ALLMANRELIGIOSITET OCR EVANGELISK FORKUNNELSE

advertisement
ALLMANRELIGIOSITET
OCR EVANGELISK FORKUNNELSE
av
no GIER TZ
Lilt mig borja med en kort karakteristik av det vi kallar allman·
religiositet c1ler folkreligion.
Det ar en religion, som i det vasemliga bygger pa den alhnanna
uppenbarelsen. I ett kristet land ar den ofta fargad av kristna fOrestallningar oeh anvander sig av bibliska termer. De sam omfattar
den tror ime sallan sjalva att de ar kristna. I sjalva verket ardeten
tro, till vii ken man kan finna motsvarigheten i alla varldsde1ar.
~1anniskan
ager ju fonnagan att ana Cuds existens. Hon motel'
hanam i hans verk. Han hal' sinne for det tremendum oeh faseino-
sum, som ingar i Guds vasen. Hon hal' fatt lagens bud skrivna i
sitt brost. Hon hal' alltsa ett samvete. Hon hal' sin evighetslangtan, nagot sam inte garna accepterar d6den sam en yttersta grans.
Av sadana byggstenar ar folkreligionen gammanfogad. Natur.
ligtvis ar de uppblandade med atskillig'a manskliga funderingar
och spekulationer, olika i ski Ida tider och lander.
Val' tids folkreligion i Skandinavien tel' sig val i stora drag pa
fOljande satt.
Den innesluter en mer eller mindre bestamd gudstro. Det kan
stundom synas osakert, om Gud finns, men det ar alldeles sakert,
att om han finns, sa ar han god och fOriatande.
Denna gudstro ar monistisk. Djavulen hal' fOrsvunnit ur bil·
den. DarfOr blir det ett allvarligt problem, hur sa mycket om kan
intraffa i en varld som styrs av en god Gud. InfOI' livets g-ator blir
man stundom fatalist. Gud blir ett outgnmdligt ode. «Oet var sa
bestamt,» «Hans tid val' val ute.»
Liksom Gud ar god, begar han att vi skall vara det. Det vik·
tigaste a1' att man forsaker g'ora det ratta. Det religiosa livet
ar lnindre viktigt. Bonen, kyrkogangen, Inissionsarbetet - sadant
76
kan man fiirsumma, bara man hal' fiiljt sitt samvete. All naturlig religion ar garningslara. Av nattn-en ar vi alia fariseer, djupt
iivertygade att Gud fOrst och framst fJ'agar efter garningarna.
Av evangeliet finns hal' endast ett litet missfiirstatt och fel placerat brottstycke: om vi inte hailer mattet, sa fiirlater Gud mer
an garna. Fiir omvandelsen finns det ingen plats, utom miijligen
sasom en moralisk fiirbattring, behiivlig och nyttig fiir en och
annan drinkare eller sadist.
Infiir diiden hal' denna folkreligion ett vagt hopp om att den
diide far komma till Guds himmel. Dom och fiirtappelse ligger
i alhnanhet helt utanfiir dess fiirestallningsvard. Begravningen
blir en avskedsfest, dar de anhiiriga tar farval, och ett uppbrott
till en annan varld, om vii ken man mycket litet vet utom att alia
far det battre dar.
Nar upplysningstidens rationalister fiirsiikte sammanfatta religionens vasentliga innehall i de tre orden Gud, Dygd och Odiidlighet, gav de alltsa en ganska triiffande beskrivning av denna
folkereligion.
Den haga vi i dag skaJl behandla ar alltsa, hur en evangeliets
predikare skall stalla sig infiir denna allmanreligiositet. Han
lTIoter den runt omkring sig, ocksa bland sina flhorare, aven
bland dem 80m tror att de ar kristna.
Vi skall fiirsiika besvara val' fraga genom att studera aposteln
Paulus Deh hans satt att handla i motsvarande situation.
