FILOSOFIN I ISLAMS LÄ RA Hadhrat Mirza Ghulam Ahmad frå n Qadian Islams Ahmadiyya Djama’ats grundläggare . FILOSOFIN I ISLAMS LÄ RA Av Hadhrat Mirza Ghulam Ahmad frå n Qadian (Indien). Svensk översättning: Dr. Qanita Sadiqa. 1999 Islam International Publications Ltd. Filosofin i Islams lära Av hadhrat Mirza Ghulam Ahmad Frå n Qadian (Indien) Först utgiven i U.K. av The London Mosque 1979 (50.000) Nyutgå va av Islams International Publications Ltd 1989 (10.000) Nyutgå va i U.K. 1992 (10.000) Nuvarande utgå va 1996 (51.000) © Islam International Publications Ltd. Ingen del av denna bok få r må ngfaldigas eller användas i nå gon form eller genom nå gon grafik, vare sig elektronisk eller mekanisk, vilket inbegriper fotokopiering, inspelning, kopiering eller i lager- eller förvaringssystem, utan utgivarens tillstå nd. Utgiven av: Islam International Publications Ltd. Tillford, Surrey GU10 2AQ U.K iii Utgivarens förord ” Filosofin i Islams lära” är en välkänd essä om islam, skriven av hadhrat* Mirza Ghulam Ahmad, Islams Ahmadiyya Djama´ats (församlings) grundare. Originalet skrevs i syfte att läsas upp på Den Stora Religionskonferensen i Lahore 26-29 december 1896. Sedan dess har den tjänat som introduktion till islam för sökare efter religiös kunskap och sanning i väldens alla delar. Den behandlar de fem vida ämnesområ den som fastställdes av konferensens moderatorer, nämligen: 1. Människans fysiska, moraliska och andliga tillstå nd. 2. Vilket är människans tillstå nd efter döden? 3. Syftet med livet och hur det kan uppnå s. 4. Hur lagens praktiska tillämpning fungerar i detta livet och i nästa. 5. Källor till gudomlig kunskap. Boken har få tt vid spridning på må nga språ k i olika länder. Den nuvarande reviderade upplagan översattes av den numera bortgå ngne Sir Muhammad Zafrullah Khan med yttersta noggrannhet och trofasthet mot den ursprungliga texten, vilket saknades i de tidigare engelska översättningarna. Hänvisningar till Qur’anen anger kapitel och vers, i vissa översättningar har öppningsversen (dvs. Bismillahir Rahmanir Rahim, i Guds, den Nå derikes, den Barmhärtiges namn) inte räknats med vid numreringen av verserna, och den läsare som använder dessa upplagor bör hå lla detta i minnet för att hitta rätt referens. * Hadhrat eg. Hans högvördighet, indisk titel. (övers.anm) iv INNEHÅ LLSFÖ RTECKNING viii Ett budskap frå n Hadhrat Mirza Tahir Ahmad, överhuvud för den världsomfattande Ahmadiyyamuslimska Djama’at (församlingen) ix Inledning En stor nyhet för den som söker sanningen 2 2 2 2 3 4 9 10 10 12 FÖ RSTA FRÅ GAN Människans fysiska, moraliska och andliga tillstånd Tre typer av mänskliga handlingar Den första källan: Sinnet som dras till det onda Den andra källan: Det självanklagande sinnet Den tredje källan: Själen i vila. Själen skapas Själens andra födelse Människans gradvisa framsteg Skillnaden mellan det naturliga och det moraliska tillstå ndet och ett tillbakavisande av läran om ett evigt liv. Tre metoder till förbättring: Den Helige Profeten kom när nöden var som störst. Det sanna syftet med läran i den Heliga Qur’anen är omvandlingen av dessa tre tillstå nd, så att naturliga tillstå nd, genom förbättringen, blir moraliska egenskaper. Sann moral Skillnaden mellan Khalq (skapelsen) och Khulq (moral) Människans naturliga tillstå nd Varför är griskött förbjudet? Människans moraliska tillstå nd Moraliska egenskaper som gör det möjligt att avvisa det som är av ondo. Fem botemedel mot otukt 14 16 18 19 21 26 28 28 32 v 41 Moraliska egenskaper som hör samman med goda gärningar 50 Sant mod 52 Sannfärdighet 54 Stå ndaktighet 55 Sympati för mänsklighten 56 Sökandet efter en upphöjd skapelse 60 Skälet till att den Helige Profeten framträdde i Arabien 60 Vad världen har den Heliga Qur’anen att tacka för 61 Bevis på Guds existens 65 Guds attribut 74 Andliga tillstå nd 77 En utmärkt bön 83 Betydelsen av en dryck bestå ende av kamfer och ingefära 85 Effekten av ingefära 92 Sätt att upprätta en perfekt andlig relation till Gud 95 95 99 99 101 102 108 111 ANDRA FRÅ GAN Vilket är människans tillstånd efter döden? Tre insikter i den Heliga Qur’anen om det tillkommande Den första insikten Tre typer av kunskap Tre tillstå nd Den andra insikten Den tredje insikten 114 TREDJE FRÅ GAN 114 Meningen med människans liv och hur kan denna uppnås? 116 Sätten att uppnå människans syften 124 FJÄ RDE FRÅ GAN 124 Lagens praktiska tillämpning i detta livet och i nästa 127 Filosofin bakom ederna i den Heliga Qur’anen vi 156 156 160 163 166 167 168 FEMTE FRÅ GAN Källan till gudomlig kunskap Det mänskliga samvetets natur Betydelsen av uppenbarelsen Ett av islams särdrag Talaren är själv hedrad med gudomliga samtal Källan till perfekt kunskap är den gudomliga uppenbarelsen 172 Två faser i den Helige Profetens liv 176 Syftet med den Helige Profetens krig 180 Index vii Ett budskap från Hadhrat Mirza Tahir Ahmad, överhuvud för den världsomfattande Ahmadiyyamuslimska Djama’at (församlingen) Den världsomfattande Ahmadiyyamuslimska församlingen firar hundraå rsjubileet av den första utgå van av detta förnämliga verk, vilket ursprungligen presenterades under en religionskonferens i Lahore (Pakistan) den 26-29 december 1896. Dess innehå ll skrevs under vägledning av gudomlig välsignelse och dess enastå ende framgå ng var säkrad genom uppenbarelser med profetior frå n Gud, vilka offentliggjordes innan själva konferensen ägde rum. Dessutom delades flygblad ut och plakat sattes upp på må nga offentliga platser i Lahore om detta. Att vi högtidliggör jubileet är meningsfullt, värdigt och fritt frå n meningslöst och banalt skryt och triumferande, passande en troende församling. Vi firar därför hundraå rsjubileet av denna bok genom att ge ut den på de flesta större språ k och vi hoppas att större delen av världens nationer på så sätt kan få en möjlighet till att få ta del av dess välsignelser. Enbart genom Guds nå d har vi än så länge översatt och givit ut boken på femtio språ k. Ytterligare översättningar är dessutom under arbete, och vi hoppas att dessa, med Guds hjälp, kommer att vara klara före utgå ngen av 1996. Må tte Allah belöna dem som lagt ner sitt kunnande, sin tid och möda för att vi skulle kunna uppnå detta ädla må l. Amen. Mirza Tahir Ahmad Januari 1996 viii Inledning. En person vid namn Swami Sadhu Shugan Chandra tillbringade tre eller fyra å r av sitt liv med att försöka omvända kasten Kaaisth Hindu. Å r 1892 nå dde han den slutsatsen att hans ansträngningar skulle komma att vara förgäves så vida man inte samlade alla under ett tak. Därför föreslog han att man kallade till en religiös konferens, och den första konferensen ägde rum 1892 i Ajmer (Indien). 1896 på började han förberedelserna för en andra religionskonferens av samma slag, i tanke att Lahore skulle vara en lämplig plats. Herr Swami utså g en kommitté som skulle övervaka förberedelserna. Herr Durgah Parshad blev kommitté ns ordförande och Lala Dhampat Roy, BA, LLB, dess förste sekreterare. Man valde den 26-28 december 1896 som lämpligt datum för konferensen (enligt Report Conference of Great religions, sid. 253, 254, tryckt av Siddiqi Press, Lahore 1897), och följande sex personer nominerades till moderatorer: 1. Roy Bahadur Babu Partol Chand Sahib, Domare i huvuddomstolen, Punjab. 2. Khan Bahadur Sheikh Khuda Baksh Sahib, Domare i domstolen för mindre må l, Lahore. 3. Roy Bahadur Pandit Radhma Kishan Sahib Cole, Å klagare i högsta domstolen, Lahore, och före detta Guvernör i Jammu. 4. Hadhrat Maulvi Hakeem Nur-ud-Din Sahib, Hovläkare. 5. Roy Bhavani Das Sahib, Ma, Extra Settlement officer, Jhelum. 6. Sardar Javahar Singh Sahib, Sekreterare för Khalsakommitté n, Lahore*. * Rapport om: Conference of Great Religions, sid. 253, 254, tryckt av Siddiqi Press Lahore 1897. ix Kommitté n inbjöd lärda representanter för muslimerna, arierna och de kristna att beskriva fördelarna med sina respektive troså skå dningar. Syftet med att hå lla den Stora Religionskonferensen i Lahores stadshus, var att den sanna religionens företräden och meriter skulle få visas fram i en samling av kultiverade människor och att dess kärlek må tte ingjutas i deras hjärtan så att de må tte bli väl förtrogna med dess argumet och bevis. Varje religions sakkunniga kunde på så sätt få en möjlighet till att övertyga andra om den egna religionens sanningshalt, medan å hörarna kunde jämföra de olika föredragen med de andra och anamma sanningen var helst den dök upp. Tvistemå l mellan olika religioners anhängare har givit upphov till en önskan om att söka efter den rätta sanningen. Detta kan lättast å stadkommas genom att man sammanför lärda predikanter och lärare, så att de, inom ramen för nå gra få i förväg fastställda frå gor, kan visa fram skönheten hos vars och ens respektive troså skå dning. På en så dan konferens skulle Guds sanna religion definitivt komma att bli uppenbar. Detta var konferensens syfte. Varje skolad lärare och predikant visste att han skulle bli tvungen att klargöra sanningshalten i sin egen trosuppfattning. Konferensen hölls för att sanningen må tte bli manifest och det var så ledes ett gudagivet tillfälle för dessa att uppfylla må lsättningen. Så dana tillfällen är inte alltid öppna för oss. Herr Swami skrev vidare: ” Om en person ser att nå gon annan lider av en dödlig sjukdom, och han är absolut säker på att han har botemedlet för denna sjukdom, och om han dessutom uppger sig ha medkänsla med människorna, hur skulle han då medvetet kunna vända sig bort x när man bad honom komma med ett botemedel? Mitt hjärta är fyllt av längtan efter att få veta vilken religion det är som överensstämmer med sanningen. Jag kan inte i ord beskriva hur angeläget detta är för mig!” Representanter för olika religioner antog herr Swamis inbjudan, och den Stora Religionskonferensen ägde rum under julledigheten 1896. Var och en av talarna ombads besvara fem frå gor, vilka hade fastställts i förväg av kommitté n. Kommitté n bestämde också att varje talare, så lå ngt det var möjligt, skulle härleda sina svar till sin egen religions heliga skrift. Frå gorna var: 1. Människans fysiska, moraliska och andliga tillstå nd. 2. Människans tillstå nd efter döden, dvs. i det tillkommande. 3. Vilket är det sanna syftet med människans existens på jorden, och hur kan det uppnå s? 4. Vilka är effekterna av ens gärningar i detta livet och därefter? 5. Vilka är källorna till den gudomliga kunskapen? Konferensen ägde rum den 26-29 december och representanter för Sanatan Dharm, Hinduism, Arya Samaj, Fritänkarna, Brahmo Samaj, Teosofiska Sällskapet, Harmoniernas religion, Kristendom, Islam och Sikhism var närvarande. Samtliga representanter talade under konferensen, men bara ett av föredragen gav ett sant och fullständigt svar på alla fem frå gorna. Ord kan inte beskriva atomsfären bland de församlade när Maulvi Abdul Karim Sialkoti (Guds välsignelser vare med honom) vältaligt läste upp sitt föredrag. Oavsett religion visade alla uppskattning och gillande. Där fanns inte en enda xi person närvarande som inte var överväldigad och hänryckt. Den stilfulla uppläsningen var bå de intressant och tilltalande. Vilket bättre bevis på hur utmärkt föredraget var skulle kunna anföras än det faktum att till och med motstå ndarna beundrade det! Tidningen The Civil and Military Gazatte i Lahore anså g, trots att det är en kristen tidning, att detta föredrag var det enda som var värt att nämna, och det var det enda som den prisade. Föredraget hade skrivits av Mirza Ghulam Ahmad frå n Qadian (Indien), den Ahmadiyyamuslimska Djama’ats (församlingens) grundare. Föredraget kunde inte avslutas inom de två timmar som avsatts för det, utan konferensen förlängdes med en extra dag. Tidningen Punjab Observer fyllde spalt efter spalt med beröm över det, och tidningarna Paisa Akhbar, Chaudhvin Sadee, Sadiq-ul-Akhbaar, Mukhbir- i-Dakkan och General-o-Gohari Asifi frå n Calcutta, alla var de enhälliga i sitt beröm. Icke-muslimer och icke-indier förklarade att detta föredrag var konferensens förnämsta bidrag. Konferensens sekreterare, Dhanpat Ray B.A, L.L.B, talman i Punjab, skrev i sin ” Rapport om den Stora Religionskonferensen” (Dharam Mohotsu): Efter fö redraget av herr Pandit Gordhan Das fö ljde en halvtimmas paus. Som nästa punkt på programmet skulle ett fö redrag komma att läsas upp å en av islams välkända fö respråkares vägnar, och de flesta i salen lämnade inte sina platser. Den stora Islamia College-byggnaden bö rjade fyllas långt fö re kl. 13.30. C:a 7-8000 välutbildade och kända personer från olika religioner och nationer var där, och fastän det fanns rikligt med bord, stolar och utrymme, fick hundratals åhö rare fö rbli stående. Bland åhö rarna fanns många dignitärer, jurister, sakkunniga professorer, advokater, politiska ledare från Punjab, doktorer xii och forskarassistenter. Kort sagt fanns representanter fö r hela den utbildade delen av samhället där. De stod där i 4-5 timmar och lyssnade med stort tålamod och full uppmärksamhet, vilket visar hur hö gt de skattade konferensens heliga målsättning. Fö redragets fö rfattare kom inte i egen person, utan en av hans lärjungar, Maulvi Abdul-Karim Sialkoti, hade istället avdelats att läsa upp det påkonferensen. Kommitté n hade avsatt 2 timmar fö r fö redraget, men det kunde inte avslutas inom den ramen. Moderatorerna gick dock villigt med påatt fö rlänga tiden med såmycket som behö vdes fö r att avsluta fö redraget, när de såg åhö rarnas livliga intresse. Fö rlängningen var precis vad åhö rarna ö nskade! Maulvi Abu Yusuf Mubarak Ali gick med på att avstå från sin tid fö r att herr Mirzas fö redrag skulle kunna läsas upp i sin helhet. Detta uppskattades till fullo av åhö rarna såväl som av moderatorerna. Konferensen skulle vara slut 16.30, men fö rlängdes till 17.30 i enlighet med åhö rarnas ö nskan. Fö redraget tog 4 timmar i allt, och det var ytterst intressant och mycket uppskattat från bö rjan till slut! Efter att ha få tt en profetia i en uppenbarelse frå n Gud kungjorde Ahmadiyyarörelsens grundare den 21 december 1896, dvs. nå gra få dagar före konferensen, offentligt att hans föredrag skulle komma att vara det mest överväldigande av alla. En översättning av hans kungörelse följer här: xiii En stor nyhet för den som söker sanningen! Undertecknad har skrivit ett föredrag för den Stora Religionskonferens* som skall hå llas i Lahores stadshus den 26, 27 och 28 december 1896. Det kommer att läsas upp då och det handlar om den Heliga Qur’anens företräden och mirakel. Föredraget är inte ett resultat av vanlig mänsklig ansträngning, utan det är ett av Guds tecken, skrivet med Hans speciella hjälp. Det lyfter fram skönheten och sanningarna i den Heliga Qur’anen och visar lika tydligt som middagssolen att Qu’ranen i sanning är Guds eget ord och att det är en bok, som uppenbarats av all skapelses Herre. Var och en som hör detta föredrag frå n början till slut, min behandling av de fem ämnesområ den som fastställts för konferensen, kommer, och detta är jag helt säker på , att få ny tro och kommer att upptäcka att ett nytt ljus lyser inom honom själv och kommer att erhå lla en omfattande förklaring till Guds ord. Detta mitt föredrag är fritt frå n mänsklig svaghet, tomt skryt och tomma utfästelser. Jag har rörts av sympati för mina medmänniskor, vilket gjort att jag utfärdar denna kungörelse, så att de skall kunna få se den Heliga Qur’anens skönhet och kunna inse hur vå ra opponenter tagit miste i det att de älskar mörkret och skyr * Herr Swami Shugan Chandra har i sin kungörelse lå tit meddela att han inbjuder ledande gestalter bland muslimer, kristna och arier till att i Guds namn visa fram skönheten i sina respektive religioner under en konferens, som föreslå s av honom. Vi önskar informera herr Swami om att, för att hedra Guds namn, så som han föreslå r, är vi beredda att uppfylla hans önskemå l och, om Gud så vill, kommer vå rt anförande att läsas upp på den föreslagna konferensen. Islam är en tro som föreskriver varje sann Muslim att visa fullständig lydnad när han ombeds utföra nå got i Guds namn. Så få r vi nu se hur stor respekt hans bröder, arierna och de kristna, har för Parmeshwars eller Jesu heder, och om de är beredda att deltaga i en konferens som anordnas i namnet av den Ende, Helige, Upphöjde. xiv ljuset. Gud, den Allvetande, har uppenbarat för mig att mitt föredrag kommer att förklaras stå lå ngt över alla de andra föredragen. Det är fyllt av sanningens ljus, vishet och förstå else, vilket kommer att lå ta alla andra deltagare att komma på skam, om de bara kommer till konferensen och lyssnar till mitt anförande frå n början till slut. De kommer inte att kunna uppvisa motsvarigheten till det frå n sina skrifter, vare sig de är kristna eller arier eller tillhör sanatan Dharm eller nå gon annan, ty Gud Allsmäktig har bestämt att Hans Heliga Boks härlighet skall komma att bli uppenbar den dagen. I en vision så g jag att en hand, ut ur det osedda, lades över min boning, och genom beröringen av den handen sprang ett klart ljus fram ur den boningen och spreds i alla riktningar. Det lyste upp mina händer också . Därefter reciterade nå gon som stod bredvid mig högljutt: Allahu Akbar, Kharibat Khaibar (Gud är stor, Khaibar har fallit). Tolkningen är att min boning är symbolen för mitt hjärta över vilket sanningens ljus frå n den Heliga Qur’anen faller, och Khaibar betyder alla de förvanskade religioner som inbegriper hedendom och falskhet, där människor har lyfts upp till Guds ställning, eller i vilka gudomliga egenskaper har kastats ner frå n sina upphöjda stationer. På så sätt uppenbarades det för mig att om mitt föredrag blev spritt vida omkring skulle det blotta de falska religionernas osanningar men sprida den Heliga Qur’anens sanning över jorden till dess att den successivt nå tt sin höjdpunkt. Frå n denna vision öppnade mitt sinne sig och jag mottog uppenbarelsen: ”Gud är med dig och Gud står där du står”. Detta är en metafor som överbringar en bekräftelse om gudomligt stöd. Det finns inget behov av att säga mer. Jag uppmanar var och xv en att närvara vid konferensen i Lahore, även om det medför en del problem, och lyssna till dessa sanningar. Den som gör så , kommer att dra en så dan nytta av det, att det vida överstiger deras förväntningar. Frid vare med den som följer vägledningen. Ghulam Ahmad Qadian, 21 december 1896. Det faller sig naturligt att, som exempel, här presentera de å sikter som uttrycktes i nå gra av den tidens tidningar: Civil and Military Gazette, Lahore. Konferensens deltagare visade stort intresse fö r fö redraget av Mirza Ghulam Ahmad från Qadian. Hans tal innebar ett perfekt och oantastligt fö rsvar fö r Islam. Ett stort antal människor från samhällets alla skikt kom från när och fjärran fö r att få hö ra det. Då herr Mirza inte kunde komma själv, lästes hans anfö rande upp av hans mest kompetente elev, Maulvi Abdul Karim Sialkoti. Han läste i tre timmar den 27 december och det mottogs mycket väl av ett uppmärksamt auditorium. Under dessa tre timmar hann han emellertid endast besvara en av de fem frågorna. Maulvi Abdul Karim lovade att fortsätta läsa upp sitt anfö rande om han gavs mer tid. Organisatö rerna och konferensens president beslutade därfö r att fö rlänga konferensen med en extra dag. (Sammandrag). Chaudhvin Sadee, Rawalpindi. 1 februari 1897 Det absolut allra bästa fö redraget under konferensen, var det som skrivits av Mirza Ghulam Ahmad och som lästes upp på ett underbart sätt av den välkände och vältalige talaren Maulvi Abdul Karim Sialkoti. Anfö randet tog 6 timmar totalt, dels 4 timmar den xvi 27:de december och dels 2 timmar den 29:de och det bestod av 100 sidor. Åhö rarna var fängslade och varje mening applåderades. Flera gånger krävde åhö rarna att samma mening lästes om och om igen. Vi har aldrig någonsin tidigare hö rt ett såtilltalande fö redrag. Om sanningen skall fram hade de andra religionernas fö respråkare inte besvarat de frågor som ställts upp fö r konferensen. De flesta av talarna uppehö ll sig huvudsakligen vid den fjärde frågan, och gick bara fö rbi de andra i all korthet. Majoriteten bland talarna pratade mycket, men sade litet! Herr Mirzas fö redrag utgjorde ett undantag, ty det gav ett detaljerat och uttö mmande svar påvar och en av de olika frågorna. Åhö rarna lyssnade med stort intresse och med odelad uppmärksamhet till det fö redrag vilket de fann vara ö verlägset och helt enastående. Vi är inte anhängare till herr Mirza och inte heller står vi i kontakt med honom. Vi kan emellertid inte vara orättvisa i vårt omdö me. När han besvarade frågorna, fö rlitade sig herr Mirza enbart på Qur’anen. Varje grundläggande islamisk princip fö rklarades med logiska och ö vertygande argument. Att fö rst använda logiska argument fö r att bevisa Guds existens och sedan att citera Guds Ord finner vi vara god stil och mycket charmerande! Herr Mirza beskrev inte bara Qur’anens lära, utan även filosofin och filologin i Qur’anens språk. Kort sagt var herr Mirzas fö redrag fullständigt och utfö rligt, omfattande kunskapens pärlor, vishet, sanningar och mysterier. Guds filosofi beskrevs på ett så fantastiskt sätt att hela åhö rarskaran gjordes svarslö s. Hans fö redrag var också det som dragit flest åhö rare och salen var fullpackad uppifrån och ner. Hela auditoriet lyssnade uppmärksamt. Fö r att illustrera skillnaden mellan herr Mirzas fö redrag och de andra, räcker det med att säga att folk flockades fö r att hö ra hans fö redrag, xvii medan de uttråkade lämnade de andra. Maulvi Muhammad Hussain Batalvis fö redrag var ynkligt. Det innehö ll ingenting annat än de vanliga banala mullahflosklerna och det var inget speciellt med det alls. Många gick ifrån Maulvi Mausoofs andra fö redrag och Maulvi Mamduh gavs inte en enda minut extra tid fö r att slutfö ra sitt fö redrag. (Sammandrag). General-o-Gohar Asifi, Calcutta. 24 januari 1897. (Fö ljande artikel publicerades under de två titlarna ”The Conference of Great Religions” och ”The Victory of Islam”) Innan vi ö vergår till att diskutera konferensen i allmänhet, skulle vi vilja påpeka att (vilket våra läsare vet) vi redan i tidigare upplagor har diskuterat vem av de lärde gudsmännen som framlade det tyngsta fö rsvaret fö r islam. Med ett rättvist och ö ppet sinne, valde en av våra hedervärda medarbetare Mirza Ghulam Ahmad från Qadian till islams champion, och en annan korrespondent har uttryckt det samma i ett brev till oss. Maulvi Fakhruddin Sahib Fakhr hävdar bestämt att Mirza Ghulam Ahmad från Qadian toppar listan och efterfö ljs av Sir Syed Ahmad Sahib från Aligarh. Andra namn som fö reslagits som mö jliga fö rkämpar fö r islam var: Maulvi Abu Saeed Muhammad Hussain Sahib Batalvi, Haji Syed Muhammad Ali Sahib Kanpuri och Maulvi Ahmad Hussain Sahib Azeemabadi. Det vore inte fel att här också nämna att en av våra korrespondenter fö reslog Maulvi Abdul Haq Sahib Delhvi, fö rfattaren till Tafseer-i-Haqqani. (Sammandrag). (Efter ett utdrag ur herr Swami Shugan Chandras inbjudan till konferensen, fortsatte tidningsartikeln med att säga): Efter att ha läst det cirkulär som kungjorde konferensen, vilken av de lärdes stolthet skulle komma att väckas fö r att fö rsvara den heliga religionen Islam? Hur lyckades de med att xviii ta upp ämnet och låta Guds storhet gö ra intryck pååhö rarna med hjälp av logiska argument? Från tillfö rlitliga källor har vi fått veta att konferensens organisatö rer skrev och bjö d in herr Mirza Ghulam Ahmad och herr Sir Syed Ahmad. Hälsoskäl fö rhindrade hans hö ghet herr Mirza Ghulam Ahmad från att personligen närvara, men han gav en av sina bästa elever Maulvi Abdul Karim Sialkoti uppdraget att läsa upp hans anfö rande under konferensen. Men herr Sir Syed Ahmad varken kom eller sände in något bidrag, och det var inte varken hö g ålder eller andra åtaganden som hindrade honom. I själva verket ansåg han att religiö sa konferenser var under hans värdighet. Som svar på sin inbjudan (vi skall publicera hans svar i helhet i kommande nummer) skrev han: ”Jag är ingen predikant eller reformator eller religiö s ledare. Denna konferens är fö r predikanter och reformatorer.” Maulvi Syed Muhammad Ali Sahib Kanpuri, Maulvi Abdul Haq Sahib Delhvi, och Maulvi Ahmad Hussain Sahib Azeemabadi visade inte konferensen stort intresse, och inte en enda av den mångfald lärde och religiö st utbildade som finns i vårt land hade brytt sig om att skriva något fö redrag som kunde läsas här. Det måste medges att en eller två antog utmaningen, bara fö r att få se hur deras ansträngningar fö ll tillbaka pådem själva. Som vår nästa artikel kommer att visa, sade de antingen inget relevant eller ocksåkom de med några få tomma kommentarer. Under konferensens gång framgick det att det enbart var hans hö ghet herr Mirza Ghulam Ahmad från Qadian som i sanning kämpade fö r islams sak och att han hedrade det fö rtroende andra hade givit honom som islams representant. Att han representerade islam hade bifallits av många islamiska sekter från Peshawar, Rawalpindi, Jhelum, Shahpur, Bhera, Khushab, Sialkot Jammoon, Wazeerabad, xix Lahore, Amritsar, Gurdaspur, Ludhiyana, Shimla, Delhvi, Ambala, Riasat Patiala, Dera Doon, Ilahabad, Madras, Bombay, Hyderabad-Dakkan och Bangalore osv., i Indien. Det är helt i ö verensstämmelse med sanningen att säga att om herr Mirzas fö redrag inte hade varit med, hade muslimerna blivit vanärade i jämfö relse med de andra religionerna. Om det inte varit fö r den Allsmäktiges kraftfulla hand, hade inte islam ö verlevt som religion. Det var genom herr Mirzas fö redrag som islams härlighet stadfästes. Både vänner och opponenter var eniga om att detta fö redrag var ö verlägset de andra! När det väl var ö ver blev i själva verket till och med islams fiender tvungna att erkänna att fö redraget hade hjälpt dem att fö rståislams lära och att islam hade segrat. Det var helt rätt och riktigt att herr Mirza valdes som islams fö rkämpe. Ingen kan ha något att invända mot detta. Han har fått oss att känna oss stolta och i detta ligger islams storhet och härlighet. Detta var bara den andra stora religionskonferensen, men fö rsamlingens storlek och det hö ga intellektuella innehållet ö vergick alla andra kongresser och konferenser. De hö gsta ledarna fö r Indiens alla stö rre städer var närvarande och vi är stolta ö ver att kunna säga att även staden Madras var representerad. Konferensen visade sig vara så intressant att organisatö rerna blev tvungna att fö rlänga den från de planerade tre till fyra dagar. Organisatö rerna hade valt Islamia College fö r konferensen eftersom det hade Lahores stö rsta samlingssal, men så många deltog att till och med denna enorma sal visade sig vara otillräcklig. Att konferensen var en stor framgång visas också av att inte bara ledande medborgare i Punjab deltog utan även domarna i Länsrätten och Hö gsta Domstolen i Allahabad, den hedervärde Babu Partol Chand Sahib och herr Bannerji, var också där. (Här slutar sammandragen ur tidningsartiklarna). xx Hans Höghet herr Mirza Ghulam Ahmads föredrag publicerades i ” The Report of the Conference of Great Religions” i Lahore och den Ahmadiyyamuslimska församlingen har givit ut det i bokform under titeln ” islami usool ki philosophy” . Det översattes till engelska under titeln: ” The Philosophy of the Teachings of Islam” . Boken har kommit ut i må nga upplagor och den har översatts till franska, holländska, spanska, arabiska, tyska och må nga andra språ k. Må nga filosofer och utländska tidningar har givit positiva omdömen och må nga intellektuella i västvärlden har prisat den högt. Till exempel: 1. The Bristol Times and Mirror: Den man som talar till Europa och Amerika på detta sätt kan sannerligen inte vara nå gon ordinär person (sammandrag). 2. Spiritual Journal, Boston, skrev: Den här boken innebär goda nyheter för hela den mänskliga rasen (sammandrag). 3. Theosophical Booknotes, skrev: Denna bok ger en vacker och älskvärd bild av Muhammads religion (sammandrag). 4. Indian Review, skrev: Boken presenterar klartänkthet och perfekt vishet och läsaren har inget annat val än att lovprisa den (sammandrag). 