Alla Olika Alla Lika
en antirasistisk Vision & Värdegrund
Fastställd på Ungdom Mot Rasisms kongress 2011-03-19 i Landskrona
Alla Olika Alla Lika – en antirasistisk Vision & Värdegrund
Ungdom Mot Rasism, 2011
Förord
Vår organisation, Ungdom Mot Rasism, föddes ur en stor europeisk kampanj mot rasism,
främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans – All Different All Equal – som mobiliserade
tiotusentals människor under åren 1994-1996. Ungdom Mot Rasism är än idag Sveriges största
och egentligen enda antirasistiska ungdomsorganisation. Ingen annan vågar sätta ner foten så som vi
gör, ingen annan höjer rösten så som vi gör. Vi för dagligen en kamp mot rasismens yttringar i stort
och smått, i det öppna och i det fördolda. Där andra bara pratar, agerar och reagerar vi. Vår
kamp är en kamp för förändring, mot rasismens blinda och skeva, naiva och inskränkta
människosyn.
Vi vill leda den antirasistiska kampen genom att göra en mängd olika saker och aktiviteter på den
lokala orten. Alla medlemmar drivs av ett engagemang av sällan skådat slag som inte återfinns i
många andra organisationer.
Vi vill vara ett alternativ till allt vad partipolitik heter, vi ska inte involvera oss partipolitiskt och
hos oss är du välkommen oavsett partipolitisk färgning. Vårt slagord är Alla Olika Alla Lika,
vilket symboliserar demokrati, mångfald och antirasism. Den är allt vi är och allt vi står för.
Så har Ungdom Mot Rasisms medlemmar beskrivit den organisation och den verksamhet som de
valt att engagera sig i och bli en del av. Texten bygger på den verklighet som vi antirasister rör oss
i dagligen. Den beskriver vår kamp för en bättre värld och en kamp för alla människors lika
rättigheter och möjligheter. Den beskriver Alla Olika Alla Lika och sätter därmed en agenda för
den antirasistiska vision som driver oss till att fortsätta kämpa för en värld där alla människors
lika värde, rättigheter och möjligheter präglar den vardag vi lever i.
1
Alla Olika Alla Lika – en antirasistisk Vision & Värdegrund
Ungdom Mot Rasism, 2011
Innehållsförteckning
1. Inledning .......................................................................................................... 3
1.1 En antirasistisk Vision & Värdegrund .............................................................................3
1.2 Alla Olika Alla Lika – visionen om det antirasistiska samhället...................................3
2. Rasism .............................................................................................................. 4
2.1 Rasism – en definition av ett fenomen ............................................................................4
2.2 Rasismens historiska konsekvenser..................................................................................6
3. Vår värld ........................................................................................................... 8
3.1 Samhällsstrukturer...............................................................................................................8
3.2 Samhällsförändring .............................................................................................................10
4. Den antirasistiska visionen .............................................................................. 13
4.1 Antirasism – mer än bara anti rasism...............................................................................13
4.2 Demokrati & mångfald – det antirasistiska samhället ...................................................13
5. Sammanfattning............................................................................................... 15
6. Referenslista ..................................................................................................... 16
2
Alla Olika Alla Lika – en antirasistisk Vision & Värdegrund
Ungdom Mot Rasism, 2011
1. Inledning
1.1 En antirasistisk Vision & Värdegrund
Frågan om varför vi har valt att ta fram en antirasistisk Vision & Värdegrund kan ses som en
fråga med många svar. Ett enkelt svar skulle vara att ”det behövs”. Samhället är på många sätt
förkastligt när det gäller att värna människors lika rättigheter och möjligheter. Rasism är och har
länge varit en del av samhällsstrukturerna. Fenomenet kring automatiska generaliseringar och
kategoriseringar, förstärkt av ett strukturellt ”vi och dom-tänkande”, har blivit vardag istället för
undantag.
Med en antirasistisk Vision & Värdegrund lägger vi grunden för en diskussion om åt vilket håll vi
vill se att samhället utvecklas. Vi vill plocka isär de rasistiska idéstrukturerna, motverka rasistisk
politisering och normalisering, stärka alla människors lika rättigheter och möjligheter, samt verka
för en stärkt vision om ett samhälle där alla människors fulla potential kan tas tillvara. Det
handlar dels om kamp mot rasism, men det handlar lika mycket om kamp för demokrati och
mångfald.
Vi ser ett tomrum vad det gäller idédebatt inom den antirasistiska rörelsen, där vi är övertygade
om att Ungdom Mot Rasism – som partipolitiskt och religiöst obunden organisation – kan fylla
det med innehåll. Vi vill också stärka den antirasistiska identiteten, skapa en enhetlig och
fördjupad förståelse för kampens orsaker och mål – inom och utom vår organisation. Med det
sagt ska vi villigt erkänna att vi inte har alla svar, men vill i och med framtagandet av det här
dokumentet se oss som initiativtagare till en demokratisk antirasistisk debatt om framtidens
viktiga arbete.
1.2 Alla Olika Alla Lika – visionen om det antirasistiska samhället
Vi tror på en bättre värld. Det handlar för oss inte om en naiv föreställning eller om en dans på
rosor – det handlar om hårt arbete, engagemang och en rå vilja att verkligen förändra samhället i
grunden.
Alla Olika Alla Lika betyder demokrati. Vi värnar om alla människors demokratiska rätt till makt
att forma samhället och sitt eget liv. Det handlar om att du, oavsett vem du är, oavsett vilket land
du föddes i, oavsett om du vandrat eller aldrig vandrat, har samma självklara rätt att vara med och
utveckla det samhälle som vi lever i tillsammans.
