Racomitrium affine
Liten bergraggmossa
NE
NA
LC
DD
Mossor
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning: Grimmiales, Familj: Grimmiaceae, Släkte: Racomitrium
(raggmossor), Art: Racomitrium affine - liten bergraggmossa (Schleich. ex F. Weber & D. Mohr) Lindb. Synonymer:
Racomitrium affine (F. Web. & Mohr.) Lindb.
Kännetecken
Arten bildar upp till 4 cm höga, olivgröna till svartaktiga mattor. Skotten har varierande förgrening och de kan växa
relativt upprätt. Bladen är bredast strax ovan basen och gradvis avsmalnande mot den vassa spetsen som vanligtvis
har en kort men tydlig och ofta krokig hårudd. En del blad kan dock sakna hårudd. Nerven är tydlig - i mellersta delen
tre celler tjock och tre eller fyra celler bred på ovansidan. Bladkanten är tillbakaböjd högt upp i bladet och ett eller två
cellager tjock. Bladskivan består av ett cellager, och den saknar papiller. Bladcellerna är kort rektangulära i övre delen
men blir gradvis mer långsmala mot basen och de har kraftigt vågiga cellväggar. De innersta honbladen är ovala och
trubbiga. Arten är skildkönad och kapslar är relativt ovanliga. Den mogna kapseln är kort cylindrisk och slät och den
sitter på ett centimeterlångt skaft. Sällsynt förekommer även en form av arten som saknar hårudd: forma
gracilescens.
Liten bergraggmossa känns igen på de mörkt gröna mattorna och bladen som har relativt korta men tydliga håruddar.
Den liknar bergraggmossa R. heterostichum, men den senare bildar oftast ljusare gröna mattor och har blad med
längre hårudd och tunnare nerv: i mellersta delen två eller ibland tre celler tjock och fyra till åtta celler bred på
ovansidan. Dessutom är nerven tydligt nedsänkt i bladet. Trubbraggmossa R. obtusum saknar nästan alltid hårudd,
men om den finns är den kort och rak, och dessutom är nerven mycket bred: fyra till åtta celler bred på ovansidan i
mitten av bladet. Även svart raggmossa R. sudeticum kan vara mycket lik liten bergraggmossa men har smalare
bladspets och tunnare nerv; vid bladbasen är nerven tre eller ibland två celler tjock och tre eller fyra celler bred på
ovansidan, till skillnad från liten bergraggmossa vars nerv vid basen är fyra celler tjock och fem till sju celler bred på
ovansidan.
Utbredning och status
Arten har sannolikt en sydvästlig tyngdpunkt i sin utbredning. Utbredningen är ännu relativt dåligt känd, men arten
har bl.a. hittats i de södra delarna av fjällkedjan. Den är sällsynt i Danmark, allmän i västra Norge och mindre allmän i
sydvästra Finland. Den finns även på Färöarna. Arten förekommer över större delen av Europa. Världsutbredningen
omfattar även delar av Asien och Nordamerika.
Ekologi
Liten bergraggmossa växer på klippor och block i halvöppna till exponerade lägen. Den förekommer främst på sura,
svårvittrade bergarter som granit och gnejs, och den växer oftast på svagt översilade eller åtminstone tidvis fuktiga
partier, t.ex. på hällar i odlingslandskapet. Den förekommer tillsammans med arter som sotmossa Andreaea rupestris,
sipperraggmossa Racomitrium aquaticum, gulgrön raggmossa R. fasciculare och bergraggmossa R. heterostichum.
utbredning
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Övrigt
Etymologi: affinis (lat.) = besläktad, angränsande, närstående.
Uttal: [Rakomítrium affíne]
KEY FACTS Lesser Fringe-moss. Shoots decumbent to erect, branched or unbranched, olive-green to black, forming
up to 4 cm thick mats. Leaf apex dentate with a short but distinct, often hooked, hyaline point. Laminal cells not papillose. Capsules rare. - Found on acidic, periodically moist cliffs and boulders in half-open to exposed habitats, e.g. flat
rocks in agricultural landscapes. Distribution somewhat uncertain, seemingly centred in the south-western parts.
Litteratur
Weibull, H. 2006. Racomitrium affine liten bergraggmossa s. 135. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ
6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges
lantbruksuniversitet, Uppsala.
Författare
Henrik Weibull 2006
ArtDatabanken - artfaktablad
2