5. Muslim Review, skrev: Var och en som läser denna bok kommer med nödvändighet att finna må nga sanningar som är stora och välbehagliga för själen (sammandrag). Den stora skönheten i föredraget ligger i att den inte anfaller nå gon religion, den beskriver enbart islams företräden och skönhet. Alla frå gorna besvaras med hänvisningar till den xxi Heliga Qur’anen på ett sätt som bevisar islams fullkomlighet och dess överlägsenhet över alla andra religioner. Jalal-ud-Din Shams xxii En stor nyhet för den som söker sanningen! Undertecknad har skrivit ett föredrag för den Stora Religionskonferens som skall hå llas i Lahores stadshus den 26, 27 och 28 december 1896. Det kommer att läsas upp då och det handlar om den Heliga Qur’anens företräden och mirakel. Föredraget är inte ett resultat av vanlig mänsklig ansträngning, utan det är ett av Guds tecken, skrivet med Hans speciella hjälp. Det lyfter fram skönheten och sanningarna i den Heliga Qur’anen och visar lika tydligt som middagssolen att Qur’anen i sanning är Guds eget ord och att det är en bok, som uppenbarats av all skapelses Herre. Var och en som hör detta föredrag frå n början till slut, min behandling av de fem ämnesområ den som fastställts för konferensen, kommer, och detta är jag helt säker på , att få ny tro och kommer att upptäcka att ett nytt ljus lyser inom honom själv och kommer att erhå lla en omfattande förklaring till Guds ord. Detta mitt föredrag är fritt frå n mänsklig svaghet, tomt skryt och tomma utfästelser. Jag har rörts av sympati för mina medmänniskor, vilket gjort att jag utfärdar denna kungörelse, så att de skall kunna få se den Heliga Qur’anens skönhet och kunna inse hur vå ra opponenter tagit miste i det att de älskar mörkret och skyr ljuset. Gud, den Allvetande, har uppenbarat för mig att mitt föredrag kommer att förklaras stå lå ngt över alla de andra föredragen. Det är fyllt av sanningens ljus, vishet och förstå else, vilket kommer att lå ta alla andra deltagare att komma på skam, om de bara kommer till konferensen och lyssnar till mitt anförande frå n början till slut. De kommer inte att kunna uppvisa motsvarigheten till det frå n sina skrifter, vare sig de är kristna eller arier eller tillhör sanatan Dharm eller nå gon annan, ty Gud Allsmäktig har bestämt att Hans Heliga Boks härlighet skall komma att bli uppenbar den dagen. xxiii I en vision så g jag att en hand, ut ur det osedda, lades över min boning, och genom beröringen av den handen sprang ett klart ljus fram ur den boningen och spreds i alla riktningar. Det lyste upp mina händer också . Därefter reciterade nå gon som stod bredvid mig högljutt: Allahu Akbar, Kharibat Khaibar (Gud är stor, Khaibar har fallit). Tolkningen är att min boning är symbolen för mitt hjärta över vilket sanningens ljus frå n den Heliga Qur’anen faller, och Khaibar betyder alla de förvanskade religioner som inbegriper hedendom och falskhet, där människor har lyfts upp till Guds ställning, eller i vilka gudomliga egenskaper har kastats ner frå n sina upphöjda stationer. På så sätt uppenbarades det för mig att om mitt föredrag blev spritt vida omkring skulle det blotta de falska religionernas osanningar men sprida den Heliga Qur’anens sanning över jorden till dess att den successivt nå tt sin höjdpunkt. Frå n denna vision öppnade mitt sinne sig och jag mottog uppenbarelsen: Gud är med dig och Gud står där du står. Detta är en metafor som överbringar en bekräftelse om gudomligt stöd. Det finns inget behov av att säga mer. Jag uppmanar var och en att närvara vid konferensen i Lahore, även om det medför en del problem, och lyssna till dessa sanningar. Den som gör så , kommer att dra en så dan nytta av det, att det vida överstiger deras förväntningar. Frid vare med den som följer vägledningen. Ghulam Ahmad Qadian, 21 december 1896 xxiv I Allahs, den Nå derikes, den alltid Barmhärtiges namn. Vi tillber Honom och nedkallar Hans välsignelser över Hans noble budbärare. ISLAM Det är nödvändigt att varje på stå ende och de skäl som stödjer dem, hämtas ur en uppenbarad bok. Under denna högtidliga konferens, vars syfte är att de som inbjudits att deltaga, skall på visa sina respektive religioners företräden, med avseende på de frå gor som fastställts, kommer jag idag att lyfta fram islams meriter. Innan jag börjar med det, anser jag det nödvändigt att förklara att jag gjort det obligatoriskt för mig själv att allt jag på stå r skall vara baserat på den Heliga Qur’anen, som är Gud den Allsmäktiges eget Ord. Jag anser det betydelsefullt att var och en som följer en bok och tror den vara uppenbarad, baserar sin framställning på den boken och inte svävar ut så i pläderingen av sin tro att det verkar som om han skrev en ny bok. Eftersom det är mitt syfte idag att fastställa den Heliga Qur’anens meriter och visa fram hur fantastisk den är, är det en nödvändighet för mig att inte på stå nå got som inte stå r i Qur’anen utan att framställa allt med dess verser som grund och i enlighet med deras innebörd och det som kan härledas ur dem, så att de som deltar i konferensen inte skall finna nå gon svå righet i att genomföra en jämförelse mellan de olika religionernas läror. Alla de som tror på en uppenbarad bok kommer också att begränsa sina på stå enden till det som stå r i deras respektive böcker, Jag kommer inte att hänvisa till den Helige profetens traditioner, eftersom alla de sanna traditionerna ändå har sin upprinnelse i den Heliga Qur’anen, som är en fullkomlig bok, vilken i sig sammanfattar alla andra böcker. Detta är, kort sagt, den dag när den Heliga Qur’anens härlighet kommer att manifesteras och jag bönfaller ödmjukt Gud Allsmäktig att bistå mig i detta arbete. Amen. 1 FÖ RSTA FRÅ GAN Människans fysiska, moraliska och andliga tillstånd. På de första sidorna har jag beskrivit nå gra inledande punkter, vilka till en början kan tyckas irrelevanta trots att det är nödvändigt med en god förstå else av dem för att sedan rätt kunna förstå svaret på frå gan som nämnts ovan. Tre typer av mänskliga handlingar. Den första frå gan berör människans naturliga, moraliska och andliga tillstå nd. Den Heliga Qur’anen har beskrivit att det finns tre olika källor till dessa tre tillstå nd. Den har med andra ord visat fram tre källor ur vilka respektive tillstå nd springer fram. Den första källan: Sinnet som dras till det onda. Den första källa som är upprinnelsen till alla naturliga tillstå nd kallas i den Heliga Qur’anen Nafs-i-Ammarah, vilket innebär ” sinnet som dras till det onda” , och det stå r: 2 Detta innebär att det är karaktäristiskt för den mänskliga naturen att den frestar människan till att göra det som är ont, vilket stå r i vägen för hennes möjlighet att uppnå fullkomlighet och ett moraliskt tillstå nd och driver henne mot oönskade och onda må l. Så lunda är böjelsen för det onda och oå terhå llsamheten ett mänskligt tillstå nd, som härskar över människans sinne innan hon uppnå r det moraliska tillstå ndet. Detta är människans naturliga tillstå nd, så länge hon inte vägleds av förnuft och insikt utan följer sina naturliga böjelser när det gäller att äta, dricka, sova, vara vaken, vara arg och upprörd, precis som djuren. När en människa vägleds av förnuft och insikt och följer sina naturliga böjelser under självkontroll och reglerar dem på rätt sätt, lämnar hon det naturliga stadiet och gå r över till ett moraliskt stadium. Den andra källan: Det självanklagande sinnet. Källan till människans moraliska stadium beskrivs av den Heliga Qur’anen som Nafs-i-Lawammah med orden: Nej, jag svär vid den självanklagande själen (75:3), vilket innebär att jag kallar den delen av sinnet till vittne, som anklagar sig själv för varje ond och opassande handling. Det självanklagande sinnet är den andra källan och ur den genereras det moraliska stadiet. I detta stadium upphör människan att likna djuren. Sinnet kallas till vittne för att hedra det, eftersom det, genom att lämna den delen av jaget som är benäget att göra det som är av ondo och nå fram till det självanklagande sinnet, har blivit värt att hedras i gudomlig mening. Det kallas så eftersom det anklagar människan för allt 3 ont och inte accepterar att människan följer sina naturliga drifter och lever i ett ohämmat liv så som djuren gör. Det kräver att människan är i god form och lever efter en hög moral, och ingen frestelse få r komma till uttryck i nå got av det mänskliga livets skiften, och spontana känslor och önskningar skall styras av förnuftet. Det kallas det självanklagande sinnet, eftersom det anklagar varje uttryck för det som är av ondo. Men fastän det anklagar sig själv för allt ont, är det ännu inte helt effektivt när det gäller att utöva dygd och till och frå n domineras det av spontana känslor, så att det snubblar och faller. Det är som ett litet barn, som inte vill ramla men gör det ändå på grund av sin egen svaghet och blir ledsen efterå t över sin egen oförmå ga. Detta är kort sagt det moraliska tillstå nd när det mänskliga sinnet försöker införliva höga moraliska egenskaper i sig, och känner avsmak för olydnad, men ändå inte klarar av att vara helt framgå ngsrikt. Den tredje källan: Själen i vila. Det tredje stadiet få r beskrivas som början till människans andliga stadium, och kallas i Qur’anen Nafs-i-Mutmainnah, vilket betyder ” själen i vila” . Det stå r: O du själ i vila som har funnit ro hos din Herre, återvänd till din Herre och var du väl nö jd med Honom och Han väl nö jd med dig. Såfö rena dig du med Mina utvalda tjänare, och träd in i Min Trädgård (89:28-31). Detta är det stadium när en människas själ, befriad frå n all svaghet, fylls av andlig styrka och nå r en relation till Gud Allsmäktig, utan vars stöd den inte kan existera. Liksom vattnet väller ner frå n en höjd, och på grund av sin väldiga 4 massa och frå nvaron av alla hinder, kastas ner med stor kraft, så flyger själen i vila emot sin Skapare. Detta visas genom det gudomliga på budet till själen som funnit ro hos Gud, att den skall å tervända till sin Herre. Den genomgå r en stor omvandling i detta livet och få r paradiset i gå va redan på denna jorden. Som denna vers anger i sin anvisning till en så dan själ om att å tervända till sin Herre, så få r den sin näring genom Gud och dess kärlek till Gud blir dess livsuppehälle och den dricker ur denna livgivande källa och blir på så sätt frälst frå n döden. Detta beskrivs på ett annat ställe i den Heliga Qur´anen, där det stå r: Den som befriar sin själ från jordiska bö jelser kommer att räddas och skall inte gå under men de som ö verväldigas av sina jordiska lidelser skall misströ sta om livet (91:10-11). Dessa tre tillstå nd kan kort sagt kallas människans fysiska, moraliska och andliga tillstå nd. Eftersom människans naturliga drifter blir väldigt farliga när de väcks och ofta förstör de moraliska och andliga egenskaperna, beskrivs de i Guds Heliga Bok som ” sinnet som dras till det onda” . Man kan då frå ga vilken den Heliga Qur’anens inställning är när det gäller människans naturliga tillstå nd, vilken vägledning den ger och hur den försöker kontrollera det. Svaret är att människans naturliga drifter, enligt den Heliga Qur’anen, stå r i nära samband med hennes moraliska och andliga tillstå nd, så till den grad att till och med hennes sätt att äta och dricka på verkar hennes moraliska och andliga tillstå nd. 5 Om en människas naturliga drifter underkastas kontroll av den gudomliga lagens anvisningar, blir denna till hennes moraliska tillstå nd och på verkar djupt hennes andlighet, på samma sätt som det kan sägas att allt som ramlar ner i en saltgruva blir till salt. Det är på grund av detta som den Heliga Qur’anen har betonat fysisk renlighet och hå llning och deras betydelse i förhå llande till all tillbedjan och inre renhet och andlig ödmjukhet. Eftertanke visar att det fysiska tillstå ndet djupt på verkar själen. När vå ra ögon till exempel fylls av tå rar, även om tå rarna framkallats på konstlad väg, på verkas hjärtat omedelbart och fylls av sorgsenhet. På samma sätt blir vi glada i hjärtat när vi börjar skratta, även om skrattet framkallats på konstlad väg. Det har också framkommit att när man fysiskt böjer sig fram i bön, så framkallar det ödmjukhet i själen. Som kontrast kan nämnas att när vi sträcker på oss och struttar omkring med högburet huvud och rak i ryggen, så framkallar det en känsla av arrogans och få fäng storhet. Dessa exempel visar tydligt att fysiska tillstå nd på verkar andliga förhå llanden. Erfarenheten visar också att olika slag av föda på verkar intellektet och sinnet på olika sätt. Ett noggrant studium visar till exempel att personer som helt avstå r frå n att äta kött, gradvis förlorar sin djärvhet, de förlorar sitt mod och förlorar på så sätt en värdefull egenskap som skänkts av Gud. Detta styrks genom de bevis som Guds naturlagar lägger fram. Gräsätande djur är inte lika djärva som köttätande djur. Det samma gäller få glar. Det finns så ledes inga tvivel om att vå r föda på verkar vå r moral. Personer som nästan uteslutande lever på kött och sällan äter grönsaker förlorar å andra sidan sin förmå ga till mildhet och ödmjukhet. De som slutligen gå r en medelväg utvecklar bå da dessa typer av moraliska egenskaper. Därför har Gud Allsmäktig sagt i den Heliga 6 Qur’anen: Ä t och drick, men gåinte till ö verdrift (7:32). Det betyder att vi skall äta kött och annan föda, men aldrig överdriva, så att inte vå rt moraliska tillstå nd skall på verkas negativt och göra att hälsan blir lidande. På samma sätt som själen på verkas av vå r kropps uppförande, så på verkas kroppen av själen. När en person till exempel blir ledsen, fylls hans ögon med tå rar, men den som är glad, ler. Allt naturligt vi gör, som till exempel att äta, drick, sova, vaka, röra oss, vila, bada och så vidare, på verkar vå rt andliga tillstå nd. Vå r fysiska struktur är intimt knuten till vå r personlighet som helhet. Om en viss del av hjärnan skadas, gå r minnet genast förlorat. Om en annan del av hjärnan skadas, kan det leda till medvetslöshet. Giftig luft på verkar kroppen och genom den även sinnet, och hela det inre system, till vilket de moraliska impulserna stå r i relation på verkas, och det olycksaliga offret slå s ut snabbt som otillräknelig. Fysiska skador visar att det finns ett mystiskt samband mellan själ och kropp, och att detta ligger bortom människans förmå ga att förstå . Närmare eftertanke visar att kroppen är själens moder. Själen flyger inte utifrå n och in i den gravida kvinnans livmoder utan den är ett i spermien inneboende ljus, som börjar lysa i takt med embryots utveckling. Gud Allsmäktigs ord lär oss att själen blir till genom den konstruktion som byggs upp frå n spermien i livmodern. I den Heliga Qur’anen stå r det: 7 Sedan utvecklade vi den till en annan skapelse. Så välsignad vare Allah, den Bäste av skapare. (23:15). Detta betyder att Gud ger kroppen som växer i livmodern en ny skapelse, och denna nya skapelse kallas själen. Pris ske Gud som inte har nå gon jämlike som skapare! Beviset på att en ny skapelse uppstå r ur kroppen är ett mysterium som uppenbarar själens verkliga natur och pekar mot det nära sambandet mellan själ och kropp. Vi få r dessutom lära oss att samma filosofi ligger till grund för rent fysiska gärningar och ord och rörelser när de ges ett gudaktigt uttryck, det vill säga alla uppriktiga gärningar laddas med en själ på samma sätt som spermien. Allt eftersom strukturen av dessa gärningar utvecklas börjar själen att lysa, och när strukturen är klar, lyser själen inuti med full kraft och lyfter fram den andliga aspekten. Då blir gärningarna fullt levande. Detta innebär att när gärningarnas konstruktion är fullständig, lyser nå got plötsligt fram ur den, precis som en blixt. Om detta stadium säger Gud Allsmäktig i den Heliga Qur´anen: När jag har fullkomnat hans stomme och lagt alla hans härlighets manifestationer till rätta och andats in Min ande i honom, fall ni alla dåner i underkastelse pågrund av honom (15:30). Versen tyder på att när gärningarnas struktur är färdig, lyser en själ fram i den, och Gud tillskriver denna sig själv på grund av att strukturen har fullkomnats på bekostnad av världsligt liv. På så sätt flammar plötsligt det gudomliga ljuset upp, vilket är otydligt i början, så att var och en som varseblir 8 denna gudomliga manifestation, blir tvingad att böja sig inför det och att attraheras av det. Var och en som uppfattar det ljuset böjer sig ned och dras helt naturligt till det, utom Iblis som älskar mörkret. Själen skapas Det är helt sant att själen är som ett fint ljus som utvecklas inuti kroppen och närs i livmodern. Till en början är den dold och omöjlig att uppfatta, och senare blir den uppenbar. Ä nda frå n början finns dess ursprung i spermien. Den stå r i ett mystiskt förhå llande till spermien genom sin utformning, och genom Guds vilja och befallning. Det är en klar och upplyst egenskap hos spermien. Det kan inte sägas att den är en del av spermien så som materia är en del av materia, inte heller kan det sägas att den kommer utifrå n eller faller ner på jorden och rå kar blir blandad med spermiens materia. Den är latent i spermien på samma sätt som elden är latent i flinta. Guds Ord innebär inte att själen flyger ner frå n himlen som en egen struktur eller faller till jorden frå n atomsfären, och sedan av en slump träffa på spermien och nå r in i livmodern tillsammans med den. Det finns ingen grund för så dana tankar. Naturlagarna förkastar dem. Vi ser varje dag hur tusentals insekter infekterar oren och gammal mat och frodas i otvättade så r. Smutsiga lakan kan innehå lla hundratals löss och alla möjliga inälvsmaskar kan frodas i en persons tarmar. Ä ndå kan man inte säga att alla dessa kommer utifrå n eller har fallit ner frå n himlen. Sanningen är att själen har utvecklats inuti kroppen och allt detta bevisar också att den är skapad och inte självständigt. 9 Själens andra fö delse. Guds Allsmäktig, som genom sin perfekta befallning skapade själen frå n kroppen verkar ha bestämt att själens andra födelse också skall ske genom kroppen. Själens rörelser följer kroppens rörelser. Om kroppen dras i en speciell riktning, följer själen automatiskt efter. Det är därför en av Guds Boks funktioner att vända sig till människans naturliga tillstå nd: Det är på grund av detta som den Heliga Qur’anen lägger så stor vikt vid omformandet av människans naturliga tillstå nd och ger anvisningar rörande varje av hennes gärningar, skratt, grå t, ätande, klädedräkt, sömn, tal, tystnad, giftermå l, ensamhet, gå ng, stå ende, fysisk renlighet, bad, regler att följa i hälsa så väl som i sjukdom osv. Detta bekräftar att människans fysiska hälsa djupt på verkar hennes andliga tillstå nd. Jag kan inte i detalj beskriva alla dessa situationer eftersom tiden inte skulle räcka. Människans gradvisa framsteg. När man reflekterar över Guds Heliga Ord visar det sig att det finns regler för hur människans naturliga tillstå nd kan förbättras och hur hon sedan gradvis kan lyftas uppå t i syfte att lyfta henne till det högsta andliga stadiet. Först vill Gud lära människan sociala regler om hur man sitter, stå r, äter, dricker, talar osv och lyfter henne frå n ett barbariskt stadium och utmärker henne över djuren och ger henne på så sätt en grundläggande moral som också kan kallas social kultur. Sedan önskar Gud reglera hennes grundläggande moraliska vanor så att de få r karaktär av högre moraliska egenskaper. Bå da dessa utgör delar av samma process eftersom de bå da rör utvecklingen av människans naturliga tillstå nd. Mellan dem finns endast en gradskillnad. Den Allvise har ordnat det moraliska systemet så att människan skall kunna klättra uppå t 10 frå n ett lägre till ett högre moraliskt tillstå nd. Det tredje utvecklingsstadiet innebär att en människa blir helt och fullt tillgiven sin Skapare och söker vinna Hans välbehag. Hela hennes varelse underkastar sig Gud. För att konstant på minna muslimerna om detta stadiet, har deras religion kallats Islam, som betyder att helt och fullt överlämna sig själv till Gud, utan nå got förbehå ll. Gud den Härlige har sagt: Frälsning innebär att en människa helt underkastar sig Gud och ger sig själv som offer för Guds sak, och bevisar sin uppriktighet inte bara genom sina avsikter utan också genom ett rättfärdigt uppförande. Den som ändrar sig själv så , skall få sin belöning frå n Gud. Ingen fruktan (skall drabba) dem, inte heller skall de sö rja. (2:113). Säg: Min bö n och mitt offer och mitt liv och min dö d är (alla) fö r Allah, världarnas Herre, Han har ingen medhjälpare. Så är jag befalld och jag är den fö rste bland dem som 11 underkastade sig. (6:163-164). Detta är Min rätta väg. Så fö lj den, och fö lj inte (andra) vägar, såatt de icke leder er bort från Hans väg. (6:154) Säg: Om ni älskar Allah, så fö lj mig, (då) kommer Allah att älska er och fö rlåta er era synder. Och Allah är ytterst fö rlåtande (och) Barmhärtig. (3:32). Skillnaden mellan det naturliga och det moraliska tillståndet och ett tillbakavisande av läran om bevarandet av liv. Jag fortsätter nu med att beskriva människans tre stadier. Men innan jag gör det må ste jag på minna om att Gud Allsmäktig sagt i Sitt Heliga Ord att människans naturliga tillstå nd, upphovet till jaget som dras till det onda, inte är nå got som är å tskilt frå n hennes moraliska tillstå nd. Guds Heliga Ord har rangordnat människans naturliga egenskaper, önskningar och drifter som naturliga tillstå nd. Dessa blir till moraliska egenskaper när de medvetet regleras och kontrolleras och används vid rätt tillfälle och plats. På samma sätt är moraliska tillstå nd inte helt å tskilda frå n andliga tillstå nd. När moraliska tillstå nd utvecklar en fullständig hängivenhet till Gud och ett fullständigt renande av det egna jaget och samtidigt helt avsäger sig det världsliga livet och vänder sig helt till Gud och till Hans fullkomliga kärlek och fullständiga hängivenhet och fullt allvar och tillfredsställelse och i fullständig samstämmighet med den Gudomliga viljan, blir dessa moraliska egenskaper till andliga tillstå nd. Så länge människans naturliga tillstå nd inte utvecklats till moraliska tillstå nd, förtjänar människan inga lovord, eftersom dessa egenskaper å terfinns hos andra varelser och ting också . 12 På samma sätt innebär inte enbart uppnå endet av moraliska egenskaper att en person också erhå ller ett andligt liv. En person som förnekar Guds existens kan ändå visa goda moraliska egenskaper, som till exempel att ha ett ödmjukt hjärta, främja fred, avvisa ondska och inte ge efter för den. Alla dessa är naturliga egenskaper som även den kan ha, som är ovärdig och i övrigt är helt okunnig om frälsningens källa och inte har nå got del i den. Må nga djur har en mild läggning och kan tränas att bli fredliga och till att inte reagera ondskefullt ens vid provokation, men trots det kallar vi dem inte mänskliga, ännu mindre för människor med högtstå ende moral. På samma sätt kan en helt missledd person, som till och med lider av vissa brister, uppvisa så dana egenskaper. Det är möjligt att en person utvecklar barmhärtighet så till den grad att han inte ens tillå ter sig att försöka utrota bakterierna i ett så r, eller är så noga med att bevara allt liv, att han inte vill skada lössen i sitt hå r eller parasiterna i sina tarmar och å dror och hjärna. Jag kan tro att en persons barmhärtighet kan leda honom till att vägra använda honung eftersom det kostat må nga bin livet att producera den och drivit ut må nga bin frå n sin bikupa. Jag kan tro att en person kanske undviker att använda mysk eftersom det stammar ur ett stackars djurs blod och utvinns genom att djuret slaktas och skiljs frå n sina ungar. Jag kan inte förneka att en person kanske avstå r frå n att använda pärlor eller siden eftersom bå de dessa utvinns genom att en varelse få r sätta livet till. Jag kan till och med förstå att en person i smärta kan vägra blodigelbehandling och föredra att lida själv framför att önska död över blodiglarna. Jag kan till och med tro att en person kan utöva sin barmhärtighet och respekt för de levande till en så dan grad att han kan vägra att dricka vatten för att rädda bakterierna i vattnet. Jag kan acceptera allt detta, men jag kan inte acceptera att dessa naturliga tillstå nd kan anses vara 13 moraliska egenskaper eller att det kan tjäna till att tvätta bort de inre orenheter som hindrar en människa frå n att närma sig Gud. Jag kan inte ens tro att detta, att bli menlös så till den grad att djur och få glar blir viktigare än människor, kan vara en väg som är framkomlig när det gäller att uppnå en högre grad av mänsklighet. Istället anser jag sannerligen att denna attityd är raka motsatsen till naturlagarna och oförenlig med den högre moraliska egenskap det innebär att söka Guds välbehag. Den avvisar den rikedom naturen har skänkt oss. Andlighet kan endast uppnå s genom att man använder sig av varje enskild moralisk egenskap det innebär på rätt plats och vid rätt tillfälle och genom att troget vandra Guds väg genom att vara Honom helt hängiven. Den som i sanning blir Guds helt och fullt kan inte leva utan Honom. Den som sanningsenligt söker Gud är som en fisk som offras av Guds hand och dess vatten är Guds kärlek. Tre metoder till förbättring: Den Helige Profeten kom när nöden var som störst. Som jag sagt tidigare finns det tre källor ur vilka de mänskliga tillstå nden flödar, det vill säga sinnet som dras till det onda, det självanklagande sinnet och själen i vila. Det finns också tre metoder till förbättring. Den första är att okunniga vildar få r lära sig grundläggande sociala regler kring mat, dryck, äktenskap osv. De skall inte längre gå nakna eller äta as som hundar och inte heller bete sig okontrollerad på annat sätt. Detta är det mest elementära stadiet i omvandlingen av det naturliga stadiet, av det slag som må ste till om man exempelvis önskar lära en vilde frå n Port Blair grunderna för mänskligt uppförande. Den andra metoden till förbättring kommer när en person lärt 14 sig det mest elementära och kan gå vidare och lära sig högre moraliska värderingar och att använda sina talanger på rätt sätt och vid rätt tillfälle. Den tredje metoden till förbättring kommer när de som uppnå tt höga moraliska egenskaper få r uppleva dragningskraften i Guds kärlek och längtan efter att vara ett med Honom. Vå r läromästare den Helige Profeten, Allahs frid och välsignelser vare med honom, levde på en tid när världen var helt och hå llet korrumperad. Gud Allsmäktige har sagt: Ofärd har uppstått till lands och till sjö ss (30:42). Det betyder att ” bokens folk” så väl som de som inte hade nå gon erfarenhet av uppenbarelser hade blivit korrumperade. Den Heliga Qur’anens uppgift var att å teruppliva de döda och det stå r: Vet dåatt Allah upplivar jorden efter dess dö d. (57:18). På den tiden var Arabiens folk barbariskt. De hade inga sociala regler, och de var snarare stolta över varje synd och varje tecken på då ligt uppförande som de kunde prestera. En man kunde gifta sig med hur må nga fruar han ville, och de var vana att bryta lagen hur som helst. De anså g det tillå tet att äkta sina mödrar och det är på grund av detta som Gud behövde föreskriva: 15 Fö rbjudna fö r er är era mö drar. (4:24). De å t kadaver och vissa av dem var kannibaler. Den synd existerar inte som inte de gjorde sig skyldiga till. De flesta av dem trodde inte på ett liv efter döden. Må nga förnekade Guds existens. De slog ihjäl flickebarn med sina egna händer. De mördade föräldralösa och stal deras ägodelar. Till det yttre så g de ut som människor, men saknade förnuft. De saknade anständighet, skam och självrespekt. De drack sprit som vatten. Den som uppförde sig värst av alla anså gs vara hövding i sin stam. De var så oerhört okunniga att grannfolken kallade dem ” de obildbara” . Vid en så dan tid och för att reformera ett så dant folk sändes vå r läromästare, den Helige Profeten, Allahs frid och välsignelser vare med honom, till Mecka. Detta var en tid som krävde alla de tre slagen av förbättring som vi just har beskrivit. Det är på grund av detta som den Heliga Qur’anen gör ansprå k på att vara mer fullständig, mer perfekt än alla andra böcker som finns till vägledning, på så sätt att dessa andra böcker inte hade tillfälle att genomföra de tre slag av förbättring som den Heliga Qur’anen var avsedd att göra. Syftet med den Heliga Qur’anen var att lyfta vildarna till att bli människor och sedan att utrusta dem med moraliska egenskaper och slutligen att upphöja dem till godfruktiga personer. Den Heliga Qur’anen inbegriper samtliga dessa tre uppgifter. Det sanna syftet med läran i den Heliga Qur’anen är omvandlingen av dessa tre tillstånd, så att naturliga tillstånd, genom förbättringen, blir moraliska egenskaper. Innan jag börjar beskriva den trefaldiga förbättring som jag just nämnt, mer i detalj, är det viktigt att framhå lla att det finns 16 ingen lära i den Heliga Qur’anen som är motsägelsefull. Hela Qur’anens syfte är de tre förbättringarna, och alla dess läror visar mot det må let. Alla andra direktiv är bara till för att uppnå dessa förbättringar. På samma sätt som en kirurg kan behöva operera eller stryka på en salva för att patienten skall kunna å terfå sin hälsa, tar den Heliga Qur’anen, i sin omsorg om människorna, också till så dana hjälpmedel. Syftet med all dess skarpsinne och alla dess förmaningar och anvisningar är att lyfta människan frå n det naturliga tillstå ndet till ett moraliskt tillstå nd och sedan lyfta henne vidare därifrå n till andlighetens ändlösa ocean. Vi har redan visat att naturliga tillstå nd inte är å tskilda frå n moraliska tillstå nd. När de regleras och används rätt, under förnuftets kontroll, antar de en moralisk karaktär. Innan de kontrolleras av förnuftet och förstå ndet är de inte moraliska egenskaper utan enbart naturliga impulser, hur mycket det än kanske liknar moraliska egenskaper. Om en hund eller ett lamm till exempel visar tillgivenheten eller lydnad mot sin ägare kallas inte djuret moraliskt eller väluppfostrat. På samma sätt skulle inte en varg eller en tiger kunna kallas ouppfostrad bara på grund av sin vildhet. Ett moralisk tillstå nd uppkommer efter det att en reflektion och hänsyn till tid och plats har ägt rum. Den som inte använder sitt förnuft och sin medvetenhet är som ett barn vars sinne och intellekt ännu inte styrs av förnuftet, eller som en då re som helt förlorat förmå gan att tänka förnuftigt och klokt. Ett barn eller en galning uppför sig ibland som om de ägde moral, men ingen förnuftig person skulle ändå kalla deras uppförande moralisk, eftersom det inte sprungit fram ur en känsla för vad som är klokt och passande, utan bara var en naturlig reaktion på omständigheterna. Ett människobarn söker sin moders bröst så snart det är fött och en kyckling börjar 17 hacka korn så snart ägget kläckts. På samma sätt uppför sig en liten blodigel som en blodigel, en babyorm uppför sig som en orm och en tigerunge uppför sig som en tiger. Ett människobarn börjar visa mänskliga reaktionmönster så snart det är fött och dessa reaktioner blir allt mer speciella allt eftersom det växer upp. Dess grå t blir mer högljudd till exempel, dess leenden blir skratt och dess blick mer koncentrerad. Vid ett å rs eller arton må naders å lder börjar det visa andra naturliga drag. Det börjar uttrycka välbehag eller missnöje genom sina rörelser, försöker slå nå gon eller att ge nå got å t nå gon. Alla dessa rörelser beror på naturliga impulser. På samma sätt kan en barbar med litet mänskligt förnuft visa naturliga impulser i ord, gärningar och rörelser och styrs av sina naturliga känslor. Ingenting springer fram ur honom som en produkt av att han utnyttjat sina inre egenskaper. Allt som bubblar upp frå n hans inre under de naturliga impulsernas på verkan och som en reaktion på yttre stimuli, blir uppenbart. Det är möjligt att de naturliga impulser som springer fram som en reaktion på yttre stimuli inte alls är ondskefulla och nå gra kanske liknar god moral, men de är vanligtvis inte en konsekvens av förnuftig eftertanke och ett övervägande, och även om det till en viss grad skulle ha på verkats på så sätt, är de inte på litliga på grund av att de naturliga impulserna dominerar. Sann Moral. Vi kan, kort sagt, inte tillskriva en person sann moral så länge han följer sina naturliga instinkter på samma sätt som djur, barn eller då rar och vilka mer eller mindre lever som djur. Tiden för sann moral, vare sig god eller då lig, börjar när en persons förnuft har mognat och han kan skilja mellan gott och 18 ont och olika grader av ont och gott, och börjar känna sig ledsen när han missar en chans att göra nå got gott och å ngrar sig när han har gjort nå got fel. Detta är det andra stadiet av hans liv, vilket den Heliga Qur’anen beskriver som det självanklagande sinnet. Man må ste dock komma ihå g att nå gon enstaka tillsägelse inte räcker för att leda en barbar till det självanklagande stadiet. Det är nödvändigt att han blir medveten om Guds existens så till den grad att han inte längre tror att han blev till utan syfte, och så att en förstå else av det gudomliga stimulerar hans sant moraliska egenskaper. Det är på grund av detta som Gud Allsmäktig har riktat vå r uppmärksamhet mot behovet av att förstå det gudomliga och har försäkrat människan om att varje gärning och moralisk egenskap ger en effekt som skapar andligt välbefinnande eller andlig smärta i detta livet, och den kommer att framstå tydligt i livet efter detta. I det självanklagande stadiet få r en människa kort sagt så mycket förnuft och förstå nd och gott samvete att hon själv rättar till de fel hon gör och är angelägen om att göra det som är rätt. Detta är det stadium där en person kan uppnå höga moraliska egenskaper. Skillnaden mellan Khalq (skapelsen) och Khulq (moral). Khalq betecknar den fysiska födelsen och Khulq den inre födelsen. Eftersom den inre födelsen fullkomnas genom moralisk utveckling och inte bara genom naturliga instinkter, betecknar Khulq moraliska kvaliteter och inte naturliga drifter. Det få r på pekas att den vanliga uppfattningen att moral enbart betyder mjäkighet, hövlighet och ödmjukhet är alldeles felaktig. Sanningen är att till varje fysisk gärning finns en motsvarande inre egenskap som utgör moralen. Om en person till exempel grå ter tå rar som rinner ur ögonen, finns motsvarande detta en inre egenskap som kallas ömhet, vilket få r karaktären av moralisk egenskap när den, under förnuftets 19 kontroll, utövas vid rätt tillfälle. På samma sätt försvarar man sig med sina händer om en fiende anfaller, och det finns en inre egenskap som kallas tapperhet som svarar mot den gärningen. När denna egenskap utövas på rätt plats och vid rätt tillfälle, är den en moralisk egenskap. På samma sätt kanske nå gon försöker befria en förtryckt människa frå n den förtryckande tyrannen eller försöker ordna mat för de fattiga och hungriga, eller önskar kanske tjäna sina medmänniskor på nå got annat sätt och svarande mot så dana gärningar finns en inre egenskap som kallas barmhärtighet. Ibland straffar man nå gon som begå tt ett brott och den inre egenskapen som svarar mot detta kallas hämndlystnad. Ibland är det önskvärt att inte bestraffa utan förlå ta och den inre egenskapen är försoning eller fördragsamhet. Ibland arbetar nå gon med sina händer eller fötter eller med sitt sinne och intellekt eller sin förmögenhet för att främja sina medmänniskors välfärd, och den motsvarande inre egenskapen kallas välvilja. När man alltså utövar dessa egenskaper vid rätt tid och plats kallas de moraliska egenskaper. Gud den Allsmäktige har i följande ord talat till den Helige Profeten: Du besitter sannerligen ädla moraliska egenskaper. (68:5). Detta betyder att alla högre moraliska egenskaper, som välvilja, mod, rättvisa, barmhärtighet, givmildhet, uppriktighet osv. kombinerades i den Helige Profeten. Alla människans naturliga egenskaper som artighet, må ttlighet, självständighet, välvilja, svartsjuka, stå ndaktighet, dygd, fromhet, jämställdhet, sympati, tapperhet, generositet, förlå telse, uthå llighet, givmildhet, uppriktighet, lojalitet osv. är moraliska egenskaper när de används vid rätt tid och plats. I själva verket utgör de 20 människans naturliga tillstå nd och impulser men de blir till moraliska egenskaper när de avsiktligt används på rätt sätt. En av människans naturliga kännetecken är att hon vill ha framgå ng och omvandlar därför, genom att följa den sanna religionen, umgå s i gott sällskap och leva efter en god lära, sina naturliga impulser till moraliska egenskaper. Inget djur har begå vats med denna egenskap. Människans naturliga tillstånd. Nu gå r vi vidare med att beskriva den första av de tre reformer som beskrivs i den Heliga Qur’anen, och som berör människans naturliga tillstå nd. Den rör det som vi vanligen kallar gott uppförande, det vill säga det regelverk som styr barbarernas naturliga tillstå nd, det vill säga att äta, dricka, giftermå l osv och lyfter upp dem till en lämplig nivå av sociala värderingar och räddar dem frå n en djurisk existens. I detta sammanhang föreskriver den Heliga Qur’anen: 21 22 23 Fö rbjudna fö r er är era mö drar, era dö ttrar och era systrar och era fastrar och era mostrar och brorsdö ttrar och systerdö ttrar och era fostermö drar som givit er di och era fostersystrar och era svärmö drar och era styvdö ttrar som är era skyddslingar (fö dda) av era hustrur till vilka ni gått in men om ni inte har gått in till dem, vilar inga klander ö ver er och hustrur till dem av era sö ner som är från era länder: och (detta är fö rbjudet fö r er) att samtidigt ta två systrar (i äktenskap), utom vad som redan skett: Allah är synnerligen fö rlåtande, evigt barmhärtig. (4:24). Det är inte lagligt att ärva kvinnor mot deras vilja (4:20). Gift er inte med kvinnor som era fäder har varit gifta med, utom vad som redan skett i det fö rgångna (4:23) Och (tillåtna fö r er är) kyska troende kvinnor och kyska kvinnor från dem som gavs boken fö re er, när ni ger dem deras brudgåva och ingår ett giltigt äktenskap och icke bedriver otukt och inte heller har hemliga älskarinnor (5:6) Under okunnighetens tid tillät en del barnlösa araber att deras hustru var tillsammans med nå gon annan man för att på så sätt få ett barn. Den Heliga Qur’anen förbjuder denna sedvänja och uttrycket att ” ta hemliga älskare” hänför sig till denna sed. Sen stå r det: Och dräp inte ert folk (4:30). Och att ni inte dräper era barn (6:152). Och ni som tror! träd ej in i andra hus än era egna fö rrän ni har bett om tillstånd och hälsat pådess invånare. Och om ni icke finner någon där, träd icke in i det fö rrän ni får tillstånd. Och om det sägs till er: gåtillbaka , gådåtillbaka (24:28-29). Och det är icke rättfärdighet att gåin i husen bakvägen, utan ni skall gåin i husen genom deras portar (2:190). Och när ni hälsas med en hälsning, hälsa dåtillbaka med en bättre hälsning ( 4:87). Och ni som tror, berusningsmedel, lyckospel och avgudar och 24 siande pilar är bara en vederstygglighet i satans hand så undvik var och en av dem (5:91). Fö rbjudet fö r er är (kö ttet från ett djur) som dö r av sig själv och blod, och svinets kö tt, och det ö ver vilket något annat namn än Allahs har åkallats, och det som har strypts, och det som har slagits till dö ds och det som har dö dats i något fall och det som har stångats ihjäl och det som ett vilt djur har ätit av och det som har slaktats (på ett altare som avgudaoffer) (5:4) De frågade om vad som gjorts tillåtet fö r dem. Säg: alla goda ting har gjorts tillåtna fö r er (5:5). Avstå alltså frå n det som är kadaver eller liknar kadaver eller är orent. Och ni som tror! När de sägs till er: gö r plats i (Era) fö rsamlingar; gö r då plats. Och när de sägs: stig upp; (och gå) stig dåupp (58:12). Ä t av allt det som är tillåtet och nyttigt som kö tt, grö nsaker och baljväxter osv men ö verdriv inte i något avseende (7:32). Prata inte i onö dan och tala till punkt (33:71). Håll era omgivningar rena och era kroppar och era gator och platserna där ni sitter. Bada ofta och ha fö r vana att hålla era hem rena och i god ordning (74:5-6). Sänk era rö ster och tala inte med hö g rö st men viska inte heller utom när det är nö dvändigt och gå i lagom hastighet varken fö r fort eller fö r långsamt (31:20). Och när ni ska gö ra er resa gö r nö dvändiga fö rberedelser och ta med det ni behö ver såatt ni kan undvika att tigga (2:198). När ni umgås med era hustrur rena er själva genom att bada (5:7). Och när ni äter dela med er av er fö da till dem som ber om det och ocksåtill hundar och andra djur och fåglar (51:20). Det är inte fel av er att gifta er med kvinnor som står under ert 25 beskydd, men om ni fruktar att ni inte kommer att vara rättvisa i ert fö rhållande till dem på grund av att de är fö räldralö sa gift er dåmed kvinnor som har fö räldrar eller släktingar som kan vaka ö ver dem och se till deras rättigheter och som respekterar er och beträffande vilka ni tar er i akt. Ni kan gifta er med en eller två eller tre eller fyra av dem under fö rutsättning att ni fö rmår att behandla dem alla rättvist. Men om ni känner att ni kanske inte kan behandla dem rättvist gift er dåbara med en även om ni kanske känner behov av att ha mer än en hustru. Gränsen fyra hustrur har fastställts fö r att ni inte skall lockas att gifta er med ett stö rre antal som kanske uppnår hundratals enligt era gamla sedvänjor och fö r att ni inte skall lockas till att inlåta er i olagligheter. Ge hemgiften till era hustrur frivilligt (4:4-5). Detta är den Heliga Qur’anens första reformation genom vilken människan lyfts frå n sitt naturliga tillstå nd och barbariska vanor till att bli en civiliserad social människa. I dessa lärosatser nämns inte högre moraliska egenskaper. De hör endast till det elementära mänskliga uppförandet. Denna lärdom behövdes eftersom det folk för vars omvandling Den Helige Profeten, Allahs frid och välsignelse vare med honom, hade sänts, befann sig i ett extremt barbarisk tillstå nd och det var nödvändigt att lära dem det sociala uppförandets mest elementära regler. Varför är griskött förbjudet? En sak att komma ihå g i detta sammanhang är att Gud, till och med i detta djurs namn har antytt orsaken till att dess kött är förbjudet. Det arabiska ordet för svin är Khinzeer som är sammansatt av Khanz och Ara vilket betyder ” jag ser det som nå got orent” . På så sätt visar det namn som Gud Allsmäktig ursprungligen gav djuret på dess orenhet. Det är en lustig 26 tillfällighet att samma djur på hindi kallas Suar, som är sammansatt av Su och Ara det betyder också : Jag ser det som nå got orent. Det bör inte förvå na nå gon att det arabiska ordet Su funnit väg till hindi. I boken Minanur Rahman har vi visat att arabiskan är alla språ ks moder och må nga arabiska ord å terfinns i alla språ k. Su är alltså ett arabisk ord och dess motsvarighet till hindi är ” äcklig” . Djuret kallas alltså ” äcklig” på hindi. Det finns inget tvivel om att detta djur var känt under ett arabisk namn synonymt med Khinzeer här i landet på den tiden när arabiskan var ett universiellt språ k, och så har det fortsatt till vå ra dagar. Det är möjligt att ordet genomgå tt nå gon förändring på Sanskrit, men det rätta ordet är Khinzeer, vilket förklarar dess egen innebörd. Det är inte nödvändigt att i detalj beskriva på vad sätt detta djur är orent. Var och en vet att det äter smuts och uppför sig mycket oanständigt. Orsaken till att dess kött är förbjudet är alltså uppenbart, på grund av naturlagarna kommer köttet att ha en oren inverkan på bå de kropp och själ hos den som äter av det. Som vi redan visat på verkar födointaget en människas själ och det kan inte rå da nå got tvivel om att ett så orent djurs kött också må ste vara orent. Till och med i för-islamisk tid uttryckte grekiska läkare den å sikten att köttet frå n detta djur i synnerhet skadade egenskapen anständighet och främjade skamlöshet. Att äta av kadaver är också förbjudet i islam av samma skäl, dvs det har en skadlig inverkan på människans moraliska egenskaper så väl som på hennes fysiska hälsa. Blodet i ett djur som strypts eller slagits till döds blir kvar i det döda djurets vävnader och gör det till ett kadaver. Det är uppenbart att blodet i så dana djur fort förfars och därigenom förstör köttet. Nyare forskningar visar att bakterierna i så dant blod avsöndrar ett gift som förstör det döda djurets kött. 27 Människans moraliska tillstånd. Den andra delen i den omvandling som föreskrivs av Qur’anen reglerar de naturliga tillstå nden på ett så dan sätt att de utvecklas till höga moraliska egenskaper. Detta är en stor uppgift. Om vi försökte beskriva allt detta i detalj skulle föredraget bli så lå ngt att inte ens en tiondel av det kunde läsas upp inom den fastställda tiden. Därför få r vi begränsa oss till att visa fram nå gra få moraliska egenskaper genom att illustrera dem. Det finns två slag av moraliska egenskaper. Dels så dana moraliska egenskaper som gör det möjligt för en människa att avvisa allt som är av ondo, och dels de moraliska egenskaper som gör det möjligt för henne att göra goda gärningar. Att undvika allt av ondo inbegriper egenskaper där hon försöker undgå att orsaka skada till ägodelar, heder eller liv när det gäller en medmänniska, genom sin hand, sina ögon eller nå got annat organ och inte heller planerar hon att skada nå gon. Att göra goda gärningar inbegriper alla de moraliska egenskaper genom vilka en människa försöker hjälpa en medmänniska gällande hennes ägodelar eller heder genom sin tunga, sin hand eller sin kunskap eller på nå got annat sätt eller avser visa fram hennes heder eller anseende, eller ha överseende med nå got fel som begå tts och därigenom ge förövaren förmå nen av att besparas fysisk smärta, finansiellt straff, eller få ett så dant straff som i själva verket är till gagn för förövaren. Moraliska egenskaper som gör det möjligt att avvisa det som är av ondo. De moraliska egenskaper som den Sanne Skaparen har skapat för att man skall kunna avvisa det onda har fyra namn på 28 arabiskan, som har specifika ord för alla mänskliga koncept, beteende och moral. Det första av dessa moraliska egenskaper kallas Ihsan vilket betyder dygd. Uttrycket betecknar den egenskap som har med människans förmå ga till fortplantning att göra. De män och kvinnor som helt avskiljer sig frå n illegitimt sex och allt som kan leda till detta, kan kallas dygdiga eftersom konsekvensen av det är skam och vanära för bå da parter i denna världen, och förödmjukelse i det tillkommande och en stor vanära som är till skada för andra i deras närhet. Om en person gör sig skyldig till att närma sig en annan mans hustru, och om det, även om det aldrig gå r så lå ngt som till äktenskapsbrott ändå nå r dess utkanter, blir det nödvändigt för varje man med självrespekt att skilja sig frå n henne på grund av hennes villighet att tolerera ett så dan närmande. Hennes barn skulle också drabbas på ett tragiskt sätt, och hennes make tvingas stå ut med allt detta på grund av en missdå dares då liga uppförande. Man må ste komma ihå g att den moraliska egenskapen dygd träder i funktion när en person, som har möjlighet just till denna överträdelse, ändå behärskar sig och avstå r frå n den. Om han inte har den möjligheten på grund av att han är för ung, inte kan, eunuck eller blivit så extremt gammal, kan vi inte tillskriva honom den moraliska egenskapen dygd. Han äger en naturlig dygd, men som vi har på pekat må nga gå nger förut, kan inte naturliga tillstå nd beskrivas som moraliska egenskaper. De blir till moraliska egenskaper när de utövas eller skulle kunna utövas i rätt situation och under förnuftets kontroll. Därför kan inte barn och impotenta och andra som på nå got sätt berövats förmå ga till sexuell aktivitet sägas ha denna moraliska egenskap, trots att de helt uppenbart lever dygdiga liv. I alla så dana fall är deras dygd bara ett naturligt 29 tillstå nd. Eftersom otukt och dess förspel kan bedrivas av bå de män och kvinnor, ger Guds Heliga Bok anvisningar för bå de män och kvinnor i detta sammanhang. Det stå r: Anvisa de troende männen att hindra sina ö gon från att ö ppet titta på kvinnor utanfö r de fö rbjudna gränserna fö r att bli sexuellt upphetsade av dem, och att de skall vänja sig vid att vakta påsina blickar. De skall vakta påalla sina sinnen. De får till exempel inte lyssna till kvinnornas sång eller lockande rö ster från kvinnor utanfö r de fö rbjudna gränserna, och inte heller skall de lyssna till beskrivningar om deras skö nhet. Detta är ett bra sätt att bevara renheten i deras utseende och hjärtan. Anvisa på samma sätt de troende kvinnorna, att hindra sina ö gon från att titta på män utanfö r de fö rbjudna 30 gränserna och att de ska skydda sina ö ron mot sådana mäns passionerade rö ster. De ska skydda sin skö nhet och inte blotta den fö r någon utanfö r de fö rbjudna gränserna. De skall dra samman sina huvuddukar ö ver brö stet och på så sätt dö lja sina huvuden, ö ron och tinningar. De skall inte stampa sina fö tter i marken som dansö rer. Detta är anvisningar som kan skydda mot att snubbla moraliskt (24:31-32). Den andra metoden är att vända sig till Gud Allsmäktig och be Honom om skydd mot att snubbla och halka. En annan anvisning är: Gåinte nära äktenskapsbrottet (17:33). Detta betyder att man skall undvika alla situationer som skulle kunna leda tankarna å t det hå llet och fly undan vägar som skulle kunna leda dit. Den som begå r detta brott, för sin galenskap till extrema gränser. Ä ktenskapsbrottet är en ond väg eftersom den hindrar ens utveckling mot må let och är ytterst skadlig när det gäller att uppnå själva syftet med livet. De som inte finner någon mö jlighet att ingå äktenskap bö r bevara sin dygd med hjälp av andra medel (24:34), som till exempel fasta, hå lla diet eller fysisk träning. Det finns människor som förlitar sig på ett självvalt celibat, eller kastrering eller klosterliv. Men Gud har inte fö reskrivit klosterliv, och det är på grund av detta som den som följer den vägen är oförmögen till att underkasta sig dess disciplin. (57:28). Detta är ett tecken på att om ett självvalt celibat och munkväsen hade föreskrivits av Gud, skulle var och en varit tvungen att följa på budet, med följden att den mänskliga rasen upphört finnas till för länge sedan. Om dygden må ste bevaras genom kastrering, kan det leda till kritik mot Skaparen som gav människan en förmå ga som sedan må ste hindras med så dana medel. Dessutom är varje merit beroende av att man, genom sin tro på Gud, kan hindra sig själv frå n att utöva en 31 egenskap vid fel tillfälle, och därigenom tjäna dubbelt på att använda den på rätt sätt. Genom att tillintetgöra själva förmå gan, berövar man sig bå da förtjänsterna. En förtjänst är beroende av att man äger en förmå ga och använder den på rätt sätt. Vilken förtjänst kan den sägas ha som förlorat sin förmå ga och blivit som ett barn? Kan ett barn sägas vara förtjänstfull på grund av sin dygd? Fem botemedel mot otukt I dessa verser har Gud Allsmäktig inte bara fastställt utmärkta lärosatser för att uppnå sann dygd, utan har utrustad människan med fem botemedel mot sedeslöshet. Dessa är att hindra sina ögon frå n att titta på dem som är utanför de förbjudna gränserna, att hindra sina öron frå n att lyssna till deras röster och till beskrivningar av hur bra de ser ut, att undvika situationer där frestelse i detta avseende kan uppkomma, att kontrollera sig själv genom fasta osv under perioder av celibat. Med tillförsikt på stå r vi att denna utmärkta lära, med alla de bilder som de framställs i den Heliga Qur’anen, är speciella för islam. Man få r komma ihå g att eftersom människans naturliga tillstå nd, vilket är källan till hennes passioner, är så dant att hon inte kan lämna det utan att fullständigt förändra sig själv, kommer hennes passioner att väckas till liv, att med andra ord bringas i fara när de möter tillfällen och möjligheter till denna överträdelse. Av den orsaken har Gud Allsmäktig inte tillå tit oss att titta fritt på kvinnor utanför de förbjudna gränserna eller beundra deras skönhet och se alla deras rörelser i dansen osv, utan vå ra blickar skall vara rena. Inte heller har vi uppmanats till att lyssna till dessa kvinnors så ng eller till berättelser om deras skönhet utan skall ha renhjärtade avsikter. Vi har klart blivit befallda att inte se på deras skönhet, vare sig med goda 32 avsikter eller ej, att inte lyssna till deras melodiska röster eller beskrivningar av hur bra de ser ut, vare sig med goda avsikter eller ej. Vi har blivit uppmanade till att undfly allt detta på samma sätt som vi undflyr kadaver, så att vi inte gör felsteg. Det är så gott som säkert att vå ra fria blickar skulle förleda oss till snedsteg förr eller senare. Eftersom Gud Allsmäktig önskar att vå ra ögon och vå ra hjärtan och alla vå ra lemmar och organ skall fortsätta befinna sig i ett tillstå nd av renhet, har Han givit oss dessa utmärkta lärosatser. Det finns inget som helst tvivel om att ohämmade blickar blir en källa till fara. Om vi lägger en bit mört kött framför en hund, skulle det vara få fängt att tro att hunden inte skulle röra det. På så sätt önskade Gud Allsmäktig att de mänskliga egenskaperna inte skulle ges nå got tillfälle till hemlig aktivitet och inte heller konfronteras med nå got som kan fresta till farliga böjelser. Detta är den filosofi, som ligger bakom islams regler kring användandet av slöja. Guds Bok syftar inte alls till att hå lla kvinnorna instängda som få ngar. Detta är nå got som de tror, vilka inte är rätt insatta i islamiskt tänkesätt. Syftet med reglerna är att hindra män och kvinnor frå n att lå ta sina ögon vandra runt fritt, och frå n att visa upp sin skönhet och sitt fina utseende, ty i detta ligger nå got bra för bå de män och kvinnor. Man bör komma ihå g att detta, att begränsa sina blickar och endast rikta dem mot det som är tillå tet beskrivs på arabiska med uttrycket ” Ghadhe basser” , vilka är de ord den Heliga Qur’anen använder i sammanhanget. Det passar sig inte för en from person som önskar hå lla sitt hjärta rent att lyfta sina ögon fritt å t alla hå ll som djuren gör. Det är nödvändigt för en så dan person att utveckla vanan att följa ” Ghadhe basser” i sitt dagliga liv. Detta är en välsignad vana genom vilken hans naturliga impulser omvandlas till högtstå ende moraliska 33 egenskaper, utan att detta inskränker hans sociala behov. Det är denna egenskap som kallas dygd i islam. Den andra egenskapen när det gäller att avvärja det onda, är ärlighet eller integritet. Det innebär att inte acceptera att skada en medmänniska genom att lägga beslag på hennes ägodelar genom oärlighet eller på olagligt sätt. Integritet är en av människans naturliga tillstå nd. Det är på grund av denna ett spädbarn, som följer sin naturliga instinkt, tycker så illa om allt som tillhör nå gon annan, att det endast med svå righet kan förmå s att dia en amma. Om en amma inte anställts när barnet är helt litet och ännu inte har utvecklat sin medvetenhet, blir det mycket svå rt för en amma att förmå det att dia. Barnet är naturligt obenäget att dia nå gon annan än sin mamma. Denna obenägenhet orsakar ibland ett stort lidande för barnet och i extrema fall kan det nästan ta livet av barnet. Vad är hemligheten bakom denna benägenhet? Det är att barnet helt naturligt tycker illa om att lämna sin mamma och istället vända sig mot nå got som tillhör nå gon annan. När vi tänker noga efter beträffande denna vana hos barnet, blir det klart för oss att detta är ursprunget till all hederlighet och integritet. Ingen kan tillskrivas egenskapen integritet, så vida hans hjärta inte fylls av ovilja och avsky för andra personers ägodelar på samma sätt som barnet. Men barnet använder inte alltid sin egenskap vid rätt tillfälle och orsakar sig själv därigenom stor skada. Egenskapen är bara ett naturligt tillstå nd som det utövar ofrivilligt, och den är därför inte en moralisk egenskap, fastän den utgör roten till den moraliska egenskapen integritet. Eftersom det lilla barnet inte kan beskrivas som religiöst eller på litligt på grund av sin egenskap, kan inte heller den person, som inte använder denna naturliga egenskap vid rätt tillfälle, sägas ha denna moraliska egenskap. Det är mycket svå rt att vara på litlig och att ha integritet. Om en person tillämpar 34 integritetens alla aspekter, kan han ändå inte anses vara fullt sannfärdig eller hederlig. I detta sammanhang har Gud Allsmäktig givit oss anvisningar om olika aspekter på integritet i följande verser: Om det bland er finns en person som har ägodelar, och denna person är minderårig eller fö räldralö s, och om det finns risk fö r att han slö sar bort det han har, pågrund av att han inte fö rstår bättre, bö r ni ta ansvar fö r hans ägodelar, som fö rmyndare, och inte lämna ö ver dem till honom, eftersom hela systemet med handel och den sociala säkerheten är beroende av att ägodelar och egendom handhas påett säkert sätt. 35 Av den inkomst egendomen ger, skall ni ge ägaren tillräckligt mycket fö r hans livsuppehälle, och ni skall vägleda och råda honom på alla sätt som kan hjälpa honom att utveckla hans fö rnuft och fö rstånd och ge honom en god träning, såatt han inte alltid fö rblir okunnig och oerfaren. Om han är son till en kö pman kan han få lära sig bedriva handel och affärsverksamhet, och om hans far hade något yrke eller sysselsättning kan han få träning i något lämpligt yrke. Sätt honom påprov dåoch dåfö r att se om han gö r framsteg i sin träning. När han når sin mognad, det vill säga omkring 18 år, och man kan se att han utvecklat tillräcklig mognad fö r att ta hand om sin egendom, lämna dåö ver den till honom. Slö sa inte med hans pengar medan ni har ansvar fö r dem, utan utgå från att han kommer att ta ö ver dem själv när han blir vuxen. Om fö rmyndaren har det bra ställt, får han inte ta ut någon ersättning fö r att han fö rvaltar fö rmö genheten. Men om han är fattig, får han använda såmycket av den som kan anses vara rätt och rimligt. Sedvänjan bland arabiska förmyndare var att använda de föräldralösas pengar som kapital i affärer och den föräldralöse fick sitt livsuppehälle ur vinsten, och på så sätt minskade aldrig kapitalet. Förmyndaren fick en nätt inkomst för att han förvaltade egendomen. Detta är det system som verserna hänvisar till. Slutligen stå r det: Och när ni ö verlämnar deras egendom till dem, kalla då vittnen i deras närvaro (4:6-7). De av er som troligen kommer att efterlämna minderåriga barn, får inte pånågot sätt ge instruktioner i något testamente som fö rdelar olika mellan barnen. De som orätt fö rtär de fö räldralö sas egendom, sväljer sannerligen bara ner eld i sin bukar, och de skall brinna i en lågande eld (4:10-11). Man bör lägga märke till hur må nga aspekter på hederlighet 36 och integritet Gud lägger fram i dessa verser. Den som har alla dessa aspekter i å tanke, är en verkligt hederlig person. Om detta inte genomförs med full intelligens, kanske hans på litlighet döljer må nga dolda aspekter av ohederlighet. Sedan anvisas vi: Fö rbruka inte varandras uppehälle genom bedrägeri och falskhet, ge inte heller av er fö rmö genhet som mutor till myndigheterna fö r att avsiktligt och påoärligt sätt komma åt en del av det andra äger (2:189). Lämna ö ver det ni fö rvaltat till dem som rätteligen äger det (4:59). Allah älskar inte de ohederliga (8:59). Ge fullt mått när ni mäter upp, och använd en korrekt våg (17:36). Ge inte fö r litet, och skapa inte ofrid i landet (26:184). Detta innebär att man inte skall gå omkring med ont uppså t, att 37 inte stjäla, rå na, vara ficktjuv eller att lägga beslag på andra människors ägodelar med olagliga medel. Ge inte det som är defekt i utbyte mot det som är bra (4:3). Det betyder att bedrägeri är olagligt, dvs att sälja defekta varor genom att utge dem för att vara prima, och att byta ut prima varor mot defekta är också olagligt. I alla dessa verser har Gud Allsmäktig beskrivit alla ohederliga sedvänjor på ett så uttömmande sätt, att inget slag av ohederlighet har lämnats å t sidan. Han har inte bara förbjudit stöld, så att inte nå gon obildad person skall kunna få för sig att alla andra oärliga sätt att komma å t ägodelar är tillå tna, även om just stöld rå kar vara förbjudet. Att i detalj förbjuda alla oärliga sätt att skaffa sig ägodelar är sann vishet. Om en person inte har integritet i alla avseenden, kan han, kort sagt, inte anses hederlig, även om han är ärlig i vissa avseenden. Den tredje moraliska egenskapen när det gäller att undgå det onda, kallas ” Hudnah” eller ” Haun” på arabiska, vilket innebär att avstå frå n att orsaka nå gon fysisk skada och att man skall uppträda fredligt. Fredlighet är utan tvivel en hög moralisk egenskap, viktig för mänskligheten. Tillgivenhet är den naturliga impuls som å terfinns hos barnet och som hör samman med denna moraliska egenskap och som kan omvandla den till en moralisk egenskap om den kontrolleras. Det är uppenbart att människan i sitt naturliga tillstå nd omöjligt kan omfatta fredlighet eller stridslystnad. I den situationen är den tillgivenhet hon uttrycker ursprunget till fredligheten, men eftersom den inte utövas avsiktligt under kontroll av förnuft eller eftertanke, kan den inte räknas som en moralisk egenskap. Den blir till en moralisk egenskap när en person avsiktligt gör sig själv ofarlig och utövar egenskapen fredlighet vid rätt tillfälle, och avstå r frå n att använda den på 38 fel sätt. Den Gudomliga läran i detta sammanhang är: Ställ till rätta mellan er (8:2). En fö rsoning är bäst (4:129). Och om de är benägna till fred, närma dig du också den (8:62). Och den Nåderike (Gudens sanna) tjänare är de som ö dmjukt vandrar påjorden (25:64). Och när de passerar något fö rgängligt, går de fö rbi med värdighet (25:73). Det innebär att de inte börjar gräla om små saker, och lå ter inte 39 små problem, som inte orsakar nå gon större skada, ge upphov till missämja. Uttrycket ” förgängligt” , som används i denna versen innebär att säga elaka ord eller göra nå got som inte orsakar nå gon större skada, utan är tämligen harmlöst. Fredlighet innebär att man har överseende med ett så dant beteende och själv uppför sig med värdighet. Men om en persons uppförande orsakar verklig skada till liv eller egendom eller nå gon annans heder, är den moraliska egenskap som bör komma till uttryck inte fredlighet, utan fördragsamhet, som vi å terkommer till senare. Om någon uppfö r sig illasinnat mot er, bö r ni fö rsö ka sona det med fredlighet, så att den som är er fiende istället blir er varma vän (41:35). Fredlighet betyder kort sagt att ha överseende med små saker som orsakar missbelå tenhet men inte ställer till nå gon större skada, utan mer eller mindre rör sig om struntsaker. Den fjärde moraliska egenskapen när det gäller att avvisa det onda är hövlighet eller att tala väl om andra. Den naturliga impulsen som är upphovet till denna moraliska egenskap är godmodighet. Innan ett barn kan uttrycka sig i ord visar det godmodighet som ett substitut för hövlighet och vänligt tal. Detta visar att ursprunget till hövlighet är godmodighet, vilket är en naturlig impuls, vilken omvandlas till den moraliska egenskapen hövlighet genom att användas vid rätt tillfälle. Den Gudomliga läran i detta avseende är: 40 Och tala vänligt till människorna.(2:84). Låt inte ett folk fö rlö jliga ett (annat) folk, måhända är de kanske bättre än dem..... Och baktala inte ert folk och kalla inte heller varandra vid ö knamn (49:12). Undvik att visa mycken misstänksamhet.... och spionera inte påvarandra och baktala inte varandra (49:13). Anklaga ingen fö r något som ni inte har bevis fö r, och kom ihåg att ö ronen, ö gonen och hjärtat kommer att ställas till ansvar (17:37). Moraliska egenskaper som hör samman med goda gärningar. Det andra slaget av moraliska gärningar är de som hör samman med goda gärningar. Den första av dem är överseende eller förlå telse. Den som skadar nå gon annan orsakar honom smärta eller skada och förtjänar att straffas antingen med böter eller fängelse genom lagen, eller direkt av den som blivit förfördelad. Att förlå ta honom, om förlå telse är på sin plats, är att göra en god gärning mot honom. Den Heliga Qur´anens lära i dessa sammanhanget är: 41 De som behärskar sitt humö r när de blir retade och som har ö verseende med andra människors fel när detta är rätt (3:135). Vedergällningen fö r en skada är ett straff som står i proportion till skadan, men den som fö rlåter och därigenom ger upphov till en fö rbättring i fö rö varens uppfö rande, och om ingen ny skada uppkommer, det vill säga, den som utö var fö rlåtelse vid rätt tillfälle, får sin belö ning hos Allah (42:41). Den här versen visar att Qur’anen inte alltid lär icke-motstå nd mot det onda, eller att brå kmakare och människor som handlar fel aldrig skall bestraffas. Dess lära är att man må ste överväga om situationen kräver förlå telse eller straff, och att sedan följa den väg som blir bäst bå de för förövaren och i det allmännas intresse. Ibland händer det att en brottsling slutar begå brott som en följd av förlå telsen, och ibland leder förlå telsen till att han fortsätter på fel väg. Därför anvisar Gud Allsmäktig oss att inte alltid blint förlå ta i alla situationer, utan vi skall överväga noga om förlå telse eller straff är lämpligast, och därför en dygd i varje enskilt fall, och sedan anlita den metoden. Det finns människor som är så hämndlystna att de minns fel som begå tts mot deras fäder i generationer, och det finns andra som är extremt förlå tande och har överseende, ibland ända till skamlöshetens gräns. De är så svaga, så förlå tande, så uppgivna att det är helt oförenligt med värdighet, heder, svartsjuka eller dygd. Deras uppförande är en smutsfläck på den goda karaktären och resultatet av all deras förlå telse och mjäkighet är att folk avskyr dem. Det är av den orsaken den Heliga Qur’anen har lagt till villkoret med rätt tid och rätt plats för varje moralisk egenskap, och godkänner inte att en moralisk egenskap kan utövas vid fel tillfälle. Man bör också komma ihå g att förlå tandet inte är en moralisk 42 egenskap i sig. Den är en naturlig impuls som även finns hos barn. Ett barn förlå ter snart en oförrätt, som det blivit utsatt för, och kan snart närma sig den personen med tillgivenhet igen, som orsakat skadan, till och med om personen ifrå ga försökt döda det. Barnet är förnöjt med de bedrägliga ord det få r. Ett så dant förlå tande är inte alls nå gon moralisk egenskap. Den blir till en moralisk egenskap först när den utövas på rätt plats och vid rätt tillfälle, annars förblir den bara en naturlig impuls. Endast få människor kan skilja mellan en naturlig impuls och en moralisk handling. Vi har nu upprepade gå nger visat på skillnaden mellan en sant moralisk egenskap och ett naturligt tillstå nd, vilket innebär att en moralisk egenskap medför villkor om plats och tillfälle, medan en naturlig impuls uppkommer vid tillfällen som ofta blir fel. En ko är harmlös och en get ödmjuk, men ändå tillskriver vi dem inte dessa egenskaper, eftersom de inte utrustats med förmå ga att förstå tid och plats. Gudomlig vishet och Guds sanna, fullkomliga Bok har tillskrivit varje moralisk egenskap en tid och en plats för dess rätta bruk. Den andra moraliska egenskapen är rättvisa och den tredje är godhet och den fjärde är vänlighet på samma sätt som mellan anhöriga. Gud, den Härlige, har sagt: Detta betyder att vi befalls att återgälda gott med gott, och att 43 vara välvilliga när det finns behov av det, och att vara snälla med en naturlig iver, som mellan släktingar, när detta är lämpligt (16:91). Gud Allsmäktig förbjuder att man överträder eller visar välvilja vid fel tillfälle eller avstå r frå n att utöva den när det finns behov av det, eller att tillkortakommanden när det gäller att visa nå d vid rätt tillfälle, som mellan anhöriga, eller utsträcker den bortom rimliga gränser. Denna versen beskriver tre grader av goda gärningar. Den första graden är att göra gott i gengäld för gott. Detta är den lägsta graden och till och med en medelmå ttig person kan med lätthet nå den graden att han handlar väl mot den som handlat väl mot honom. Den andra graden är litet svå rare än den första, och det är att ta initiativet till att handla väl av ren godhet. Det är mellangraden. De flesta är välvilliga mot de fattiga, men det finns en dold brist i välvilligheten, nämligen att den som utövar den är medveten om den och erhå ller tacksamhet eller böner i ersättning för den. Om motparten vid nå got enda tillfälle skulle vända sig mot honom, skulle han anse denne vara otacksam. Till och frå n på minner han denne om sin välvilja eller ställer nå got krav. De välvilliga må ste förmanas av Gud: Gö r inte era allmosor värdelö sa med klander och fö rolämpningar (2:265). Det arabiska ordet för allmosa ” Sadaqah” är härlett ur roten ” Sidq” som betyder uppriktighet. Om hjärtat inte inspireras av uppriktighet när man ger allmosor, upphör de att vara allmosor och blir nå got man bara gör för syns skull. Det är på grund av detta som Gud Allsmäktig förmanar dem som utövar välvilja, 44 så att de inte omintetgör sin välgörenhet genom förebrå elser eller kränkningar. Den tredje graden av goda gärningar är den älskvärdhet som rå der mellan släktingar. Gud Allsmäktige lär oss att i denna graden få r det inte finnas minsta tanke på välvilja eller nå gon önskan om tacksamhet, utan de goda gärningarna skall utföras med en så ivrig sympati, som den en moder till exempel visar sitt barn. Detta är den högsta graden av goda gärningar, och högre finns inte. Men Gud Allsmäktig har ställt upp villkor beträffande rätt tid och rum för utövandet av alla dessa goda gärningar. Versen som citerades ovan visar tydligt att om dessa gärningar inte utövas vid rätt tillfälle, blir de istället nå got ont. Om jämlikhet till exempel övergå r gränserna antar den en ohälsosam form och blir opassande. På samma sätt kan välviljan missbrukas och anta en form som förkastas av förnuft och medvetande, och på liknande sätt kan älskvärdheten mellan släktingar bli till en överträdelse. Det arabiska ordet för överträdelse är ” Baghi” , vilket innebär ett överflödande regn, som förstör skörden. En svaghet när det gäller att utföra en skyldighet eller överflöd i utförandet är bå da ” Baghi” . Kort sagt blir vilken som helst av dessa tre egenskaper, om den används vid fel tillfälle, besudlad. Det är av den orsaken som alla tre har försetts med villkoret om rätt tid och plats. Man bör komma ihå g att rättvisa eller välvilja eller älskvärdhet mellan släktingar inte är moraliska egenskaper i sig. De hör till människans naturliga tillstå nd och är egenskaper som till och med barnen har innan de utvecklar sitt förnuft. Förnuftet är ett villkor för att man skall kunna utöva en moralisk egenskap och där finns också villkoret att varje moralisk egenskap må ste utövas vid rätt tid och vid rätt tillfälle. 