Alla Olika Alla Lika betyder mångfald. Vi värnar om alla människors rätt att vara sig själva. Vi vill
se ett samhälle där människors möjligheter att leva ut sin fulla potential tas tillvara och där det är
självklart att alla är olika, och lika.
3
Alla Olika Alla Lika – en antirasistisk Vision & Värdegrund
Ungdom Mot Rasism, 2011
2. Rasism
2.1 Rasism – en definition av ett fenomen
För att förstå rasism som begrepp och fenomen krävs att dess egentliga innebörd idag definieras.
Den traditionella betydelsen av begreppet går att hitta i den ideologiska övertygelsen att
mänskligheten kan delas in i raser
människors rastillhörighet förklarar biologiska arv och därmed också beteenden och
egenskaper, samt
raserna går att klassificera utifrån en hierarkisk ordning
Detta har vid vissa tidpunkter genom historien också hängt samman med idén om att
överordnade raser därmed har rätt att utnyttja underordnade raser för sin egen vinning.
Rasism utifrån denna traditionella definition går att hitta historiskt under den tid i mänsklighetens
historia när rasism i mångt och mycket användes för att förklara “den vite mannens” självklara
maktövertag. Dock har definitionen, ju längre fram i historien vi kommit, blivit alltmer förlegad.
Detta framför allt i takt med den genetiska forskningens utveckling, som bidragit till förståelse för
människans DNA.
Projektet “Human Genome Project” (HUGO-projektet) inleddes 1989, med syftet att kartlägga
den mänskliga arvsmassan. HUGO-projektet var unikt i sitt försök att ta fram en karta över den
mänskliga DNA-sammansättningen. Projektet slutfördes 2003 och kom inte bara i mål med det
ursprungliga syftet. Forskare inom HUGO har också slagit fast att skillnaderna mellan människor
är så pass små att det rent vetenskapligt inte går att tala om mänskligheten i termer av olika raser.
Därmed är den biologiska förklaringen till människors olika beteendemönster och egenskaper
helt enkelt fel.
Det går på grund av detta dock inte säga att rasismen skulle vara förlegad – ideologin lever i allra
högsta grad kvar, om än i något nutidsanpassad form. Även om det fortfarande finns de som
(HUGO-projektet och allmänt sunt förnuft till trots) ser mänskligheten som indelningsbar utifrån
olika raser, är rasism idag ett betydligt mer komplext och svårdefinierat begrepp.
Rasism utan raser
I likhet med den gamla synen på mänskligheten och människan som indelningsbar i raser, finns
det emellertid idag liknande element och strukturer som används för att klassificera människor
utifrån samma hierarkiska ordning som rasismen gjort tidigare. Ungdom Mot Rasism brukar tala
om tre typer av fysiska och/eller kulturella uttryck, utifrån vilka man på ett generaliserande sätt
förklarar människors beteenden och egenskaper, som i stort går att helt likställa med den gamla
rasteorin;
1. Etnicitet/etnisk tillhörighet
2. Religion/religiös tillhörighet
3. Kultur/kulturell tillhörighet
Alla tre är väldigt dynamiska begrepp, eftersom de i mångt och mycket kan beskrivas som
individuella, identitetsbaserade grupptillhörigheter och inte som statiska beståndsdelar i en given
klassificeringsstruktur. Men de används ändå, i likhet med hur ras användes tidigare, som ett sätt
att förklara människors egenskaper och beteenden, samt som ett sätt att förklara vissa grupper
som överordnade och därmed också med rätten att utnyttja underordnade för dess egen vinning.
4
Alla Olika Alla Lika – en antirasistisk Vision & Värdegrund
Ungdom Mot Rasism, 2011
Rasism är dock i dagligt tal inte främst en ideologisk övertygelse, utan snarare ett strukturellt
fenomen som går att finna i samhällets allmänna medvetande. Det bör också ses på rasism som
ett instrument för maktutövning där en person med makt - antingen i samhället eller i en mindre
gemenskap - genom att distansera sig från det som känns främmande och därmed också
‘“avvikande”, berättigar sin egen överordning. Det behöver inte innebära att en individ därmed
också ideologiskt menar att ens egen kulturella, etniska eller religiösa grupptillhörighet skulle vara
överordnad. Men i praktiken tar sig det strukturella medvetandet exakt samma uttryck.
Exempelvis genom att säga “jag är inte rasist, men...”, för att därefter uttrycka en missaktning
mot en viss etnisk, kulturell eller religiös grupp. Detta brukar vanligtvis kallas för vardagsrasism.
Slutligen bör det också konstateras att rasismen inte bara är ett strukturellt fenomen på en
medveten nivå. Det faktum att vissa grupper, vanligtvis minoritetsgrupper eller människor som
anses “avvikande” i förhållande till majoritetssamhället, oftare än andra har svårare att etablera sig
inom ramen för samhällets olika institutioner behöver också problematiseras. Det kan exempelvis
ta sitt uttryck med att det är svårare för en person med ett “avvikande” namn att ta sig in på
arbetsmarknaden, trots att erfarenheter och kompetens borde vara det som avgör. Fenomenet
brukar kallas för strukturell rasism och går att definiera som när samhällsstrukturer och/eller det
politiska systemet exkluderar människor som är att uppfatta som minoriteter eller på något annat
sätt “avvikande”, från att delta i samhället på lika villkor som övriga medborgare.