«Oln just detta vasende, som I salw1da dyrken utan att
k~inna
det, ar det jag nu kommer med budskap till eder ... »
Vi minns orden. Paulus hade kommit till Aten, fiir fiirsta
gangen i sitt liv. Han hade gatt omkring och sett pa den frejdade
staden, som nu fran sin forna storhet hade sjunkit ned till att
vara nagot i stil men Jena eJler Heidelberg, en universitetsstad
fiir rikemanssiiner, esteter och filosofer. Paulus hade konstaterat
hur hela staden val' fylld med avgudabilder, och han hade - inte
utan skal - uppriirts iiver att finna Olympens hela gudahov med
alla dess aventyrliga gestalter, uppblandade med Orientens
sallsamma djurgudar, fiiretradda i de'1I1a stad, som beriimde
sig av sin fina gamla bildningstradition.
77
Det Finns vissa patagliga likheter mellan den tidens Aten
och vara dagars vasterland. Lukas sager med en glimt av humor:
«Det var namligen sa med alia atenare likasom ock med de
framlingar, som hade bosatt sig bland dem, att de icke hade tid
och hag fOr annat an att tala om eller hora pa nagot nytt for
dagen». De hade icke vara kvallstidningar och icke de decimeterhoga rubrikerna pa liipsedlarna, men ocksa dar kande man
val till nyheternas varde och visste att det sensationella alltid
var gangbart. Ocksa dar kombinerades behovet av att standigt
matas med nya sensationer med en overtrygelse att man just sa
foljde med sin tid och stod i handelsernas brannpunkt.
I detta nyhetsintresse fanns det plats ocksa for religionen.
Den fanns dar som debattamne, ocksa som nyhetsstoff. Nya kulter
importerades fran oster. Nya tankeriktningar lancerades inom
filosofien. Bland alit detta gick atenaren omkring sasom domare
och satte i kraft av sitt fOrnuft betyg at filosofer, mystagoger och
gudalaror.
Bakom detta intresse fanns ocksa en annan langtan, manniskohjartats dragning mot sin Skapare. Den kunde bli sa stark att
rollerna kastades om och manniskan odmjukt tradde fram som
supplikant framfiir det a!tare och de gudabilder hon sjalv hade
rest. Den religiositet, som springer fram ur den all manna uppen.
barelsen, ar sig ju tamligen lik i alia tider. Den pendlar mellan
manskligt overmod, som satter sig till domare over det gudomliga,
och en orolig till bedjan, som saker efter medel att blidka Gudomen och vinna de's bevagenhet. Ibland sjunker den ner till
magi, som utgor en falsk syntes mellan skracken for de okanda
makterna och kanslan av att vara deras herre. Av sadan magi med
trolldomsformler, haxkonstbocker och amuletter varden antika
varlden full. Mer av akta religion fanns det hos det offrande
och bedjande folket. Adlare, mera forandligad, ibland intellek·
tualiserad motte samma religiositet hos somliga av de bildade.
En man som Cicero star inte langt ifran 1700-talets religiosa uppIysning. Aven han kunde ha samlat religionens vasentliga innehall i de tre orden: Gud, dygd och ododlighet.
Alit detta motte nu Paulus i Aten. Vi vet hur det gick. Paulus
78
blev ford till Areopagen. Tusentals tmister hal' i v~ra dagar st~tt
dar och Ihit blicken svepa upp mot Parthenon eller ned mot
Agora. Nu ville man veta, vad det val' fOr en ny lara, som han
forkunnade. nen val' ny - allts~ varden intressant. Man ville
veta - allts~ val' man djupt overtygad om sin fOrmaga att doma
mellan olika laror och reJig·ioner. Samtidigt fanns dar n~got 01'0ande och utmanande i Pauli ord - «det ar fOrunderliga ting,
sam du talar ass i oronen».
Paulus borjar med att beratta vad han sett i Aten. Han hal'
konstaterat att atenarna ar ett religiost s!akte. net hal' upprort
honom att se alla deras gudabilder, men det sager han inte genast.
Han hal' genomsk~dat det fOrvanda i denna avart av allmanreligio_
sitet. Alla dessa gudabilder fOrkroppsligar ju den gud, som man
gjort sig sjalv och darfOr till slut ar herre over. Det ar en Cud
som man nalkas med krav och pretentioner: do ut des. Uppfyller
guden inte, vad man vantaI' av den, kan man storta den till marken och sl~ den i spillror - alldeles som folkreligiositeten gor
annu i dag, nar den nalkas Cud med sina bestamda krav, och fOrkastar honom nar han inte uppfyller demo
Hm gar nu Paulus?
