LUTHERSK VARLDSMISSION INFOR
PORTO ALEGRE 1970
:IV
CARL-)_ HELLBERG
Infiir Porto Alegre 1970 varken kan eller far vi bortse fran LOngangar oeh impulser fran Uppsala 1968_ Orden han Uppenbarelseboken 21:5 «Se jag gor allting nytt», gjordes till tema
fOr Varldskyrkoradets mote_ De orden innehaller ett IOfte fran
Kyrkans Herre oeh varldens Fralsare - att det ar Han sam ar
«given all makt i himmelen oeh pa jorden» oeh sam darfiir ensam kan gora allting nytt, kan fOrnya den enskilda manniskan
liksom oeks<\ hela skapelsen oeh kristenheten. Men orden innebar
oeksa en uppfordran till sjalvbesinning, nar det galler den enskilde kristnes, liksom oeksa hela kyrkans ansvar i en varld i
forvandling. Al' vi lrogna den Herre sam ager makt att fOrnya,
fOrandra varldens villkor, fOljer vi Honom i Hans fOrnyande
d~ir Han just nu saker manniskan
i hennes situation i en komplieerad varld fylld av omstortningar
oeh fiirvandlingar, eller har vi sa last oss fast i nagra en gang
omskapelsc, ar vi med Honam,
for alla givna arbetsmonster oeh tolkningar
aU
vi nu Himnats
hopplOst efter, inte langre nar fram med var uppgift, med vart
budskap?
Detta var kanske en av huvudfragorna som delegalerna i U ppsala 1968 stall des infiir. Detta var ett varldskyrkomole sam agde
rum mitt i korsdraget av varldens starka vindar av fOrandringar,
vindar, som pressade pa oeh fick invanda tankesatt oeh atlilyder
all vackla. ]'v[ er iin nagot annat blev det sam skedde oeh sades i
Uppsala en paminnelse till kyrkan, alt dess arbete, dess ansvar
oeh dess mojligheter inte galler traditionella instillltioner och
organisationer utan den enskilda manniskan i hennes situation.
Detta galler da ocksa den missionerande kyrkan - niir manniskans silllation fOrandras, paverkas oeksa missionens arbels207
villkor. Rent piltagligt visar sig detta i det praktiska utfOrandet
av missionens dagliga arbete, i dess stallningstagande till dagsaktuella sociala, politiska och kulturella stromningar i den varld
i viIken missionens budskap nu nilr ut. Hur staller sig den missionerande kyrkan till de social a och politiska problem och orattvisor, som just nu drab bar miljoner av varldens manniskor, vilka
krafter fj'igores, nar budskapet om Kristus nilr dessa manniskor,
och i vad miln ar kyrkan beredd att acceptera eller taga piI sig
konsekvenserna av dessa krafters higorelse? Frilgan kan ocksil
stallas sil: Ar kyrkan beredd att i lydnad mot sin Herre identifiera sig med dessa manniskors situation, att bara korset med och
fOr dessa manniskor? Denna och liknande £rilgor aktualiserades
gilng pil gilng under dagarna i Uppsala - och hilgorna gilr nu
vidare ut till kyrkosamfund, missionssallskap, enskilda fOrsamlingar och individuella kristna. I vad miln ar vi beredda att anpassa viln arbete till den enskilda manniskans situation i en
varld i forvandling?
Det racker emellertid inte med enban praktisk och strategisk
anpassningsfOrmilga om den missionerande kyrkan skall kunna
fullgora sin uppgift att nil tit med budskapet till den enskilda
manniskan i en varld i fOrvandling. Kyrkan milste vara beredd
att pil nytt se sin uppgift som missionerande kyrka i Ijuset av
Bibeln. Det giiller har en odmjuk, realistisk sjalvbesinning infOr
den teologiska, den bibliska gTlll1dvalen filr missionsuppgi£ten.