45 Det finns må nga flera anvisningar i den Heliga Qur’anen rörande välvilja och alla följs av villkor rörande tid och rum. Det stå r: 46 47 O ni som tror, ge ut av er givmildhet eller godhet eller som välgö renhet det av er egendom som ni tjänat på lagligt sätt, det vill säga, att ingen del erhållits genom stö ld, mutor eller oärlighet eller fö rskingring eller genom att gö ra något som är orätt. Välj inte det som är oanvändbart eller orent till er välgö renhet (2:268). Gör inte era allmosor värdelösa genom förebrå elser eller klander, det vill säga att ni aldrig få r på minna mottagaren om att ni givit honom nå got, eller att ni aldrig få r skada honom på nå got sätt, ty i så fall gör ni era allmosor värdelösa. Ge inte heller bort pengar bara fö r att bli sedda av andra (2:265). Var välvilliga mot era medmänniskor, ty Allah älskar dem som är välvilliga (2:196). De sant dygdiga skall dricka ur en bägare smaksatt med kamfer (76:6-7). Hänvisningen till kamfer innebär att deras hjärtan kommer att bli rengjorda frå n alla världens brännande begär och orena drifter. Roten till det arabiska ordet kamfer innebär att undertrycka eller täcka över, vilket betyder att deras otillå tna känslor kommer att undertryckas och att de kommer att bli renhjärtade och få å tnjuta förstå elsens svalka. Sedan stå r det att de kommer att dricka ur en källa som de kommer att lå ta flöda fram ur jorden genom sina ansträngningar. Detta ger en antydan om det djupa mysteriet i filosofin om paradiset. Lå t 48 den förstå som har förstå nd. De sant dygdiga fö der den fattige, den fö räldralö se och fången med likadan mat som de äter själva på grund av kärlek till Allah, och fö rsäkrar dem: Ni blir inte skyldiga oss något, utan vi ger er detta bara fö r att vinna Allahs välbehag. Vi ö nskar ingenting i gengäld och inget tack (76:9-10). Detta är ett tecken på att de gör goda gärningar enligt den tredje graden, och att det goda springer fram ur ren sympati. De sant dygdiga har fö r vana att ge av det de har pågrund av kärlek till Gud. De ger till släktingar och till att fö da och fostra de fö räldralö sa och fö r att dra fö rsorg om de fattiga och fö r att gö ra det bekvämt fö r de resande och fö r dem som ber om det och fö r att kämpa fö r frigivandet av slavar och fö r att lyfta bö rdan fö r dem, som har skulder (2:178). De är varken extravaganta eller snåla, utan håller balans mellan de två(25:68). De fö renar det som Allah har påbjudit skall vara fö renat, och de fruktar sin Skapare (13:22). De som ber om det och de som inte ber om det har rätt till deras fö rmö genhet (51:20) Med ” de som inte ber om det” menas djur som hundar, katter, sparvar, oxar, apor, getter och andra som inte kan uttala sina behov i ord. De håller inte tillbaka något i tider av nö d och brist, utan fortsätter ge i enlighet med sin fö rmåga även då(3:135). De ger ut i välgö renhet, hemligt och ö ppet (13:23). I hemlighet såatt de kan skydda sig själva mot att visa fram sin välgö renhet, och ö ppet såatt de kan utgö ra ett exempel fö r andra. Det som läggs undan till välgö renhet skall användas fö r de fattiga och behö vande och fö r dem som arbetar med att samla in och distribuera, och fö r att hjälpa dem som måste 49 räddas från något ont, och fö r att främja frigivningen av slavar och fö r dem som tyngs av skulder och de drabbade och fö r andra syften som helt och fullt är fö r Guds sak och fö r dem som kämpar fö r Allah (9:60). Ingen kan nåden hö gsta graden av dygd utan att ge bort den del av egendom som är en mest kär, fö r ens medmänniskors bästa (3:93). Ge de fattiga deras rättmätiga del och till de behö vande och den vägfarande, men skydda er själva mot extravagans (17:27). Detta är en anvisning som skall göra att man avhå ller sig frå n att slösa onödigt på bröllop och lyx och vid ett barns födelse till exempel. Var välvillig mot era fö räldrar och släktingar, mot de fö räldralö sa och de behö vande, och mot grannar vilka är som släktingar, och mot grannar vilka inte är som släktingar, och den vägfarande och er tjänare och era hästar och er boskap och andra djur som ni äger. Det är vad Gud älskar. Han älskar inte dem som är vårdslö sa och själviska, eller dem som är snåla och uppmanar andra till att vara snåla, och därfö r dö ljer sin fö rmö genhet och säger till de fattiga att de inte har något att ge dem (4:37-38). Sant mod. Av människans naturliga tillstå nd är det oräddheten, som liknar mod på samma sätt som ett barn kan sträcka in sin hand i elden. I det tillstå ndet möter en person tigrar och andra vilda djur och gå r ensam att strida mot ett större antal. En så dan person anses vara mycket djärv. Men det är bara ett naturligt tillstå nd, som man också finner hos vilda djur och hos hundar. Sant mod är en av de höga moraliska egenskaperna, vilka har plats och tillfälle som sitt villkor, och som nämns i Guds 50 Heliga Ord i följande ord: De som är tålmodiga i motgång och svårigheter och i krigstider (2:178). Deras ståndaktighet är fö r att sö ka Allahs ynnestbevis och välbehag och inte fö r att skryta med mod (13:23). De hotas med att andra människor har samlats fö r att fö rfö lja dem såatt de blir rädda fö r dem, men detta bara ö kar deras tro och de säger: Allah är tillräcklig fö r oss (3:174). På så sätt är deras mod inte likt hundars och vilda djurs mod, vilket springer fram ur naturliga känslor och bara är ensidiga. Deras mod har två aspekter. Ibland blir de på stridiga på grund av sitt personliga mod, mot sin egen natur, och besegrar dem, och ibland när de tycker att det är rätt att kämpa mot en fiende, så gå r de mot honom, inte för att stärka sitt eget självförtroende, utan för att ge sanningen sitt stöd. De förlitar sig inte på sig själva, utan litar på Gud och uppträder modigt. De rusar inte blint iväg från sina hem fö r att bli sedda av andra. Deras enda syfte är att vinna Guds välbehag (8:48). 51 De här verserna visar att sant mod stammar ur stå ndaktighet. Sant mod är att stå emot varje personlig passion eller olycka, som drabbar en på samma sätt som en fiende, och att inte springa iväg av feghet. Det finns så ledes en stor skillnad mellan mänskligt mod och de vilda rovdjurens mod. Ett vilt djur kan bara agera på ett sätt när det känner sig hotat, men en människa som äger sant mod väljer mellan konfrontation och att avstå frå n motstå nd, allt efter omständigheterna. Sannfärdighet. En av människans naturliga tillstå nd är sannfärdighet. Vanligen vill ingen människa ljuga, så vida hon inte förleds av nå got själviskt motiv. Hon är emot falskhet och är tveksam när det gäller att ta till detta. Hon är missnöjd med den som bevisligen har ljugit, och ser ner på honom. Men denna naturliga egenskap kan inte räknas som en moralisk kvalitet. Till och med barn och efterblivna kan äga den egenskapen. Så vida en person inte upptäcker de syften som leder honom bort frå n att tala sanning, kan han inte anses vara helt sannfärdig. En person som talar sanning i en sak där han inte har nå got personligt intresse, men är redo att ta till falskhet när hans heder eller ägodelar eller liv berörs, och då inte längre talar sanning, är inte bättre än ett barn eller en efterbliven. Talar inte utvecklingsstörda och barn det slag av sanning? Det finns knappast nå gon i världen som ljuger utan orsak. Den sanning som kan överges för att komma undan nå gon förlust som hotar, är inte en moralisk kvalitet. Rätt tillfälle att tala sanning är när man befarar att man riskerar förlora ägodelar eller heder. Den Gudomliga läran i detta sammanhang är: 52 Sky därfö r avgudarnas vederstygglighet och sky alla ord av osanning (22:31). Detta visar att falskheten också är en avgud och den som fö rlitar sig på den, har slutat fö rlita sig på Gud. På så sätt fö rlorar man Gud när man ljuger. Och vittnena skall inte vägra när de tillkallas (2:283). Och gö m inte vittnesbö rd, och vem som än gö mmer det, hans hjärta är synnerligen syndigt (2:284). Och när ni talar, iakttag rättfärdighet och mät med rätt skala, även om den det berö r är en släkting (6:153). O ni som tror, var noggranna med att iaktta rättvisa (och bär) vittnesbö rd om Allah, även om det innebär en fö rlust fö r er, era fö räldrar eller släktingar eller sö ner osv (4:136) Och låt inte en folkets fiendskap driva er till att handla annorlunda än med rättvisa (5:9). Sannfärdiga män och sannfärdiga kvinnor kommer att få en stor belö ning från Allah (33:36). Och uppmuntrar varandra till sanningen (103:4). 53 De som inte umgås med de osannfärdiga (25:73). Ståndaktighet En av människans naturliga egenskaper är stå ndaktighet under sjukdom och svå righeter, vilken hon uppnå tt genom mycket sorg och klagan. Det är naturligt att en person grå ter och besvärar sig i prövningens stund, men mot slutet, när han gett luft å t sin sorg, slå r han till reträtt. Bå da dessa tillstå nd är naturliga men är inte på nå got sätt del i en moralisk egenskap. I detta sammanhang är den aktuella moraliska egenskapen att man, när man lidit en förlust, anser att nå got av det Gud hade givit, nu å tergå tt till Honom, och inte klagar över det. Man skall intyga att det var Guds nå degå va, vilken Han nu kallat tillbaka och att man å terförenats med Guds välbehag. I detta sammanhang förmanar den Heliga Qur´anen oss: Vi kommer sannerligen att prö va er med något av fruktan och hunger och fö rlust av pengar och liv och lö nen fö r ert arbete och ibland kommer era älskade barn att dö . Ge dåglädjande budskap till de ståndaktiga, som när en olycka drabbar dem 54 inte tappar modet, utan bekräftar: Vi tillhö r Gud och är Hans tjänare och till Honom skall vi återvända. Det är dessa som får välsignelser från sin Herre och barmhärtighet, och det är dessa som är rätt vägledda (2:156-158). Denna moraliska egenskap kallas stå ndaktighet eller att försona sig med den gudomliga viljan. Ur en annan synpunkt kan den kallas rättfärdighet eller rättvisa. Genom varje människas liv skänker Gud Allsmäktig tusentals gå vor i enlighet med hennes egna önskningar och ger otaliga bevis på Sin nå d. Därför vore det opassande att vända sig bort och vara missnöjd med Guds vilja och att vara kritisk, förlora sin tro eller att bli vilseledd vid de tillfällen när Gud kallar till underkastelse under Sin vilja. Sympati för mänskligheten. En av människans naturliga egenskaper är sympatin gentemot medmänniskor. Anhängare till varje religion hyser en naturlig sympati för sina egna trosfränder och av sympati för dem, behandlar må nga av dem andra på ett felaktigt sätt, som om de inte anså g dem vara mänskliga varelser en gå ng. Detta kan inte kallas moraliskt. Det är ett naturligt tillstå nd, som man till och med finner hos få glarna. När till exempel en krå ka dör, så flockas hundratals andra krå kor. Denna egenskap kan endast kallas en hög moralisk kvalitet när den utövas med rättvisa och vid rätt tillfälle och på ett rätt sätt. Då blir det en stor moralisk egenskap, som kallas sympati bå de på arabiska och persiska. Detta beskrivs av Allah i den Heliga Qur’anen. I den Heliga Qur’anen lär Gud Allsmäktig oss: 55 Hjälp varandra i fromhet och rättvisa och hjälp varandra inte i synd och ö verträdelse (5:3). Slö a inte till när det gäller att tjäna era medmänniskor och stå aktivt i tjänst till människors bästa (4:105). Svik inte fö r de svekfullas räkning (4:106). Fö rsvara inte dem som framhärdar i att vara svekfulla. Allah älskar inte dem som är svekfulla (4:108).* Sökandet efter en upphöjd skapelse. Ett av människans naturliga tillstå nd innebär ett sökande efter en upphöjd skapelse mot vilken hon har en inbyggd dragning. Detta visar det lilla barnet ända frå n det ögonblick det föds. Så snart barnet är fött, visar det ett andligt drag som det riktar mot sin mor och som inspireras genom hennes kärlek. Allt eftersom dess egenskaper utvecklas, och barnets egen natur framträder tydligare, framträder denna inneboende egenskap allt tydligare. Barnet finner ingen ro utom i moderns famn. Om det tas ifrå n henne och befinner sig på avstå nd frå n henne, blir livet svå rt för barnet. * Här menar Hadhur två slags verser. Till den första gruppen hör de verser som berör medlidandet med Guds skapelse och tanken att göra goda gärningar. Till den andra gruppen hör diskussionen om straff för missdå daren när så behövs. Budskapet är att medkänsla med mänkligheten inte enbart innebär att förövaren straffas för sina missdå d och att resten av samhället på så sätt räddas undan hans missdå d, utan att bestraffningen är en av aspekterna av medkänslan för mänskligheten. (Utgivarens anm.) 56 Hur man än slösar sina omsorger på barnet, misslyckas man med att lugna det så länge det befinner sig på avstå nd frå n modern, där all barnets glädje finns koncentrerad. Barnet känner ingen glädje när det är å tskilt frå n henne. Vad är det då för egenskap i denna dragning till modern, som barnet upplever så starkt? Det är den dragningskraft som den sanne Skaparen ingjutit i den mänskliga naturen. Samma attraktion träder i funktion när en människa älskar en annan. Den är en reflektion av den inneboende dragningskraften till Gud, vilken finns i människans natur, som om hon sökte efter nå got hon saknade men glömt namnet på , och som hon fortfarande försöker hitta i ett eller annat som hon då och då plockar upp. En människas kärlek till pengar, barn eller hustru, eller om hennes själ attraheras av en melodisk röst är samtliga indikationer på att den människan söker den Mest Ä lskade. På samma sätt som människan med sina fysiska ögon inte kan se den osynlige Skaparen, som finns precis som elden i var och en, men är dold, kan hon inte heller upptäcka Honom enbart genom ett ofullkomligt förnuft, utan hon har förts lå ngt vilse i sitt sökande och av misstag tilldelat andra Hans position. I detta sammanhang har den Heliga Qur’anen beskrivit en utmärkt bild, där världen är som ett slott, vars golv är belagt med jämna glasplattor under vilket en snabb flod av vatten flyter fram. Varje öga som ser golvet tror att det bestå r av rinnande vatten. Man blir rädd för att gå på golvet, eftersom man tror att man då trampar i vatten, trots att golvet egentligen är gjort av genomskinliga glasplattor. På samma sätt liknas himlakropparna, solen och må nen osv vid dessa genomskinliga glasplattor under vilka en mäktig kraft verkar precis som en snabbflytande vattenström. Det är ett stort misstag att tillbe dessa himlakroppar och att tillskriva dem den kraft, som 57 verkar bakom dem. Detta är tolkningen av Qur’an-versen: Det är en stor hall belagd med jämna glasplattor (27:45). Eftersom Gud Allsmäktigs uppenbarelse kort sagt är ytterst dold, trots sin strå lglans, är det fysiska system som vi har inför vå ra ögon inte tillräckligt för att vi skall kunna urskilja den. Det är på grund av detta som de, som är beroende av detta system och noga har observerat dess perfekta och fullständiga ordning och alla de mirakel som finns samlade i den, och har studerat astronomi, fysik och filosofi på ett uttömmande sätt, och liksom har trängt in i himlarna och jorden, ändå inte blivit befriade frå n tvivlens och misstänksamhetens mörker. Må nga av dem rå kar ut för stora misstag och irrar lå ngt vilse i sina då raktiga fantasier. Deras yttersta uppfattning är ofullständig och insikten defekt. Tanken att detta system må ste ha en skapare nå r inte upp till den säkra förvissningen om att Han i sanning existerar. En så dan förmodan kan inte skänka hjärtat full tillfredsställelse eller undanröja alla dess tvivel. Inte heller är det en dryck som kan släcka törsten efter den fullständiga insikt som människans natur kräver. Denna ofullständiga förstå else är i sanning mycket farlig, ty trots att den gör mycket väsen av sig, leder den inte till nå gonting. Så vida inte Gud Allsmäktig bekräftar Sin existens genom Sitt Ord, på samma sätt som Han har bekräftat det genom Sitt verk, räcker studiet av detta verk ensamt kort sagt inte till att ge en fullständig tillfredsställelse. Om vi till exempel stöter på ett rum vars dörr är reglad frå n insidan, blir vå r omedelbara tanke att det är nå gon som reglat dörren frå n insidan, särskilt som det tydligen är omöjligt att regla dörren frå n insidan genom nå gon mekanism som styr i den avsikten frå n utsidan. Men om inget svar hörs frå n insidan trots att man ropar under flera å r utifrå n, 58 må ste vi överge vå r förmodan att det finns nå gon där inne, och vi tvingas dra slutsatsen att dörren reglats inifrå n genom nå gon slags mekanism. Det är i denna situation de filosofer, vars förstå nd är begränsat enbart till att studera Guds verk, placerat sig själva. Det är ett stort misstag att tro, att Gud är som en kropp innesluten i jorden och att det är människans sak att frigöra den. Om Gud endast kan upptäckas genom mänskliga ansträngningar, är det omöjligt att vänta sig nå got av Honom. Gud har sannerligen, i all evighet, kallat människorna till Sig och bekräftat för dem: Jag finns! Det vore en stor näsvishet att inbilla sig att människan ställt krav på Gud genom att upptäcka Honom genom egna ansträngningar, och att Han, om inte filosoferna funnits, hade fortsatt vara okänd. Det är lika dumt att frå ga hur Gud kan tala utan tunga! Svaret är: Har Han då inte skapat jorden och himlakropparna utan fysiska händer? Ser Han inte universum utan ögon? Hör Han inte vå ra böner utan fysiska öron? Ä r det då inte nödvändigt att Han skall kunna tala till oss också ? Det är inte heller korrekt att säga att Gud talade till oss i det förgå ngna, men inte gör det nu längre. Vi kan inte begränsa Hans Ord eller Hans vägar till nå gon speciell tid. Han är lika redo idag som nå gonsin förut, att berika dem som söker Honom, ur uppenbarelsernas källa, och porten till Hans nå d är lika vidöppen idag som den nå gonsin har varit! Det är emellertid sant, att i och med att behovet av en fullkomlig lag har fullbordats, har alla andra lagar och begränsningar fullbordats. Alla profeters profetvärdighet har också fullkomnats i den Helige Profetens person, Allahs frid och välsignelser vare med honom. 59 Skälet till att den Helige Profeten framträdde i Arabien. Att den sista gudomliga vägledningen skulle lysa fram frå n Arabien var förutbestämt genom gudomlig vishet. Araberna är ättlingar till Ismael, som skurits av frå n Israel och som, under gudomlig vägledning blivit utslängd i vildmarken Paran (Faran), vilket betyder två vildar. Ismaels ättlingar skars av frå n Bani Israel (israels stam) av Abraham själv, och de hade sedan ingen del i Torans lag, eftersom det var skrivet att de inte skulle ärva Isak. De var så lunda övergivna av den de tillhört och hade inte släktskap med nå gon annan. I alla andra länder fanns det spå r av nå gon tro och gudomliga befallningar, vilka antydde att de nå gon gå ng erhå llit anvisningar frå n en profet. Endast Arabien var helt obekant med så dana läror och folket där var det mest efterblivna av alla. Deras tur kom sist av alla, och det folket erhöll nå den av en universell profetvärdighet, så att alla länder å ter igen skulle kunna dra nytta av en profets välsignelser, och så att de misstag som uppstå tt bland dem under tiden, kunde raderas ut. Den Heliga Qur’anen är en fullkomlig bok, som i sig rymmer hela mänsklighetens omvandling och den vänder sig inte bara till ett enda folk. Den önskar reformera alla, och har beskrivit alla stadier av mänsklig utveckling. Den lär vildarna mänskliga skick och seder, och lär dem därefter höga moraliska egenskaper. Därefter finns det inte behov av nå gon annan bok än den Heliga Qur’anen. Vad världen har den Heliga Qur’anen att tacka för. Det är den Heliga Qur’anens gå va till mänskligheten att den har gjort en distinktion mellan människans naturliga tillstå nd och moraliska egenskaper, och att den inte bara stannar vid att leda människan frå n hennes naturliga tillstå nd till de moraliska 60 egenskapernas höga palats, utan dessutom öppnar de dörrar till helig insikt som leder människan till de andliga höjderna. På detta sätt beskriver den på ett utmärkt sätt de tre olika lärosatser, vilka vi redan omnämnt. Eftersom den innehå ller all den vägledning som är nödvändig för religiös träning, gör den ansprå k på att ha klarat av denna funktion till fullkomning. Den säger: Denna dag har Jag fullkomnat er religion fö r er och har fullkomnat min ynnest ö ver er och det har varit ett nö je fö r Mig att välja ut Islam som religion fö r er (5:4). Detta betyder att religionerna nå tt sin höjdpunkt i islam, vilket innebär att man skall vara Gud helt tillgiven och söka Hans frälsning genom att offra sig själv för Guds Sak, och inte på nå got annat sätt, och skall visa fram detta motiv och denna föresats i sitt uppförande. Det är detta stadium som alla utmärkta egenskaper uppnå r vid sin fullkomning. Den Heliga Qur’anen har på så sätt visat fram den Gud som filosoferna inte fann. Qur’anen har använt två metoder för att lära oss förstå Gud. Först den metod där det mänskliga förnuftet skärps och lyses upp för att finna förnuftsmässiga skäl till Guds existens, så att människan undgå r att göra fel. Sedan den andliga metod, som vi skall beskriva som svar på den tredje frå gan. Bevis på Guds existens. Nu gå r vi vidare till att rikta uppmärksamheten mot de utmärkta och ojämförliga bevis på Guds existens som finns i 61 den Heliga Qur’anen. På ett ställe stå r det: Vår Herre är Den Som gav allting dess rätta form (och) sedan vägledde det (till dess rätta uppgift) (20:51). Om vi hå ller syftet med den versen i minnet, och sedan funderar över människans form och gestalt och alla djurens på land och i hav, och få glarnas, blir vi imponerade av Guds makt och hur Han givit allt dess rätta form. Detta är ett stort ämne och vi uppmanar å hörarna att fundera djupt över detta. Det andra beviset på Guds existens, som vi finner i den Heliga Qur’anen, är att Gud är det slutliga må let för alla må l. Det stå r: Och att allting slutar hos din Herre (53:43). Om vi studerar det noga, ser vi att hela universum är sammanbundet i ett system av orsak och verkan. Detta system ligger till grund för all kunskap. Ingen del av skapelsen ligger utanför detta system. Vissa ting är andras rötter och vissa är grenar. En orsak kan vara ursprunglig eller ett resultat av en annan orsak, som i sin tur är ett resultat av å ter en annan orsak och så vidare. Men det är inte möjligt att detta mönster med orsak och verkan inte kan ha nå gon gräns, utan är gränslös i denna ändliga värld. Vi må ste acceptera att den må ste sluta i nå got slutgiltigt syfte. Detta slutgiltiga syfte är Gud. Denna vers: 62 lägger fram detta argument mycket koncist och bekräftar att systemet med orsak och verkan slutar i Gud. (53:43) Vi finner ett annat bevis på Guds existens i den Heliga Qur’anen: Detta betyder att solen inte kan hinna ifatt månen, och natten, som är månens manifestation, kan inte segra ö ver dagen, som är solens manifestation. Ingen av dem kan rö ra sig utanfö r sin bana (36:41). Om det inte fanns Nå gon, som reglerade allt bakom scenen, skulle systemet bli till kaos. Detta bevis är mycket slå ende enligt astronomernas uppfattning. Det finns så må nga stora himlakroppar som glider genom rymden, att minsta oordning i deras rörelser skulle innebära hela jordens förintelse. Vilken manifestation av Gudomlig styrka är det inte att dessa himlakroppar varken kolliderar eller ändrar hastighet eller ändrar sin bana det minsta, inte heller har de blivit utslitna av att cirkulera under en så lå ng tid, inte heller har deras drivkraft rå kat i olag. Om de inte stå r under en Ledares anvisningar, hur kan då en så stor organisation fortsätta genom ett oändligt antal å r bara av egen kraft? På ett annat ställe i den Heliga Qur’anen gör Gud oss uppmärksamma på detta med orden: Kan det finnas något tvivel om att Gud, som skapat himlarna och jorden, existerar? (14:11) I följande ordalag har Han givit oss ett annat bevis på sin 63 existens: Allt det som finns påjorden kommer att fö rgås och bara din Herres, Ä rans och Hederns Mästare, nåd kommer att ö verleva (55:27-28). Om vi förmodar att jorden kan reduceras till partiklar och himlakropparna brytas ner och allt drabbas av en exploderande eldstorm som raderar ut varje rest, och förnuftet ändå accepterar detta, och förnuftet anser det nödvändigt att efter all denna förstörelse, så har ändå EN överlevt, som inte gå r att förstöra och inte kan förändras, och som kommer att fortsätta i sitt upphöjda tillstå nd. Det är Gud, som skapat allt dödligt och som själv är odödlig. Ett annat bevis på Guds existens i den Heliga Qur’anen är Guds frå ga till själarna: Ä r jag icke er Herre? De sade: Jo, vi bär vittnesbö rd (7:173). I den här versen visar Gud i form av frå gor och svar, det särdrag Han utrustade själarna med, nämligen att på grund av sin natur kan ingen själ förneka Guds existens. De som förnekar Gud, gör det för att de inte finner nå gra bevis på Hans existens som passar deras egen fantasi. Ä ndå accepterar de att det må ste finnas en Skapare till allt det som är skapat. Det 64 finns ingen i hela världen som är så dum att han, om han blir sjuk, tror att det inte finns nå gon orsak till hans sjukdom. Om inte systemet i universum hade varit uppbyggt på regeln om orsak och verkan, hade det inte varit möjligt att förutsäga en tornado eller sol- och må nförmörkelser eller att en patient kommer att dö vid en viss tid eller att en sjukdom i ett visst stadium förvärras av en annan sjukdom. Så en vetenskapsman som inte accepterar Guds existens, gör det ändå , men indirekt, eftersom han, precis som vi, söker orsakerna bakom resultaten. Detta är ett slags erkännande, men det är inte perfekt. Dessutom, om en person som förnekar Guds existens på nå got sätt skulle bli medvetslös och då helt vara i Guds Händer utan detta jordiska livets fantasier, känslor eller impulser, skulle han, i det tillstå ndet, acceptera Guds existens och inte förneka det. Detta har på visats av framstå ende experter. Versen vi läste antyder också att förnekandet av Gud enbart är en manifestation av denna jordiska existens, ty människans sanna natur accepterar helt och fullt att Gud finns. Guds attribut. Vi har lagt fram dessa få bevis på Guds existens genom att ge illustrationer. Nu riktar vi er uppmärksamhet mot Guds attribut så som den Heliga Qur’anen beskriver dem. Det stå r: 65 Detta betyder att Gud är en och Han är utan medhjälpare och ingen annan än Gud är värdig vår tillbedjan och lydnad (59:23). Denna bekräftelse har vi få tt, ty om Han inte var utan medhjälpare, skulle alltid en rädsla finnas att Han skulle kunna övermannas av en rival, och om det var så , skulle Gud alltid sväva i fara. Bekräftelsen att ingen annan är värd vå r tillbedjan betyder att Han är så fantastisk och Hans egenskaper så fullkomligt perfekta och så högtstå ende, att om vi, ur världsalltet skulle välja en gud som hade fullkomliga egenskaper, eller i vå ra sinnen tänker på vilka de bästa och 66 mest utmärkta egenskaper en gud bör ha, är Han ändå mer upphöjd än vi ens kan föreställa oss. Ingen kan överträffa Honom och ingen kan vara mer upphöjd än Han. Det är Gud, och att jämställa nå gon med Honom i sin tillbedjan, skulle vara ett stort misstag. Han känner det osedda, det vill säga att endast Han känner sig själv. Ingen kan förstå hurudan Han är. Vi kan förstå solen och må nen som helhet, men vi kan inte förstå Gud som helhet. Han känner det osedda, det vill säga att inget är dolt för Honom. Man kan inte föreställa sig att det finns nå got som Han inte är medveten om. Han ser varje enskild partikel i hela universum, men människan har inte samma möjlighet att se. Han vet när det är tid att bryta upp detta system och föra fram domslutet. Ingen annan kan veta när det skall hända. Det är bara Gud som har kännedom om alla dessa ting. Så stå r det: Han är den Nåderike. Detta betyder att innan man blir till människa, och innan nå gon handling kan å stadkommas av en människa, ger Han ett lämpligt livsuppehälle för var och en, av ren nå d och inte av nå got annat skäl, inte som en belöning för nå got man gjort, utan på samma sätt som Han till exempel skapade jorden och allt annat som är ämnat att gagna oss, redan innan vi fanns till och innan vi hade å stadkommit nå gon gärning. Denna gudomliga nå d kallas ” Rahmaniyyat” i Guds Bok, och på grund av det kallas Gud ” Rahman” . Han belönar rättfärdiga gärningar i rikt må tt och lå ter inte nå gons ansträngningar gå förlorade. På grund av detta kallas Han också ” Rahim” och attributet som hör samman med det är ” Rahimiyyat” . Sedan stå r det: 67 Domedagens Härskare (1:4). Detta betyder att Han hå ller varje människas vedergällning i Sin egen Hand. Han har inte anställt nå got ombud som Han lämnat över styrandet av himlarna och jorden till medan Han själv dragit sig tillbaka för att Han inte längre bryr sig om det, utan lå ter ombudet bestämma all vedergällning för all framtid. Så stå r det: Han är den Hö gste, utan någon brist (59:24). Det är tydligt att den mänskliga överhögheten inte är utan defekter. Om till exempel en jordisk regents alla underså tar skulle lämna sitt land och emigrera till ett annat land, skulle hans regeringstid upphöra. Eller om alla hans underså tar drabbades av en katastrof, hur skulle då nå gon vedergällning kunna utdömas? Eller om folk skulle frå ga honom vad han hade för skäl till att de skulle lyda honom och som var mer än de själva hade, vad kunde han svara då ? Men Guds överhöghet är inte behäftad med nå gon defekt. Han kan förgöra allt på ett ögonblick och skapa ett nytt kungarike. Om Han inte hade varit en så dan Skapare och haft all makten, skulle Hans kungarike inte ha kunnat överleva utan orättvisa. När Han till exempel hade förlå tit och skänkt folket i världen frälsning en gå ng, hur skulle Han då ha skaffat en annan värld? Skulle Han ha försökt få nga in dem Han redan frälst, och sända tillbaka dem till världen, och med orätt ha å terkallat Sin förlå telse och frälsning? I det fallet skulle Hans gudsposition ha visat sig vara ofullkomlig och Han skulle ha blivit lika ofullkomlig som härskare som de jordiska regenter som hela tiden gör nya lagar för sitt folk och förlorar tå lamodet då och då , och när de i sin själviskhet inser att de inte klarar av det utan att vara orättvisa, böjer de sig för detta utan tvekan. 68 I ett jordiskt rike är det till exempel tillå tet att lå ta passagerarna i en liten bå t omkomma för att rädda andra i en större bå t, men Gud stå r inte under nå got så dant två ng. Om Gud inte varit Allsmäktig och inte haft förmå gan att skapa nå got ur ingenting, skulle Han ha blivit anklagad för att antingen ha använt sig av orättvisor, som de svaga härskarna gör, eller hå llit fast vid rättvisan, och blivit avsatt frå n sin position. Guds farkost fullgör sin resa med full kraft på basen av rättvisa. Dessutom är Han källan till fred (59:24). Det innebär att Han är skyddad mot alla defekter, olyckor och svå righeter och garanterar alla säkerhet. Om det funnits nå gon risk för att Han skulle rå ka ut för olyckor, eller bli dödad av sitt folk, eller bli hindrad i sina avsikter, hur skulle då människornas hjärtan kunnat få tröst av att veta att Han skulle befria dem frå n deras bördor? I följande verser beskriver Gud Allsmäktig de falska gudarnas situation: Dem som ni åkallar istället fö r Allah kan fö rvisso inte skapa ens en fluga, även om de alla skulle slåsig samman (i den 69 avsikten) och om flugan snappade bort någonting från dem, kan de inte återhämta det från den. Deras tillbedjare saknar intelligens och de själva saknar makt. Kan sådana som dessa vara gudar? Gud är Den som är Mäktigare än alla de som äger makt. Han är den Mäktige, som står ö ver allt annat. Ingen kan likna Honom eller dö da Honom. De som gö r sådana misstag har ingen riktig uppfattning om Guds egenskaper (22:74-75). Gud är den som skänker beskydd och ger oss bevis på sina egenskaper och på att Han är EN. Detta visar oss att den som tror på en sann Gud inte känner sig förlägen i nå got sällskap eller är å ngerfull inför Gud, ty han har starka bevis. Men den som tror på en falsk Gud befinner sig i en pinsam situation. Han beskriver varje bagatell som ett mysterium, så att ingen skall skratta å t honom och försöka dölja sina uppenbara misstag. Dessutom är Han: Beskyddare, den Mäktige, den som Undertrycker, den Upphö jde. Detta betyder att Han beskyddar allt och är allt annat ö verlägsen och ställer allt till rätta som kan ha blivit fel, och är fullständigt Självtillräcklig. (59:24) 70 Han är Allah, Skaparen, Tillverkaren, Formgivaren. Hans är de vackraste namnen. Allt det som finns i himlarna och på jorden lovprisar Honom och Han är den Mäktige, den Vise (59:25). Detta betyder att Han har skapat kropparna så väl som själarna. Han avgör barnets drag redan medan det befinner sig moderlivet. Hans är alla de vackraste namnen man kan komma på . Invå narna i himlen och invå narna på jorden hyllar Honom. Detta visar på att det finns planeter som är bebodda och de varelser som bor där följer gudomlig vägledning. Allah har sannerligen makt att gö ra allt vad Han vill (2:21). Detta är till stor trygghet för Hans tillbedjare, ty vad skulle man kunna förvänta sig av en gud som var svag och utan makt? Så stå r det: Världarnas Herre, den Nåderike, den barmhärtige, domedagens Härskare (1:2-4). Detta innebär att Han försörjer hela universum och Han själv är Herre över domens dag, och Han har inte överlå tit domsluten på nå gon annan. Sedan följer: Jag hö rsammar den åkallandes bö n när han ber till Mig (2:187). 