Racomitrium microcarpon
Nordlig raggmossa
NE
NA
LC
DD
Mossor
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning: Grimmiales, Familj: Grimmiaceae, Släkte: Racomitrium
(raggmossor), Art: Racomitrium microcarpon - nordlig raggmossa (Hedw.) Brid. Synonymer: nord-raggmossa,
nordraggmossa
Kännetecken
Arten bildar upp till 4 cm höga, olivgröna till brunaktiga mattor. Skotten är oftast krypande och rikligt försedda med
korta sidogrenar. Bladen är bredast strax ovan basen och gradvis avsmalnande mot den vassa spetsen som har en
tandad, relativt kort hårudd. Nerven är i mellersta delen två celler tjock och två eller tre celler bred på ovansidan.
Bladkanten är tillbakaböjd högt upp i bladet och ett cellager tjock. Bladskivan är ett cellager tjock och saknar papiller.
Bladcellerna är kort rektangulära i övre delen och blir gradvis mer långsmala mot basen. Cellväggarna är kraftigt
vågiga utom i bladbasen, där de långsmala cellerna inte är tvärvågiga men däremot har tydliga porer. Arten är
skildkönad, men kapslar är relativt vanliga. Mogna kapslar är kort cylindriska, släta och sitter på knappt
centimeterlånga skaft.
Nordlig raggmossa känns igen på bladens smala nerv och bladbasens sparsamt tvärvågiga väggar med tydliga porer.
Vanligen bildas ett karakteristiskt sprickmönster i tuvorna vid torka. Skott som är sparsamt förgrenade kan likna
svart raggmossa R. sudeticum, men den senare har en nerv som är kraftigare - oftast tre celler tjock vid bladmitten och tydligt tvärvågiga celler i bladbasen.
Utbredning och status
Arten förekommer i stort sett över hela landet, men den är sällsynt i söder. I Norrland är den släktets vanligaste art,
och i fjällen påträffas den ända upp i högalpin zon. Den är sällsynt i Danmark, allmän i Norge (där den dock tycks
saknas på Vestlandet), allmän i Finland och sällsynt på Island. Den är också känd från Färöarna. Den förekommer
över stora delar av Europa. Världsutbredningen omfattar även delar av Asien och Nordamerika.
Ekologi
Nordlig raggmossa växer i halvöppna och exponerade lägen på klippor och block men även på mineraljord. Den
föredrar sura, svårvittrade bergarter som granit och gnejs men kan även växa på mer lättvittrade underlag som
diabas och skiffer. Rikligast förekommer den på underlag som relativt snabbt torkar ut efter regn, där den uppträder
tillsammans med andra torktåliga arter som sotmossa Andreaea rupestris, kakmossa Hedwigia ciliata,
skärbladsmossa Paraleucobryum longifolium och bergraggmossa Racomitrium heterostichum.
Övrigt
Etymologi: microcarpon = grekisk neutrumform av mikrokarpos = med små frukter; mikros (gr.) = liten; karpos (gr.)
= frukt.
Uttal: [Rakomítrium mikrokárpon]
KEY FACTS Shoots prostrate with numerous short branches, forming up to 4 cm thick, olive-green to brownish-green
mats. Dry tufts develop a characteristic pattern of cracks. Hyaline point fairly short, dentate. Laminal cells not
papillose. Nerve slender. Basal laminal cells esinuose, with distinct pores. Capsules fairly common. Seta just below 1
cm. - Grows on dry, bare subsoil or rock in semi-open or exposed habitats. Common in the north up to the high-alpine
zone, more scarce in the southern parts.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Litteratur
Weibull, H. 2006. Racomitrium microcarpon nordlig raggmossa s. 138. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna.
[AJ 6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges
lantbruksuniversitet, Uppsala.
Författare
Henrik Weibull 2006
ArtDatabanken - artfaktablad
2