Hans satt att tala ar en nyttig undervisning fOr oss praster,
som alla motel' en liknande folkreligiositet. Som overskrift over
Pauli tal p~ Areopagen kunde man satta de orden: Om just
detta vasende, som I s~l unda dyrken utan att kanna det, ar det
jag nu kommer med budskap till eder.
De orden satter allt p~ sin ratta plats. Hal' finns religiositet i
denna stad. Denna religiositet best~r inte bara av misstag. Den
finns ju dar, darfOr att Cud finns. Cud hal' gjort sig kand i sin
skapelse och genom manniskornas samveten. Men genom denna
allmanna uppenbarelse later han endast ana sig. Han ar alltjamt
den okande Cuden.
Men fr~n denne okande Cud kommer nu bud. Han uppenbarar sig. Han hal' tratt in i denna varld och handlat. Och nu
talar han genom sitt sandebud, Ordets tjanare.
Detta ar prastens situation - hans lycklig'a situation. Hal' finns
alltid n~gon aning om den Cud, som anda sedan skapelsen varit
79
uppenbar i sina verk. Darfor finns det ocksa ett religiOst intresse.
De som har det verkligt svart ar icke evangeliets fiirkunnare utan
ateismens. Manniskan ar av naturen religios. Fragan efter Cud
dyker standigt ptt nytt upp.
Och har far nu prasten tala - in i denna situation, dar Cud
redan finns. Och prasten vet, att han har ett budskap att komma
med, SQln svarar slag lTIot nagot i manniskans natuf. Dar £inns en
aning, en langtan, ett behov och ett £ragande. Den som verkat alit
delta, ar samme Cud
SOln 1111
talar. Den okande Guden, fran
viI ken prasten kommer med budskap, han ar samtidigt den forut
anade. Den Okande blir nu den Uppenbarade, den stumme blir
den som talar.
Hur utfiir nu Paulus detta?
Han borjar med all redogora fOr nagat, som vi vet bade genOlll
den all manna uppenbarelsen och genom den sarskilda. Han utgar
allt.a han det som ar riktigt i allmanreligiositeten, det som
manniskan kan na £ram till genom att taga vara pa det Ijus han
redan har fatt. «Den Cud, sam har gjort varlden och alit vad
cHi.ri ar, han sam ar Herre over him mel Deh jord, han bor icke i
tempel, som aro gjorda med hander.» Alit detta kunde ockstt en
stoisk filosof ha sagt. Och han kunde ha instamt ocksa nar Paulus
fortsatter: «Ej heller later han betjana sig av manniskohander, sasom vore han i behov av n?lgot, han som sjalv at alIa giver liv.
anda och alit».
Sa mycket kan hamtas ur den uppenbarelse, sam man kan mota
overallt pa jorden. Det hor med till det sam manniskoslaktet vetat b-an begynnelsen, och sam intill vara dagar levat kvar sasom en
naun'lig guclskunnskap, ofta fiirunderligt hog och ren just bland
de primitivaste folken, i Kalaharioknen eller pa Eldslandel.
Men nar Paulus stt aberopar den all manna uppenbarelsen,
citerar han samtidigt Gamla Testamentet. ulan alt hans ahorare
vet del. For Paulus ar det inte utan betydelse att han gar sa.
Han stader sig inte pa folkreligionen, inte heller dar den har
ratt, utan pa Ordet. Han har provat alia dessa fromma tankar och
fiirestallningar infor Ordet. Darfiir vet han vad sam ar riktigt
och vad han har ratt att saga.
80
,',
Och detta riktiga vander han nu till kritik av den falska folkreligionen. Han har inte slappt tanken 1'5 dessa tempel och gudabilder och 1'5 dessa manniskor som offrar for att f5. Han vet att
de kommer med sin g5va till den som hal' makten for att s5 f5
hOllam over pa sin sida. Haf satter han nu in kritiken: Gud bor
icke i tempel, som ar gjorda med handel', ej heller 15ter han
betjana sig av ass manniskor, som om han vore i behov av nagol.
