Sjukgymnastik sett ur olika perspektiv

advertisement
Sjukgymnastik sett ur olika perspektiv
Jag har alltid varit intresserad av hur saker fungerar och satt som liten och plockade isär allt
möjligt för att försöka förstå och lära mig. Jag har också alltid tyckt om att träna vilket gjorde
att jag redan i högstadiet fick frågor av min omgivning om hur man bäst tränade för att uppnå
olika mål. Då baserades mina kunskaper enbart på min egen erfarenhet och på den
teoriundervisning vi haft i samband med läger och annat. I samband med träningen upptäckte
jag att olika personer använder kroppen på olika sätt med olika resultat. Jag kom även i
kontakt med diverse former av skador och problem som påverkade idrottsutövaren i olika
utsträckning och rehabiliterades med varierande resultat. I samband med detta blev jag allt
mer intresserad av att försöka förstå hur kroppen fungerar, hur man ska göra för att förbättra
och optimera sina funktioner och framförallt hur man undviker och rehabiliterar skador. Att
omgivningen bad om råd och tips gjorde att jag började söka lite information på egen hand
men jag kände mig alltid otillräcklig. Egentligen visste jag inte alls hur olika tillstånd skulle
rehabiliteras vilket var det svar jag oftast gav. Jag försökte dock även resonera och diskutera
med den som frågade om vad hon/han tänkte och kände, och tillsammans kom vi oftast fram
till något som vi tyckte verkade logiskt. Egentligen skiljer sig detta sätt att bemöta patienter
inte så mycket från hur jag agerar idag. Nu har jag dock betydligt mer kunskap att basera
mina teorier på men jag försöker fortfarande få patienten att bidra med sin kunskap. Det är
nog denna bit av sjukgymnastyrket som jag tycker är allra roligast och intressantast. Att
genom att ta in patientens kunskaper och erfarenheter om sig själv och dela med mig av mina
kunskaper, tillsammans med patienten resonera mig fram till vilka bakomliggande orsaker
som kan vara grunden till dess problem och vad man kan göra åt det. På så sätt kan jag få
patienten att förstå varför behandlingen ser ut som den gör vilket ofta är ett bra sätt att hitta
motivation. Det är de gånger jag lyckats med detta och behandlingen resulterat i tydliga
förbättringar och nöjda patienter som jag verkligen trivs i min yrkesroll. Eftersom alla
patienter dessutom är olika kommer jag oavbrutet att stöta på nya problem och får möjlighet
att utvecklas i takt med att jag samlar på mig nya erfarenheter (1).
Nu när jag är näst intill färdigutbildad känner jag att jag har betydligt mer kunskap och en
stabil grund att utgå ifrån när jag börjar resonera med mig själv och patienten. Bara det att jag
vet hur kroppen ser ut innebär att jag vet vilka strukturer som kan tänkas vara påverkade.
Under utbildningen har jag dessutom fått lära mig om de vanligaste sjukdomarna och deras
konsekvenser samt hur jag som sjukgymnast kan hjälpa patienten och vad patienten kan göra
själv vid dessa tillstånd. Jag har även fått insikt i att kroppen kan påverkas av mer än bara
skada och sjukdom vilket gör det än viktigare att ta sig tid till att lyssna på patienten. Detta är
en av de största tillgångarna jag har som sjukgymnast, att kunna lyssna på patienten och
tillsammans med mina kunskaper hjälpa patienten att förstå sitt problem. Jag tycker att jag
under utbildningen samlat på mig en ganska bred kunskapsbas där styrkan ligger i en
helhetsförståelse av människan. Med det menar jag att de kunskaper jag har är ganska
övergripande och generella, om specifika tillstånd kan jag inte lika mycket. Jag känner mig
dock allt mer trygg i den kunskap jag har och har nu insett att det inte går att veta allt om allt.
Det finns heller inga färdiga svar på hur man bäst behandlar i varje enskilt fall eftersom varje
möte är unikt precis som Schön-Olsson skriver (2). Som verksam sjukgymnast utvecklas man
ständigt och lär sig nya saker genom att låta sig läras av patienter (3). Detta är givetvis en
utmaning men det är framförallt väldigt roligt att hela tiden ha möjlighet att utvecklas. Med
den kunskap jag har känner jag att jag kan undersöka om än inte alla så i alla fall de allra
flesta patienter jag kan tänkas träffa. Sedan kanske min kunskap inte alltid räcker till för att
jag ska känna mig säker på att min behandling kommer att fungera. Då är det viktigt att kunna
tala om detta för patienten, rådgöra med andra sjukgymnaster och ibland rekommendera att
patienten söker hjälp hos en annan yrkeskategori. Det är även min skyldighet att hänvisa till
andra yrkesgrupper i de fall då de har bättre kunskap och möjlighet att hjälpa patienten (4).
Därför är det väldigt bra att vi under utbildningen och under praktikperioderna har fått lite
inblick i andras kompetensområden.
En stor del av att vara sjukgymnast tycker jag är att förmedla kunskap, dels till patienter men
