätta orden
i det ögonblick de bäst behövdes
eller den som teg och stillsamt dröjde
trofast utan hån och kommentarer.
Upplevelser i Afrika
Britta har inte rört sig bara i Svenskfinland. För inte så länge sedan fick
hon tillfälle att åka till Afrika och se
missionsarbete på ort och ställe.
– I slutet på oktober och i början på
november 2004 var vi på en resa till
Kenya då vi besökte missionärerna
Sture och Majvor Nyholm. Det var en
upplevelse. Redan som barn var det
mycket tal om Afrika och våra missionärer som jobbade där. Man har ju
en viss föreställning om hur det ska se
ut på missionsfälten, men man kan ju
inte veta hur det är innan man sett det
själv. Det vi såg i Afrika var mest positivt. Det negativa var bl.a. att det var så
hemskt smutsigt i städerna. Men folk
var glada och hjärtliga, och på landet
var det så fint.
– Orsak till resan till Kenya var invigning av den nya kyrkan i Chepkunyuk
som vår församling i Jakobstad finansierade. Det var en fin upplevelse.
Sjätte barnbarnet på väg
Britta tycker att barnbarnen är en stor
glädje.
– Vi har fem barnbarn och det sjätte
på kommande. Michaela ska få sitt
andra barn. Så snart får jag sköta småbarn igen.
– Barnbarn är nog en gåva. Då de
är små och plockar blommor – ibland
ur rabatten – och kommer och ger en
– det är lycka.
Men gamla människor är också lyckobringare.
– Då jag jobbade på Florahemmet
tänkte jag att om någon skulle fråga mig
vad lycka är så skulle jag svara: att be
Gud som haver barnen kär med en 100åring. Det har jag också fått göra.
STEN-GÖRAN LILJESTRÖM
7
Missionsstandaret
”Tack för de varma kläderna”, säger
den karelska flickan på bilden som
fått hjälp via Nada-Nord.
M
Sordavala
sjukhus och
BB i dåligt
skick.
arita Brandt arbetade under sitt yrkesverksamma liv inom
bankbranschen, de
sista åren förvaltade
hon värdepapper
åt bankens kunder.
Maken Stig är textilingenjör och har
varit egen företagare inom konfektion
sen 1970-talet. Han blev pensionär 1995,
tre år efter Marita.
Marita och Stig har bott i Jakobstad
sedan 1970. De är genom föreningen
Nada, som år 1995 blev Nada-Nord r.f.,
välkända i Österbotten och i synnerhet
i Jakobstadstrakten för sitt engagemang
för att hjälpa medmänniskor i nöd.
Dramatiskt slut
på förvärvsarbetet
– Jag gick i pension 1992, berättar
Marita. Det året beslöt jag att inte längre
ville jobba på banken och förvalta andras
pengar.
Bakgrunden till detta beslut var dramatisk. Marita hade betjänat en kund
och tagit hand om hennes värdepapper
och de hade gått in i bankvalvet för att
sätta pappren i förvar. Efter att ha tackat
för hjälpen fick hon en sjukdomsattack
och dog i armarna på Marita.
– Det var då som jag beslöt att nu får
det vara slut med att förvalta andras
pengar. Jag var kvar på banken tills mina
pensionshandlingar var klara.
Trots att Marita gick i pension tidigare
än hon hade behövt, hann hon ändå
arbeta som bankfunktionär i hela 37 år.
Sen hon blivit pensionär åkte hon till Los
Angeles i USA.
– Min dotter bodde i Los Angeles då.
Jag var där en termin och ägnade den
tiden åt att studera mera om bankväsendet. Stig var hemma, han jobbade
ju då ännu.
Marita och Stig Brandt:
Nada-Nord koncentrerar
nu sin hjälp till Karelen
andra hämtade dem tillbaka. Det blev
rättegång om detta.
Engagemang för krigs- och
flyktingoffer
Första hjälpsändningarna
gick till Kroatien
– När jag kom hem från USA hade det
hemska kriget i Jugoslavien börjat. Året
var ju 1993. Stan-Saanila, en rundradioreporter, frågade provocerande i ett
tv-program om det fanns någon som vill
hjälpa barnen i Jugoslavien
– Jag tog kontakt och sade att jag
ville. ”Vad kan du göra?” frågade han.
”Jag kan ta bussar och fara och hämta
barnen”, svarade jag. Sen jag fått ihop
en grupp personer som ville vara med
for jag till Helsingfors och tänkte att där
hittar jag nog en färdigt inregistrerad
förening. Men det gjorde jag inte. Finska
föreningar fanns nog, men ingen med
svenskt namn. Så jag åkte hem tillbaka
med oförrättat ärende.
– Under tiden fanns det andra som jobbade med hjälpsändningar. Den första
sändningen gick med flyg till Kroatien.
Den innehöll babyknyten och massor
av mat och andra förnödenheter. Därför
måste det skickas med flyg. Men folk
ställde upp och hjälpte fastän det blev
dyrt.
Efter det här blev det aktuellt med
en hjälpsändning till en församling i
Subotice i Serbien.
– Vi for dit med två bilar. Vi hade en
egen buss och Kalle Augustsson körde
sin långtradare. Nästa mål för hjälpsändningar var Pristina i Kosovo. Vi
hade alltid bra föreningar som tog emot
oss. Baptisterna här i nejden hade gjort
färdiga matpaket. Den kvinna som tog
emot oss i Subotice hade varit flykting
i Sverige och kunde därför lite svenska.
Vi besökte också läger där det fanns
tiotusentals flyktingar.
Nada föds
Hittar man ingen färdigt inregistrerad
förening som passar så får man väl bilda
en egen.
– Den 7 juli hade vi kommit så långt
att vi sammankallat folk från Karleby,
Jakobstad, Nykarleby, Vasa och Närpes
och grundade då en förening på Villa
Sveden. Från Närpes var det en bosniskserbisk flyktingfamilj med som föreslog
namnet Nada; det betyder hopp. Och så
blev det. Nada är en politiskt och religiöst obunden förening. Vi var drygt 20
som grundade föreningen. Elsa Luther
var första namnet på listan. Hon är vår
grand old lady och har varit Nada-Nords
vice ordförande från första början.
– I första paragrafen i föreningsstadgarna står det att vi ska hjälpa barn och
föräldrar som lever under svåra psykiska
och fysiska förhållanden. Dagen efter
vi hade grundat föreningen ringde de
från Oravais flyktingförläggning och
berättade att de hört att det bildats en
förening som skulle hjälpa barn och
flyktingar. Där kom jag i kontakt med
familjen Tmava, en sexbarnsfamilj från
Kosovo.
– På grund av att vi först hamnade
att jobba med flyktingar kom man att
Barnhemmet Sagan i Sodavala har 135 barn i olika grupper. Här en grupp med
barn under skolåldern.
Problem i Kosovo
FOTO: STEN-GÖRAN LILJESTRÖM
Marita och Stig Brandt är båda genom
föreningen Nada-Nord engagerade i att
hjälpa människor i nöd.
kalla oss en flyktingförening, men det
var vi ju inte.
Fallet Tmava engagerade hela Finland. Familjen skulle utvisas och delades
upp så att en del av familjemedlemmarna
först fördes till Sverige.
– Jag var sju veckor i Umeå och kämpade med myndigheterna. Stig kämpade
här, med hela Österbotten som stöd. Det
slutade med att Finland gav efter.
– Den andra flyktingfamiljen som
engagerade folk var från Bulgarien. Då
de skulle utvisas for polisen och tog dem
mitt under en gudstjänst i familjens hem
på flyktingförläggningen i Oravais. De
skickades sedan till Prag. Stig och några
– I Kosovo var det moder Teresas organisation som stod bakom. Vi hade problem
med att komma in i landet. Serberna
stängde in oss i 48 timmar, men när
representanter för moder Teresas organisation kom dit fick vi åka vidare. Från
Kosovo kom två små pojkar som hade
missbildade ben och inte kunde gå. De
opererades sedan i Uleåborg. På tre
dagar samlade man in 140 000 mk för att
täcka kostnaden för operationerna.
– Vi gaddade oss samman med Svensk
Ungdom och Röda Korset i Karleby,
säger Marita. Pojkarna var här två år och
skickades sen tillbaka, eftersom de inte
fick stanna i Finland.
Sen kom Kosovokriget, då många
Kosovoalbaner flydde till Albanien.
Det var sammanlagt mellan 700 000
och 800 000 personer som flydde dit då
serberna började attackera dem.
– Vi for då till Albanien med förnödenheter till flyktingarna. Sammanlagt
sju långtradare, av vilka tre var stora,
åkte över dit från Italien. Själv tog jag
flyget. När jag går där på en gata hör
jag någon som ropar på mig. Det var de
två pojkarna som opererats i Uleåborg!
”Ta bort oss härifrån”, sade de, ”det är
så hemskt här.” Jag pratade med dem
som basade för det flyktingläger jag
hade kontakt med. Det ledde till att 27
barn fick komma till Finland. Med deras
anhöriga blev det drygt 60 personer som
kom hit, fastän det hette att Finland bara
skulle acceptera folk från Makedonien.
En förening blev tre
– År 1995 delade vi på oss, berättar
Marita och Stig. Vår förening heter nu
Nada-Nord r.f. Sen har vi Nada Väst i
Närpes och Nada Hope i Helsingfors.
Dessutom finns det nu också en förening
som heter Nada Suomi.
Vad är det som får folk att engagera
sig på det sätt som Marita och Stig
gör?
– Jag har fått intresset för att hjälpa
hemifrån, säger Marita. Till Kronoby
kom många karelare under kriget. Varje
lördag skulle vi föra risgrynsgröt och
bröd till de olika familjerna. Idag är det
många av dem som vill komma tillbaka
och se var de har bott.
– Min far var också med i kriget under
slutskedet vid Pitkäranta, berättar Stig.
Så vi har båda anknytning till Karelen.
Nu är det bara hjälp till Karelen som
gäller
– Redan 1993 fick vi den första bönen
om hjälp från Karelen. Det var från en
kvinna i Valamo. Så första hjälpsändning gick därför dit. Kvinnan i fråga
hade läst om att föreningen Nada bildats.
Två år senare var det diakonen Valentina
Eliseeva som frågade oss om vi inte
kunde börja hjälpa mera regelbundet.