71 Den Levande, den Bestående och Allt-Uppbärande (2:256). Livet i allt levande och varje levande varelses stöd. Han är alltid levande, ty om Han inte var det, skulle Hans tillbedjare oroa sig för att Han skulle döföre dem. Sedan stå r det: Säg: Han är Allah, den Ende! (112:2). Han avlar icke, icke heller är Han avlad, och ingen är Hans like (112:4-5). Att på rätt sätt och utan att vackla, tro att Gud är EN, är den rättvisa en människa är skyldig sin Skapare. Vi har beskrivit Islams lära om moral så som den är beskriven i den Heliga Qur’anen, och den grundläggande principen är att det varken skall finnas överflöd eller brist, eftersom en moralisk egenskaps kännetecken är att den varken överskrider lämpliga gränser eller visar brister. Det är uppenbart att dygden ligger mitt emellan två extrema lägen. Endast den sedvänja som försöker hå lla sig i mitten, främjar en hög moralisk egenskap. Att känna igen rätt plats och tillfälle är i sig en mittpunkt. Om en bonde till exempel så r för tidigt eller för sent, avviker han frå n mitten. Dygd, sanning och vishet är mittpunkter, och mitten är det passande. Sanningen är till exempel alltid i mitten, mellan två lögner som stå r i motsatsförhå llande till varandra. Det finns inget tvivel om att en person som är uppmärksam på rätt tillfälle, hå ller sig i mitten. Att hå lla sig till mitten i förhå llande till Gud innebär att när man undersöker de gudomliga egenskaperna, få r man inte luta sig mot ett förnekande av gudomliga egenskaper eller beskriva Gud som om Han liknade materiella ting. Det är denna väg den Heliga Qur’anen valt när det gäller de gudomliga egenskaperna. Den bekräftar att Gud ser och hör, 72 vet och talar, och som ett skydd mot att Han skall liknas vid det Han själv har skapat, bekräftar den: Det finns inget som helst likt Honom (42:12). Såframställ dåinga liknelser till Allah (16:75). Detta betyder att ingen partner kan tillskrivas Gud, och ingen jämlike när det gäller Hans egenskaper, och att Han inte har nå gon likhet med sina skapade varelser. Att uppfatta Gud som varande mellan nå got människolikt och överlägset är rätt mittpunkt. Alla islamiska lärosatser hå ller sig till mittpunkten. Surah Fatiha* uppmanar oss att hå lla oss till mitten. Det lär oss den bön vi skall be för att bli vägledda längs den väg de har gå tt, vilka erhöll Guds ynnestbevis, och inte den väg de har gå tt, vilka å drog sig Hans vrede och inte heller de vilsegå ngnas väg (1:7). Orden om dem som å drog sig Hans vrede syftar på folk som tvärt emot Guds vilja hå ller sig till de onda egenskaperna och handlar fel, och orden om dem som gick vilse syftar på människor som uppför sig som djur. Vägen i mitten är den väg som beskrivits som den väg de har gå tt, över vilka Gud skänkte sina ynnestbevis. För dessa välsignade människor har den Heliga Qur’anen föreskrivit en medelväg. I Toran hade Gud Allsmäktig lagt tyngdpunkten på vedergällning och i Evangeliet underströk Han förlå telse och tillgift. Muslimerna har anvisats att söka det lämpliga och att följa medelvägen, och det stå r skrivet: * Det fö rsta kapitlet i den Heliga Qur’anen. (Ö vers.anm.) 73 Sålunda har Vi gjort er till medelvägens folk (2:144). Detta betyder att muslimerna anvisats att hå lla sig till medelvägen. Alltså är de välsignade som hå ller sig till medelvägen. Mitten är bäst! Andliga tillstånd. Den tredje frå gan är: Vad menas med andliga tillstå nd? Vi har redan berättat att enligt den Heliga Qur’anen är själva källan till alla andliga tillstå nd att själen befinner sig i vila, vilket bär en människa frå n att vara en moralisk varelse till att bli en gudavarelse. Allah, den Härlige, har sagt: O du själ som funnit din vila hos Gud, återvänd du till din Herre, och var du väl nö jd med Honom och Han väl nö jd med dig. Så träd du in bland Mina utvalda tjänare, och träd in i Min Trädgård (89:28-31). Man få r komma ihå g att en människas högsta andliga tillstå nd i detta jordeliv uppnå s när hon få r frid hos Gud och all hennes tillfredsställelse, extas och tjusning centreras mot Gud. Detta är det tillstå nd som kallas det himmelska livet. I detta tillstå nd erhå ller människan paradiset redan i denna världen i gengäld för sin uppriktighet, renhet och trofasthet. Andra ser 74 fram mot paradiset i livet efter döden, men hon uppnå r det redan i detta livet. När man nå r detta stadium, inser människan att den tillbedjan som föreskrevs henne i sanning är den näring som när hennes själ, och som hennes andliga liv huvudsakligen är beroende av, och att uppfyllelsen inte bara är nå got som kan nå s i livet efter detta. All å terbevisning som det förmanande sinnet ger henne beträffande detta orena liv och ändå misslyckas i att helt väcka hennes längtan efter dygd och att generera en verklig avsky mot hennes onda önskningar och att skänka henne full kraft att hå lla fast vid dygden, omformas av denna längtan som uppstå r i början av utvecklingen mot en själ i frid. När man nå r det stadiet blir det möjligt för en person att bli fullkomligt framgå ngsrik. Alla det egna jagets passioner bleknar bort och en stärkande bris blå ser över själen, så att personen ifrå ga ser med å nger på sin tidigare svaghet. Vid den tiden genomgå r personligheten och vanorna en fullständig omvandling och personen det gäller förs lå ngt bort frå n sitt tidigare utvecklingsstadium. Han luttras och rengörs och Gud skriver med Sin egen hand in i dygdens kärlek i hans hjärta och kastar ut det ondas orenhet. Sanningens krafter träder alla in i hans hjärtas citadell och rättfärdigheten träder in i alla skrymslen och vrå r av hans personlighet, och sanningen segrar och falskheten lägger ner sina vapen och flyr. Guds hand ligger placerad över hans hjärta och varje steg han tar sker under Guds beskydd. I följande verser har Gud Allsmäktig beskrivit allt detta: 75 Det är dessa i vilkas hjärtan Allah har inpräntat en tro med Sin egen hand och vilka Han har hjälpt med Helig Ande (58:23). Allah har gjort er tro kär fö r er och har låtit den tyckas vacker fö r era hjärtan, och Han har vänt er mot otro, ondska och olydnad och lärt era hjärtan att de onda gärningarna är ett fö rdärv. Allt detta har kommit till genom Allahs nåd och Hans ynnest. Allah är Allvetande, Vis (49:8-9). Sanningen har kommit och falskheten har fö rsvunnit. Falskheten är sannerligen tvungen att fö rsvinna (17:82). Allt detta berörs av det andlig tillstå nd som en person uppnå r i det tredje stadiet. Ingen kan erhå lla en sann insikt utan att nå detta stadium. Att Gud skriver in tro i deras hjärtan med Sin egen hand och hjälper dem med Helig Ande innebär att ingen kan uppnå en sann renhet och rättfärdighet utan hjälp frå n himlen. I detta stadiet av det förmanande jaget är tillstå ndet så dant att man å ngrar sig om och om igen, men ändå faller ner och ofta förtvivlar och upplever att man är bortom all hjälp. Man blir kvar i det tillstå ndet en tid, men när tiden är fullbordad sänker sig ett ljus med gudomlig makt över honom, dag eller natt. Efter det att ljuset sänkt sig genomgå r han en underbar förändring och han känner att en dold hand hå ller kontrollen och han ser en underbar värld. Då inser han att Gud existerar och hans ögon fylls med ett ljus som de inte ägde förut. 76 Hur skall vi upptäcka den stigen och hur skall vi nå detta ljus? Lå t det vara känt att i denna världen har varje resultat en orsak, och bakom varje rörelse finns nå gon som driver på . För att uppnå varje typ av kunskap finns det en utvald väg som kallas den rätta vägen. Ingenting kan uppnå s i denna värld utan att man anpassar sig till naturlagarna redan frå n början. Naturlagarna lär oss att det finns en riktig väg, avsedd för varje syfte och det syftet kan uppnå s endast genom att följa just den rätta vägen. Om vi till exempel sitter i ett mörkt rum, är rätt väg för att få in solljus att öppna ett fönster som vetter mot solen. När vi gör så , flödar solljuset in i rummet och lyser upp det. På så sätt blir det uppenbart att det må ste finnas nå got fönster som vetter mot Guds kärlek och Hans verkliga nå d, och det må ste finnas en riktig väg att gå för att uppnå en renhjärtad andlighet. Då må ste vi se den rätta vägen som leder till andligheten, eftersom vi söker den rätta vägen som för oss till uppnå endet av alla vå ra andra syften. Metoden innebär inte att vi skall försöka möta Gud endast genom att använda vå rt förnuft och genom att följa de vägar vi själva valt. De dörrar som endast kan öppnas av Hans mäktiga Hand ger inte efter för vå r logik och vå r filosofi. Vi kan inte finna en Alltid Levande och Självupphå llande Gud endast genom vå ra egna ansträngningar. Den enda rätta vägen som leder till att vi kan uppnå det må let är att vi först må ste tillägna vå ra liv så väl som alla vå ra andra egenskaper Guds sak, och sedan be om att få möta Honom och så finner vi Gud genom Gud själv. En utmärkt bön. Den bästa bönen när det gäller att lära oss rätt tid och rätt tillfälle för tillbedjan och som må lar upp bilden av det andliga 77 må let för vå ra ögon, är den bön som Gud, den Nå derike, har lärt oss i den Heliga Qur’anens första kapitel. Den lyder: All lovprisning tillkommer endast Allah, som skapat och upprätthåller alla världarna (1:2). Han ger oss pågrund av Sin barmhärtighet redan innan vi har utfö rt någon gärning och efter det att vi har gjort våra gärningar belö nar Han dem igen på grund av sin barmhärtighet (1:3). Endast Han är Domedagens Härskare och Han har inte lämnat det ansvaret till någon annan (1:4). O Du, som har alla dessa egenskaper, Dig allena tillber vi och vi sö ker Din hjälp i alla våra angelägenheter (1:5). Att ett pronomen i pluralis har använts i detta sammanhang, visar att alla vå ra egenskaper används i vå r tillbedjan av Honom och böjer sig ned vid Hans tröskel. Varje dygdig persons inre egenskaper är en enhetlig sammanhå llen må ngfald och när alla dessa egenskaper böjer sig ned inför Gud, kallas tillstå ndet Islam. 78 Led oss längs Din rätta väg och låt oss gåstadigt påden (1:6), deras väg, vilka Du skänkt Din nåd och Dina ynnestbevis, och inte deras, vilka väckt Din vrede, och inte heller deras, vilka gick vilse och aldrig nådde fram till Dig (1:7). Amin. De här verserna lär oss att gudomlig nå d endast ges till dem som ger sina liv i offergå va för Guds sak, och är den fullständigt tillgivna, och som är helt upptagna av att söka Hans välbehag genom att fortsätta be om att få erhå lla alla de andliga nå degå vor som en människa kan få , genom att vara nära Gud, möta Honom och höra Hans Ord. Genom denna bön tillber de Gud med alla sina egenskaper, undviker synd och förblir bugande vid Hans tröskel. De skyddar sig mot det onda och skyr de vägar som leder till Guds vrede. Eftersom de söker Gud med stor beslutsamhet och fullständig uppriktighet, finner de Honom också , och få r dricka så mycket de orkar ur sin förstå else av Gud. Den sanna och fullständiga nå d som leder en person till den andliga världen är beroende av en så dan stå ndaktighet, en så dan grad av uppriktighet och trofasthet att den inte kan rubbas av nå gra tvivel. Det innebär så starka band med Gud att inget svärd kan hugga av dem, och ingen eld kan sluka dem, och inte heller kan nå gon annan katastrof förstöra dem. Att vå ra kära gå r bort eller att vi å tskiljs frå n dem skall inte på verka vå r relation till Gud, inte heller skall fruktan för vanära eller en smärtsam död på nå got som helst sätt kunna vända vå rt hjärta bort frå n den. Den dörren är alltså smal och vägen hå rd. Ack, så svå rt det är! Detta beskrivs av Gud Allsmäktig i följande vers: 79 Säg: om era fäder och era sö ner och era brö der och era hustrur och era släktingar och den fö rmö genhet ni har fö rvärvat och den handel vars trö ghet ni fruktar och de boningar ni älskar, är er kärare än Allah och Hans Sändebud och att sträva fö r Hans sak, vänta då till dess att Allah frambringar Sin dom, och Allah vägleder inte de olydiga människorna (9:24). Denna versen visar klart och tydligt att de som vill å sidosätta Guds vilja för att ge företräde till sina släktingar och sina ägodelar, som de älskar mer, är onda i Guds ögon och att de kommer att bli ruinerade för att de föredrog nå got annat framför Gud. Detta är det tredje stadiet, i vilket den människa blir lik Gud som välkomnar tusentals svå righeter för Guds sak, som lutar sig mot Honom med en så dan uppriktighet och tillgivenhet att det är som om hon inte hade nå gon anhörig, utan bara Gud, och som om alla andra hade gå tt bort. Sanningen är att tills vi underkastat oss döden, kan vi inte förstå en Levande Gud. Den dag vå rt fysiska liv dör, manifesteras Gud. Vi är döda tills vi blir som livlösa i Guds hand. Det är bara när vi helt och fullt ser Gud som vi få r den stå ndaktighet som övervinner jagets alla passioner och den stå ndaktigheten gör slut på hela den delen av livet som ägnas 80 å t själviska syften. Detta beskrivs i versen: Detta betyder att Gud kräver att vi erbjuder oss själva som offer fö r Hans sak (2:113). Vi kommer att uppnå stå ndaktighet när alla vå ra egenskaper och all vå r kraft tillägnas Hans sak och vå rt liv och vå r död är helt för Honom, eftersom Han har sagt: Fö rkunna o Profet: Min bö n, och mina uppoffringar och mitt liv och min hädangång är alla bara fö r Allahs sak (6:163). När en människas kärlek till Gud nå r ett stadium där hennes liv och död inte längre är för henne själv utan bara för Gud, då skänker Gud, som alltid älskar dem som älskar Honom, henne sin kärlek, och när dessa två strå lar av kärlek möts, uppstå r ett ljus som världen inte kan se och inte förstå . Tusentals rättfärdiga och upphöjda troende har offrat sina liv för att världen inte accepterade dem. De anså gs vara själviska och svekfulla eftersom världen inte kunde se deras ljusa sidor, och det stå r skrivet: Och du ser dem titta mot dig, men de ser inte (7:199). Frå n den dag då ljuset skapats inne i en människa, slutar hon vara jordisk och blir istället himmelsk. Han som är allt levandes Mästare talar inom henne och manifesterar Sitt gudomliga ljus och gör hennes hjärta, som nu är fyllt av 81 kärlek, till Sin tron. Så snart en så dan person blivit en ny människa genom Guds ljusomvandling, blir Gud liksom en ny Gud för honom och uppenbarar nya vägar för honom. Det är inte så att Gud blir en annan Gud eller att de vägarna är annorlunda mot Hans vägar, och ändå är de å tskilda frå n Hans vanliga vägar, vilka den världsliga filosofin inte är medvetna om. Han blir en så dan person, som beskrivs i versen: Bland folket finns de som helt hänger sig åt att sö ka Allahs välbehag i gengäld fö r sina liv. Det är mot dem som Allah är synnerligen kärleksfull (2:208). De som nå r det andliga livets stadium är helt hängivna mot Allahs sak. I denna versen beskriver Gud Allsmäktig att endast den kan bli helt befriad frå n allt lidande, som säljer sitt liv för Allahs sak, i gengäld för Hans välbehag och bevisar sin tillgivenhet genom att ge sitt liv. Han tänker att han få tt sitt liv för att underkasta sig sin Skapare, och för att tjäna sina medmänniskor. Han genomför alla de dagliga gärningar som stå r i samband med var enda en av hans egenskaper med så dan iver och uppriktighet som om han sett sin själs älskade i underkastelsens spegel. Hans vilja identifierar sig med Guds vilja, och all hans glädje centreras i hans underkastelse under Gud. Han uppför sig rättfärdigt, inte med ansträngning utan av glädje och tillfredsställelse. Detta är det paradis som en andlig person erhå ller redan i detta livet. Paradiset som skänks i livet efter detta är en reflektion av detta paradiset, och det kommer, genom Gudomlig makt, att manifesteras fysiskt. Detta beskrivs i följande verser: 82 Fö r den som fruktar att stå infö r sin Herre och bävar infö r Hans Storhet och Majestet finns det tvåträdgårdar en i detta livet och en i det tillkommande, (55:47). Och den som är helt och hållet tillgiven Gud kommer att fåen dryck, som renar hans hjärta, tankar och avsikter (76:22). Men de dygdiga skall dricka ur en bägare smaksatt med kamfer, en källa ur vilken Allahs tjänare kommer att dricka. De får den att springa fram genom sina egna ansträngningar (76:6-7). Betydelsen av drycker bestående av kamfer och ingefära. Vi har redan förklarat att ordet ” Kafoor” används i den här versen eftersom det arabiska ordet ” Kafara” betyder att undertrycka och täcka över. Detta är en antydan om att dessa människor till fullo har valt att avskilja sig frå n världen och att 83 vända sig till Gud med så dan uppriktighet att deras kärlek till det världsliga har kallnat. Det är välkänt att alla passioner har sin upprinnelse i hjärtat och när hjärtat helt och hå llet drar sig tillbaka frå n alla oönskade fantasier och aldrig nå gonsin å tervänder till dem, börjar passionerna minska till dess att de så små ningom helt försvinner. Det är detta budskap som förmedlas genom den versen, det vill säga att så dana människor drar sig så lå ngt undan jagets passioner och vänder sig så helt mot Gud att deras hjärtan blir kalla inför världsliga angelägenheter och deras passioner undertrycks på samma sätt som kamfer undertrycker giftiga substanser. Sedan sägs det: Och däri kommer de att ges en bägare smaksatt med ingefära att dricka (76:18-19) Det arabiska ordet för ingefära ” Zandjabil” är en sammansättning av ” Zana” och ” Djabal” . ” Zana” är arabiska och betyder att klättra uppför och ” Djabal” betyder ett berg. Så ledes betyder ” Zandjabal” ” han klättrade upp på ett berg” . Vi få r här komma ihå g att när nå gon tillfrisknar frå n en förgiftning, genomgå r han två stadier innan han å terfå r full hälsa och styrka. Det första stadiet är när den giftiga substansen övervunnits fullständigt och farliga symptom ändras och förgiftningen avvärjs tryggt och den dödligt farliga attacken är fullständigt stoppad, men kroppen fortfarande är svag, styrkan saknas och patienten är darrig på benen. Det andra stadiet är när patienten å terfå tt sin fulla hälsa och kroppen sin forna styrka och han känner att han kan klättra uppför berg och springa i uppförsbacke. Detta tillstå ndet uppnå s i det tredje stadiet, beträffande vilket Gud Allsmäktig har sagt att de gudfruktiga människor i det högsta stadiet dricker drycker smaksatta med ingefära, det vill säga när de nå r sitt andliga tillstå nds fulla styrka kan de klättra uppför höga berg, vilket innebär att de kan genomföra stora projekt 84 och göra stora uppoffringar för Guds sak. Effekter av ingefära. Först få r vi komma ihå g att en av ingefärans egenskaper är att den stärker systemet, ger lättnad vid dysenteri och värmer upp, så att en person liksom förmå r klättra uppför berg. Genom att placera kamfer och ingefära i motsatsförhå llande avses att förmedla att när en person gå r vidare frå n ett tillstå nd där han stå r under sina passioner, mot dygden, blir den första reaktionen att de giftiga substanser han drabbats av undertrycks och passionernas dragningskraft börjar falna på samma sätt som kamfer dämpar giftiga substanser. Det är av den orsaken som kamfer används som del i behandlingen av kolera och tyfoidfeber. När de giftiga substanserna är helt bemästrade och patienten å terfå tt sin hälsa men fortfarande känner sig svag, blir det andra stadiet att han å terfå r sin fulla styrka genom en dryck smaksatt med ingefära. I andliga termer är denna dryck en manifestation av gudomlig skönhet som ger själen näring. När han erhå ller styrka genom denna manifestation, kan han klättra uppför höga berg, det vill säga att han uträttar så förvå nansvärt svå ra uppdrag för Guds skull, att ingen, vars hjärta inte inspirerats av kärlekens värme, kan uträtta nå got liknande. I dessa verser har Gud Allsmäktig använt två arabiska termer för att illustrera dessa två tillstå nden. Den ena termen är kamfer som betyder undertryckande och den andra är ingefära, som betyder att klättra. Det är dessa två tillstå nd som möter den som söker Gud: 85 Vi har sannerligen berett kedjor och halsjärn och flammande eld fö r de icke troende (76:5). Detta betyder att Gud har gjort iordning kedjor och halshjärn och en flammande eld för dem som förkastar sanningen och inte har nå gon som helst avsikt att acceptera den. Det innebär att de som inte söker Gud med uppriktiga hjärtan kommer att få uppleva en svå r händelse. De är så inne i denna världen att det är som om de var bundna till den med kedjor, och de lockas så av världsliga nöjen att det är som om de hade järnringar runt sina halsar, så tunga att de inte lå ter dem lyfta sina ögon mot himlen en gå ng. De hyser ett brinnande begär efter denna världens goda, efter ägodelar, makt, överhöghet, pengar och så vidare. Eftersom Gud finner dem ovärdiga och att de hyser böjelser för det otillå tna, straffar Han dem med dessa tre medel. Detta ger en antydan om att varje mänsklig gärning å tföljs av en motsvarande å tgärd frå n Guds sida. När en person till exempel stänger alla dörrar och fönster till sitt rum, följs hans å tgärd av en gudomlig, genom vilket rummet blir mörkt. Alla oundvikliga konsekvenser av vå rt handlande har bestämts av Gud Allsmäktig, och alla Guds gärningar lyder under naturlagarna, eftersom Han är alla orsakernas orsak. Om en person till exempel sväljer gift, följs hans gärning av den Gudomliga konsekvensen att han dör. Om en person på liknande sätt uppför sig på ett opassande sätt och å drar sig en infektion, följs hans gärning av den Gudomliga konsekvensen att han få r en sjukdom. Vi ser så lunda att det i vå ra dagliga liv oundgängligen blir ett resultat av varje gärning vi utför, och det resultatet är Gud Allsmäktigs gärning, och samma regler gäller religiösa frå gor också . Det stå r till exempel: 86 Detta betyder att konsekvensen av att en person efter bästa fö rmåga fö rsö ker sö ka Gud, blir Guds oundgängliga svar att vägleda honom längs de vägar som leder till Honom (29:70). Som kontrast sägs det: När de avvek från den rätta vägen och inte ville gå den, fö ljde den Gudomliga konsekvensen på ett sådant sätt att deras hjärtan blev fö rdärvade (61:6). För att illustrera detta ännu tydligare stå r det: Men den som är blind i detta livet skall vara blind i det Tillkommande och till och med mer på avvägar från vägen (17:73). Detta visar att de dygdiga ser Gud redan i detta livet och de erhå ller Guds sanna kärlek i detta jordeliv. Syftet med versen är att grunden till det himmelska livet läggs i denna världen, och att roten till helvetets blindhet är också denna världens vilsna och blinda liv. Så stå r det: Och ge glada budskap till dem som tror och handlar rättfärdigt, om att (Paradisets) Trädgårdar är till fö r dem, genomflutna av floder (2:26). I denna versen beskriver Gud Allsmäktig tron som en trädgå rd nedom vilken floder flyter, och har på så sätt antytt att vå r tro är lika relaterad till rättfärdiga gärningar som en trädgå rd är relaterad till flodens eller bäckens vatten. På samma sätt som en trädgå rd inte kan blomstra utan vatten, kan inte heller vå r 87 tro överleva utan rättfärdiga gärningar. Om man har tro, men inte gör nå gra rättfärdiga gärningar, så är tron förgäves, och om man gör rättfärdiga gärningar men inte har tro, blir gärningarna till mest för syn skull. Det islamiska paradisets verklighet är att det är en reflektion av en människas tro och gärningar i detta livet, och inte nå got som man få r utifrå n. En människas paradis utvecklas inom henne och varje människas paradis är hennes tro och hennes rättfärdiga gärningar, och dess ljuva smak börjar kännas redan i detta livet och man uppfattar de dolda trädgå rdarna, och trons och de rättfärdiga gärningarnas floder kan skönjas redan nu, för att sedan manifesteras konkret i livet efter detta. Guds heliga lära visar oss att en ren, perfekt och fast tro på Gud, Hans egenskaper och Hans skapelse, är som en vacker trädgå rd med fruktträd, och vå ra rättfärdiga gärningar är de vattenströmmar som bevattnar den trädgå rden. I den Heliga Qur’anen stå r det: Detta betyder att ett ord av tro, som är fritt från varje ö verdrift, defekt, falskhet eller fåfänga och som är fullkomligt påvarje sätt, är som ett träd, som är fritt från varje defekt, och dess rot är fast fö rankrad i jorden, och dess grenar sträcker sig mot himlen. Det frambringar frukt vid alla tider, och dess grenar är aldrig utan frukt (14:25-26). På så sätt kan man se att Gud Allsmäktig har beskrivit ett ord av tro som ett träd, som ständigt bär frukt, och Gud har nämnt tre av dessa särdrag. Det första är att dess rot, dvs dess sanna betydelse, må ste vara stadigt förankrad i jorden, vilket innebär att ordets sanning och 88 verklighet må ste vara acceptabel för den mänskliga naturen och samvetet. Det andra särdraget är att dess grenar skall sträcka sig mot himlen, vilket innebär att det skall stödjas av förnuftet och må ste stå i samklang med de himmelska naturlagarna, vilka är skapade av Gud. Naturlagarna skall med andra ord ge argument som stöd för dess sanningshalt och riktighet, och de argumenten må ste ligga bortom all kritik. Det tredje särdraget är att det skall bära frukt ständigt och obegränsat, vilket innebär att välsignelserna och resultaten av ett ord av tro skall fortsätta manifesteras i alla tider och kommer inte att upphöra efter ett tag. Så stå r det: Och fallet med ett ont ord är likt fallet med ett ont träd, som är uppryckt ur jorden och inte har någon stadga (14:27). Detta betyder att den mänskliga naturen förkastar det och att det inte kan styrkas genom förnuftet eller av naturlagarna eller det mänskliga samvetet. Det har inte mer stabilitet än struntprat. På samma sätt som den Heliga Qur’anen har sagt att den sanna trons träd kommer att synas i livet efter detta som vindruvor och granatäpplen och andra goda frukter, kommer trolöshetens onda träd att kallas ” Zaqqum” , och det stå r: 89 Ger paradisets trädgårdar ett bättre uppehälle än zaqqumträdet, vilket vi gjort till en prö vning fö r den som handlar fel? Det är ett träd, vars rot springer fram ur helvetet, dvs det växer ur arrogans och hö gfärd. Dess frukter är som om de vore Satans huvuden, vilket innebär att den som äter av dem kommer att bli ruinerad (37:63-66). Så står det: zaqqumträdet är fö da fö r den som avsiktligt syndar. Det kommer att koka i deras bukar som smält koppar (44:44-47). Den syndige befalls: Lid nu av detta, du som trodde att du var mäktig och ädel (44:51). Detta är ett vredgat uttryck som betyder att om personen ifrå ga inte hade varit arrogant och vänt sig bort frå n tron av högmod och felaktig uppfattning om sin egen betydelse, hade han inte behövt lida på detta sätt. Versen pekar på att ordet ” Zaqqum” är sammansatt av ” Zuq” som betyder ” smaka på det” , och ” Am” , som formas av den första och sista bokstaven i den resterande delen av versen. På så sätt har Gud Allsmäktig beskrivit ord av tro, vilka uttalas i detta livet, som ett av paradisets träd. På samma sätt har Han beskrivit ord av otro, som uttalas i detta livet, som ett träd frå n helvetet, och det trädet har Han kallat ” Zaqqum” , och på så 90 sätt visat att upprinnelsen till bå de paradiset och helvetet finns här på jorden. På ett annat ställe beskrivs helvetet: Detta betyder att helvetet är en eld vars ursprung är Guds vrede och som närs av synd och som ö verväldigar hjärtat (104:7-8). Detta visar att orsaken till denna eld är den sorg, den bedrövelse och den smärta som drabbar hjärtat. Alla andliga plå gor uppstå r i hjärtat och omsluter sedan hela människan. På ett annat ställe stå r det: Vilket innebär att det finns två typer av bränsle till helveteselden, vilket lå ter den fortsätta brinna. Den ena typen är de människor som vänder sig bort frå n Gud och avgudar andra ting, eller som kräver att själva bli dyrkade, och det stå r: Detta betyder att alla falska gudar och deras tillbedjare kommer att kastas in i helvetet. Den andra typen av bränsle i helvetet är avgudarna. Om det inte hade funnits några falska gudar och inga avgudar och inte heller någon som tillbad dessa, skulle det inte ha funnits något helvete (2:25, 21:99). Alla dessa verser visar att himmel och helvete i Guds heliga ord inte är lika den fysiska världen. Deras upprinnelse är andlig, fastän det är sant att de i livet efter detta kommer att anta en konkret form och ändå kommer de inte att tillhöra 91 denna världen. Sätt att upprätta en perfekt andlig relation till Gud. Den metod, som den Heliga Qur’anen lär oss använda för att upprätta en perfekt andlig relation till Gud, är islam, vilket innebär att ge hela sitt liv för Gud och fortsätta be de böner vi lärt oss i ” Surah Fatiha” . Detta är islams kärna. Fullständig underkastelse under Gud, och de böner vi lär oss i ” Surah Fatiha” är det enda sättet att få möta Gud och få dricka ur den sanna frälsningens källa. Detta är den enda metoden som naturlagarna öppnat för att människan skall kunna nå de högsta topparna och kunna möta Gud. Endast den kan finna Gud, som träder in i islams andliga eld och fortsätter be bönerna i ” Surah Fatiha” . Islam är den flammande eld som bränner upp vå rt liv och förtär vå ra falska gudar och därigenom skänker vå rt liv, vå ra pengar och vå r heder som offergå va till vå r heliga Gud. När vi träder in, få r vi dricka det nya livets vatten och alla vå ra andliga egenskaper knyter så dana band med Gud som man ser mellan nära släktingar. En eld flammar upp som en blixt frå n vå rt inre och en annan eld sänker sig över oss frå n ovan. När dessa två flammor möts, raderas alla vå ra passioner och all vå r kärlek till allt annat än Gud ut, och vi blir som om vi vore döda i förhå llande till vå rt föregå ende liv. Detta tillstå ndet kallas islam i den Heliga Qur’anen. Genom att vi fullständigt underkastar oss Guds vilja, stryper vi vå ra passioner, och genom bön få r vi ett nytt liv. Detta andra liv annonserar sin ankomst genom en uppenbarelse. Att nå detta stadium tolkas som att man möter Gud, att man med andra ord ser Gud. I detta stadiet grundlägger människan en relation med Gud genom vilken hon liksom blir absorberad i 92 Gud, och fylls med kraft och alla hennes sinnen och inre egenskaper blir upplysta och hon upplever det heliga livets starka dragning. I detta stadiet blir Gud hennes öga med vilket hon ser, hennes hand med vilken hon bestraffar sina fiender, hennes öra med vilket hon hör, och hennes fötter med vilka hon gå r. Detta stadiet omnämns i versen: Allahs hand är ö ver deras händer (48:11). På samma sätt stå r det: Och du kastade inte när du kastade, utan det var Allah som kastade(8:18). I detta stadiet uppstå r en fullkomlig enighet med Gud och Hans heliga vilja genomsyrar själen helt och den moraliska kraft som förut var svag, blir fast som ett berg, och förnuft och intelligens skärps extremt mycket. Detta är innebörden i versen: vilka Han har styrkt med ett ord från Sig Själv (58:23). I detta stadiet väller kärleken och tillgivenheten till Gud fram på ett så dant sätt att det blir lika lätt att dö för Hans sak, att uthärda tortyr tusentals gå nger för Hans sak och att falla i onå d på Hans väg, som att bryta av ett litet strå . Man dras mot Gud utan att veta vem som drar. Man bärs av en dold hand och att följa Guds vilja blir syftet med ens liv. Då upplever man att Gud är mycket nära, så som Han själv har beskrivit det: 93 Vi är henne närmare än (till och med hennes) halspulsåder (50:17). I det tillstå ndet faller människans mindre viktiga relationer bort som mogen frukt faller frå n trädet. Hennes relation till Gud djupnar och kan dra sig lå ngt undan allt skapat och hedras med att Gud talar till henne. Dörrarna som ger tillträde till detta stadiet, är lika vidöppna idag som de nå gonsin varit, och den gudomliga nå den skänker fortfarande denna välsignelse över dem som söker den, nu liksom förr. Men man nå r inte dit bara genom att använda tungan, och dessa dörrar öppnas inte av skryt och få fängt tal. Det är må nga som söker, men få som finner. Varför är det så ? Jo, det är så på grund av att detta stadiet kräver sann uppriktighet och sanna uppoffringar. Bara ord betyder ingenting i det här sammanhanget. Att trofast gå rakt ut i den eld, som andra springer ifrå n, är det första kravet på den här vägen. Skryt hjälper inte, utan det som behövs är praktisk må lmedvetenhet och uppriktighet. I detta sammanhang har Gud, den Härlige sagt: Och när Mina tjänare frågar dig om Mig, säg till dem att Jag är nära. Jag hö rsammar den åkallandes bö n när han ber till Mig. Så borde de sö ka Mig genom sina bö ner, på det att de måtte ha en fast tro på Mig, och så att de måtte bli rätt vägledda (2:187). 