Den konstruerade rasismen
Mänskliga raser kan med HUGO-projektet som utgångspunkt inte ses som annat än ett av
människan konstruerat begrepp. Teorier om social-konstruktivism, som detta kallas, tar sin
utgångspunkt i en syn på det mänskliga samhället, mänskliga förhållanden inom detta samt
företeelser och begrepp som skapade av människor i samspel med varandra. Kulturer, religioner
och ideologier är en produkt av mänskligt socialt samspel och samverkan vilket också kan sägas
om exempelvis könsroller, klädkoder eller andra samhälleliga normer. Utifrån detta perspektiv är
rasism som begrepp och företeelse viktigt att uppmärksamma och bekämpa, helt oberoende av
existensen av mänskliga raser.
Då grundbulten för rasism, de mänskliga raserna, inte existerar utifrån ett biologiskt perspektiv är
det inte svårt att se att rasism är en ideologi vars grundläggande idé är motbevisad. Detta får en
mängd konsekvenser för förståelsen för rasism. Ungdom Mot Rasisms utgångspunkt är att rasism
som idé, likväl som uppfattningen att det finns mänskliga raser, är socialt konstruerat, dvs. skapat
av människor i samspel med varandra. Det är också detta som gör att rasismen som ideologi kan
leva vidare. Vilka grupper som utsätts för rasism varierar efter samhällsförändringar. Man kan
därför prata om rasifierade grupper. Med detta avses grupper av människor som utifrån uppfattade
fysiska och/eller kulturella egenskaper utsätts för fördomar och diskriminerande behandling;
rasism.
Rasism som strukturellt maktinstrument
Rasism förklaras ofta som en individuell gärning baserat på en individs förutfattade meningar
eller föreställningar om någon annan. Fördomar och okunskap får stå som ensam förklaring till
varför människor utsätter och utsätts för rasism. Men när det slagits fast att rasism är socialt
konstruerat, både utifrån rasbegreppet och dagens större komplexitet, kan det förstås att det finns
något mer att tillägga till rasismens uppkomst och verkan. Rasism måste ses som ett instrument
för maktutövning, både medveten och omedveten. Förklaringen ligger i viss mån i rasismens
strukturella uttryck, dels automatiken bakom förklaringsmodeller som handlar om att peka ut
“den andre”, men också i den strukturella rasismens system.
5
Alla Olika Alla Lika – en antirasistisk Vision & Värdegrund
Ungdom Mot Rasism, 2011
Om vi lägger till makt till en förståelse av rasism blir det tydligt att det inte bara handlar om
individuella mentala föreställningar. Rasism är en central del i utformandet av ett samhälle med
social ojämlikhet, dvs. ett samhälle där ens grupptillhörighet avgör i vilken mån du får makt och
tillgång till samhällets olika institutioner. Detta kan även ta sig ekonomiska förklädnader, likväl
som sociala.
Det kan också ses historiskt att makt har varit ett av de främsta motiven till att rasism över huvud
taget har kunnat bli legitim och en del av samhällets strukturer. “Den vite mannens” självklara
maktövertag under kolonialismen legitimerade den exploatering av “de andras” mark och resurser
som på sikt också skulle resultera i en systematiserad social skiktning, där slaveriet blev det
yttersta uttrycket.
Betyder det att de rasistiska tankemönstren skulle vara unika för människor tillhörande
majoritetssamhällets grupp eller grupper? Självklart inte, tankemönstren går inte att tillskriva en
viss grupp eller ett visst samhälle. Rasism är rasism, oavsett förövare och offer. Men det går inte
att förbise det faktum att grupper och människor med makt också har tillgång till samhällets olika
institutioner och därmed också besitter möjligheten att använda tillgången på bekostnad av någon
annan. Det gör att tillgången till makt och samhällets institutioner blir begränsad. Samma
resonemang går inte att föra om grupper som står långt ifrån makten och samhällets institutioner.
Minoritetsgrupper har, i och med det skeva maktförhållandet, också en beroendeställning som i
sin tur kan få som konsekvens att rasistiska strukturer formas och förstärks.
Om vi i grunden vågar se rasism som ett instrument för maktutövning, vilket i någon mån är fritt
strukturerad i samhället, kan vi också börja förstå individuella mentala föreställningar och
handlingar. Samtidigt bör man se de individuella föreställningarna och handlingarna som
generatorer i att förstärka rådande strukturer och maktförhållanden.
Rasism som fenomen är alltså ett medvetet eller omedvetet, socialt konstruerat uttryck för makt som innefattar
kategoriseringar och generaliseringar av grupper av människor, rasifierade grupper, utifrån deras fysiska och/eller
kulturella egenskaper samt en uppfattning om mänsklig över- och underordning.
2.2 Rasismens historiska konsekvenser
Denna text kommer inte att innehålla en uttömmande redogörelse för rasismens historia, detta då
det varken är relevant eller ens möjligt att genomföra inom ramen för denna antirasistiska vision
och värdegrund. Det är dock i allra högsta grad relevant att beskriva vissa grundläggande drag i
rasismens utveckling för att få en förståelse för rasismens historiska arv och de konsekvenser
rasismen kan få då den tillåts bli politik.
Under en stor del av mänsklighetens historia har människor sålts som slavar, under vissa perioder
med rastänkande som grund. I kölvattnet efter europeisk expansion, i Spanien, Afrika och på de
Amerikanska kontinenterna blir dock andra former av kategoriseringar av människor vanligare
och tydliga rasistiska tankestrukturer kan i dåtida text konstateras. I samband med
upplysningstiden började människor och kulturer klassificeras och katalogiseras utifrån ras.