Hon representerade den Karelska evangelisk-lutherska kyrkan. Den kyrkan har
vi fortfarande kontakt med.
Kvinnorådet Hoppet
En viktig satsning i slutet av 90-talet var
då man i Karlen bildade Kvinnorådet
Hoppet.
– Det är en förening som hjälper barn
och kvinnor, berättar Marita. Därifrån
får vi också all den information vi behöver om de hjälpbehov som finns. I alla
byar runt Sordavala där vi färdas finns
det kontaktpersoner som i regel kan
lite finska. Ordförande för Kvinnorådet
Hoppet är Valentina Novikova. Hon har
också fått bidrag från EU för föreningens arbete. Föreningen har sett till att
alla barn blivit registrerade. Därför vet
man nu var de finns och under vilka
förhållanden de lever. De som jobbar i
föreningen är ensamstående mammor.
Ett vanligt problem i ryska familjer är
männens våld, som oftast förorsakas av
den ymniga spritkonsumtionen.
– Kvinnor som har utsatts för våld i
hemmet anmäler nu också sina män. Vi
känner till 30 aktuella fall. Kvinnorna
bor kvar tillsammans med sina män,
men dessa får inte längre ta till våld.
Problem med
införsel av varor
Bestämmelserna för varuinförsel till
Ryssland är ett ständigt problem som
förvärras av de ständiga ändringarna.
– Bestämmelserna för införsel är
krångliga. Putin vill ju att man ska köpa
allting där. ”Vi behöver inte Finlands
gamla kläder” är budskapet. Enligt de
bestämmelser som nu gäller får man ta
in bara 35 kg per person i landet.
Det finns ju sätt att kringgå detta.
– När vi åker till Karelen kommer
folk därifrån över till finska sidan och så
lastar vi över varorna i deras bil.
Karelen ändrar sakta färg
– Man ser nu en förändring i Karelen.
Förr var allting grått, det fanns inte ett
målat hus. Men nu finns det målade hus
här och där. Några asfalterade vägar
finns också. Man sopar även gatorna
ibland. Dessutom är lukten inte lika
hemsk som då vi började, konstaterar
Marita och Stig. Det största problemet
är arbetslösheten.
De som är pensionerade har inte heller
Forts. på sidan 9
8
åttan
Missionsstandaret
Den här
sidan är
SBFU:s sida.
Bidrag
sänds till
denna
tidnings
redaktion
eller direkt
till SBFU:s
kansli, på
adress PB
54, 65101
VASA.
Svenska baptisternas i Finland
ungdomsförbund rf
Besöksadress:
Rådhusg. 44 K 5, Vasa.
Postadress:
PB 54, 65101 VASA.
Tfn: 06-3464 515;
fax: 346 4510;
e-postadress: sbfu@baptist.fi
Ordförande Åsa Kackur,
tfn 050-353 8744
asa.kackur@baptist.fi
Ungdomssekreterare:
Caroline Södergård-Hahn,
tfn 050-5426719
Sommartid
HAR UTKOMMIT
MED SOMMARENS
LÄGERPROGRAM.
FINNS I VÄLFÖRSEDDA FÖRSAMLINGAR
OCH HOS SBFU.
Lägerprogrammet
finns även på SBFU:s
hemsida:
www.baptist.fi /sbfu
HUSMOR efterlyses!
En husmor behövs för sommarens läger. Ta kontakt
med uskr Caroline Södergård-Hahn, tfn 050-5426719.
Kravlös
kärlek
Anders Olin med lilla
Edith Pörtfors.
V
i människor har i alla tider
missat det mest väsentliga
– att älska Herren vår Gud
över allt – säger Anders
Olin som talade på ett
kvällsmöte i Vasa baptistkyrka 18/3.
När du kom till världen var du älskad
av Gud. Det är inte särskilt svårt för
oss att tro att Gud älskar lilla Edith,
säger Anders Olin och nickar mot en
liten flicka i åhörarskaran. Varför tror
vi då att han börjar älska oss mindre
sedan vi växt upp? Vi börjar tro att vi
måste prestera något för att förtjäna
Guds kärlek.
Det finns egentligen inget vi behöver
göra. Det står i Kolosserbrevets andra
kapitel att vårt skuldebrev är utplånat. Vi
kanske känner till detta rent teoretiskt,
trots det är något inom oss som protesterar
och säger: “Äh, men lite måste jag nog
göra.” Men det finns inget vi kan göra
för att få Gud att älska oss mer – eller
mindre.
De onda makterna försöker trycka ner
oss, ta modet av oss och få oss att känna
oss dåliga. Ibland kan man känna sig som
“illaluktande luft”. Det är många som går
runt och tänker att “jag är nog den värsta
kristna människan som finns”. Men vi är
alla lika dåliga – vi har alla syndat, och vi
är alla lika bra – Jesus bor ju i oss.
Frälsningen är en gåva och den enda
som kan ta den ifrån dig, det är du själv!
Vad synden kan göra mot oss, det är att
b
från ner. Vi är kallade att tvätta
varandras fötter. Vi skall heller
inte prata om synd med människor
som inte är troende, det är inte
relevant för dem. Vi får i stället
koncentrera oss på att visa dem
kärlek i överflöd och lita på att
Gud tids nog uppenbarar synden
för dem i deras hjärtan.
FOTO: PAMELA HINDS
vi tappar tron på att vi själva är kristna.
Därför är det så viktigt att be om förlåtelse
och ta emot den.
Kärleken föder gärningar
När vi förstår att Jesus gjorde allt på
korset, att vi inte behöver prestera något,
då kommer gärningarna av sig själva. För
om du har Guds kärlek på insidan, då går
det inte att hålla den inne! Det är som
då man är förälskad – hur lätt är det att
vara tyst om det? Det är ju väldigt svårt
att dölja, och man vill helst prata om den
personen hela tiden. Vi gör saker på grund
av att vi fått uppleva Guds kärlek, inte för
att förtjäna den.
Man kan ju ifrågasätta det här genom att
till exempel jämföra med hur det skulle gå
om en lärare sa till sin klass på förhand att
alla kommer att få högsta vitsord i provet.
Kan man då förvänta sig att någon kommer
att läsa på det? Är det då meningen att vi
B Ö C K E R
Det barn vi fick
Tidigare har jag läst dikter Åsa Bryhagen skrivit om att ha ett downbarn i
familjen. Nu har hon skrivit en omfattande bok. Den har olika avdelningar
som kan läsas helt fristående.
Den som berörde mig mest var den
första, om längtan, väntetid och barnets
första tid.
Jag bara läste och läste, det var
som om det handlat om mig, oss. Hon
gav ord åt känslor, också de otillåtna.
Mycket nyanserat ger hon ögonblicksbilder, antyder, lyfter fram ögonblick.
Författarens grepp är mycket fint. Det
är det väsentliga som delges utan att
trötta ut med onödiga uppgifter. Denna
del av boken är en pärla. En livsberättelse om en familj som har många
syskonfamiljer.
Andra delen handlar om träningen av
Johannes. Om hans situation hemma, på
lekis och de två första åren som integrerad i vanlig skola.
Efter det kommer avsnittet som mera
allmänt tar upp vår syn på utvecklingsstörda och handikappade. Om våra
fördomar och domar. Rubrikerna där är:
– Ett samhälle för normala
– Etik och människovärde
– När Gud får ett nytt ansikte
– Enfaldens teologi
Denna bok är till för en bred läsekrets. Inte bara vårdpersonal och föräldrar. Alla har något att få här.
”Jag ser Johannes på dagis.
Hur han leker bland de andra barnen.
Hur de betyder mycket för honom.
Hur han betyder mycket för dem.”
Åsa Bryhagen
DET BARN VI FICK
Verbum 2005
Ca 25 €
HELENA JANSSON
S
Min mamma bor
på en stjärna
Henrietta tycker om sin lillebror,
men tröttnar på att vara storasyster.
Pappa skyddar hon från sina egna
sorger, han är redan så ledsen. Sin
bästis Sofia sårar hon medvetet.
Farmor är det annorlunda med, hon
tål allt det besvärliga som samlats
inom Henrietta. Med farmor följer
hon också till gudstjänsten ibland.
Ylva Ugglas första bok heter ”Min
mamma bor på en stjärna”. Den
passar för nioåringar och uppåt.
Ylva Uggla
MIN MAMMA BOR PÅ EN
STJÄRNA
Bokförlaget Libris 2005
HJ
skall vara lata? Om man till exempel som
18-åring får tag på sanningen, skall man
då bara sitta och vänta i kanske femtio,
sextio år på att få komma till himlen? Nej,
det naturliga blir ju att man vill att också
andra skall få reda på det här. När vi fylls
av Guds kärlek börjar vi brinna för att få
föra budskapet vidare.
Låt Gud uppenbara synden
Anders Olin erkänner att ibland när han
vittnar för någon människa så kan han felaktigt tänka: “Oj, hur skall den här klara
av att vara kristen?” Tyvärr är det ofta så
vi tänker. Vi sätter ofta ribban så högt att
människorna inte vågar komma till våra
församlingar när de har problem. Det blir
lite “Kom som du är, bli som vi är, annars
hör du inte hemma här” över det hela.
Det är så viktigt att vi är ödmjuka i
mötet med andra människor. Vi skall
betjäna dem nerifrån upp och inte uppi-
Tro på varandra
Det är också väldigt viktigt att vi
vågar tro på varandra, och vi skall
också kunna ge en person nytt förtroende
efter att de gjort bort sig! Jesus ger exempel på detta då han just efter att Petrus
förnekat honom tre gånger säger: “För
mina lamm på bete.”
Vi skall aldrig tappa tron på våra medmänniskor, på att de en dag kommer att
bli de personer som Gud hade tänkt att
de skulle vara. Vi är kallade till att uppmuntra, trösta och bygga upp varandra.
Det finns människor som ingen tror på,
människor som blivit totalt förkastade
till och med av sina föräldrar. Det är en
alldeles särskild nåd att få vara med och
bygga upp sådana personer, och tala in
Guds sanningar i deras liv. För det är svårt
att få rätt bild av Gud om man inte kan
älska sig själv.
PAMELA HINDS
Daniel Victorzon
ny SBFU-ordförande
venska baptisternas i Finland
ungdomsförbund rf (SBFU)
höll sitt årsmöte i samband
med FSB:s vårmöte den 1
april i Betania i Jakobstad. Det blev
SBFU:s tur efter maten, dvs kl 13.