94 ANDRA FRÅ GAN Vilket är människans tillstånd efter dö den? Människans tillstå nd efter döden är inte ett nytt tillstå nd, utan det är bara så att hennes tillstå nd framstå r tydligare i nästa liv. Vad som än är en persons sanna tillstå nd när det gäller hans tro och gärningar, vare sig dessa är rättfärdiga eller inte, i detta livet, förblir de dolda inom honom och dess gift eller motgift på verkar honom i det fördolda. I livet efter döden är det inte så , utan allt kommer att manifestera sig öppet. Man upplever nå got av detta i drömmen. Den sovande människans tillstå nd blir uppenbart i drömmen. När hon börjar få hög feber kan hon se eld och flammor i drömmen, och om hon börjar insjukna i influensa eller svå r förkylning kan hon drömma att hon flyter omkring i vatten. På så sätt blir det kroppen är på väg att möta synligt i drömmen. På det här sättet kan man få en förstå else av att samma fenomen gäller Guds väg beträffande livet efter detta. På samma sätt som en dröm omformar vå rt andliga tillstå nd till fysisk form, kommer det att omformas i nästa liv. Vå ra gärningar och deras konsekvenser kommer att bli fysiskt uppenbara i nästa liv, och det vi bär med oss dolt i vå rt inre kommer att visas fram öppet i vå ra anleten i nästa liv. 95 På samma sätt som en person observerar olika typer av manifestationer i sina drömmar men inte är medveten om att de bara är manifestationer, utan tolkar dem som verklighet, kommer det att vara i nästa liv. Genom dessa manifestationer kommer Gud att visa en ny kraft, som är perfekt. Om vi inte hade kallat tillstå ndet i nästa liv för manifestation, utan sagt att det var en ny skapelse genom gudomlig makt, skulle det vara helt korrekt. Gud har sagt: Och ingen dygdig människa vet vilken ö gonfrö jd som hålls gö md fö r dem som belö ning fö r det hon brukade gö ra (32:18). Så lunda har Gud beskrivit alla dessa nå degå vor som dolda, och vars like inte kan å terfinnas i denna världen. Det är uppenbart att denna världens gå vor inte är dolda för oss, och vi känner väl till mjölk, granatäpplen, vindruvor osv, vilka utgör födoämnen här. Detta visar att nå degå vorna i nästa liv är nå got helt annat och inte har nå got gemensamt med detta livets gå vor, bortsett frå n själva namnet. Den som uppfattar paradisets tillstå nd i samma termer som tillstå ndet i detta livet, begriper inte det allra minsta av den Heliga Qur’anen. Den Helige Profeten, Allahs frid och välsignelser vare med honom, har sagt beträffande tolkningen av den här versen att himlen och dess nå degå vor är så dana att inget öga sett dem och inget öra hört talas om dem, inte heller har de kunnat uppfattas av nå got mänskligt sinne. Fastän vi ser denna världens gå vor och hör talas om dem och tanken på dem också har passerat genom vå ra huvuden. Nu när Gud och Hans sändebud beskriver dem som nå got ovanligt, skulle vi helt och hå llet ta avsteg frå n den Heliga Qur’anen om vi inbillade oss att vi kommer att bjudas samma mjölk som man i detta livet 96 erhå ller frå n kor och bufflar, som om hjordar av mjölkgivande kreatur skulle vandra omkring i himlen, och som om det skulle finnas ett antal bikupor i himlens träd, där änglarna producerar honung och häller det i strömmar. Har så dana uppfattningar nå got att göra med läran som säger att man aldrig har sett maken till de gå vorna i denna världen och att de lyser upp själen och hjälper oss att förstå Gud och ger oss andlig näring? De beskrivs i fysiska termer, men vi har få tt lära oss att deras källa är själen och dess rättfärdighet. Lå t inte nå gon inbilla sig att den vers ur den Heliga Qur´anen som citeras nedan om att paradisets invå nare kommer att känna igen gå vorna när de få r syn på dem, innebär att de få tt dessa gå vor förut också . Allah, den Härlige, har sagt: Ge glädjebudskap till dem som tror och gö r fullständigt goda gärningar om att de kommer att ärva trädgårdar nedom vilka floder strö mmar. Närhelst de får frukter därifrån, vilka de redan smakat i livet i denna världen, kommer de att utropa: Det är detta vi fått fö rut, ty de kommer att finna att de frukterna liknar de frukter som de redan smakat (2:26). Ur den versens ord kan man inte förmoda att paradisets invå nare, när de få r syn på paradisets gå vor, kommer att upptäcka att det är samma gå vor som de redan erhå llit i sitt tidigare liv. Detta skulle vara ett stort misstag och det skulle vara raka motsatsen till versens sanna betydelse. Det Gud Allsmäktig har sagt här är att de som tror och gör rättfärdiga gärningar, bygger ett paradis med sina egna händer, där träden 97 är deras tro, och floderna deras rättfärdiga gärningar. Ä ven i livet efter detta kommer de att äta av paradisets frukter, det är bara det att dessa kommer att vara sötare och mer uppenbara. De har i andlig mening ätit av dem i detta livet och kommer att känna igen dem i nästa liv och de kommer att utropa: Detta ser ut att vara samma frukt som vi redan smakat, och de kommer att upptäcka att frukterna liknar de frukter de redan smakat i denna världen. Den här versen kungör tydligt att de personer som i detta livet fick sin näring genom Guds kärlek, kommer att få samma näring, fast i fysisk form, i nästa liv. Eftersom de redan i detta livet smakat kärlekens sötma och därför är medvetna om den, kan deras själar minnas den tid när de brukade komma ihå g Gud, som de älskar, i skrymslen, i ensamhet, i nattens mörker, och hur de brukade få uppleva denna sötma. I den versen nämns kort sagt ingen materiell föda. Om nå gon skulle få för sig att de rättfärdiga, eftersom de få tt denna andliga föda i sina jordeliv, inte kunde säga att det var en gå va av nå d som ingen sett eller hört talas om i hela världen, och inte heller begripits av mänskliga hjärnor, blir svaret att det inte föreligger nå gon motsättning, eftersom versen inte innebär att paradisets invå nare skulle få del av denna världens gå vor. Vad de än må tte få genom att uppfatta det gudomliga, är gå vor frå n livet efter detta, och de få r ett smakprov av dem i förväg, för att stimulera deras iver. Vi få r komma ihå g att verkligt goda människor inte hör till världen, och det är därför världen hatar dem. En verkligt god människa hör himlen till och få r himmelska gå vor till skänks. Den som tillhör världen få r världsliga gå vor och den som tillhör himlen få r himmelska gå vor. På så sätt är det sant att dessa gå vor är dolda för de världsligas öron, hjärtan och ögon men den vars världsliga liv dör ut och som få r en andlig dryck 98 att dricka, som han kommer att få smaka i fysisk form i livet efter detta, och kommer då att minnas att han smakat dem i sitt föregå ende liv. Men det är också sant att han kommer att anse att världens ögon och öron är omedvetna om den. Eftersom han var i världen fastän han inte var av denna världen, kan han också vittna om att de himmelska gå vorna inte är av denna världen och att han inte så g dessa gå vor i världen och inte heller brukade hans öron höra talas om dem, och inte heller kunde hans sinne uppfatta den. Han så g smakprov på dessa gå vor frå n det tillkommande livet, och dessa gå vor var inte av denna världen. De var en presentation av det tillkommande, med vilket han hade samband medan han inte hade samband med denna världen. Tre insikter i den Heliga Qur’anen om det tillkommande. Vi få r komma ihå g att den Heliga Qur’anen har framställt tre insikter rörande livet efter döden, och vi tänker nu beskriva dem. Den första insikten. Den Heliga Qur´anen har upprepade gå nger bekräftat att livet efter döden inte är nå got nytt fenomen utan alla dess manifestationer är reflektioner av detta livet. Det stå r till exempel: Och varje människas gärningar har Vi fäst vid hennes hals och på Uppståndelsens Dag skall Vi visa en bok fö r henne vilken hon kommer att finna vidö ppen (17:14). 99 I den här versen har uttrycket ” få gel” * metaforiskt använts för att beskriva gärningar, ty varje gärning, god eller då lig, flyger iväg som en få gel så snart den är utförd och arbetet eller nöjet med den tar slut, och endast intrycket av tyngd eller lättnad ligger kvar över hjärtat. Qur’anen visar på den principen att varje mänsklig gärning lämnar ett dolt avtryck hos upphovsmannen, vilket orsakar tillsvarande gudomlig reaktion, som stadfäster just den gärningens onda eller goda valör. Dess avtryck kommer att präntas in i hjärtat, ansiktet, ögonen, öronen, händerna och fötterna på utövaren. Detta är det dolda protokoll som kommer att bli uppenbart i det tillkommande. Beträffande himlens invå nare stå r det: På den dagen kommer du att se de troende männens och de troende kvinnornas ljus, vilket är dolt för denna världen, löpa framför dem och vid deras högerhänder (57:13). Med adress till alla som handlar orätt stå r det: * Det arabiska ordet i versen har här ö versatts med ”gärningar”, men ordet används även i den bildlika betydelsen ”fågel”. (Ö vers.anm.) 100 Begäret att ö ka era världsliga ägodelar behärskar er till dess att ni når era gravar. Satsa inte allt pådenna världen. Snart nog kommer ni att inse fåfängan i era gö randen, och en gång till: ni kommer snart att inse vilket misstag ni begår när ni jagar denna världens rikedomar. Om ni hade ägt kunskapens fö rvissning, skulle ni helt säkert ha sett helvetet redan i denna världen. Men ni kommer att fåse det med synens säkerhet i det mellersta stadiet (Barzakh), och sedan kommer ni att ställas till svars påDomens Dag och ett straff kommer att utmätas fö r er och ni kommer att lära känna helvetet genom er egen erfarenhet (102:2-9). Tre typer av kunskap. I de här verserna har Gud Allsmäktig beskrivit att helvetet börjar redan i denna världen för syndarna, men på ett smygande sätt, och om de hade tänkt efter, hade de kunnat se helvetet redan i detta livet. Här antyder Gud tre typer av kunskap, nämligen kunskap genom förnuftet, kunskap genom nå got man säkert ser och kunskap genom den säkerhet som den egna erfarenheten ger. Jag skall försöka illustrera detta. När man uppfattar rökluft på avstå nd, vet man att eld och rök hör ihop och att det då också må ste finnas eld där det finns rök. Detta är kunskap genom förnuftet. När man kommer närmare ser man eldens flammor, och det är kunskap om nå got man säkert ser. Men om man gå r rakt in i elden, skulle det vara den säkerhet som erfarenheten ger. I de här verserna säger Gud Allsmäktig att en absolut säker kunskap om helvetets existens kan uppnå s i detta livet genom förnuftet, genom att säkert se, vilket kan uppnå s genom ” Barzakh” , det mellanstadium som finns mellan döden och domen, och på Domens Dag kommer den kunskapen att bli till säker förvissning genom erfarenhet. 101 Tre tillstånd. Jag vill nu förklara att enligt den Heliga Qur’anen finns det tre existentiella stadier. Det första är världen, som kallas den första skapelsen och utgör ett tillstå nd med ansträngningar. I denna världen gör man det som är gott eller ont. Efter uppstå ndelsen kommer de dygdiga att fortsätta göra framsteg i godhet, men då kommer det att helt och hå llet vara av Guds nå d, och inte som ett resultat av nå gon mänsklig ansträngning. Det andra tillstå ndet är det mellanstadium som kallas ” Barzakh” . På arabiska betyder det nå got som finns mellan två andra ting. Eftersom tillstå ndet ligger mellan den första skapelsen och uppstå ndelsen, kallas det ” Barzakh” . Detta uttryck har alltid använts för det här mellanstadiet. På så sätt innebär det ett stort dolt vittnesbörd om detta mellanstadium. I min bok ” Minanur Rahman” har jag visat att de arabiska orden stammar frå n Guds egen mun och att detta är Guds enda språ k och att det är det äldsta språ ket och att det är en källa till all slags kunskap och att det är alla andra språ ks moder och att det är den gudomliga uppenbarelsens första och sista tron. Det är den gudomliga uppenbarelsens första tron, eftersom arabiska är Guds språ k, vilket var hos Gud sedan begynnelsen. Sedan kom det språ ket ner till världen och olika folk omvandlade det till sina egna språ k. Det är den gudomliga uppenbarelsens sista tron, eftersom Guds sista bok, som är den Heliga Qur´anen, uppenbarades på arabiska. ” Barzakh” är ett arabiskt ord sammansatt av ” Barra” och ” Zakha” , vilket betyder att möjligheter att förtjäna nå got genom gärningar har tagit slut och fallit i glömska. ” Barzakh” är en situation där människans dödliga tillstå nd lösts upp och kropp och själ har skiljts å t. Kroppen begravs i en grav och själen faller också ner i en slags grav, vilket antyds genom 102 uttrycket ” Zakha” , eftersom den inte längre kan förtjäna varken nå got gott eller nå got ont, vilket endast var möjligt när den hängde samman med kroppen. Det är helt klart att själens hälsa hänger ihop med kroppens hälsa. En skada som drabbar en viss del av en persons hjärna ger minnesförlust, medan en skada som drabbar en annan del förstör förmå gan till eftertanke eller orsakar medvetandeförlust. På samma sätt kan kramper i hjärnan eller en svullnad eller en sjukdom leda till en förträngning, leda till känselbortfall, epilepsi eller förlamning. På så sätt lär vå r erfarenhet oss slutgiltigt att själen är helt oanvändbar när den blivit skild frå n kroppen. Det är helt få fängt att tro att själen kan erhå lla nå gon välsignelse utan sin kropp. Vi har kanske så dana fantasier, men de har inte stöd i förnuftet. Vi kan inte förstå att vå r själ som blir hjälplös av små problem i kroppen skulle kunna fortsätta i god kondition när förhå llandet till kroppen helt har upphört. Lär oss inte vå r dagliga erfarenhet att kroppens hälsa är väsentlig för själens hälsa? När nå gon uppnå r en mycket hög å lder, faller även hans själ ihop. Dess kunskapsförrå d stjäls av hög å lder, så som Gud den Härlige, säger: En person i hö g ålder når ett stadium när han, efter att ha samlat stor kunskap, åter fö rlorar alltihop (22:6). Alla vå ra observationer är bevis nog på att själen utan kroppen inte är nå got alls. Detta förstärks av tanken att om själen var värd nå got utan kroppen, hade Gud Allsmäktig saknat orsak till att etablera en relation mellan den och en dödlig kropp. Dessutom är det värt att lägga märke till att Gud Allsmäktig har skapat människan för en gränslös utveckling. Så om det inte är möjligt för själen att uppnå den utveckling som är möjlig i detta korta jordeliv utan sällskap av kroppen, hur kan 103 vi då tro att det skulle vara möjligt för den att själv, utan kroppen, uppnå en gränslös utveckling i nästa liv? Allt detta visar att det enligt islamiska principer alltid är kompanjonskapet med kroppen som är nödvändigt för att själen skall kunna vara fullständig. När människan dör, lämnar själen den dödliga kroppen, men i ett mellanstadium utrustas varje själ med en kropp, som gör det möjligt för den att uppfylla det tillstå ndets villkor. Den kroppen är emellertid inte lik den här fysiska kroppen, utan är gjord av ljus eller mörker, i enlighet med värdet av den människans gärningar under livet, som om människans gärningar tjänar som en slags kropp i det tillstå ndet. I Guds Ord har det upprepade gå nger nämnts att vissa kroppar kommer att bli ljusa och vissa mörka. De kommer att utgöras av de mänskliga gärningarnas ljus eller mörker. Detta är ett fint mysterium, men det stå r inte i motsättning till förnuftet. En god människa kan få glädjas å t en upplyst kropp redan i detta livet och det finns må nga tillfällen när detta upplevs i form av en vision. Detta kan vara svå rt att förstå för en person med medelmå ttig intelligens, men den som har nå gon erfarenhet av visioner anser inte att en så dan kropp som bestå r av mänskliga gärningar som nå got så förvå nansvärt eller konstigt, utan kan med lätthet acceptera detta fenomen. Den kropp som, kort sagt, erhå lls i enlighet med ens gärningar, blir en källa till upprepning av det goda och det onda i detta mellanstadium. Jag har ofta i vaket tillstå nd mött personer som avlidit, och jag så g att vissa onda och missledda människors kroppar var så mörka att det så g ut som om de var gjorda av sot. Jag är, som sagt, personligen insatt i dessa frå gor, och jag bekräftar med eftertryck att, som Gud Allsmäktig har sagt, var och en få r en kropp efter döden och den är antingen ljus eller mörk. Det skulle vara ett stort misstag av människan att försöka förstå denna fina insikt enbart med hjälp av förnuftet. 104 Man må ste inse att ögat kan inte upptäcka hur sött nå got smakar, inte heller kan tungan ha insikt och på samma sätt kan kunskapen om livet efter döden, vilken endast kan erhå llas genom heliga visioner, inte förklaras enbart på förnuftets grund. Gud Allsmäktig har utsett olika sätt för en människa att skaffa sig kunskap om det okända redan i denna världen. Därför är det viktigt att man söker efter allt på rätt sätt. Det är endast då det kan upptäckas! En annan sak som man bör hå lla i minnet är att Gud i Sitt Ord har beskrivit så dana människor som döda, som är involverade i ondska och felsteg och har förklarat de dygdiga levande. Skälet till detta är att livsfunktionerna hos dem som dör i ett tillstå nd där de försummar Gud genom att äta, dricka och ägna sig å t sina passioner, blir avskurna, och de har inte nå gon del i det andliga livet. De är i sanning döda och kommer att å terupplivas endast för att få sina straff. Gud, den Härlige, har sagt: Den som kommer till sin Herre som syndare, fö r honom finns sannerligen Helvetet; han skall varken dö däri eller leva (20:75). Men den som Gud älskar, dör inte med sin fysiska död, ty deras uppehälle finns kvar hos dem. Efter ” Barzakh” kommer uppstå ndelsens tredje stadium. I det tillstå ndet kommer varje själ, god eller då lig, rättfärdig eller orättfärdig, att få en synlig kropp. Den dagen har utsetts för Guds fullkomliga manifestation, när varje person kommer att 105 lära känna sin Herre och var och en kommer att nå sin fullkomliga ersättning. Detta bör inte ge anledning till förvå ning, ty Gud har all makt och kan göra allt vad Han behagar. Han har sagt: Har dåmänniskan icke lagt märke till att Vi har skapat henne från bara en spermiedroppe som ingjö ts i livmodern? Sedan blir hon en ihärdig grälmakare. Hon glö mmer sin egen skapelse men har mycket att säga om oss. Hon säger: Hur kan en person åter upplivas när benen fö rmultnat? Vem har makt att återuppliva honom? Säg det till dem: Han som skapade dem den fö rsta gången kommer att ge dem liv. Han känner väl 106 till varje skapelse tillstånd.(36:78-80). Hans makt är sådana att när Han vill något, säger Han beträffande det: Var! och det är. SåHelig är Han, i vems hand konungariket ö ver alla ting ligger. Till Honom kommer ni alla att fö ras tillbaka.(36:82-84). I dessa verser har Gud, den Härlige, beskrivit att ingenting är bortom Hans makt. Har inte Han som skapade människan ur en enda droppe inte makt att skapa henne en gå ng till? En okunnig person kanske invänder att eftersom det tredje stadiet, vilket är uppstå ndelsen, kommer efter en längre tid, är ” Barzakh” -tillstå ndet endast en slags lå st utrymme för de goda och onda och att detta är meningslöst. Svaret är att detta är ett missförstå nd på grund av bristande kunskap. I Guds Bok omtalas två stadier för vedergällningen för det goda och det onda. Det ena är ” Barzakh” , ett tillstå nd där alla få r sin vedergällning på ett förtäckt sätt. De onda hamnar i helvetet direkt efter döden och de dygdiga kommer till himlen omedelbart efter döden. Det finns å tskilliga verser i den Heliga Qur’anen som beskriver att varje person kommer att få en vedergällning för sina gärningar direkt efter döden. Beträffande den rättfärdige stå r det till exempel: Hans Herre sade till honom: Gådu in i Paradiset? (36:27). Beträffande den onde stå r det: Detta refererar till två vänner varav den ene kom till himlen och den andre till helvetet. Den som kom till himlen var angelägen om att ta reda påvar hans vän fanns någonstans. Han fick se att hans vän var mitt i helvetet (37:56). 107 Belöning och straff startar så ledes med en gå ng och de som döms till helvetet hamnar där, och de som belönas med himlen kommer dit. Men efter det kommer det en dag med en storslagen manifestation, och den har fastställts genom Guds vishet. Han skapade människan, så att Han skulle kunna bli igenkänd genom Sin skapelses makt. Sedan kommer Han att förstöra allt, så att Han kan bli igenkänd genom Sin överhöghet över allt, och därefter kommer Han att samla alla efter det att Han skänkt dem ett fullkomligt liv, så att Han kan bli igenkänd genom Sin makt. Den andra insikten. Den andra insikten om livet efter döden som den Heliga Qur´anen lär oss är att alla denna världens andliga tillstå nd kommer att manifesteras fysiskt, bå de i mellanstadiet och i uppstå ndelsen. En vers som beskriver detta är: Men den som är blind i detta livet skall vara blind i det Tillkommande och till och med mer på avvägar från vägen (17:73). Detta betyder att detta livets andliga blindhet kommer att manifesteras och upplevas fysiskt i livet efter detta. I en annan vers stå r det: Grip den helvetiske och slåen krage runt hans nacke och bind honom sedan med en kedja, vars längd är sjuttio alnar. (69:31-33). 108 De här verserna visar att denna världens andliga prövningar kommer att manifesteras fysiskt i det tillkommande. Den världsliga ambitionens krage, som böjde hans huvud mot jorden, kommer att bli synliggjord i livet efter döden. På samma sätt kommer kedjan av världsliga sysselsättningar att bli synlig runt hans fötter och det världsliga begärets eld kommer att flamma för fullt. En ondsint person döljer ett helt helvete av världslig snikenhet och begär inom sig och upplever den brännande känslan av detta helvete då han misslyckas eller blir frustrerad. Så när han är separerad frå n sina världsliga begär och utsätts för den eviga misströstan, kommer Gud Allsmäktig att lå ta hans sorg manifesteras fysiskt i form av eld. Det stå r skrivet: Och en skiljemur kommer att placeras mellan dem och det de längtar efter, och det kommer att vara roten till deras straff. (34:55). En kedja av sjuttio alnar är ett tecken på att en ondsint person ofta blir sjuttio å r gammal och ibland, om man bortser frå n hans barndomså r och den extremt höga å ldern, har han få tt en tid på sjuttio å r som han hade kunnat använda till förnuftigt arbete och vishet. Men den olycksalige slösar bort dessa sjuttio å r på världsliga handlingar och önskar inte slita sig loss frå n dem. Så lunda bekräftar Gud Allsmäktig i denna versen att de sjuttio å r som en så dan person tillbringat med att jaga denna världens begärligheter kommer att manifesteras som en kedja av sjuttio alnar i det tillkommande, en aln för varje å r. I det här sammanhanget få r man komma ihå g att Gud Allsmäktig aldrig straffar nå gon med missöden som Han valt för dem, utan Han konfronterar enbart en person med dennes egna onda 109 gärningar. På ett annat ställe säger Han: O ni vilda och vilsegångna, rö r er framåt mot ett skydd som har tre grenar, vilka varken ger skugga eller skyddar mot flamman. (77:31-32). De tre grenar som nämns här representerar grymhet, ohyfs och vilda inbillningar. När det gäller personer som inte kan kontrollera dessa egenskaper och omvandlar dem till moraliska egenskaper, kommer de, i det tillkommande, att manifesteras som tre grenar på ett träd som saknar löv, och varken ger skugga eller skydd mot elden, utan lå ter så dana personer förtäras av eld. Som kontrast har Gud Allsmäktig sagt om himlens invå nare: På den dagen kommer du att se de troende männens och de troende kvinnornas ljus, vilket hålls dolt fö r denna världen, lö pa framfö r dem och vid deras hö gerhänder (57:13). Och i en annan vers stå r det: den dag då(några) ansikten skall bli vita och (några) ansikten skall bli svarta. (3:107) Och i en tredje vers läser vi: 110 En beskrivning av (Paradisets) Trädgårdar som utlovats till de Rättfärdiga: Däri finns floder av vatten vilket icke blir dåligt; och floder av mjö lk vars smak icke fö rändras; och floder av vin, som inte berusar, en njutning fö r dem som dricker av det; och floder av klar honung utan fö roreningar. (47:16). Här stå r det klart och tydligt att himlen skall förstå s som en metafor och att den på så sätt innehå ller oändliga strömmar av dessa nå degå vor. Detta innebär att det livets vatten som en person med andlig insikt dricker i detta liv kommer att manifesteras och bli synligt i det tillkommande. Den andliga mjölk som han i detta liv lever av, precis som ett dibarn, blir fysiskt synlig i himlen. Guds kärleks vin, som insvepte honom andligen i detta liv, kommer att manifesteras i form av floder i himlen. Den honung som utgör trons sötma, som den som ärver andlig insikt fick smaka andligen i denna världen, kommer att manifesteras och upplevas fysiskt i himlen. Var och en som bor i himlen kommer att visa fram sitt andliga tillstå nd öppet genom de trädgå rdar och floder han omges av. På den dagen kommer Gud att avtäcka Sig själv för himlens invå nare. Andliga tillstå nd kommer inte att förbli dolda i det tillkommande, utan kommer att framstå fysiskt synliga och lätta att uppfatta. Den tredje insikten. Den tredje insikten som rör livet efter detta är att det kommer 111 att finnas utrymme för oändlig utveckling där, eftersom Gud Allsmäktig har sagt: De troendes ljus kommer att lö pa framfö r dem och vid deras hö gerhänder. De kommer att be: Vår Herre, fullkomna vårt ljus fö r oss och ö vertäck oss med Din nåd. Du har fö rvisso makt ö ver alla ting. (66:9). Deras bön om att ljuset skall fullkomnas för dem är ett uttryck för obegränsade framsteg. Det betyder att när de nå tt ett av upplysningens stadier, kommer de att se ett ännu högre stadium framför sig och när de ser det, kommer de att anse stadiet i vilket de befinner sig är lägre, och kommer att be om att få nå ännu högre stadier, och när det stadiet är nå tt, kommer de att uppfatta ett tredje och ännu högre stadium framför sig och börja be om att få nå det också . Deras längtan efter en konstant utveckling beskrivs med orden: Fullkomna vårt ljus fö r oss. Denna utvecklingskedja kommer att fortsätta i evighet. Ingen kommer att falla bort, inte heller kommer de att bli utslängda ur himlen, utan bara göra nya framsteg för varje dag. Kanske nå gon undrar över att eftersom de kommit till himlen och få tt alla sina synder förlå tna, vad finns det då för behov av att fortsätta be om förlå telse? Svaret är att den rätta betydelsen av ” Maghfirat” (att söka förlå telse) är att undertrycka och dölja ett ofullständigt eller bristfälligt tillstå nd. Himlens invå nare söker alltså nå högre fullkomlighet och att de helt 112 skall absorberas i ljus. Varje gå ng de få r syn på ett högre stadium, kommer de att tycka att stadiet där de nu befinner sig är bristfälligt och önskar lämna det, och när de sedan å ter igen ser ett ännu högre stadium önskar de att det lägre stadiet skall täckas över och på så sätt kommer de alltid att fortlöpande söka obegränsad ” Maghfirat” . Detta sökande efter ” Maghfirat” eller ” Istighfar” görs ibland på bas av en omvänd kritik mot den Helige Profeten, Allahs frid och välsignelser vare med honom. Jag tror att det nu blivit klart att längtan efter ” Maghfirat” är en källa till stolthet för människan. Den som är född av en kvinna och inte gör ” Istighfar” till sin vana, är en mask och inte en människa, är blind och inte seende, oren och inte ren. Enligt den Heliga Qur’anen är himmel och helvete bå da reflexioner av människans liv. Det är inte nå got nytt som tillförs utifrå n. Det är sant att allt detta kommer att manifesteras fysiskt i det Tillkommande, men allt är bara reflexioner av människans andliga tillstå nd i detta livet. Vi uppfattar inte himlen som om den innehöll materiella träd och inte helvetet som om det var fullt av flinta och svavel. Enligt islams lära är himmel och helvete reflexioner av de gärningar som en person utfört i denna världen. 113 DEN TREDJE FRÅ GAN Meningen med människans liv och hur denna uppnås. Olika människor sätter upp olika må l för sina liv, eftersom de är kortsynta och saknar större beslutsamhet och begränsar sig till världsliga må l och ambitioner. Men det må l som Gud Allsmäktig satt upp för människan i Sitt Heliga Ord, lyder: Och Jag har icke skapat den stora och den helt vanliga människan (djinner och människor) utom fö r att de skall dyrka Mig (51:57). Människans sanna må l är alltså att tillbe Gud, att få Hans förstå else och att leva i fullständig tillgivenhet mot Honom. Det är tydligt att människan inte är i stå nd att själv fastställa må let för sitt liv, ty hon kommer inte till jorden av egen kraft och hon kan inte heller lämna jordelivet precis när hon vill. Hon är skapad och Den Som skapade henne och utrustade henne med bättre och högre egenskaper än djuren, har dessutom utsett ett syfte med hennes liv. Vare sig nå gon nå r ända fram till det eller inte, är syftet med att skapa människan utan tvekan att tillbe och förstå Gud och att vara Honom 114 fullständigt tillgiven. På ett annat ställe i den Heliga Qur’anen har Gud Allsmäktig sagt: Den religionen som ger en sann fö rståelse av Gud och beskriver Hans sanna tillbedjan är Islam. (3:20). Islam är inneboende i människans natur och människor har skapats i enlighet med islam… Det är den eviga religionen. (30:31). Detta betyder att Gud har önskat att människan skall ägna sig å t tillbedjan och lydnad och kärlek med alla sina egenskaper. Det är på grund av detta Han har skänkt människan alla de egenskaper som passar islam. Verserna har en mycket vid betydelse, och en del av dem har vi förklarat i den tredje delen till den första frå gan. Här önskar vi tillägga i korthet att det sanna syftet med de inre och yttre organ och egenskaper som skänkts människan är att förstå Gud, tillbe Honom och Hans kärlek. Det är på grund av detta som människan inte finner sin sanna välfärd utom hos Gud, trots att hon engagerar sig i livets olika projekt. Ä ven om hon haft mycket pengar, haft hög ställning, varit köpman, har styrt ett kungadöme, varit känd som en stor filosof, lämnar hon slutligen alla dessa sysselsättningar med stor saknad. Hennes hjärta förebrå r henne hela tiden för att hon är så totalt upptagen med världsliga affärer och hennes samvete tillå ter aldrig hennes slughet, bedrägeri och olagliga affärer. 