Odmjuk - darfOr att kallelsen till mission forblir densamma
ocksil i dagens varld av forandringar - namligen att i den treenige Gudens namn gil ut med budskapet om Guds karlek till
varlden, uppenbarad i Jesus Kristus. Realistisk - darfor att hiir
galler det att i Skriftens ljus se hur den uppstilndne, levande
Herren nu uppsoker och identifierar sig med dagens lidande
mansklighet - se detta i ljuset av hur Skriften uppenbarar Hans
nM ock karlek.
Det blev aIdrig tid fOr en sildan stillsalll, realistisksjiilvbesinning
under de hektiska dagarna i U ppsala sommaren 1968. Det hade
man val kanske inte heller kunnat begara. Om man S<l har i efterhand skall komma med nilgon kritik, traHar denna val narmast
208
forberedelserna infOr Uppsala 1968. VarldskyrkorAdets generalfOrsamling hade fOregatts av den socialetiska expertkonferensen i
Geneve 1966 med huvudaceenten pa kravet pa forandring oeh
revolution, pa det kristna ansvaret for noden i varlden, pa radikala signaler i £raga om samhallets fOrandringar oeh en aktivisering av kristenheten vid genomforandet av dessa fOrandringar.
ImpulseI' som gay lltslag i Uppsa!a utgiek oeksa fran den konferens som i april 1968 holls i Beirut gemensamt fOr Kyrkornas
Varldsrad och den Pavliga Komissionen fOr Rattfardighet oeh
Fred. Kyrkorna uppmanades dar att st,iIla i fOrgrunden av sin
undervisning fTagan om kristet engagemang fOr varldens enhet,
rattvisa oeh lltveckling. Det gallde i Beirut ingenting mindre an
en reformation av kyrkornas struktur oeh program sa att de
battre skulle svara mot kravet pa en varldsomfattande rattvisa.
Sa blev fOrberedelserna infOr Uppsala mer en - visserligen viktig - analys av varldslaget oeh den kristna kyrkans roll nar det
galler att verka fOr en ny mansklig solidaritet oeh rattvisa under
kristet fOrteeken an en nog anda viktigare sjalvbesinning i Skriftens Ijus nar det galler den missionerande kyrkans uppgift att
gora Kristus levande fOr den enskilde - eller fOr att anvanda
popular missionsterminologi - i Uppsala 1968 kom den horisontala linjen att dominera pa den vertikalas bekostnad vid formuleringen av en missionsteologi.
Mot bakgrunden av denna ofullstandiga snabbteekning av
Uppsala 1968 skall vi alltsa nu se pa luthersk varldsmission infOr
Porto Alegre 1970. Temat fOr Lutherska VarldsfOrbundets generalforsamling 1970 hal' faststallts till Sand till varlden - Sent
into the World. SjaIva amnet fOr generalforsamlingen tyeks inbjuda till en fortsatt analys av varlden och kyrkans uppgift i
varlden for att med den utgangspunkten bestamma sandningens
innehall och malsattning. Tongangarna fran Uppsala 1968 verkar
ga i riktning mot ett alit starkare utrymme fOr sekulariseringsteologin oeksa i den ekumeniska missionsdebatten. Det kan
kanske sagas, att ett storre engagemang i en sadan debatt fran
skandinavisk sida nog bor halsas med tillfredsstallelse, som ett
vardefullt komplement till ett annars nog ganska ensidigt, kon209
servativt missionstankande. Samtidigt ar det emellertid pa sin
plats att vi respekterar alia dem som sarskilt efter Uppsala 1968
kanner oro infOr vad en missionsteologi, dominerad av den horisontala linjen med en socialt och politiskt betingad fOrkunneise
av evangeliullI, kan betyda, niir det giiller en urvattning av budskapets inneh&1I - den enskilda miinniskans fralsning genom tro
pa Kristus Jesus. Infor Porto Alegre kravs alltsa en viss vaksamhet
infor nagot, som kan tolkas som en tendens i sjalva amnets formulering - en vaksamhet, som tar sig uttryck i ett vakthallande
kring det kristna budskapets egenart - att vinna den enskilda
manniskan till en fralsande tro pa Kristus. Erfarenheten lar oss,
att det, som av en kristendomslikgiltig, socialhumanistiskt inriktad varldsopinion halsas som .nya, fTiska tongangar i den
kristna kyrkans moderna missionsdebatt. bor tjana som en varningssignal i "Art aktgivande pa del, som ar sjalva karnan i var
kallelse som kristen, missionerande kyrka. Men vaksamhet ar inte
detsamma som ett fiirkastande. Kyrkan ar sand till varlden med
sitt missionerande budskap, - och denna sandning innebar ocksa
en uppgift i viirlden och fOr varlden, liksom ocksa for den enskilde, som nas av detta budskap i hennes situation i varlden.