Europeisk kolonialism handlade i mångt och mycket om europeisk dominans och underordning
av andra kulturer och människogrupper. Detta motiverades av och gav upphov till utvecklade
rasteorier som syftade till att legitimera västerländsk dominans över de “ociviliserade” andra.
Under perioden efter 1500 utövade europeiska stater institutionaliserat förtryck genom folkmord
och förslavande av stora delar av övriga världens befolkningar.
6
Alla Olika Alla Lika – en antirasistisk Vision & Värdegrund
Ungdom Mot Rasism, 2011
Under 1800-talet förbjöds slavhandel i stora delar av världen men trots detta utvecklades under
denna period nya rasistiska ideologier. Dessa tog många gånger sin utgångspunkt i
vidareutvecklingar av Darwins evolutionsteori med tolkningar av tesen “survival of the fittest”
(myntat av filosofen Herbert Spencer), den bäst anpassade överlever, som vanligt inslag. En
sådan teori låg till grund för utvecklandet av rasbiologin som var en allmänt erkänd och
respekterad akademisk disciplin under det sena 1800 och tidiga 1900-talet. Sverige inrättade
världens första institut för rasbiologi i Uppsala 1921 och rasbiologiska föreställningar tog sig
bland annat uttryck genom tvångssteriliseringar, som genomfördes i Sverige mellan 1934 och
1976. För att beskriva hur väletablerad rasbiologin var kan det konstateras att beslutet om
tvångssteriliseringar beslutades av en enig riksdag 1934.
Närbesläktat med utvecklingen av rasbiologin är de Nazistiska rörelsernas framväxt i Europa och
världen under 1900-talet. Nazistisk ideologi tar sin utgångspunkt i rasistiska uppfattningar med
kopplingar till ovan nämnd socialdarwinism, vilket i korthet kan sägas innebära den vita (ariska)
rasens överlägsenhet och dennas rätt att dominera andra raser och människor, vilka benämns
som undermänniskor. Nazitysklands folkmord under förintelsen är välkända och representerar ett
av de absolut grövsta brotten som genomförts mot mänskligheten i rasismens namn.
1900-talets rasistiska historia innefattar dock inte enbart nazism utan även en mängd händelser
och fenomen som tog sin utgångspunkt i rasistiska idéer. Bland dessa utmärker sig apartheidlagar
om rasåtskillnad som återfanns i såväl Sydafrika som USA, vilka innefattade en uppdelning och
åtskillnad mellan människor och deras rättigheter med utgångspunkt i rasmässiga skillnader. De
lagstiftningar som låg till grund för denna politik tvingades dock bort efter lång och omfattande
folklig politisk kamp.
7
Alla Olika Alla Lika – en antirasistisk Vision & Värdegrund
Ungdom Mot Rasism, 2011
3. Vår värld
I detta avsnitt beskriver vi vår syn på världen i förhållande till diskussionen vi fört i kapitel 2, om
rasism som ett konstruerat begrepp, samt hur detta tar sitt uttryck idag. Utgångspunkten sker
ifrån synen på världen som ett statiskt skeende, men i ständig förändring – dvs. världen är
uppbyggd av olika strukturer som reproduceras och förstärks eller försvagas. I botten finns en
syn på rasism som just ett strukturellt problem, varför modellerna i detta kapitel presenteras
utifrån det.
Vidare bör vi också inledningsvis ifrågasätta den rådande självbild som finns i det svenska
samhället. Myten om det goda, öppna och toleranta Sverige är närmast som fastetsad i det
allmänna medvetandet. Synen på rasism som ett strukturellt problem är pinsamt frånvarande. Det
som är det kanske mest uppseendeväckande i det avseendet är att det på samma gång sällan är
problematiskt att poängtera problem som är avlägsna från oss – geografiskt eller historiskt. Men
aldrig - eller väldigt sällan - vill eller vågar samhället erkänna problemen med rasism i Sverige
idag. Varför?
3.1 Samhällsstrukturer
”Den brist på jämställdhet som finns handlar bara om lite okunskap och fördomar!” Väldigt få skulle nog
köpa den beskrivningen. Genusteorier har kommit långt när det gäller att se kön som en
konstruktion och därmed ett strukturellt fenomen, vilka skapar regler och normer över vad som
är manligt och kvinnligt. Det skapar också ett maktförhållande mellan kvinnor och män, där män
som grupp tillskrivs maktövertag och kvinnor underordning. Feministiska teorier likt denna är i
stort allmänt vedertagna. Vi kan relativt enkelt få fog för en inställning om att mäns maktövertag
och kvinnors underordning är ett strukturellt problem.
Det som dock är anmärkningsvärt är att det vanligtvis är svårare att definiera rasism som ett
strukturellt problem. ”Den rasism som finns handlar bara om lite okunskap och fördomar!” Det är en
förklaring som fler tar till sig och använder sig av. Människor har svårare att se rasism som ett
fenomen inbyggt i samhällets olika institutioner och strukturer.
Precis som med könsmaktsordningen så finns det ett historiskt arv i Sverige när det gäller rasism.
Det svenska samhället har genom historien i allra högsta grad varit en arena för rasbiologisk
forskning, rasistisk konstruktivism och ”den vita världens maktspel” under kolonialismens
brinnande år. Vårt bristfälliga historiska minne gör det ibland svårt för oss att reflektera i sådana
termer, men det råder inget tvivel om att Sverige varit bidragande i formandet av rasism som
ideologi och senare också vetenskap.