Allts5: Paulus tar sin utgangspunkt i folkreligionen men drar
fT5n forsta borjan upI' en klar granslinje mellan det som ar sant
och falskt, mellan det som ar gudomlig uppenbarelse och det som
endast ar manskliga tillagg och spekulationer. Han drar upI' den
granslinjen utan att angripa sina 5horare. Han staller dem till
svars utan att behova saga: Sadana ar ni oeh sa galet gor ni. Han
sager i stallet: S5dan ar Cud, s5 stor, s5 maktig. Han vet att
han konstaterar n5got, som de sjalva hal' kunnat ana. Darifr5n
clrar han konklusionen: Alltsa behover han icke v5ra ghor.
I alit detta Jigger en djup visdom. Inte minst i utg5ngspunkten:
all inte angripa fel utan fOrst konstatera vad som al' riktigt. Dena
ar icke endast en sadan captatio benevolentiae, som de antika
retorerna rekommenderade s5som inledning till varje tal. Utan
det ar att erkiinna Cuds verk och taga fasta 1'5 det. Cud har redan
varit hal' bland dessa manniskor. DarfOr finns det n5got att
utg5 ifT5n.
Ty nu g5r Paulus over till det stora budskapet, det som blivet
uppenbarat genom Cuds ingripande i varlden. Vad Paulus forllt
hal' sagt, det hal' han sagt fOr att hjalpa 5horarna att fOrsta sin
situation och sin egen religiositet - bade det riktiga i den och
det alltfOr begransade och manskliga.
N u kommer det avgorande ardet, det av Cud givna svaret p3.
manniskornas langtande fr5gor. Den levande Cuden griper in,
handlar har 1'5 jorden och sander det fOrlosande ordet till sina
manniskobarn.
I detta sammanhang uttrycker Paulus saken s5:
«Med s5dana okunnighetens tider har Cud hittills haft fOrdrag, men nu bjuder han manniskorna, att de allestades skola gora
biittring. Ty han har faststallt en dag, d5 han skall doma varlden
6· Norsk Tidsskrift for Mision· II
'.
81
med rattHirdighet genom en man, sam han hal' bestamt dartill.
Oeh han hal' ~t alia givit en bekraftelse harp~, idet att han har
Jatit hanam uppst~ fran de dada.»
Lukas' berattelse ger ass naturligtvis endast en antydande
sammanfattning, men den gel' det vasentliga. ]\"Tu hal' Cud gTipit
in, han hal' sag't oeh gjort det avgarande. Nu bjuder han alia
dessa sina skapade m,inniskobarn, i alia lander oeh folk, att gara
biittring. Han hal' insatt en Fralsare, infOr vii ken varje manniskoode avgares tillliv eller dod. Alit detta har han bekraftat genom
att I~ta honom uppst~ fran de dada.
Mark nu, att Paulus p~ intet vis harleder detta sitt budskap
ur folkrelig'ionens premisser. Han vadjar inte till ~hararna att
g'e honom ratt utifran det, som de sjalva anat oeh redan kan h~lIa
mec1 om. Det vasentlig'a oeh avgorande ar nagot nyu, nagot SOlll
skett i strid meel alIt vad man kunnat vanta oeh nagot som nu
forkunnas och skall tagas emat i tra.
Paulus utgar alltsa fr~n den all manna uppenbarelsen endast
for att teckna manniskans situation oeh fa ahorarna att kiinna
igen sig. Han fardjupar allmanreligiositeten aeh renal' den. Gud
ar ju redan hal', vi lever i honom, darav kommer c1enna aning
oeh langtan. Men p~ alit detta bygg'er Paulus inle, nar han skall
saga det vasentlig·a. Han ar noga mecl att icke c1ra nagT3 anclra
slutsatser an clem sain han dras, namligen aU den grova iclolatrien
Inaste vara oriktig. Det [inns anc1ra sadana slutsatser. De kan c1ras
utifdin satl1vetet oeh var kansla av fOrpliktelse, Val' ambition oeh
v~r kansla av att ieke raeka till. S~dant kan hjalpa oss att farsd,
att vi alltid star med skuld infar Gud aeh icke kan svara honom
for ett p~ tusen. Men nar det galler svaret, evangeliets budskap,
da drar Paulus inga slutsatser utifran det SOtl1 ahorarne redan
vet. Han for i stallet fram ett alldeles nytt buclskap. Och han
gar det Incd frimodighet oeh gladje. Han vet att han hal' ett
forlosande orel att saga.