Vad innebar da temat for Porto Alegre 1970 for luthersk varldsmission? Utgangspunkten ar sandningens traditionella av Skriften
bestamda innehall sa som det riktar sig till manniskan i hennes
situation i varlden. Manniskan betyder hal', dels bararen av budskapet ut till varlden, dels mottagaren av budskapet i hennes
forhi\lIande till Gud och den av Gud skapade varlden. Med detta
hal' vi kanske ocksa natt £ram till en mojlig utgangspunkt for
en formulering av ett missionstankande som kan tillvarataga det
nodvandiga och vardefulla i Mde vertikalt och horisontalt betingad missionsteologi - en strategi som inte satter socialetiskt betingad sekulariseringsteologi i motsats till det fralsningsavgorande
stallningstagandet infor Kristus hos den enskilde - utan som ser
bada linjerna som nodviindiga komponenter i den missionerande
kyrkans uppgift. Denna uppgift utfOres i viirlden, riktar sig till
manniskor, som lever i vtirlden oeh kriiver cHirWr etl den missionerande kyrkans aktiva intresse for Deh engagemang i vad som
210
socialt, politiskt, ekonomiskt och kulturellt sker i viirlden. Samtidigt m5ste vi emellertid erkanna v5r begransning vid tolkningen av det som sker i varlden 55. at vart fornuft Deh Val' begransade slutledningsfOnn5ga illle ensamt f5r bestamma v5r
formulering av en mojlig missionsstrategi. Varje missionsstrategi
har sin ofaranderliga utg5ngspunkt i Guds eget vitll1esbard i
Skriften. Det galler alltsa fOr OSS, att i Skrirtens Ijus se hur Guds
rike bryter fram i varlden ocksa i v5r tid och hur fralsningen i
Kristus galler ocks5 v5r tids manniskor i deras speciella situation,
i deras milja och under de villkor i vilka de lever sitt liv i varlden.
S5 staller oss Skriften infOr en dubbel uppgift: dels all se missionsuppdraget mot bakgrunden av Guds suverana majestat, Gud
som genom skapelsen uppenbarar sig som hela varldens och
mansklighetens Herre, dels att se det mot bakgmnden av Guds
uppenbarelse i Kristus Jesus som alia manniskors Fralsare. Guds
uppenbarelse i skapelsen, i manniskans sociala, politiskaoch kulturella situation kan inte skiljas fran Hans speciella uppenbarelse
i Kristus som varje manniskas Fralsare - i b5da fallen galler det
ett verk
SOlll
Han udal' med Deh Wr den
m~inniska,
som Han
har skapat till sin avbild.
L5t oss darfOr fOrst se hur Gud uppenbarar sig som skapelsens
herre fOr den enskilde manniskan i hennes situation i varlden.
Gud skapade inte manniskan till all leva fOr sig sjalv, som en
isolerad varelse.