även till andra yrkeskategorier. Framförallt på de platser där man arbetar i team kring
patienter är det viktigt att patientens förmågor tas tillvara på, och tränas i mötet med andra
professioner. Oftast träffar patienten sjukgymnasten under alldeles för kort tid för att enbart
den tiden ska leda till stora förbättringar. Därför är det viktigt att patienten själv och andra i
dess omgivning förstår nyttan av att träna funktioner även när sjukgymnasten inte är där.
Detta tror jag i de allra flesta fall leder till en betydligt mer effektiv rehabilitering med bättre
slutresultat. Jag har märkt att personer i min omgivning har ganska varierande bild av vad en
sjukgymnast faktiskt gör. Det tror jag inte är gynnsamt för yrket utan snarare tvärt om. Att
omgivningen inte vet vad en sjukgymnast kan hjälpa till med innebär att de kanske söker sig
till andra professioner för problem som egentligen borde behandlas av en sjukgymnast. Om
andra yrkeskategorier inom vården inte heller har tillräcklig kunskap om vad vi kan hjälpa till
med kan de heller inte guida patienter rätt i sitt sökande efter hjälp. Både att patienter söker,
och att andra inom vården remitterar till ”fel” yrkeskategorier gör att vården blir ineffektiv
och kostnadskrävande. Därför ser jag det som en skyldighet för verksamma inomvården att
försöka sprida kunskap om vad den egna professionen innebär. Utöver detta är det upp till
varje enskild yrkesutövare att vara ärlig mot sina patienter och arbeta evidensbaserat för att
stärka professionens förtroende från samhället. Som sjukgymnast kan man arbeta på flera
olika sätt, med rehabilitering, primärprevention eller forskning. Alla bitar behövs och alla har
ansvar för att dela med sig av och sprida sin kunskap samt att ta till sig ny kunskap och vara
uppdaterad inom det egna fältet.
Som jag ser det innebär all form av rehabilitering någon typ av förändring. Även om
rehabiliteringen syftar till att patienten ska kunna återgå till det normala så måste något
förändras under själva rehabiliteringstiden, man måste tillfälligt eller permanent ändra sina
vanor för att på sikt må bättre. Min syn på människan består av två huvudsakliga delar. Den
första delen är att alla i grunden vill må bra och att man vill att alla andra ska må bra. Jag tror
att det egna välmåendet är det som överlag styr människors handlingar men att människan
genom att ha förståelse för andras situation även värdesätter andras behov. Den andra delen
handlar om att allt alltid kan förbättras men för att en person ska förändras måste personen
själv vilja förändra något. Jag tror inte det går att förändra någon annan, däremot kan man
behöva hjälp, stöttning och vägledning för att kunna förändra sig själv. Den första biten är
själva grunden i min roll som sjukgymnast och drivkraften att hjälpa andra. Vad är det som
saknas för att patienten ska må bra och vad kan jag göra för att hjälpa honom/henne att nå dit
eller komma en bit på väg? Det är för att besvara denna fråga som jag genomför min
undersökning av patienten. Frågan hjälper mig även att tillsammans med patienten försöka
sätta upp ett mål med behandlingen så att vi strävar åt samma håll. Själva behandlingen utgår
ifrån målsättningen och besvarar förhoppningsvis frågan vad jag kan göra för att hjälpa
patienten. Min tro på att allt kan bli bättre innebär att det alltid finns något man kan göra för
att förbättra sin situation. Det innebär också att patienten själv måste vara delaktig i
förändringen, vilja förändra och vara beredd på att anstränga sig för att uppnå målet. Målet är
väldigt viktigt för att patienten ska känna sig motiverad, man måste i slutändan känna att
strävan leder till en förbättring som är värd att kämpa för. Jag som sjukgymnast ska hjälpa
patienten att hitta väg till förändring som inte känns så svår. Jag ska även finnas där för att
påminna om målet och för att dokumentera och visa de framsteg som görs för att öka
motivationen ytterligare.
Att arbeta patientcentrerat innebär för mig att ha patientens bästa i fokus och se till att
patienten är så delaktig som möjligt i sin behandling. Det handlar om att lyssna på vad som är
viktigast för den enskilde patienten. Olika personer har olika värderingar och kan därför ha
olika uppfattning om vad som är ett problem och inte samt om vad som är viktigast att
förbättra. Jag tror inte det är möjligt att helt förstå hur en annan människa tänker och därför
kan man inte räkna med att hitta rätt från första början. Som sjukgymnast måste man vara
öppen för att tänka om och ändra angreppssätt under behandlingens gång. Utvärdering bör ske
kontinuerligt i mötet med patienten. Eftersom det inte finns några färdiga svar om vad som är
rätt och fel är det viktigt att vara medveten om att den bedömning vi gör är en hypotes. I varje
patientmöte måste sjukgymnasten vara öppen för att lära sig av patienten och vid behov