Självklart går det att se effekterna och konsekvenserna av samhällets historiska arv, delvis genom
vår tidvis stora ovilja att diskutera vår egen del i skapandet av rasistiska tankemönster. Alla
samhällens historia och kultur bidrar till att skapa normer som i vissa fall utnyttjas för att
legitimera rasistiska samhällsstrukturer. Men vi måste också våga se att en stor del av
problematiken med rasism tar sin utgångspunkt i vad som händer i Sverige idag. Vi som lever just
nu är i allra högsta grad med och skapar strukturer, likväl som vi är med och reproducerar dem.
Det handlar om konstruerandet av motsatsförhållanden mellan vad som antas vara ”normalt”
och ”avvikande”. Normskapandet sker dagligen i vår vardag och är ett symptom för att det finns
normerande strukturer i samhället.
Utgångspunkten i normskapandet är att konstruera en, medveten eller omedveten, ”vi och dommentalitet” – eller en dikotomi, ett motsatspar, dvs. en syn på världen och mänskligheten som
indelningsbar i grupper som antas vara ”normala” (vi) och ”avvikande” (dom).
8
Alla Olika Alla Lika – en antirasistisk Vision & Värdegrund
Ungdom Mot Rasism, 2011
Strukturerna går att beskriva i en enkel modell enligt nedan. Den får symbolisera indelningen av
världen och mänskligheten i dikotomier:
Vi
Dom
Avvikande
Normal
Rasistiska strukturer;
normer, historiska arv,
myter etc.
Strukturerna bör ses som ett statiskt skeende, dvs. situationen som den är vid en given tidpunkt.
Genom att människor använder sig av dikotomier, tillåts ”vi” distansera sig från ”dom”. Systemet
möjliggörs genom skapandet av strukturer, vilka försätter individer i en situation där ”vi” kan
spegla sig i det som är utanför eller ”avvikande” för att genom det skapa sig själva en gemenskap.
Strukturerna är uppbyggda av en mängd olika element som befäster maktförhållanden, bland
annat
Normer – genom att normer konstrueras sätts ramar upp för vad som ska gälla i ”vår”
gemenskap. Det kan handla om normer kring lagstiftning och skrivna regler, men också
om sociala normer och koder. När normer konstrueras skapas också automatiskt något
som är ”avvikande”, vilket får stå som motsats till normens suveränitet. Exempelvis kan
vi se normskapandet i synen på islam som ett ”avvikande” inslag i vårt samhälle.
Historiska arv – med det historiska arvet har samhället med sig en ryggsäck av koloniala
tankemönster. Det talas än idag, om än något mer subtilt än under förra seklet, om ”den
andre” som den ociviliserade vilden vilken ”vi” behöver ta hand om eller uppfostra.
Strukturerna är så klart svåra att identifiera, men de kan ta sig väldigt destruktiva uttryck.
Diskriminering, hatbrott, mytbildning och rasistisk politisering måste ses i skenet av rasism som
ett strukturellt problem. Det är inte ett problem med enskilda arbetsgivare, som gör att det är 50
% svårare att få ett jobb om du har ett arabisktklingande namn jämfört med ett svensktklingande
namn1. Det är inte heller ett problem med enskilda individer, som gör att antalet hatbrott har
fördubblats på mindre än tio år2 eller att Sverigedemokraterna tagit sig in i riksdagen. Rasism bärs
främst inte upp av enskilda individer eller samhällsgrupper, den måste ses som en uppsättning
idéer som på olika sätt florerar i vårt gemensamma medvetande och som tar sig vissa praktiska
uttryck av individer – vare sig det är ett hatbrott eller ett CV i papperskorgen.
Det är av vikt att förstå att olika maktstrukturer samverkar och förstärker varandra. Det är viktigt
att ha detta i åtanke när man motiverar förtryck/diskriminering för att det krävs en mycket mer
komplex analys för att förstå vad förtrycket grundar sig i.
1
2
Carlsson, 2009
Molarin & Frenzel, 2009
9
Alla Olika Alla Lika – en antirasistisk Vision & Värdegrund
Ungdom Mot Rasism, 2011
Man måste också våga se strukturerna som ett uttryck för att bibehålla eller förstärka ett skevt
maktförhållande. Strukturerna har genom historien, och gör så än idag, motiverats med en
självskriven rätt att utöva makt – på bekostnad av någon annan. Strukturerna gör också att
personer som anses vara ”avvikande” nekas rätten till makt och inflytande, för att ”vi” inte ger
”dom” de möjligheterna. Också det faktum att den ”avvikande” hela tiden är i beroendeställning
är ett uttryck för en skev fördelning av makt i samhället.
3.2 Samhällsförändring
Med utgångspunkt i övertygelsen att den mänskliga uppfattningen om världen är konstruerad
genom sociala processer kan det vidare konstateras att strukturerna som behandlas ovan är socialt
konstruerade och skapas och reproduceras genom olika former av processer. Dessa processers
förhållande till maktstrukturer kan beskrivas på ett flertal sätt; Det är möjligt att betrakta
strukturerna som de mänskliga förhållandena vid ett visst givet tillfälle och processerna som dessa
strukturer under en längre tid. Skillnaden mellan dessa båda begrepp blir då att strukturerna är
statiska och processerna dynamiska och föränderliga över tid.
Samhället är uppbyggt av strukturer som varken styr eller styrs av människors handlande. Alla
mänskliga handlingar utförs inom en redan existerande social kontext bestående av normer och
regler. Utifrån detta perspektiv är alla mänskliga handlingar åtminstone i viss utsträckning
förutbestämda och beroende av de för handlingen specifika sammanhangsbundna normer som
aktualiseras. Strukturerna är dock inte permanenta utan upprätthålls och modifieras genom
mänskliga handlingar. Strukturer och reproducerande processer är alltså tätt sammanlänkade.