}~ran
borjan sattes manniskan in i en socialt
sammanhang och fick dar sitt uppdrag i enlighet med Guds egen
vilja i skapelsen. Hon blev fr5n barjan ett Guds verktyg vid
fllllgorandet av Hans avsikt med sin skapade varld. DafOr skulle
hon uppfylla jorden, ha uppsikt aver Guds skapade varelser och
v5rda sig om dem och om sina egna efterkommande, leva och
verka far andra i enlighet med Cuds vilja. Skapelsen kan ses som
begynnelsen av en kedjereaktion, en process som har sin utg5ngspunkt i och hamtar sin kraft fr5n Cud sjalv och som leder fram
mot en av Cud sjalv bestamd slutpunkt, och dar Gud kallar
generation efter generation av manniskor till aktivt medansvar
vid fullgorandet av Hans vilja. Nu lar oss Skriften, att den urspl'llngliga harmonien mellan Gud och manniskan och cHinned
211
mellan Cud och Hans skapelse brats genom fallet. Manniskan
farkastade Cud som cemrum for sitt eget liv och danned ocksa
Cuds ara som motiv for sitt fOrhallande till och anvandande av
Cuds skapelse. Manniskans uppror mot Cud innebar emellertid ime, att Cud a sin sida upphar att anvanda sig av manskliga
sociala, politiska och kulturella ordningar vid genomfarandet
av sin vilja med skapelsen. Han ar skapelsens suverane herre och
dessa ordningar a1' hans egna ordningar. insatta av hanam fOr
genomfarandet av hans vilja med skapelsen. Detta innebar da
vidare, att manniskan, aven efter fallet, i sitt uppror mot Cud,
anda direkt fortsatter att tjana Cuds vilja i den manskliga ordning
i vilken hon ar insatt - genom att fada den hungriga, genom
att taga hand om den nodstallde, verka for fred och rattvisa i
mansklig samlevnad och genom att hamja kulturell och social
nyskapelse i det manskliga samhallet.
Sa fanns den sociala aspekten med fran barjan, ocksa i Jesu
offentliga verksamhet, i hans uppenbarelse av Cuds vilja. Han
farkunnade Cuds rike, ime enbart i orel utan ocksa i gaming.
Det sociala engagemanget horde med till fralsningsuppenbarelsen
i Kristus. Riket blev patagligt, synligt narvarande och levandegjort, genom de kraftgamingar han utfarde till nastans tjanst,
genom att ge mat at de hungrande, genom att ge halsan tillbaka
at de sjuka eller genom att aterfara dada till Iiv, till fortsatt tjanst
at nastan, under jordelivets villkor. Sa brut Cudsrikets krafter
appet fram genom honom, vars hela liv var en enda tjanst at
manskligheten med alia dess ordningar, alia dess brister och behoy och med all dess nod, men ocksa med alia dess majligheter
att i Iydnad tjana Cuds vilja. Denna sociala aspekt finns darfOr
ocksa med i Jesu kallelse till den missionerande kyrkan av i dag:
.Sa som Fadem har sant mig, sa sander jag ocksa eder» (Joh.
20:21). De krafter till social, politisk och kulturell verksamhet
Deh nyskapelse, som finns hos ass manniskor, ar ingivna av Cud
- att anvandas och aktiveras ime till sjalvisk makt eller vinning
utan till nastans tjanst for att darmed gura Cuds vilja gallande.