115 En intelligent person kan uppskatta problemet på detta sättet också , att alla tings syfte styrs av dess högsta prestation, bortom vilket hans egenskaper inte kan fungera. En oxes högsta funktion är till exempel att den drar plogen, används vid bevattningsarbetet eller som transportmedel. Dess förmå ga sträcker sig inte längre än så . Därför är syftet med oxens liv just dessa tre ting. Den förmå r inte göra nå got annat. Men när vi ser till människans förmå ga och försöker upptäcka hur lå ngt den sträcker sig, finner vi att hon söker Gud, den Upphöjde. Hon önskar bli Gud så tillgiven att hon inte behå ller nå got för egen del, och allt hon äger skall bli Guds. Hon delar sin naturliga drift att äta, sova osv med djuren. Vissa av djuren ligger före henne i att arbeta. Bin suger upp blommornas nektar och producerar en så utmärkt honung att människan ännu inte förmå tt mäta sig med dem. Därför är det uppenbart att människans högsta räckvidd är att möta Gud, den Upphöjde. Så ledes är det sanna syftet med hennes liv att hennes hjärtas fönster skall öppnas mot Gud. Sätten att uppnå människans syfte. Man kan frå ga sig hur detta syfte kan uppnå s och på vilka sätt en person kan finna Gud. Det första är att upptäcka Gud Allsmäktig på rätt sätt och att tro på en sann Gud. Ty om det första steget inte är rätt, om en person till exempel tror att en få gel, ett djur eller naturkrafterna eller en människas avkomma är gud, finns det inte längre nå got hopp om att han skall kunna gå längs rätt väg som leder honom till fortsatta framsteg mot Gud. Den Sanne Guden hjälper dem som söker efter Honom, men hur kan en död gud hjälpa de döda? I det här sammanhanget har Gud, den Härlige, beskrivit en utmärkt liknelse: 116 Den bö n som riktas till Honom är den enda sanna; ty Han har makt att gö r allting. Och som de åkallar istället fö r Honom, svarar dem inte alls. Deras fall är likt den som sträcker fram sin hand mot vatten fö r att det skall nåhans mun, men det når den inte. Och bö ner från den som är omedveten om den sanne Guden är bara en villfarelse. (13:15) Det andra sättet är att vara medveten om Guds Allsmäktig skönhet, ty hjärtat attraheras normalt av skönheten och när man ser den, genereras kärlek i hjärtat. Guds skönhet är Hans Enhet, Hans Storhet och Hans Majestät och alla andra av Hans egenskaper, så som det stå r i Qur’anen: Gud är En i sig själv och sina egenskaper och sin ära. Han har ingen partner. Alla är beroende av Honom. Han ger varje partikel dess liv. Han är en källa till nåd fö r allt och är inte i behov av nåd från någon. Han är varken en son eller en fader, ty ingen är Hans like och ingen är lik Honom (112:2-6). Qur’anen visar om och om igen på Guds storhet och 117 storslagenhet och ger människornas hjärtan intryck av att endast en så dan Gud kan vara hjärtats efterlängtade må l, och inte nå gon död eller svag eller ömkansvärd eller ynklig varelse. Det tredje sättet att nå Gud är att känna till Hans välgörenhet, ty skönhet och välgörenhet är två saker som väcker kärlek. Guds välgörande egenskaper summeras upp i ” Surah Fatiha” : Det betyder att Gud skapar Sina tjänare ur ingenting, genom Sin egen fullkomligt välgö rande nåd, och Hans fö rsö rjning finns alltid till fö r dem. Han ger Sitt stö d till allt, och varje slag av Hans nåd har uppenbarats fö r Hans skapelser (1:2-4) Hans välvilja är helt utan gränser och Han har sagt: Och om ni fö rsö ker räkna Allahs ynnestbevis, kommer ni inte att kunna ange deras antal. (14:35). Det fjärde sättet Gud har givit oss för att uppnå livets sanna syfte, är bönen, och Han har sagt: Be till Mig; Jag kommer att besvara er (bö n) (40:61). Vi uppmanas om och om igen till att be till Gud så att vi skall finna Honom, inte genom vå r egen kraft, utan genom Hans kraft. Det femte sättet att nå det syftet med livet, som Gud 118 Allsmäktig har bestämt är att kämpa för Hans sak, dvs att vi skall söka Gud genom att ge ut vå ra pengar för Hans sak och genom att använda alla vå ra kunskaper för att främja Hans sak och för att ge vå ra liv för Hans sak, och genom att använda vå rt förnuft för Hans sak, och Han har sagt: Och sträva fö r Allahs sak med er egendom och era liv och med alla era egenskaper, och allt Vi har givit er av intelligens och kunskap och fö rstånd och konstnärlighet, använd det fö r Vår sak (2:4). Vi vägleder sannerligen den längs Våra vägar som strävar efter Oss (29:70). Det sjätte sättet att nå detta må l har beskrivits som stå ndaktighet, vilket innebär att en sökare inte få r bli trött eller tappa modet och inte få r vara rädd för prövningar, ty Gud har sagt: 119 Beträffande dem som bekräftar: Gud är Vår Herre, och vänder sig bort från falska gudar och sedan fö rblir ståndaktiga, det vill säga, som fö rblir ståndaktiga under prö vningen och svårigheter ö ver dem sänker änglarna sig och fö rsäkrar dem: Frukta inte, sö rj inte heller utan frö jdas ö ver att ni fått den lycka som ni lovats. Vi är era vänner i detta liv och i det Tillkommande. (41:31-32). De här verserna visar att stå ndaktigheten vinner Guds Allsmäktig välbehag. Det är så sant som det är sagt att stå ndaktighet är mer än ett mirakel. Stå ndaktighetens fullkomning är när nå gon är omgiven av svå righeter och ens liv, heder och goda namn och rykte stå r på spel för Allahs sak, och ingen utväg att få lättnad finns att tillgå , så till den grad att till och med visioner, drömmar och uppenbarelser stängts av frå n Gud, som en prövning, och man är hjälplöst utlämnad i fruktansvärd fara, just då , i den situationen, skall man inte tappa modet eller fly som en fegling och inte heller lå ta sin trofasthet ställas i tvivel det allra minsta. Man få r inte lå ta sin uppriktighet och uthå llighet bli försvagad, man skall vara nöjd med sin onå d, man skall vara försonad med döden, man skall inte vänta på att en vän ger sitt stöd för att man skall kunna stå på sig, och inte heller söka goda nyheter frå n Gud på grund av prövningens allvar. Man skall stå rakt och stadigt trots sin hjälplöshet och svaghet och brist på tröst frå n alla hå ll. Vad som än kommer skall man erbjuda sig själv som offer och vara helt i samstämmighet med de gudomliga på buden och man skall inte visa nå gon oro eller beklaga sig ända till dess att prövningen är över. Detta är den stå ndaktighet som leder till Gud. Detta är den parfym vars doft fortfarande nå r oss frå n stoffet av Budbärare och Profeter och trogna och martyrer. Detta framgå r också av bönen: 120 Led oss påde ståndaktigas väg, den väg som attraherar Dina ynnestbevis och nåd, och som om man fö ljer den leder till att man vinner Ditt välbehag. (1:6-7). En annan vers antyder samma sak: Vår Herre, sänd ner ståndaktighet ö ver oss i denna prö vningstid, och låt oss dö i ett tillstånd när vi är underkastade Dig. (7:127). Vi få r komma ihå g att när vi drabbas av olyckor och svå righeter lå ter Gud Allsmäktig ett ljus lysa över deras hjärtan, vilka Han älskar, och styrkta av det kan de möta de olyckorna med stort lugn och av sin tros kärlek kysser de de kedjor som fjättrar dem. När en verkligt god människa drabbas och dödens tecken blir uppenbara, börjar han inte köpslå med sin Herre om att bli befriad frå n det tillstå ndet, eftersom att fortsätta be om att bli räddad frå n ett så dant tillstå nd innebär att motsätta sig Guds på bud och är oförenligt med fullständig underkastelse. En sann älskande fortsätter framå t även i olycka och anser att livet inte är värt nå got i en så dan situation, utan säger farväl till det, underkastar sig helt Guds vilja och söker endast Hans välbehag. När det gäller så dana människor har Gud Allsmäktig sagt: De som Gud älskar offra sitt liv fö r Guds sak i gengäld fö r Guds välbehag. Sådana människor vinner Guds medlidande. (2:208). Detta är den anda av stå ndaktighet genom vilken man möter 121 Gud. Lå t den förstå , som så vill. Det sjunde sättet att nå syftet med livet är att göra sällskap med de rättfärdiga och följa deras goda exempel. Ett av behoven för att profeter skall komma är att människan spontant önskar ett fullkomligt exempel, och ett så dant exempel fostrar må lsättningen och främjar en högre beslutsamhet. Den som inte följer ett exempel, blir slöoch gå r vilse. Detta beskriver Allah den Härlige, i versen: Gö r sällskap med de rättfärdiga. (9:119), och i versen: Led oss på den rätta vägen, deras väg vilka Du bevisat nåd. (1:6-7). Det innebär att man skall hå lla sig till de rättfärdiga och lära sig de rätta vägarna av dem som erhöll nå degå vor före en själv. Det åttonde sättet att nå livets syfte är genom visioner, sanna drömmar och uppenbarelser. Eftersom vägen som leder till Gud Allsmäktig är en svå r väg att gå , stenlagd med olyckor och svå righeter, och det är möjligt att man gå r vilse när man gå r på den här okända stigen och att man börjar förtvivla och slutar gå framå t, önskar Guds barmhärtighet att trösta och uppmuntra och förstärka ens må lsättning och iver. Därför är det Hans sätt att till och frå n trösta så dana människor med Sitt Ord och Sin uppenbarelse och därigenom göra det uppenbart för dem att Han är med dem. På så sätt få r de ny styrka och kan med iver fortsätta sin resa framå t. Gud har sagt: 122 Fö r dem finns det glädjebudskap i det nuvarande livet och i det Tillkommande (också). (10:65). Den Heliga Qur’anen har beskrivit må nga andra sätt att nå livets må l, men på grund av tidsbristen avstå r vi frå n att beskriva dem alla. 123 DEN FJÄ RDE FRÅ GAN. Lagens praktiska tillämpning i detta livet och i nästa. Vi har redan beskrivit att effekten av Guds sanna och fullkomliga lag på människans hjärta i detta livet är att den lyfter henne frå n vildarnas tillstå nd och omvandlar henne till en mänsklig varelse och därefter utrustar henne med en högtstå ende moral och slutligen gör henne lik Gud. En av effekterna av lagens praktiska tillämpning är att den som följer den sanna lagen och utvecklas, accepterar sina medmänniskors rättigheter och tillämpar sin förmå ga att behandla andra som jämställda och utövar välvilja och sann sympati vid rätt tillfälle. En så dan person delar med sig av de nå degå vor som Gud har givit till sina medmänniskor, i enlighet med deras rang, som till exempel kunskap, förstå else, pengar, sätt att ha det bekvämt. Han sprider sitt ljus över mänskligheten liksom solen, och liksom må nen få r han ljus frå n Gud och förmedlar det till andra. Genom att vara lika klart upplyst som dagen visar han vägen till dygd och godhet för andra och liksom natten döljer han deras svaghet och ger tröst å t dem som är oroliga. Liksom skyn ger han skydd under sin skugga för var och en som behöver det och lå ter nå dens regn strömma när det är rätt tid för det. Som jorden blir han, av ren ödmjukhet, som ett golv för allas bekvämlighet, och samlar ihop dem för att ge 124 dem trygghet och ger dem olika slag av andliga frukter. På så sätt fullföljer den som hå ller sig till den perfekta lagen sina skyldigheter till sitt yttersta mot Gud och mot sina medmänniskor. Han förlorar sig själv i Gud och blir en sann tjänare till Guds skapade varelser. Detta är effekten av lagens psykiska tillämpning på hans liv här. Dess effekt i det tillkommande är att den som följer den kommer att få se sitt andliga förhå llande till Gud bli en manifest verklighet. De tjänster han gör Guds skapade varelser av kärlek till Gud och som stimuleras av hans tro och hans längtan efter rättfärdiga gärningar, kommer att manifesteras som träd och floder i paradiset för honom. I detta sammanhang har Gud Allsmäktig sagt: Vi skall kalla solen och dess ljus till vittne; och Vi skall kalla må nen till vittne när den följer solen och få r sitt ljus av den och överför det till folket. Och Vi kallar den dagen till vittne när den manifesterar solens ljus och lyser upp stigarna och Vi kallar natten till vittne när den mörknar och innesluter allting i sig själv, och Vi kallar himlen till vittne och syftet för vilket 125 den skapades, och Vi kallar jorden till vittne och syftet till att den blev utbredd som ett golv, och Vi kallar den mänskliga själen till vittne och dess egenskaper som gör den likvärd med alla dessa andra ting, det vill säga alla de egenskaper som vi finner hos de andra kroppar som omnämnts, finns samlade i den fullkomliga människans själ. Eftersom dessa kroppar tjänar människan på olika sätt, utför den fullkomliga människan allt detta av sig själv. Sedan säger Han: Den som renar sin själ kommer att befrias från dö den och nåfrälsningen, det vill säga att den som av sin kärlek till Gud tjänar Guds skapade varelser, precis som solen, månen och jorden gö r det. Vi få r komma ihå g att i detta sammanhang betyder liv ett evigt liv, vilket kommer att skänkas den fullkomliga människan. Detta innebär att frukten av att följa lagens praktiska tillämpning är ett evigt liv i nästa värld, vilket kommer att upprätthå llas av Gud i all evighet. Så stå r det att den som skadar sin själ och inte skaffar sig de egenskaper fö r vilka han fick lämplig fö rmåga och går tillbaka efter att ha levt ett orent liv, kommer att bli ruinerad och skall fö rtvivla i all evighet. Detta illustreras av berättelsen om Allahs honkamel, som fick hälsenan avskuren av en galning frå n stammen Thamud och hindrades frå n att dricka frå n brunnen. Detta innebär att människans själ är som Guds honkamel som Han besitter, vilket innebär att människans hjärta är en plats för Gudomliga manifestationer. Honkamelens vatten är Guds kärlek och förstå else som ger den näring. När Thamudmedlemmen skar av hälsenan på Guds honkamel och hindrade den frå n att dricka, drabbades de av Guds straff och Han brydde sig inte om vad som hände med dem som var beroende av dem. På så sätt blir den ruinerad som skadar sin själ och hindrar den frå n att intaga andlig föda och inte vill fostra den (91:2-16). 126 Filosofin bakom ederna i den Heliga Qur’anen. Det finns en djup filosofi i detta att Gud kallar solen och må nen osv till vittne. Vissa av vå ra motstå ndare kritiserar Gud i sin brist på kunskap, för att Han kallat skapade ting till vittne. Eftersom deras intelligens är jordisk och inte himmelsk har de inte full insikt. Syftet med en ed är att den som svär den, lägger fram ett vittnesbörd till stöd för det han säger. Den som inte har nå got vittne, kallar Gud till vittne, ty Han vet vad som är dolt och Han är det främsta vittnet i alla kontroverser. En person som använder Gud som vittne genom att svära en ed vid Hans namn, menar att om Gud inte straffar honom efterå t, är det ett bevis på att Gud bekräftat att det han sade var sant. Därför är det inte tillå tet för en person att svära en ed vid nå got skapat föremå l, ty inget skapat har kännedom om det osedda, inte heller kan det straffa dem som svär falskt. I de här verserna kallar Gud olika fenomen till vittne och det är inte samma sak som när en människa svär en ed. Gudomliga manifestationer är av två slag. Dels de som är självklara och beträffande vilka det inte finns nå gon motsägelse. För det andra de gudomliga manifestationer som är slutgiltiga, och om vilka människor kan vara oense och ha fel. Guds Allsmäktig syfte med att kalla olika fenomen till vittne är att fastställa Sina slutgiltiga manifestationer genom deras vittnesbörd. Det är uppenbart att solen, må nen, himlen och jorden har de särdrag som vi omnämnt, men alla är inte medvetna om den mänskliga själens särdrag. Gud har alltså använt Sina uppenbara manifestationer som vittne i avsikt att förklara Sina manifestationer. Det är som om Han sade: Om ni svävar i tvivelsmå l beträffande vilka egenskaper den mänskliga själen utrustats 127 med, tänk då på solen och må nen och de andra fenomen som beskrivits och som uppenbarligen hade dessa egenskaper. Det är ju så att människan är ett mikrokosmos som i sig innehå ller en förminskad form av universums mönster. Eftersom det är så att de stora elementen i makrokosmos äger dessa egenskaper och är till gagn för Guds skapade varelser, hur skulle då människan, som i rang stå r över alla dessa kroppar, kunna vara utan de här egenskaperna? Så är det inte. Människan äger sannerligen kunskapens och förnuftets ljus precis som solen, och hon kan därmed lysa upp hela världen. Hon få r visionernas och uppenbarelsernas gudomliga ljus, precis som må nen och kan förmedla det till andra, som ännu inte nå tt den mänskliga utvecklingens högsta stadier. Så hur kan då nå gon säga att profetvärdigheten är en falsk egenskap och att alla profetvärdigheter och avsiktliga gudomliga lagar och böcker bara är vissa människors på hitt och själviskhet? Ni ser hur alla vägarna lyses upp och höjder och dalar framstå r när dagen gryr. På samma sätt är den fullkomliga människan det andliga ljusets dag och när hon anländer blir varje väg klart urskiljbar. Hon pekar ut den rätta vägen, ty hon är själv sanningens och rättfärdighetens klara dag. På samma sätt ser ni hur natten omsluter de trötta och hur arbetarna efter att ha arbetat hå rt under dagen sover i nattens varma famn och vilar ut efter sitt arbete. Natten täcker också över alla svagheter och brister. På samma sätt anlände Guds fullkomlige tjänare för att ge människorna tröst och de som erhå ller uppenbarelser befriar alla visa människor frå n en extrem ansträngning. Genom dem kan stora problem som rör insikt lösas med lätthet. Den gudomliga uppenbarelsen täcker över svagheter i det mänskliga förnuftet och liksom natten lå ter den inte deras fel bli kända, eftersom visa människor själva rättar till sina 128 misstag i ljuset av uppenbarelsen, och räddar sig själva genom välsignelsen av Guds heliga uppenbarelse, frå n att bli avslöjade. Detta är skälet till att ingen muslimsk filosof offrade en grillad tupp till en avgud så som Platon gjorde. Platon blev vilseledd eftersom han inte ägde uppenbarelsens ljus, och trots att han var en stor filosof utförde han en så dan då raktig och hatisk gärning. Genom att följa vå r mästare, den Helige Profeten, Allahs frid och välsignelser vare med honom, var de muslimska filosoferna skyddade mot så dana då raktiga och oheliga sedvänjor. Detta visar hur den gudomliga uppenbarelsen, liksom natten, täcker över de vises brister. Vi vet också att Guds fullkomliga tjänare ger skydd för var och en som är trött, liksom himlen gör det. Hans profetior och de som erhå ller Hans uppenbarelse lå ter sitt välgörande regn falla över dem som frå n skyn, och de har också jordens egenskaper. Olika typer av den höga kunskapens träd växer upp ur deras fina själar, och människorna kan dra nytta av den skugga, de blommor och de frukter dessa ger. Denna synliga naturlag visas alltså fram inför vå ra ögon som ett vittnesbörd om den dolda lag, vars vittnesbörd Gud Allsmäktig har uttalat i form av en ed i de här verserna. Tänk därför på hur full av vishet varje ord är som stå r i den Heliga Qur’anen och som uttalades av en obildad ökeninvå nare. Hade det inte varit Guds ord, hade inte de vise och de som anses högt utbildade, när de konfronterades med denna djupa kunskap, gjort detta till ett må l för sin kritik. Det är en allmängiltig erfarenhet att när en person inte förmå r uppskatta nå got med sitt eget begränsade förnuft, börjar han istället kritisera det, som baseras på vishet, och hans kritik blir ett bevis på att just den graden av vishet ligger över och 129 bortom det medelmå ttiga sinnets räckvidd. Det är på grund av detta som de som anses visa har opponerat sig mot detta fenomen, men nu när mysteriet blivit löst kan ingen förnuftig människa kritisera det mer, utan snarare få glädje av det. Den Heliga Qur’anen har på ett annat ställe använt en så dan ed i syfte att citera ett exempel på naturlagarna som stöd för uppenbarelsen som fenomen, och det stå r: Vi kallar himlen, som sänder ner regnet, och jorden, som låter olika typer av vegetation växa upp med hjälp av det regnet, till vittne om att Qur’anen är Guds ord och Hans uppenbarelse och den beslutar mellan sanning och falskhet och är inte bara tomt prat, det vill säga den har inte blivit uppenbarad på måfå, som ett periodvis fallande regn (86:12-15). Här beskriver Gud Allsmäktig en välkänd naturlag för att ge stöd å t sanningen i den Heliga Qur’anen, som är Hans eget ord. Det är en välkänd observation att när det behövs faller regnet ned frå n himlen och att all vegetation på jorden är beroende av detta regn. När regnet inte faller, torkar brunnarna också sakta ut vilket innebär att vattnet i jorden också är beroende av regnet frå n himlen. Det är på grund av detta som vattnet i brunnarna också stiger under regntiden och skälet är att det himmelska vattnet få r jordens vatten att stiga. Förhå llandet mellan den gudomliga uppenbarelsen och det mänskliga förnuftet är likadant. Den gudomliga uppenbarelsen är som ett himmelskt vatten och förnuftet är som jordens vatten, som få r sitt underhå ll frå n det himmelska vattnet. När det himmelska vattnet, det vill säga den gudomliga uppenbarelsen hå lls tillbaka, torkar även det jordiska vattnet 130 gradvis ut. Det är på grund av detta som de vises förnuft sviktar när det gå tt för lå ng tid utan att nå gon som erhå ller uppenbarelser framträtt på jorden, på samma sätt som när jordens vatten minskar och torkar upp. För att inse detta fenomen är det tillräckligt att kasta ett öga på tillstå ndet i världen, så dan den var precis före den Helige Profetens ankomst (Allahs frid och välsignelser vare med honom). Eftersom sexhundra å r hade gå tt sedan Jesus levde, och ingen som erhöll uppenbarelser hade framträtt under tiden, hade hela världen börjat torka. Varje enskilt lands historia visar att innan den Helige Profeten, Allahs frid och välsignelser vare med honom, framträdde, var falskhet allmänt förekommande i hela världen. Hur kunde det komma sig? Jo, det blev så eftersom den gudomliga uppenbarelsen hade hå llits tillbaka under lå ng tid och himlens konungarike fallit i händerna på det mänskliga förnuftet. Ingen är omedveten om hur korrumperade människorna blev när de endast följde ett bristfälligt förnuft. På så sätt kom det sig att förnuftets vatten torkade in när uppenbarelsernas regn en tid inte föll. Så genom dessa eder riktar Gud Allsmäktig vå r uppmärksamhet mot denna bestämda och eviga naturlag och kallar oss till att reflektera över det faktum att all jordens vegetation är beroende av vattnet frå n himlen. På så sätt blir den uppenbara naturlagen ett vittne till den dolda lag som styr gudomlig uppenbarelse. Försök nu att dra nytta av vittnets vittnesbörd och använd inte enbart förnuftet som guide, ty det finns inte nå got vatten som kan fortsätta existera utan himmelskt vatten. På samma sätt som det är ett särdrag för det himmelska vattnet att det höjer vattennivå n i alla brunnarna, vare sig det faller direkt i en brunn eller inte, på samma sätt lyses förnuftet upp och blir klart i en omfattning som aldrig förut setts, när en som erhå ller gudomlig uppenbarelse 131 anländer till världen, vare sig en vis person följer honom eller ej. Människor börjar söka efter sanningen och deras förmå ga till eftertanke lyfts upp frå n det osedda. På så sätt å stadkommer den välsignade ankomsten av en som erhå ller gudomlig uppenbarelse att förnuftet och hjärtat blommar upp och jordens vatten stiger på grund av det. Så när ni märker att alla börjar söka efter en religion och nå got har rört upp jordiska vatten, res då på er och var varnade och vet med er att ett tungt regn har fallit frå n himlen och att den gudomliga uppenbarelsen har regnat ner över det mänskliga hjärtat. 132 FEMTE FRÅ GAN. Källan till gudomlig kunskap. Den Heliga Qur’anen har behandlat det här ämnet så utförligt att det inte gå r att beskriva det likadant nu på grund av tidsbrist. Därför begränsar vi oss till en kort illustration. Den Heliga Qur’anen visar oss att det finns tre sorters kunskap, det vill säga kunskap på grund av säker kännedom, kunskap genom det man själv har sett, och kunskap genom det man själv har upplevt. Som vi redan förklarat är kunskap genom säker kännedom när man inte vet nå got direkt utan genom nå got som det kan hänföras till, som när vi till exempel vet att när vi ser rök så finns det också en eld. Vi ser inte elden, men vi ser röken, och på grund av den tror vi också att elden existerar. Sedan, om vi då ser elden också , är detta enligt den Heliga Qur’anen säkerhet genom att ha sett nå got. Om vi kliver in i elden har vå r kunskap nå tt till förvissning genom erfarenhet. Vi har redan förklarat allt detta och vi hänvisar vå ra å hörare och läsare till detta. Man må ste veta att källan till den första sortens kunskap, det vill säga kunskap genom säker kännedom, är förnuft och information. Gud Allsmäktig beskriver i den Heliga Qur´anen att helvetets invå nare bekräftar: 133 Det vill säga de bekräftar att om de hade använt sitt fö rnuft och påett fö rnuftigt sätt hade närmat sig religionen och dess lära eller om de lyssnat till de vise och lärdes ord och läst deras skrifter noga, skulle de inte ha dö mts till helvetet (67:11). Detta är i överensstämmelse med en annan vers där det stå r: Detta innebär att Gud Allsmäktig inte begär att människorna skall acceptera något som ligger utanfö r deras intellektuella kapacitet, och beskriver därfö r sådana lärosatser som kan fö rstås av människorna, så att Hans direktiv inte ålägger människorna något de inte kan bära. (2:287). Verserna antyder också att man kan nå en säker kännedom genom att lyssna också . Vi har till exempel aldrig besökt London, utan bara hört talas om den staden av andra som besökt den, men skulle vi då tro att alla dessa ljuger? Vi levde inte heller på kejsar Alamgirs tid och har inte heller sett honom, men hur skulle vi kunna betvivla att han var en av Mogul-härskarna? Hur kunde vi nå så dan visshet? Svaret är att vi ständigt hörde talas om honom. Därför rå der det inget tvivel om att man också nå r ett stadium av säker kännedom genom att lyssna. Profeternas böcker är också en kunskapskälla, som vi få tt genom hörseln, förutsatt att det inte finns nå gon motsägelse i det vi hör. Men om en bok sägs vara uppenbarad, och den finns i femtiosextio olika versioner, och nå gra av dem motsäger de andra, 134 och då , även om en grupp anser att bara två eller tre eller fyra av dem är korrekta och de övriga felaktiga eller uppdiktade, kan detta inte vara nå got bevis som kunde lägga grunden för en säker kunskap. Alla de böckerna skulle komma att förkastas som otillförlitliga på grund av deras motsägelser och kan omöjligen anses vara nå gon källa till kunskap, ty kunskap är bara det som ger en säker förstå else och en samling motsägelser kan inte skänka nå gon förstå else. Den Heliga Qur’anen är inte begränsad enbart till kunskap som samlats genom ett kontinuerligt lyssnande, utan den innehå ller välformulerade och övertygande argument. Inte en av de lärosatser och principer och befallningar den beskriver försöker tvinga sig fram enbart genom sin auktoritet, ty de är redan inpräntade i människans natur. Det kallas en På minnelse, och det stå r: Detta betyder att den välsignade Qur’anen inte framställer något som är nytt, utan bara är en påminnelse om det som redan finns i människans natur och i naturens bok (21:51). På ett annat ställe stå r det: Detta innebär att islam inte fö rsö ker påtvinga något, utan ger sakskäl som stö d fö r allt (2:257). Qur’anen har en andlig egenskap, som lyser upp hjärtat, och det stå r: 135 Den läker det som bekymrar sinnet (10:58). På så sätt är det inte bara en bok som överförts genom generationer, utan den innehå ller högtstå ende förnuftsmässiga argument och är laddad med ett lysande ljus. På så sätt leder intellektuella argument vilka har en sund bas, en människa till säker kunskap genom förvissning. Detta beskrivs i följande verser: När visa och förnuftiga människor reflekterar över jordens struktur och över himlakropparna, och funderar över växlingen mellan dag och natt, upptäcker de i detta bevis som stöd för Guds existens. Sedan söker de gudomlig hjälp för att bli ännu mer upplysta och de kommer ihå g Gud stå ende, sittande och liggande på sina sidor, och genom detta blir deras intellekt skarpare och när de funderar över jordens och himlakropparnas struktur, tvingas de bekräfta att detta bestämda ordnade system inte kan ha skapats av en slump, utan är en manifestation av gudomliga egenskaper. Genom att så ledes acceptera att universums Skapare är Gud, ber de: 136 Herre, du är helig och står ö ver detta att bli fö rnekad och ö ver att tillskrivas ofullkomliga egenskaper. Rädda oss därfö r undan helvetets eld; vilket innebär att det är helvetet självt att förneka Gud, och att allt välbefinnande och all glädje kommer frå n Honom och frå n igenkännandet av Honom. Den som är berövad möjligheten att känna igen Gud tillbringar redan detta livet i helvetet (3:191-192). Det mänskliga samvetets natur. Det mänskliga samvetet är också en källa till kunskap, och det har kallats den mänskliga naturen i Guds Bok. Det stå r: Och fö lj den av Allah skapade naturen, den natur enligt vilken Han har formgivit mänskligheten (30:31). Vilket intryck gör den naturen? Det är att tro på Gud som En, utan medarbetare, den som skapat allt, den som stå r över födelse och död. Vi har beskrivit samvetet som en källa till säker kunskap genom förvissning, fastän, som i detta fallet, hjärnan inte flyger frå n en typ av kunskap till en annan så som den gör beträffande röken den lägger märke till beträffande förvissningen om en eld, och ändå finns det här ett mycket fint slag av överföring vilken innebär att Gud har utrustat allt med en speciell egenskap som inte kan beskrivas i ord, men som människans sinne dras till genast när det lägger märke till den eller kommer ihå g den. Den egenskapen är lika förknippad med allt, som röken är med elden. När vi till exempel betänker att Gud Allsmäktig existerar och funderar över hurudan Han är, om Gud kan födas som vi, om Han kan lida och dösom vi, då plå gas vå ra hjärtan omedelbart vid tanken på det, och vå rt medvetande darrar och förkastar 137 indignerat alla så dana idé er och ropar ut att Gud, mot vars kraft alla vå ra förhoppningar centreras, må ste vara fri frå n alla defekter och må ste vara Helig och perfekt och mäktig. I samma ögonblick som vi tänker på Gud, uppfattar vi en fullkomlig relation mellan Gud och Enheten, som till och med övergå r det som finns mellan elden och röken. Den kunskap vi erhå ller genom samvetet är därför kunskap på samma nivå som säkerhet genom förvissning. Men det finns ett annat stadium i närheten av det, det vill säga kunskap genom det man säkert ser. Det är en kunskapsnivå där det inte finns nå got mellanled mellan oss själva och det vi erhå llit kunskap om. När vi till exempel känner en god eller då lig lukt genom vå ra luktorgan, eller känner att nå got är salt eller sött genom vå ra smaknerver, eller känner att nå got är varmt eller kallt genom vå rt känselsinne, så är all så dan kunskap som om det vore en säkerhet genom det man själv sett. När det gäller det tillkommande nå r vå r kunskap graden av säkerhet genom det man själv sett, dvs när vi erhå ller direkt uppenbarelse och hör Guds röst genom vå ra öron och upplever sanna och klara visioner av Gud med vå ra ögon. Utan tvivel är vi i behov av direkt uppenbarelse för att kunna få en så fullständig förstå else som vå rt hjärta hungrar efter och som hela vå r varelse törstar efter. Om Gud Allsmäktig inte hade givit oss medel till en så dan förstå else i förväg, varför har Han då skapat denna hunger och denna törst i vå ra hjärtan? Kan vi bli nöjda med att i detta liv, vilket är vå r enda må ttstock när det gäller det tillkommande, endast tro på en sann, fullkomlig, mäktig och levande Gud endast på grund av berättelser och historier, eller på grund av enbart förstå nd och förnuft, ett förstå nd som dessutom fortfarande är bristfälligt och ofullständigt? Ö nskar inte deras hjärtan, vilka sant älskar Gud, att de skall få 138 glädjas å t njutningen i att få tala med Gud som de älskar, och skall de som givit upp allt i världen för Guds sak, och tillägnat Honom sina hjärtan och sina liv, vara nöjda med att tillbakadragna stå i ett svagt ljus, utan att riktigt kunna urskilja sanningens ljus konturer? Ä r det inte sant att vå r levande Guds bekräftelse: Jag existerar! ger en så dan grad av förstå else jämfört med vilket alla filosofernas inbillska böcker inte alls kan uppnå ? Vad kan de så kallade filosoferna lära oss om de själva är blinda? Om Gud Allsmäktig kort sagt avser att ge fullkomlig insikt till alla dem som söker Honom, då har Han sannerligen hå llit vägarna öppna för samtal med dem. I detta sammanhang har Gud den Härlige lärt oss en bön i den Heliga Qur’anen: Led oss på den rätta vägen, deras väg, vilka Du bevisat nåd (1:6-7). Med orden gudomliga ynnestbevis avses här himmelsk kunskap genom uppenbarelser och visioner som ges direkt till människan. På ett annat ställe stå r det: Ö ver dem som fortsätter vara ståndaktiga efter att ha kommit till tro på Gud sänker Guds änglar sig och fö rsäkrar dem: Frukta inte, sö rj inte heller utan frö jdas i paradiset vilket ni blivit lovade. (41:31). 