Omkring 45 personer var närvarande
under mötet som inleddes av SBFU:s
ordförande Åsa Kackur.
Till ordförande för mötet valdes
Daniel Victorzon och till föredragande sekreterare och protokollsekreterare ungdomssekreterare Caroline Södergård-Hahn. Victor Nylund
och Tomas Knuts valdes till protokolljusterare.
Årsmötet mottog hälsningar av
Sara Mikander, tidigare SBFU-ordförande i ett par repriser.
I redogörelsen för bokslutet för
2005 kunde glädjande nog konstateras att resultatet denna gång visade
positiva siffror utan det extra bidrag
som FSB utbetalt de senaste åren.
Medlemsavgifterna fastställdes till
0 €/år för vanliga medlemmar, 10
€/år för stödmedlemmar och 100 €
för ständiga medlemmar (engångsavgift). Man kan också vara månatlig
understödare med ett personligt avtal
med sin bank. Det här talade bland
annat Elisabeth Nylund varmt för.
Fjolårets årsmöte hade tillsatt en
nomineringskommitté bestående av
Magnus Mikander, Mats Höglund och
Eva-Maria Jansson. Den tidigare ungdomssekreteraren Magnus Mikander
förde gruppens talan under mötet när
det var dags för val av ordförande och
nya styrelsemedlemmar i stället för
dem som var i tur att avgå.
Tomas Knuts, Fredrik Huhtamäki
och Victor Nylund hade alla suttit
sin tvåårsperiod till slut. Alla tre
MST-ARKIV
Daniel Vitorzon, pastor i Purmo,
valdes till ny ordförande för SBFU.
hade också antytt att de önskar avgå.
Men efter att nomineringskommittén
jobbat hårt utan att få tag på ersättare blev det ändå så att alla tre lät
sig övertalas att fortsätta två år till.
Omval över hela linjen således.
När det gällde ordförandefrågan
var läget värre, eftersom Åsa Kackur
bestämt och i god tid meddelat att hon
inte står till förfogande för omval.
Efter att nomineringskommittén
under beredningsarbetet fått nej av
ett stort antal som kunde tänka sig
”efter ett par år men inte nu”, så
föreslog man nu Daniel Victorzon
som efter ett kort övervägande lät sig
väljas men uttryckligen bara på ett år.
Han gav även de närvarande ombuden
från sin hemförsamling chans att
protestera, men inga protester hördes.
Daniel har tidigare suttit i SBFU:
s styrelse och är nu pastor i Purmo
baptistförsamling.
Till revisorer valdes Torvald Lund
och Petter Ingo (GRM), med Ralf Sjöberg och Bo Edström som suppleanter.
Till representatnt i förvaltningsrådet
för Hummelholmen valdes Vicor
Nylund (2006-2008) i Anders Wallins
ställe. Samuel Svenfelt är vald för
2005-2007. Ytterligare en representant utses av styrelsen. Styrelsen ska
även välja en representant i Stigfinnarna, medan ungdomssekreteraren
utsågs att fungera som representant i
ekumeniska rådets ungdomssektion.
Till nomineringskommitté inför
nästa årsmöte valdes Åsa Kackur och
Magnus Mikander plus en representant för styrelsen som utses senare.
Under punkten övriga frågor diskuterades lägerområdet Hummelholmen. Magnus Mikander uppmanade församlingarna att satsa på de
befintliga hyddorna. En del av dem
är i sämre skick och skulle behöva
åtgärdas.
Ingemar Hannus noterade att
många församlingar sett om sina
hyddor på ett förtjänstfullt sätt, även
om man ibland har lite olika syn på
graden av komfort. Viktigt vore nu
i alla fall att alla vädringsluckor i
hyddorna skulle öppnas för att få en
naturlig luftväxling.
Beslöts att Daniel Drifell, som är
sommarens husfar, får tjuvstarta med
jobbet och gå runt på området och
öppna ventilerna.
I något skede borde även låsen bytas
på hyddorna. För ett pris av 115 € per
hydda får man Abloy-lås i varje dörr.
Det ger också möjlighet till en huvudnyckel för ledarna/husfar. (PES)
9
Missionsstandaret
Krönikan
SBFK
Sångernas sång
Intryck och inbjudan
Roger Wingren
1
999 översatte jag Höga
Visan till svenska utgående
från Bubers tyska översättning. Enligt vedertagen
uppfattning inom judendomen
är ”Sångernas sång” den mest
andliga av alla böcker i Gamla
testamentet. Arbetet var lärorikt.
Jag lärde mig att Bibeln måste
läsas som en bok. Ingen av
delarna får förbli sluten; varje
del måste hållas öppen mot
alla andra delar. För att genomskinligheten skall äga bestånd
får ingen bok förvisas till en
viss sfär: till det religiösa, det
estetiska, det historiska eller det
filosofiska. Bibeln handlar om det
mänskliga livet – människornas
samliv – och hur Gud i historien
och genom historien uppenbarar
sig själv och meningen med detta
liv. Sångernas sång får därför
inte läsas isolerat. Den är inte
enbart en sanslöst vacker kärleksdikt. Den korresponderar med
alla andra böcker i Bibeln, inte
bara med de gammaltestamentliga, utan även med böckerna i
Nya testamentet.
Förhållandet mellan man och
kvinna är ett centralt tema i
Bibeln. Vi finner det för första
gången i berättelsen om hur allting började, och temat återkommer ständigt, ända till Bibelns
sista blad. Hur kunde det annat
vara. Sammanvävda är man och
kvinna Guds bild och likhet.
På samma sätt som man och
kvinna är ett, är Gud och världen
ett – eller borde vara det. Liksom
det inte var gott för mannen att
vara allena, vill Gud inte vara
allena. Han söker sin ”hjälp” i
människan, som i likhet med
kvinnan i ”Sångernas sång”
förlöser honom. På samma sätt
som mannen behöver ett motstycke, kvinnan, behöver således
Gud sitt motstycke, människan
och hennes verk, för att skapelsen
skall fullbordas.
Därför utmålar Bibeln konsekvent förhållandet mellan Gud
och det mänskliga i bilder av man
och kvinna. Det judiska folket
i dess sociokulturella sammansättningar och manifestationer,
beskrivs som Guds hustru; den
heliga staden, det nya Jerusalem,
skönhetens fullkomning, som
Kristi brud. I dessa metaforer
framträder alltid renhetens och
trohetens motbild: Hoseas liderliga hustru Gomer, Den promiskuösa Oholiba (Jerusalem) hos
Hesekiel, och den prostituerade,
det stora Babylon hos Johannes.
Sångernas sång visar på kärleken som just genom sinnligheten
blir fattbar. Kärleken behöver
könsligheten för att kunna
förkroppsligas, och könsligheten
behöver kärleken för att förandligas.
I ”Sångernas sång” finns två
ord för kärlek. Kärlek som vi
uppfattar begreppet, men även
ett ord som beskriver ett kärleksfullt förhållningssätt: en
förärande, hyllande, tjänande
kärlek med stark erotisk prägel.
Den som äger detta förhållningssätt dyrkar, älskar hyllar, tjänar
sin älskade. Hon förlöser honom.
Hon är hans ”Heile”, den som
förlöser.
”Sångernas sång” handlar om
djup och innerlig samlevnad
mellan man och kvinna, men
även om ett innerligt förhållande
mellan Gud och det mänskliga.
Evangelisterna berättar om hur
Nada-Nord i Karelen
Forts. från sidan 7
mycket att leva på.
– Valentina Eliseeva har 72 euro i månaden i pension. Det hus hon bor i är också
i dåligt skick. Senast vi hade kontakt med
henne hade hon 9 grader inomhus då det
var -32 grader utomhus.
– I Sordavala stad är det bättre, men runt
staden är det otroligt fattigt ännu, säger
Marita. Vårt område i Karelen, dvs dit
vi åker med hjälpsändningar, omfattar 10
byar. I området finns mellan 27 000 och
30 000 människor. Förutom till privata
familjer ger vi också hjälp till barnhemmet Sagan och till Setrinska hemmet, ett
åldringshem.
Hur ofta åker då Marita och Stig till
Karelen?
– Jag var dit fem gånger i fjol, berättar
Stig. Senaste resan gjordes i mitten av
december.
För att underlätta det praktiskt med
inhandlande av förnödenheter beställer Nada-Nord på förhand varor på den
karelska sidan. Karelarna har själva öppnat
ett konto i en bank vid gränsen dit vi kan
sända medel för hjälpbehövande utan att
åka den långa vägen till gränsen. På det
sättet sparar vi tid och pengar.
Kyrkliga stridigheter
– Ingermanländarna och ryssarna kommer
inte överens, berättar Marita. Finland
understöder bara den ingermanländska
kyrkan. De två kyrkorna är nära varandra.
Den ena, dvs den ingermanländska, är jättefin och varm. Den andra, dvs den ryska,
”
’Sångernas sång’ handlar om djup och innerlig
samlevnad mellan man
och kvinna, men även
om ett innerligt förhållande mellan Gud och
det mänskliga.
Jesus på det personliga planet
förhåller sig till kvinnor som
tilltufsats av livet. Vid brunnen
invid Sykar ser vi kvinnan som
avverkat fem män och nu levde
ihop med en som inte var hennes
egen. Jesus bejakar hennes törst,
men säger till henne att det vatten
hon försöker släcka den med inte
duger. Han erbjuder henne en
källa som utan att sina skall porla
inom henne.
När de religiösa ledarna förde
fram en gift kvinna, som under
själva akten ertappats med en
annan man, vände Jesus strålkastarljuset mot dem själva och
uppmanade den som är utan synd
att kasta första stenen. Ingen
vågade detta. Inte heller Jesus
fördömde henne, men han uppmanade henne att inte göra om
det. Rättegångsprotokollet skrev
han i sanden för att plånas ut av
vind och regn.
Maria från Magdala var ett
offer för självförintelsens och
icke-varats ande, dessa demoner
som inifrån fräter sönder personligheten. I sin trasighet längtade
hon efter befrielse och satte sin
tillit till Jesus. I Simons hus vätte
hon Jesu fötter med sina tårar och
är kall. Det finns nog grupper som försökt
förena de två kyrkorna, men det går inte.