Har stalls den missionerande kyrkan infOr ett ansvar, nar det
galler att engagera sig fur vad som sker i var varld av i dag. Det
212
ar ett ansvar till kristen 11ledmansklighet i en krympande varld,
dar alla ar beroende av varandra, oeh dar ingen kan stalla sig likgiltig infor vad som hander nastan i grannhuset eller pa en annan
kontinent, bara nagra timmars flygfard fran den egna lugna
harden. Det hor med till missionsuppgiften inte bara att lindra
noden tHan oeksa att undergrava dess mojligheter att sprida sig
oeh att skapa forutsattningar £Or att manniskor kan existera tillsammans som Guds skapade varelser i rattvisa oeh fred. Sa n!'n'
oss budskapet fran Uppsala om okat inomvarldsligt ansvar fran
kyrkans sida som en halsosam paminnelse om en viktig sida av
var missionsuppgift. Budskapet galler inte enbart en fralsning
hinsides, det galler ett levandegorande av Guds vilja med skapelsen sadan vi moter den har oeh nu. Mission maste rakna med,
anvanda sig av oeh genomsyra den kultur oeh de soeiala orclningar, som redan finns pa plats, nar budskapet forkunnas - det
ar nagot som missionshistorien har Iart oss. Hos somliga finns
en kanske halsosam reaktion mot en ensidigt soeialt inriktad
evangelie£Orkunnelse, som tenderar till att degradera evangeliu11l
till ett soeialt, inomvarldsligt, eller politiskt betingat budskap,
oeh som forvandlar kyrkan till en social vaIfardsinrattning eller
ett politiskt makt11ledel. Vi maste emellertid se detta mer som en
reaktion mot en ensidig overdrift, an som ett £Orkastande av detta
ansvar. I missionsuppdraget ligger namligen oeksa ansvaret £Or
nastans timliga valfard bada som enskild individ oeh som infogad
i ett bestamt samhallssystem oeh kulturmonster.
Men lar oss inte Skriften, att denna varId oeh denna tillvaro
ligger inom varldsfurstens herravalde? Det yore naturligtvis bibliskt oriktigt, om vi i vart missionsarbete undervarderade det
ondas makt oeh inflytande i varlden oeh over manniskan. Men
darmed far vi inte bortse fran den kanske vasentligaste sidan av
Skriftens lara om Gud i hans £Orhallande till varIden. Han ar
varIdens oeh mansklighetens suverane harskare, som trots ondskan
anda alltid har initiativet i sin hand (Daniel 4:35). Han leder
historiens gang oeh bestammer dess slut i enlighet med sin viija
(Ef. I: 10). Manniskan ager visserIigen sin fria vilja att valja
eller £Orkasta Gud - men oberoende av hennes val star hon
213
anda installd i den bestamda ordning, eller - fOr att anvanda
Luthers uttryek - i det stand som Gud har faststallt £Or hennes
liv. Missionens budskap nar manniskan i hennes stand, i hennes
varelag, dar Gud redan innan han kommit till tro anvander sig av
henne. Nar en manniska blir kristen, betyder detta inte, att hon
tages ut ur sitt luedmanskliga samman hang - tvartolTI, blir hon
starkare an tidigare, medveten om betydelsen av detta sammanhang. Det ar nagot, som hon inte sjalv hal' valt utan dilr hon
hal' plaeerats in av Gud £Or att fullgora Guds vilja. Detta uppdrag',
i kallelsen, i standet, riktar sig utat mot nastan, mot den egna
familjen, den egna nationen, den egna soeiala, politiska oeh
kulturella ordningen. Hal' kan bara antydas den betydelse som
den lutherska kallelselilran oeh tvarikeslaran kan fa £Or en djupare £Orstaelse av den horisontala dimensionen i modern missionsteologi oeh att just dill'£Or denna aspekt inom luthersk missionsteologi inte filr tappas bort nar vi nu £Orberedel' oss infor
Porto Alegre 1970 - tva ar efter U ppsala 1968.
Men Skriften staller oss oeksa infor uppgiften att se missionen
mot bakgrunden av Guds uppenbarelse i Kristus Jesus som alia
manniskors Fralsare. Amnet for Jesu £Orkunnelse val' fran borjan oeh sedan rakt igenom hela hans offentliga verksamhet Gudsriket - inte som nagot som lag i en okand framtid - utan som
nagot, som brat fram, fanns hal' oeh nu, i oeh genom honom.