139 Här stå r det klart och tydligt att Guds rättfärdiga tjänare erhå ller uppenbarelser frå n Gud i tider av fruktan och sorg och änglar kommer ner till dem för att uppmuntra dem. På ett annat ställe stå r det: Guds vänner erhåller goda nyheter i detta livet genom uppenbarelser och samtal med Gud och de kommer ocksåatt ha samma upplevelser i livet efter detta (10:65). Betydelsen av uppenbarelsen. Man bör komma ihå g att en uppenbarelse inte innebär att en idé uppkommer i en persons tankar när han sätter sig och funderar över saker och ting, som till exempel om en poet som tänkt ut halva versen söker efter den andra halvan i sitt huvud, och hans tankar sedan föreslå r den andra hälften. Detta är inte nå gon uppenbarelse, utan enbart en reflektion i enlighet med naturlagarna. När en person tänker på nå got gott eller ont, få r han en motsvarande idé i sitt huvud. En person som till exempel är from och sannfärdig skriver verser till stöd för sanningen, och en annan som är elak och ondskefull ger stöd å t falskheten och smädar de rättfärdiga i sina verser. Bå da dessa skriver ett antal verser och det är helt möjligt att verserna som skrevs av den som är rättfärdighetens fiende och som ger sitt stöd å t falskheten är bättre än den andres, kanske på grund av hans större vana att skriva poesi. Så om en tanke i huvudet skulle anses vara en uppenbarelse, skulle en illasinnad poet som är sanningens och de rättfärdigas fiende och som skriver i opposition till sanningen och har förfallit till otro, kallas mottagare av gudomlig uppenbarelse. Må nga romaner är skrivna i en utmärkt stil och beskriver helt falska, men hela tiden välarrangerade, historier. Skall då dessa historier kallas 140 uppenbarelser? Om en uppenbarelse enbart betydde en idé som sprang fram i en persons huvud, skulle även en tjuv benämnas mottagare av uppenbarelse ty en skicklig tjuv tänker ofta ut särskilda tillvägagå ngssätt för att kunna utföra sina rå n och stölder, och må nga sluga planer om rå n och mord passerar genom hans huvud. Skall alla dessa oärliga projekt kallas uppenbarelser? Sannerligen inte. Så kan endast den tänka som inte är medveten om den sanne Guden som tröstar sina tjänares hjärtan genom att tala till dem och skänka andlig kunskap å t dem som inte känner till den. Vad är då en uppenbarelse? Det är det levande och kraftfulla samtalet mellan en helig och mäktig Gud och en av Hans utvalda tjänare, eller med nå gon som Han avser att göra till sin utvalde. När denna konversation på börjas på ett adekvat och tillfredsställande sätt och den är helt fri frå n falska på stå endens mörker, och inte bara bestå r av nå gra få inadekvata och meningslösa ord, utan är full av behag vishet och storslagenhet, då är det sannerligen Guds ord med vilket Han önskar trösta sin tjänare och manifestera sig själv för honom. Ibland överförs uppenbarelsen till en person genom prövningar och då är den inte enbart full av välsignelser. I så dana fall få r mottagaren genomgå en prövning redan i detta tidiga stadium så att han, när han få tt smaka litet grand på uppenbarelsen, ordnar sitt liv i enlighet med de riktlinjer som fastställts av sanna mottagare av uppenbarelser, och om han misslyckas med det, kommer han att känna sig frustrerad. Om han inte följer de sant rättfärdigas väg, blir han berövad denna välsignelsens fulla belöning och lämnas med enbart få fängt skryt. Miljoner dygdiga människor har få tt mottaga uppenbarelser, men de var inte alla lika i rang enligt Guds uppskattning. Till och med Guds heliga profeter, vilka erhå ller gudomlig 141 uppenbarelse på högsta nivå , är sannerligen inte lika i rang, eftersom Gud Allsmäktig har sagt: Dessa är Sändebuden, några av dem har Vi upphö jt ö ver andra (2:254). Detta visar att uppenbarelsen är en ren gudomlig nå d och den är inte alls nå got bevis på upphöjdhet. Upphöjdheten beror på mottagarens grad av sanningshalt, uppriktighet och trofasthet, och vem som uppfyller detta vet endast Gud. Om uppenbarelsen innehå ller alla sina välsignade egenskaper, så är den också ett resultat av så dana egenskaper. Det finns inget tvivel om att om uppenbarelsen yttrar sig som en frå ga som mottagaren först ställer och som Gud sedan besvarar, och det finns en sekvens frå gor och svar, och uppenbarelsen karaktäriseras av gudomligt majestät och ljus och innehå ller kunskap om det osedda och en sann förstå else, då är det sannerligen Guds ord. Det är nödvändigt att den gudomliga uppenbarelsen skall likna en dialog mellan två vänner. När Guds tjänare ställer en frå ga, erhå ller han ett elegant och passande svar frå n Gud Allsmäktig, i vilket hans eget jag och tänkesätt och reflektioner inte har nå gon del. Om en så dan dialog skänks en person som en nå d, då är det Guds ord och då hå ller Gud mottagaren kär. Att uppenbarelser skänks som en nå d, och att en levande och helig serie uppenbarelser skänks Guds tjänare i en klar och ren form, tillhör inte nå gon, utom dem som fortsätter utvecklas i tro, uppriktighet och gärningar. Det finns dessutom nå got extra rörande detta (av andlig natur) som vi inte förmå r beskriva. En sann och helig uppenbarelse visar fram må nga av Guds underverk. Ofta skapas ett lysande ljus och tillsammans med det överförs en majestätisk och lysande uppenbarelse. Vad kan vara en större nå d än detta, att den som erhå ller en uppenbarelse få r samtala med Den som 142 skapat himlarna och jorden. I denna värld kan Gud endast ses genom samtal med Honom. Detta inbegriper inte den situationen när en person yttrar ett få fängt ord eller en mening eller en vers, och det passerar utan att å tföljas av en dialog. En så dan person prövas av Gud, ty Gud prövar ibland sina slöa och försumliga tjänare på så sätt att en mening eller ett på stå ende springer fram ur hans hjärta eller frå n hans tunga och han blir till en blind person som inte vet varifrå n orden kom, om de kom frå n Gud eller Satan. En så dan person må ste be Gud om förlå telse efter en så dan upplevelse. Men om en av Guds rättfärdiga och dygdiga tjänare få r uppleva en obruten dialog med Gud och hör klara, ljuva, meningsfulla, visa och majestätiska yttranden i ett helt vaket tillstå nd i form av frå gor och svar å tminstone tio gå nger, vilket innebär att han ställer en frå ga och Gud besvarar den, och sedan ställer han fortfarande helt vaken en annan frå ga och Gud besvarar, och han ställer å ter en ödmjuk frå ga som Gud besvarar. Detta skall ha hänt tio gå nger. Om Gud, under loppet av en så dan dialog, hör Sin tjänares böner och lär honom en djupare insikt och upplyser honom om kommande händelser och hedrar honom upprepade gå nger med Sin klara dialog, då bör den människan vara Gud Allsmäktig djupt tacksam och vara Honom mer tillgiven än nå gon annan, ty Gud har, av Sin stora nå d, valt ut honom till deras arvinge, vilka föregå tt honom. Denna nå d är ytterst sällsynt och den högsta lycka. För den som erhå ller den blir allt annat fullständigt värdelöst. Ett av islams särdrag. Islam har alltid producerat personer av denna rang. Det är endast i islam som Gud närmar Sig en tjänare och samtalar med honom och talar inom honom. Han bygger Sin tron i den personens hjärta och lyfter hans innersta mot himlen. Han ger 143 honom alla de nå degå vor som också gavs till dem före honom. Det är synd att den förblindade världen inte inser hur lå ngt en person kan nå i sin närhet till Gud. De är inte själva tillmötesgå ende och om nå gon skulle vara det, förklaras han antingen vara icke troende eller också helgonförklaras han och placeras i Guds ställe. Bå da dessa vägar, vilka springer fram ur en eller annan extrem inriktning, är helt fel. En vis man få r inte sakna stor beslutsamhet, och få r inte framhärda i förnekandet av en så upphöjd rang, och få r inte heller degradera en så dan man, men inte heller göra honom till Gud. När en person nå r en så dan hög rang, manifesterar Gud en relation till honom som om Han hade täckt över honom med Sin gudomlighet, och en så dan person blir som en spegel som hjälper oss att minnas Gud. Det är på grund av detta som den Helige Profeten, Allahs frid och välsignelser vare med honom, sade: Den som har sett mig, han har sett Gud. Detta är det sista stadiet i människans andliga utveckling, och i det stadiet få r hon full tillfredsställelse till skänks. Talaren är själv hedrad med gudomliga samtal. Jag skulle göra mig skyldig till ett stort fel mot mina medmänniskor om jag inte på detta stadiet hade förklarat att just detta stadium av gudomlig nå d har skänkts mig, en nå d vars natur jag just definierat och hedrat mig med den typen av samtal, som jag just beskrivit i detalj, så att jag skulle skänka de blinda syn, vägleda den som söker om Den som så länge verkat förlorad, och ge dem som accepterar sanningen goda nyheter om den heliga källa som må nga talar om, men endast få har funnit. Jag önskar försäkra å hörarna om att Gud, som innebär frälsning och evig välgå ng för varje människa som möter Honom, inte kan å terfinnas utan den Heliga Qur’anen. Jag önskar att andra hade sett det jag har sett, och hört det jag har hört, och lägga alla berättelser å t sidan och istället börja 144 springa efter sanningen. Det renande vatten som tvättar bort alla tvivel, den spegel genom vilken den Högste kan ses, är det samtal med Gud som jag just nämnt. Lå t den vars själ söker sanningen resa sig och söka. Jag säger er i sanning att om själen engagerar sig i ett sant sökande, och hjärtat utvecklar en sann törst, skulle människorna leta efter den vägen, söka den stigen. Hur kan den vägen upptäckas, och hur kan slöjan mellan lyftas undan? Jag försäkrar alla sökare om att det endast är islam som förmedlar de goda nyheterna om den stigen. Alla andra har för länge sedan förseglat den gudomliga uppenbarelsen. Var emellertid säkra på att det sigillet inte satts dit av Gud, utan det är en ursäkt frå n människor på grund av inskränkthet. Var säker på att det på samma sätt som vi inte kan se utan ögon, inte höra utan öron, inte tala utan tunga, inte heller är möjligt att förstå hur den Högst Ä lskade skall kunna uppfattas utan den Heliga Qur’anens hjälp. Jag var ung och nu är jag gammal, men jag har ännu inte mött nå gon som kunnat svälja denna synliga insikt utom genom denna heliga källa. Källan till perfekt kunskap är den gudomliga uppenbarelsen. Kära ni, ingen kan kämpa emot Guds beslut. Var förvissade om att källan till den fullkomliga kunskapen är den gudomliga uppenbarelse som Guds heliga profeter erhå ller. Därför avså g inte Gud, som är nå dens källa, att den gudomliga uppenbarelsen skulle förseglas för all framtid och att världen på så sätt skulle gå under. Dörrarna till Hans uppenbarelse och till samtal med Honom är alltid öppen. Om ni söker dem på rätt sätt, kommer ni med lätthet att finna dem. Livets vatten har kommit ner frå n himlen och upphört på rätt plats. Vad skall ni göra för att kunna få dricka av det? På ett eller annat 145 sätt skall ni ta er fram till den källan, hå lla munnen intill den, så att ni kan fyllas av livets vatten. En människas hela lycka bestå r i detta att hon skyndar sig i den riktning där hon ser ett ljus, och följer den väg på vilken hon upptäcker ett spå r efter den Vän som tappats bort. Ni har sett att ljuset alltid kommer frå n himlen och faller ner till jorden. På samma sätt faller också vägledningens sanna ljus frå n himlen. Människans egna ansträngningar och strävanden kan inte skänka henne sann insikt. Kan ni uppfatta Gud utan Hans tecken? Kan ni se i mörkret utan hjälp av det himmelska ljuset? Om ni kan det, kan ni kanske se i det här fallet också ? Men mina ögon är beroende av det himmelska ljuset, fastän de är i utmärkt kondition, och mina öron är beroende av luften som cirkulerar enligt gudomligt på bud, trots att de fungerar utmärkt. Den guden är inte sann som är tyst och lämnar allt å t vå ra egna fantasier. En fullkomlig och levande Gud är den som uppenbarar sig själv för oss och av egen kraft. Han har avsett att visa sig själv i vå r tid också . Himlens fönster skall snart öppnas, dagen hå ller på att gry. Välsignade är de som reser sig upp och söker den sanne Guden, som inte drabbats av nå gra olyckor och vars strå lglans aldrig förbleknar. I den Heliga Qur’anen stå r det: Vilket betyder att allt ljus i himlarna och på jorden kommer från Gud och det lyser upp allt. Han är Solen som ger solen dess ljus, och Han är Livet fö r allt levande påjorden. Han är den sanne, levande Guden. Välsignade är de som tror på Honom! (24:36). Den tredje källan till kunskap är förvissning genom erfarenhet, det vill säga alla de svå righeter, katastrofer och det lidande 146 som Profeterna och de rättfärdiga få r utstå på grund av sina opponenter, eller som de prövas med genom gudomliga på bud. Genom dessa svå righeter och det lidandet kan lagens alla befallningar och anvisningar som intellektuellt uppfattats av det mänskliga sinnet, få en praktisk form och bli till erfarenheter, och nå r sitt klimax genom att utvecklas genom praktisk upplevelse och personen ifrå ga blir själv ett fullkomligt rättesnöre för Gudomlig vägledning. Alla moraliska egenskaper som överseende, hämnd, uthå llighet, barmhärtighet och så vidare, vilka hittills teoretiskt trängt in i människans hjärta och sinne, blir nu till en del av hennes personlighet genom att utövas praktiskt och ger sitt intryck på den lidandes hela personlighet, så som Gud, den Härlige har sagt: Och Vi kommer sannerligen att prö va er med något av fruktan och hunger och fö rlust av fö rmö genhet och liv och ert arbetes frukt, det vill säga att ni kommer att lida av allt detta genom era fienders händer eller genom gudomligt påbud. Såge glada budskap till de ståndaktiga som när en olycka drabbar dem 147 inte ger upp utan säger: Vi tillhö r sannerligen Allah, och till Honom skall vi återvända. Det är ö ver dessa, som välsignelser från deras Herre sänker sig och även barmhärtighet, och det är dessa, som är rätt och fullkomligt vägledda. (2:156-158). Verserna visar att det inte ligger nå gon dygd i den kunskap som är begränsad till sinnet och hjärtat. Sann kunskap springer fram ur sinnet och reglerar och tränar alla lemmar och tydliggör i verkligheten alla sinnets förrå d. På så sätt styrks och formas kunskapen genom att dess intryck med hjälp av praktisk erfarenhet på tvingas alla kroppens delar. Ingen kunskap hur grundläggande den än är kan nå sin höjdpunkt utan övning. Vi har till exempel alltid vetat att det är enkelt att baka bröd och att det inte kräver nå gon större kunskap. Allt som behövs efter det att man knå dat och gjort iordning degen delas den i lagom stora bullar. Sedan pressar vi varje bulle mellan händerna, brer ut den och placerar den på en tillräckligt het platta, och vrider runt degplattan till dess att det blir ett färdigt bröd. Men detta är bara akademiskt skryt Om man försöker baka bröd utan erfarenhet blir den första svå righeten att göra degen lagom, så att den inte blir varken för hå rd eller för lös. Och även om vi slutligen, efter mycket möda och besvär lyckas göra degen, blir brödet ojämt bakat, bränt här och då ligt bakat där, med klumpar och oregelbunden form, trots att vi kanske sett på hur det gå r till i över ett halvt sekel, genom att förlita oss helt på kunskap som vi aldrig praktiserat, kommer vi att förlora en avsevärd mängd mjöl. Om detta gäller vå ra akademiska kunskaper i elementära frå gor, hur kan vi då förlita oss enbart på vå r kunskap utan praktisk erfarenhet i verkligt viktiga frå gor? På så sätt lär Gud Allsmäktig oss genom de här verserna att det lidande Han lägger på oss är ett sätt att fullkomna vå r kunskap genom erfarenhet. 148 Han har varnat oss: Ni kommer fö rvisso att prö vas när det gäller era ägodelar och er egna jag, det vill säga andra kanske stjäl det ni äger och mö rdar er, och ni kommer sannerligen att få genomgå många smärtsamma händelser genom judarna, de kristna och dem som sätter upp jämlikar bredvid Allah; men om ni visar tålamod och avhållsamhet, är det sannerligen bevis påstor beslutsamhet (3:187). Innebörden i alla de här verserna är att endast den kunskapen är av godo, vilken har prövats genom erfarenheten, och att den kunskap som endast är akademisk och inte har prövats genom erfarenhet, saknar välgörande effekt. På samma sätt som pengar kan förökas genom handel, kan kunskapen nå sin andliga höjdpunkt genom praktisk erfarenhet. På så sätt är den praktiska erfarenheten ett sätt att fullkomna kunskapen och den kastar ljus över den. Kunskapens yttersta förvissning uppnå s genom att man upplever varje del av den. Det är vad som händer i islam. Gud Allsmäktig gav muslimerna möjligheten att illustrera allt det de lärt sig i Qur’anen genom sitt sätt att leva och på så sätt fyllas med dess ljus. Två faser i den Helige Profetens liv. Det är på grund av detta som Gud delade upp den Helige Profetens liv, Allahs frid och välsignelser vare med honom, i två faser. Den ena fasen var full av svå righeter, katastrofer och lidande, och den andra av seger, så att de höga moraliska egenskaper som kommer till uttryck under så dana omständigheter kunde demonstreras under den svå ra fasen och så att under segerns och auktoritetens fas de höga moraliska egenskaperna kunde å skå dliggöras, vilka inte kan utövas i frå nvaron av överhöghet. På så sätt kom bå da dessa typer av 149 egenskaper att visas fram på ett fullkomligt sätt under den Helige Profetens, Allahs frid och välsignelser vare med honom, liv genom att han genomgick bå da dessa faser och tillstå nden. Under prövningens tid i Mecka, vilken sträckte sig över tretton å r, visade den Helige Profeten, Allahs frid och välsignelser vare med honom, praktiskt alla de fullkomliga egenskaper som en helt rättfärdig person bör äga under så dana omständigheter, som till exempel att förlita sig på Gud, fullständigt upphöjt lugn under lidandet, att regelbundet och med iver utföra sina plikter och ett mod utan fruktan. Må nga som inte trodde förut, kom till tro genom att se hans stå ndaktighet och vittnade om att endast den som har en orubblig tro på Gud kan visa en så dan orubblighet och uthärda sitt lidande så tå lmodigt. Under den andra fasen, det vill säga under segerns, överhöghetens och framgå ngens era, visade han så dana egenskaper som tolerans, förlå telse, godhet och mod, så att en stor skara människor, som inte trodde förut, kom till tro genom att de fick bevittna hur han utövade dessa högtstå ende egenskaper. Han förlät dem som hade förföljt honom, gav dem beskydd som hade fördrivit honom ur Mecka, gav stora rikedomar till dem som behövde det, och när han hade få tt makt över sina bittra fiender förlät han dem alla. När de så g hans höga moral, vittnade må nga av dem om att så dana egenskaper endast kunde ägas av en som kom frå n Gud och var sant rättfärdig. Och så kom det sig att all hämndlystnad som hans fiender hade hyst mot honom under lå ng tid, tvättades bort ur deras hjärtan på ett ögonblick. Hans största egenskap var den som beskrivs i den Heliga Qur’anen i följande ord: 150 Säg: Min bö n och mitt offer och mitt liv och min dö d är (alla) fö r Allah, världarnas Herre. (6:163). Det betyder att syftet med hela hans liv var att visa fram Guds härlighet och att ge Hans skapelser tröst så att de må tte få liv genom att han konstant led alla dödskval. Ingen få r vilseledas till att tro att omnämnandet av hans död för Guds sak och för Hans skapade varelsers bästa, skulle betyda att han nå gon gå ng (Gud bevare oss) tänkt på att ta sitt liv, i tron att hans självmord, så som de okunniga och psykiskt sjuka kanske tror, skulle kunna vara till gagn för andra. Han var helt fri frå n varje så dan idiotisk tanke och var helt emot den. Den Heliga Qur’anen anser att var och en som skadar sig själv verkligen är en brottsling, som kommer att få ett svå rt straff. Den säger: Det vill säga att ni inte skall begåsjälvmord, och inte själva orsaka er undergång,(2:196). Det är uppenbart att om X lider av smärtor i magen, vore det vansinnigt av Y att krossa sitt eget huvud av medkänsla för X. Det skulle inte vara nå gon god gärning utan enbart orsaka ett meningslöst lidande på grund av ren dumhet. Under rå dande omständigheter hade det varit en god gärning om Y på ett lämpligt och passande sätt hade gett X ett medicinskt rå d eller ombesörjt medicin å t honom. Om han hade skadat sitt eget huvud hade det inte hjälpt X ett dyft. Det hade bara inneburit att han å sakat en ädel del av sin egen kropp en skada. Kort sagt är den sanna meningen i ovanstå ende vers den att den Helige Profeten, Guds frid och välsignelser vare med honom, av ren medkänsla hade ägnat sitt liv å t att arbeta för mänsklighetens bästa och genom böner och uppoffringar och genom att genomlida deras förföljelser och genom varje förnuftigt och vist sätt offrat sitt liv och offrat sin egen bekvämlighet i den avsikten, så som Gud, den Härlige, har sagt: 151 Måhända kommer du att sö rja dig till dö ds fö r att de inte tror. (26:4). Sålåt inte din själ slö sas bort i sorg ö ver dem. (35:9). Det förnuftigaste sättet att ge sitt liv för andra är så lunda att uthärda svå righeter för deras skull i enlighet med naturens välgörande lag, och att tillbringa sitt liv med att utarbeta lämpliga projekt som skall leda till detta, istället för att slå sig själv i huvudet med en sten på grund av att ens folk befinner sig i en svå r situation, vilken uppkommit på grund av deras egna fel eller misstag, eller att lämna detta liv efter att ha svalt två eller tre gram strykning och inbilla sig att man genom detta absurda tilltag öppnar en väg till frälsning för sitt folk. Detta är inte en manlig metod, utan en feminin tendens. Det har alltid varit veklingens sätt att jaga iväg mot självmord så snart han inte kunde uthärda svå righeterna. Vilken förklaring som än serveras på grund av detta, kan det ändå inte rå da nå got tvivel om att ett så dant tillvägagå ngssätt är ren idioti. Det är å terigen uppenbart att detta att uthärda svå righeter och att inte göra motstå nd mot en fiende för en person som aldrig hade nå gon möjlighet att ta hämnd, inte kan anses vara en moralisk egenskap, eftersom det inte är känt hur han skulle ha uppfört sig om han hade haft möjlighet till att ta hämnd. Så vida en person inte genomlider svå righeter och sedan uppnå r makt och framgå ng, kan hans verkliga egenskaper inte fastställas. Det är uppenbart att om en person tillbringar hela sitt liv i ett tillstå nd av svaghet, förtryck och hjälplöshet, och 152 ständigt få r uthärda förföljelser, och aldrig nå r en position där han få r auktoritet, makt och framgå ng, kan det inte anses att han har nå tt höga moraliska egenskaper. Om han inte haft möjlighet att vara med i strid, kan man inte avgöra om han är djärv eller feg. Vi kan inte göra nå gon uppskattning av hans karaktär eftersom vi inte vet hur han skulle ha behandlat sina fiender om han hade besegrat dem, eller hur han hade använt sina pengar om han hade blivit framgå ngsrik. Skulle han ha samlat på hög eller delat ut dem bland de behövande? Och om han hade varit närvarande på slagfältet, skulle han ha sprungit sin väg eller varit en djärv soldat? När det gäller den Helige Profeten, Allahs nå d och välsignelser vare med honom, gav gudomliga ynnestbevis och nå d honom alla möjligheter att visa fram sina moraliska egenskaper. Han visade generositet, mod, mildhet, överseende och jämställdhet vid rätt tillfälle och med en så dan fulländning att det vore meningslöst att söka efter dess like hos nå gon annan. I bå da faserna av hans liv, i svaghet och i maktställning, motgå ng och framgå ng, visade han hela världen i vilken hög grad han besatt alla de moraliska egenskaperna. Det finns ingen hög moralisk egenskap som inte Gud gav honom en möjlighet att utöva. Alla de bästa moraliska egenskaperna som mod, generositet, stå ndaktighet, överseende, mildhet och så vidare, var så grundmurade att det inte är möjligt att finna hans like. Det är också sant att de som hade förföljt honom till det yttersta och avsett att förgöra islam, inte lämnades utan straff av Gud. Att avstå frå n straff hade i deras fall betytt att de rättfärdiga krossats under fiendens häl. Syftet med den Helige Profetens krig. Syftet med den Helige Profetens, Allahs frid och välsignelser vare med honom, krig var inte att orsaka onödig 153 blodsutgjutelse. Muslimerna hade slängts ut frå n sina fäders hem, må nga oskyldiga muslimer, bå de män och kvinnor, hade dött som martyrer, och ändå var missdå darna inte beredda att upphöra, utan fortsatte med att hindra islams utbredning. Under dessa omständigheter, krävde den gudomliga säkerhetslagen att de förföljda må ste skyddas mot total förintelse. De som hade tagit till svärdet mötte därför motstå nd med svärd. Så krigen syftade till att utrota dessa missdå d, vilka hade mord som syfte och krigen syftade till att mota bort ondskan. De ägde rum vid en tid då missdå darna hade föresatt sig att krossa de rättfärdiga. Om islam under dessa omständigheter inte hade tagit till självförsvar, hade tusentals oskyldiga kvinnor och barn blivit mördade och islam hade sett sitt sista ljus. Vå ra motstå ndare begå r ett stort misstag när de tror att uppenbarad vägledning under inga omständigheter behöver inbegripa att man gör motstå nd mot fienden utan alltid bara visar kärlek och barmhärtighet genom eftergivenhet och mjukhet. Så dana människor tror att de visar Gud, vå r Herre, stor vördnad genom att bara tillskriva Honom mildhet och ömhet. Men de som funderar och tänker efter kan lätt förstå att de som tänker så , gör ett stort och uppenbart misstag. När man betraktar den gudomliga naturlagen förstå r man att den faktiskt enbart är en nå d. Men den barmhärtigheten manifesterar sig inte alltid genom mildhet och ömhet. På samma sätt som en läkare av ren barmhärtighet ibland ordinerar en välsmakande medicin och ibland en bitter, behandlar den gudomliga barmhärtigheten oss på samma sätt som var och en av oss behandlar sin egen kropp med barmhärtighet. Det finns inget tvivel om att var och en av oss älskar hela sin kropp, och om nå gon vill dra så mycket som ett enda hå rstrå , blir vi mycket förargade. Ä ndå , fastän den kärlek vi känner gentemot vå r kropp, berör den i dess helhet, och alla vå ra kroppsdelar är oss 154 kära, och vi inte önskar förlora eller skada nå gon av dem, är det klart att vå r kärlek inte är lika stor och stark för varje enskild kroppsdel. I själva verket är kärleken till vå ra viktigaste kroppsdelar, det vill säga de som bär ansvaret för att vå ra önskningar blir utförda, störst i vå ra hjärtan. På samma sätt uppskattar vi vå r kropp som helhet mer än vi uppskattar nå gon enskild kroppsdel. När vi så ledes konfronteras med en situation där en av de viktiga kroppsdelarnas säkerhet är beroende av att en mindre viktig del så ras, skärs eller bryts av, kan vi acceptera ingreppet. Vi känner sorg vid tanken på att en kroppsdel som är kär för oss, skall så ras eller skäras bort, men genom risken för att en viktigare kroppsdel kommer till skada genom sjukdomen i en mindre viktig del, gå r vi motsträvigt med på att den skärs av. Denna bild hjälper oss att inse att när Gud ser att Hans rättfärdiga tjänare riskerar att förintas av falskhetens tillbedjare, och att detta kan leda till stora störningar, manifesterar Han sina lämpliga å tgärder, antingen frå n himlen eller jorden, så att de rättfärdiga skyddas och brå ket upphör, ty Han är Barmhärtig och Han är Vis. All lovprisning tillhör Allah, universums Härskare. 155 INDEX Ahmadiyya, iv, 1, 160 Allah, viii, 9, 12, 13, 16, 25, 38, 43, 49, 50, 51, 52, 54, 56, 57, 70, 72, 73, 74, 75, 77, 78, 81, 83, 93, 97, 122, 137, 148, 149, 151, 155 Allahs honkamel, 126 Allahu Akbar, xv, xxiii andlig, vi, 5, 7, 20, 77, 83, 92, 97, 98, 99, 111, 126, 135, 141, 142 anständighet, 17, 28 Arabien, vi, 61 arabiska, xxi, 27, 34, 37, 39, 45, 46, 49, 56, 84, 86, 100, 102 avgudar, 25, 91, bada, 26 Baghi, 46 barmhärtighet, 14, 21, 56, 79, 122, 147, 148, 154 barn, 154 Barzakh, 101, 102, 105, 107 bekräftelse, xv, xxiii, 67, 139, belöning, 12, 43, 54, 68, 96, 141 berusningsmedel, 25 bevis, vi, 62 Bismillahir Rahmanir Rahim, iv, blod, 14, 26, 28 bö n, vi, 7, 12, 72, 74, 78, 80, 82, 92, 95, 112, 117, 118, 139, 151 celibat, 32, 33 de som inte ber om det, 96 den Heliga Qur’anen, v, vi, xiv, xv, xxii, xxiii, xxv, 3, 4, 6, 7, 8, 11, 17, 18, 20, 22, 33, 34, 43, 47, 56, 58, 61, 63, 64, 65, 66, 73, 74, 75, 88, 89, 92, 96, 97, 99, 102, 107, 113, 115, 127, 129, 130, 133, 139, 144, 146, 150 den Helige Profeten, vi, 16, 17, 21, 61, 113, 129, 131, 144, 150, 151, 153 den Mest Ä lskade, 58 den självanklagande själen, 4 den Upphöjde, 71, 116 det himmelska livet, 75, 87 Domedagens Härskare, 69, 79 Domens Dag, 101 drömmar, 96, 120, 122 dygd, 5, 21, 30, 32, 33, 35, 43, 51 eld, 37, 80, 86, 91, 92, 94, 95, 101, 109, 110, 133, 137 erfarenhet, 7 existentiella stadier, 102 falskhet, xv, xxiii, 38, 53, 88, 130, 131 fiende, 21, 41, 52, 53, 140, 152 filosofi, xvii, 9, 34, 59, 78, 127 fred, 14, 40, 70 fresta, 34 frestelse, 5, 33 fromhet, 21, 57 frälsning, 12, 62, 69, 144, 152 fulkomna vå rt ljus, 112 fäder, 25, 43, 81 födelse, v, 11, 51, 137 förberedelse, 26 förbättring, v, 15, 16, 17, 43 förlå telse, 21, 42, 43, 69, 74, 112, 143, 150 förnuft, 4, 17, 18, 19, 37, 39, 46, 58, 78, 93, 119, 129, 131, 133, 134, 138 156 förnuftet, 5, 18, 62, 65, 89, 101, 103, 104, 105, 128, 130, 131 förvalta, 60 förvissning, 101, 133, 136, 137, 138, 146, 149 Ghadhe basser, 34 gifta, 16, 25, givmild, 49 glasplattor, 58, 59 griskött, v, 27 Gud, vi, viii, xiii, xiv, xv, xxii, xxiii, xxv, 5, 6, 7, 8, 9, 11, 12, 13, 15, 16, 20, 21, 27, 32, 33, 34, 36, 38, 39, 43, 44, 45, 46, 50, 51, 52, 54, 55, 56, 58, 59, 60, 62, 63, 64, 65, 66, 67, 68, 70, 71, 73, 74, 75, 76, 77, 78, 79, 80, 81, 82, 83, 84, 85, 86, 87, 88, 89, 91, 92, 93, 94, 96, 97, 98, 101, 102, 103, 104, 105, 106, 107, 109, 110, 111, 112, 114, 115, 116, 117, 118, 119, 120, 121, 122, 124, 125, 126, 127, 129, 130, 131, 133, 134, 136, 137, 138, 139, 140, 141, 142, 143, 144, 145, 146, 147, 148, 149, 150, 151, 153, 154, 155 Guds attribut, vi, 66 Guds Heliga Bok, 6, 31 Guds Ord, xvii, 10, 104 Hadhrat, ii, iii, iv, v, viii, ix, 1, 160 Han är EN, 71 Haun, 39 hedendom, xv, xxiii hedra, xiv, 4 hemligt, 50 Herre, xiv, xxii, 5, 6, 12, 56, 63, 65, 72, 75, 84, 105, 106, 107, 112, 120, 121, 137, 148, 151, 154 himlen, 10, 72, 77, 86, 88, 89, 96, 99, 107, 108, 111, 112, 113, 125, 127, 129, 130, 131, 143, 145, 146, 155 hjärnan, 8, 103, 137 Hudnah, 39 hustru, 25, 27, 30, 58 hälsa, 11, 18, 25, 28, 85, 103 Iblis, 10 Ihsan, 30 ingefära, vi, 84, 85, 86 insikt, 4, 59, 62, 77, 105, 111, 127, 128, 139, 143, 145, 146 islam, ii, iii, xi, xiv, xvi, xviii, xxi, 1, 12, 28, 62, 79, 92, 115, 143, 160 Ismael, 61 Israel, 61, Istighfar, 113 jordisk, 69, 82, 127 jubileet, viii jämlike, 9, 74 kamfer, vi, 49, 84, 85, 86 kapital, 37 Khalq, v, 20 Kharibat Khaibar, xv, xxiii Khulq, v, 20 klosterliv, 32 kraft, 6, 9, 58, 70, 76, 82, 93, 96, 114, 118, 138, 146 krig, vii, 153 kultur, 11 kunskap, iv, vi, vii, 29, 63, 77, 101, 102, 103, 105, 107, 119, 124, 127, 129, 133, 135, 136, 137, 138, 139, 141, 142, 145, 146, 148, 149 kvinnor, 25, 26, 30, 31, 32, 33, 54, 154 157 källa, 3, 6, 14, 34, 49, 60, 84, 92, 97, 102, 104, 107, 117, 135, 137, 144, 145 kärlek, x, 6, 13, 15, 16, 50, 57, 58, 76, 78, 82, 84, 87, 92, 98, 115, 117, 118, 121, 125, 126, 154 kött, 7, 8, 26, 27, 28, 34 lagen, 16, 42, 124 livmoder, 8 ljus, xiv, xv, xxii, xxiii, 8, 10, 77, 82, 100, 104, 110, 112, 113, 121, 124, 125, 128, 129, 136, 139, 142, 146, 149, 154 Maghfirat, 112 manifestation, 10, 64, 66, 86, 96, 106, 108, 136 Mecka, 17, 150 medmänniskor, xiv, xxii, 21, 49, 56, 57, 83, 124, 144 metafor, xv, xxiii, 111 mikrokosmos, 128 Minaur Rahman, 28, 102 Mirza Tahir Ahmad, v, viii mitten, 73, 74 mod, vi, 7, 21, 51, 52, 53, 150, 153 moral, v, 5, 7, 11, 14, 18, 15, 16, 30, 73, 124, 150, 160 moralisk, 15, 18, 20, 21, 35, 39, 43, 44, 46, 53, 55, 56, 73, 75, 152, 153 må l, viii, ix, 4, 63, 114, 118, 119, 123, 129 må nen, 58, 64, 68, 124, 125, 126, 127, 128 människan, 4, 11, 13, 18, 20, 27, 32, 33, 39, 58, 60, 61, 62, 68, 75, 91, 92, 93, 103, 104, 106, 107, 108, 113, 114, 115, 116, 122, 126, 128, 139, 143 Nafs-i-Ammara, 3, Nafs-i-Lawamma, 4 Nafs-i-Mutmainna, 5 naturlagar, 7, 15, 28, 77, 87, 89, 92, 130, 140 naturliga drifter, 5, 6, 7, 20, olydnad, 5, 77 oren, 10, 28, 113 otukt, v, 25, 31, 33 paradiset, 6, 49, 75, 83, 91, 125, 139 pengar, 37, 49, 55, 58, 86, 92, 115, 119, 124, 149, 153 Platon, 129 profetior, viii, 129 på minnelse, 135 Qadian, ii, iii, xii, xvi, xviii, xix, xxiv, 1 Qur’anen, iv, xvii, xxii, xxv, 3, 5, 17, 18, 22, 25, 29, 43, 56, 61, 62, 100, 117, 123, 130, 133, 135, 149, 151 Rahman, 68 regn, 46, 124, 129, 130, 131, 132 religion, x, xi, xx, xxi, 12, 56, 62, 132 rätt plats, 15, 21, 43, 44, 73, 145 rätt tid, 21, 43, 46, 78, 124 rättvisa, 21, 27, 44, 46, 54, 56, 57, 70, 73 sakskäl, 135 samvetet, 89, 137, 138 sannfärdighet, 53 sanning, iv, xiv, xv, xix, xxii, xxiii, 15, 53, 59, 73, 76, 89, 105, 130, 145 Sir Muhammad Zafrullah Khan, iv själ, 5, 6, 8, 9, 28, 58, 65, 75, 76, 102, 103, 104, 105, 126, 145, 152 158 själen, xxi, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 15, 75, 76, 86, 93, 97, 103, 104, 126, 127, 145 självkontroll, 4 självmord, 151,152 151, 152 Skaparen, 6, 12, 29, 32, 50, 58, 65, 69, 72, 73, 83, 136 slavar, 50, 51 snå l, 50 social, 11, 27 sociala regler, 11, 15, 16 solen, 58, 64, 68, 78, 124, 125, 126, 127, 128, 146 spegel, 83, 144, 145 spermien, 8, 9, 10 stadium, 4, 5, 9, 11, 20, 62, 66, 76, 77, 82, 83, 93, 103, 105, 112, 113, 134, 138, 141, 144 straff, 29, 43, 57, 101, 105, 108, 109, 126, 151, 153 stå ndaktighet, 21, 52, 53, 55, 56, 80, 81, 82, 119, 120, 121, 150, 153 Surah Fatiha, 74, 92, 118 svaghet, xiv, xxii, 5, 46, 76, 120, 124, 152, 153 svavel, 113 sympati, xiv, xxii, 21, 46, 50, 56, 124 synd, 16, 17, 57, 80, 91, 144 sökandet, vi, 57 Thamud, 126 Toran, 74 trolöshetens onda träd, 90 tvivel, 7, 28, 34, 39, 59, 64, 73, 80, 120, 134, 138, 142, 145, 152, 154 underkastelse, 9, 56, 83, 92, 121 universum, 60, 63, 66, 68, 72, uppenbarelse, viii, xiii, 16, 59, 93, 120, 122, 128, 129, 130, 131, 138, 140, 141, 142, 145 utveckling, 8, 20, 32, 61, 103, 112, 144 vatten, 14, 17, 58, 88, 92, 95, 111, 117, 126, 130, 131, 145 vision, xv, xxiii, 104 vittne, 4, 125, 127, 130, 131 vägledning, viii, 6, 17, 61, 62, 72, 147, 154 välgörenhet, 46, 49, 50, 118, Zaqqum, 90, 91 zaqqumträdet, 90 ägodelar, 17, 29, 35, 36, 39, 53, 81, 86, 101, 149 äktenskap, 15, 25, 32 ärva, 25, 61, 97 öppet, xviii, 31, 50, 95, 111 överträdelse, 30, 33, 46, 57 159 THE PHILOSOPHY OF THE TEACHINGS OF ISLAM By: Hadhrat Mirza Ghulam Ahmad Swedish Translation by: Dr. Qanita Sadiqa ” The Philosophy of the teachings of Islam” is a well-known essay on Islam by Hadhrat Mirza Ghulam Ahmd, Founder of the Ahmadiyya Movement in Islam. The original was written in order to be read at a Conference of Great Religions held at Lahore on December 26-29, 1896. It has since then served as an introduction to Islam for seekers of religious knowledge and truth in different parts of the world. It deals with the following five broad themes set by the moderators of the Conference: I: The physical, moral and spiritual states of man, II: The state of man after death, III: The object of man’ s life and the means of its attainment, IV: The operation of practical ordinances of the Law in this life and the next, and V: Sources of Divine knowledge.