Oavsett om en individs handlingar kan kontrolleras av individen så kan handlingens
konsekvenser ej överblickas och strukturer och processer, mänskliga handlingar, utvecklar och
begränsar varandra dynamiskt. En människas handlingar är alltså både en effekt av sitt
sammanhang och det som faktiskt bär upp och förändrar detta sammanhang3.
Att maktförhållanden förändras över tiden är inget kontroversiellt i sig. Att det svenska samhället
blivit mer jämlikt de senaste 100 åren motsätter sig knappast någon.
De rasistiska strukturerna tar sin utgångspunkt i dikotomier, ”vi och dom” tänk, och de processer
som är inblandade i reproduktionen av dessa är särskilt intressanta. Den akademiska
utgångspunkten för uppdelningen av människor i ”vi och dom” är begreppet ”de andra” som
introducerades av psykoanalytikern Jacques Lacan. ”De andra” beskrivs enligt Lacan som mycket
viktigt i människans identitetsskapande vilket utgår från gränsdragningar mellan den egna
personen och den andra. Människan definierar enligt Lacan sig själv utifrån vad den inte är, dvs.
den andra. Denna avgränsning är viktig för människans uppfattning om världen och dess plats i
denna4.
Processerna som är verksamma i skapandet av ”de andra” är, och har varit, i allra högsta grad
betydande. Legitimeringen av kolonialt förtryck byggde i hög utsträckning på att de koloniserade
”andra” tillskrevs egenskaper som ansågs stå i direkt kontrast med den vita mannen. Exempel på
detta är dikotomier såsom ”civiliserad och barbarisk/ociviliserad” eller ”rationell och
känslomässig”.
3
4
Giddens, 1984
Lacan, 1988
10
Alla Olika Alla Lika – en antirasistisk Vision & Värdegrund
Ungdom Mot Rasism, 2011
De processer som är inblandade i skapandet av ”de andra” har utforskats av en mängd forskare,
mest omtalat är troligtvis Edward Saids bok ”Orientalismen”5 som beskriver de processer som
skapade orienten, öst som motpol till occidenten, väst. Said menar att dessa båda begrepp är
konstruktioner som återspeglar varandra. Said menar att orientalismen, som är det
sammanfattningsbegrepp han använder för att beskriva europeiska akademiska och kulturella
förhållningssätt till orienten, är nära förknippat med maktförhållanden. Begreppet orienten är
skapat av väst i dess strävanden efter dominans över ”den andra”, dvs. just orienten. Enligt Said
kan bilden av Orienten och väst eller västerlandet beskrivas enligt följande; västerlandet är
rationellt, utvecklat, humant, överlägset och Orienten, är avvikande, outvecklat och underlägset.
Dessa konstruktioner inbegriper även en exotifiering av ”den andra” som musikaliska eller
levnadsglada.
Processer som reproducerar maktstrukturer har många gånger studerats genom diskursanalyser.
En diskurs kan förklaras som en beteckning för sammanhängande begrepp, uttryck,
frågeställningar med mera som tillämpas inom ett visst område och som är avgörande för
kunskapsinhämtningen och världsbilden inom detta område. Exempelvis hur debatten om
integration formuleras. Genom studier av diskurser kan maktförhållanden och maktstrukturer
isoleras och analyseras. Genom diskursiv formation reproduceras dessutom dessa strukturer,
vilket Edvard Said syftar till att påvisa.
I ett försök att praktisera resonemanget ovan använder vi modellen nedan.
Värdegrund
strukturer
Regelverk
lagar, normer etc.
Praktik
politik
Samhället
består
av
strukturer, vilka först syns
när de blir praktisk handling.
Den praktiska handlingen
kan göra att strukturerna
förändras eller förstärks,
genom att de exempelvis blir
till lagar.
Om värdegrunden får symbolisera samhällets strukturer och vi utgår från att dessa bottnar i
rasistiska tankemönster, utgör de grunden för vilken utgångspunkt människor har i de
samhällsutvecklande processerna. Det som dock är signifikant för en värdegrund, och i det här
fallet också strukturerna, är att de aldrig eller sällan är en del av en medveten identitet – utan
snarare ett system som florerar fritt utan någon särskild djupare vetskap.
Strukturerna kan uppmärksammas eller synas först när det blir till en praktisk handling. I
modellen ovan exemplifierar vi det med att dessa formuleras till politik, utifrån den gängse
föreställningen om att världen och mänskligheten är indelningsbar i dikotomier samt att det
utifrån det konstrueras ett maktförhållande. Exempelvis kan politiken föreslås att utformas så att
en minoritetsgrupps rättigheter inskränks, till förmån för majoritetssamhället.
Såvida dess politiska avsändare är skicklig på att formulera förslagen i enlighet med vedertagen
terminologi eller genom att kunna förändra den vedertagna terminologin, exempelvis genom att
5
Said, 1979
11
Alla Olika Alla Lika – en antirasistisk Vision & Värdegrund
Ungdom Mot Rasism, 2011
dölja politikens egentliga syfte eller spela på populistiska spänningar, riskerar det att ske en så
kallad diskursiv förändring. Det kan betyda att tonen i debatten om exempelvis invandring på sikt
blir alltmer hårdför och aggressiv.