Det ar av intresse att se, hur manniskor reagerade in£Or denna
proklamation, denna £Orkunnelse. Man val' positiv in£Or tanken
att Gudsrikets inbrytande stallde den enskilde in £Or kravet pa
sinnes£Orandring oeh omvandelse. Daremot nar Jesus uppenbarade djupet av Gudsrikets hemlighet - att det giillde en Guds
hia nad som erbjods syndare, blev hans £Orkunnelse till en stotesten - vilekte anstot. Dar£Or blev korset - oeh £Orblir val i alia
tider - stotestenen £Or milnniskans £Orsak att pa ett rationellt siltt
soka gemenskap med Gud. Korset staller manniskan infor kravet
att ge upp sina egna £Orsak att na £ram till en rationell £Orstilelse
av Guds fralsningsplan - £Or att i stallet i tro taga emot den
Guds nad som saker gemenskap med henne som syndare genom
att sjalv do £Or hennes synds skull. Den tomrna graven star som
214
Wftets insegel varigenom Gud har oeh nu erbjuder det eviga
livets gemenskap med honom i tron. Missionsbefallningen galler
ett proklamerande av denna Guds irrationella fralsningsvag,
uppenbarad i Kristus Jesus. Budskapet galler alia nationer, skall
na ut till alia folk fOr att dar bli mottaget av syndare, som inte
staller ansprak pa att «fa nad». Missionsuppdraget galler alltsa
ett fOrkunnande av en fralsning, som redan ar beredd, ar slutfOrd,
oeh som nu ligger fardig att tagas emot av syndare som en fTi
nad mottaget i tro. Man kan saga, att fOrkunneisen helt enkelt
innebar ratt information om vad Skriften lar om synd oeh dod
fOr manniskan, som lever utan Gud oeh om det glada budskap
om uppstandelse oeh liv av nad, som Gud ger i Kristus.
N u m5.ste de, som ger denna information, sjalva vara over·
tygade om informationens riktighet, d. v. s. sjalva tro pa Kristus.
Deras uppgift ar inte att tiHrattalagga eller bevisa - de ar harolder som i ord oeh gaming fOrkunnar sin egen overtygelse om
informationens riktighet. Det beror inte av deras strategi eller
planlaggning om budskapet skaH na fram oeh bli mottaget av
andra - de ar bara redskap, har fatt ett uppdrag, Gud sjalv uppvaeker tron. Detta betyder emellertid inte att vi bara kan slunga
ut budskapet med ett «tag emot det, eller lat bli». Varje generation av budbarare stalles infOr ansvaret att se till att informationen «gar hem», att den nar manniskor i den situation, dar de
befinner sig, nar dem pa ett sprak, sam de forstar oeh kan taga
emot. Nu innebar detta inte en fOrandring av budskapets innehall utan bara av formen, metoden fOr proklamationen i ord oeh
gaming for att gora Guds uppenbarelse i Kristus levande for dem,
sam nas av det glada budskapet. Evangelium ar inte en samling
filosofiska ideer fOr diskussion eHer fOr modifiering oeh anpassning efter tidens krav - men det ar en historisk verklighet som
maste presenteras pa ett for mottagaren begripligt Satt.