Deua kan vara en viktig Hirdom for oss praster. Det al' ett
vanligt misstag', ofta beganget under detta sekel, att soka knyta
an till den re1igiositet, SOln finns utanEOr evangeliets ramarken,
oeh [orsoka gora sig forstadd genom att utnyttja folkreligionen,
82
utan att sedan pa aJIvar vftga ga HingTe. Detta satt att predika hal'
vLlxit fram ur en i och for sig' riktig kansla att mycken central
predikan aldrig tar tag i en forsamling, dar majoriteten utg'ors av
allmanreligiosa manniskor. Det ma nu vara vid en julotta. en
konfinnation, en andaktsstund pa ett fOre tag, i Rotary eller
nagon annanstans. Predikanten hal' under beredelsen fragat sig';
Vad kan folk fOrsta av denna text? Vad ar det som ligger pa linje med deras upplevelser oeh erfarenhet? Svaret blir regelbundet
nagot som faller inom folkreligionens ram. Det kan vara sadant
som hal' att gora med Guds existens, hans fOrsyn, omvardnad oeh
faderliga karlek. Det kan vara moraliska frag'or oeh sadant som
reglerar Val' vardag. Darfor praglas en sadan fOrkunnelse sa
ofta av deism oeh moralism. Sa kan det borja redan i sondagsskolan, och det kan fortsatta pa samma satt efter hela linjen anda
til jordfastningstalet.
GIn vi hagar, hur det kommer sig. att 111anniskor sa ofta tror
att folkreligion 301' detsamma som kristendom, sa hal' vi hal' en
av orsakerna. Forkunnelsen forsoker gora en anknytning men
gor den pa falskt satt. «Att tala om sadant som manniskor fOrstan> kan namligen vara ett farligt program. Ibland gor man
halt nar man kommer till gTansen fOr det som ligg'er inom deras synkrets, medan alit det vasentl iga faktisk ligger utanfOr.
I bland gar man over den gransen, men gor det sa fOrsiktigt att
budskapet inte nar fram. Efterat sager man sig kanske, att man
som Paulus talat om att «Gud hal' faststallt en dag da han skall
doma varlden Ined rattHirdighet genom en man som han hal'
bestamt dartill». Men man hal' gjort det med sa manga konstiga
ord om det eskatologiska slutperspektivet eller den dubbla utgangen eller med sa manga vaga antydningar om att karleken hal'
sista ordet oeh att Gud blir alit i alia, att ingen kunde forsta
att det verkligen val' fraga om att han sjalv skulle kunna ga
fiirlorad.
Det ar fOrunderligt, hm myeket man kan tala om Jesus utan att
spranga folkreligionens ram. Jesus i'tterspeglar Guds karlek.
Han predikar karleken (alltsa moral oeh lag). Han viII samla oss
alia efter doden i sitt rike osv. Inom den ramen kan man passa
83
in alskilligl om fOrIalelsen (fasl inle fOrsoningen och syndernas
fOrliitelse fOr Jesu skull), alskilligl om lidandel (fasl ime Krisli
slallforelradande lidande), alskilligl om Iron (fasl inle Iron
pa Jesus som den enda fralsningsvagen) och atskilligl om Anden
(fasl ime den Ande, som genom Ordel skapar lro pa KrislUS
Forsonaren). Sa kan man inbilla sig och fOrsamlingen all del ar
krislendom man predikar, fasl del i sjalva verkel ar en folkreligiosilel forsedd med krislna eli keller.
Vad Gud har hal' raIl all vanIa av sina budbarare, del ar all
de skall vaga komma med budskapel fran den Okande, all de skall
vaga saga del som inte finns i folkreligionen, del nya som ingen
vissle fOrnI, som folk ime ulan vidare hillier med om bara darfOr
all de ar religiosa, del som kanske lvarlom vacker deras indignerade prolesler - men som ar en Guds kraft lill fralsning.