Vi kan inte bråka med dem. Man kommer
ingen vart då man inte känner till de olika
reglerna.
– Det finns många andra organisationer
som också för hjälp till Karelen, t.o.m.
från Sverige kommer man dit. Vi träffar
på dem nu och då.
Nadashopen ger
nödvändiga medel
– Ekonomiska medel kommer i huvudsak
från Nadashopen i Jakobstad, där vi säljer
begagnade kläder. Där har vi en anställd,
som staten betalar lön åt. Det är olika
arbetslösa som får en korttidsanställning.
Däremellan drar vi det på talko. Sen har
vi olika jippon för att samla in medel. Vi
skulle inte klara det här om vi inte hade så
stort stöd från allmänheten.
Då det gäller kläder ska man inte ge
bort skräp, för det forslas inte vidare till
Karelen.
– Vi får ännu in en massa skräpkläder,
säger Stig. Man ska inte ge annat än det
som man själv skulle kunna ta på sig,
säger Marita.
– Det som är så roligt med det här arbetet
är att folk är så glada, säger Marita. Vi är
så väntade då vi kommer.
– Numera är det tack vare föreningen
Kvinnorådet Hoppet så tryggt då vi på förhand vet vart vi ska föra hjälpen. Vi behöver inte som förr vara rädda då vi öppnar
en dörr för att leverera förnödenheter.
Hur länge tänker Marita och Stig hålla
på? De är ju båda i 70-årsåldern.
– Ja, det gör vi väl så länge vi orkar,
funderar de.
STEN-GÖRAN LILJESTRÖM
torkade dem med sitt hår. Hon
kysste hans fötter och smörjde
hans huvud med balsam. Jesus
förlät hennes synder och befriade
henne.
Kvinnan vid brunnen återfick
människovärdet, äktenskapsbryterskan benådades och Maria
från Magdala befriades från
fördärvsmakterna som förnekade
vart livets frö som spirade.
På samma sätt förhåller sig
Gud till världen, den värld som
han älskade så högt att han offrade sin enfödde son på världens
slaktplats, för att var och en som
sätter sin tillit till honom inte
skall försvinna i intet likt agnar
som vinden blåser bort, utan
leva för evigt. På samma sätt
som Jesus inte dömde enskilda
människor i trångmål, dömer
Gud inte världen, hur hemsk och
hur söndersliten av passioner och
nedsölad av laster den än är.
Gud dyrkar, älskar hyllar,
tjänar sin älskade värld samtidigt
som den förlöser honom. Förunderligt.
Människans framtid finns i
Jahweh Shammah, Guds stad,
det nya Jerusalem. Denna nya
värld är inte bara himmelsk utan
också en transformerad jordisk
verklighet. Denna värld är lik en
kvinna, Jesu älskade, hans syster
och brud. Sammanvävda är de
ett. Ja, vi ser henne redo som en
brud, nardusdoftande, smyckad
för sin man. Bedårande är hennes
kedjehängen, hennes hals i flätverk av pärlor. ”Hon bryter fram
som morgonrodnadens glans,
skön såsom månen, klar såsom
glödklotet”. Och hon säger:
”Jag är min älskades, till mig
står hans åtrå.” □
Programmet för barn på
jubileumskonferensen 2006
TORSDAG 15.6
19.00 Program för barn i åldern 7 – 12 år
Bibelberättelse, barnpassning för yngre än 7 år.
Ansvarsperson: Malena Nyman
FREDAG 16.6
14.00 Landhockeyturnering, Sursik gy-sal
Ansvarsperson: Östen Willman
19.00 Program för barn i åldern 7 – 12 år
Bibelberättelse, barnpassning för yngre än 7 år.
Ansvarspersoner: Esse scouter
LÖRDAG 17.6
14-16 Sång och musik för barn med Mårten Streng,
Sursik gy-sal
14.00 Fotbollsmatch för 13 och äldre, antingen på
Sportis plan/Falli/Östensö skola
Ansvarsperson: Eva-Maria Jansson
18.00 Gemensam sångövning för alla barn,
Beni Edström ansvarar
19.00 ”Och jag skall sjunga av glädje som jag aldrig
sjöng förut”. Sång- och musikkväll med många
medverkande, barnen med från början, sjunger
3-5 sånger Program efteråt och barnpassning:
Larsmo scouter
SÖNDAG 18.6
11.00 Möte för barn i åldern 7 – 12 år, Stefan Albinsson, Mikael Ahlskog leder.
Bibelberättelse, barnpassning för yngre än 7 år.
Ansvarsperson: Monica Ahlskog
14.00 Högtidens stora avslutningsmöte, historiskt
drama, Stefan Albinsson, barnen medverkar
med klapp och klang, ballonger mm.
–––
Under hela konferensen finns ett rum i Sportis försett
med papper, pennor, spel och annat smått och gott. Där
kan barnen vara på föräldrarnas ansvar.
Jag hade nyligen tillfälle att delta i de finska baptistkvinnornas vårmöte. De finska kvinnoförbundet
är litet som vårt. Totalt var det ett 20-tal kvinnor
som samlades i ett privathem i Laihela. Med fanns
representanter t.o.m. från Helsingfors och Åbo.
Förutom förhandlingar med bokslut, beviljande av
ansvarsfrihet m.m. lyftes missionsverksamheten
fram. Inom det lilla baptistsamfundet finns en del
driftiga människor som engagerat sig i olika privata
missionsprojekt förutom det officiella missionsarbetet via Europeiska baptistmissionen (EBM) och
därför var det fyra helt olika verksamheter som
presenterades.
Stommen i de finska systrarnas verksamhet
utgörs av höst- och vårsamlingar, ett sommarläger
(som kallas för ”stilla dagar”, men inte egentligen är
en retreat) samt en samling vid sommarkonferenserna. Sommarlägret hålls denna sommar 19-23 juli
på Kesäranta lägergård, Vaajakoski baptistförsamlings sommarhem, och är naturligtvis öppet för vem
som helst som vill delta.
Kvinnodagen i Laihela leddes av ordförande Virpi
Sillanpää från Kurikka. Hon efterträdde i höstas Eija
Kuula som avgick efter 10 år som ordförande.
Tillsammans beslöt vi (jag hade mandat för det
från SBFK-rådet) att bjuda in Europeiska baptistkvinnoförbundets (EBWU:s) ordförande Ewa Gutkowska från Polen på besök till Finland i april nästa
år. Ewa har redan svarat jakande på denna inbjudan
och hon ser fram emot att möta både finsk- och
svenskspråkiga kvinnor under vecka 16 nästa år.
SBFK i april
Vårmötet 22.4 i Vörå ligger alldeles framför oss.
Anmälningstiden gick ut den 10 april, men du får
ännu en chans, om du glömt anmäla dig. Men snabba
på! Programmet fanns i senaste Missionsstandaret
eller t.ex. på hemsidan www.baptist.fi/sbfk. Anmälan görs till undertecknad, tfn 044-33 22 722.
SBFK i maj
Ett av SBFK:s uppdrag är att ansvara för serveringen på vår- och höstalkot på Hummelholmen.
Den här gången är det Munsalasystrarna som står
på köket.
Notera nu att datum för talkot är flyttat fram till
den 20 maj.
I maj, närmare bestämt den 14 maj – morsdagen!
– observeras också SBFK:s offerdag, men det
återkommer vi till!
Mai-Britt Vehkaoja, ordf.
Svenska baptisternas i Finland kvinnoförbund
(SBFK)
Fasta och allvar
”Vi ska hålla en 30 timmars fasta detta
veckoslut!” annonserade en ung man ivrigt.
”Vi kommer att få smaka på hur det känns för
miljoner människor runtom i världen som är
hungriga varje dag.”
”Och sen?” frågade jag försiktigt.
”Kanske kommer jag att tappa ett par
kilon”, sa någon, och de andra skrattade.
”Vi ska fira och ha en stor fest efteråt”, sa
en annan ganska allvarligt.
Vad är syftet med fasta och vilken roll
spelar den för troende i dag? När lärjungarna misslyckades i sin tjänst och inte kunde
bota ett barn som var besatt av en ond ande,
frågade de generat:
”Varför kunde inte vi driva ut demonen?
Han svarade: ”Därför att er tro var svag. Sannerligen, om ni har tro så stor som ett senapskorn kan ni säga till det här berget: Flytta dig
dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er” (Matt. 17:19-21).
Den sista versen i citatet här ovan finns visserligen inte i många av de tidiga manuskripten. Hur var det med Jesus själv? De religiösa
auktoriteterna hade ofta kritiserat honom för
att han inte höll den rituella fastan. Men han
var utan mat i 40 dagar då han testades.
Många bibliska exempel på fasta åtföljs
av bekännelse av synder, bön och offentlig
gudstjänst.
Så hur är det? Borde jag fasta? Om jag vill
ta allvarligt på lärjungaskapet och ödmjuka
mitt hjärta och min själ, borde jag då överväga att inkludera fasta i den andliga dieten?
Dr. Jeff Lee
10
Missionsstandaret
r
Döda
R A D I O S P A L T E N
APRIL
Kl 6.55
Vår käre
Seth Josef Stubb
* 15.04. 1930
† 08.03. 2006
Med tacksamhet och saknad
Gunvor
Susanne och Sven-Erik
Joakim, Viktor och Rasmus
Sören och Annica
Pernilla och Rami
Syskon, släkt och vänner
Esse baptistförsamling
I hemmet ovan molnen
där får du vila ut.
Där ingen sjukdom finnes
din prövningstid är slut.
Där får du möta Jesus,
vår frälsare och vän.
Av nåd han till dig säger
mitt barn välkommen hem.
13, 15 Erik Vikström
18-22 Hanna Eisentraut
24
Veckans psalm. Pamela
Granskog
25
Agneta Ara
26
Karin Saarukka
27
Anders Lindström
28
Lars-Erik Björkstrand
29
Patrik Frisk (repris)
Kl 8.53
13-15
18-22
24
25
26
27
28
29
Rea Anner
Boris Salo
Stig-Olof Fernström
Camilla Skrifvars
Eeva Hanner
Barbro Näse
Camilla Klockars
Familjeandakt. Lars
Collmar läser ur sin bok
Helga Hund i Egypten
Kl 19.20
13
Seth Stubb
Seth Stubb, en av våra trogna
medlemmar, har fått hembud.