Proklamationen sker inom kyrkans ram. Med kyrkan menas
darmed inte nagot geografiskt, organisatoriskt eller konfessionellt
begransat, utan gemenskapen av dem, som i tro har tagit emot
evangelium. Dessa utgor Guds folk pa vandring genom historien,
over standigt nya generationer oeh lit till nya nationer oeh folk,
215
Guds budbarare, som i ord oeh gaming proklamerar det glada
budskapet fOr att sa bereda vagen fOr Kristi aterkomst oeh historiens fullandning. Sa maste kyrkan, fOr att anvanda Visser't
Hoofts, ord, vara «a witnessing and a serving church, and that in
such a way that its mission is the tnission of a servant Church and
its service of a missionary Church»,
I betonandet av fOrkunnelsen som en proklamation, en riitt
information om vad Skriften lar om Guds nad i Kristus Jesus
liksom i betonandet av Kyrkan som de troendes samfund hal'
luthersk teologi ett ansvar, som maste komma till uttryek narvinu
forbereder oss infor den sjiilvbesinning oeh kraftsamling till nya
initiativ som val' generalforsamling i Porto Alegre staller oss
infor. Samtidigt maste vi komma till en djupare men oeksa friskare och djarvare fOrstaelse av den sida av proklamationen som
bast kan utfOras i tjanst at nastan. Har motel' oss en rad av hinder
oeh betankligherer i traditionell luthersk installning till «garningstara» som kanske nu maste omvarderas mot bakgrunden av
en helt ny varldssituation som kraver handling mel' an ord oeh
dar handlingen blir den mest effektiva fOrkunnelsen.
InfOI' Porto Alegre 1970 med dess krav pa sjalvbesinning oeh
kraftsamling infOr framtiden mater vi alltsa en rad ft'agor som
galler bade Val' missionsteologi oeh val' traditionella missionsmetodik oeh strategi. Vi lever i en varld i fOrvandling oeh detta
praglar oeksa missionens arbetsvillkor. Missionen fran kyrkan
i vasterlandet integreras i de unga kyrkorna. Samtidigt sker en
missionens internationalisering, vilket djupast sett betyder, att
den geografiska skitjelinjen mellan sandande oeh mottagande
kyrkor fOrsvinner - missionens frontlinje upphor att vara geografiskt bestamd - utan skar nu i stallet rakt igenom manskligheten, fOljer linjen mellan tro oeh otro, galler alia sex kontinenterna. Vad innebar nu detta fOr vara traditionella missionssallskap? Vilka krav stalls vi infOr, nar det galler att gora Kristus pa
nytt levande i en varld i fOrvandling, oeh vilka fragor mater vi
som konfessionell mission med Tanke pa missionens ekumeniska
dimension?
Vata missionssallskap representerar inom kyrkans ram det
216
dynamiska apostolatet, sam standigt maste befinna sig pa vandring och fOra budskapet vidare. Nar vi i dag stalls infor de
problem, som hor samman med integration av kyrka Deh mission,
sa kan ingen av ass fOrneka - utan vi maste snarare alia beklaga
- att det existerar spanning och missfOrstand mellan s. k. unga
kyrkor och deras understodjande missioner. InfoI' detta maste
vi sam missioner stall a den sjalvrannsakande ft'agan, am vi hal'
sa fOrvandlat vart dynamiska apostolat, att det nu hal' blivit en
statisk, tungrodd organisation, inlast i ett bestamt arbetsmonster
och darfOr utan fOrutsattning fOr anpassning till nya arbetsvillkor.
AI' det val' egen tradition - eller ar det dagens behov pa missionsmarken, sam far bestamma vara arbetsprinciper? Hur staller vi
ass infor de nya uppgifter - och mojligheter - sam en integTering
av kyrka och mission innebar fOr fnllgorandet av val' apostoliska
kallelse? AI' vi beredda att ge avkall pa prestige och inflytande
eller sIal' vi vakt am en traditionell «vi vet bast»-attityd? Vii ken
ar da val' uppgift, am inte just detta att vaga ge avkall pa inkorda
arbetslllonster, utan att darmed forI ora val' identitet sam dynamiskt apostolat? Endast sa kan den kraft sam en gang drev ass lit
i missionens tjanst bli en del av den nya kyrkans eget liv. Uppdraget staller ass infOr kravet pa «Fellowship in Mission» obemende av ras, nation, tradition, eller geografisk begransning sa att vi tillsammans blir ett levande vittnesbord am den enhet i
tron pa Kristus sam tvingar ass att gemensamt fOra budskapet
vidare.
