Racomitrium sudeticum
Svart raggmossa
NE
NA
LC
DD
Mossor
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning: Grimmiales, Familj: Grimmiaceae, Släkte: Racomitrium
(raggmossor), Art: Racomitrium sudeticum - svart raggmossa (Funck) Bruch & Schimp. Synonymer: Racomitrium
heterostichum var. sudeticum
Kännetecken
Arten bildar upp till 4 cm höga, vanligen svartaktiga men ibland olivgröna mattor. Skotten har varierande förgrening
och kan ibland växa relativt upprätt. Bladen är bredast vid basen och gradvis avsmalnande, men spetsen är oftast
uddlik och smal med en styv hårudd, vilken dock kan saknas på en del blad. Nerven är tydlig, i mellersta delen tre
celler tjock och två eller tre celler bred på ovansidan, rännlikt nedsänkt i bladet och med en tydligt konvex undersida.
Bladkanten är tillbakaböjd högt upp i bladet och ett eller två cellager tjock med celler i högst två rader. Bladskivan är
ett cellager tjock och saknar papiller. Bladcellerna har kraftigt vågiga cellväggar. De är kort rektangulära i övre delen
och blir gradvis mer långsmala mot basen. De innersta honbladen är spetsiga. Arten är skildkönad, och kapslar är
relativt ovanliga. Mogna kapslar är ovala, släta och sitter på 0,5 cm långa skaft.
Svart raggmossa varierar mycket i utseende; detta hänger inte minst samman med stark påverkan från olika
omvärldsfaktorer i de aktuella växtmiljöerna. Den kan förväxlas med bl.a. nordlig raggmossa R. microcarpon, men
den senare har tunnare nerv - två celler tjock i hela bladet - och bladbas med celler vars väggar saknar den typiska
tvärvågigheten men som däremot har tydliga porer. Fjällraggmossa R. macounii har oftast en rödbrun färg och en
kraftig - även med handlupp synlig - bladkant, som är två cellager tjock och med celler i två till fyra rader. Liten
bergraggmossa R. affine har vekare bladspets och tunnare nerv; vid bladbasen är nerven fyra celler tjock och fem till
sju celler bred på ovansidan, till skillnad från svart raggmossa vars nerv är tre (ibland två) celler tjock och tre eller
fyra celler bred på ovansidan. Trubbraggmossa R. obtusum saknar nästan alltid hårudd och dessutom är nerven
mycket bred: fyra till åtta celler bred på ovansidan i mitten av bladet.
Utbredning och status
Arten är vanligast i nederbördsrika delar av fjällen, och blir gradvis mer sällsynt ned mot kusten och söderut i landet.
I fjällen förekommer den upp i mellanalpin zon. Den är tämligen allmän i Norge och på delar av Island och allmän till
tämligen allmän i sydligaste respektive nordligaste Finland. Den finns även på Färöarna och Svalbard. Den
förekommer över större delen av Europa. Världsutbredningen är mycket vid och omfattar även Asien, Nordamerika,
Sydamerika, Antarktis och Australien.
Ekologi
Svart raggmossa växer på klippor och block av silikatrika bergarter i halvöppet till exponerat läge - gärna på
översilade eller åtminstone tidvis blöta partier. Den är vanligast vid snölegor och utmed vattendrag, och den
förekommer även på nordexponerade klippor. Den växer tillsammans med bl.a. sotmossa Andreaea rupestris,
päronsvepemossa Gymnocolea inflata, brun frostmossa Gymnomitrion concinnatum och gulgrön raggmossa
Racomitrium fasciculare.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Övrigt
Etymologi: sudeticus (lat.) = från Sudeterna; Sudeti (lat.) = Sudeterna; suffixet -icus (lat.).
Uttal: [Rakomítrium sudétikum]
KEY FACTS Slender Fringe-moss. Shoots more or less erect (extent of branching various), forming up to 4 cm thick,
blackish or sometimes olive-green mats. Hyaline point short and stiff. Laminal cells not papillose. Capsules rare. Grows on siliceous, periodically moist cliffs and boulders in semi-open to exposed habitats. Typically found by
snowbeds or in running water, sometimes also on north-facing cliffs. Common in montane areas with high annual
precipitation, extending to the mid-alpine zone in the Scandes mountains.
Litteratur
Weibull, H. 2006. Racomitrium sudeticum svart raggmossa s. 140. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ
6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges
lantbruksuniversitet, Uppsala.
Författare
Henrik Weibull 2006
ArtDatabanken - artfaktablad
2