Paulus anknol ime alllid lill folkreligionen. Fran Alen kom
han lill Korim. Han berallar sjalv, all han hal' ime ville vela om
nagol annal an Jesus Krisllls och honom sasom korsfasl, alllsa
del som folkreligionen ime vel om. Man har velal gora gallande,
all del berodde pa erfarenhelerna fran Alen, och all man harav
kan sima all vi over huvud lagel icke skall fOrsoka finna nagra
anknyl11ingar ulanfOr del cemrala evangeliel. Del Iar val knappasl
slamma. Apostlagarning'arna hamslaller inle Pauli predikan pa
Areopagen som nagol varnande exempel. Del finns lillfallen
nar del ar riktigl all gora en sadan anknyl11ing. Men man skall
da gora som Paulus. Man gar in i manniskors silualion och
Jaler dem kanna igen sig I. ex. i sill sokande, men samlidigl
drar man uPI' gransen mellan vad sam ar rikligl och vad som ar
falskt i folkreligionens gangse fOreslallningar, fOr all sedan fulllonigl och beslulSaml fOra [ram budskapel han den Okande,
evangelium om Jesus KrislUS.
Vara lexler gel' oss oha osokla lillfallen lill en sjalavardande
uppgorelse med nagra av folkereligionens grundlaggande misslag.
Vi kan laga som exempel perikopen om Marta och Maria. Del
svar, som denna lexl gel' om del enda nodvandiga, gar Slick i
slav mol folkreligionens uppfallning. Man kan lala lexlen lala
och slippa all onodig polemik. I inledningen kan man slalla
84
hagan, vad som ar vasentligast i religionen. Man kan referera nagra av de vanliga svaren: att tro pa Cud, att leva ratt, att fOlja
sitt samvete oeh gora sitt basta. Man kan punkt fOr punkt konstatera att detta al' viktigt Deh att Cud begar detta, men att
svaret pa hagan efter det nodvandigaste, det som kan kallas det
cnela nodvandiga, blir ett helt annat, Sedan ]~ler man Herren
Kristus sjalv tala oeh fOrk lara, vacl som ar det enda nodvandiga
oeh vm'fih' detta ar oeh maste vara nodvandigare an allt annat.
Harigenom blir tcxtcn i sig sjalv en kraftig uppgoreIse med
folkreligionens storsta misstag: att nademedlen egentligen ieke
ar sa nodvandiga oeh alt man kan vara kristen utan alt ga i
kyrkan.
Men det ma raeka med detta enda exempeJ.
Nar Paulus hade predikat i Aten drev somliga gaek med honom,
andra sade: Vi viii hora dig tala om detta annu en gang. Oeh med
det beskedet giek Paulus ihan demo Doek slot sig nagra man till
honom oeh kom till tro.
Oeh detta ar vad oeksa vi praster hal' att rakna med. Hur
skiekJigt vi an fOrstar att anknyta till det riktiga i folkreligionen,
kommer manga anda att driva g'aek aied oss, nar vi predikar
evangel ium. Anstoten oeh darskapen i det, som Cud gjorde, nar
han ofhade sin egen Son till forsoning fOr vara synder, kan inte
troll as bort med nagon aldrig sa kongenial fOrstaelse av samtiden
Deh cless manniskor.
Det finns ingen sakrare 111ctod att forvanska evange1ium an
att krava, att det skall predikas sa «att oeksa en modern manniska
kan fOrsta det» - om man namligen med «fOrsta. menar detsamma som «aceeptera». Daremot ar det riktigt att hon skall
kunna fOrsta det i den meningen, att hon fattar vad det ar hagan om, aven med risk att hon bJir indignerad, fOrbittrad oeh
aggressivt fientlig, dar hon forut kanske bara val' likgiltig. Om
nagra reagerar pa det viset, sa kommer det all tid a andra sidan
Jiksom i Aten att finnas nagra som kommer till tro. Oeh det var
for deras skull vi sandes ut med budskapet han den Okande.
85
Download
Random flashcards
Svenska

105 Cards Anton Piter

Multiplacation table

156 Cards Антон piter

Fysik

46 Cards oauth2_google_97f6fa87-d6cd-4ae9-bcbf-0f9c2bb34c13

Create flashcards