Den diskursiva förändringen kan på sikt också förändra samhället i praktiken – eller samhällets
regelverk. Detta kan ske både i juridisk mening, dvs. i ett lands eller ett samhälles lagstiftning.
Men inte minst så sker det i ett samhälles konstruerande av normer. I exemplet med modellen
ovan kan det liknas med ett politiskt beslut i exempelvis riksdagen. Regelverket kan i sin tur
ytterligare förstärka och därmed också förskjuta de rådande strukturerna och den gällande
värdegrunden. Modellen bör ses som en ständigt pågående process.
Samhället är alltså uppbyggt av en mängd strukturer som i grunden handlar om mänskliga beteenden och
förhållningssätt (normer). Samhället utvecklas genom olika processer där rådande strukturer och mänskliga
handlingar påverkar och förändrar varandra.
12
Alla Olika Alla Lika – en antirasistisk Vision & Värdegrund
Ungdom Mot Rasism, 2011
4. Den antirasistiska visionen
Huvuddelen av detta dokument har fram tills nu fokuserat mycket på att försöka beskriva och
förklara de delar av den antirasistiska värdegrunden som definieras utifrån begreppets första hälft
- anti. En antirasist är självfallet anti, emot, motståndare till rasism varför ett resonemang kring
och en definition av begreppet rasism är nödvändigt.
Synen på de strukturella samband som finns i samhället vad gäller rasismens idémässiga grund,
samt strukturer som ständigt föränderliga genom olika processer, är också viktiga delar i en
antirasistisk världsbild. Men dessa båda delar, dvs. resonemang kring rasism och dess praktiska
utfall i samhället, räcker inte ensamt för att motivera och förklara utgångspunkterna för en
antirasistisk Vision & Värdegrund. Antirasism är mer än bara ett idémässigt motstånd mot rasism.
4.1 Antirasism – mer än bara anti rasism
För att förstå antirasismens utgångspunkt måste vi se på begreppet som mer än en ideologisk
övertygelse om att rasism är dåligt, även om denna ideologiska övertygelse är självklar för en
antirasist. En antirasistisk ideologi utgår från en övertygelse om och tron på den inneboende
jämlikheten människor emellan. En antirasist menar också att en människas identitet inte kan
eller ska klassificeras utifrån förenklingar om unika, givna och statiska uppfattningar om
gemenskap, åtskillnad eller tillhörighet.
Men en antirasist är också en aktiv samhällsmedborgare. En antirasist är en aktivist som, inom
demokratins ramar och spelregler, dagligen - i vardagen, organiserat eller spontant - står upp för
alla människors lika rättigheter och värde.
Kampen mot rasism är en kamp som inte kan ses som en homogen aktivistisk rörelse, kampen
måste föras på flera olika nivåer samtidigt. Kampen måste ske reaktivt; detta inbegriper aktioner
mot faktisk diskriminering av människor och stöd till dem som utsätts för hatbrott, trakasserier
etc. Men den måste också ske proaktivt; detta innebär ett långsiktigt arbete mot de etablerade
tankestrukturer och processer som legitimerar, normaliserar och förstärker de diskriminerande
uttrycken i samhället - vare sig det är i form av politisk diskurs eller faktisk diskriminering.
Antirasism är en demokratisk ideologi som står upp även emot de destruktiva inslag som finns i
ideologier bortom den rasistiska. Det innebär att en antirasist har att förhålla sig till demokratins
spelregler, där värden som icke-våld, åsikts- och yttrandefrihet, religionsfrihet, parlamentarism
och det fria ordet är självklara.
Ungdom Mot Rasism är ett uttryck för när antirasismen lyckas. Vi organiserar unga människor
som tillsammans tror på ett samhälle fritt från rasistiska strukturer. Vi tror på ett samhälle där det
mänskliga värdet tillskrivs lika till alla.
Vår ideologiska övertygelse gör att vi går ihop tillsammans, för att förändra samhället som omger
oss. Vi är aktiva samhällsmedborgare, demokratiska aktivister, har civilkurage och tar vårt ansvar
för att upprätthålla det fria och demokratiska meningsutbytet.
4.2 Demokrati och mångfald - det antirasistiska samhället
Utgångspunkten för motståndet mot rasism är och kommer alltid vara förespråkandet av alla
människors lika värde och lika rättigheter. Antirasismen tar ställning för demokrati och mångfald.
Detta ställningstagande får en mängd konsekvenser, den viktigaste är troligtvis den kamp mot de
strukturella hindren som begränsar människor och i förlängningen också samhället.
13
Alla Olika Alla Lika – en antirasistisk Vision & Värdegrund
Ungdom Mot Rasism, 2011
I det antirasistiska samhället får var och en definiera sig själv och ta del av makt och av samhället
på lika villkor. Det är en värld där människors fysiska och/eller kulturella egenskaper inte
bestäms utifrån hierarkiska kategoriseringssystem, utan avgörs av individers självständiga val.
Det antirasistiska samhället är ett öppet samhälle som står upp för människors möjligheter att
leva ut sin fulla potential, helt oavsett hur man som individ definierar sig själv. I vårt samhälle så
tar vi alla gemensamt ansvar i att stärka och upprätthålla de demokratiska värdena, genom att
nyttja den mångfald av erfarenheter och perspektiv som samhället består av.
Det antirasistiska samhället präglas av frihet. Det är ett samhälle där var och en är fri från
rasismens och intoleransens förtryck, fri att vara och definiera sig själv som den en vill vara och
fri att leva sitt liv som man vill göra. Ett samhälle som sätter människan och dennes frihet i
centrum är bara möjligt om de begränsningar som håller fast människan motverkas.