Seth föddes den 15 april 1930.
Han döptes den 6 oktober 1963
och förenades så med Esse baptistförsamling, vilken han var
trogen in i det sista. Seth var
jordbrukare och under många år
fanns på gården ett stort fähus
med många djur som han och
Gunvor skötte om med nit och
omsorg. När han sen drabbades
av sjukdom blev det för tungt att
hålla djuren kvar men jorden och
det övriga togs om hand av sonen
Sören. Men med stort intresse
följde han med det som hände på
gården och runt ägorna och gav
säkert många goda råd för den
yngre generationen.
Han deltog i församlingen med
ett brinnande intresse. Han var
glad att tillbyggnaden gjordes
och hann också vara med och
se hur det nya fungerade väl.
Som nästan enda man deltog han
med oss tanter i samlingen för
daglediga, som tidigare kallades
för symöte. Där fann han sig väl
tillrätta och hans fina humor kom
väl till pass många gånger. När
det var som kallast i början av
februari och vi hade gudstjänst,
vem kommer om inte Seth och
Gunvor. Då hade han bara någon
vecka tidigare legat på sjukhus
och mått verkligt dåligt. Men
gudstjänsten och gemenskapen
kring Herrens bord det ville han
inte missa.
Den 8 mars fick Seth ganska
oväntat flytta. Flytta till det himmelska hemmet. De hade hunnit
bo någon vecka på Essehemmet
där nu Gunvor finns kvar. För
Seth blev den vistelsen bara en
kort parentes.
Begravningen hölls i baptistkyrkan lördagen den 18 mars och
kyrkan var fylld till sista plats,
ja många stod faktiskt. Officiant
var församlingens pastor Birgitta
Ahlskog. Gertrud Holmqvist var
organist. Mikael Lidman och församlingens kör sjöng. Många
blommor och hyllningsadresser
vittnade om att Seth var en älskad
medmänniska. Vi lyser frid över
hans minne. (BA)
Att älska syndare
Det är svårt att älska syndare,
speciellt då man själv anstränger
sig så för att inte vara en.
Du har hört sägas ”Hata
synden, älska syndaren”, men
ibland är det svårt att skilja
mellan de två. Det förefaller lätttare att helt enkelt hata syndare
och synden och försöka undvika
båda. Men Jesus hjälpte syndfulla
människor som ger anledning till
frågan: Hur gör man det? Hur
kan man älska syndare när man
samtidigt anstränger sig själv så
för att inte vara en?
Ja, det är det faktiska problemet. Man kan inte älska syndare
när man inte är en själv. Att
älska syndare börjar i spegeln.
För att synden ska vara mer än
bara ett begrepp måste den ha ett
ansikte, och det mest lättillgängliga ansiktet ser man i sin egen
spegelbild.
Låt oss illustrera det lite. Jesus
sade att det största budet var att
älska Gud med allt du har och
att älska din nästa som dig själv.
Det sista om att älska sig själv
förbises vanligtvis. I allmänhet
tar man för givet att man älskar
sig själv, men så är inte alls fallet,
speciellt inte bland kristna. De
flesta kristna jag känner, jag själv
inkluderad, är så skuldtyngda
att det är omöjligt för dem att
älska sig själva. Och även om vi
hela tiden får höra och predikar
evangeliet att vi alla är syndare
och att ingen kan behaga Gud
utom genom hans nåd, vägrar vi
att tro att det gäller oss själva. Vi
kan inte släppa tanken att vi är
lite bättre än vanliga, ordinära
syndare – att vi inte behöver
denna nåd riktigt lika desperat
som den andra människan. Det
är faktiskt frågan om ett exempel
på en mycket svår minnesförlust:
vi försöker hela tiden bevisa att
vi är värdiga att vara kristna, och
glömmer vad det egentligen är
att vara en kristen – att man är
ovärdig att vara det, om det inte
vore för nåden från Gud.
Så istället för att medge vår
synd och sätta oss själva i samma
båt som resten av mänskligheten,
väljer vi att tänka att vi är bara ett
steg från att ha allt under kontroll,
vilket betyder att vi lever med
den skuld som förorsakas av att
vi vet att det inte är så. Och när
vi gör det, förlorar vi vår förmåga
att omfamna syndare, ty för att
vi ska kunna omfamna syndare
måste vi våga se vår egen fulhet,
och det kan vi inte därför att vi
aldrig gjort det. Vilka sorgliga,
desperata människor vi är! Inte
att undra på att Jesus gick åt
fariséerna. De gick miste om
välsignelsen. De valde sin skuld
framom hans nåd, hellre än att
identifiera sig med syndare.
Att älska syndare börjar med
Jan-Erik Lindqvist
(repris)
14
Carina Nynäs (repris)
16
Kristus är uppstånden.
Textläsare: Helene Liljeström och Öivind Nyquist.
Producent: Patricia Högnabba (repris)
17
Mötet med den uppståndne. Textläsare:
Helene Liljeström och
Öivind Nyquist. Producent: Patricia Högnabba
(repris)
18-21 Helene Liljeström
23
Uppståndelsens vittnen.
Textläsare: Helene Liljeström och Öivind Nyquist.
Producent: Patricia Högnabba (repris)
24
Andreas Elfving (repris)
25
Sånger från Taizé.
Yvonne Terlinden
26
Camilla Klockars
27
Nils Erik Vikström
28
Apokryferna: Jesus
Syraks vishet. Uppläsare:
30
Maria och Erik Klingenberg
Den goda herden. Textläsare: Helene Liljeström
och Öivind Nyquist.
Producent: Patricia Högnabba (repris)
MAJ
Kl 6.55
2
3
4
5
6
8
Leif Olin
Karin Saarukka
Anders Lindström
Lars-Erik Björkstrand
?
Veckans psalm. Mikael
Lindfelt
Leif Olin
Lars-Erik Björkstrand
Anders Lindström
Helena Byfält
? (repris)
9
10
11
12
13
Kl 8.53
1
2
3
4
5
6
8
9
10
11
12
13
Benita Ahlnäs
Eeva Hanner
Stig-Olof Fernström
? (repris)
Camilla Skrifvars
Familjeandakt. Lars
Collmar läser ur sin bok
Helga Hund i Egypten
Pia Kummel-Myrskog
Benita Ahlnäs
Stig-Olof Fernström
? (repris)
Benita Ahlnäs
Familjeandakt. Lars
Collmar läser ur sin bok
Helga Hund i Egypten
Kl 19.20
1
2
3
4
5
7
? (repris)
Frälsningsarméns musiktradition. Gita Lindgren
Camilla Skrifvars
Eeva Hanner
Apokryferna: Jesus
Syraks vishet. Uppläsare:
Maria och Erik Klingenberg
Guds folks hemlängtan.
Klädd för att vinna
Var inte en andlig nakenlöpare!
Med det menar jag: gå inte hemifrån utan att vara klädd andligen.
I Efesierbrevet 6:11-17 instruerar
Gud oss hur vi ska klä på oss för
att lyckas andligen. Hans strategi är: Börja med att ta på dig
dina andliga stridskläder – Guds
hela vapenrustning – innan du
ens stigit upp ur sängen på morgonen.
Ta först på dig frälsningens
hjälm och bekänn: ”Jag har Kristi
sinne och Han ger mig Sin vishet
och uppenbarelse så att jag kan
ta mig an allt som kommer i
min väg.” För det andra, ta på
dig rättfärdighetens pansar och
bekänn: ”Jag har det rätt ställt
med Fadern genom Jesu Kristi
blod.” För det tredje, spänn på
dig sanningen som bälte kring
dina höfter och bekänn: ”Jag
kommer inte att lyssna på fiendens lögner. Jag ska tala sanningen, som är Guds Ord.” För
det fjärde, sätt som skor på dina
fötter den beredskap som fridens
evangelium ger och be: ”Herre
att vara en. Och ingen behöver
gå ut och synda för att upptäcka
detta. Titta dig bara i spegeln,
acceptera den där uslingen du
ser där för det han eller hon är.
Acceptera Guds nåd och förlåtelse och börja sedan krama alla
de där syndarna där ute, de som
inte känner till de goda nyheterna
ännu. Det är egentligen inte så
värst komplicerat.
John Fischer
© 2005 Purpose Driven Life.
Översatt och publicerat
med tillstånd.
Jesus, led mig så att jag förmedlar fred, gemenskap, glädje och
förståelse i de situationer jag
befinner mig.”
För det femte, håll upp trons
sköld, som är uppbyggd av Guds
Ord, så du kan avvärja fiendens
brinnande pilar som kommer
mot dig. Varje gång som du
läser Guds Ord eller lyssnar till
undervisning från Ordet, växer
trons sköld. För det sjätte, ta
Andens svärd som är det enda
offensiva vapen du bär. De andra
delarna av rustningen är gjorda
för att skydda dig, men med detta
vapen kan du kämpa mot fienden. Låt Andens svärd – Guds
svärd – ständigt vara i din mun.
Guds svärd är ett mäktigt, offensivt vapen som du kan använda
för att besegra satan.
Gå inte hemifrån utan att vara
klädd för att vinna!
Lynn Braco
Copyright: Oral Roberts Evangelistic Association, Inc. Publiceras
här med vederbörligt tillstånd.
8
9
10
11
12
14
Textläsare: Helene Liljeström och Öivind Nyquist.
Producent: Patricia Högnabba (repris)
? (repris)
Frälsningsarméns musiktradition. Gita Lindgren
Krister Korpela
Pia Kummel-Myrskog
Apokryferna: Jesus
Syraks vishet. Uppläsare:
Maria och Erik Klingenberg
Himmelrikets medborgare i världen. Textläsare: Helene Liljeström
och Öivind Nyquist.
Producent: Patricia Högnabba (repris)
GUDSTJÄNSTER
□ Söndagen den 16 april kl
13.03. Gudstjänst med Nedervetils församling. Predikant och
liturg: Anders Store. Organist,
kantor och körledare: Sonja
Smedjebacka. Sång: kyrkokören
och församlingens barngrupper. Musik: Kaj Laakso, trumpet.
Textläsare: Nina Plogman. Förebedjare: Anna-Leena Högnäs.
□ Måndagen den 17 april kl
13.03. Gudstjänst med Esbo
svenska församling. Predikant
och liturg: Roger Rönnberg.