Missionsuppdraget galler nu alia sex kontinenterna - dar
maste vi gora Kristus levande fOr manniskan av i dag, i hennes
komplicerade annorlunda situation. net £inns en tendens i tiden
att begransa det anda till en sorts asocial benagenhet, en revolt
mot det gada i det manskliga samhallet - och danned fonninska
eller bortse fran individens personliga ansvar, uppfattningen av
synden sam min synd, mitt eget skadande av nastan. Ett levandegorande av Kristus maste darfOr innebara att individen stalles
infOr korset just sam enskild individ, sa att han ser sin egen skuld
i det lidande, sam overgar varlden, och sam Kristus bar pa sitt
kors. KolJektiv ansvarskansla kan aldrig ersatta personligt synd.
15
217
medvetande som dynamisk bakgrund till krisLet, socialt engagemango Samtidigt m5ste vi vara medvetna om alt v5r tids manniskor med all sin kunskap om tidens sociala och politiska problem ofta ar gripna av en hopplas pessimism. Dar hal' kristet
socialt engagemang en speciell missionsuppgift med sin optimistiska, fasta tro pa Cuds seger. Det blir en tjanst «trots alit»
och «mot alia odds», sam i sig sjalv blir ett vittnesbard om Kristi
segrande narvaro hal' oeh nu i varje mansklig nodsituation.
Till sist skall hal' bara namnas nagot om missionens ekumeniska
dimension. Mission tvingar fram ett fOrdjupat ekumeniskt engagemang - kravet fran de unga kyrkor som vaxer ham dar
missionens budskap hal' farkunnats galler just trons gemenskap
mellan alia kristna. De kyrkor som u ppstatt genom Iutherskt
missionsarbete ar i dag pa vag att bryta sig ut ur traditionell,
luthersk isolering. Man mater hos dem en vaxande fOrstaelse for
den egna missionsuppgiften, som endast kan utfOras i samarbete med andra kristna samfund. De tar ett standigt vaxande ansvar i de egna landernas politiska och sociala situation, men i
gemenskap med andra kristna brader, och de star appna far ett
aktivt deltagande i interkonfessionella och konfessionella varldsorganisationer. Sa lever vi i dag i ekumenikens tic1evarv, dar
kyrkor av olika konfessioner saker kontakt med varanc1ra och dar
initiativen oha kommer fran s. k. unga kyrkor. Kyrkans enhet
ar inte langre bara ett slagard, den rymmer en verklighet av ett
intensivt sakande efter nya majligheter att starka enheten och
avervinna det som skiljer. Ocksa Lutherska varlosfOrbundet
star mitt uppe i den varldsvida ekumenikens tjanst. Men utgar
da inte en sadan konfessionell organisation som Lutherska varldsfarbundet ett hinder far ekumeniken? Erfarenheten visar att
ekumenik, ratt fOrstadd, snarare gagnas an hindras av internationell, konfessionell arbetsgemenskap. Vart varldsfOrbund bygger
pa en bekiinnelse, baserad pa vart lutherska arv. Darmed hal' vi en
utgangspunkt fOr en dialog ocksa i den varldsvida missionens
sammanhang, som kanske kan fOra oss in i en djupare gemenskap
med andra konfessioner an den, som fOnl1ec1las genom allmankristna proklamationer om ett broderskap, som pa sin hajd leder
218
till en konstlad enhet kring «neutrala» uppgifter. InfOr Porto
Alegre finns det darfOr ingen anledning fOr oss att fOrneka betydelsen av luthersk tro, bibelsyn och teologiskt tankande. Har
stalls vi tvartom infOr uppgiften all p~ nYll hamta inspiration
fr~n vat-t lutherska arv for all ballre kunna tjana den varldsvida
missionens sak, samtidigt som vi st~r oppna fOr all dela med oss
~t och sjalva taga emot fT~n andra kristna broder, under ochnjukt
erkannande av, «att har ar v~r kunnskap ell styckverk».
219