omarbeta hypotesen utifrån nya kunskaper. Beroende på vad utvärderingen av hypotesen visar
ska ställningstagande om fortsatt behandling göras (1). Genom att samarbeta med patienten
och låta denne vara delaktig i beslutsfattande och i bildandet av en gemensam kunskapsgrund
tror jag liksom Jones och medarbetare (3) att patienten tar mer eget ansvar för sin
rehabilitering och kan uppnå bättre resultat. En annan aspekt av att låta patienten vara delaktig
och bidra med kunskap är att det visar att man respekterar patienten. Det är även en
förutsättning för att kunna behandla varje patient som en unik individ. Som sjukgymnast ska
jag respektera varje människas individuella behov, lika värde, integritet och
självbestämmande (4).
De situationer som berört mig under de praktikperioder jag haft är främst möten med
patienter. Något som fastnat är hur bra människan är på att anpassa sig och finna glädje i alla
situationer. Jag imponeras av hur människor som råkat ut för svåra skador eller har en obotlig
sjukdom som förändrar deras förmåga att klara sig självständigt i vardagen klarar av att
hantera dessa situationer. Jag har även blivit illa berörd vid ett par tillfällen, främst för att de
prioriteringar som måste göras inom vården leder till att patienter avslutas eller skickas hem
innan de enligt min mening är färdigrehabiliterade. Jag har svårt att tro att detta är gynnsamt
på lång sikt men förstår samtidigt varför det fungerar så. De platser och resurser som finna
måste i första hand gå till dem som bäst behöver dem just då. Det som berört mig mest är
ändå att få följa personer medan de utvecklats och förbättrats och känna att jag fått möjlighet
att bidra.
Hållbar utveckling handlar om att nå mäskligt välbefinnande utan negativ ekonomisk eller
miljömässig påverkan (5). Som sjukgymnast ska man arbeta på ett kostnadseffektivt sätt,
utnyttja de resurser som finns på ett ändamålsenligt sätt samt sträva efter att patienter ska bli
så självständiga som möjligt (6). Inom vården tänker jag att det handlar om att utnyttja de
resurser som finns på bästa möjliga sätt. En stor del av dagens utgifter och förbrukning av
resurser tror jag skulle kunna undvikas genom primärprevention. Att satsa på friskvård borde
kunna sänka antalet som söker till vården. Jag tror att mycket skulle kunna göras inom skolan.
Om barnen får hälsosamma vanor med sig när de är små kommer de troligtvis att behålla dem
senare i livet. Där är det viktigt att även få med föräldrarna eftersom barnen även får med sig
vanor hemifrån. Som sjukgymnast är det framförallt genom att arbeta med fysisk aktivitet,
hjälpa personer att hitta någon form av träning som passar varje individ, och att undervisa om
vikten av att vara fysiskt aktiv som man kan hjälpa till med. Något annat som sjukgymnaster
kan hjälpa till med är att utforma samhället på så sätt att risken för skador minskar. Detta
genom vara med och påverka utformning av till exempel äldreboenden och vårdinrättningar,
arbetsplatser och offentliga utrymmen. Det finns mycket som kan göras för att minska fallrisk,
undvika arbetsskador och förbättra tillgängligheten av offentliga utrymmen och där kan
sjukgymnaster spela en viktig roll.
När jag skrivit denna uppgift och läst litteraturen har jag reflekterat en del kring min framtida
roll som sjukgymnast. Jag har funderat mycket kring hur jag arbetar och vad jag har för
grundläggande värderingar. Jag tycker Jones och medarbetare (3) har beskrivit väldigt bra hur
jag skulle vilja arbeta. I idealfallet fungerar samarbetet med patienten på ett konstruktivt sätt
och vi kan hjälpas åt att hitta strategier för att uppnå ett mätbart mål. Det kan dock ibland vara
svårt att hitta ett mål som patienten är beredd att sträva mot, men förhoppningsvis kommer jag
bli allt bättre på att hjälpa dem hitta motivation.
Referenser:
1. Broberg C, Tyni-Lenné R. Sjukgymnastik som vetenskap och profession
(Elektronisk). 2009 Tillgänglig:
http://www.sjukgymnastforbundet.se/profession. 2011-05-18
2. Schön-Ohlsson C. Yrkesparadigm i sjukgymnastik. Vetenskapligt supplement;
2004; (2):4-11.
3. Jones M, Jensen G, Edwards I. Clinical reasoning in physiotherapy. I: Higgs J,
Jones M. Clinical reasoning in the health professions. Oxford Boston
Melbourne: Butterworth Heinemann; 2008: 245-56.
4. Etiska regler för sjukgymnaster. Stockholm: LSR; 1996 Tillgänglig:
http://www.sjukgymnastforbundet.se/profession/kvalitetsutv/Sidor/Etik.aspx. 201105-18
5. Hållbarhetsguiden Tillgänglig:
http://www.svid.se/Hallbarhetsgudien/Mojligheter-verktyg/Vad-ar-hallbarutveckling. 2011-05-18
6. Socialstyrelsen. Kompetensbeskrivningar för sjukgymnaster (Elektronisk).
(1999) Tillgänglig:
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/11986/1999-3-1.pdf.
2011-05-18
Download
Random flashcards
Ölplugg

1 Cards oauth2_google_ed8be09c-94f0-4e6a-8e55-87a3b14a45db

Svenska

105 Cards Anton Piter

Create flashcards