Organist, kantor och körledare:
Pia Bengts. Kör: EsVocces. Textläsare: Pia Mantila och Anders
Blomberg.
□ Söndagen den 23 april kl
13.03. Gudstjänst med Vasa
svenska adventförsamling.
Predikant: Carsten Berglund.
Mötesledare: Majvor Eklund.
Organist och körledare: Boris
Källman. Pianister: Frejvid
Granbacka och Boris Källman.
Övriga musiker: Hannu Huhtala,
gitarr, Johan Sandvik, bas, och
Jenna-Mari Sandvik, flöjt. Kör:
Sela. Solosång och vittnesbörd:
Hannu Huhtala. Textläsare: Tuire
Sundvik.
j
J U B I L A R E R
MAJ-LIS LAHTINEN, medlem
av Helsingfors baptistförsamling, fyller 94 år den 1 maj.
INGEBORG SMEDS, medlem
av Esse baptistförsamling, fyller
93 år den 17 april.
HELGA HÖGLUND, medlem
av Helsingfors baptistförsamling, fyller 93 år den 17 april.
AINA MANNSTRÖM, medlem
av Esse baptistförsamling, fyller
90 år den 7 maj.
RAFAEL HEIMDAHL,
medlem av Jakobstads baptistförsamling, fyller 80 år den 19
april. Firar ej. Bortrest.
KRISTIAN NURMINEN,
medlem av Helsingfors baptistförsamling, fyller 65 år den 21
april.
DORIS HOLM, medlem av
Munsala baptistförsamling,
fyller 60 år den 1 maj.
STURE KACKUR, medlem
av Larsmo baptistförsamling,
fyller 60 år den 5 maj.
HELI STOLPE, medlem av
Vasa baptistförsamling, fyller
50 år den 3 maj.
ANNA-KATARIINA JAAKKOLA, medlem av Purmo
baptistförsamling, fyller 50 år
den 10 maj.
□ Söndagen den 30 april kl
13.03. Liturgi med Helsingfors
ortodoxa församling. Predikant:
Markku Salminen.
□ Söndagen den 7 maj kl 13.03.
Gudstjänst med Åbo svenska
metodistförsamling. Predikant:
Paavo Saariranta.
□ Söndagen den 14 maj kl
13.03. Gudstjänst med Nykarleby församling. Predikant: LarsJohan Sandvik.
PÅSKEN I TV
MATTEUSPASSIONEN av Johann Sebastian Bach
J.S. Bachs sättning för soli, kör
och orkester av passionshistorien
efter Matteusevangeliet framfördes
första gången på långfredagen
1729. Korsholms svenska församling framför verket på skärtorsdagen. Solister är Heikki Rainio –
evangelist, Sören Lillkung – Jesus,
samt Susanne Westerlund-sopran,
Wivan Fagerudd – alt, Nigel Chorell
– tenor och Hans Lydman – bas.
Korsholms kammarorkester, kammarkören Psallite samt Maria
MST-ARKIV/PES
vokalensemblen under ledning av
Wivan Fagerudd är
Rainer Holmgård.
altsolist i MatteuspasFörsta delen sänds i direktsionen från Korsholms
sändning på skärtorsdagen FST kl
kyrka.
19.05- 20.00.
I samband med långfredagens tv-gudstjänst får vi ta del av
andra delen. Inledningsliturgin hålls av kyrkoherde Per-Erik
Örn. TV1/FST kl 12:00-13:00.
Den avslutande delen av Matteuspassionen sänds påsklördagskvällen. FST kl 19:15-20:00. Regi: Leif Lindgren
KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN
Påskdagens högmässa sänds från Helsinge kyrka St Lars.
Predikant är Carola Envall, liturg Lucas Snellman. Kantor
Håkan Wikman. Solosång av Johan Carlsson. Stråkkvartett.
Textläsning Gunnar Weckström och Nina Seeck-Saariniemi.
Regi: Leif Lindgren
FST/TV1 kl 12:00-13:00
Finlands svenska baptistmission rf
Rådhusgatan 44 K 5, Vasa, Finland. Postadress: PB 54, 65101 VASA.
www.baptist.fi
Telefon: 06-346 4500. Telefax: 06-346 4510 (telefontider vardagar 9-12), e-post: fsb@baptist.fi
Bankkonton:
FSB (Mission i Finland, Internationell mission, Missionsstandaret, SBFK, Understödskassan):
Vörå Sb 497111-213391; Nordea 228218-61965; Sampo 800012-252311.
SBFU: Vörå Sb 497111-213409; Nordea 228221-6569; Sampo 800016-551999.
Missionsföreståndare: Nils Erik Vikström, 06-346 4511, 050-323 6188, nila@baptist.fi
Ekonomisekreterare: Henry Månsus, hemtfn 06-383 5620, mobiltfn 050-520 3245.
Missionsstyrelsens ordförande: Erik Liljeström, Skidstuguvägen 5, 66600 Vörå, tfn 050527 5042, tfn/fax 06-383 2142, e-post: erik.liljestrom@netikka.fi
SBFU: ordförande Åsa Kackur, tfn 050-353 8744, e-post: asa.kackur@baptist.fi
ungdomssekreterare: Caroline Södergård-Hahn, 06-346 4515, 050-5426719
11
Missionsstandaret
Fest i Yttermark då Salem återinvigdes
Söndagen den 2 april var
en speciell dag i Närpes
baptistförsamling då deras
kapell Salem i Yttermark återinvigdes efter
en ganska omfattande
renovering. Bönehuset
byggdes är från 1912 och
den senaste renoveringen
gjordes år 1967.
Salem var fyllt till bristningsgränsen denna dag. Mötet leddes av
Karl-Johan Jansson som hälsade
välkommen med Psalm 23 som
han uppmanade åhörarna att ta
till sig personligt. Han berättade
att andaktsrummet i Salem är sig
likt trots de olika renoveringar
som gjorts under årens lopp. ”Hur
ska vi komma ihåg när den här
renoveringen gjordes?” frågade
han. ”Jo, det var under fågelinfluensans år.”
Programpunkterna avlöste varandra slag i slag. Andaktsgruppen
sjöng ett par sånger och efter det
läste Ulla Antfolk en dikt: ”Nu
är Guds tid”. Sen var det dags
för mera sång, denna gång av en
grupp ungdomar som sjöng ett par
lågmälda lovsånger som verkligen
stämde sinnena till just lovsång!
Inbjudna sångare utifrån var Ruth
och Dan Bertlin som ytterligare
breddade det sångliga utbudet.
Renoveringens
olika skeden
Bengt Jansson, en av dem som
varit aktiv i renoveringsarbetet,
redogjorde för gången. Man har
delat in arbetet i tre skeden, av
vilka de två första i och med
dagens återinvigning åtgärdats.
Vi har plockat lite information
från det anförande som Bengt
höll.
Skede I innebar att man dränerade huset enligt gällande byggnormer och att en takvattenledning byggdes i juli 2004. Stuprör
och takrännor gjordes i skick.
Golvet har förnyats och i betongen
har ingjutits ett slutet rörsystem
som med hjälp av fläktar transporterar luft som värmts upp med
elektricitet. Elsystemet har också
förnyats och kompletterats.
Skede II handlar om renovering
av innerväggar och innertak. Det
arbetet inleddes i augusti 2005.
Ytterväggarna har riktats och fått
en tilläggsisolering. Också innertaket i kyrksalen har riktats och en
ny pärlspåntpanel har monterats.
Fönstren har också förnyats. Ännu
återstår fasadens vindskydd och
panelbyte.
Skede III berör klädförvaring
och toaletter. Det ska förverkligas så snart det finns ekonomiska
förutsättningar. För planeringen
av detta skede har man anlitat arkitekt Roger Wingren som i enlighet med församlingens tankar
föreslår att huskroppen förlängs
västerut för att man ska få det
utrymme som behövs. Wingren
har gjort en skiss som visar hur
denna lösning kunde se ut.
Vid återinvigningen
av bönhuset
Salem i Yttermark bjöds
på mycket
musik, bl a av
en grupp ungdomar som
sjöng ett par
lågmälda lovsånger som
stämde reporterns sinne till
lovsång. Fr v
Linnea Björkgren, Mikael
Bernas, Patricia Östman,
Kenneth
Perus och
Jennie Hummelstedt.
FOTO: STEN-GÖRAN LILJESTRÖM
att få huset i skick.
Renoveringen har hittills kostat
77 443 euro. Influtna medel är ca
50 000 euro. Man har också tagit
ett lån på 50 000 euro i Yttermark
Sparbank. Av detta har hittills
lyfts knappt hälften.
Sen var det dags för unison
sång: ”O, store Gud”, varefter
missionsföreståndare Nils Erik
Vikström predikade.
Gott slutresultat
Viktröm sjöng
och predikade
Helhetsintrycket av den gjorda
renoveringen är mycket gott. Färgvalet, som de fått experthjälp med,
är utsökt. Den nya plastmattan
med ett mönster som imiterar
en stenläggning är synnerligen
tilltalande. Men mycket av renoveringen är förstås sådant man inte
ser men som varit nödvändigt för
Före sin predikan överräckte han
till församling en bukett påskliljor och informerade också lite
om baptistmissionens jubileumskonferens i juni. Till eget gitarrackompanjemang sjöng han Nils
F. Nygrens sång ”Nåd över allt
förnuft” och hela församlingen
sjöng med i refrängen.
Som utgångspunkt för sin
predikan läste han Matt. 6:2426 som handlar om Gud och
mammon och om att inte göra sig
några bekymmer.
– Det tunga och svåra som
vi inte klarar av får vi lasta av
oss inför himmelens Gud, sade
Vikström. Fokusera på Gud, han
är med i allt. Se inte på det som
är svårt. Se på ljusningen. Vi är
Guds ögonstenar som han vill
rädda. Vi ska se på det osynliga,
för det är mer verkligt än det vi
ser. ”Det synliga är förgängligt,
men det osynliga är evigt.”
– Djävulen är som en magiker:
Han förleder oss med en massa
illusioner. Men har du fokus på
Jesus, ser du igenom djävulens
list. Det som sker i ditt liv är inte
en slump, för Gud har en plan för
ditt liv. Vi är inte skapade till att
frukta och ängslas, vi är skapade
till att lita på Gud.
