Racomitrium heterostichum Bergraggmossa NE NA LC DD Mossor NT VU EN CR RE Livskraftig (LC) Klass: Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning: Grimmiales, Familj: Grimmiaceae, Släkte: Racomitrium (raggmossor), Art: Racomitrium heterostichum - bergraggmossa (Hedw.) Brid. Synonymer: bergmossa, bergraggmossa Kännetecken Arten bildar upp till 5 cm höga, gröna till olivgröna mattor. Skotten har en krypande stam som ofta är rikligt förgrenad och de kan bli upp till 10 cm långa. Bladen är bredast strax ovanför basen och gradvis avsmalnande mot den vassa spetsen som är tydligt tandad och som nästan alltid har en lång, tydlig och ofta krokig hårudd. Nerven är tydlig - i mellersta delen två eller ibland tre celler tjock och fyra till åtta celler bred på ovansidan - och ofta tydligt nedsänkt i bladet. Bladkanten är tillbakaböjd högt upp i bladet och oftast ett cellager tjock. Bladskivan är ett cellager tjock och saknar papiller. Bladcellerna är kort rektangulära i övre delen och blir gradvis mer långsmala mot basen. De har kraftigt vågiga cellväggar. De innersta honbladen är ovala och trubbiga. Arten är skildkönad, men kapslar är inte ovanliga. Mogna kapslar är kort cylindriska, släta och sitter på centimeterlånga skaft. Bergraggmossa känns igen på de gröna, relativt täta mattorna och bladens långa, tydliga håruddar. Ibland är dock håruddarna förhållandevis korta och då kan den förväxlas med ett par närstående arter. Liten bergraggmossa R. affine växer oftast i mörkare mattor och har blad med kortare hårudd och nerv som är tjockare - i mellersta delen tre celler tjock och tre eller fyra celler bred på ovansidan - och som dessutom inte är lika tydligt nedsänkt i bladet. Trubbraggmossa R. obtusum saknar nästan alltid hårudd, men om den finns är den kort och rak; dessutom är mattorna mörkare gröna eller svartaktiga. Svart raggmossa R. sudeticum är mörkare, ofta svartaktig, har blad med en kortare hårudd och en tydligt tjockare och rundad nerv som i den mellersta delen är tre celler tjock och två eller tre celler bred på ovansidan. Utbredning och status Bergraggmossa är en av de vanligare och mer dominerande arterna på sten i öppna miljöer i södra Sverige, men ovanför Norrlandsgränsen blir den snabbt sällsynt. Den verkar saknas helt i fjällen. Den är mindre allmän i Danmark och allmän i Norges lågland, i södra Finland och längs kusterna på Island. Den finns även på Färöarna. Arten förekommer över större delen av Europa. Världsutbredningen omfattar även västra Nordamerika. Ekologi Bergraggmossa växer på klippor och block i halvöppna till exponerade lägen. Den är vanlig på sura, svårvittrade bergarter som granit och gnejs men kan även växa på mer lättvittrade substrat. Den förekommer tillsammans med andra mossor som är vanliga på silikatbergarter, såsom sotmossa Andreaea rupestris, kakmossa Hedwigia ciliata, cypressfläta Hypnum cupressiforme och grå raggmossa Racomitrium lanuginosum. Övrigt Etymologi: heterostichus = olikradig; heteros (gr.) = en annan, olika, avvikande; stichos (gr.) = rad. Uttal: [Rakomítrium heteróstikum] KEY FACTS Bristly Fringe-moss. Shoots prostrate, up to 10 cm long with numerous branches, forming dense, up to 4 cm thick, olive-green to dark green mats. Hyaline point long, often hooked. Laminal cells not papillose. Mid-leaf portion of nerve channelled. Capsules fairly common. Seta 1 cm. - Grows on acidic cliffs and boulders. Common in the southern parts, often the dominant species on exposed siliceous rocks. ArtDatabanken - artfaktablad 1 Litteratur Weibull, H. 2006. Racomitrium heterostichum bergraggmossa s. 136. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. [AJ 6-23], Bladmossor. Sköldmossor - blåmossor : Bryophyta : Buxbaumia - Leucobryum. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala. Författare Henrik Weibull 2006 ArtDatabanken - artfaktablad 2