I det antirasistiska samhället finns inget ”vi och dom”, inga normerande tvångströjor som håller
oss fångna i gamla tankemönster. Det är ett samhälle där gemenskap byggs genom ömsesidig
förståelse och inte genom fysisk eller kulturell likhet. Istället är mångfalden en realitet och en
möjlighet för människan att bättre förstå sin egen roll i samhällsutvecklingen.
Det antirasistiska samhället är inte ett samhälle som bygger på tolerans för olikheter utan på acceptans och
inkludering. Ett samhälle där var och en har rätt och möjlighet att definiera sig själv som den en vill vara. Ett
samhälle som värnar om demokrati och mångfald med allas lika värde som utgångspunkt och där
diskriminerande och exkluderande strukturer identifieras och utmanas. Ett samhälle som tar ställning mot
intolerans och skev maktfördelning - för öppenhet och inkludering. Ett samhälle som präglas av Ungdom Mot
Rasisms devis - Alla Olika Alla Lika!
14
Alla Olika Alla Lika – en antirasistisk Vision & Värdegrund
Ungdom Mot Rasism, 2011
5. Sammanfattning
Alla Olika Alla Lika – en antirasistisk Vision & Värdegrund, är framarbetad med syfte att fylla ett
tomrum i den antirasistiska idédebatten samt skapa och förstärka en gemensam antirasistisk
identitet. Med dokumentet vill vi presentera hur vi som antirasister i Ungdom Mot Rasism ser på
fenomenet och idén rasism, samt hur samhället förhåller sig till detta. Vi vill också visa på
alternativ genom att tydligt måla upp demokrati och mångfald som en kontrast till rasismens fula
ansikte.
Centralt i en framställning är självklart en definition likväl som analyserande resonemang kring
rasism, det som varje antirasist tagit ställning mot. Begreppet tar sin utgångspunkt i uppfattningen
om att mänskligheten är indelbar i raser, något som forskning definitivt tillbakavisar.
Rasism måste ses som något mer än enskilda individers ideologiska övertygelse. Rasism är på
många sätt en del av samhällets strukturer, dels genom att Sverige har ett historiskt arv av rasism
men också för att normer upprätthålls som gör att strukturerna förstärks ytterligare. Detta
manifesteras många gånger av ett tydligt ”vi-och-dom-tänkande”, i synen på människor som
”normala” och ”avvikande”, baserat på fysiska och/eller kulturella egenskaper.
Rasism som fenomen är enligt Ungdom Mot Rasism ett medvetet eller omedvetet, socialt konstruerat uttryck
för makt som innefattar kategoriseringar och generaliseringar av grupper av människor, rasifierade grupper,
utifrån deras fysiska och/eller kulturella egenskaper samt en uppfattning om mänsklig över- och
underordning.
Antirasister arbetar för samhällsutveckling och det är därmed av största vikt att synen på hur
samhället i stort är uppbyggt och hur detta förändras klargörs. Mänskliga handlingar är påverkade
av de sammanhang i vilka de begås. Strukturer i samhället, exempelvis normer eller lagar,
påverkar och styr därmed människors liv och val. Samtidigt påverkar också dessa val och
handlingar samhällsstrukturerna vilka inte är statiska utan hela tiden utvecklas och förändras
genom processer. Denna samverkan av strukturer och processer är det som driver mänskliga
samhällens utveckling och förändring.
Samhället är alltså uppbyggt av en mängd strukturer som i grunden handlar om mänskliga beteenden och
förhållningssätt (normer). Samhället utvecklas genom olika processer där rådande strukturer och mänskliga
handlingar påverkar och förändrar varandra.
En antirasistisk vision bygger på en vilja att alla människor ska ha lika rätt till makt och lika
möjligheter att ta del av samhället, oavsett ens fysiska och/eller kulturella egenskaper.
Antirasismen handlar om ett upprätthållande av varje människas frihet från förtryck och frihet att
definiera sig själv.
Det antirasistiska samhället är inte ett samhälle som bygger på tolerans för olikheter utan på acceptans och
inkludering. Ett samhälle där var och en har rätt och möjlighet att definiera sig själv som den man vill
vara. Ett samhälle som värnar om demokrati och mångfald med allas lika värde som utgångspunkt och där
diskriminerande och exkluderande strukturer identifieras och utmanas. Ett samhälle som strävar mot
intolerans och skev maktfördelning - för öppenhet och inkludering, där rasism inte får plats. Ett samhälle
som präglas av Ungdom Mot Rasisms devis - Alla Olika Alla Lika!
15
Alla Olika Alla Lika – en antirasistisk Vision & Värdegrund
Ungdom Mot Rasism, 2011
6. Referenslista
Carlsson, Magnus, Essays on discrimination in hiring, Växjö University Press, Diss. (sammanfattning)
Växjö : Växjö universitet, 2009,Växjö, 2009
Giddens, Anthony, The constitution of society: outline of the theory of structuration, Polity Press,
Cambridge, 1984
Lacan, Jacques, The seminar of Jacques Lacan. Book 2, The ego in Freud's theory and in the technique of
psychoanalysis, 1954-1955, Norton, New York, 1988
Molarin, Anna & Frenzel, Anna, Hatbrott 2009: statistik över polisanmälningar där det i motivbilden ingår
etnisk bakgrund, religiös tro, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck,
Brottsförebyggande rådet (BRÅ), Stockholm, 2010
Said, Edward W., Orientalism, [New ed.], Vintage books, New York, 1979
16