Uppvaktningar
Från Yttermark Sparbank presenterade Fjalar Jungerstam Närpes
församling med en check, en
gåva ”som ni inte behöver betala
tillbaka”. Filadelfiaförsamlingen
hade skickat en orkidé i kruka
till invigningshögtiden. Från
Åmossa baptistförsamling fanns
Sally Carling på plats. Också
hon uppvaktade med en stilig
blomma. Hon påminde sig den
egna församlingens renovering
för ett par år sedan och hur arbetsamt det kan vara.
Efter mötet var det servering
där det bjöds på kaffe, te och
saft med tårta och andra läckra
bakverk.
S-G LILJESTRÖM
V
***
Men vem vet om de två som med en nyfödd är på
väg till templet? De skall offra två turturduvor och
be om välsignelse över pojken. Det är något viktigt
som sker. I Jerusalem. Det bekräftas av Symeon
och Hanna, som genom Andens tillskyndelse finns
på plats. Det var viktigt för dem. Men också för
Maria och Josef. De behövde höra detta gång på
gång: Detta barn var den utlovade, den som skulle
uppenbara Gudsriket.
***
Nästa gång de tre är på väg till högtid tillsammans
har pojken hunnit bli nästan religiöst myndig. Hur
mycket har Maria berättat för honom? Går de en
omväg till Betlehem eller gör de allt för att glömma
det hemska de flydde från i den lilla staden?
På avstånd ser Jesus templet som lyser i solen.
Han har hört berättas om denna viktiga byggnad
och skall nu få fira gudstjänst med hopen som är
på väg dit. En av de viktigaste händelserna i hans
unga liv. Här upplever han den nära kontakten med
Gud.
***
Efter att en tid ha vandrat med fiskarpojkarna vid
Gennesarets stränder ställer Mästaren färden mot
Jerusalem. De går till templet. Han undervisar.
***
Människosonen ser bakom de polerade fasaderna
och han lider över att judarna förkastar den frälsning som erbjuds dem.
Från bergets topp han blickar över staden,
vars kullar glimmar, badande i ljus.
Men bland palatsen ser han främst i raden
det stolta templets strålande kupol.
Han ser och ser med blick som genomtränger
det fagra skal som döljer bitter nöd.
Han ser hur synd och otro utestänger
välsignelsen som han så ofta bjöd.
Det höres sorl från stadens glädjefester
och dans och spel till pukor och cymbal.
Men medan solen sjunker ned i väster,
går mästarn sörjande i Kidrons dal.
”Jerusalem, Jerusalem, du arma
som hastigt ökar dina skulders mängd.
Ack, ofta har jag velat mig förbarma,
men fann din dörr beständigt för mig stängd.
Jerusalem, o, att du ändå visste,
vad som tillhör din lycka och din frid.
Men nu är det fördolt, din syn du miste,
då du ej aktade din sökningstid.”
***
Genom folkets jubel drar Messias in i staden. Men
han vet vad som väntar honom. Han har försökt förbereda de aningslösa lärjungarna. Men de vet inte
att snart skall ropen ljuda: Bort med honom!
De förstår inte det, som ingen kan förstå: Jesu
Evangeliska
frikyrkan/Interact
Statistiska fakta
Antal församlingar: 330
Totala antalet församlingsmedlemmar: 30 000
Ordförande: Stefan Svärd
Missionsdirektor: Lennarth
Hambre.
Be för:
– samfundets arbete och
vittnesbörd. Interact har nyligen gått med i Europeiska
Baptistfederationen.
24 – 30 april
Förbundet för
baptistförsamlingar
i Serbien
Statistiska fakta
Antal församlingar: 52
Totala antalet församlingsmedlemmar: 2 029
Ordförande: Aleksander
Birvis
Generalsekreterare: Zarko
Djordjevic.
Be för:
– en ny generation av församlingsledare
– väckelse i det serbiska
baptistsamfundet
– en rättfärdig och rättvis
religionslag i Serbien
– enhet mellan de två serbiska baptistsamfunden på
missionsfältet.
1 – 7 maj
Förbundet för
evangelikala
kristna-baptister i
Azerbajdzjan
Folket häpnar över det de får höra om Guds rike.
En förkunnelse med kraft bakom orden. Samtidigt
ömmar han för de utsatta och svaga som de möter.
Men han stannar inte i templet.
Från by till by går Mästaren. Under korta år
undervisar han sina lärjungar om salighet och
kamp, bönhörelse och offer.
Och Jesus grät, hans ömma hjärta blöder
av helig kärlek oförliknelig,
för detta folk, för sina egna bröder,
som så i villors natt förirrat sig.
17 – 23 april
4-7 maj, Europeiska Baptistmissionens missionsråd: Årligt styrelsemöte för
Europeiska Baptistmissionen.
Se vi gå upp till Jerusalem
allfartspsalmerna genljuder av glädje.
Man kan se massorna på väg till högtidernas stad. Gemenskapen är påtaglig.
Som när man sjunger god allsång.
Starka röster som ger uttryck för det
som finns djupt i folksjälen. För mig kan en sådan
text vara: ”Det skönaste landet är landet i norr…”
Något i stil med det Wava Stürmer uttrycker: ”För
mig var det slätten. För dig kanske bergen, staden,
öknen eller ön. Jag kan inte sjunga dina berg, som
jag aldrig levat. Slätten… låg min fot närmast… ”
För judarna var Jerusalem det som enade dem och
satte deras hjärtan i brand. När de följer stigarna
mellan kullarna vet de att nu samlas folket till högtid
i Jerusalem. Templet var den samlande symbolen
för det utvalda folket. Detta folk där Messias skulle
födas.
Vi ber
för andra
baptistsamfund
offerdöd utanför stadsmuren. Guds plan som helt
omkullkastar våra teorier. Detta som är en stötesten, men framför allt Guds kraft till frälsning för
var och en som tror: att Jesus dog för våra synders
skull och uppstod för vår rättfärdiggörelses skull.
***
När solen stiger upp den tredje dagen vittnar hela
skapelsen om himmelens seger: Kristus är uppstånden!
Också i år svarar en kämpande kristenhet: ”Ja,
han är sannerligen uppstånden!”
Och vi väntar på ett nytt Jerusalem:
Se vi gå upp till Jerusalem,
till staden den evigt klara,
oss Frälsaren sagt att där han är,
vi skall ock med honom vara.
Då kommer vi från slättland och stormpiskade
skär, från ensliga stigar och högtidståg för att nå det
mål som Kristus vunnit för oss var och en. En evig
gemenskap med honom.
LENA
…men tankarna gå
Statistiska fakta
Antal församlingar: 22
Totala antalet församlingsmedlemmar: 3 000
Ordförande: Ilja Zenchenko
Generalsekreterare: Elnur
Jabijev.
Be för:
– baptistsamfundets ledare,
missionärer och församlingsplanterare
– för plantering av nya
församlingar i städerna i
Azerbajdzjan
– för slutförande av byggandet av den andra kyrkan
i Baku
– för mottagande av registrering av våra församlingar
– de unga i Azerbajdzjan då
de söker sanningen
– arbetet med flyktingar,
barn och föräldralösa
– landets regering
– den politiska situationen i
Azerbajdzjan.
8 – 14 maj
All-ukrainska förbundet för evangeliska kristna-baptister
Statistiska fakta
Antal församlingar: 2 863
Totala antalet församlingsmedlemmar: 151 030
Ordförande: Gregory
Komendant
Generalsekreterare: Victor
Kulbich.
Be för:
– baptistsamfundets arbete
och vittnesbörd.
Ett jubileum över språkgränserna
Jari Portaankorva kommer till konferensen tillsammans med 150 finska baptister
I år firar vi att det gått 150 sedan den baptistiska
väckelsen kom till Finland. Det var 1856 som det
första baptistiska dopet skedde på Föglö på Åland.
”Vårt” baptistiska 150-årsjubileum är förstås även
våra finskspråkiga baptistsyskons i lika hög grad.
F
rån början verkade
svenskspråkiga och
finskspråkiga baptister inom samma
rörelse. Sommaren
1902 beslöt de finskspråkiga att
skilja sig från de svenskspråkiga baptisterna och bilda ett
eget samfund, Suomalainen piiriyhdistys, främst av språkliga
orsaker. De första finska baptistförsamlingarna bildades i början
av 1870-talet, den allra första i
Luvia nära Björneborg 1871. Den
följande finska bildades ungefär
ett år senare i Parikkala i Karelen. I slutet av seklet fanns det
elva finskspråkiga församlingar
med nästan 300 medlemmar tillsammans.
De svenska och de finska
baptisterna har således både en
gemensam historia och till vissa
delar en parallell utveckling.
Därför är det också naturligt
att vi tillsammans firar jubileet.
Sommarens jubileumskonferens
kommer att vara gemensam och
delvis tvåspråkig vad gäller lördagen och söndagen.
Det finska baptistsamfundets
ordförande och samfundsledare
Jari Portaankorva berättar att
man redan bokat en buss från
Jyväskylä-området. Han räknar
med att omkring 150 finska baptister kommer att delta i konferensen. Själv räknar han med att
vara med redan från torsdagen.
En konferenskör bidrar man
också med. Det är en blandad
kör med människor från olika
församlingar som träffas några
gånger per år. Körledare är
Brenda Lempinen.
Elva församlingar
SBYK (Suomen baptistiyhdyskunta) räknar idag 11 församlingar med omkring 700 medlemmar. Som minst var man på
1990-talet nere på ca 640 medlemmar men de senaste tio åren
har man igen fått döpa framför
allt en hel del unga.
Flera av SBYK:s församlingar finns runt Jyväskylä. Inne
i själva staden finns visserligen
bara en bönegrupp men församlingar finns i Vehniä, Vihtavuori,
Petäjävesi samt Vaajakoski som
är den största med nästan 200
medlemmar. I Österbotten har
SBYK församlingar i Vasa,
Jurva och Kauhajoki. Förutom
SBYK:s samfundsledare Jari
Portaankorva arbetade under
tio år som ungdomssekreterare.
Sammanlagt tjugo år har han
arbetat i det finska baptistsamfundets tjänst.
i storstäderna Tammerfors, Åbo
och Helsingfors finns ytterligare
en församling i Kajana.
Det finns även ett antal finska
baptistförsamlingar som av olika
orsaker inte är medlemmar i
SBYK, däribland församlingarna i Jakobstad och Karleby.
För att göra det ännu krångligare finns det ytterligare ett
finskt baptistsamfund, nämligen
Suomen Baptistilähetys som i
många frågor företräder en mer
konservativ syn än huvudfåran
inom finsk baptism.
Jyväskylä. Två år senare inledde
han sin utbildning till pastor på
baptisternas bibelinstitut.
– Jag upplever att baptismen
passar min mentalitet. Jag är
inte så karismatiskt lagd, även
om jag inte alls är främmande
för karismatiska uttryck. Men en
traditionell baptism passar mig.
Hans församling i Helsingfors
delar gudstjänstlokal, Betel, på
Skillnadsgatan, med den svenska
baptistförsamlingen. De svenskspråkiga gudstjänsterna hålls i
regel på förmiddagen och de
finskspråkiga på eftermiddagen.
Man byter predikanter då och
då och när Jari har tid brukar
han ibland besöka den svenskspråkiga gudstjänten också som
vanlig mötesdeltagare.
”Vi planterar för
få församlingar!”
Allt som allt finns det ungefär
45 baptistförsamlingar i Finland.
Av dem är nästan hälften svenskspråkiga.
Jari har inget uttömmande
svar på varför baptismen haft
så jämförelsevis liten framgång
speciellt på finskt håll, men en
orsak tror han kan ligga i vad man
kunde kalla en onödigt eftergiven ekumenik hållning.
– Vi har inte sysslat med församlingsplantering så mycket
som vi borde. Har det funnits en
annan frikyrkoförsamling på en
ort så har vi sällan brytt oss om
att starta en baptistförsamling
där.
Men det är kanske inte för sent
att börja plantera. Jari konstaterar att det skulle finnas utrymme
idag för många nya församlingar
i Finland eftersom bara ett par
procent av befolkningen regelbundet besöker en gudstjänst.
– Annars ute i Europa är baptister ofta energiska församlingsplanterare. Men efter 1920
har det hos oss inte uppstått
många nya församlingar.
Han ser ändå en hel del positiva
tendenser i samfundets utveckling. ALPHA-kurser har t ex
fungerat bra bl a i Tammerfors
och Helsingfors där också en del
unga gått kursen. I Helsingfors,
Tammerfors och Vaajakoski
arbetar man med programmet
Naturlig församlingsutveckling.
Och i höst sänder sydstatsbaptisterna en missionär till Finland.
Det som är speciellt med honom
är att han är finländare. För tio
år sedan åkte han som utbytesstudent till USA, blev frälst och
ska nu återvända till sitt hemland
som missionär efter att ha läst en
FOTO: PETER SJÖBLOM
magistersgrad i teologi!
”Porttis” bland vänner
Den 45-åriga fyrabarnsfadern
Jari Portaankorva är sin relativt
låga ålder till trots redan en av det
finska baptistsamfundet trotjänare. I mindre formella sammanhang kallas han ofta ”Porttis”.
Det smeknamnet fick han under
åren som ungdomssekreterare,
en tjänst han innehade 1988-98.
Efter det bar det av till Sierra
Leone där han och hans fru arbetade tre månader som missionärer. Att det inte blev längre än så
berodde på att det utbröt en revolt
i landet. Jari jobbade som ungdomskoordinator i huvudstaden
Freetown och skulle just inleda
sina språkstudier när familjen
evakuerades av brittiska specialstyrkor.
Flögs med Hercules
– På julafton ringde man från
brittiska konsultatet och berättade att de tänker evakuera och
erbjöd oss att komma med. Så vi
fick åka med stora Herculesplan
till Senegal.
Alla deras saker rymdes inte
med och en del återfick de först
ett år senare. Men märkligt nog
kom allt till rätta så småningom, t
o m barnens musikinstument.
Jari har lite blandade känslor
efter Afrikaäventyret.
– Det var en stor besvikelse att
det blev så kort tid för oss i Sierra
Leone, men vi hade tur som blev
räddade. Omkring 10.000 beräknas ha dött i striderna över jul och
nyår 1998-99.
När de kom hem bodde familjen ett halvt år hos Jaris föräldrar
utanför Rovaniemi innan Jari
blev pastor i den finska baptistförsamlingen i Helsingfors på
deltid och fältarbetare för samfundet på den andra delen. För
tre år sedan blev han vald till ordförande för SBYK och samtidigt
även till samfundsledare.
20 år för samfundet
– Det är i stort sett samma arbete
jag gjort de här 20 åren jag varit
i samfundets tjänst som fältarbetare, ungdomssekreterare och
samfundsledare. Mycket går det
ut på att jag reser omkring och
träffar människorna i församlingarna.
Jari trivs med jobbet och de
många resorna och efter tjugo år
börjar han ha ganska bra koll på
sina församlingar.
När jag träffar Jari i Vasa en
måndag har han i helgen besökt
ett par av de österbottniska församlingarna och dessutom på
måndag förmiddag passat på att
träffa sin svenskspråkiga kollega
Nils Erik Vikström för att diskutera den gemensamma delen av
sommarkonferensen.
Trots den gemensamma starten är samarbetet mellan svenskspråkiga och finskspråkiga bap-
tister inte speciellt stort.
– Inom ungdomsarbetet har
det varit sporadiska kontakter.
På 1960-talet ordnades t ex en
del gemensamma skidläger i
Lappland och senare ett gemensamt internationellt läger i Tammerfors – och på en ungdomshelg i Vasa på 90-talet hade vi
lite svenskspråkiga inslag, men
annars är det inte så mycket.
Mest har det praktiska språkliga orsaker, tror Jari. De teologiska skillnaderna är ändå rätt
små även om de finska baptisterna
allmänt sett har en något konservativare syn i vissa frågor.
Sina olika synsätt hade man
möjlighet att slipa mot varandra
i förberedelserna för de diskussioner mellan de båda baptistsamfunden och den evangelisklutherska kyrkan som inleddes
för några år sedan.
– Det var mycket bra samtal.
Det var i överraskande få frågor
som vi baptister tänkte olika. I
det stora hela var vi eniga.
Baptistisk mentalitet
Jari Portaankorva är född och
uppvuxen i Lappland, i Rovaniemitrakten. Hans familj var
lutheraner och hans mamma
engagerad i församlingens barnarbete. Han kom också själv till
tro där, men upplevde 1982 en
förnyelse i tron inom pingströrelsen som han kommit i kontakt
med genom en studiekompis i
Tidning görs på talko
SBYK ger också ut en tidning,
Kodin Ystävä. Den har de senaste
tio åren gjorts med frivilliga
krafter. Ifjol blev det bara fyra
nummer, om än lite tjockare.
– De senaste åren har tidningen inte erhållit något stöd
från samfundet, men nu krävs det
nog att vi börjar stöda den igen.
Det är svårt att göra en tidning
helt på talko.
När det gäller missionsarbetet är SBYK involverat i ett treårigt utvecklingsprojekt i Sierra
Leone, i samarbete med EBM
(European Baptist Mission) och
lokala baptistförsamlingar.
– Det handlar om återuppbyggnad av skolor som förstörts i
kriget och om återanpassning av
barnsoldater och flyktingbarn.
Samfundet tillhör EBMMASA, och stöder dess arbete.
I Latinamerika har MASA t.ex.
många barnhem, och enstaka
människor i samfundet understöder barn och deras skolning.
Några församlingar har egna
missionsprojekt, och en ung
familj som arbetar i Asien med
bibelöversättningen understöds.
Jubileumsåret till ära håller
man även på att sammanställa
en egen historik. Det är Anneli
Lohikko som arbetar med den.
Den ska vara klar till sommarens konferens. Till hösten är det
sedan tänkt att varje församling
ska ordna sin egen 150-årsfest.
PETER SJÖBLOM
www.baptisti.net
Jubileumskonferens – 15-18 juni 2006 i Pedersöre – Framtid och hopp
Torsdag 15 juni
19.00 INLEDNINGSMÖTE, kommunens hälsning, inbjuden minister, Esseblåsarna,
Harry Månsus predikar.
20.30 Servering av kaffe m.m.
21.30 SEN KVÄLL för ungdomarna,
Stefan Albinsson m.fl.
Fredag 16 juni
09.00 Presskonferens
10.30 MISSIONSSEMINARIUM i auditoriet,
medverkande bl.a. från Thailand
12.00 Lunch
13.00 FRAMTIDSSEMINARIUM med Harry
Månsus. Parallellseminarium för
ungdom med Stefan Albinsson
14.30 Kaffeservering
15.00 SÅNG- OCH MUSIKGLÄDJE
– medverkande från olika genrer
17.00 Middag
18.30 Bön
19.00 MISSIONSKVÄLL, repr. från missionsländer m.fl. deltar, estnisk sånggrupp,
appell av EBF:s ordförande Helari Puu.
20.30 Servering
22.00 KVÄLLSMÄSSA
Lördag 17 juni
09.00 Uppvaktning vid Stormåns, Niss,
Ekqvists och Inborrs gravar.
09.30 BÖN OCH LOVSÅNG
10.00 SEMINARIUM i idrottshallen, ”Det
12.00
14.00
17.00
18.30
19.00
20.30
21.30
22.30
sociala kapitalet”, professor Nils-Erik
Villstrand m.fl.
Parallellseminarium för ungdom med
Stefan Albinsson i auditoriet
Lunch, kaffe och jubileumstårta
JUBILEUMSHÖGTID – baptisterna i
Finland 150 år, på finska och svenska,
historiker, hälsningar mm
Middag
Bön
SÅNG- OCH MUSIKMÖTE
Servering av kaffe mm
SÅNG 30 – en grupp entusiaster framför
sånger från de 30 senaste åren
Konsert i skolans festsal
Söndag 18 juni
10.00 BÖN OCH LOVSÅNG, parentation
11.00 HÖGTIDSGUDSTJÄNST, Harry
Månsus, Denton Lotz, Betaniakören
(bandning för radion)
12.45 Lunch
14.00 Högtidens stora AVSLUTNINGSMÖTE,
Stefan Albinsson, barnen medverkar
med sång, ballonger m.m.
Parallella samlingar för barn och ungdom under
delar av konferensen (se s 9). Barnmöten för
7-12-åringar och barnpassning för yngre barn.
Landhockeyturnering och fotbollsturnering
kommer att ordnas för ungdom, samt seminarier.
Med reservation för förändringar! Detaljerat program senare.